Just i detta nu så pågår de sista förhandlingarna i Centerpartiets Framtidsstämma i Upplands Väsby. Vi har under tre dagar processat Centerpartiets nya idéprogram och fastställt detta. 

Jag är jätteglad över de beslut vi tagit och jag känner att vi med detta program lagt grunden för ett klokt politiskt arbete i framtiden. 

En huvudfråga har varit vi skall kalla oss, vilken ideologisk ådra skall Centerpartiet följa? Här slog vi fast:
"Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön. Den är jordnära och frihetlig. Den bygger på rättvisa och hållbarhet. Den ser samhället som större än bara staten, som en gemenskap där alla behövs."

Detta kanske för många inte känns som jätteviktigt men frågan om vi skall kalla oss för ett liberalt parti är något som bubblat och pyrt länge inom Centerpartiet.
Jag är själv jättenöjd med denna skrivning som slår fast att vi tar ansvar för både de sociala frågorna men även om miljön.

Vi tog två för mej viktiga principbeslut, det ena är att vi inom en generation skall ställa om Sverige till ett land med endast förnyelsebara energikällor, och då vill jag påpeka att uran inte är förnyelsebart.

Och den andra principen är den om fri rörlighet, vi tror att människor skall få flytta dit de vill.

Jag ser att Lennart och Andreas som vanligt visar Centerpartiet stort intresse. Lennarts resonemang om att vi skulle vara nyliberala är ju rent trams, programmet slår fast att Centerpartiet står för en allmän och välfungerande välfärd. Men att vi samtidigt vill se ett samhälle där man på sikt arbetar för att sänka skattetrycket. Här missar den gode Lennart att om vi får fler i arbete så minskar både det offentligas kostnader samtidigt som skatteintäkterna ökar. Vilket gör att detta kommer att gå alldeles utmärkt! 

Och Anderas resonemang om att det är ett problem att vi i Centerpartiet låter alla våra medlemmar komma till tals och att vi har livaktiga ungdoms och studentförbund som driver sina frågor med kraft och energi! Jag är helt övertygad om att det är när vi låter frågor mötas som vi får långsiktigt hållbara beslut!

Men nu är det bara att kavla upp ärmarna, nu börjar arbetet!

Som Vk skriver idag så har regeringen på dagens sammanträde beslutat att ståtta den ansökan om EU-stöd som skickats in från Umeå, Vasa, Västerbotten, Österbotten m.fl.

Det finns ett utförligt pressmeddelande från Umeå Kommun att läsa på My Newsdesk.

För dryga veckan så kunde vi läsa att Edward Riedl skulle fråga Infrastrukturministern om vilka insatser vi kan förvänta oss från Svenska staten, och det gick klart snabbare än vad vi trodde!
Stort tack för din fråga Edward! Och med tanke på de positiva effekterna denna fråga fick så får du gärna ställa fler! 

Vad innebär nu detta? Jo att vi kan komma igång med den förstudie som planeras för att projektera framtidens Kvarkentrafik, och i och med detta titta på hur en framtida färja skall se ut!

Den sista tiden har frågan varit aktuell om månadsrapportering för företag. Här har Centerpartiet varit tydliga i att det inte finns någon nytta att hitta i att tvina på småföretag månadsrapportering, Annie var tydlig om detta tidigare.

Riksdagsledamot Pelle Åsling har en bra debattartikel i frågan idag, och skriver även på Centerpartiets hemsida och jag ser att Emil Källström också tyckt till.

Den ökade kostnad och det krångel som det medför står inte alls i proportion med de eventyella nyttor en reform av detta sätt skulle kunna medföra.

Intressant är dock att (s) som under Stefan Löfvens ledning försökt marknadsföra sig som företagens ny vänparti anser att månadsrapportering är bra. Och det kan nog stämma att för stora företag så behöver inte det vara ett så stort bekymmer, men för de små företagen som är de företag som kan generera nya jobb så är månadsrapportering absolut ingen nyttig förändring! 

Som man kan läsa här på vk.se och även på folkbladet.nu så blev det idag konkurs för Hybricon.

Jag tycker det känns jättetråkigt och det är verkligen synd att företaget inte klarat av att få fram den finansiering som krävs för att få igång serieproduktionen av bussarna.

Elbussen på besök i Skellefteå

Jag har försökt lobba för Hybricon det jag kunnat, och jag har sett ett strukturellt fel tror jag. Och det är bristen på möjligheter till stöd då man står i skarven mellan förserietillverkning och serieproduktion, då produkten finns men men inte har likviditeten. Det är ett jäkla glapp där.

Nu skall vi inte deppa ihop helt ännu, goda ideer brukar kunna ha en tendens att överleva, och Hybricons Elbussar är en god idé! 

Diskussionerna om sprutbyte går höga här i Västerbotten, ser att Lennart H bloggat om detta. 
Jag tror inte frågan är så enkel, som jag skrev i en tidigare blogg så tror jag inte att tillgången på sprutor avgör om människor fastnar i narkotikamissbruk eller ej. För mej är det en fråga om man tror på människan eller ej. Här nedan finns det pressmedelande som gått ut:

Centerpartiet tror på Humanism och Förebyggande arbete istället för pekpinnar och förbud när det kommer till sprutmissbrukare.
Den senaste tiden har frågan om ett sprutbytesprogram återigen diskuterats i Västerbotten, Centerpartiet har under en lång tid diskuterat detta, och vi anser att synen på individen och arbetet med att arbeta preventivt med smittskyddsfrågor är det viktigaste.
Vi tror inte att någon blir sprutnarkoman för att det finns möjlighet att få tillgång till rena sprutor. Däremot tror vi att det finns större möjligheter att lyfta människor ut drogberoende om vi fortsätter att hålla kontakten med dem såsom värdiga individer.
Sven-Olov Edvinsson har lämnat in nedanstående motion till Kommunfullmäktige i Umeå.

För frågor kontakta: Sven-Olov Edvinsson, 070-602 66 34

Motion till Umeå kommunfullmäktige
Ang. formerna för förbättrat smittskydd och sprutbytesprogram i Umeå

Sverige skrev 2004 under Dublindeklarationen där vi tillsammans med ett antal andra europeiska och centralasiatiska länder lovade att intensifiera arbetet mot hiv/aids/hepatit. En av rekommendationerna är att sprutbyten ska nå åtminstone 60 procent av alla intravenösa missbrukare. I dag når Sverige högst 5 procent via programmen i framförallt Malmö och Lund.

Finland, som har en restriktiv drogpolitik, har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. Mottagningarna är lättillgängliga, ger en basal hälsoservice samt möjlighet till provtagning, vaccination mot hepatit och sprutbyte under kontrollerade former.

Erfarenheterna från Finland är övervägande positiva. Ökningen av nysmittade med hiv kunde brytas. Även nya fall av hepatit B och C har minskat i antal. En viktig erfarenhet från Finland är att man nått unga personer och andra grupper med dolt missbruk.

Sverige bör följa det finska exemp¬let och stärka hälsoarbetet till de mest utsatta och förhindra att missbrukare i onödan smittas av hepatit eller hiv. Det förebyggande arbetet riktat till de mest utsatta bör stärkas och i det arbetet ingår sprutbytet som en viktig del. Sprutbyten som startas ska utvärderas på vetenskaplig grund för att vi ska kunna följa utvecklingen och göra förändringar vid behov.
Sedan 20 år pågår en hetsig debatt om sprutbyte i Sverige. Under dessa år har alltför många missbrukare smittats av hepatit eller hiv, kroniska sjukdomar som kraftigt har försämrat deras livskvalitet efter det att de har slutat missbruka.

Sprutbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en möjlig metod för en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det finns många vägar till folkhälsa och olika insatser behövs för att främja hälsa särskilt hos dem som är mest utsatta. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård. Det handlar om att följa principen om lika människovärde. Även om endast enstaka individer räddas från allvarliga, smittsamma sjukdomar genom sprutbytesprogram räcker det som etiskt motiv för att metoden ska kunna tillämpas.

Det finns tecken på ökad insikt i Västerbotten om betydelsen av en förbättrad hälsopolitik kring vissa smittsamma sjukdomar. För att utveckla verksamheterna krävs en direkt samverkan mellan landstingets och kommunerna. Det är naturligt att Umeå kommun, som ledande kommun, tar initiativ gärna tillsammans med kommunerna i Umeåregionen. Ganska ofta krävs även samverkan mellan andra större städer i Sverige och sjukvården på dessa platser för att uppnå fungerande vårdkedjor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås

A t t Umeå kommun i kontakt med landstinget utreder och beslutar om former för förbättrat smittskydd och sprutbytesprogram i Umeå

A t t inbjuda andra kommuner i närheten att delta i arbetet

Umeå den 9 mars 2013

Sven-Olov Edvinsson
Kommunfullmäktigeledamot
Centerpartiet

 Vi har i VK under senaste veckan kunnat läsa om inställningen hos Kommunpolitiker hos Landstingspolitiker om ett sprutbytesprogram för narkomaner. Mats Olofsson hade även en ledare på temat.

För mej så är frågan en fråga om humanism och smittspridning. Om ett sprutbytesprogram innebär att smittspridningen av blodsjukdomar bland sprutmissbrukare minskar så är det för mej enkelt att säga ja till detta. Det viktigaste måste vara att hjälpa och stötta individen. 
Jag är absolut inte för en legalisering av narkotika, men jag tror inte att det är så enkelt att möjligheten till rena sprutor gör att fler lockas till narkotikabruk.

När jag arbetade i ladugården på nuvarande Forslundagymnasiet var det väldigt noga att vi hanterade använda sprutor och kanyler, som vi använt när vi behanslat korna på rätt sätt, destruerade dem så att inte de skulle stjälas av narkomaner, det hade hänt tidigare.

Slutligen finns det en inte ovuiktig faktor till varför sprutbyte är viktigt och det är att ett välorganiserat sprutbytesprogram gör ju att den som befinner sig i missbruk, behåller kontakten med vården/sociala myndigheterna, detta gör att steget till en framtida kontakt för hjälp att komma ut missbruket blir lättare att ta om man har ett sprutbytesprogram.

Människor som sitter fast i ett tungt narkotikamissbruk, behöver inte ytterligare stigmatisering de behöver hjälp på olika sätt för att komma ur sitt missbruk. 

Har under den senaste månaden haft min dos av den årliga Influensan, känns som att årets dos var mer än tillräcklig och jag hoppas verkligen jag klarar mej nästa året.

Under min krassliga månad så har jag ägnat lite tid åt att fördjupa mej i den europeiska ekonomiska och politiska krisen, jag är personligen väldigt orolig över konsekvenserna av det Italienska valet för en tid sedan. Om effekten i andra vågen av den ekonomiska krisen blir att väljarna förlorar tilltron till det ekonomiska systemet, och man hamnar i lägen där man får nationella parlament som knappast kommer att kunna styra landet. Inte minst svårt är det när det uppstår ett läge då övriga länder kräver ekonomiska åtstramingar, samtidigt som väljarna absolut inte vill ha det.

Expressen hade en intressant ledare förra veckan på temat Krisen gör Comeback. Lite på samma tema är Ola Nordebos blogg från i helgen.

Frågan är ju om vi går mot bättre tider eller om vi kommer att få se en fortsatt orolig vår?