”Jaha! Så här blir det

Av , , Bli först att kommentera 1

 när man har för gott om pengar",sa Isa och drämde en full papparskasse i köket där jag satt. Va? Hade hon varit varit och förshoppat sig, tänkte jag.

Nä, kassen tillhörde hennes sommarhyresgäster från Grönland. Det var 6 olika bröd- dyyrbröde från fiinbageriet- torra och träiga hade de blivit eftersom de var inlagda i papperspåsar fortfarande. Det var den andra kassen som hon hade fått av dom för att ge till hönsen, vilket iofs var bra, men det kändes Inte Rätt, tyckte vi bägge. Det verkar alltså som att grönländarna köper ett bröd, bryter en bit och provar. "Nä, det var inte så gott, vi slänger det om ett tag, när det torkat lite". Det var alltså ca 90 % kvar av alla bröden. 

Okey, jag vet att det inte gör någon skillnad, men det kändes ändå väldigt konstigt att jag bara för en stund sedan hade setat och sett på Rapport om de svältande barnen i östra Afrika. 1 barn var 6:e minut dör av svält. 11 miljoner människor är hungriga. Vi är otroligt lyckligt lottade.

Svår hemlängtan

Av , , Bli först att kommentera 1

 Jag är värsta hemmabjörnen. Vill alltid hem igen, Sybil brukar reta mig och säga att det är precis som att ha med sig hennes mamma när vi far någonstans. Så fort man kör bilen ut från gården suckar hennes mamma "om jag ändå vore hemma"…

Men är det strängt taget något fel på det? Det är väl bra att man trivs hemma? Alla kan väl inte fara runt och jobba på konstiga ställen ute i världen, sol- och bad resor, fylleresor, blomresor, gourmetresor och sista minutenresor.

Där jag är just nu är det så annorlunda natur. Det är så fuktigt, torkar liksom aldrig upp, glömda verktyg ute rostar blixtsnabbt och det växer så det knakar överallt på här på ön. Som en djungel känns det för en västerbottning. Och så det här med att vi är på en ö. Hela tiden måste det planeras med färj- eller båttransport om någon ska hit eller bort. Ibland står färjan på andra sidan, då måste man ta en liten båt och hämta den om man vill få med sig sin bil.Praktiskt kan det förstås vara- man kan frakta hela hus hit över isen. På vintern går eller kör de över isen- känns jättefarligt såhär långt söderut. 

Har även haft en filosofisk stund över alla människors lika värde nu på morgonen. En självklarhet man gärna skriver under på. Men kan man verkligen tycka att en sådan som Anders Behring Breivik är värd lika mycket som vi andra? Eller ens någonting alls??

 

Lite upptagen just nu!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Int har jag tin å blogga precis jämt, int! Ni får väl lugna ner er, jag är på hemligt uppdrag en bit bort. He finns int dusch, he finns int nå mycke nätverk, he finns en rejäl dymlingsborr å en traktor. Även en grönländsk minister och hennes släktingar. He jer så oleckligt spännande. He finns ormar å tvestjärtar å brun kärrhök å havsörn å hjort å får å kor å ett lerhus, å jättestora vårtbitare å en rotweiler. En liten färja finns också som puttrar fram så sakta och säkert. 

Nu får ni fundera själva!

Alldeles rätt, Sven!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Blir individen för självständig blir den svårstyrd. Det är därför vi är lite illa ute nu, när alla blir specialister på sitt lilla område. Särskilt som området är något man knappeligen har nytta av i privatlivet. Kan man odla till husbehov, renovera gamla hus, laga billig mat, passa barn, laga bilar och andra maskiner och kläder och sköta om husdjur klarar man sig långt. 

Kunde vi vanliga människor dessutom framställa större delen av den energi vi behöver skulle vi vara ruggigt självständiga gentemot det diffusa "samhället". Vi kunde säga: "Jahaja- Vattenfall höjer sina priser med 39 % i år- jamen gör det! Jag klarar mig bra med mitt vindkraftverk". "Jasså? Bensinskatten höjs med 2 kr/litern- jamen gör det, jag tar elmoppen till jobbet".

Men hur långt klarar man sig med spetskompetens? Om ingen efterfrågar min enorma kunskap om laxynglens lek i fjällvärlden, om det är alldeles för många människor som utbildat sig till arbetsterapeut med missbruksvårdsinriktning, eller om samhället plötsligt får för sig att stänga ner 90 % av fritidsgårdarna, eller om jag måste flytta 115 mil för att få jobb som proffessor i idéhistoria?

Nuförtiden räcker det inte med en högskoleutbildning, man måste ha flera och inrikta sig på något litet område. Men det gör hela tillvaron riskfylld för individen, behövs jag med min speciella kompetens om 7 år? Hur klarar jag mig annars? Och studielånen?

 

Man skulle kunna tänka sig att

Av , , 1 kommentar 2

 det inte finns mer att skriva om. Att alla ord var upptagna, nerslitna, utnötta, sönderanvända. Varenda jädra gång jag sätter mig vid ett vitt pappaer tänker jag att " det här har redan någon annan skrivit om, fast på ett mycket briljantare sätt".

Ändå finns det läsare som vill läsa- ja, som nästan hungrar efter mer ord. Är det inte skönt ändå? I dessa tider med en ändlös ström av reklam, marknadsföring, utredningar, bortförklaringar och när alla studerar för att vänta ut lågkonjunkturen- läser folk vad jag (JAG) skriver. 

Skulle vilja berätta om mitt jobb som hemsamarit, eller vårdbiträde inom hemvården, som det hetar idag. Vilka fantastiska människor jag har mött!

Över 90 år gamla kvinnor och männer som har berättat för mig hur det var med skolvägen uppe i Tärna på 1920-talet, hur deras mor sydde läderkängor, de slog starrmyrhö, fastnade med hästen i djupsnön när de skulle hämta hö från ladorna, spädbarnsdöd, inga pengar och lite mat, tvångsflyttning p.g.a. dämning i älven och kolmilor som brunnit.

Det är folk som lever idag- mitt ibland oss! Aldrig någonsin i människans historia har vi varit med om sådan utveckling, och kanske kommer aldrig någon människa att få vara med om en sådan raketartad färd från kossor gjorda av kottar till Barbie, från öppen spis vidare till vedspis, elektriska element och sedan jordvärme, från häst och kärra till vrålande Scanior med tippflak, från lie till slag hack och självlastarvagn och ännu mer avancerat med tornsilo och vidare till balmaskiner, från T-Ford till rymdfärd…….

Vad månde hända härnäst?

Högst irriterande!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Min nya mobil går inte att laga. Den som hade kamera! Jag måste betala 344 kr för att få den tillbaka oreparerad eller 263 kr om de ska skrota den. Dåligt!

Jag hinner inte sticka några fina sockar åt min kusins nyfödda baby. Hemskt och skämmigt!

Jag har inte städat lekstugan- för att jag varit lat elller prioriterat andra saker. Fy!

Andraskörden av ensilage ser mager ut. Inte bra för bönderna!

Min hund haltar när hon sprungit för mycket. Ont!

Hittar inga bra gardiner till mitt vardagsrum. Dumt!

Så sätter jag mig ner och ser på Aktuellt. Dom visar bilder från Afrika där barn svälter. Men så fruktansvärt vad man skäms med sina LÖJLIGA problem här i trygga Sverige!!

Man gnäller över en bruten nagel och så sitter man på sitt feta arsle och tittar på barn som är så dåliga att de inte ens orkar vifta bort flugorna. 

Går man in på SOS barnbyars hemsida så står det där att det finns mat så det räcker åt alla, men det är en snedfördelning. 

Då känns det som att det enda jag kan göra är att tänka på alla som har det dåligt i världen och att dom får mina problem att kännas små….

 

Ordet ”utanförskap”

Av , , Bli först att kommentera 0

 retar egentligen gallfeber på mig. Nu är jag allvarlig. Det är oförskämt, respektlöst och utan eftertanke politiker använder sig av det.

Vad är det för dumheter- utanförskap! Dom pratar ju om massor med människor som inte jobbar. En del är för sjuka, en del för unga, en del för gamla, en del jobbar svart, en del blir försörjda av någon annan, en del har tillräckligt med pengar ändå m.m.

Politikerna talar om detta som att det vore en oifrågasättbar (slår vad om att det ordet inte finns på t9) självklarhet dels att alla de som inte jobbar känner sig utanför, dels att det bara är genom ett jobb man är en riktig samhällsmedborgare, en självförverkligad person, en behövd medmänniska och liksom MED i samhället.

Men de som inte jobbar kan mycket väl vara allt detta fast de inte jobbar. Den som är sjuk kan ha jobbat och gjort sitt, en del föräldrar har råd att vara hemma några år, en del studerar, en del lever på sitt kapital. Ska vi se på alla dessa som någon annan slags människor? Ska vi ha en sorts B- medborgarskap? Behövs inga pensionärer?  

Dom talar om det som om alla dessa utan jobb vore en homogen grupp. Med samma möjligheter, behov och förutsättningar. Och alla sitter de hemma passivt och gruvar sig därutanför.

Nä- vi ska ha ett samhälle där alla är med.  De som inte sköter sig och ställer till det för andra är de som ska få vara utanför ett tag. Det tycker jag är den enda vägen att gå. T.o.m. sossarna får ta plats, bara de är solidariska. 

 

Innanförskap

Av , , Bli först att kommentera 0

 är det jag är i nu när jag har börjat jobba. Åh, så hemskt det var därborta i det som vissa politiker kallar utanförskap! Min familj kändes knappt vid mig, grannarna bara blängde, gäddhänget hängde, fläsket svängde, ja som en riktig männisch jag knappt mig kände! Men vad hände? Det var som en välsignelse! Nu är jag innanför- jag är med, stämplad godkänd istället för utstämplad. 

Jag har råd att ta en stor latte på Statoil, folk räknar med mig som en som Har Jobb, mina barn hälsar på mig och jag är en del av Sverige! Jag behövs, gör nytta och konsumerar. 

Stackars Statsministern som aldrig helt och hållet kommer in- det måste ju vara ett hemskt utanförskap att närsomhelst bli petad från sin post och ständigt gå runt och oroa sig: "Tänk om de inte vill ha mig? Hur ska jag då få råd med mat till barnen? Kommer vi att frysa om fötterna i vinter? Tänk om nån jäkla grävande journalist hittar de där fotona från midsommarafton -84 och tänk om de får tag i Britt-Marie och Lilian och pratar med dem, tänk om de pratar med Perra om den där båtaffären, tänk om mina byxor trillar ner på Almedalsveckan?"

Kanske skulle jag- som har jobbavdrag och allt- kosta på mig att skicka en burk lugnande te till ministern. Jag skriver ett medföljande brev: "Du ska inte va orolig för utanförskapet- det är som ett Harry Potterfängelse visserligen, men OM du nu helt oförskyllt och bara av ren lathet skulle hamna däruti, så lovar jag seriöst att starta en Facebookgrupp för att stödja dig!

Och så tillsätter jag en utredning, som efter 6 år kommer fram till att du skulle ha tagit en försäkring som omfattar avgång från politiska uppdrag redan 1998, så hade du fått ut 4000 kronor i månanden! Det är mycket pengar när man lever på marginalerna som de stora kardinalerna!"

SommarTIPS

Av , , Bli först att kommentera 0

 Jag väntar nu bara på att det ska dyka upp heta sommartips på hur man håller ihop äktenskapet under semestern trots dåligt väder. Om ingen tidning tar sitt ansvar och radar upp experternas tips och kryddar med lite nya idér om att man måste prata med varandra och ge varandra utrymme och ändå göra mycket tillsammans- hur ska gifta folk kunna genomleva juli månad oskiljda?

Hur gjorde de förr innan dessa relationsexperter dök upp?

Var det 70-talsflum med retreat i ödemarken, sekter med orangea kläder, hälsohem med vegetariskt, terapier med skrik och laxermedel…

80-tals pastellfärgade träningskläder och workoutvideor, nya fluffiga spännande frisyrer att behålla sin karls intresse med…

90-talets mat- och vinprovarkvällar. Tjejafton med amatörspykologi…

Jag talar om den tiden då det inte ens fanns personliga tränare, livscoacher, jobbsökarcoacher, otrohets-dejtingsiter, eller latte macchiato! Vi var helt utan styrning utlämnade åt att försöka hålla ihop med hjälp så rackliga saker som en hundvalp, vandring i fjällen, bio, släktträffar eller helt enklelt vanlig samvaro. 

tragisktliv.se

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…sa min vän Ellen. Apropå att jag skulle jobba så långt bort att jag sa att jag skulle sova i Volvon på veckorna istället för att köra hem. Laga maten på Triangia-kök och så bli utan frukost när tändstickorna var blöta. – Men då kan jag ta moppen till dig, sa hon ”vrrrrrrrr”. Jotack, sa jag, då kan jag ju få frukost vid middagstid! Tragisktliv.se, sa Ellen då.

Det finns en massa tragiska liv, förstås, men det som är intressant är de som är komiska och inte så grymma- men ändå töntiga. Folk som liksom försöker och så inte riktigt når ända fram. Som alla skrattar åt för att ingen tror att den själv  har ett sånt liv.

Som en sån där familj som säger till alla att de far till Kanarieöarna på semester och sen sitter och kurar i källaren i 2 veckor!

Fatta vilket krångel- hur få barnen att gå med på det, kan man undra? ”Nä, ni får inte gå ut idag heller. Det regnar ju. Nej, det regnar så mycket att ni får inte ens gå upp för källartrappen. Ja, mamma och pappa vet att det är slut godis och spagetti och lite annat, men affären har stängt hela semestern och bilen startar inte. Nu får ni inte tända lampor, utan titta snällt på tv:n på jättelågt ljud i några dagar till.”

Mamma och pappa måste hitta på något intelligent sätt att skicka vykort och få tag i souvenirer också.

Eller folk som byter bil väldigt ofta och som inte vill att andra ska fatta att dom har råd med det, så dom köper samma märke och samma färg varje gång….

Så grannarna bara: ”Vad konstigt- hade inte Erikssons en vit 142:a nyss, nu är den fortfarande vit, men har blivit en s80!?”

Fast då är förstås grannarna lite förvirrade.

Eller kvinnor som plockar bort  hela ögonbrynen för att sedan måla dit jätteskarpa nya med en konstig form. Det här är viktig folklivsforskning. Varför? Tänker de bara ta bort lite varje gång och så bara- poff- så är allt hår borta. Fort dit med med kajal och dra lite på måfå.

Karlar som köper en enormt stor skruvdragare med extrabatteri, borrar till trä, metall och betong, torxbits, spårbits, stjärnbits och 42 andra bits och 72 andra fiffiga tillbehör för 3200 kr- för att hänga upp EN tavla.

Människor som i varenda mening de säger måste lyckas flika in att de har snabbaste mc:n, yngsta frun, smartaste barnen, att de är supervältränade, har modernaste kaffebryggaren och dessutom aldrig kommer att bli något så löjligt som arbetslös, för de är så fruktansvärt eftertraktade hela tiden. Det står arbetsgivare i kö för att få tag o dom. Alla vill träna deras talangfulla barn, köpa valpar efter deras hund, sno deras fru eller flytta in i deras hus. Endast det bästa är gott nog. Märken, märken, märken…