...inför nyår. En oxfilé kan med fördel om än med viss möda stekas under färd på motorblocket. Potatisgratängen kan du värma längst fram i vindrutan- full sprutt på fläkten. Linda in lättölsflaskorna så de inte skakar sönder. Ta med ordentligt med växel. Glad musik i cd-spelaren kan dämpa mera argsinta kunder. Pryd backspegeln med serpentiner.

Ni som inte jobbar med att köra taxi på nyårsnatten kan nog hitta på något trevligt.

Drick inte så mycket, kör inte fulla, sköt er snyggt och Gott Nytt År!

 10 tim och 69 mil senare...Jag fick en körning till Ammarnäs igår! 6 taxi kunder som missat anslutnigsbussen och skulle till Lycksele, Sorsele och Ammarnäs. Det var skoj, där har jag aldrig varit.

Seriöst så trodde jag att Ammarnäs var en ort stor som Vindeln, med en del affärer. Tala om Västgötaklimax när vi kom fram! 150 bofasta och en liten affär. Men vackert var det ju, solen hade just segat sig upp över berget, det var -24 och vindstilla. Se bara:

 hos Sybil för mig och några särskilt utvalda. Utsorterade och precis som Icas frusna ärtor befunna som godkända. 

Men nej, vad säger jag- inte surströmming utan lutfisk. Den heter lutfisk för att den måste sköljas ner med sådana mängder öl att man börjar luta efteråt.

Man kanske skulle ha ett tvärtomår för att pigga upp sig. Surströmming i januari på uteplatsen, sillbord i augusti, dans kring påskägg mitt i sommaren och kräftor i december. Men risken finns ju att man bleve utkastad från Sverige av Sverigedemokraterna för att man inte hade acklimatiserat sig ordentligt och anammat de urgamla pursvenska riterna. De går ut på att man dricker lite alkohol varje helg, mer på jul och midsommar och påsk, och hejdlösa mängder på Lucia, Valborg och semestern.

Nåväl. Nu när ni vet det, så kan vi lugnt gå vidare till punkt två där jag berättar om att jag och Lotta utan Måtta var och hälsade på Susanne Hoffman ikväll. Vi hade ett omåttligt stort nöje, men också en uppgivenhet och sorg. Vi läste igenom en massa ansökningar av bidrag, främst inom Leader (eu-medel) och Landsbygdsprogrammet. Vi läste de ansökningar som blivit godkända, och he va då inga småpeninga he rört sej om! He var miljonerna, ska ni vetta!

De var hemskt att skåda. En del projekt var tveksamma till sin natur, och en del var mer seriösa- men något så dåligt, otydligt och futtigt formulerat har jag sällan sett.

Okey, ett fåtal var bra, men de flesta var oprecisa, inga siffror, inga kalkyler eller budgetar, inga hänvisningar till faktaunderlag eller undersökningar, eller ens små ynkliga marknadsundersökningar.

Som Lotta sa: det hade varit intressant att läsa de som INTE fick beviljat. 

Det hela verkade mera som en svenskalektion där läraren skrivit upp vissa ord på tavlan och uppmanat eleverna att skriva något smart av det. Orden var t.ex.

Bärkraftigt

Utveckla

Förankrad

Samarbete

Verktyg (inte yxa)

Tänkbara

Framtida

Kompetens

Marknadsföra

Stärka

Vill man ha sig ett gott skratt kan man gå in på www.urnara.se och läsa under beviljade projekt. Men skrattet fastnar nog i halsen när man betänker att det återigen är våra skattepengar som pungas ut. Jag undrar hur många av de projekten som egentligen ger en varaktig försörjning och till hur många? Det är förstås inte bara det som är syftet, utan också att ta hand om ungdomar,  integritetsbehövande, arbetslösa och andra lösa  Men blir det verkligen så?

 har jag försatt mig i den delikata situationen att försöka ta reda på om det finns några intressanta stöd eller lån att söka. HE SKU JAG ALLER HA GJORT!

Bara att ta reda om det gäller sysselsättning, jordbruk, livsmedel, förädling eller landsbygdsföretagande var ju ett helt projekt i sig. 

Man bollas via hänvisningar och länkar mellan LRF, jordbruksverket, arbetsförmedlingen, tillväxtverket, entreprenörcentrum, länstyrelsen och eu:s infosida. Samt diverse specialintressehemsidor.

En del stöd heter olika namn på olika sidor. En del utgår från regionala perspektiv, livsmedelstekniska eller biologisk mångfald.

Jamen grattis Mia! Nu har du det du gör. Driftledarkursen med Ulla Forsling ter sig som en barnlek.

Det enda positiva med detta är att det kan inte finnas många som orkar försöka ansöka om samma sak som jag. Det är ett pussel, en snårskog- ja en djungel som med blotta intelligensen måste forceras.Alltså- det kan bara inte finnas nån annan som ids det. Jag blir ensam om alla miljonerna!

 Nu betyder bredband att man har en snabb nätuppkoppling. För inte så länge sedan förknippades ordet bredband med en viss sorts skoter.

He finns myche bann! Det finns sorgband, kantband,  skogsmaskinband och källarband. Det finns band man har i håret och band man knyter upp gardiner med och så band man knyter ihop släkten med.

Militären har bandvagn, maskinentreprenören har bandgrävare,prästen knyter hymens band, i bokhandeln finns bokband och VHSband, reportern bandar ett samtal och sömmerskan syr fast ett veckband.

Tonåringar drömmer om rockband, medelålders om hårdrockband, morfar gör järnband till sina trätunnor och mormor bandkantar en grytlapp.

På 70- talet fanns punkband, och man hade bandana på huvudet, fiina flickor hade sammetshalsband med en liten kameliadam i,hästarnas pannband skulle lindas med olikfärgade plastband, i Volvon spelades kasettband. Man hade blandhund och var man fin av sig hade man bandhund.

Blandekonomin blev till iblandekonomi och sedan till i-band-ekonomi. I EU:s band, alltså.

Man kan gå i chefens band, eller fruns, man kan ha resårband i byxorna om man inte kan lägga band på sitt godisätande, och då blir det ju svårt att böja sig ner och knyta skorna, så då passar det bra med kardborreband på skorna.

Blåband har goda såser, det har inte Blåbandsrörelsen, byxband heter revär.

Kriminella har banditband.

Är man i moraliskt dilemma står man och väljer mellan det breda bandet och det smala bandet.

 i Årjäng är inte återfunnen än. Kerstin Segerberg försvann för c:a 2 veckor sedan, och polisen har sökt med fotfolk, hundar, bilar och helikoptrar och verkar inte ha hittat ett spår. Inte ens av bilen! Hur kan en hel kvinna och hennes bil- om än liten- bara gå upp i rök?

Att någon av ens egna nära och kära skulle försvinna spårlöst är väl en tanke man inte tänker, men det finns förstås människor som råkat ut för det och kanske i åratal försöker leva i sin vardag. En hel hög med frågor borde rimligtvis fara runt i ens huvud varje dag, för en del resten av livet, för en del tills dom får veta. Antingen dyker personen upp, eller på något vis hör av sig, eller så hittas den. Om personen är död är det fruktansvärt, men då vet man i allafall. Kan det vara ett slags lättnad ändå- i allt elände?

Förutom alla frågor man ställer sig själv (har jag gjort det jag kunnat, ville den här personen försvinna själv, är den bortförd av någon o.s.v.) så måste det vara ett jättearbete rent praktiskt. Om din man försvinner- vad säger du till barnen? Hur förklarar du för grannen, jobbet, lärarna på skolan? Om banken vill ha en namnteckning, om du behöver få ut på försäkringen för att ha råd att bo kvar, hans bil kanske står någonstans långt hemifrån utan nycklar, påbörjade affärer eller föreningsåtaganden tränger sig på...

Hur länge ska du vänta med olika saker? Antagligen blir du ibland arg, och inbillar dig att han sitter under ett parasoll på någon solig ö med en drink i handen och någon snygging bredvid sig.

Tänk om han bara inte kommer hem, du måste till slut sälja huset vilket förstås är utomordentligt svårt med alla papper och myndigheter och ta barnen och flytta. Varje dag tänker du: undrar om han hör av sig?

 ...sötsug, egethussug, karlsug, ölsug, dessertostsug, chokladsug. Inte Dammsug. Jag har inte snusat sedan midsommardagen, men suget går inte över. Började med Röda Lacket 1974 och trappade upp till Ettan och vidare Grov och snuskungen General. Slutade 1984, började igen 1994. Har försökt sluta sedan 2004.

Det är så jävla dumt att det är inte sant. När man blir gnällig och medelålders är det som om man förstår att man inte skulle börjat med alla de där ovanorna som alla de där medelålders tråkiga surkärringarna sa att man inte skulle börja med. Smart man är- bara 30 år tog det att komma på DET.

Karl går väl an, och eget hus och ostar. Men sen får man ju ge sig! Man kan inte få allt- hur medelålders retoriskt rättfärdig man än må vara.

Vad är det som far i oss människor egentligen? Har vi fått hybris allihop? Vi är liksom aldrig nöjda. År efter år ser vi alla hemskheter andra människor råkar ut för. Tsunamis, hela familjer utplånade, ensamma barn, hjälplösa gamlingar, trafikolyckor, folk som blir sjuka eller handikappade för livet elände elände elände. Och vi friska människor med tak över huvudet och ändå hyfsade socialförsäkringar bara gnäller. Även jag själv. Man fryser i sin Fjällrävenjacka, man tycks inte ha råd med det man tycker sig vara värd, man gnäller om bryter man en nagel. 1974 hade jag varit nöjd med en färgtv med 2 kanaler, 1980 hade man vart nöjd med en startvillig Amazon från 1962, 1987 med en lantbruksavbytare 2 dagar månaden.

Nu ska jag träna på förnöjsamhet.

 att lära sina vuxna barn att inte sätta tuggummi på möblerna???

Och finns det något bra eller åtminstone effektivt sätt att lära taxikunder att inte säja "stäng av taxametern", "vi känner ju varann- visst får jag ett bättre pris då?", "jag vill inte betala/har inte mer pengar än 200 kr" respektive "kom igen nu- du kan väl köra svart- en sån här kväll är det ju bara pengar rätt ner i fickan!".

Vad är felet??Om ni inte är mer vuxna än att ni inte fattar att man inte stjäl av sin arbetsgivare så begriper då inte jag hur ni kan ha ett jobb själva. Ni borde ha förmyndare. 

Seriöst. Går ni på Ica och ber er avlägsna bekanta som står i kassan att lyfta förbi vissa varor? Försöker ni pruta på pelletsen för att ni har druckit upp era pengar på krogen? Tar ni en en mycket större tv än ni har råd med på MediaMarkt och på fullt allvar säjer i kassan att ni inte har lust betala mer än 2000? Försöker ni gå in på bion 5 st och betala bara för 4 för att ni inte trodde att ni skulle vara så många? Försöker ni få betala svart när ni ska köpa virke på Byggmax för att "chefen skulle inte märka det, det finns ju så många brädor här"?

Om den som tar betalt är ovillig, kanske rentav oförstående till dessa förslag- står ni kvar då och envisas och hotar och bönar och ber?

Ja, så måste det vara. Det kan väl inte bara vara med oss taxichaufförer ni håller på med? (märk min dräpande sarkasm här!)

 Jag fick en datamus i julklapp av min son. En svanslös- det är bra! Min vän Gunilla envisas att kalla dom för råttor, kanske av feministiska skäl, vad vet jag...

Längesen man bodde i ett hus med möss i. I vuxen ålder har jag bott på 14 olika ställen. (Jahaja. Nu har jag haft platta så länge att jag inte kan hantera musen- han trilla över kanten och försvann). Av mycket skiftande kvalitet. I en lägenhet kunde man se rätt ut genom den murade väggen. En annan lägenhet var så oisolerad att när det var -20 ute och jag eldat i flera i timmar i kakelugn och vedspis var det ändå bara 13 grader inne...Vattnet har frusit i avlopp, och i ledningar, men då kanske det regnar i genom taket i stället som någon slags underlig kompensation. Det värsta var väl att säkringarna höll så lite att dom for så fort man brassa på elementen. 

Man har fått lära sig veta hut. Man har fått lära sig att alltid stoppa in motorvärmarn, att snålas med dyrströmmen, att skotta undan så mycket att det finns plats för mer snö, att sopa bron innan trampmärkena fryser och blir is, att sticka tjocksocka, att ull alltid är varmast, att räkna ut hur mycket en säkring håller, var vattenledningen går över gården så man inte skottar rent där, att skotta snö mot husväggen, att koppla fast en snöplog på en grusbil kl 03.00 på morgonen, att ha en liten vattestråle rinnande i stallet när det är kallt, man har fått lära sig att vara TÄNKT, helt enkelt.

Man har fyllt glykol i element, sågat ved, sågat surved, lärt sig att elda i olika kaminer och kakelugnar och vedspisar och pannor, haft ytterkläder på sig inomhus, haft mössa och sockar i sängen, tätat dragiga dörrar och fönster med gamla tyger, farit på mackar och hämtat vatten i dunkar, fått ett lass sjunktimmer av en snäll granne,spikat ihop möbler som trillat isär, brottats med vresiga trädgårdsland, rensat ogräs, kämpat med att få start på gammbilar, tinat utgödslingar och diverse maskiner (t.o.m. mjölkmaskin vägrade att starta när det var -36), strött salt, kokat vatten, köpt elslingor, hackat is och skottat snö.

Men har man flyttat från Västerbotten till varmare trakter? Nej. Man står ut. Efter exakt 30 år i detta län är jag kvar. Varför? Det måste vara väldigt fina människor som bor här, annars hade man aldrig stått ut! 

 den där julaftonen tillända! Eller- jo föralldel det var ganska trevligt. Det var jättekul. Okey, då. Men tro inte att jag pysslade nå mycket. 

Så nu gäller det att sikta in sig på våren,då. Vårens kollektioner, de nya bilmodellerna, vilken som blir årets pelargon, och så sommaren. Just det, träningen. Det var det jag ville komma till. I startgroparna för hårdförbränning inför beach 2011.

Jag går ut lite löst och sakta med lite lunk nu ikväll, för att sedan börja swettes i morgon. Hur gärna skulle jag inte vilja ha en crosstrainer, så himla perfekt att träna medan men ser på de deprimerande kwällsnyheterna, om skott i Malmö, svält och jordbävningar, nyfattigdom, gruvras och  fuskbyggen- och bara blir man snyggare och snyggare!

Sen ska jag sy om den där röda kjolen och den här gången kommer jag inte alls se ut som muminmamman i den. Kanske mera Snorkfröken...

Sen ska jag pressa eller helst lite snitsigt hälla ner mig i dom där jeansen jag köpte i december-06 och som jag aldrig haft. Sen ska jag fara ner på stan i min 745:a och bara vara såååå cool. Alla karlar ska dregla efter mej- länsherravälde- men jag skiter ju i dom, moähähähä. Jag far åt ett annat håll. jag.

Nu filmkwäll med ungdomarna

 far och morföräldrar, svärföräldrar, f. d. svärföräldrar, syskon, kusiner, svärbarn, bonusbarn, extrabarn, fosterbarn, vänner, blivande partners, ex, m.fl.

Till julen blandas vi samman i en blandning som inte kan köras i mixer, som inte passar alla, som inte alltid går ihop, som gamla surdegar som ligger och jäser, som dynamit som exploderar, som bomber som kreverar, som måste hållas samman, som måste hitta en gemensam social plattform, som skaver och gnider eller entusiasmerar och inspirerar.

Sin egen släkt har man inte valt, och sin partners släkt får man på halsen, på köpet liksom. Men det är ju inte värre än att man måste samsas med arbetskompisar, sina barns kompisars föräldrar, föreningslivets ledamöter, sjukhussalens medpatienter eller grannarna i byn. 

Det är var och ens egen väg att gå att hitta ett sätt att förhålla sig till till andra som fungerar- i värsta fall en slags minsta gemensamma nämnare- och att sätta gränser för hur mycket man tål och visa det. 

Man kan inte räkna med att ens blivande svärföräldrar står klara med öppna armar och hjälpande handen redo, och att hela ens partners släkt skall bestå av advokater, elektriker, bilmekare, snickare, bagare, läkare, sömmerskor, dagbarnvårdare eller entreprenadmaskinsägare som inget hellre vill än att du gratis tar deras yrkeskunskaper i besittning. 

Den kan bestå i en hoper fullständigt oanvändbara eu-politiker, filmmanusförfattare, hemmabilmekarklåpare, konstnärer i ständig existensialistisk kris, nöjesbloggare, skogsjoggare, sorkpestspecialister, auktionsutropare, eller arbetsförmedlare. 

Men du måste vara nöjd ändå. Dom kanske i stället är helt fantastiska människor som kan ge dig någonting annat än juridisk rådgivning eller spikraka ellednigar!

 ...finns det så himla roliga taxikunder. man kunde lätt skriva en bok om er. En kollega till mig skulle en gång hämta en flygtaxikund. Han hade redan hämtat två kunder- det var delad taxi, och kom fram till den sista som inte kom ut fast han tutade. Han gick in till kunden, som sa att han (en vuxen karl alltså) vägrade att fara om han inte fick dricka sitt te först. Då sa kollegan att han skulle fara ifrån kunden, för de andra väntade ju! Kunden svarade inte, utan tog bara fram en glasburk med lock till och hällde upp teet och tog med sig det!

Många är de glada ungdomar som bjudit in mig till fester, och glatt svarat när jag förklarat att jag jobbar "men du kan få vårt nummer så kan du komma när du har slutat!"

En kund fick jag en liten ordspråksbok av i dricks. Överhuvudtaget kan man få de mest bisarra saker i dricks, utländska mynt, begagnade skor, biljetter osv.

En del är rasande när man kommer 2 min försent, andra överlyckliga för att man överhuvudtaget bara kommer.  

Sannerligen undrar man vad som rör sig i taxikunders hjärnor!

är alltid bra! Musik är balsam för själen, liksom snälla förskolebarn.

Jag tål inte att höra musik jag inte gillar- har aldrig radion på i bilen av slentrian. Den påverkar mig så starkt att om det är bra vill jag inte bli störd och gillar jag det inte vill jag inte höra. 

Dr Hook får mig också på gott humör, Euskefeurat och Magnus Uggla, ja det är så många.

En nyårsafton när jag skulle köra taxi i Ume tänkte jag, luttrad av tidigare år att jag tar med mig Lill-Babs- en urgammal cd jag hittat. Så satte jag på den så fort jag hade besvärliga kunder. Det funkade inte!! Studenter och barn, pensionärer och medelålders, alla blev de överlyckliga och sjöng med och ville höra mer.

En gång när jag hade jättejobbiga skolbarn satte jag på italiensk opera. Det funkade- jag lovade att stänga av om dom skötte sig snyggt.

När man känner sig lessen och nere och som mest behöver musik då glömmer bort att sätta på den konstigt nog. Men i allafall, Povel är suverän- kolla Spotify

 Vad skulle vi stackars vanlia männschor göra utan råden från Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz? Vi skulle vara helt vilsna och irra runt och skilja oss helt i onödan. Eftersom det är flest skilsmässor i januari måste det ju betyda enligt henne att vi inte klarar av våra relationer under julhelgerna. Personligen tror jag att det också kan bero på att de flesta normala människor har svårt för att börja dra upp sådant just före jul, speciellt om det finns barn med.

I alla fall så måste man tydligen lära sig att lugna ner sig och slå ifrån sig kritik och förtäckt kritik från typ svärföräldrar. (ingen tid för självrannsakan här inte- kvinnor på jul kan väl aldrig vara otrevliga eller ha fel). Om man börjar gräla med sin partner under jul ska man avbryta det och lugnt säga att det här går vi igenom efter jul- med proffesionell hjälp. Plättlätt. Fin stämning.

Annars kan man ju alltid läsa om de bästa raggningsknepen och bli "killmagnet".

Fast vem vill ha kille? Vi vill väl ha män?

 är ju ruskigt seriösa! Nu letar dom efter folk som kan skriva om: Självmordsbombaren i Stockholm, regeringen har blivit KU- anmäld och valet av Miljöpartiets nya språkrör. Det är som bara sånt som är viktigt! Vi som bor i verkligheten- på landet, då??

Funderar på att starta Tavelsjökvarnen, för att bättre ventilera och belysa våra frågor. Följande saker anses som betydelsefulla att ta upp:

*Julgransstölder. Kan alla som baxar i alla fall enas om att bara ta från den som är svagast och minst omtyckt i byn? Eller är det rentav bättre de sprider ut sig och dessutom kapar en och annan tall? Detta val kommer att prägla följande generationers handlingar. Kom gärna och yttra dig med hjälp av en röstförvrängare på Anonyma Julgransbaxareföreningens (AJ) möte bakom nÈdvins fuse kl 22.00 torsdag. Medtag inga yxor hit!

* Kyrkans julgran. Ska den verkeligen få stå och skräpa ända fram till våren? Med ljus och allt? Vi skäm ju ut oss.

* Vilken framstående medborgare ska få klippa invigningsbandet till nya bron? Rösta på den du tycker och vinn ett mini Tavelsjöodjur. OBS! Endast röster på genuina Tavelsjöbor i 3 generationer räknas. Inga utbyssa.

* Kyrkans vuxentimme. Ett förslag från Moralens Väktare, det är mycket mer viktigt att få tag i vuxna i denna moraliskt förfallna tid och bringa dem i artighet och allmän avhållsamhet.

* Kylan. Vi som bor här vill också ha varma sittbänkar när vi väntar på bussen, knyter mössor på barnen eller värmer oss när vi är ute och går. Man kunde tänka sig en miljövänlig uppfinning som består i ett batteri som drivs av en crosstrainer som står där.

* Finns det någon trevlig gammal grannfejd som kan dras fram i dagsljuset och komma med i något tv-program? Vi måste marknadsföra oss och hänga med vår tid! T.ex. TavelsjöRobinsson på Storön!

 Nu kör jag igång badstrandspressen. Bantabantabanta. När du sätter tänderna i knäcken- tänk på bleka celluliter på låren, när du öppnar 4:e flaskan julmust till Aladdin asken- tänk på brunbrända vältränade kroppar som bollspelar i sanden, när du tar kaka till kaffet glöm då inte hur vig och spänstig du kände dig för 20 år/ 15 kg sen.

Pepparkakor, silltårtor, kalvsyltor, risgrynsgröt, ljusugnsbröd, vörtlimpa- det är ju så gott. Kör allt i mixern och gör en drink av det. Bara ett förslag.

Tag en svålig bit skinka till och se för din inre syn hur du blek och ovig ålar (eller snarare valar) dig i en baddräkt och skakar fläsket på plats innan du träder ut bland de andra.

Tugga på skumtomtarna när du skamset ser hur grannarna susar förbi på längdskidor, med kassar på spark eller dragandes barn på pulka.

Sådana dumheter! Håller man på med att leka med barn, träna skidor, gå hundpromenader och jogga så blir det inget fethäng alls i juli!

 Användbart tips (?):

 jag erkänner. Det är ganska trevligt att köra taxi (extra) igen. Hälsa på alla gamla typer och busschaffisarna, ta tidningen på flyget och leta reda på skolbarn i mörkret. Färdtjänsterna är tillbaka, de stapplar sig fram med sina käppar, kassar, paket, en börs för mynt ,en för sedlar och är så rörande söta. 

På julen är de flesta kunder snälla och ger dricks. 

Det har byggts rondeller i stan i en rasande takt, efterlängtat särskilt vid Björnvägen- Morkullevägen!

Vad dom håller på där i stan, på landet blire inte så mycket lekparker eller bättre vägar. Emellertid får vi en ny bro i Tavelsjö! Storstilat! Då får vi bara hoppas att det är samma förnämliga person som har ritat den här som den bron i Blisterliden som av misstag blev en meter för hög- det vore skoj!!

Backenvägen är avstängd, och järnvägsstationen flyttad, Subway är borta, Norrlandsoperan visar nya saker och flygen är försenade. En av mina kunder idag skulle hem och fira jul- i Uganda. Han var här i Umeå och studerade växtbiologi. Det finns en massa gästföreläsare, forskare och studenter från jordens alla hörn i lilla Umeå. Spännande.

Även kommer folk från olika länder hit för att göra studiebesök på Dåvamyran. Kör man taxi för man en särskild bild av tillvaron, som ett tvärsnitt, eller en slags slumpvis utvald balansräkning: såhär ser det ut ute världen just i det här ögonblicket....

Apropo ingenting så generar ordet "och" i en sökning på google 214 000 000 resultat

"Wikileaks" 155 000 000, och "and" 15 890 000 000! Ba så ni vet!

 har jag lärt mig på skolans pysseldag. Det är en gammal textilteknik där man använder virknål, gärna lite längre sådan. Resultatet blir en tjockare, mer formfast produkt än virkad. Sen började jag kolla google, där fanns det näverstickning, och näverkrokning, så man ska inte va rädd prova något nytt, det är otroligt hur mycket det finns inom textil och träslöjd! Alla är vi olika och alla kan hitta sin grej!

Men nu ska jag visa vad Frida Jacobsson på min skola har gjort:

 betyder överdriven självuppskattning eller fel uppfattning om individens plats i världsordningen. Ännu en lustig förklaring från Wikipedia. Vem bestämmer vilken plats man har i världsordningen?

Ja men det viktiga är att folk fattar vad man menar. Iallafall hade jag värsta hybrisen ( om det nu böjs så?) när den här bloggen passerade 1000 visningar. "Världsherravälde" skrev jag.

Men snacka om att inte ha en hum om sin plats i världsordningen om man tror att man kan få världsherravälde genom en blogg...i...Västerbotten.Sånt finns bara i Risk, så nu när jag högtidligen passerade 3000 visningar har jag pratat med min blogginformationschef och diverse handplockade coacher och kvantitetskonsulter och vi har analyserat hotbilder, ätit representationsmiddagar och varit på efterfester och läst blondinbloggar och bollplankat potentiella marknadsandelar och synergieffekter.

Fram mognade sakta ett förslag som innebar att ha kommunherravälde som övergripande målsättning. För att uppnå detta skulle kraftfulla åtgärder vidtagas vad gällde internfakturor, energieffektivisering, inköp av utsläppsrätter, inköp av efterfestefterrätter och tvärvetenskapliga forskningsprojekt.

När man då kommit fram till de yttre ramarna av samarbetsformer så tog vi in en affärsjurist från Cederwall Internationell Law Firm AB i Lidingö. Så fint, så fint. 

Den ytterst välfriserade och politiskt korrekte unge mannen gick igenom hela konceptet på 11,5 minuter, gav sitt godkännande och sände sedan en faktura på 4500 kr, vilket vi vidarebefodrade till någons pappa. Jag minns inte vem, pressa mig inte.

Förresten var det naturligtvis inte den unge mannen själv som skrev fakturan med sina smala ovalkiga fingrar och gick ända ut till postlådan med kuvertet, det var Anita Lena Katrin Marianne, Anna eller någon annan som skolkat sig igenom gymnasiets ekonomilinje istället för att göra som släkten sa och dunderplugga och dundersupa sig genom juristutbildningen, så nu får dom sitta där på Cederwalls och försöka att ha rent hår och fina naglar och stoppa i brev i rätt kuvert och inte ha råd med vare sig Ferrari eller Rut.

Nå på denna punkt ville blogg-granskningskommitén ha en kortare genomgång, varunder bloggen obemärkt slank förbi 2000- strecket och seglade vidare utan en riktigt fastslagen målsättning med djup politisk förankring i de folkliga leden.

Som tur var märkte inte Lars Ohly detta, för han var upptagen med att vara på föräldramöte i den privatskola hans barn går i. 

I anledning av att min andra blogg vuxit stadigt och nu stod och vinglade på darriga bloggtonårsben med några hundra besökare, tyckte ledamöterna i kommittén att vi slutgiltigt skulle fastställa målsättningen till länsherravälde, vilket härmed är gjort.

 Ulf Nilsson, krönikör i Expressen, skrev detta ord som jag aldrig sett förut??

Googlar man så finns det. Dels som beskrivning av en sak "knäckebröd- en pursvensk vara" Dels som beskrivning av person: det är någon som har två svenska föräldrar som är födda i Sverige. Känns ju lite grammatiskt underligt.

 Vidare känns det mycket starkt som att vi bara låter bli att använda det eftersom den andra jag sett använda det är Sverigedemokrat. Kommentera gärna, kära läsare!!

 ...är att de är alldeles för små och pickliga. Man blir ju knasig av alla pyttepapperslappar och pärlor. Om det bara vore

Bygg din egen träjulbock i naturlig storlek,

Snickra en rejäl julkrubba,

Hur du gör julsnickarglädje till din veranda,

Sticka en jättestrumpa med stickor nr 12

Virka en jättejulmatta med virknål nr 7

Bygg en täljhäst som barnbarnen kan använda i jul

Timra ett fågelbord

Smått är fisigt och irriterande. Tycker alla vi på byggnadsvårdslinjen i allafall. 

När vi började timra i höstas sa vår lärare: glöm centimetrar och millimetrar- nu äre bara tum som gäller!

 Det är ett väldigt tjatande om julstress. Att man inte ska känna det. Att man ändå ska:

Lussekatter och gjutenfritt baka

Se till att det finns skinka att smaka

Ta hand om de gamla och sjuka

Bära ylleplädar mjuka

Städa, stöka, duka rött och feja

Hinna med barnen i fönstret speja

Göra gammvolvon servad och julfin

Gå till frissan och lida pin

Om man då känner stressen

Och inte vill öka pressen

Ska man bara coola ner

Inte hetsa mer

Oviktigt från viktigt sortera

Lära sig att prioritera.

Väldigt användbara tips man får i tidningarna. Först öser dom över en piffiga dukdetaljer och allt annat, sen är det ideliga intervjuer med stresskuratorer som säger att man måste tänka på att inte stressa hela tiden, annars kommer man att stressa upp sig ännu mer. (vänta- jag måste kolla hur lång kuratorutbildningen är- 3år på högskola. Jahaja).

Tur dom finns som kan leda oss veliga människor rätt. Jag hade aldrig kunna lista ut detta själv. 

Det är väl lika bra att i sann Darwinistisk anda dra åt julpressen och låta dom som inte pallar trycket falla ut i utanförskap. Nästa år kommer dom att tas om hand av de som klarar av det.

 På värmländska betyder det "du Emma". Bor Emma i södraste Sverige får hon heta Imma. Kanske kan hon baga pipparkaugor?

Vad olika namn blir i dialekter! Nils blir Nisch i Värmland, Anders blir Annersch.

I Stockholm betonas Anders på ett sätt som låter fjolligt för oss, likaså Eva och Jonatan. 

Kalle blir Kålle på göteborgska, Edgar kallas Egge i Blekinge med ett uttal på första e:et som är ganska skarpt med lite nerdragen underläpp, och i Värmland blir det Ägge.

Värmland har jättebreda ä:n, och så ids dom inte säga d, utan dä blir fäll Värmlann.

Många namn blir skoljiga i dialekter med brett "l", som Gunilla, Pernilla, Gullan,Pelle och Elin m.fl.

Tänk på det ni som ska döpa barn! Alla namnförslag måste kollas på alla dialekter så inte barnet blir mobbat. Inte Vivianne, Ivar eller Lilian på Lidingö, Emelie eller Nils-Anders i Värmland, Ester i Skåne och såna dumheter.

Jag har en fördom om samer. Jag har fått för mig att dom alltid heter underligt ihopparade dubbelnamn. Underliga för mig, alltså. Typ Kurt-Rutger, Hans-Tomas, Sven- Karl, Bertil-Per, Karin-Anna, Astrid- Eva, Stina-Lotta och sånt. Men så är det antagligen inte och nu får jag väl skäll.

I Helsingborg har dom jätteroliga r. Och g:et i Helsingborg får sig ett extraljud på slutet. Och de skånska u:na, sen då! Dom liksom formar läpparna runda- vad konstiga saker sörlänningar har för sig. Istället för att bara prata som folk.

 Inte alls besvärligt! Inga mygg och ingen geting. Inget grus i hallen, inte tvätta bilen ingen orm och ingen brems. Ingen snö att skotta, ingen ångest över tjocka lår, man bara bylsar på sig. 

Min son älskar vintern och min ena dotter hatar vintern. Så dom hade en helt fruktlös dialog igår kwällst.

Det var surr om motorvärmare, bussar, solstränder, skoterkörning, insekter, solbränna, sporter man kan respektive inte kan göra i snö. Det var upprörda röster om bakhjulsdrivna bilar och pulkaåkning och flyttande till Nya Zeeland.

Tur vi är olika. Annars skulle alla vilja bo på samma ställe och jobba på samma ställe. Det skulle snedvrida marknaden.

 Det var en både hemsk och komisk rubrik i VK. En hel radda med telefonsamtal till polisen under natten. Tur man inte är polis, det räck så bra med mina få nätter som taxichaffis när en hel del av arbetet var att försöka ställa saker och ting tillrätta -MEDAN MAN KÖRDE!

Det kunde vara en kund som var så full att man fick be dom andra hålla i en plastpåse och så köra försiktigt i alla svängar.

Det kunde vara 8 fulla studenter som inte kunde enas om vart dom skulle- än mindre lägga upp nån form av resplan. 

Det kunde vara 10 fulla ungdomar varav 2 låg avsmullna på golvet.

En gång stannade jag av vid en bankomat för att en av de unga killar som åkte med mig skulle ta ut pengar. När han stod där i frid och ro i bankomatkön kom plötsligt en annan kille fram till honom och drämmer en trasig flaska i huvudet på honom.

Ibland när kunden satt bak och inte kunde förklara vägen kunde man höra "vänta- jag kommer fram" och innan man hann göra något häver sig en vuxen människa fram mellan ryggstöden och välter ner i framsätet.

Par grälar på vägen hem och det blir bara mer obehagligt ju längre man kör- man får veta en massa intima saker man inte direkt är så intresserad av. 

Vuxna människor som inte har pengar kvar och vill bli hemskjutsade gratis- vilda diskussioner under vilka man tålmodigt förklarar att man måste ha betalt.

Men värst var en julafton när jag skjutsade en full karl med en liten 2-åring (utan barnstol, förstås) från hans fulla pappa till hans fulla farmor.

De trevliga kunderna kunde inte på långa vägar kompensera för de hemska.

Så även om polisen gör fel ibland- dom har det inte lätt.

Få se nu. Elpriset är så högt att det lönar sig att satsa pengar på att få ner elförbrukningen i sin villa. Då sparar man pengar som man kan lägga på annat.

Ja det passar ju bra nu när bensinpriset är så högt. Då kan man köpa en bensinsnålare bil som är dyrare och ändå spara pengar.

Som man kan lägga på att köpa en sista minuteresa till Thailand jättebilligt. Det blir så mycket billigare att kan man köpa lite utsläppsrätter...

Man kan gå ihop några kompisar och köpa Kexchoklad "Tre för 14 kr" och på så vis spara pengar som man kan ha till att köpa en mirakeltrasa, för då går det så fort att städa att man hinner jobba så mycket mer att man kan betala en Rut som kom hem till en och städar, och då hinn man spendera mera quality time med barnen och partnern. Alla mår bättre, och hela familjen har sparat in pengar som annars skulle gått till dyra terapeutbesök.

Så då har dom råd att köpa en liten extrabil att ha när de ska göra några småärenden, och den drar ju så lite soppa att det räcker till att köra barnen till träningen utan att behöva samåka med grannen.

Om man tittar på matlagningsprogram på tv så kan man lära sig att laga avancerad mat själv, och där sparar man in restaurangbesök så man har råd att fara till fjällen med storbilen en hel vecka.

Såhär bra skulle Rut också ha det om hon bara orkade sparka igång sin tröga hjärna och började tänka mer ekonomiskt!

 ...funderar jag på att skaffa mig. De är små men många. Ska man ha så många djur måste dom vara snälla. Jag struntar faktiskt i om de ger mindre honung, bara de inte bits. När man börjar läsa om bin märker man att det är en hel vetenskap. Det dyker upp ord man känner igen: drottning, drönare, arbetsbi, bivax, ramar,kupor. Sen dyker det upp en massa ord man måste lära sig: Varroakvalster, standardbotten, spärrboxmetoden, avläggare, avtäckning, slunglinje, skattning, biblås, svärmförhindring, flusterbräda och kläcking. Det är så mycket ska ni veta. Och skyddskläder och yngelröta.

Drottningen får en klick färg på sig så man vet hur gammal hon är.

 ...och andra nyheter.

Jag tror det var Arvika Nyheter som en sommar hade en notis på förstasidan vars rubrik löd: "Katt nära att drunkna". Den handlade följdriktigt om en katt som nästan drunknade. Känns ju...lite ovärt, föratt använda tonårsjargong. Det är bl. a. därför jag listar A.N. som en av de töntigaste tidningarna. (Cosmopolitan är inte med på just den listan. Dom är outstanding och inte töntiga utan skadliga. Dom spelar i en annan division. Typ mycket lägre än Korpen). 

Men det jag tänker på är att det är lite ruskigt vad, för att inte tala om hur, tidningar tar upp.

Man läser rubriker och tankarna sätter igång.

Västerbottenskuriren: "P-avgifter vid sjukhuset höjs". Man tänker upprört: men vafan, ska man betala ännu mer nu? Och dom som jobbar där då? 

V.K. : "Fyra nominerade till P3 guld". Man tänker nyfiket :vilka är det?

V.K. " Timmerbil tappade däck" Man tänker lugnt: tur att jag inte mötte den.

V.K. :"2100 fler jobb i länet" Man tänker glatt: jippi, då kanske jag får nåt.

Aftonbladet:"De är värsta räntehöjarna" Man tänker nervöst: hoppas det inte drabbar mig.

Aftonbladet:"Lista: de tjänar mest där du bor" Man tänker avundsjukt:den måste jag läsa.

För det man ser i tidningarna blir gärna ens bild av världen. Men det blir så skevt, jättepyttiga saker kan få en så stor plats, och det verkligt viktiga syna bara i marginalen. 

Katter som nästan drunknar, eller räddas ur avlopp, timmerbilar som tappar däck, p-avifter som höjs eller några stulna granar upprör oss. Men det känns ibland konstigt att de verkligt stora och viktiga sakerna får så liten plats.

Kan inte sluta reta upp mig på att det är LRF som äger det magasinet. Förutom att jag retar mig på tidningen ändå vem som än ger ut den.LRF som har en hel jämställdhetsakademi, och en organisation där jämställdhet ska genomsyra all verksamhet.

Jag har sagt det förr och säger det igen: gå in på deras eländiga hemsida och läs. Eller nä- titta på fotona!!!! Det finns bara folk av två sorter (svårt att uttrycka sig politiskt korrekt här!), ingen är mager och absolut ingen är det minsta överviktig. Inga enbenta, skelögda, rullstolsburna, gamla (de över 40 måste vara ohyggligt välbevarade) helt enkelt ingen med den minsta skavank eller ojämnhet. Rätta mig gärna om ni hittar något annat.

Det är läsning om nagelvård, smink, hårvård, mode, kläder, inredningstrender, träning, skönhet, och så exempel på lyckade självständiga kvinnor. Som inte kör grävmaskin, har ett åkeri, rider in unghästar, mjölkar kor eller städar. Som inte bryter naglarna på jobbet, blir skitiga eller får skäll av chefen. 

Killarna verkar ha en passiv roll, de poserar bara på fotona, och hela magasinet är proppat med tips om hur man får en karl eller behåller hans intresse, som om de var för korkade eller lättlurade för att veta sitt get bästa. Så faktiskt lyckas dom ju med konststycket att vara elaka med både män och kvinnor.

Vilket inte automatiskt innebär någon slags utjämning som skulle kunna liknas vid jämställdhet.

Är det en fråga om gränssättning? Att det till att börja med finns tidningar som är särskilt för kvinnor men med mera harmlöst innehåll- stickbeskrivningar, bantningstips, krukväxtskötsel m.m. och så finns det hela skalan upp till extremt antifeministiska tidningar med sida upp och sida ner om hur vacker en kvinna ska vara och hur hon måste bära sig åt för att bli sån och vad som är inne just nu och som är etter värre än Cosmopolitan? Var ska vi i allsindagar sätta gränsen?

Det här känns förfärligt hemskt. I över 100 år har kvinnor och män kämpat för jämställdhet mellan könen- och vad har vi uppnått? Ett samhälle där kvinnor tas på allvar, är myndiga, får välja vilken karl dom vill, får bestämma över sina tillgångar, kan skaffa barn när och om de vill, och framför allt har tillgång till (även ekonomisk möjlighet) all utbildning. Inget yrke i Sverige är väl stängt för kvinnor?

Sällan har det funnits en sådan frihet som det idag finns för kvinnor här i landet, även om det inte är färdigt eller perfekt.

Ska vi kvinnor använda denna frihet till att vårda våra naglar, inreda våra hem, snärja rika karlar och följa trender????

Nä- skärp oss! 

Flyttade jag upp till Västerbotten. Snart jubileum.

Jag hade ett helt lass med fördomar- t.ex. att västerbottningarna skulle bli arga för att vi sörlänningar kom upp och skulle försöka ta jobben ifrån dom. Komisk tanke idag- ingen, inte ens arbetsförmedlingen har antytt något sådant. Jag trodde också att det liksom i Värmland var fult att vara Ståckhålmare, så jag drog helst fram min värmländska släkt och försökte tvätta bort min dialekt...

Det var kallt i december-80, det var snö upp till midjan och ingen hade skottat fram till den gamla affären där vi skulle bo. Hyran var 624 kr i månaden, toan frös och avloppet i köket och vattnet. Vi fick helt allvarligt hälla glykol i elementen, så det inte skulle frysa när vi var borta och inte kunde elda. Elräkningen var jätteliten för säkringarna for så fort man använde för mycket. Man fick elda i vedspisen utav bara den och hänga draperier för ytterdörren.

Tur att nPer-Arne kom med ett lass ved...

Jag fick jobba som hemsamarit och praktisera i lagårdar och därvidlag lära mig veta hut. Jojo. Och särskilt lära mig förstå bondska. Tur att det inte var Byskebondska- det är svårt, det! Men tillslut förstod jag t.o.m. vad nOlaus Berggren sa. Han som hade kvarn i Lappvattnet.

Alla dessa gubbar med sina utgödslingar, Fergussonar och slaghackar! Och dessa små byasågar som fortfarande fanns! Jag fick bära bort bakuveden och där stånkade en uråldrig bussmotor som var ombyggd att driva sågklingan...hade Arbetarskyddsstyrelsen komme in där hade dom fått slaganfall.

Dom flesta västerbottningarna har varit snälla (utom Birgitta, Svante och några till) och nu känner jag mig helt hemma här. 

Jag vet att svarta plastsäckar på vägpinnarna betyder att det finns renar i närheten- inte att man ska stanna av och kasta skräp, vilket var den enda logiska förklaringen för oss 1980.

Kunniga människor har lärt mig köra traktor, mjölka kor, spinna ull (Salig Ida Andersson i Västanbyn utanför Lövånger), köra lastbil, väva,färga garn, känna efter om en kalv ligger rätt, vad en ko och kalv behöver efter kalvning, göra bokföring, få in en dymling, göra ett långdrag, rida in en unghäst, fixa gamla bilar, planera taxikörningar, äta palt, äta fisk, baka ljusugnsbröd, vad en twiåkebom är och en hel hop med andra nyttiga saker.

Man hinn en hel del på 30 år!

 tlll den som har massor av tid över på hösten just när barnen börjar skolan:

Samla vitmossa att ha i julljusstaken

Samla husmossa till julkrubba

(Kom ihåg att be om markägares tillstånd- mossor är levande och faller ej under allemansrätten! Faktiskt alldeles sant!)

Samla kottar, näver och passande grenar till krubban

Plocka lingon och rönnbär och trä med nål upp dom på tråd och torka

Spara några morötter från trädgården till snögubbens näsa

Karva små söta knappar av fjolårets julgran. Barren kan du kasta

Köp ramar på loppisar så du kan rama in julmotiv

Leta reda på och märk ut enris som du sen hämtar just före jul

Frys in pepparmynteblad från trädgården i iskuber

Hamstra guld- och silverspray när det fortfarande är billigt

Spara knappar barnen tappar

Be grannen att få deras använda presentpapper och tomma burkar

Far till ett snickeri och be att få deras små spillbitar

Ja då var det bara kvar att träna helt vilt hela hösten så du kan äta allt julgodis, alla julbord och kakor i december.

 Nu när alla tidningar översvämmas av julpyssel. Glöm föralldel inte att spara alla dom till nästa jul så du hinner börja ordentligt i tid!

Glöm inte heller under hela året att spara:

Ljusstumpar

Tomma burkar glas och konserv

Pengar så du kan köpa bandsåg, gassvets och lödpenna

Fint papper som är tunt

Fint papper som är tjockt

Mysiga bokstäver

Vackra bilder

Gamla nötta bilderböcker

Torkade blommor

Askkoppar från 70-talet

Frimärken

Barnsockar

Lampskärmar

Krukor

Tygbitar

Garnbitar

Läderbitar

Träbitar

Metallbitar

Skinnbitar

Snörstumpar

För det är ju just det med det här samhället att vi som lev nu har ju så ruskigt lite att göra och väldigt mycket plats i våra förråd. Det är också miljövänligt att proppa förråden fulla med skräp istället för att elda upp eller slänga. På något vis är det så. Vi blir harmoniskare då. Tror jag

 Läs gärna: http://www.dn.se/ledare/signerat/diskriminering-hur-lange-tanker-regeringen-blunda-for-en-myndighet-i-fritt-fall-1.1220431 

 Hjulafton? Den kväll man byter hjul med varandra

Hjulklapp? Örfilen du får av din chef när du satt på hjulen med fel rotationsriktning

Hjulstress? När du är på väg från Mellanås bortanför Vilhelmina en vrålkallvinternatt och du upptäcker att reservdäcket har pyspunka

Hjulskinka? Den rumpa kvinnor får i januari efter 4 askar Paradis

Hjulgran? En väldigt kort, rund gran

Hjulrim? T.ex. Jag blir så ding när din ring far runtikring mitti ingenting

Hjulgröt? Den svarta gegga av gummi som finns kvar efter en ordentlig burnout

Hjulmat? Pizza, raggmunkar och Ballerinakex 

Hjulbock? Den ställning man hänger upp hjulen på

Hjulstädning? Avfettning, kraftig borste och högtryckstvätt

Hjulsånger? T.ex. Hjularia av Michelin, Hjul i Finnskogarna av Hakkapeliitta, Gott nytt hjul av Good Year

Hjulgransfot? Domkraft

Hjulfirande? När man sänker ner däcken med talja och block

Hjulglädje? När man hittar splirra nya vinterdäck på Blocket för 2000 kr som passar på ens gammVolvo

Hjullov? När man tar ledigt för att byta däck

Hjulmust? Punkteringsspray

Hjulljusstake? Man lägger ett däck på julbordet och sticker ner 5 ljus i mutterhålen. Trendigt inredningstips!

 Ni läser väl min andra blogg "Folklivsforskning"? Den är seriös, den. Jag forskar allvarligt om hur folk är nu och hur dom var förr. Den akademiska världen verkar konsekvent förvägra mig tillträde och även ekonomiska medel trots en heelt objektiv verksamhet. 

Det är upprörande och kränkande. Jag ska genast kräva skadestånd. 

Det är av yttersta vikt att medmänniskorna får reda på  t.ex. betydelsen av röda stugor, hur pensionärer beter sig och kalla fakta om julstressen.

På planeringsstadiet är även arbeten om synen på kattlådor förr och nu, skosulenötning i stad och på landsbygd, vedspisens återkomst, betydelsen av att kunna starta en Volvo 244 i -38 grader och vantars tovande.

Hur ska vi annars kunna möta den här reklamsprutande, mångfasetterade, trendfixerade, individpushande och kapitalstyrda världen?

Om ingen gör ordentliga analyser av tidens strömningar och tolkar forskningsfakta på ett begripligt sätt.

Va???

...är så bra. Fast ibland tycker våran lärare att vi är dysfunktionella (svåårt ord!). Som när vi drar våra otroliga assiciationskedjor som bara vi förstår. Som när en av oss plötsligt säger: "Tänk om man vore född i Kirgisistan!" och en annan "ja- om man vore en kirg!" och så spånar vi jättelänge om hur det skulle vara. Eller när vi fantiserar om vad vi skulle göra med Hälsocoacharna (en annan linje på skolan) om vi väl fick tag i dom. Dom joggar ruskigt fort...

Eller när vi låtsasbråkar om bästa sättet att mäta ett hus. Eller när vi hittar på smeknamn åt varandra. Vi har två som heter samma i klassen- vi kan kalla dom Niklas. En är äldre och heter Vuxen-Niklas och en är yngre och heter Valp-Niklas.

Eftersom jag är äldst har jag förmåner. Jag beter mig mycket vuxet och tvärrusar mot bilen vi ska åka i och skriker "Shotgun"- och får sitta fram. I gengäld visar dom mig sin oreserverade respekt och kallar mig för "hon-som-vi-inte-ids-lära-oss-namnet-på-för-hon-dör-liks-snart" eller "Gammtackan".

Häromdagen kom en annan lärare in helt oanmäld med ett studiebesök från Lycksele. Ba sådär! Vi betedde oss oklanderligt vid tillfället och hyvlade och sinkade och fogade snällt och duktigt våra träbitar (som våran lärare ägnat timmar åt att såga isär för att vi sedan ska limma ihop och handhyvla dom- inte för att vara elak utan av helt ambitiösa pedagogiska orsaker!). Men när de hade gått drog vi en lättnadens suck, och jag sa :"Att han hade nerver att komma! Tänk om vi hade hållt på som vi brukar just när dom kom!"

Detta kom mig att minnas en berättelse från Marieborgs folkhögskola, där min pappa var lärare. Han har förresten varit lärare i över 54 år!

Ja- i allafalll så var eleverna där på 60-talet förstås lite flummigt klädda, casual friday hele vecka. Och det var väl okey, men en dag sa Karl-Herman Tapper, rektorn, till eleverna: "Ah- ni kan väl försöka att klä er lite fint, för i morgon kom Skolöverstyrelsen och besöker oss"

Haha. Hä sku han aldrig ha gjort. Nästa dag i alla klassrum när Skolöverstyrelsen kom satt eleverna i rader...iklädda frack respektive klänning, välkammade och stilla!

 "Nöp kvinna i stjärten". Nu undrar jag: menar folk att det är bra att han nöp henne eller menar folk att det är bra att han blir dragen inför rätta för detta när de gör tummen upp för det inlägget?

Själv tycker jag att det finns otroligt mycket viktigare saker för svensk rättvisa att ta hand om. Nyp och tafs utan tillåtelse må vara fel, men man kan väl klara ut det direkt utan myndigheters ingripande. Det känns spontant som att om alla kvinnor som blev utsatta för sådant skulle dra alla karlar som gjort det till tinget så skulle ju för 17 hela rättssystemet bli upptaget permanent.

Nu får jag väl en jädra storm av princip- och prejudikatsvänner. 

Typ: "Om alla kvinnor som känner sig kränkta anmäler det så kommer manssamhället till slut att lära sig".