Hur fungerar kommunens ekonomi del 2

Detta med att försöka förklara hur kommunens ekonomi fungerar var ju både intressant, men också väldigt lärorikt för egen del.

Som jag nämnde i förra bloggen så kan man likna kommunens ekonomi vid en förenings, eller för den delen din eller min privatekonomi.

Det är därför vi politiker säger att driftspengar och investeringspengar inte är samma sak. (Fast det är det men ändå inte.)
(I alla dessa artiklar utgår jag från kommunens årsredovisning för 2018)

Lundabron spräcker investeringsbudgeten men kommunens driftsbudget överlever.

Driften av våra verksamheter, kan man likna vid de månatliga hushållskostnaderna. Man tar det från lönekontot och pengarna måste räcka månaden ut (eller i kommunens fall året ut). Skall man sedan göra någonting större i investeringsväg till exempel köpa en bil så brukar man i allmänhet låna pengar för det.
Kan man lägga en kontantinsats, alltså ha pengar löst så är det ju jättebra och sänker kostnaden något, men eftersom kommunens lån för investeringar oftast löper över väldigt lång tid så gör en fördyring att den årliga kostnaden, givetvis stiger men den blir inte katastrofal.

Ta exemplet Lundabron som VF på ett bra sätt skrev om under senhösten. Om det stämmer att slutkostnaden landar på 156 miljoner så är det ju givetvis en katastrof. Något annat kan man inte säga.

Om vi då leker med tanken att 156 miljoner är dubbelt så mycket som ursprungsbudgeten så skulle det bli 78 miljoner.
Men med en avskrivningstid på 80 år som det är i det här fallet så ökar kommunens kostnad med ungefär en miljon årligen.
Givetvis är en miljon mycket pengar och man skall absolut inte slösa med skattemedlen, men med en en total kostnad för kommunens verksamheter på 8 284 000 000 kronor så är det helt klart hanterbart.

Sedan så är det så att alla kommunens investeringar blir inte dyrare än budget, vissa blir billigare.

Så det är därför man inte kan använda driftsmedel för investeringar, pengarna finns egentligen bara när vi lånar upp dem.

Hur stor är då kommunens investeringsbudget?

Jo den uppgår till ungefär 1 miljard per år, och har konstant legat så under de senaste 5-6 åren.

Det är dock så att det är ett lite för högt belopp, fortsätter vi investera på detta sätt så kommer kommunens skuldutveckling bli för hög, det är precis som för vilken familj som helst. Det är inget problem att låna, men man får inte låna för mycket över tid då blir det dyrt.

Men hur mycket är vi då skyldiga?

Per den sista december 2018 så var kommunens låneskuld 2 153 000 000 Kr.
Inklusive de kommunala bolagen så är koncernens låneskuld 9 186 000 000 Kr. (Återkommer till bolagen i en senare blogg)

Detta är ju hiskeliga belopp, men slår man ut dem på oss invånare så blir det knappt 17 000 Kr per invånare och tar man hela koncernens skuld så blir det drygt 72 000 Kr. så vi är belånade men knappast till den grad att det innebär någon katastrof då skulden ju förhoppningsvis matchas av en del tillgångar.

Men det är klart, tar vi 72 000 och tänker oss en ränta på 1,5% så får vi en årlig räntekostnad per person på drygt 1000 kr så vår belåning kostar oss Umebor någonstans 120-150 miljoner per år.

Min åsikt är att det framöver gäller att klara av att prioritera bland investeringarna så vi undviker onödig upplåning, samtidigt som vi står inför ett antal investeringar som är svåra att låta bli. Exempelvis är behovet fram till 2030 runt 100 ytterligare förskoleavdelningar detta bör man nog bygga.