Mia i Tavelsjö

 ...kniven i lådan, brukar Leif GW Persson säga om en del personer som begår (korkade) brott. Och blir fast för det. Till dessa måste väl den där busschauffören de rapporterade om i nyheterna höra. Jomen, han hade systematiskt stulit mobiler och datorer från de passagerare på nattbussen som somnat. Så hade han åkt fast- för att han hade blivit filmad av bussens övervakningskamera!!!

Moahahaha!

 Visste ni att om man söker på "Gräv bort Skåne" på Google så får man 138000 resultat!!! Alltså, det har i stugor och villor setat folk och knåpat ihop hemsidor om något så knasigt. Att dom ids!

Inte ens med den största grävmaskin och den envisaste norrbottning och den största dieseltanken i världen skulle det lyckas. Varför skulle vi, förresten? Smålänningarna skulle bli jätteledsna, alla Stockholmspolitiker finns fortfarande kvar och hur skulle vi ta oss till Tyskland? (Dit varje pliktskyldig f.d. tyskelev far nånggång då och då i akt och mening att uppöva sina inslumrande kunskaper om framförställt pronomen i pluralform samt ackusativobjektets placering). Ännu värre- hur skulle vi få hem dessa rader av blänkande och motorspinnande BMW, Mercedes och Volkswagen? Audisarna? Skulle vi seriöst bara köra omkring i amerikanska eller svenska bilar resten av livet? Finnarna gör väl bara lastbilar. Och norrmännen...hahaha norrmännen gör inga bilar alls, det är bara små getkärror där. 

Och hur skulle det funka för alla stackars dom som har elledningar, avloppsledningar, täckdikningsutlopp eller fjärrvärmerör mellan Skåne och sitt hem? Alla dom där lösa tåtarna skulle liksom hänga i en enda sorglig, läckande röra utefter kanten av Hallands, Smålands och Blekinges sydkant. De luftburna elledningarna skulle slitas av och all el skulle bara rinna ner i det tomma intet- utan någon kunde faktureras. 

Gamla farmödrar skulle sorgset stå vid Köphultasjöns strand i sitt huckle och vinka åt barnbarnet tvärs över avgrunden. 

 nu haver jag haspat, nu haver jag haspat precis överallt! Sjöng Emil när han råkade haspa in sin pappa på utedasset. Så känns det när man är klar med deklarationen. Nu haver jag deklarerat, nu haver jag deklarerat precis som man ska!

För första gången på 30 år utan ha ett företag att deklarera. Härligt!

Nu ska jag i minsta detalj berätta hur jag gjorde. FÖRST så tog jag fram e-legitimationssladden, SEN stoppade jag in kontakten.... Eller kanske ska jag inte berätta. Annars verkar det vara poppis att vräka ur sig alla intresseväckande och pikanta detaljer om sitt privatliv och hoppas att nån vill sträcka ut en hand ur cyberrymden så man kan känna sig ordentligt och rekorderligt ego-boostad. Men si inte vi riktiga lantisar, vi går ut på vedbacken efter att ha inmundigat erfoderlig mängd svartvinbärsbrännvin och så bara hugger vi i utav sween. Oftast tar det på rätt ställe, och om det inte gör det, så har vi bara 24 mil till akuten. Fast inte jag förstås. Jag har 3. Måste flytta till nån avlägsen by som Blattnicksele, Kaskeluokt eller Ballastviken så jag blir sådär Inlandscool. 

Dom som bor i inlandet är så tuffa, dom far inte till nån doktor med mindre än att dom blött enochenhalv liter blod. Och om dom far så tar dom skotern eller fyrhjulingen. Och när dom liks far åt storstan (typ Sorsele) så köper dom hem 14 flak lapinkulta, ett par Lottorader åt grannen, en startwire till Ockelbon, bredspektrat pencillin till hundarna i byn, en korsett till farmor, några reserv- Walkie-talkies till älgjaktlaget, gipsbandage till hästen och italiensk vitlök. Sen far dom hem med ett ben gipsat och i yrande snöstorm och kliver in genom dörrn och säger: "Nä, he gick som bra, he var då inget särskilt". 

 Någon gång förra året fick Isak, mitt barnabrn, nog. Nu skulle han minsann säga till flugaorna vad han tyckte om dom. detta blev resultatet:

 Just nu har jag ett litet extrajobb, att städa i församlingsgården och kyrkan i Tavelsjö. Heelt underbart. I en tid av förvirring är det härligt att alldeles ensam gå i in i kyrkan, dammsuga och dammtorka och göra snyggt på toan.

Solen lyser, det är alldeles tyst- om inte kantorn sitter och övar. Och det är också fint! Det finns alldeles ypperliga slöjdarbeten i trä, t.ex. träJesus längst fram. Den är uppsatt så att två fönster från sidorna släpper in ljus utifrån på den. Vissa tider på dygnet blir det en speciell effekt när man går förbi utanför.  Jag menar- kan man hare bättre?

I början gillade jag inte utseendet på den här kyrkan, och utvändigt gör jag det fortfarande inte, men in- och utsidan passar sällsynt bra ihop och är ett gott tidsdokument. Sedan är platsen så perfekt, och dagsluset. Materialen är konsekvent utvalda, liksom vinklar och färger. 

Om någon undrar vad jag menar med förvirrad, så är det bara det att jag har börjat knarka TV-nyheter. Det är krig där civila dödas, det är Bostonsprängningen där oskyldiga drabbas, det är svenska politiker som munhuggs som småbarn i en sandlåda osv....

 Kära läsare. Jag har inte varit flitig på sistone. Det beror på att jag varit upptagen med att läsa Frödings dikter, uppvakta min mamma på födelsedagen, tapetsera med äldsta dotra, brottas med några presuppositioner och allomorfer och nåt enstaka motsträvigt rotmorfem, städa Tavelsjö kyrka, jogga, kolla på min smart-tv, dammsuga hundhår, köpa hjortronvin åt min far, leta reda på borttappade långkalsonger, träna längdskidåkning med ovan nämda dotter, kolla på den blivande svärsonens extremt talangfulla paneluppspikande, laga kyckling i en urdålig ugn (det tog 3,5 timmar), prata med min syster i telefon, svara på enkäter om medlemskapet i LRF och om en energieffektiviseringsdag som jag bevistade härförleden samt betala tv- och radiolicensen.

Jag särskilt poängtera den sista punkten i denna mäktiga lista av Vuxenprylar. Betala tv- licensen- hur moget är inte det! Ingen stor grej, liksom. Man ba gö´ret. Inget man liksom lyfter fram särskilt och pratar om. Nånting man alltid har gjort-typ. Ända sedan någon beskäftig människa från Kiruna ringde en sen söndag kväll för att fråga om jag hade tv. Om jag kollade på nyheterna. NÄÄÄ! Sa jag. Tv- det har jag inte. Jag fick skrika NÄÄE högt, för jag hade ju nya smart-tv:på på jättevolym för att kunna höra Nike Nylander berätta om Fredrik Reinfeldts senaste bravader....

Jobbigt. Betalar nu. Gnäller inte.

 Låt kapitalet jobba!

Spela på travet- kanske du vinner!

Spela nu fort så att du hinner!

Men först- köp en initierad

Tidning med experterad  tipsrad!

Där kan du läsa och se

Om favoriten är med.

Bläddra nu fort och kupongen hålla,

Eller på Nätet: nedåt scrolla;

Meh! Känner mig som en nolla

Värsta språket i travet, kolla:

”Bakspår och springspår, ett lopp i kroppen,

Formen har inte varit på toppen,

Avslutar alltid väldigt vasst,

Nu lite sämre än senast!

Smygläge, ryggläge, vass på speed,

(konstiga namn har de ock, indeed!

Albright och Paisley och Playboy C.H.

Organic Value, Cool Pine- men vad står på?

När jag var liten så var det som så:

Hästarna hette Boy, Kalikå,

Stjärna och Malte, Drutten och Gena.

Ibland var dom lite sena i bena.)

Nusa Dusa blev skrällen

På Valla på kvällen-

Mens Rico Follo drog på sig en del,

Och Nalda Nof syntes stel.

Men vad är det för fel?

Jag fattar inte en endaste del,

Hur ska jag veta var pengarna sätta?

Hur ska jag kunna på kapitalet sprätta?

Om travet för folket är opiater-

Hur kan då ni socialdemokrater

Tycka att staten ska hålla

I totons trådar? Nä, kolla-

Gå ut i stallet i stället-

Njut av den sällaste stillhet

Långt bort från travets konstiga språk,

Långt bort från bongar och tränarebråk!

 ...he skull jag aller ha gjort!!! Där gick jag och min fader så stillsamt in genom dörrarna och möttes av trenne muntra och försäljningsbenägna män. En av dem som hette Mikael förbarmade sig över oss och sålde en mobil till min fader- en mobil av yppersta slaget, en seniortelefon med t-y-d-l-i-g-a knappar. och en display som lyste stadigt och klart som solen i ett spanskt semesterparadis på 70- talet...

Men då var det då inte nog med detta! Jag gjorde den dumheten att jag frågade denne städade och välondulerade man om ett bättre abonnemang gällande Internet som skulle svara mot mina väldeliga krav, emedan jag är en textförfattare av rang. Typ!!

Joådå! Nog hadd han det! Jag skulle kunna bli lånandes en router som tele2 hade i twå veckor för att se om den lilla plasttingesten kunde tillfredsställa mina pockande behov. Kunde leverera mina viktiga megabit.

Jomen! Så köört jag hem i min åldriga Volvo 745 å så kömme jag mig opp i lägenheten och så installera jag (alldeles själven) routern dänna. Å lampern lyyst å Internet börj på å fungeer. Jag sökt ju genast upp Youtube å spela irländsk folkmusik, Södra Bergens Balalaika å n´Jerry Williams. 

På väldigt hög volym. För att kunna utröna och riktigt njuta av nyanserna. Det var även Roland Cedermark och Cornelis och Taube. (Men n´Sven-Bertil- han sjung falskt ibland, som min pianolärare sa redan på 70-talet). Det vart som viktigt att spela högt, man kan dansa jigg till nästan allt- och det gjorde jag. Tur att vi inte var fler här! 

För he börja på å svaja. Golvet. Men jag jigga på. Man har ju en 72 kilo att svänga med! Väggarna gick det hårt åt, ska jag säga!

Tele2-abonnemanget var stadigt och fint. Å ni vet ju hur det kan swänga med Håkan Hellström och Sven-Bertil på Grönan... 

Grannen under, n´Ingmar han är ju en tålig typ, men vid 2-tiden på fredagsnatten då var det som att tålamode int räckte till ändå. Han ringt alarmnumret. Vid det laget hade väggarna som vittrat ner å he var ju som kallt ute,- 23 grader. 

Jag minns int helt vad som hände sen, men he va då blåljusa å de va fölk som fråga å de va brandmän (stiliga) å de va massa smörgåstårta... eller va de int de? 

 Att ha vuxna barn har sina angenäma fördelar. Yngsta dotra är i Norge och jobbar och var hemma en sväng på besök. På hemvägen köpte hon krämer (="gisch" i Västerbotten) till den ömma moderns begynnande skrynkliga hud. Dessa erhåll den ömma modern i paket idag- överlycklig stod hon och hoppade ute vid postlådan hoppandes och hurrandes i vild förtjusning... över att hon kunde få paket i brevlådan precis som förr i världen utan att fara iväg till någon obskyr adress på något bortglömt industriområde under några snålt tilltagna öppetider för att därstädes framvisa sitt eget leg och bli inblippad i Postens outgrundliga logistiksystem. 

Såhär sig gischet ut- och den väluppfostrade (som om!!) dottern hade handskrivit ordentliga instruktioner åt den åldrande men fortfarande ömma modern:

Lankåååm! Franska är inte min starka sida- men fråga mig gärna om italienska eller latinska glosor. Lancome hette märket, och nu ser ni ju inte texten, MEN...

Jag kan berätta att på den lilla svarta står det med pyttebokstäver (vilket i och för sig är konstigt med tanke på att skrynkliga kvinnor i allmänhet tenderar att se sämre eftersom skrynklorna liksom lägger sig i vägen) " Youth Activator". Vad säger ni om det,va? En liten magisk flaska som aktiverar ungdomen som finns gömd i huden! Denna måste öppnas i Vördnad och med försiktighet annars kan det bli alldeles för mycket på en gång och man kan kastas tillbaka alltför långt i tiden- ja ända till spädbarnsstadiet om det vill sig illa. Och det skulle vara verkligt påfrestande att få börja om igen med alla de där traggliga skolåren på nytt. Tysk grammatik Aus, bei, mit, nach, zeit, von,zu och ackusativobjekt i perfekt particip, pluttifikationstabeller och ett ständigt misslyckande i basketboll...

På den stora blåa står det VISIONNAIRE, vilket låter som en dröm ungefär, men sedan kan man läsa med små bokstäver de stränga orden: Correcter Fondamental och Advanced Skin Corrector. Vad är nu detta? En fundamental korrektur- en rentav avancerad korrektur. Man blir lite skakis, alltså. Från självaste grundfundamentet ska min hud bli korrigerad. Lära sig veta hut och sluta skrynkla ihop sig på det där uppstudsiga viset! 

Sedan är det två små lila burkar som med lite mildare ton förklarar att de är Skinlifting. De ska bara lyfta upp huden lite försynt på natten när jag sover och ingenting märker eller kan göra åt saken. 

Jamen tänk er själva! Man vet ju inte!! Tänk om jag försover mig och tvättar av de där lila burkarnas gisch kanske inte förräns kl 8 på morgonen! Då kanske de har hunnit verka alldeles för länge och lyft upp hela ögonbrynen till hårfästet. Eller halsrynkan till hakspetsen, eller magrynkan till halsen så jag då rakt inte alls känner igen mig i spegeln. 

 personer som slutar med det dom är kända för, t.ex. politiker och idrottsstjärnor, och som på frågan om vad dom ska göra sen svarar: "Jag ska far runt och hålla föredrag", eller så gör dom redan det och säjer "jag är ute och föreläser". Jag fattart´inte! Vi har jättehög arbetslöshet, men ändå hör man ingen som säjer:"Jag försökte fara runt och hålla föredrag, men det var ingen som kom" eller "Jag är arbetslös föredragshållare"...

Och det är ju mängda med folk! Många tidningar man läser har såna där små fyrkantiga blänkare där det annonseras en eller annan f.d. kändis som ska tala. Oftast är det förresten just tala- dom GÖR sällan något, det är inte "kom och ta med dig din trasiga dammsugare så ska vi laga den", eller "kom hit och berätta vad du har för problem med din löpning så ska jag hjälpa dig" eller "ta med dig ditt barn och en schysst trädgren så ska vi göra skoljiga trädjur".

Nä. Minsann. det är prat om hur man går ner i vikt, hur man strukturerar dagen som arbetslös, hur man startar eget nagelfixeri, hur man skriver CV, hur man boostar sig själv så man inte känner sig värdelös, hur man får ny glöd i ett förhållande, hur man jobbar målinriktat i största allmänhet eller bara coachning, styrning, peppning, konversation, kommunikation, problemlösning, träningsfokusering eller optimismoptimering.

Vi kanske behöver allt det här, det kanske är så att vi inte klarar oss utan alla dessa förnumstiga tips, även om det spontant hos mig själv inte direkt har känts något skriande behov av det, men jag undrar: Vem betalar för det? Finns det någon slags marknad för det här? Hur kan vi som samhälle ha råd med detta när många vårdbiträden har tungt ansvar och tungt jobb och har 18000 kr/månad om dom möjligtvis skulle få heltid. Hur?