Ledsen för att det har varit ett längre uppehåll här på bloggen, ni vet, arbete, hus, hem och livet kom emellan. Men nu är jag på banan igen.

I går besökte jag Degernäs och har pratat med Siri Lindgren, 84 år. Hon hade hört talas om min blogg och ville absolut få träffa mig över en kopp kaffe i hennes fina lilla hus med den stora eken utanför. I helgen kommer det ett större reportage i VK  om mitt filmprojekt. Både Siri och jag fångades på bild.

Jag återkommer med ett längre blogginlägg om Siri inom kort. Men jag måste få dela med mig av ett mycket gott knäckebröd som hon hade bakat för att jag skulle komma förbi. Det var hennes väninna Greta Nords recept och det är även tack var henne som vi fick kontakt. Hon kände nämligen till att pappas bilder finns att titta på i den här bloggen.

Jag har dessutom gått och funderat på att jag vill testa på att baka knäckebröd men jag har inte haft något recept. Siri var så snäll och delade med sig av sitt. I glädjeyran delar jag därför ut receptet i min tur lite längre ned.

Knäckebröd, 35 st, 200 grader.

25 g jäst

6 dl mjölk

1 tsk strösocker

50 g rumsvarmt smör

1 msk rapsolja

2 dl vetegroddar

1 msk salt

2 msk anis och fänkål (brödkryddor)

4 dl gramhamsmjöl

3 dl grovt rågmjöl

6-7 dl vetemjöl

ägg

sesamfrön och vallmofrön

-------

Värm mjölken till 37 grader, lös upp jästen i spadet. Tillsätt nästan allt mjöl, spara lite till utbakning. Jäs under handduk i en timme.

Dela degen i 35 delar, rulla till bullar. Lägg en duk över och kavla varje bulle 20 cm i diameter, använd rikligt med mjöl under kavlingen. Avsluta med kruskavel/naggad kavel.

Lägg degrundeln på het plåt med bakplåtspapper. Pensla med ägg. Strö över frön och grädda 8-10 minuter. Låt knäcket svalna på galler. Njut!

 I går fick jag äntligen napp på en av pappas kunder från turen i Innersjö. Det var Carin Ericsson-Edlund från Innersjö, som ogift hette hon Johansson. En skön kvinna fylld av spännande historier från när Julles körde i Innersjö där hon växte upp som barn på 60-70-talet. Det är en av alla byar kring Yttersjö, ett par mil söder om Umeå.

När jag langar fram pappas bruna fotoalbum tindrar det i hennes ögon av förtjusning.

– Jag blev så glad när jag fick tips om din pappas bilder. Jag minns hur det luktade i bussen.En blandning av motordoft, godis och bröd, ja, allt. Alldeles till höger om dörren fanns godishyllan. Den besökte jag ofta som barn.

Hon minns livet i byn på 60-70-talet tydligt. Det körde två matvarubussar förbi flera gånger i veckan, Julles rullande livsmedel och Holms, som utgick från Konsum på Teg. Även Berghems bryggeri kom åtminstone en gång i veckan samt en farbror som  sålde färsk fisk. Det var en ynnest för många som inte hade bil. Men det fanns även flera matbutiker i byarna runt omkring. Holmnäs, Bösta, Djänkneböle, Degersjö och Yttersjö hade alla butiker på den tiden. När butikerna slog igen kom matvarubussarna, i dag finns varken de eller butikerna kvar. 

– Jag minns att jag fick en krona av mamma för handla en läsk hos Julles, och när jag böjde mig ned till drickabackarna så föll kronan ned bakom. Jag letade och letade men hittade inte igen den. Men Julle gav mig en dricka i alla fall. Det var snällt, berättar  hon som om hon just hade tagit en god klunk ur drickan. 

Tillsammans sitter vi och tittar i albumet över en kopp kaffe på NK.

– Men där är ju mamma, men Gud! utbrister hon plötsligt av glädje, Se hon har gula träskor som matchar till klänningen! Vi tittar på bilden och försöker se vilka hon poserar med i solen. Hon konstaterar att det är några farbröder till henne.

Flera av människorna på bilderna finns inte längre, andra har flyttat från byn. Själv flyttade hon tillbaka från stan tillsammans med sin man och byggde nytt 1994.

– Det är så fint och vi trivs så bra i byn.

En händelse som hon kommer ihåg från tonåren var när Julle skjutsade in henne och kompisen Christina, som hon poserar med till höger på bilden till Hagagården( eller Ungdomsgården) i stan. Året var 1974 och de var 13 år.

– Vi ville gå på UG men mina föräldrar hade varken bil eller körkort och vi ville inte fråga Christinas. Då kom mamma på att om vi tog oss till stan så skulle hon betala taxi hem åt oss. Mamma frågade Julle om vi fick åka med honom in till stan. Jo, det skulle gå bra, men det skulle ju ta lite tid eftersom han hade en bit kvar på sin tur.

–Vi gömde oss bakom bussen, för den sista kunden i Innersjö var Christinas mamma, så fort hon hade gått hoppade vi in i förarhytten och åkte till stan. När vi sedan åkte hem på kvällen med taxi stannade vi en bit i från för att inte avslöja för hennes föräldrar att vi hade varit i stan. Om jag kom ihåg kvällen på UG? Näää, inte ett smack, säger hon och vi skrattar gott tillsammans. Men Julles glömmer hon aldrig. 

Fotnot: Hagagården är idag riven, låg på Östra Kyrkogatan på Haga. 

I går körde jag Pecha Kucha Night Umeå som arrangeras av Svensk Form Botnia på Pub Freja, Umeå folkets hus. Vi var åtta deltagare med det kreativare projektet efter det andra. Jag presenterade mitt filmprojekt om matvarubussen och förklarade att jag söker efter historier om de personer som är med på bilderna. 

En kvinna blev väldigt rörd av bilderna, för de fick henne att komma ihåg hur det var förr. Jag är själv inte särskilt nostalgisk över 70-talet, men jag gillar att minnas att det var lite enklare förr.  Folk var som folk var mest. Det fanns inga sköna-hem-kök, latte-mammor eller pretentiösa matbloggar. Det är just det som är charmen med dessa bilder. 

Det verkar även som jag har fått napp på några bilder redan, dels från Yttersjö men även från lilla byn Åbyn. Detta tack vare mötet på Pecha Kucha Night igår. 

Här ett work-in-progress-bildspel med bilder från kvällen: 

Laddar för att köra en presentation om mitt filmprojekt När matvarubussen kom till byn.Konceptet Pecha Kucha Night kommer från Japan och går ut på att visa 20 bilder och högst 20 sekunder per bild. Så nu ligger jag i hårdträning. Kom och lyssna, vet ja! Det är ju gratis och flera spännande projekt att lyssna till.