matteönell

MATTE_MARC

Knarkar du också?

Av , , Bli först att kommentera 1

Idéer.

Satan, vad jobbigt. Framför allt att inte göra något av dom. Hela min kropp och själ skriker, vrider sig som besatt när det sker. Jag får svårt att sova, kallsvettningar bryter ut och ibland lovar jag att jag ser saker. Syner.

Idéknarkare. Är det en diagnos?

Förr var det vardag. Idag är det tack och lov annorlunda. Insikten om att tid är något som man inte kan köpa förändrade mig, själsligt. Det fick mig att dra ned på tempot, reflektera och skapa distans.

Du kommer inte hinna göra allt. Ju mer du trycker in desto troligare är det att något kraschar rejält i slutändan. I det vardagliga ekorrhjulet är det inte lätt att fatta bra beslut när hjulen spinner på.

För mig blev allt bättre av att inte gå igång på allt, hela tiden. Nu har jag istället idéer som mognar, likt fina viner, i idékällaren. Jag går ibland och vrider på flaskan, putsar av dammet. Väntar på rätt tillfälle att poppa korken på en riktigt fin årgångsidé.

Så, till alla idéjunkies där ute. Ta ett chillpill, åk på rehab och sätt er under korkeken och lukta på blommorna en stund innan ni börjar stångas. Det kommer hända grejer. Jag lovar.

För min del börjar det vara dags att stångas lite igen. Men bara lagom mycket…

/M

PS. Vill du läsa mer om vad jag pysslar med. Kolla in här: www.norrland2.nu

Bli först att kommentera
31012016-IMG_2439

Säg upp dig!

Av , , 2 kommentarer 2

Jag hade ett missat samtal från okänt nummer. Det plingade till och jag fick ett sms om att det fanns ett röstmeddelande att lyssna på. Jag ringde upp min voicemail.

– Du är uppsagd. Slut på meddelandet.

Vad i helvete, uppsagd? Jag kände igen rösten mycket väl. Jävla idiot, tänkte jag.

Upprymd och förbannad la jag ifrån mig telefonen. Det blev svårt att andas och jag fick tunnelseende. Knäna vek sig och jag kände hur svetten sipprade fram på pannloben.

Några minuter senare ringde samma nummer igen. Jag svarade inte. Jag hade fullt upp att bearbeta vad som just hade hänt. Att försöka lista ut hur jag skulle försörja familjen. Att få bukt på hjärtklappningarna och stilla kräkreflexerna som sattes igång.

Det plingade till och jag fick ett nytt sms om att det fanns ett röstmeddelande att lyssna på. Jag ringde upp min voicemail, igen.

– Du har ett nytt jobb. Slut på meddelande.

I höstas sa jag upp och anställde mig själv inom loppet av några minuter. Den förmånen har man som entreprenör. Jag hade under lång tid insett att det var dags för en knuff. En ny utmaning att ta sig an. En större och hårigare sådan. En utmaning där jag måste ifrågasätta mig själv, på ett nyttigt sätt. En som får mig att släppa sargen, igen.

Så, från och med 2017 ska jag lägga all min tid på att göra Norrland till ett skönare ställe att leva, bo och verka på. Med Umeå som hemmabas och tillsammans med mitt gäng och mina vänner. Det känns osäkert och tryggt på samma gång.

Nerv. Igen.

www.norrland2.nu

 

 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Lost in the pancake

Av , , Bli först att kommentera 4

Som liten parvel drabbades jag av Staffan Westerberg. Han var både otäck och fascinerande på samma gång och med tanke på att det knappt fanns tv-kanaler på den tiden så gick det inte att värja sig. Skulle man se barn-tv så fick man Staffan på köpet, så att säga.

Vill helst inte grotta i frågan djupare men med stor sannolikhet satte han djupa hack i lilla pojksjälen. Antagligen skulle det krävas tusentals psykologtimmar för att reda ut blåknutarna. Så jag förtränger, tills vidare.

För er som inte vet, glömt eller förträngt så handlade Vilse i pannkakan om en pojke som inte vill äta upp sin pannkaka utan istället fantiserar om allehanda varelser som lever på och i den. Surrealistisk dockteater som skrämde skiten ur en hel generation. Potatismannen speciellt.

Nu är jag medelålders och drabbats av Trump. Det är både otäckt och fascinerande. Det går heller inte att värja sig trots hundratals kanalval. Men, den här gången är det på riktigt och inte en dockteater utan en surrealistisk dokusåpa på blodigt allvar. Staffan Westerberg framstår plötsligen som något fluffigt och gulligt och all hjärntvätt är förlåtet.

I veckor har jag slaviskt följt händelserna och galenskapen som sker i drömmarnas land. Jag har försökt sätta fingret på hur det är möjligt. En narcissistisk psykopat som mobbat till sig en av världens mäktigaste positioner?

Så ramlade jag över en teori, väl värd att fundera över. Den bygger på att vi glömmer vår egen historia snabbt och vi har inte förmågan att se när den återupprepar sig. Vi lär oss alltså inte av våra misstag.

Kan det vara så enkelt att vi har så kort historiskt perspektiv att vi återanvänder galenskap med resultatet att vi försöker utplåna oss själva. Om och om igen?

Tobias Stone skriver om detta i ett blogginlägg som du hittar här på The Huffington Post. Jag uppmanar och ber dig att läsa den.

Varning för domedagsläsning. Men jag tror att om vi sätter stopp på tillräckligt många små idiotiska händelser världen över kanske man kan förhindra den riktigt stora. Du vet, många bäckar små…

Potatismannen sniffar oss i nacken och många är nog ”Lost in the pancake” just nu. Tänk, tyck, känn och agera. På det sätt som passar dig bäst.

JAPAN_MO

Bli först att kommentera

HORA!

Av , , 6 kommentarer 25

Jag var på mitt livs första Stockholmsderby i går. AIK mötte Djurgården på Friends arena. Vi satt på sektion 129 rad 4 vilket är en riktigt bra plats där man får uppleva matchen på nära håll och nästan, bara nästan, vara en del av AIK fansens norra läktarplats, ståplats.

AIK

Det är en mäktig upplevelse att kliva in på arenan när AIK eldar igång sina lojala fans. Dom är många och något fanatiska. Av ca 26000 personer i arenan skulle jag uppskatta att det var ca 20000 AIK:are, mycket på grund av att Friends är deras hemmaarena. Alla var svart och gulklädda och gav intryck av att vara hardcore-ända-in-i-döden fans.

Det var fascinerande, framför allt när man jobbat med varumärkesupplevelser större delen av sitt liv. Jag kunde inte annat än att bara ryckas med i den fantastiska stämningen som byggdes upp med all tifo i form av bengaliska eldar, stora vajande flaggor och dånande hejaramsor. Allt extremt passionerat.

Jag fick förklarat för mig av mitt sällskap att det finns ett enormt hat mellan fansen. Inte hatkärlek, utan rent hat. Som en tvättäkta inlandsbo från Stensele där hat mellan fotbollslag, på det här sättet som det beskrevs, var helt otänkbart så jag ryckte lite försynt på axlarna. Några rötägg, tänkte jag…

När AIK vackert petade in första målet vid en fast situation exploderade hela norra sektionen och större delen av vår läktare. Alla gulsvarta började studsa och sjunga med knutna nävar i takt till trumslagaren. Flaggorna vajade för vinden och de bengaliska eldarna sprakade i hemmafärgerna. Jag kunde inte hindra håret att resa sig i nacken av det som skedde.

Där, plötsligt förändrades allt. På en hundradels sekund. Från den perfekta varumärkesupplevelsen till något obehagligt och konstigt.

Helt oväntat byttes dom rätt glada tillropen och harmlösa ramsorna ut till att bli grova och nedvärderande. Med gemensam kraft skanderade plötsligt över femtontusen AIK:are HORA samtidigt som de riktade armen fram och tillbaka, i takt, mot Djurgården sektionen. HO-RA, HO-RA, HO-RA. En obehaglig stämning uppstod, från ingenstans. Norm för många på plats, otänkbart för mig.

Tro inte att det är bottenskrapet som representerar AIK:arna, ni vet rötäggen. Bara en bit till höger om mig stod en extremt välklädd medelåldersman iförd gulsvart halsduk med sin 11-årige son, som dagen till ära var iklädd lagets fotbollsmundering. Tillsammans skrek dom HO-RA så att blodådrorna såg ut att vilja sprängas på halsen samtidigt som de hytte med fingret mot Djurgårdsläktaren. Eller kanske än värre familjen snett till vänster där en pappa skriker allt vad han orkar: jävla-fitt-hora till en Djurgårdenspelare som slår krokben på sin motståndare. Samtidigt sitter mamman och hans dotter på typ 6 år bredvid tittar på.

När blev detta ok?

Varumärkesarbete handlar bland annat om vilka associationer man lyckas skapa till varumärket. Med fördel bör dom vara positiva så att man i sin tur blir benägen att engagera sig i varumärket på ett eller annat sätt såsom att jobba med, tala gott om, köpa eller besöka etc.

Efter den här upplevelsen, som kunde blivit magisk, så har jag extremt svårt att varken gilla, tala gott om eller vara benägen att gå och se en AIK match igen och jag rekommenderar framför allt att inte gå med sina barn. Att allt sedan sker på en arena som är döpt till Friends arena, organisationen som gör allt i sin makt för att motarbeta mobbing bland barn, ger en ganska bitter eftersmak.

Attityd och beteende är det allra svåraste att ändra på. Och om min upplevelse är normen så har AIK en lång och svår varumärkesresa framför sig. Det finns säkert fler klubbar med liknande problem. Men ska det verkligen vara så, ska det tillåtas?

Finns bara ett svar på det: Nope!

PS. Jag gjorde misstaget att säga jävla kärring till min mamman vid ett tillfälle när jag var runt 9 år. Hon lyfte mig i örat så att det knakade i brosken och förklarade, en gång för alla, vad som gällde. Det hände aldrig igen. Jag önskar att morsan varit med i går…

6 kommentarer

Västerbotten ska bli Mästerbotten

Av , , Bli först att kommentera 4

I gruppen Norrland 2.0 så kammade vi nyligen hem 5 nomineringar i Gyllene hjulet. Byråerna Heja!Punkt PR och Halleluja lyckades, återigen, tillsammans med våra modiga kunder, Norrlandsoperan, Balticgruppen och Umeågalan sätta UÅ på den Svenska kommunikationskartan.

Jag ser det som ett fortsatt kvitto på att vårt lilla strävsamma gäng är på väg i rätt riktning. Att det vi gör verkligen skapar effekt för våra kunder, att alla som jobbar hos oss fortsätter utvecklas som experter och att vi verkligen kan hävda oss bland dom absolut bästa i vår bransch. Det är en härlig känsla.

Man blir stolt och glad. För man vet hur mycket svett och tårar (ibland blod) som ligger bakom varje nominering och vad det betyder för individen och arbetsgruppen att få bekräftelse på att man gör ett bra jobb.

Det är så inspirerande att få möjligheten att jobba med människor som brinner för sin expertis, brinner för att våga, brinner för att utmana. Framför allt brinner för att Västerbotten ska bli Mästerbotten.

Det känns!

Läs gärna mer här: Storslam för Umeåkoncern

NorrlandLogo_Svart

Bli först att kommentera

Hans Lindbergs gnisslande höftkulor

Av , , Bli först att kommentera 19

Du kan nu ”tvärfara” till IKEA, som dom själva uttrycker det. Tidningar och TV varnar för långa bilköer. Vi får läsa ingående rapportering om vad personalen får till frukost. Invigningsbjörken som man sågade av var inte var en björk från Umeå utan ifrån Djäkneboda (ja, det var faktiskt en nyhet). Vårt kommunalråd Hans Lindberg svänger på kroppen så det gnisslar i höftkulorna i en väckelsemötesartad dans.

Jag förstår att man är lite överexalterad och glad för att IKEA kommer till stan. Lycklig över både arbetstillfällen, turism och den fortsatta framtidstro det kommer innebära för en stad som Umeå. Och jag tycker att etableringen är viktigt och rolig.

Samtidigt så kan det få både mig och andra att fundera på vart vi är på väg.

”Att en ful stor blå byggnad fylld av möbler som man får sätta ihop själv kan orsaka iver likt tonårstjejer på en One Direction konsert får mig att undra över om det ändå inte är rätt kört för mänskligheten.” – Stefan Söderfjäll, Ledarskapscentrum

I vår värld pratar man om ”lovebrand” och ”loyalty beyond reason” det innebär i korthet att man strävar efter att bygga varumärken där konsumenten älskar varumärket så mycket att allt förnuft kan slängas ut ur fönstret. Apple är ett utmärkt exempel där en väldig stor del människor älskar varumärket så mycket att dom kan ta fram i princip vilken produkt som helst och konsumenterna kommer köpa den. Det innebär också att Apple kan säga och göra saker i större utsträckning än andra utan att dessa människor slutar tycka om Apple, bra som dåligt. Ett annat bra exempel (tyvärr) på ”loyalty beyond reason” är TRUMP.

Vad man måste förstå är att bakom rattarna sitter slipade affärsutvecklare, marknadsstrateger, kreatörer och kommunikatörer med all senaste forskning, mätning och skitmycket pengar för att styra skeppet i exakt utpekad riktning. Arbetsprocessen är väl definierad och inget sker av en slump. Apple, TRUMP och i detta fallet IKEA vet mycket väl vad man behöver göra för att lyckas.

Vad jag menar är att Hans Lindbergs höftkulor inte gnisslade av slump. Allt var väl regisserat av IKEA och jag tror att Anders Ågren idag tyckte det ändå var ganska skönt att han inte stod på den scenen igår. IKEA vet vikten av att bygga en kyrka där ens församling kan komma och tillbedja. Kolla bara på filmen från invigningen så förstår ni.

Jag förstår varför det blir såhär, det är lätt att man rycks med när ett ”lovebrand” kommer på besök. Jag känner dock att jag det är min skyldighet att berätta att allt är riggat, så att ni vet.

IKEA är bra för Umeå och jag är väldigt glad för att dom är här av massor av skäl. Men dom kommer inte frälsa oss, dom är bara ett av världens starkaste varumärken, ett lovebrand som säljer möbler och är sjukt duktiga på det.

IMG_0997

Bli först att kommentera

Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag har nyligen varit med om något ovanligt knasigt. Det gäller en upphandling av kommunikationstjänster som precis avslutats för Öviks kommun.

I snart två decennier har jag jobbat med marknadskommunikation genom att bygga och driva reklam, event, pr byråer om vartannat. Vår kommunikationsgrupp N2K omsätter idag ca 34 miljoner per år, vilket placerar oss bland toppen i Norrland och inte allt för sällan har vi varit med och slagits om offentliga upphandlingar. Vi har både vunnit och förlorat genom åren men alltid upplevt att vi varit schysst behandlade.

När man som byrå ger sig in i leken med offentliga upphandlingar får man vara beredd på några saker:

  1. Att lägga ned väldigt mycket tid som du inte kommer få betalt för om du förlorar (oftast 150-400 timmar beroende på storlek)
  2. Offentlig upphandling är en bedömningssport precis som konståkning. Du förlorar eller vinner på att några individer bedömer dina tidigare genomförda prestationer
  3. Bedömarna köper vanligtvis inte kommunikationstjänster varje dag vilket kan innebära ett visst kompetensglapp så oavsett hur bra personal, referenser eller prisvinnande kampanjer du har så kan du förlora

Detta är oskrivna regler som man godtar. Ger man sig in i leken får man leken tåla, helt enkelt. Alla byråer är medvetna om detta.

För ett par veckor sedan utlyste Öviks kommun en upphandling av: Marknadskommunikation med strategisk kommunikationsplanering diarienummer A15-034F.

Halleluja, en av byråerna i N2K, satte ihop en arbetsgrupp som arbetade ca 200 timmar för att kunna lämna en så relevant och bra anbud som möjligt.

I alla upphandlingar så finns det formalia i form av skallkrav såsom säkerställande av kompetens, utbildningar, ARU och annat viktiga delar som säkerställer att byrån man söker har i grunden det som krävs för jobbet.

Det finns även riktlinjer och krav på hur man ska lämna in sitt material, antal sidor, bilagor och annat. Mycket lämnas för tolkning men man strävar alltid, som byrå, efter att  säkerställa att man gör allt rätt till punkt och pricka. Man vill ju inte falla på att man lämnar för mycket text exempelvis…

I specifikt denna upphandling för Övik så finns det en text (gällande beskrivning av ett arbetsprov under skallkravet) som säger:

…beskrivningen får vara högst fyra (4) A4:or (14 000 tecken inkl. blanksteg). Bifoga även exempel på slutprodukt av uppdraget i digitalt format.

Regeln syftar till att reglera mängden information så att inte upphandlarna får för mycket att gå igenom. Vilket man kan förstå speciellt om man får in gigantiska mängder med ansökningar. Det blir jobbigt att gå genom allt material och försvårar bedömningen. Det är också ganska vanligt att upphandlingarna lämnas på webben och då regleras textmängderna av webdokument så att mängderna blir korrekta. Men så var det inte i detta fallet. Det var upp till byrån att själva hålla koll på mängden text.

Här gjorde vi på Halleluja ett dyrt misstag visade det sig. I jakten på perfektion så gjordes en slutjustering i sista sekunden vilket i sin tur ledde till att ett av arbetsproverna gick över med ca 175 tecken (inklusive blanksteg). Ett uppenbart misstag, som vi fick betala dyrt för.

Halleluja diskvalificerades helt från upphandlingen. Omedelbums.

Vi slängdes i soporna utan vidare bedömning. Frågan huruvida vi var kompetent eller prisvärd nog för uppdraget hade ingen som helst betydelse längre. Det var viktigare att det fanns 175 tecken för mycket text i arbetsprov 1.

Vårt misstag på 175 tecken innebar 200 byråtimmar i soporna. För Öviks kommun innebar det att de diskvalificerade 33% av anbuden eftersom de bara fått in tre totalt. Så nu satt de bara med två.

Rätta mig om jag har fel men här är det väl ändå något som är ordentligt galet i systemet, eller?

Jag har tidigare varit med om att det skett misstag och då har ansvarig upphandlare ringt och påpekat de uppenbara misstagen för att de är genuint intresserade av att få in så många anbud som möjligt. Det har hänt oss och jag vet att det har hänt våra konkurrenter. Jag tycker att det är schysst och visar på att parafgrafrytteri inte måste innebära idioti. Det finns utrymme för tolkning. Alltid.

Den här gången ringde ansvarig upphandlare i Övik oss efter att vi meddelats diskvalificerad (en del mail skickades även innan) för att beklaga sorgen. Hon verkar vara en rak och ärlig person vilket jag uppskattar. Hon höll med om att hon hade sett att det var ett uppenbart misstag men som upphandlare så skulle hon bryta mot lagen om hon låtit det passera. Man måste helt enkelt hålla sig till reglerna, meddelade hon.

Jag respekterar henne för det och förstår att hon bara gör sitt jobb. Men regeln stödjer dock inte huvudsyftet dvs att få in så många kvalitativa anbud som möjligt.

Det är också därför det är svårt att vara tyst och låta allt passera. För framtida upphandlingar måste detta göras om.

Jag har lärt mig att aldrig kritisera om du inte kan komma tillbaka med konstruktiv kritik. Så varsågod Öviks kommun:

  1. Om +175 tecken inklusive blanksteg blir ett jätteproblem vs lämna in kvalitativa anbud, säkerställ då att det inte går att skriva mer genom att göra ett webformulär som säger ifrån när man skriver för mycket

Alla kommer tjäna på att reglerna ses över och förbättras. Och möjligen kan vi i framtiden sedan vara överens om att: Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt..!

PS. För er som undrar hur mycket 175 tecken inklusive blanksteg är, se nedan:
Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävu
Bli först att kommentera

Perfektion!

Av , , Bli först att kommentera 8

Satan så jobbigt det är med perfektion. Perfektion står bara i vägen. Den säger åt en att inte göra val för tron om att det finns något bättre runt hörnet.

Skit i perfektionen. Våga prova. Se bara till att lära dig av dina misstag, de gånger det inte blir perfekt…

Kolla in den här killen som säljer shots och varma mackor ur bakändan på sin bil (Niseko, Hokkaido, Japan).

Perfektion? Ja, ta mig fan!

IMG_2462 IMG_2466

Bli först att kommentera

En cupcake för 10.000 kronor!

Av , , Bli först att kommentera 7

I fredags var vi ute på julfest med N2 gruppen. Vi är ett härligt gäng, extremt duktiga, ambitiösa individer som jag är oerhört imponerad över och uppskattar att få jobba med. Vi åt och drack, pratade en bit in på småtimmarna tills det var dags att åka hem. Med tanke på det taskiga vädret och mina glatta skinnskor så tog jag en taxi hem i slaskmörkret.

Huset sov i lugn ro förutom i köket där det spelades någon gammal Monk-platta, som det nästan alltid gör hemma hos oss eftersom Otis sover bättre på nätterna när det spelas jazz i köket. Jag lättade på flugan, gled ur feststussen och borstade tänderna. Spegeln påminde mig kort om att jag inte är 20 bast längre, men ändå i halv-ok-form för att vara 41 och för att ha härjat med gänget ett par timmar på bar.

Som alltid gick jag in till mina brudar Ava (9 år) och Ina (6 år) för att titta till dom. Jag älskar att se mina barn sova, det är något speciellt med lugnet och andningen. När jag strykt barnen på pannan och vänt mig om för att gå till sängs så insåg jag att det fastnat en lapp på foten. Eller snarare ett budskap, en uppmaning eller låt oss kalla det en käftsmäll – Hjälp pärsoner som inte har råd, stod det.

IMG_2222-2

Tjejerna har alltid haft ett stort hjärta och delar med gärna med sig. Dom skänker pengar, köper äpplen och potatis till tiggarna utanför vårt Konsum (Coop) med jämna mellanrum. Men det var som att den här gången kändes det som om dom ville mer. Eller så skapades den känslan av ett dåligt samvete för att man precis kommit hem från en julfest där vi inte sparat på krutet? Oavsett så tog  det tog en stund innan jag kunde somna och innan ögonen la igen så visste jag att vi var tvungen att göra något mer. På tjejernas villkor.

Så i morse när jag vaknade och efter vi sett årets julkalender, som för övrigt är geni, så blev det familjeråd och jag frågade vad som menades med brevet och vad vi kunde göra för att hjälpa till på riktigt?

Tidigare har det bakats kakor och bullar under namnet Underbarabakverk som sålts för att köpa TV spel. Så ganska snabbt kom dom fram till att det skulle bakas cupcakes, säljas och ges bort pengar till tiggarna. Ina tyckte vi skulle ta i, så efter mycket om och men beslutade vi tillsammans att varje cupcake skulle kosta 10.000 kronor. Sveriges dyraste cupcake var född.

Ava skrev texterna, tvingade mig under hot att sätta ihop en hemsida (medan de själva lekte ute med kamrater) www.underbarabakverk.weebly.com och en facebooksida Underbarabakverk för att sköta marknadsföring och beställningar. Pengarna beslutades att de oavkortat skulle gå till ”Hjälp Västerbottens tiggare”.

Oavsett om det blir en lyckad försäljning eller ej: Från ord till handling. Det är mina tjejer det.

God jul på er!

Ava & Ina Önell

Ava & Ina Önell

 

 

 

 

Bli först att kommentera

#kisshomophobiagoodbye

Av , , Bli först att kommentera 8

Det finns människor som tycker att kärlek mellan personer av samma kön är äckligt, patetiskt och vidrigt. Det tycker inte jag och min härliga VD på Heja! Mattias Walfridsson. Hjälp oss att utmana fördomar med ett tydligt kärleksbudskap. Gör såhär:

1) Ta en bild eller filma en kyss. Spelar ingen roll med vem eller om man bara tar en egen puss-selfie
2) Lägg upp det på instagram och tagga med ‪#‎kisshomophobiagoodbye‬ och/eller ‪#‎khgb‬
3) Vi ser sedan till att kärleksbudskapet skickas till dom som behöver det mest typ Donald Trump, Björn Söder, Pastor Åke Gren, Vladimir Putin m.fl.

Låt oss hjälpas åt. Om vi tillsammans sätter fart kan en enkel kyss faktiskt göra skillnad. Läs mer här: kisshomophobiagoodbye

Puss!

Puss!

Bli först att kommentera