Byggnadsnämndens beslut att inte bevilja Bahnhof bygglov för sina 52 kontorsarbetsplatser vid Järnvägstorget handlar inte om byråkratiskt krångel. Det handlar om arbetsmiljö och tillgänglighet, även för de med funktionsnedsättning.

Jag i min roll som andra vice ordförande för Byggnadsnämnden i Umeå för (V) skriver om detta tillsammans med Mikael Berglund(S) ordförande i byggnadsnämnden och Nils Seye Larsen ledamot (MP) i byggnadsnämnden, tillika gruppledare för Miljöpartiet i Umeå kommun. En insändare i VK som han läsas här och nedanför

Ordet fritt: Bahnhof, tillgänglighet och likabehandling

Byggnadsnämndens beslut att inte bevilja Bahnhof bygglov för sina 52 kontorsarbetsplatser vid Järnvägstorget handlar inte om byråkratiskt krångel. Det handlar om arbetsmiljö och tillgänglighet, även för de med funktionsnedsättning.

I flera insändare har Byggnadsnämndens beslut att inte bevilja Bahnhof bygglov för sina 52 kontorsarbetsplatser vid Järnvägstorget kritiserats. Det har framstått som att det bara är en byråkratisk fråga men i verkligheten handlar det om arbetsmiljö och att alla arbetsplatser ska vara tillgängliga för alla även de med funktionsnedsättning.

Vi blir faktiskt uppriktigt förvånade över att företrädare för andra partier inte delar vår syn om vikten av en arbetsmarknad där även de som exempelvis sitter i rullstol ska ha samma möjligheter, inte minst vid ett kundcenter där funktionsnedsättningen inte är ett handikapp. Dessutom handlar det om att behandla företag på ett likvärdigt sätt.

Varför kan då inte bygglov ges? Det är i huvudsak fyra punkter som gör att ansökan inte kan bifallas.

För det första så är området planerat för handel. Denna punkt är kanske inte den svåraste att medge undantag från då inga stora negativa effekter för omgivningen bedöms uppstå.

Den andra punkten är att lokalen har för låg takhöjd i förhållande till vad reglerna kräver. Även denna punkt skulle sannolikt byggnadsnämnden kunnat acceptera om tillräckliga åtgärder för ventilation med mera vidtas. Takhöjd är ju i stort omöjligt att justera och i vissa fall får man acceptera att en byggnads förutsättningar kräver undantag.

Den tredje punkten gäller dagsljus. Reglerna kräver att utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt ska ha tillgång till dagsljus. Anledningen är att det finns forskning som tydligt visar på de negativa effekter på hälsan som uppstår om människor inte har tillgång till dagsljus.

Det är därför svårt för byggnadsnämnden att bortse från detta krav i en lokal där verksamheten kräver att man vistas hela arbetsdagarna. Även om man har gjort justeringar med konstgjort dagsljus så är vår bedömning att det inte blir en god arbetsmiljö i källaren för dessa 52 medarbetare. Det är därtill en metod som bara ska användas när alternativ saknas, exempelvis ett driftrum som inte kan ligga vid yttervägg. Frågan handlar därtill inte bara om ljus utan även möjligheten till utblick.

Den fjärde punkten är att lokalen saknar hiss mellan våningsplanen. Det gör det i stort sett omöjligt för personer med nedsatt rörelseförmåga att söka jobb på denna arbetsplats. Detta står helt i strid med både nationella regler och FN:s deklaration.

Det är alltså inte en fråga om byråkratiskt krångel. Avvikelser från planbestämmelser och exempelvis rumshöjder hanterar byggnadsnämnden varje månad och hittar ofta lösningar. När det gäller dagsljus är det en av de frågor som alla arkitekter och byggföretag får kämpa hårt med att klara. Ofta är det just detta villkor som avgör hur djupt ett kontorshus kan byggas. Frågan om tillgänglighet är också ofta uppe för diskussion men lokaler, butiker, arbetsplatser med mera dit alla ska ha tillgång ska också vara tillgängliga för alla.

Om byggnadsnämnden i detta fall skulle medge undantag så skulle det vara väldigt orättvist mot både andra företag och fastighetsägare samt mot personer med nedsatt rörelseförmåga.

Umeå kommun har som en av sina uppgifter att se till att lagstadgade krav och regler följs, dels för att det kan finnas negativa hälsoeffekter och för att upprätthålla en rättvis konkurrens. Det innebär inte att vi är stelbenta, paragrafryttare eller saknar konsekvenstänk som det uttryckts i insändare och intervjuer. Tvärtom försöker vi hitta lösningar och ser gärna att fler företagare etablera sig här och kan erbjuda jobb, men det måste alltid vara med rättvisa krav på alla aktörer.

När vi i Umeå, precis som i många andra städer, omvandlar och utvecklar stadskärnan kommer lediga affärslokaler att vara alternativ för kontor och andra typer av verksamheter. Det är i sig inget stort problem utan många gånger positivt.

Det kan dock inte ske vare sig för lokala företag eller etableringar genom att vi ser mellan fingrarna när det gäller arbetsmiljö eller tillgänglighet. Det skulle inte befrämja vare sig företagsklimat eller våra invånare.

Mikael Berglund, ordförande (S) i byggnadsnämnden i Umeå

Mattias Sehlstedt, 2; e vice ordförande (V) i byggnadsnämnden

Nils Seye Larsen ledamot (MP) i byggnadsnämnden