Diskussionerna om sprutbyte går höga här i Västerbotten, ser att Lennart H bloggat om detta. 
Jag tror inte frågan är så enkel, som jag skrev i en tidigare blogg så tror jag inte att tillgången på sprutor avgör om människor fastnar i narkotikamissbruk eller ej. För mej är det en fråga om man tror på människan eller ej. Här nedan finns det pressmedelande som gått ut:

Centerpartiet tror på Humanism och Förebyggande arbete istället för pekpinnar och förbud när det kommer till sprutmissbrukare.
Den senaste tiden har frågan om ett sprutbytesprogram återigen diskuterats i Västerbotten, Centerpartiet har under en lång tid diskuterat detta, och vi anser att synen på individen och arbetet med att arbeta preventivt med smittskyddsfrågor är det viktigaste.
Vi tror inte att någon blir sprutnarkoman för att det finns möjlighet att få tillgång till rena sprutor. Däremot tror vi att det finns större möjligheter att lyfta människor ut drogberoende om vi fortsätter att hålla kontakten med dem såsom värdiga individer.
Sven-Olov Edvinsson har lämnat in nedanstående motion till Kommunfullmäktige i Umeå.

För frågor kontakta: Sven-Olov Edvinsson, 070-602 66 34

Motion till Umeå kommunfullmäktige
Ang. formerna för förbättrat smittskydd och sprutbytesprogram i Umeå

Sverige skrev 2004 under Dublindeklarationen där vi tillsammans med ett antal andra europeiska och centralasiatiska länder lovade att intensifiera arbetet mot hiv/aids/hepatit. En av rekommendationerna är att sprutbyten ska nå åtminstone 60 procent av alla intravenösa missbrukare. I dag når Sverige högst 5 procent via programmen i framförallt Malmö och Lund.

Finland, som har en restriktiv drogpolitik, har infört en lagstadgad och hälsopolitisk skyldighet för kommunerna att inrätta så kallade lågtröskelmottagningar med sprutbyte för drogmissbrukare. Mottagningarna är lättillgängliga, ger en basal hälsoservice samt möjlighet till provtagning, vaccination mot hepatit och sprutbyte under kontrollerade former.

Erfarenheterna från Finland är övervägande positiva. Ökningen av nysmittade med hiv kunde brytas. Även nya fall av hepatit B och C har minskat i antal. En viktig erfarenhet från Finland är att man nått unga personer och andra grupper med dolt missbruk.

Sverige bör följa det finska exemp¬let och stärka hälsoarbetet till de mest utsatta och förhindra att missbrukare i onödan smittas av hepatit eller hiv. Det förebyggande arbetet riktat till de mest utsatta bör stärkas och i det arbetet ingår sprutbytet som en viktig del. Sprutbyten som startas ska utvärderas på vetenskaplig grund för att vi ska kunna följa utvecklingen och göra förändringar vid behov.
Sedan 20 år pågår en hetsig debatt om sprutbyte i Sverige. Under dessa år har alltför många missbrukare smittats av hepatit eller hiv, kroniska sjukdomar som kraftigt har försämrat deras livskvalitet efter det att de har slutat missbruka.

Sprutbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan en möjlig metod för en hälsopolitisk insats för en grupp utsatta människor. Det finns många vägar till folkhälsa och olika insatser behövs för att främja hälsa särskilt hos dem som är mest utsatta. Det handlar om allas rätt till en jämlik hälsa och även drogmissbrukare har rätt till hälsovård. Det handlar om att följa principen om lika människovärde. Även om endast enstaka individer räddas från allvarliga, smittsamma sjukdomar genom sprutbytesprogram räcker det som etiskt motiv för att metoden ska kunna tillämpas.

Det finns tecken på ökad insikt i Västerbotten om betydelsen av en förbättrad hälsopolitik kring vissa smittsamma sjukdomar. För att utveckla verksamheterna krävs en direkt samverkan mellan landstingets och kommunerna. Det är naturligt att Umeå kommun, som ledande kommun, tar initiativ gärna tillsammans med kommunerna i Umeåregionen. Ganska ofta krävs även samverkan mellan andra större städer i Sverige och sjukvården på dessa platser för att uppnå fungerande vårdkedjor.

Mot bakgrund av ovanstående föreslås

A t t Umeå kommun i kontakt med landstinget utreder och beslutar om former för förbättrat smittskydd och sprutbytesprogram i Umeå

A t t inbjuda andra kommuner i närheten att delta i arbetet

Umeå den 9 mars 2013

Sven-Olov Edvinsson
Kommunfullmäktigeledamot
Centerpartiet

 Vi har i VK under senaste veckan kunnat läsa om inställningen hos Kommunpolitiker hos Landstingspolitiker om ett sprutbytesprogram för narkomaner. Mats Olofsson hade även en ledare på temat.

För mej så är frågan en fråga om humanism och smittspridning. Om ett sprutbytesprogram innebär att smittspridningen av blodsjukdomar bland sprutmissbrukare minskar så är det för mej enkelt att säga ja till detta. Det viktigaste måste vara att hjälpa och stötta individen. 
Jag är absolut inte för en legalisering av narkotika, men jag tror inte att det är så enkelt att möjligheten till rena sprutor gör att fler lockas till narkotikabruk.

När jag arbetade i ladugården på nuvarande Forslundagymnasiet var det väldigt noga att vi hanterade använda sprutor och kanyler, som vi använt när vi behanslat korna på rätt sätt, destruerade dem så att inte de skulle stjälas av narkomaner, det hade hänt tidigare.

Slutligen finns det en inte ovuiktig faktor till varför sprutbyte är viktigt och det är att ett välorganiserat sprutbytesprogram gör ju att den som befinner sig i missbruk, behåller kontakten med vården/sociala myndigheterna, detta gör att steget till en framtida kontakt för hjälp att komma ut missbruket blir lättare att ta om man har ett sprutbytesprogram.

Människor som sitter fast i ett tungt narkotikamissbruk, behöver inte ytterligare stigmatisering de behöver hjälp på olika sätt för att komma ur sitt missbruk.