Jisses!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Har just skickat iväg en ansökan till ett personlig assistentjobb. I platsannonsen fanns följande ord: Du ska vara punktlig, noggrann, stresstålig, uppmärksam och tar ditt jobb på stort allvar.

Söker dig som är trygg och är en god lyssnare som förstår när du bör finnas nära och när du bör verka i bakgrunden. Du ska ha god inlevelseförmåga och vara flexibel. 



Vill att du ser ditt uppdrag som långsiktigt, betydelsefullt och ansvarsfullt. 

Du behöver förstå och anpassa dig efter mina behov samt neutralt acceptera det liv jag vill leva. Arbetet som personlig assistent innebär mycket ensamarbete och kräver lyhördhet, ödmjukhet och engagemang. 



Jag vill att du som söker har ansvarskänsla är flexibel, utåtriktad, positiv, spontan och lyhörd för mig och mina behov. 

Andra egenskaper som uppskattas är bra samarbetsförmåga och kreativitet. 

De ni !

Tror man har nån chans? Det stod ingenting om humor…

Vad som är bra med Arvika

Av , , 1 kommentar 1

* Man kan parkera varsomhelst, det är kort bit att gå och jag har aldrig fått p-böter där som i det Elaka stockholm.

* Arvikaborna är stolta över sin dialekt och vill aktivt värna om den

* Marten

* Kattvika

* Att Arvikaborna är så stolta över 100-åringen

* All fin konst och konsthantverk

* Arvika Nyheter- precis lika töntig som 1978

* Alla fina gamla trähus

* Den perfekta storleken på en stad- tycker jag storstadshatarn nr 1

* Allt man behöver finns där t.o.m. kalsonger med lejon på (iallafall förrivärlden)

* Alltid sol på torget

* T.o.m. Fågelmannen känns (motvilligt) helt okey såhär 30 år efteråt

* Stjärnhallen går jag jämt på när jag är i Arvika- inte för att jag träffar några gamla vänner där- vi är alldeles för skrynkliga för att känna igen höradder- nä jag går där långsamt mellan hyllorna och insuper dialekten. Allrahelst nån från Ekshärad, men det är en sällsynt raritet

* Den där glada lekfulla knorren som kommer sist i en mening när röstläget går upp

S-e-n-t-i-m-e-n-t-a-l-t

Jag måste dra in en del saker som nog är borta:

* Replagaregatan 7b 

* Semestergustaf

* Kulturkaféet

* Busstation kanske inte är borta, men den kan definitivt inte vara som den var 1978!

* 14isarna som halvsatt utanför skyltfönstrena på Kyrkogatan mitt i vintern på fredag och lördagkvällarna i korta jackor och utan mössa men med enorm halsduk och  urtajta jeans och tittade längtansfullt på Amazonerna som gled förbi. T.ex. Bosse Wargs vita med sportmotorn…(men min mamma säger att dom fanns på hennes tid också- så någon vänlig själ kan väl vara nice och berätta om detta fenomen fortfarande finns, eftersom jag även driver en folklivsforskarblogg)

* Hon den sorgsna servitrisen (Sousha?) på pizzeria Domino. Hon som bar in och ut den där vissna tomatsalladen man var tvungen att beställa för att få köpa öl. Typ 14 starköl med en tomatsallad… Tomas Åhslund gömde alltid tomflaskorna i krukväxterna, så det blev lite billigare!

* AMU-center. Här drillades man i den Europeiska vyplacerngsmetoden, minsann.

* Den gamla bilverkstan som Peter Mössa gjorde om till ett fint hem

* Domusrestaurangen kan knappast heller vara som då…

Nä nu måste jag ta och Google-earth:a och kolla in husena på Storgata

”Virka ett gosedjur till mej, mormor!”

Av , , Bli först att kommentera 2

 Sa Isak. En råtta. Mest blått garn har jag, men det duger, bara öronen blir i en annan färg. 

Såhär söta ser dom ut i tidningen:

Ja så jag började med en yttepytteliten virknål. Kolla:

Och gjorde varv på varv, det tar evigheter. Men detta går ju inte! jag är ju inte en sån kwinna som pillar med småsaker- jag är ju Timmerkwinna:

Yxan är mitt verktyg. Jag får grovyxa till en goseråtta. Om det går

Är det bara jag som tycker…

Av , , 1 kommentar 0

 …det har gått inflation i ord?

Som nu detta med julreklam. Mys. Stämning. Pyssel. Allt detdär. Det är så enormt många ord om julen. Vi känner stress, frid, köpstyrka, juldofter, smaker, och till slut känns det som om all julreklam och allt i media om julen bara handlar om pengar. Känns det verkligen som att smygstarta julen när man tar hela familjen på en provtur i en Kia Ceed?

DÅ dyker vips upp en massa tips: hur man stressar mindre, hur man konsumerar mindre, hur man belastar miljön mindre, bryr sig om släkten mer och har en kravlös jul. 

Men de tipsen finns ofta att läsa i tidningar som man måste köpa, och som på de andra sidorna är fulla av gör-det-själv-klappar, inredningsfällor man ska akta sig för och så mys och gos igen med grejer man kan köpa. Inte nog med att jag blir konsumtionsobenägen- jag blir mysfientlig också!

Det är ju dessutom exakt lika varje jul: levande ljus, koppla av, välj rätt klapp, inredning i traditionella julfärger och så nya färger man kan ha till jul och så nån inredare som lugnar oss med att vi inte behöver följa trender. Tur att dom berättar det, annars skulle vi stå där vid jul alldeles hjälplösa:

Är det fel att ha barnens egentillverkade änglar i rosa framme?

Jag har inga julfinskor! 

Tänk om han blir arg för att han får en rakapparat när han ville ha en Lynx Rave 550?

Kommer han att göra slut nu? På julafton?

Skär det sig mot det röda i granen?

Är det illa med en vit julduk om man krämar på med rött och grönt i stakarna?

Kan man blanda de nya kulorna med mormor Agdas gamla kulor från 50-talet?

Kommer stilpolisen att ingripa?

Skräck och fasa!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Min lillasyster har läst min "inte baxa granar"- blogg. Tänk om hon får för sig att säga till vår mamma att jag tagit gran. Eller tall. Eller ännu värre silvergran. Inte för att jag har det. Inte alls. Inte i en trädgård. Inte hos någon som är snäll i allafall. Särskilt inte en jättevacker silvergran. Och inte fler än 3. Lovar.

Jag menar- jag BRYR mig ju inte om hon säger det, för jag har ju inte gjort det. I allafall var ägarna till granen med på det hela- dom hade inte skrivit någon skylt om förbjudet, inte ens gjort en enkel minering. Ingen Securitas syntes till. 

Det var ju också fint av mig att använda en decibelsvag fogsvans bara för att dom skulle få ro. Ska det va på det här viset så köm jag me Lynxen och Husqwarnan nästa år! Och utan skyddsbyxor så om jag sågar mig i benet ska bloden skvätta på fönstrena och jag yla som en sugga!

Men förstås så kan vår övermoraliska mamma börja härja med mig och sätta käppar i hjulet för mina långt gångna planer på väldigt billig julskinka, glögg, julbelysning och fina glaskulor.

Moral och lag kan verkligen förstöra en god julstämning!

Här bodde…

Av , , Bli först att kommentera 2

 ..farfar och farfarfar. Nån annans, alltså, inte mina. 

Dom hade bara råd med rödfärg på en vägg, och så tjära på resten. Ja, dom var så fattiga att dom hadd int råd att hålla sig med slipsten och få yxan vass så dom kunde hugg bort buska därvid husen (näää-skoja bara). Det där fina gräset längst ner i bild hade de som skohö. Istället för sockar som är gjorda på gamla PET- flaskor, varma och mjuka. Säkert stacks gammhöet. Sen undrar jag om det finns någon urseriös forskare som är precis som jag helt bortglömd av den akademiska världen och som kan berätta för mig om det verkligen var så att dom tjärade fötterna på barnen på våren så det inte gjorde så ont när de gick barfota??

Jag menar- hur skitigt vart det inne och i sängen om barnen hade tjärade fötter? Antagligen har någon lurat i mej detdär…

Om man betänker: stickigt sko hö, de flesta hade inte råd att skaffa nya skor och kläder som passade i storlek, så att förutom att kläderna var slitna kunde man ha en för kort tröja med för trånga ärmar, för stora skor som var jättetunga, för stora byxor som korvade sig och trasiga vantar. Knappast mysigt. Gå till skolan som kunde ligga 6 km bort utan gatubelysning och med lite surmjölk och torkad ost och sillbitar. 

Skolplikten infördes 1842, men inte någon skolmat. Vi hoppas de hade korta skoldagar, i allafall hade kortare läsår som jag har fattat det, för där avstånden var långa och lärarna få kunde det bli varannan termin.

Om man betänker hur fruktansvärt svårt de hade det förr, känns det underligt att vi nuförtiden gör så underliga saker. Jamen piercar oss fast det gör ont, äter för mycket fast vi mår dåligt av det, åker skidor utanför backarna i oväder så vi tar livet av oss i en lavin, plågar oss på gym så vi nästan stryker med, solar oss så vi bränner oss, somnar framför tv:n varenda kväll även mitt i fina sommaren. VILL vi plåga oss?

 

Ritning…

Av , , Bli först att kommentera 1

 …av hus har vi gjort på min skola. Man mäter ett hus invändigt. Sen mäter man utvändigt. Plättlätt. Huset är kallt, och ute är det kallt, man har lovikka på sig och skallrar och huttrar. 

Och jag min kaxiga fan som sa att dom andra var veklingar och mesiga sörlänningar när dom inte ville gå ut- jag jett ju ut utan att klaga.

Man har mätt. Man börjar rita. DET STÄMMER INTE. Man mäter om, man mäter nytt, man mäter på rätt sätt, man försöker med stela fingrar markera VAR man mätte- i dörrfodrets under kant? Fönstrets foder eller båge? Från brotrappen eller från marken? Strax under nocken eller längst ut vid knuten?

Man har mätt om. Man suddar och ritar. Det stämmer inte. Nu kliver man iväg argt och mäter alla förbaskade mått man kan hitta på. Man mäter vedlåren, vedspisen, skrubben under trappen, skafferiet mitt i huset, trappräcket, invändig väggbredd alla väggar, murstocken, en till skrubb man hade missat, väggfasta skåp, hur långt vindskyddsbräderna sticker ner, taksprång, öppenspisen, köksdörren, yttermått igen, trappsteg. Ojojojoj.

Sen ritar men igen. Sen förstår man helt plötsligt varför arkitektutbildningen är såååå låååång.

Nästa år fyller Arvika 100 år!

Av , , 1 kommentar 2

 Jag är lite intresserad av detta eftersom jag är halv värmlänning, min mamma är från Rackstad, en liten by utanför Arvika som är känd för sin konstnärskoloni som var verksam där på 20- talet, också är staden känd för sina fornstora pianofabriker, Thermiaverken och så Volvo. Säkert något mer som jag glömt. Det finns rätt många konstnärer och konsthantverkare där, och så är det ju Gammelvala (gamla världen) som anordnas varje sommar i Brunskog. Själv tycker jag om den lilla låga charmiga stadskärnan- och oslagbart lätt att hitta parkering.

I allfall! Hundra år- man slår på stort firande. Så gulligt. Där kom Oscar den andre och invigde undrar vem som kom nu?

Gick in och kollade på deras hemsida- ojojoj vad dom kämpar och förbereder. Dessutom såg jag att bion Palladium finns kvar. Hur gammal är den,då? Uråldrig. Någon som minns 4 P på Palladium? Nähä, inte det. 

Arvika har en stegrande vit häst som logo, och inför 100-års året har en särskild logo tagits fram, man har tillsatt en jubileumskommitté. 

Det blir invigning av isbana på torget, jubileumsbakelser, uppträdanden av Södra Åkeriet + många fler, hundraårsloppet, veteranbilsrally, jubileumsdvd, kaffedrickande och tårtätande i sommar m.m.

Helt underbart vad folk jobbar och står i. 

Presentation

Blogg som handlar det som faller mig in. Kan röra sig om politik, ekonomi, vardagsliv, barn, familj, landsbygd, jordbruk, djur, folk jag mött eller folk jag hittat på.

Läs gärna min andra blogg på vk: "folklivsforskning"

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se