I onsdags så anordnade Västerbottensnytt en webbsänd debatt inför folkomröstningen den 8 september, jag var på plats i Lycksele och tycker debatten var intressant.

Debatten går att se på Västerbottensnytts hemsida, och vill man veta mer om folkomröstningen finns det att läsa på Landstingets hemsida.

Centerpartiets landstingsgruppledare  Olle Edblom kommenterar debatten såhär:

http://www.youtube.com/watch?v=undWCnh7NZ0

I efterdyningarna av Lennart Holmlunds besked om att han inte kommer att kandidera som socialdemokraternas förstanamn i valet 2014 så har det uppstått en smått surrealistisk debatt. Att ett antal (för stunden fyra) socialdemokrater klivit fram och meddelat att de står till valberedningens förfogande är ju logiskt, men de anklagelser som Lennart både på bloggen och i papperstidningarna riktar mot I första hand Anders Ågren och andra hand Alliansen tycker jag är smått löjleväckande.

Så jag vill i likhet med Folkpartiets Peder W nu officiellt gå ut och meddela att jag satsar på att bli kommunalråd 2014. Detta kommer jag att meddela vår valberedning under dagen.

Anders skriver väldigt klokt på bloggen:  En sak jag tidigt fick lära mig när jag engagerade mig i Umeåpolitiken, var att det var ett positivt tecken för den angripne när Holmlund går till personangrepp. Varför då, frågade jag? Jo, när Holmlund är stressad över något så går han ofta till personangrepp.

Lennart skriver i gårdagens Folkbladet (se bild ovan) en lång artikel om alla brister som finns hos oss gruppledare i Alliansen i allmänhet och då Anders Ågren i synnerhet. Jag skulle vilja bemöta några av de saker som Lennart tar upp. I sin insändare. Han väljer ju att skrämmas med exempel från början på 90-talet. Det han inte nämnder är att vi är helt andra gruppledare för de borgerliga partierna idag, och att vi sedan många år arbetat tillsammans med exempelvis gemensamma budgetar i Kommunfullmäktige.

Lennart fortsätter sin argumentation att vi genom Alliansen cementerat blockpolitiken, och att han inte gillar blockpolitik. Och det stämmer till viss del, så länge vi alla tycker som (s) och Lennart så är det jättebra. Men det har ju aldrig varit aktuellt från Lennart att i realiteten öppna upp för att andra skall få vara med och styra Umeå, utan det har alltid ansetts som självklart att (s) styr och övriga partier skall stötta.

Vad som skedde i valet 2010 var att de fyra allianspartierna fick fler mandat i fullmäktige än (s) och därför valde (s) att göra en överenskommelse med (v) för att vara säker på att få igenom budgeten i KF.
Det är denna överenskommelse som nu prövas när majoriteten (s) + (v) valt att skjuta upp budgetbeslutet till i höst.

Att vi i alliansparterna inte gått ut med vem som blir nästa kommunstyrelseordförande i Umeå, är rätt så enkelt. Dels så är det så att inget av de fyra partierna ännu nominerat sina listor, så ingen vet ännu hur valsedlarna kommer att se ut 2014. Dessutom tror vi faktiskt att det är bra att låta väljarna ha ett inflytande.

Jag har alltid fascinerats av (s) i Umeå som ett år innan valet talar om för Umeborna vem som skall bli nästa KS-ordförande.
Innan väljarna valt vilket parti man väljer och vilken av det partiets kandidater man väljer att kryssa.

Men om väljarna så önskar så står jag nu till förfogande som nästa kommunalråd i Umeå!

Idag kallade ju Lennart H till presskonferens för att meddela att han inte kommer att kandidera till posten som kommunstyrelsens ordförande i nästa val.

Ingen egentlig dramatik i detta, Lennart har åldern inne för att lämna sitt uppdrag, och jag tycker han kan göra det med gott samvete faktiskt, att oavbrutet sitta som kommunstyrelsens ordförande i nästan 20 år är en imponerande bedrift, och då skall man komma ihåg att merparten av denna tid så har han regerat i minoritet.

Men tyvärr så fördunklas mina tankar lite av att Lennarts besked nu faktiskt skapar problem för Umeå, och då tänker jag på vårt bekymmersamma ekonomiska läge och det faktum att vi inte kommer att ta budgeten för 2014, förrän i samband med Kommunfullmäktige i oktober.

Man brukar ju säga att ett kommunalråd i den stund han eller hon meddelar sina planer att sluta blir en ”lame duck”, alltså att möjligheten att agera och få igenom tuffa beslut begränsas.

Tamara Spiric (V) säger att ingenting förändras, men jag är inte lika säker på det. Jag hoppas verkligen att den styrande majoriteten (s + v) klarar av att få fram en budget för nästa år.

Annars skulle man ju kunna tänka sig att Lennarts efterträdare skulle kliva fram och ta ett ansvar i budgetarbetet, men om man får tro enkäten på VKs hemsida så är den tänkbara efterträdaren ”Någon Annan” och han eller hon har jag inte sett i fullmäktige.

Det var rubriken i en artikel som landsbygdsminister Eskil Erlandsson skrev i somras.

Centerpartiet har presenterat ett fyrpunktsprogram för att stötta det svenska lantbruket:

1. Lagen om offentlig upphandling, LOU, måste reformeras.
2. Vi bör ursprungsmärka kött och charkuteriprodukter.
3. Vi vill införa en ko-peng.
4. Landsbygdsprogrammet måste prioriteras i budgetförhandlingarna.

Jag håller helt med, det krävs åtgärder för att stimulera den svenska livsmedelsproduktionen, det handlar både som sysselsättning, livskvalitet, miljö och säkerhet.

Det är ju märkligt att mer än varannan tugga vi äter är importerad, detta i ett bördigt och glest befolkat land som Sverige.

Eskils artikel hittar du HÄR, mer finns att läsa på Centerpartiets Hemsida. 

Ola Nordebo skriver en mycket bra ledare i dagens VK.

Där han problematiserar kring de de problem som kan tänkas uppstå kring folkomröstningen om vården som hålls här i Västerbotten den 8 september.

Det är helt klart att det direktdemokratiska verktyg som folkomröstningar innebär delvis krockar med den representativa parlamentariska styrmodell vi av hävd haft här i Sverige.

Och ansvarsutkrävandet vid allmänna val riskerar att försvåras när det kan vara så att folkomröstningar gjort att en majoritets politik inte kunnat genomföras.

Men som jag ser det så är det förstärkta folkomröstningsinstrumentet en vitalisering och modernisering av demokratin. Nu kan inte längre en majoritet med en rösts övervikt i ett kommun eller landstingsfullmäktige trumfa igenom vilka beslut som helst och hoppas att väljarna glömt inför nästa val.

Möjligheterna till minoritetsåterremiss i fullmäktige samt möjligheterna till folkinitiativ för att få till stånd en lokal folkomröstning har ritat om den politiska kartan.

Att alla inte gillar detta är väl känt, samtidigt som det gör att vi förtroendevalda måste agera med bättre framförhållning, dialog och förhoppningsvis breda politiska uppgörelser när det kommer till svåra och komplexa beslut.

Den beslutandeförsamling som inte förstår att den politiska kartan har ritats om kommer att drabbas av många folkinitiativ framöver!