Man blir givetvis oroad när man läser om konkurrensverkets undersökningar av eventuell kartellbildning hos Umeå Energi, nu tror jag att det är falskt larm alltså att det inte handlar om kartellbildning utan bara om det faktum att Umeå Energi och Sundsvall Energi hamnar på ungefär samma kostnadsläge när man lämnar offert till Örnsköldsvik.
Men det är den här artikeln som gör mej mer brydd, här antyds att de kommunala sopförbränningsanläggningarna som finns gör att intresset för återvinning skulle minska.
Jag tycker inte förhållandena är så enkla, att exempelvis Umeå Energi byggde Dova 1 berodde ju på en lagändring som förbjöd deponi av sopor på det sätt som tidigare skedde. Det finns inget tvång för någon aktör att skicka sina sopor på förbränning. Däremot så hade kommunerna i Norra Sverige stått inför enorma problem om inte dessa fem förbränningsanläggningar funnits.
Givetvis skall vi i framtiden satsa mer på återvinning, och att elda sopor kanske inte är det bästa men ett problem är att norra Sverige är stort och mängden avfall blir liten sett till den stora ytan, det gör att man inte kan göra allt överallt.
Matavfallet från Umeå kan vara avgörande för att hålla igång biogasproduktionen i Skellefteå.
Och vill Ragn-Sells eller andra aktörer presentera bättre och mer miljövänliga lösningar för avfallshanteringen än vad vi har idag, så är de hjärtligt välkomna. Men hade vi väntat på dem så hade vi intill nu bokstavligen drunknat i sopor.
Senaste kommentarerna