Igår granskades Centerpartiet och jag utav Ola Nordebo

Jag vill börja med att säga att jag tycker det är väldigt bra av VK att granska, kommentera och recensera partierna lokalt i Umeå och vi som är de lokala toppnamnen till kommunfullmäktigevalen. Det är jättebra att man gör denna insats för att höja tempot och trycket när det handlar om kommunvalet.

Att man sedan med skräckblandad förtjusning läser omdömet om mig själv och det egna partiet är ju något helt annat. Här tror jag att Hans, Anders, Peder, Tamara och Nasser håller med (omdömena om dem kan du läsa i länkarna)

Jag tänker kommentera två saker och börjar med de övergriparna tankarna om Centerpartiet. Här ligger det mycket i det som Ola säger att Centerpartiets politik ofta kan uppfattas utgå från en geografisk kontext. Men egentligen handlar det om vår grundsyn om Centralisering kontra Decentralisering, om Storskalighet och Enfald kontra Småskalighet och Mångfald.

Centerpartiet bildades av bönder för över 100 år sedan därför ligger det invävt i partiets DNA att vi anser, landsbygden, miljön och småföretagande som viktiga frågor och hörnstenar för ett framgångsrikt framtidsbygge. Sven-Olov Edvinsson hade en bra artikel för två veckor sedan som på ett bra sätt fångade det. Sveket mot Hörnefors och kommundelarna.

Detta gör att vår politik ofta landar i en utgångspunkt som börjar i ett landsbygdsperspektiv, men vikten av småskalighet, att befinna sig i ett socialt sammanhang, att bli sedd mm. är ju saker som är precis lika viktiga i tätorten som i en by.

Vad gäller synpunkterna om att vi är lågmälda och inte tar strid, så kan det nog vara så vi uppfattas. Trots att vi ofta som vi tar ställning 180 grader i motsatt riktning som övriga partier. Nu senast var det ju i omröstningen om Kommundelsnämndernas vara eller inte vara. När Tekniska Nämnden tog sin verksamhetsplan så yrkade vi på att bidraget till enskilda vägar skall vara kvar o.s.v. Men det stämmer att vi kanske alltför sällan ställer oss på barrikaderna och ropar allra högst, skälet till detta är egentligen rent taktiskt! Om man skall ha en rimlig chans att få gehör för sina åsikter i ett kompromissorgan som Kommunfullmäktige och kanske ändra tokiga beslut så kan man inte ha bränt alla broar på alltför högljudd agitation tidigare. Men det ligger en del i det som Ola skriver så det kanske är läge att bli mer tydligt oppositionell.

Vad gäller åsikterna om mej som person så är det ju svårare att tycka där, det blir onekligen väldigt personligt.
Det stämmer nog att jag inte är tillräckligt konfliksökande, och det beror ju på politikens enorma paradox.

Jag har ju engagerat mej politiskt för att kunna vara med och påverka och tillsammans med andra människor skapa ett bättre Umeå. Men vill jag öka min synlighet och kanske öka mitt röstetal så skall jag agera på ett sådant sätt att jag högljutt är emot och effektivt omöjliggör en konstruktiv diskussion med företrädare för andra partier. Att hela tiden positionera sig på en öde ö där man sitter och viftar med reservationsflaggan och är emot allt kanske är tydligt men det är inte konstruktivt tror jag.

Det är därför jag aldrig kallar Lasse J eller Tamara S för kommunister, eller Jan Hägglund förstår att det är ett misstag från min sida när Arbetarepartiet kallas Rättvisepartiet i Centerpartiets svar i en enkät.

En vän till mej sa igår efter att ha läst Nordebos krönika att det kanske var dags att bli Grizzlybjörn istället för Nallebjörn, det kan verka frestande men jag tror jag satsar på att bli en större Nallebjörn.

Jag är inte någon konfliktmänniska i grunden, och jag tror inte jag skulle bli någon bra konfliktpolitiker, även om det kanske skulle ge några ytterligare röster.