matteönell

HORA!

Jag var på mitt livs första Stockholmsderby i går. AIK mötte Djurgården på Friends arena. Vi satt på sektion 129 rad 4 vilket är en riktigt bra plats där man får uppleva matchen på nära håll och nästan, bara nästan, vara en del av AIK fansens norra läktarplats, ståplats.

AIK

Det är en mäktig upplevelse att kliva in på arenan när AIK eldar igång sina lojala fans. Dom är många och något fanatiska. Av ca 26000 personer i arenan skulle jag uppskatta att det var ca 20000 AIK:are, mycket på grund av att Friends är deras hemmaarena. Alla var svart och gulklädda och gav intryck av att vara hardcore-ända-in-i-döden fans.

Det var fascinerande, framför allt när man jobbat med varumärkesupplevelser större delen av sitt liv. Jag kunde inte annat än att bara ryckas med i den fantastiska stämningen som byggdes upp med all tifo i form av bengaliska eldar, stora vajande flaggor och dånande hejaramsor. Allt extremt passionerat.

Jag fick förklarat för mig av mitt sällskap att det finns ett enormt hat mellan fansen. Inte hatkärlek, utan rent hat. Som en tvättäkta inlandsbo från Stensele där hat mellan fotbollslag, på det här sättet som det beskrevs, var helt otänkbart så jag ryckte lite försynt på axlarna. Några rötägg, tänkte jag…

När AIK vackert petade in första målet vid en fast situation exploderade hela norra sektionen och större delen av vår läktare. Alla gulsvarta började studsa och sjunga med knutna nävar i takt till trumslagaren. Flaggorna vajade för vinden och de bengaliska eldarna sprakade i hemmafärgerna. Jag kunde inte hindra håret att resa sig i nacken av det som skedde.

Där, plötsligt förändrades allt. På en hundradels sekund. Från den perfekta varumärkesupplevelsen till något obehagligt och konstigt.

Helt oväntat byttes dom rätt glada tillropen och harmlösa ramsorna ut till att bli grova och nedvärderande. Med gemensam kraft skanderade plötsligt över femtontusen AIK:are HORA samtidigt som de riktade armen fram och tillbaka, i takt, mot Djurgården sektionen. HO-RA, HO-RA, HO-RA. En obehaglig stämning uppstod, från ingenstans. Norm för många på plats, otänkbart för mig.

Tro inte att det är bottenskrapet som representerar AIK:arna, ni vet rötäggen. Bara en bit till höger om mig stod en extremt välklädd medelåldersman iförd gulsvart halsduk med sin 11-årige son, som dagen till ära var iklädd lagets fotbollsmundering. Tillsammans skrek dom HO-RA så att blodådrorna såg ut att vilja sprängas på halsen samtidigt som de hytte med fingret mot Djurgårdsläktaren. Eller kanske än värre familjen snett till vänster där en pappa skriker allt vad han orkar: jävla-fitt-hora till en Djurgårdenspelare som slår krokben på sin motståndare. Samtidigt sitter mamman och hans dotter på typ 6 år bredvid tittar på.

När blev detta ok?

Varumärkesarbete handlar bland annat om vilka associationer man lyckas skapa till varumärket. Med fördel bör dom vara positiva så att man i sin tur blir benägen att engagera sig i varumärket på ett eller annat sätt såsom att jobba med, tala gott om, köpa eller besöka etc.

Efter den här upplevelsen, som kunde blivit magisk, så har jag extremt svårt att varken gilla, tala gott om eller vara benägen att gå och se en AIK match igen och jag rekommenderar framför allt att inte gå med sina barn. Att allt sedan sker på en arena som är döpt till Friends arena, organisationen som gör allt i sin makt för att motarbeta mobbing bland barn, ger en ganska bitter eftersmak.

Attityd och beteende är det allra svåraste att ändra på. Och om min upplevelse är normen så har AIK en lång och svår varumärkesresa framför sig. Det finns säkert fler klubbar med liknande problem. Men ska det verkligen vara så, ska det tillåtas?

Finns bara ett svar på det: Nope!

PS. Jag gjorde misstaget att säga jävla kärring till min mamman vid ett tillfälle när jag var runt 9 år. Hon lyfte mig i örat så att det knakade i brosken och förklarade, en gång för alla, vad som gällde. Det hände aldrig igen. Jag önskar att morsan varit med i går…

6 kommentarer

  1. Magnus Zetterlund

    Hej,

    Jag måste bara få fråga en sak, jag var själv på matchen, har sett flera AIK-matcher de senaste åren, och även matcher med andra lag i allsvenskan. Jag håller med dej i stort, det finns både kommentarer och ramsor som lämnar en del övrigt att önska på samtliga arenor. Men detta kollektiva skanderande som du beskriver känner jag inte alls igen, vare sig från den senaste matchen eller tidigare matcher.
    Jag tycker själv att det du beskriver är det som händer i minut 27 på AIK’s matcher, dvs att alla ställer sig upp och skanderar Turina, som en hyllning till Turina som gick bort för tre år sedan. Detta sker då 1 minut. Detta skanderande med lite otakt bland 15-20 000, kan nog låta lite som just Ho-ra. Nu vet jag inte om det var detta du moment du avsåg, men eftersom jag själv såg matchen så är det bara det som jag kan se mappar mot din beskrivning av ”fenomenet”.

    • matteonell (inläggsförfattare)

      Hej Magnus!

      Tack för kommentaren. När folket under match ropade Turina så frågade jag vad det betydde eftersom jag inte var visste. Mitt sällskap som är väl insatta och fotbollsvana besökare förklarade då att han var tidigare målvakt, omåttligt populär, som gick tyvärr bort 2013. De beskrev även på vilket fantastiskt sätt AIK supportrarna hade ställt upp för hans familj efteråt och fortsätter påminna om hans storhet än idag. Så jag tror inte att jag blandade ihop tillfällena. Jag trodde själv till en början att jag hade hört fel, så jag frågade mitt sällskap efter matchen. Jag ringde, för säkerhets skull, dagen efter till en av personerna jag satt bredvid och fråga de om vi verkligen hörde samma sak. I bägge fallen fick jag svaret att även dom hörde ordet hora.

      Men låt oss för saken skull säga att jag hörde fel.

      Vad jag däremot inte kan misstolka var som allt annat som skedde runtikring mig, på plats den kvällen. Ramsorna som ekade ”vi ska galga hela jävla Djurgården”. Eller de tre grabbarna som stod direkt bakom mig i bar överkropp och skrek könsord i bakhuvudet på mig under två halvlekar, där hora var stommen i olika sammansättningar såsom hor-fitta, hor-unge etc. Det kom fram en sektionsvärd som försökte tala dom tillrätta (han var för övrigt grym) vilket lugnade dom lite. Men inte tillräckligt för en kvinna ovanför som till slut valde att lämna arenan.

      Tyvärr har jag fått det bekräftat av många senaste dagarna. Vänner och okända som berättar att de inte går på fotboll längre och absolut inte derbyn. Många som vill ta med sina barn, men törs inte eller att barnen inte vill för att de tycker det är otäckt.

      Oavsett om jag hörde fel eller rätt. Arenaidrotten och föreningarna har en jätteutmaning framför sig, att tvätta munnen på många supporters och skapa nolltolerans. Man måste inse att man har en ledarroll och att man måste föregå med gott exempel. Jag vill även poängtera att det inte bara är ett AIK problem. Jag har förstått att det är mångt många fler föreningar som har samma problem. Men visst vore det mäktigt om AIK vore först ut att ta tag i saken. ;)

  2. Maria Klein

    Jag håller med dig Mattias att det skriks alldeles för mycket könsord och liknande på matcher och det är något som vi alla behöver reflektera över och försöka göra något åt. Däremot tror jag inte att lösningen är att dra barnen i örat ifall de använder olämpliga ord. Det är en maktutövning som inte hör hemma ifall vi vill förmedla allas lika värde. Att få barn att sluta använda olämpliga ord genom att tillfoga dem smärta är inget som jag tycker att en varumärkesexpert och pappa ska förorda. Barn har rätt till respekt!

  3. Gunnar Karlsson

    Hur kan det ha blivit så här? För AIK handlar det om att Firman styr och klubben vågar ej ta tag i problemen. En delförklaring.

  4. Magda.

    Jag tillhör kategorin föräldrar som inte känner någon större entusiasm för att gå på ”större” matcher med mina barn.
    Det räckte tyvärr gott och väl med en hemmamatch för Björklöven i våras då framförallt vår äldste son på 6 år (och även vi föräldrar) reagerade på att papporna på raden bakom oss ”skrek högt, svärde och sa konstiga ord”. Vilket tillslut medförde att sonen ville åka hem innan matchen var slut!

    Tyvärr är det inte bara på läktaren som detta fenomen måste tas tag i…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>