Som så många andra så nåddes jag under gårdagseftermiddagen av beskedet av att Britt-Marie Lövgren avlidit.
Som alltid sådana här gånger så drabbas man av en känsla "detta händer inte" jag har varit medveten om att hon varit sjuk, men att detta skulle sluta i att hon aldrig kommer tillbaka trodde jag aldrig.
Jag minns hur jag snackade med henne en onsdag eller torsdageftermiddag inne på hennes arbetsruim på stadshuset och hur hon var glad över att ha fått ett höj och sänkbart skrivbord eftersom hon hade börjat få problem i ryggen.
Jag och Britt-Marie var goda kollegor och konkurrenter, jag respekterade henne för hennes erfarenhet och engagemang och hon fanns alltid tillgänglig om man hade frågor.
Med hennes bortgång har folkpartiet i Umeå och Västerbotten förlorat en engagerad och drivande politiker.
Samtidigt som den största förlusten drabbat familjen!
Senaste kommentarerna