hos Sybil för mig och några särskilt utvalda. Utsorterade och precis som Icas frusna ärtor befunna som godkända.
Men nej, vad säger jag- inte surströmming utan lutfisk. Den heter lutfisk för att den måste sköljas ner med sådana mängder öl att man börjar luta efteråt.
Man kanske skulle ha ett tvärtomår för att pigga upp sig. Surströmming i januari på uteplatsen, sillbord i augusti, dans kring påskägg mitt i sommaren och kräftor i december. Men risken finns ju att man bleve utkastad från Sverige av Sverigedemokraterna för att man inte hade acklimatiserat sig ordentligt och anammat de urgamla pursvenska riterna. De går ut på att man dricker lite alkohol varje helg, mer på jul och midsommar och påsk, och hejdlösa mängder på Lucia, Valborg och semestern.
Nåväl. Nu när ni vet det, så kan vi lugnt gå vidare till punkt två där jag berättar om att jag och Lotta utan Måtta var och hälsade på Susanne Hoffman ikväll. Vi hade ett omåttligt stort nöje, men också en uppgivenhet och sorg. Vi läste igenom en massa ansökningar av bidrag, främst inom Leader (eu-medel) och Landsbygdsprogrammet. Vi läste de ansökningar som blivit godkända, och he va då inga småpeninga he rört sej om! He var miljonerna, ska ni vetta!
De var hemskt att skåda. En del projekt var tveksamma till sin natur, och en del var mer seriösa- men något så dåligt, otydligt och futtigt formulerat har jag sällan sett.
Okey, ett fåtal var bra, men de flesta var oprecisa, inga siffror, inga kalkyler eller budgetar, inga hänvisningar till faktaunderlag eller undersökningar, eller ens små ynkliga marknadsundersökningar.
Som Lotta sa: det hade varit intressant att läsa de som INTE fick beviljat.
Det hela verkade mera som en svenskalektion där läraren skrivit upp vissa ord på tavlan och uppmanat eleverna att skriva något smart av det. Orden var t.ex.
Bärkraftigt
Utveckla
Förankrad
Samarbete
Verktyg (inte yxa)
Tänkbara
Framtida
Kompetens
Marknadsföra
Stärka
Vill man ha sig ett gott skratt kan man gå in på www.urnara.se och läsa under beviljade projekt. Men skrattet fastnar nog i halsen när man betänker att det återigen är våra skattepengar som pungas ut. Jag undrar hur många av de projekten som egentligen ger en varaktig försörjning och till hur många? Det är förstås inte bara det som är syftet, utan också att ta hand om ungdomar, integritetsbehövande, arbetslösa och andra lösa Men blir det verkligen så?
Senaste kommentarerna