fick jag flera stycken när jag körde taxi igår. 61 mil vart det. Först till Bjuholm, sen en sväng i stan, sen till Byske, fick en strökund på väg hem  i Skellefteå, sen en tur till Bjurholm igen. Det är så fruktansvärt olika när man kör taxi. Igår satt jag alltså i Umeå och kände mig lite lagom lunchsugen. Skulle just köpa något att äta+ en latte på Subway. Då plinga det till i taxametern och allt började rulla. Inte hade jag då en aning om att äta och gå på toa skulle det inte bli nå mä förrän 5,5 timmar senare. Andra dagar är det så lite körning att man far hem med 400 kr inkört...

Jamen i allafall så körde jag Burträskvägen för E4:an är längre, men också så ini bomben tråkig. Den vägen är välbekant. Hur många gånger har man kört trött och hungrig i vintermörkret genom halvöde byar i Västerbotten??? 10000-tals? Jag gillar ändå att bara låta tankarna löpa: Här Bodbysund bodde Helmer Andersson, en vän till min pappa och även mig i sin stiliga västerbottensgård, med sina stora trädgårdsodlingar. Edelviks folkhögskola ligger kvar där i svängen i Burträsk, där gick jag 1983. Zackes hus i Västanträsk. Byar där vi köpte välstammade kvigor på 80-talet, Det där lilla huset alldeles bredvid vägen högst uppe i backe i en sväng, som har en nerrasad lagård och massor med grejer. Huset var mörkt och oplogat var det utanför. Sidbergslidsbacken- eller talspråk Sibberslibacken, och nedanför den bodde Gunnar Wahlberg och hans fru Ebba på sin gård. Hon hade de grannaste kalvar man kunde se, aldrig diarréer, runda och fina över ryggen och bra betalt från slakteriet, inga gödselavdrag där. Själv drack Ebba aldrig mjölk, och blev så benskör på gamla dagar att det vart rent besvärligt. Hon är borta nu, och sonen har tagit över hemmanet. 

Sedan far man förbi en anonym avtagsväg utan skylt just vid Lappvattnet. Därinne hade jag mitt första avbytarjobb, hos en ensam bonde som hade 7 fjällkor. Det var spannmjölkning, och jag kan ju säga att inte svämma tanken över i vanliga fall (200 liters!) och inte vart det nå mycket första dagen jag var där. I pur förskräckelse över att för första gången se en kvinna gav de inte ner mjölken ordentligt...

Så mycket man varit med om runtom i Västerbottens byar. Så många auktioner, traktorer, kvigor, spannmålskrossar, gödselspridare, självlastarvagnar, metallsvarvar och överfulla ladugårdar man har sett! Så många fina hus och gårdar som bara står tomma nu. Man får vara glad att någon har vett bruka den mark som trots allt brukas, annars funnes inga fina vyer att glädjas åt när man ensam ska fara igenom ett Västerbotten där bara för 40 år sedan fanns så mycket barn på landsbygden att det inte var några större problem att få ihop ett fotbollslag i nästan varenda by.

 Hon är ju med i varenda tidning man öppnar! Att dessa människor ska få ges så orimligt mycket utrymme. Pappa och bror Larsson. Argument hit och dit och de eviga orden "förvalta i Stieg Larssons anda". Hennes bok och deras hemsida! VEM tror dom bryr sig??? VEM rusar till bokhandeln för att lägga pengar på hennes bok för att få reda på hur mycket hon inspirerat författaren? Jag och en hel hop vanliga människor har viktigare saker att engagera sig i!! Om varenda människa som kände sig orättvist behandlad i en arvstvist skulle få lika mycket uppmärksamhet som dessa så skulle dagstidningarna vara...fruktansvärt tjocka. Enormt, ja rentav titaniskt tjocka. 

 resultat fick jag när jag googlade mig själv!!! Wow. Hade jag nu varit socialdatanörd så hade jag suttit halva natten och googlat alla jag känner. Och sedan facebookat dom någon slags lista...nä. Tänk inte tanken. 

Men man kan ju tänka tanken hur det var förr, innan alla Internetsocialagrejer. Skicka brev. Så fruktansvärt långsamt det känns idag. Det hinn hända huur mycket som helst i ens liv innan det kommer fram. Ja, med dagens takt så hinn grannen både skilja sig och hitta en ny brud och installera henne och skola in styvbarnen hos dagpappan innan mitt brev sprättas upp i Arvika på Fallängsvägen av Emma. Jojo.

Annat vare förr. Jå, förrstår ni, då var det dyrt att ringa utanför riktnummerområdet. När man var hemma hos en kompis och behövde ringa fick man fråga snällt, och då kunde kompisens farsa fråga: "Du tänker väl inte ringa riks?" strängt. På 70-taler var vi unga så auktoritetsnervösa att vi skakade ända in i märgen av en sådan fråga, och stammade bara "Nej nej" i vild förskräckelse. Alla dessa stränga farbröder med svarta tv-rute formade glasögon som helt oväntat kunde dyka upp när man hade som mest kul och dåna fram sina frågor:"Ni leker väl inte doktor?", "Har din mamma gett dig lov att vara här?", "Ni har väl betalat de där tuggummina?", "Vilken tid ska du vara hemma,då?", "Var det ni som snattade 2 kolor från godisaffären?". Ja, jisses. De där gubbarna skulle få präktigt med spö om dom frågade det på en skolgård i Stockholm nu.

Då hade man värsta kollen på snälla gubbar som gav en godis, snälla gummor som gav en bullar, arga gubbar som jagade en med sopborste om man pallade ett äpple, och arga gummor som viftade med disktrasan och hotade ringa ens pappa om man genade över deras tomt. Those where the days...

Var dom där typerna nu? det känns som att gubbar och gummor är liksom svagare och mesigare nu? Håller jag kanske på att förvandlas till en sådan? Hoppas jag blir snäll i så fall.

 Tycker ni svärord är fula? 

Ja- det är fel att swära. Men det finns en hel hög andra ord jag inte gillar.

Banksvenska: Övertrassering (eller övertrakassering, som min ena dotter kallar det), förseningsavgift, höjd ränta, styrränta, REPOränta, serviceavgift.

Mäklarsvenska: Sjönära (=du kan se en skymt av sjön om du står lutad i en viss vinkel i ett pyttefönster i en långarderob på övervåningen), ett hus hus med möjligheter (=några andra har vid olika tidpunkter under de senaste 150 åren försökt göra något av huset), centralt (i Malå????), ny panna (ändå går det 26000 kWh/år), garage i ladugård (svankryggig byggnad som för 45 år sedan inhyste 6 fjällkor), hästgård (=man kan arrendera några ha av grannen-muntligt- om han är godmodigt inställd).

Tjänstemannasvenska: Vi ser allvarligt på det här, utredning, inte mitt bord, kommer att lösa sig (på arbetsförmedlingen efter 14 månader utan jobb), alla i samma båt, kompledigt, upptagen i möte, tjänsteresa, hänvisa.

Hantverkssvenska variant oseriös: Det här ser allvarligt ut, jag kommer te vecka, fattas verktyg, läcker mycket, älgjakt, hur mycket har ni kvar av ROTavdraget, far till ByggMax, sjuka barn, måste vänta på elektrikern,elektrikern måste vänta på murarn, som väntar på plåtslagarn, för liten rörtång.

Tandläkarsvenska: Det här ser allvarligt ut. Tandtråd. Gapa lite. Putsa lite. Borra lite. Fylla lite. Polera lite. Fakturera lite.

Inredningssvenska: Det här ser trendigt ut, vitt, stilrent, inne, ute, kommer, designat, personlig touch, vårkänslor, julmys.

Lagboksvenska: Det här ser dyrt ut, vitesföreläggande, ojävig, målsman, kallad, bevittnad, brottmål, bevisbörda, prejudikat.

ICAsvenska: Det här ser bra ut, egna varor, massexponering, utvalda ärtor, billiga veckan, bonuscheck, närbutik med brasilianskt nötkött och dansk fläskfilé

Tonåringssvenska: Det är lugnt, kommer snart, batterier slut, bara en liten sväng, bara folköl, bankkort trasigt, vet vad jag gör, inte spy, alla andra.

Bilverkstadssvenska: Det här låter illa, kompression, 3 cylindrar, drivknut, hjulinställning, styrservo, upphängning, styrstag, avgasvärden, rödsprit, bränslepump, går som ett spjut nu, räntefri kredit.

Hälsocoachsvenska: Det här ser illa ut, BMI, börja träna, lätta pass, inga kolhydrater, bodypump, rutor, yoga, ingen ursäkt, försoffad.

Gynekologsvenska: Det här ser allvarligt ut. Jag måste ta några prover. SLAPPNA BARA AV!

 och affären är skapad så för att kunderna ska handla mer, påstår en forskare vid University College London. Vilken nyhet! Det hade vi inte kunnat gissa. 

Måste man forska om detta på universitetsnivå? 

Det är ju så på nästan alla matvaruaffärer. Man går omkring och ska handla och tror man är dement tills äntligen någon som är under 30 säger sig ha upplevt samma sak. Mejerivarorna står längst in, för det ska alla handla och då måste man passera allt det andra. Godiset står närmast kassorna.

Förr jobbade bensinstationspersonal med att serva kunderna- nu vill Statiol ha hungriga försäljare som kan skapa mervärden.

Det känns överhuvudtaget som att försäljning och marknadsföring och reklam mer och mer närmar sig någon slags psykisk våldtäkt. På nätet, i tidningar och när man är i staden. Vart man än sig vänder bombarderas man av förslag som man på ett eller annat sätt ska lägga pengar på. Telefonförsäljare ringer och trugar. En oerhörd mängd information (ibland omöjligt att att skilja på fakta och marknadsföring)  tränger sig på, och som människa i det hela- och särskilt förälder är det ett evigt "nej" till nästan allt. 

Det är bl.a. därför jag inte gillar att vara i städer. 

En gång satt vi i min klass och pratade om hur inredningen och utsidans utsmyckning var på hus förr i tiden. Då var det en av de unga killarna som fundersamt menade att förr när folk hade bara naturen att titta på när de arbetade eller hade typ fritid- om det nu fanns- så ville de gärna ha mycket utsirat, många färger och olika mönster, men nuförtiden blir vi så trötta av alla intryck utanför hemmet att vi vill ha lugnt och lite färger och stilrent hemma.

Det var tänkvärt. Jag tänker också på barn och ungdomar som nästan hela sin vakna tid blir pepprade med allt detta. I skolan är det inte bara skolämnen, det är temadagar och föredrag, inom idrotten är det reklam för sportkläder och utrustning, på tv är det reklam, men också nyheter och dokumentärer. Vi föräldrar öser över dom livsvisdom- ha yllesockar på, ät inte socker, tänk på de svältande barnen, kolla sopsorteringen, lär dig att träna rätt, bry dig inte så mycket om ditt utseende....

Orkar barnen ta till sig detta och kan de sålla och analysera och kritisera information?

 i min klass iväg till Umeå. Det är en stor stad må ni tro för oss byggnadsvårdare från lilla Vindeln. Vi gjorde stora ögon när vi såga alla röda ljus som tycktes betyda något och alla bilkarusellerna man kunde köra runt runt runt i!

Ja i alla fall så var vi bjudna av Hantverkslaboratoriet som lyder under Göteborgs Universitet på ett dialogseminarium för folk som håller på med bygghantverk, praktisk landskapsvård och trädgårdshantverk. Fint värre. De ville veta vad vi i Västerbotten ville ha hjälp med, kolla materialtillgång och framför allt ville de veta i hur stor utsträckning det fanns kunniga hantverkare inom dessa områden.

Efter detta blevo vi bjudna på lunch på Sävargården. Det var vita stora servetter, Västerbottensostsmör, hembakat tunnbröd, jättafina sallader, flingsalt på borden och rektigt pärmos och pannbiff. Vi skötte oss bra, sa inget dumt, torkade oss med servetterna, luktade varken koskit eller tjära eller gammalt mögligt hus- så vi drog nog in kanske 102 vuxenpoäng. Sedan foro vi hem i Volvosarna.

Det var faktiskt en bra dag, och de två som representerade Hantverkslaboratoriet verkade både kunniga och angelägna om att länka ihop teori och praktik på ett prestigelöst sätt. 

Det var en karl med som berättade och visade lite bilder av det han gjorde- takspånshyvling, skihagatillverkning och flätning av kolkorgar. Jag tror det hette kolkorgar. Det är grunda korgar flätade av vidjor c:a 55x75 cm som är lite glesa och användes till att sikta och bära kolet i från milorna. Sådana där har man ju sett under sina år på landsbygden i Västerbotten, men aldrig vetat vad de var till för. De är perfekta till garn , men det vågade jag inte andas om, detta var en Seriös Man.

 att ha vuxna barn. Dom har bil, dom har körkort, dom har jobb, dom har dammsugare- nä- det är bara en som har en super dammsugare. Jag har aldrig ångrat att jag skaffat barn. Inta en sekund. Det har varit svårt ibland, som när Toini spydde cider i Erikas mest älskade Volvo 850, när Jack tappade en morakniv i huvudet på Toini av misstag,eller när Erika var så mobbad av lärarna på Hagaskolan att hon var tvungen att byta skola. Men, näe, det har varit värt det. 

Vad tokigt har man inte varit med om! Erika skulle mjölka kossan Kaj-Mari och fick sig en spark så hon for ner i gödselrännan, Erika och Jack som satte Toini i skrindan och putta henne nerför backen, Toini och hennes vänner som klättrade upp på lagårdstaket och rutchade ner fast de inte fick, Erika välte kraftfodervagnen i lagårn och långfingret sprack så hon har ett ärr än idag.

Innan jag skaffade barn var jag rädd för att jag skulle råka tycka mer eller mindre om den ena eller andra, men så har det inte funkat. Jag tycker lika mycket om dom alla 3, och jag gillar att de är så olika. Det känns som en bonus att se sina barn växa upp och lära sig acceptera att de är självständiga nu. 

Att det känns som en bonus kan bero på att en av Toinis bästa vänner och tillika klasskompis blev ihjälkörd av en last bil när de var 8 år. Då tänkte jag att jag ska njuta varje stund jag får ha mina barn. Jisses vad jag grät på den minnesstunden. Tror aldrig jag glömmer då hennes pappa läste upp dikten han hade skrivit om henne som han läste upp då.

Sedan brann 2 barn inne som gick i samma skola. Det sas att brandvarnaren låg därinne utan monterade batterier. Jag vet inte, men pappan och mamman överlevde i allafall. 

Norea, 12 år, ett av mina taxibarn, sprang plötsligt ut i vägen när hon skulle skynda sig till bussen och blev påkörd av en bil  som inte såg henne eller inte hann bromsa så svårt att hon dog. I Tjälamark. 

Sedan råkade en av Jacks bästa vänner i dö en olycka han själv medverkat i. Som om inte det räckte dog sedan en av Toinis vänner när han blandat tradulan och alkohol. 

Ni ska veta det att ungdomar hittar på en massa, fort går det, och det kan lika gärna vara mitt eller ditt barn som gör något dumt. Ibland är det bara turen som bestämmer att det går bra, så jag tycker att alla vi vuxna ska försöka i den mån vi kan hjälpa ungdomar i trubbel. Det må gälla låna telefon, låna varma kläder, sitta och lyssna, skjutsa hem eller bjuda på en varmkorv. Bara litegrann, det kan verkligen göra skillnad.

som verksamhetsutvecklare? Nja, alltså, det där med brett nätverk i Västerbottens län...

det bor 259000 människor där, 33781 arbetsställen, 910028 st företag. Jag känner inte alla dom! Det måste ju vara någon med brett kontaktnät. Den som söker det jobbet tycker man borde i alla fall känna 30% av företagarna. Annars känns det oseriöst.

Platsannonserna i Norge ser mycket trevligare ut. Där erbjuder man glada arbetskompisar, bra pension och har inte så våldsamt höga krav att annonserna ser ut som någon parodi. Man kan t.o.m. bli upplärd på plats. I Västerbotten måste man ha högskoleutbildning och egen bil i alla jobb.

Nä, jag ska inte vara så negativ. Nu ska jag och barnbarnet gå ner till affären o köpa lite svensk köttfärs, norrländsk grädde och amerikansk majs.

 ...söker studieförbundet Sensus. Kolla in vad som krävs för att få det jobbet:

• Har högskoleutbildning med relevans för arbetsuppgifterna (t ex socionom eller pedagog)eller jämförbar erfarenhet
• Dokumenterad erfarenhet av liknande arbete
• Kompetens och erfarenhet av processledning, konsultativt arbetssätt och pedagogiskt arbete
• God erfarenhet av projektarbete, projektansökningar, driva egna projekt och arbete med extern finansiering
• Vana och erfarenhet av relationsmarknadsföring och försäljning av tjänster
• Erfarenhet och god kunskap om ideella-, humanitära- eller liknande organisationer
• Är målinriktad och har vana att genomföra uppdrag ”från ord till handling”
• Ser möjligheter och är lösningsfokuserad
• Är skicklig på självständigt arbete såväl som samarbete och nätverksbyggande
• Är kommunikativ, kreativ och strukturerad
• Har kunskap om mänskliga rättigheter, livsfrågor, mångfald och globala frågor
• Har brett nätverk i Västerbottens län
• Har god IT kompetens och behärskar office-paketet
• Meriterande är erfarenhet från ideella sektorn, goda språkkunskaper, folkbildningserfarenhet samt kunskap om Sensus medlemsorganisationer och samarbetspartners.

Detta är alltså en riktig annons. Jag skojar inte!!! 

 Från Yttre Rymden.

Befälhavaren för rymdfärjan tycker att vi nu insamlat tillräckligt med information,  och att vi bör snarast återvända hem. Jag tror det beror på att hans första barn snart skall kläckas, dessutom tycker jag denna planet är intressant. Vi stannar ett tag till i Västerbotten och forskar.

Folket här är medelstora, medelljusa och vänligt sinnade, kloka och analyserande eller möjligtvis oerhört korkade. Svårbedömt.

T.ex. förstår jag inte att de kan sitta stilla på ett jobb 1800 timmar om året och sedan betala dyra pengar för att träna på tortyrmaskiner i en källare. Det erbjuds snö att skotta som de kan motionera med, men då svär de ve och förbannelse över den!

De flesta vill klumpa ihop sig tätt tätt i lägenheter i staden för att det är så ensligt på landsbygden, men de svär ve och förbannelse över att grannarna för oväsen.

De vill gärna fara ut på landsbygden ibland när det är vackert väder, och då vill de se vackra vyer och betande djur, men de köper kött från andra länder och svär ve och förbannelse över de svenska bönderna som vill ha en normal lön.

De vill byta köksinredning och möbler och bygga om huset så fort de har råd och trenderna svänger, men svär ve och förbannelse över kalhyggen.

De vill gärna se rovdjur på avstånd, och liksom veta att de finns därborta i skogen, men svär ve och förbannelse över dem när de rivit inälvorna ur morfars gråhund.

De vill absolut ha ekologiska grönsaker utan gift, men inte vill de krypa i leriga rader och rensa ogräs, och de svär ve och förbannelse över att de hittar en mask i salladen.

De vill gärna ha små gulliga barn, men svär ve och förbannelse över stökiga och högljudda ungdomar.

De vill gärna kunna ta ett glas vin ibland, men svär ve och förbannelse över jobbiga fyllon på stan.

 ...var allt sig likt. Amigo låg ute i pannrummet o snarkade, i köket fanns spår av en glad 60-års fest, och några av gästerna satt kvar. Sandra o Fredrik o barnen kryllade omkring och lille Adrian vispade omkring med händerna i akvariet, medans Malin o Pelles lilla Klara stod bredvid och vinglade på samma stol. En bit utmärkt smörgåstårta fanns kvar till mig. Sybil hade gjort 7 st!!! Några vanliga, en vegansk, en vegetariansk och en glutenfri. 

Adrian for snabbt upp i rumsfönstret och fick tag i en glasängel som trots sina vingar ramlade i golvet och gick sönder. Min hund låg platt under bordet och väntade på katterna. Mikael va ute och körde skoter, Emmah longerade en häst, Darja och Ellen kom och gav mig kramar (söta dom är- jämt!). 

Diskmaskinen gick hela tiden, smaskiga choklad- och frukttårtor stod på rad, kaffekvarnen mullrade, Erling smög ut för att elda, Sybil gick till hönsen och vaktlarna, och jag o Darja gick till fåren. 

Det är så härligt där- på något förunderligt vis är det full fart jämt, men ingen stressar och allt ordnar sig. 

Jag längtar faktiskt till sommaren när vi ska sätta frön och plantor och rensa ogräs och alla svettas och morotsplantorna är 3 cm höga och måste letas fram i ogräset som är 12 cm högt- i 40 meter långa rader, ändlöst massa rader, och sen vitlöken och rödlöken och gullöken och dillen och persiljan och ringblommorna och åka baki sättmaskinen och pluppa ner broccoliplanor och svettas och dricka urstarkt kaffe.

Sen när Bondens Marknad börjar i höst då drar man upp traktorskopa efter traktorskopa full med morötter som ska sköljas, knippas och packas. Löken ligger proppfull på släpvagnen och varenda lök skalas och kollas. Oj vad skoj det ska bli. Emmah och Camilla väger allt och antecknar. Blomkål och vitkål och kålrot och kålrabbi...

 sälja".

Antikrundan är ett sånt trevligt program. Jag brukar göra gymnastik till det eller Veckans Brott.

Helt fantastiskt vad grejer folk har hemma. Det är ju så olika- olika stilar, värde, storlek, material, användningsområde och bräcklighet. En del saker fattar man inte att de törs ta i, och en del saker kan tappas i golv utan att det händer särskilt mycket.

Gemensamt för alla ägare av dessa klenoder är att de har köpt dem för längesen eller ärvt dem. Har ni tänkt på att det är som värsta präktighetstävlingen när de ska berätta hur de fått tag i sin sak. "Min farmors far hade den", "min pappa köpte den på 30-talet" eller varianten "vi skrapade ihop våra sista pengar och köpte den när vi var studenter och nygifta".

Inte EN erkänner att de snott något när de jobbat extra som hemsamarit, eller smugglat undan när farmor var sjuk, så ingen annan släkting såg det, eller tagit med sig från någon god vän efter en blöt fest. Ändå fattar ju alla att det är så det går till. Hallå- om det vore så att man kunde köpa jättevärdefulla saker för en spottstyver och den sälja dem dyrt efter ett tag så skulle alla försörja sig på det sättet och ingen skulle jobba! Daa...

Jaha- i allafall, när de så har sagt sin mödosamt hopkokade historia om sina gamla släktingar så får de reda på historien bakom saken.

De ser oerhört koncentrerade ut som att "Jaja, berätta mer om den där silversmeden i Bayern på 1830-talet, jag vill veta allt om bronsförgyllningstekniken på 1780-talet, ååhhh- gammalt trähantverk i Orsa på 1650-talet, jättespännande", "jag har inte bråttom att få veta värdet, det är så trevligt att höra om när ni experter har sett något snarlikt på en auktion i Lillhärdal 1974".

När dom i själva verket bara vill veta Hur Mycket Det Är Värt. 

Sen förklarar dom att dom inte ska sälja. Nä, he jer så oleckligt myche i värde att ha en brun- beige liten skruttavla på väggen som de skulle kunna få 2,5 miljoner för. Nä, det är så kul att ha två enorma bronskandelabrar på matbordet i 2:an på Mariehem eller en stor, skör kinesisk vas när man har småbarn...

Jojo.

 ... är det inte ofta jag är- men ikväll gick jag på Winters bone. Se den! Jag har bara gott att säga om den. Nu är ju jag en hyperfanatisk landsbygdsbo, men den har fått bra recensioner av de flesta, samt priser. 

Så spännande- mest när hon ska dra upp sin pappa ur sjön. Kan inte berätta mer om det, men det är så unika karaktärer i alla roller att jag var tvungen att googla och det visade sig att filmen var gjord på plats i Ozark, Missouri, och med en del lokala ortsbor i rollerna- med sin egen dialekt och sina egna kläder.

Regissören ville visa på hoppet och styrkan som finns i fattiga områden i USA, och det lyckades hon med. Härligt filmat med omväxlande spänning, men även omtanke och värme mellan människor och mot djur.

Som jag sa är jag en äkta lantis, så det var en upplevelse att se film på bio, jag tror det var typ 7 år sen sist. Jag måste ju vara som en typiskt bakåtsträvande Bondeförbundare som blänger misstänksamt på allt nytt (som att kalla lantmannaskolan för naturbruksgymnasium, och som undrar vart titeln "hemmansägare" tagit vägen, och inte begriper sig på de nya fjantiga skoteroverallerna!). Flugit har jag inte gjort sedan 1989, om jag far på semester blir det antingen till Narvik på späckhuggarsafari eller en dagstur runt jordbruk i Flarkentrakten.

Jag är i stort behov av en uppdatering. Hela jag. Gamla gnällkärringsyndromet måste motarbetas genast och hårt!

 följande 14 veckors vardag" stod det i VK del 2 igår. Måste även dagstidningarna krysta fram säsongsrelaterade problem och deras lösningar nuförtiden? 

Jag tycker det är jättebra med säsongsrelaterade artiklar och tester om t.ex. blomjord, snöslungor, gräsklippare, nya sorts städmaskiner och liknande. Men detta!?

Man ska via smarta tips lotsas igenom jul, nyår och andra storhelger då man får läsa några hurtiga råd om hur man reder ut familjeproblem så att det blir trevligt på storhelgerna. De stackars kvinnorna verkar bära helgernas all städning och mat på sina späda axlar under hårda krav från en diffus omvärld. Vem ställer alla dessa önskemål om hemgjord sylta, lutfisk, knäck, chokladrutor, skinka? Jag tror faktiskt inte karlarna bara funkar som någon slags kravmaskiner. Om nu kvinnan inte vill göra lutfisk själv är det ju bara att låta bli.

Det känns mindre som att karlarna skulle bli sura eller rasande om de inte fick sin perfekta jul- och mer och mer som att kvinnorna hetsar upp varandra till någon duktighetstävling.

Efter julen och semestern är det stor risk att folk i sin helgutmattning skiljer sig, då kan tidningarna gå in med relationstips. Man ska prata med varandra, och om inte det funkar kan man gå till en relationsexpert när de har öppnat igen. (Kreativt tips! Man ska prata med varandra i en relation! Det kunde nog ingen kommit på själv).

Man ska fara till särskilt utvalda romantiska semestermål, eller bara hyra en liten mysig strömlös småländsk fritidsstuga, man ska ömsom lämna barnen hos farmor för att rå om varandra, ömsom satsa på kvalitetstid med barnen. Men man får inte glömma att fixa till huset med grannsamverkan och larm och tändande och släckande av lampor och posttömmande när man far iväg.

Ja- dom 14 veckornas vardag, var det, ja. Det är de förfärligt långa veckorna fram till påskledigheten. Man får en känsla av att folks insatser i arbetslivet är jättetråkiga och att det bara gäller att släpa sig fram till nästa ledighet. Knepen att klara det hela är att förgylla vardagen då och då , lägg in pauser för sig själv, njuta av det lilla roliga som ändå kanske kan letas upp på jobbet. En annan idé vore väl att försöka skaffa sig ett jobb där man trivs?

...för 20 års sen var dom så lagom kaxiga...

Det är klart jag älskar min son lika mycket:

 ...är att om en politiker kan vräka ur sig ett så dåligt genomtänkt förslag vad gäller detta- vad kan han då vräka ur sig om annat? För 17- att vara politiker kan väl ändå inte gå ut på att lägga förslag som gynnar ens eget välbefinnande, utan sakligt analyserad grund och totalt utan objektiv konsekvensanalys.

Känns det inte som att alltför många politiker (bry er inte om vilka partier nu) säger saker som börjar med: "Jag tycker" eller "Jag tror"

??????

 ...sa min syster. Ja, va vare nu- Stefan Hanna, politiker i Uppsala sägs ha föreslagit en skatt som överviktiga skulle betala extra för att de kostar samhället mera i sjukvård m.m.

Själv säger han att han inte föreslagit det, men läser man hans blogg så är det det intrycket man får. Att de som väljer att inte vårda sig själva utan äter för mycket och rör sig för lite ska få göra det, men då ska de betala. 

Det hela är luddigt och förslaget är framslängt utan någon vidare utveckling om hur det skulle gå till eller vilka (objektivt och vetenskapligt bevisade) konsekvenser det skulle få. Det är ett personligt troende och tyckande. När jag läser sånt får jag ofta bisarra fantasier. Jag menar- tror politiker att vi är som får i en skock och ba "jaha, bäst att snällt betala sin extraskatt, då". Nä- vi är ett snillrikt och underfundigt folk som faktiskt av just politiker lite mot vår vilja blivit fostrade att kryssa oss fram genom skattelättnader, ränteavdrag, resekostnader, bostadsbidrag, taktiska steg och en hel del fusk klara oss i tillvaron.

Det förstår ni väl att det skulle försökas en massa kryphål, som skulle kosta skjortan att kolla. Jag tänker mig att man skickar någon smalare på viktkontrollen och skickar med sitt leg, t.ex. 

Viktkontrollen??? Ja. Det måste till någon slags kontroll som ska administreras. Eller tror Stefan att folk frivilligt skulle lämna uppgifter om övervikt (eller underlängd)? Vi måste alltså betala en jättekontrollapparat, och dessutom ta oss dit med jämna intervaller- alla vuxna: dementa, benbrutna, blinda, skröpliga eller psykiskt funktionshindrade. Det finns ju ledsagare och anhöriga som kan hjälpa till och förklara varför de måste klä av sig och mäta sig då och då.

Någon måste bestämma HUR vi mäter övervikt. BMI? Kg/cm? Bukfett? Halsomfång? 

Någon måste bestämma VILKEN gräns som skall sättas- och sedan kommer en hel hög att hamna just över gränsen, och vilja överklaga. "Jag hade inte kissat, jag var ovanligt uppsvullen den dagen, jag är inte sådär kort, jag hade inte klippt alla naglar och håret- det är faktiskt väldigt tjockt, sköterskan var närsynt/elak/onykter".

Någon måste bestämma hur OFTA vi skulle kollas. En del skulle kanske jojo-banta för att pricka av mätningsdagen, och sedan okynnesvräka i sig mat i 8-9 månader...

Någon måste bestämma HUR MYCKET de överviktiga skulle betala.

Kan man tycka att denna mätning inte skulle kränka vår integritet?

En del skulle strunta i det hela och bara betala. Men de skulle nog verkligen kräva vård den dagen de behövde det- de har ju redan betalat!

Samhället måste också i konsekvensens namn stå redo att hjälpa de som ville ha hjälp med att komma i form. Det skulle kunna vara väldigt många som helt plötsligt krävde hälsocoacher, dietister och personliga tränare.

Men jag har fler frågor. Förstår Stefan att en del människor kan vara smala och ändå leva mycket osunt, både röka, dricka, sitta stilla och äta dåligt?

En del människor sköter sig bra, men dras av övervikt av medicinska eller genetiska skäl. Dom har nog ett helvete ändå. 

Sen tänker jag på de stackars ungdomar som inte hemifrån fått lära sig att äta rätt och motionera. Det är hemskt svårt vara 17 år och p.g.a. att föräldrarna inte kan/orkar/vet att lära dem att leva sunt väger 45 kg för mycket och den dagen de fyller 18 måsta betala extraskatt dessutom....

Stefan Hanna pratar om att välja att leva oklokt. Men det finns en uppsjö av saker folk gör som är ytterst oklokt ur samhällsekonomiskt synvinkel, förutom att vara överviktig. Exempel på saker folk gör helt frivilligt bara för att de vill det  (även om de fått information om riskerna)som kostar samhället stora summor:

*Åker skidor/snowboard på farliga ställen

*Kör fulla, drogade, för fort, för fort efter omständigheterna, gör farliga omkörningar, eller framför trafikfarliga fordon, eller fordon de inte klarar av att köra

*Hanterar giftiga ormar

*Är ute på stan fulla och muckar med andra

*Leker med sprängämnen/ gör egna smällare

*Ger sig av ut på sjön i dåligt väder utan bra båt eller kunskap

*Ger sig av ut på svaga isar

*Arbetar med farliga verktyg ensamma och utan skydd

*Går på fotbolls-eller hosckeymatcher och muckar bråk (apropå det så vore det en rolig tanke att en hästdressyrspublik skulle börja slåss på det viset!)

...ja- ni fattar. Principen vi har haft i detta civiliserade land är att oavsett individens eget riskbeteende, så tas den omhand vid skada. Ändrar vi detta på EN punkt måste vi ta en diskussion om ALLT medvetet risktagande. 

Ekonomiskt sett så kostar visserligen ett utslitet knä p.g.a. övervikt en massa att fixa till- men vad kostar en helikopterutryckning och en hop med fjällräddare på skoter i flera dagar för att hitta en person som medvetet kastat sig ut i fjällen i dåligt väder?

Det finns också andra värden än rent ekonomiska. Det bästa är ju att fjällräddarna slipper attt både riskera eget liv och hälsa och även slipper att hitta en ihjälfrusen ung man som borde haft 60 goda år kvar att leva...

Sist undrar jag vad Stefan vill? För det säger han inte. Är målsättningen att överviktiga ska betala och så är allt frid och fröjd, eller vill han att vi ska börja leva hälsosamt?

Eller är det bara det han vill slippa se "eländet"??

 ...och dörrenovering har vi på skolan nu. Det är allt ena eländiga sådana som kommer i vår vård. Men vi jobbar på och fuskar lite som glasmästare också.

Såhär blir fotona när det är en massa bångstyriga ungdomar i klassen:

Herr Burmans dörrprojekt:

Allt går att rädda, tycker Burman och sågar och limmar och täljer och hyvlar och putsar

Nils tappar tålamodet- nästan:

 Visst är det konstigt att vissa människor samlar och andra slänger?

2010 verkade vara ett år då loppisarna hade renässans. Man kunde tro att marknaden skulle mättats och mattats och rättats till ett mindre antal- men istället blev det liksom fler och fler. Hästpryleloppis, garageloppis, auktioner...

Kommer det att öka ännu mer i år, och kommer det månntro att bli mer specialiserat, typ möbler, bilgrejer, kvalitetssaker, konstloppis och hantverksloppis? Kanske det blir permanenta marknadsplatser runtom i gamla trevliga uppsnofsade lagårdar med de så underbart trevliga lagårdsportarna, slitna av hovslagare, bönder och bonnkärringar släpandes på 50 liters mjölkkannor. 

Kanske dyker det upp sånt som ligger tätt in i vår tid, obärbara datorer, mindre platt-tv:ar, Ekebysoffor, övertaliga klickgolvsförpackningar och det blir allmänt secondhand istället för antikviteter.

Undrar hur många loppisgrejer som går runt runt runt och säljs omigen? Man skulle göra några såna fynd, köpa en ful tavla, en nött fiol och en dammig bok- och så visade det sig vara värsta dyrgriparna!

Många människor far omkring och köper en massa grejer dom inte behöver, samlar och sparar. Det kan gå över till inteslänga-fobi och samlarmani och det är väl också något slags osunt beroende. Kanske måste det inrättas särskilda center för avvänjning. Folk kan bli arga om de vill ha kvar saker och deras släktingar får inte andas orden "ge bort", "kasta" eller "återvinningen". För dom är enda räddningen tvångsomhändertagande och ivägforsling till nämnda center, där man måste säga "Hej, jag heter Greta och jag är en aggressiv samlare", när de andra mumlar medlidsamt för att sedan sjunga Du Kan Ingenting Ta Med Dig Dit Du Går

 I morse just när det ljusnade körde jag till Vindel-Ånäset, vi skulle på studiebesök och kolla Catherines fönster, så tog jag lite foton- ba me mobilen- men vilket ljus!

 Tänk alla roliga yrkesord som finns. Tandtekniker säger snarkskena, brygga och tandhalsar.

Byggnadsvårdare säger kittfals, kittfräs, dalaknut, knutskalle, knuthals, spårfräst, halvfranska dörrar och timmersvans.

Läkare säger hälsporre, stigbygel, apné, tennisarmbåge, sätesbjudning och öronsus.

Vad säger sorkforskare? Storsorkår? Storuggleår?

Jägmästare säger mångfald (och menar inte magdans eller samisk flagga), bonitet, proviniens, föryngringsyta, pionjärträd och blåhjon.

Taxichaufförer säger strö, ("jag fick ett strö"), strökö, bårbil, bomkörning, tidis och längdare.

Hästmänniskor säger söm, trampa under, biljardera, gå bakom hand, ljuga, hovbensrotation, semi-quarterbom, bomvidd, stångbett och ynk.

Vad säger målare? Äggolja? Spackelspade? Ekorrpensel? Maskeringsmiss? 

Förskollelärare? Pippidag? Kuddkrigsförbud? Fyllerimålarbok? Pottränarstol?

Lösryckta ur sitt sammanhang ter de sig onekligen komiska...

 för alla er som inte hittat er stil. Det är svårt att hitta sin egen stil. Vad välja? Vilken personlighet vill jag visa att jag har för mina medmänniskor idag? Vilka signaler vill jag ge?

Vissa dagar vill man kanske sända ut starka signaler om att man är på väg nedåt i karriärstegen, mår illa och känner sig grovporig. Då kan det vara bra att ha följande attiraljer till hands: En alldeles för mörk foundation, lite olja att ha i håret, säckiga och utnötta joggingbyxor (en klar bristvara som alla håller i stenhårt, men prova hos singelgrannen) T-shirt med hårdrocktryck och pannband i cerise. Rostig militärcykel bör ledas sakta till detta, helt utan värdighet eller spänst.

Även om du trotsigt säger "jag vill inte bry mig om vilka signaler jag sänder ut. Jag vill vara mig själv och ha rena och bekväma kläder" så måste du ändå tänka dig för. Hela din framtid kan stå på spel. Vill du verkligen stå i hissen där morgonen när Han kliver in i hissen och se ut som om du var på väg till stallet? Närsomhelst kan en karl dyka upp som både kan respektera dig och skura badrum- och så står du där som ett fån utan kajal och med din syrras urvuxna jeans. Tror du att du får någon mer chans till lycka och tillfredsställelse, kanske?

En del kvinnor gillar att sända ut beiga signaler. "Jag är snäll och flexibel. Medgörlig. Se min ljusbruna byxdress med matchande halsband." Låt dig inte luras av sådana åklagar-trainees. Dom har vassa armbågar och hörntänder och andra farliga kroppsdelar...

Andra dagar vill man go wild and crazy. Då kan man ta leopardmönstrat förutsatt man är under 9 år, annars petrolfärgad top, svarta trånga byxor, valfritt trosor eller ej förutsatt att man är en bra bit äldre än 9 år och pushup-bh. Kajal och ormskinnsväska och till detta en liten Alfa Romeo Spider 1968. Röd.

Ibland när du bläddrar igenom din garderob känner du en smärre existensiell kris storma över dig. Det är normalt. Det ingår i en fas när du ska hitta din personliga stil. Det betyder inte att kläderna du har passar någon som är 15 år yngre eller att du är för stor för dom. Tänk kreativt, det här är du, nu! Du är en stark och självständig kvinna- inte lika lyckad som Tilde de Paula, men snäppet bättre än....Linda Nyberg. Hon som gör tv-program om monarker.

 ...och vårterminen har börjat. Vår stökiga klass har börjat med fönsterrenovering. Med stökig menar jag att vår utbildning (byggnadsvård) har sådana arbetsuppgifter att de tar mycket plats. Vi har planer på att erövra bildsalen så vi får svängrum. Mikael B envisas att kånka in sina jättedörrar och laga dom, och idag samlade vi ihop alla gamla trasiga och fula fönster vi hittade på skolan. Själv snodde jag med mig ett lovande objekt från Sybill och Erlings veranda. När jag gjort det första är det 11 kvar...

Ska ta lite foton i morgon.

Man kan tro att detta är terapiarbete eller ekonomisk galenskap, men så är icke fallet. De riktigt gamla hantverksmässigt gjorda fönstren är väl värda att renovera. De är ofta seriöst gjorda av kådrikt kärnvirke (naturligt grundimpregnerat), och dessutom precis som gamla dörrar faktiskt gjorda för att de relativt lätt ska gå att ta isär och sätta ihop. De flesta går att rädda, även om man ibland behöver byta ut delar av träet. Om ni vill göra detta finns mycket info i böcker och på nätet. Kom bara ihåg en sak: MÄRK var i kåken fönstren sitter, vilket som är ut och in, och även själva glasrutan! Är de gamla kan de vara figursydda både glas och i karmen.

I byggnadsvårdsbutiker och i annonser i slika tidningar betingar de ganska bra priser, särskilt om någon har ett hus där det fattas ett fönster av en viss sort.

Det är också kulturhistoriskt och estetiskt rätt att använda fönster som hör till huset, och den tidsepok i husets liv man vill/kan utgå ifrån. Om man nu har sådant intresse- vi är olika, och en del gillar andra saker. De äldre fönstren har ofta tunnare och därmed elegantare trä. Tänk bara på fönstren i en gammal orenoverad västerbottensgård kontra de tjocka och allt annat än sirliga fönstren man smackade in under 50-talet, särskilt på skolor. 

Kolla vilka gamla fina ena:

Och lägg märka till den vita kantbrädan- olika avstånd mellan bågarna för att passa till olika breda brädorna:

Jättebra renoverade gammfönster:

Skillnad på gamla och nya hus:

 Jag kan inte påstå att jag sett nå mycket folk ute! Såhär öde var affären i Tavelsjö i morse:

Visst ser det trevligt ut? Men ni måste ut i naturen, gott folk. Få igång endorfinerna ordentligt. Har ni riktig snurr på dom så blir ni på gott humör, vill röra er ännu mer, blir beroende av detta, era hundar blir gladare, ni glöm bort TV:n och till sommarn är ni jättesnygga.

Man kan också snickra eller handarbeta, det ger också sånt där trevligt belöningshormon, dessutom är det en härlig känsla att ha designat och genomfört något själv.

I övrigt vad gäller TV-tittande så sa min mor alltid: Dom där programmen du vill se, dom kom säkert att gå i repris när du sitt på äldreboendet.

Men, näe- ni sitt o häckar på Facebook, kollar på Dokument utifrån, kör jämförpriser på pricerunner, chattar, spanar in hus ni inte har råd att köpa och spelar dataspel. 

Vad gör ni mer? Jo- gnäller på era fina ungdomar att dom bara sitt limmade framför datorn! 

Och medan jag ändå är i farten- ät svensk mat och helst närproducerad och minsta möjliga raffinerad.

 Hur färdas dom som bestämmer?

Det här tågkaoset, flygförseningar, helt inställda tåg, otillräcklig information, lång väntan på akutordnad ersättningsresa- drabbar det bara oss vanliga människor? 

Sitter inte sj:s högsta chefer på Hallbergs station med kissnödiga och förkylda barn, utan mat och utan information, vilket gör att man inte törs lämna lokalen för att få i sig någon mat. Troligtvis inte. De VILL kanske inte sitta timmavis och frysa i en tråkig väntsal. De kanske inte behöver göra något som de inte VILL. Även om de representerar ett parti som säger sig sträva efter jämlikhet och miljövänlighet. Men hur färdas de? Åker dom aldrig tåg? Blir deras flyg aldrig försenade? 

Har de hela bunten privatflyg? Men vänsterpartisterna, åker dom också så? Och miljöpartisterna, ser man inte dem på tågstationerna med frusna barn?

Om tåget blir försenat har man enligt SJ:s hemsida rätt att få en ersättning till en viss % i form av en resa, trots att konsumentverket på SIN sida skriver att man har rätt att få kontanter tillbaka.

Jag antar att SJ gör så för att det är enda sättet att få kunder- en ständig rundgång...

 från Yttre rymden.

Heminredning är svårt. Inte så mycket för att det är svårt att välja utan för att det är så fruktansvärt att "göra fel". En naiv och lättpåverkad kvinna utan minsta lilla eftergymnasiala utbildning kan helt snällt köpa en bokhylla på Jysk. Och så visar det sig vara fel träslag. Social utfrysning är vad som väntar, ungefär som när man hos oss på vår galax köpt förra månadens modell av rymdfärja- ja ni förstår.

I Sverige finns emellertid en mycket lättare sport, som var och en utan större ansträngning, kapitalinvestering, erfarenhet eller ansvarstagande kan utöva ensam eller i grupp, nykter eller ej- nämligen UTredning.

När något går fel, eller befaras gå fel här, så tillsätts en utredning. Det är något som sällan används när deltagarna väl kommer i mål (=presterar en bunt papper med ord på), och en del som utövar sporten får bra betalt, de flesta skador begränsas till pappersskärsår.

Om man siktar på en karriär som utredare är det bra att veta att det finns en mängd saker som kan utredas: Garntrassel, äktenskapstrassel, knarkhärvor, hälerikedjor, vädrets inverkan på elpriset, ev. samband mellan ölförsäljning och slagsmål, ägar förhållanden i multinationella bolag eller tvister om äganderätten till ett fruktträd på tomtgränsen.

Människorna kämpar på med sina utredningar, de verkar ta högst seriöst på själva sportens utövande, medan slutspurten är mera ljummen. De håller ibland på så länge att målgången aldrig blir av. Kanske därför att resultatet är ganska förväntat. (Inte direkt att reaktionen brukar bli: VA?? Har det visat sig i utredningen att det blir mera slagsmål om folk dricker mer öl? Det hade vi inte trott!)

Men det finns tunga saker här också. Färjor som far på vattnet, och där jättemånga människor färdas. Då måste de som jobbar vara noga med säkerheten.

Om t.ex. ett bogvisir går sönder räcker det inte med att man ser det och konstaterar att det ska vara stängt vid färd hädanefter, det räknas som en så viktig händelse att deltagarna flyttas upp i utredningarnas Elitserie, Haverikommission. 

Det senaste tillskottet i den skaran är socialdemokraternas valanalysgrupp.

... kollat på nätet. Trillade in på gallerier och konstnärer.

Där finns det stolliga ord och formuleringar, hör bara:

*Interdisciplinär konstnär

*Sociala interventioner

*Omformulera konstnärsrollen

*   Rörelsen är inte demonstrativ, utan mer en stilla andning under de starka färgerna. Samtidigt framkallar målningarnas många uteblivna möten en gnagande oro som växer ur bristen av både konfrontation och harmoni.

*Kanske är detta det undermedvetna som akvarieprydnader, eller minnet av en skulpturtradition. 

*Kanske är historien för linjärt komplex för att kunna ges visuell form

*där varje enskilt verk är drivet till en punkt av sammansatthet där olika tolkningar och tankar kan prövas.

Det finns en bok som handlar om frågan: Är det möjligt att förena ömsesidigt konstnärskap med äktenskap?

ROWL!!!

Det är ganska kaxiga målsättningar också:

"Utifrån ett normkritiskt perspektiv undersöks makthierarkier och den komplexitet som identitetsskapandet innebär."

Men okey, man måste sikta högt för att komma någonstans. Konstnärer kan ju inte sitta hemma vid köksbordet och ha som målsättning att göra opolitiska stilleben av tekannor och apelsiner. De måste ut i världen. 

Nu ska jag vräka i mig en majonnäsmacka med en räka på.

 är det lika ofattbart att den kan bli sommar. Fatta- på några månader är det ljust och 50 grader varmare! Man bara rusar ut i dom kläder man har, fåglarna håller konsert, allt växer med en rasande fart, bilens dörrar går att öppna, man slår efter brems och svettas och svär över värmen:

Man tänker att å vad skönt, om ett tag är det vinter och man orkar göra något utan att flyta bort av svett och bli snurrig av värmen.

Jaha, sen när det är vinter igen då är det så lagom roligt:

Man är inte det minsta glad att det är myggfritt.

Här är en extradotter till mig som är glad mitt i vintern iallafall. Notera kängurun i fickan-hon verkar inte ha vuxit ur gosedjuren än, stor som hon är och studerar till agronom i Norge. Vi minns henne när hon spelade fotboll i Bullmark som liten med jättestora rosa fjärilsglasögon...men färdigmobbat nu.

...hon är nog på väg hit, till hemtrevnaden i en röd liten stuga (mitt hem)

 från Yttre rymden.

Övre Befälhavaren av min galax är mycket nöjd. Faktaspäckade rapporter om parbildning och dess riter,m.m. Hon undrar nu mycket över heminredning och andra redningar.

"Andra redningar"? Det är väl när man gör sås från scratch. Hemma är den grön och slemmig, här är den grå eller brun. Herregud- nånting får dom väl räkna ut själva. Sås...

Nå- heminredning är precis som jag gissade hur man inreder hemmet, boet, redet, lyan, huset. Det viktigaste här är att inte vara "ute", att följa trender, men ändå inte överge sin personliga stil. Vad det sista betyder vet jag inte- det känns väldigt svårt att inte vara personlig i sitt eget hem- om inte annat blir det stökigt på ett allt annat än opersonligt sätt!

Trenderna är knepiga. Man måste vara med i rätt tid, att byta köksskåp till ljusgröna pärlspontade skåp ett halvår före en ny trend med laserad körsbär kommer vore ödesdigert. Man måste liksom ligga först, men inte allra först, för då kan det hända att man rusat rakt in på fel spår och hej vilt slagit ut mellanväggar, för att upptäcka att alla andra börjat bygga fler garderober och skafferier. Då har man schangserat. 

Stilrent ska det vara i alla tider och alla lägen. (Vad är motsatsen? Stilskitigt?). Alltså man ska inte blanda. Typ engelskt lantkök och rostfria vitvaror i köket, rokoko och barock i sovrummet, 60-tal och tuff hårdrock i tv-rummet eller orangt 70-tal och svartvitt schackrutigt i hallen. Det är därför det finns inredare. Dom är som inräddare, de berättar för en hur man ska göra, annars är det ack så lätt att blanda som i exemplen ovan om man inte blir stoppad av någon smakfull och stilsäker räddare, varvid man kanske skulle tappa sin personliga stil.

Om man nu absolut vill vältra sig i IKEAs internetkatalog och släpa hem 100-tals kilo med möbler och tillhörande skruvar och beskrivningar, så kan man klara det personliga genom att ränna på secondhand-affärer och loppisar och släpa hem ännu mer småsaker som andra har ratat och ställa ut här och var. En del går också och rotar på Återvinningen bland skrot och skräp och bortslängda äkta män (se rapport del 1) i sin iver att skapa ett trendigt hem.

I allmänhet verkar inte människor ta skada av sporten inredning, inte i samma utsträckning som innebandy. Någon enstaka kan hamna i inredningsmani, då de utlägga vådliga summor pengar på facktidningar, samt klipper ut bilder och sitter och dreglar över. Det verkar vara då någongång som de äkta männen gärna vill till Återvinningen, sedan till Lottas Krog och dra ett varv till.

Frågorna hopade sig angående förra inlägget. Hur farligt är det? Jag gick till statistiken, och fann lite intressanta fakta från 2009, vilket visar att man ska forska ordentligt först. De mest förvånande siffrorna att ställa mot varandra är (OBS! att jag i alla sifferkolumner subtraherat antal inträffade utomlands, eftersom grundfunderingen var hur osäkert det är att vara utomhus i Sverige) dessa:

Misshandel mot flicka 15-17 år, obekant med offret:                           790 st

Misshandel mot flicka 15-17 år, bekant med offret                             2222

Totalt                                                                                                             3012

Misshandel mot pojke 15-17 år, obekant med offret                          2481

Misshandel mot pojke 15-17 år, bekant med offret                            2500

Totalt                                                                                                            4981

Misshandel mot kvinna över 18 år, obekant med offret                     7103

Misshandel mot kvinna över 18 år, bekant med offret                      19029

Totalt                                                                                                           26132

Misshandel mot man över 18 år, obekant med offret                       27559

Misshandel mot man över 18 år, bekant med offret                          13169

Totalt                                                                                                            40728

Ofredande mot flicka under 18 år                                                              2790

Ofredande mot pojke under 18 år                                                             1812

Ofredande mot kvinna över 18 år                                                             23700

Ofredande mot man över 18 år                                                                15200

Fullbordad våldtäkt mot kvinna över 18 år                                               2549

Våldtäktsförsök mot kvinna över 18 år                                                       336

Fullbordad våldtäkt mot män över 18 år                                                       89

Våldtäktsförsök mot män över 18 år                                                               5

Som ni ser är det farligt att vara man också.

Men risken för våldtäkt, då? Ja, statistiken säger inget om just överfallsvåldtäkt eller om offer och gärningsman är bekanta med varandra, men om man tar sammanlagt antalet fullbordade våldtäkter och- försök utomhus så är det för kvinnliga offer 595 st, och för manliga offer 19 st. Totalt 614 st. Om man då tar den siffran och tänker på hur många tillfällen vi rör oss utomhus på ett år, så är det alltså försvinnande liten risk.

Den allra högsta enskilda siffran av de jag valt ut är Misshandel mot man över 18 år, obekant med offret, 27559.

hittade en manual om hur man undgår att bli våldtagen. Ni kan ju läsa själva vad hon skriver om den- jag tyckte det var bra skrivet av Clara.

Men så klickade jag in mig på bloggen där manualen fanns. Hade det inte varit så tragiskt så hade det varit komiskt. 

Katerina Janouch har skrivit den. Där står bl.a.:

"Gå aldrig ensam där det är mörkt och kusligt". "Åk taxi hem på kvällen. Eller gå med vänner". "Välj trygga upplysta vägar". "Spring inte i naturen på ensliga stigar osv."

Förmodligen har inte Katerina bott så mycket på landet, eller i norra Sverige. Framför allt inte heller varit i en sån sits att hon inte har kunnat välja. Om man t.ex. jobbar på ett vanligt jobb- vem har råd att ta taxi hem varenda gång det är mörkt ute när man slutar?

Om man nu är rädd för att bli utsatt för överfallsvåldtäkt ( vilket f. ö. är en otroligt mindre statistisk risk än att skadas i trafiken) är man väl inte så himla korkad att man inte redan har valt enligt hennes manual. "Få se nu...det är mitt i natten, och där går en mörk och kuslig stig genom parken, och där bredvid finns en stor och upplyst gata. Om jag inte vill bli uppskrämd eller våldtagen- vilken väg ska jag ta?"

Och vad säger att det är så tryggt där det finns ljus?

"Spring inte i naturen på ensliga stigar" är också tragikomisk. Ska alla vi kvinnor låta bli att vistas i naturen? Eller är det själva springandet?

Men just ute i naturen. Hur stor statistisk risk finns det att det sitter en potentiell våldtäktsman ute i skogarna runt t.ex. Tavelsjö och hoppas på att det ska dyka upp en ensam kvinna inom en rimlig tid som han kan ge sig på? Inom en rimlig tid, alltså. På en enslig stig. Utan man eller hund...Och som inte springer fortare än honom eller är starkare och större?

Hon skriver också att en berusad kvinna är ett lättare byte. Dumt av henne att skriva det på en blogg som dessa våldsamma män kan läsa. Nu fick de sig ett gratistips till, som de aldrig kunnat räkna ut.

Vi ska också kräva av våra politiker att ha belysning i parkerna i städerna. Vilket ju är väldigt ekonomiskt ansvarstagande av henne. Jag menar det- he skull bli gode dyrt att lysa upp hela Umeå kommun bara för att en eller annan kvinna skulle få den befängda och farliga idén att fara ut i skogen och springa alldeles ensam när det är mörkt, både utanför Tavelsjö, Rödåsel, Botsmark, Sävar och alla andra 10-tals byar.

Jamen, nämen, så att... nu håll vi oss inne hädanefter när det är mörkt, hörni kvinnor. Så vi får ner statistiken och fasorna i botten. För att inte tala kommunens elräkning.

 mig i gårkvällst. Jag körde taxi i stan, och var lite deppad över de få körningarna. 4 st på 4 timmar! Då går då denna nyktra och normala kvinna in på Preem i akt och mening att stillsamt och utan provokation inhandla en banan. WHAT HAPPENDS? Hon står så vän och blid vid lösgodiset. Helt plötsligt anfaller de- flygande kommer de farandes: Geisha, sega colaflaskor, center, lakritshallon, skumbananer och geléhallon. Det finns inget val annat än att kvickt hugga en påse och fånga alltihop, betala, skynda sig ut och ba häva i sig allt.

Ska det vara såhär? Vet Sverker om det? Finns någon bot?

Man utsöndrar endorfiner när man motionerar, snickrar och handarbetar- jag måste anlägga en sådan moteld!

 från Yttre Rymden.

Det har visat sig fler häpnadsväckande resultat. 

Människorna, och då i synnerhet kvinnor i allmänhet och män på Stureplan inte som vi trodde valde fotbeklädnad efter kyla och verksamhet. När man ser i skoaffärer så verkar ju skor indelas i finskor, vinterskor, träningsskor o.s.v., men det har uppdagats en mer komplext användarmönster. De finaste och tunnaste skorna kan användas mitt i vintern, ja när det är -25 ute. Sommarskor tas på redan hemma i Sverige när de ska fara utomlands, för man hoppas på varmt väder och kommunikationernas framkomlighet. Gummistövlar används inte i stan. Människorna blir rasande om de fryser p.g.a. för lite kläder och blött eller kallt väder. De ringer genast efter en taxi, blir ännu argare om den inte kommer omedelbart och gormar på chauffören för det dåliga vädret.

Jag som först tyckte att det verkade vara ett utmärkt arrangemang att de hade råd att köpa de speciellt framtagna kläder som finns för den varierande väderleken.

Saker som gör att de gör av med sina pengar och dessutom mår illa och blir fula används flitigt. Som socker, tobak och alkohol. Kanske är det så att vissa av dem liksom är utvalda att göra skitjobbet, medan andra är tvingade att vara ute och motionera och bli friskare. Det hela ger ett intryck av frivillighet- i allafall i början- och läkarna verkar inte ha någon vidare makt i denna arbetsfördelning.

Många bor i staden, men vill gärna vara ute i naturen under kontrollerade former. Under en kortare tid, vid vackert väder, med tillgång till moderna bekvämligheter och utan fara för de rovdjur de tycker ska finnas i landet. Rovdjuren ska helst tränas att äta växter och andra vilda djur, för rovdjursvännerna tycker ändå det är för hemskt att se rovdjursrivna får, renar och hundar. Man verkar inte riktigt kommit tillrätta med detta, ingen kan träna dem, oenigheten om befintligt och önskat antal rovdjur samt geografisk placering ligger ljusår ifrån varandra. 

De som bor på landet tycker att stadsborna är mesar, trots att de i svår tidsnöd kämpar med småbarn och matkassar på bussar och illaluktande tunnelbanor, eller i milslånga bilköer. Fram och tillbaka varje dag , mycket tidskrävande och inte särskilt givande sysselsättning som uppstår p.g.a. att man bor i staden för att det är så nära till allt. Märkligt. (Minnesanteckning: kolla så jag inte missuppfattat).

Stadsborna tycker att lantisarna som har så mycket tid och pengar gott kan sköta om landsbygden och hela naturen, för det är ändå bra att den finns därute, så stadsborna kan fara dit om rätta omständigheterna infinner sig ibland. Så de får hwila och ladda batterierna.

Kan min planet lära sig något vettigt av detta?

 från Yttre Rymden.

Det har framkommit efter idogt forskande vissa osammanhängande fakta.

Margots tuttar anspelar inte på hennes nappar. Rosorna är inte snoppar. Lennart Holmlund ska medtagas hem till mig för vidare utforskning kring Socialdemokraternas ideologi. Huru gick det med folkhemmet och Per-Albins drömmar?

Kvinnorna bestämmer tydligen inte allt. Inte alls. Inte särskilt mycket. Färgen på köksluckorna. 

Männen tjänar i genomsnitt över 2 000 000 kr på en livstids arbete och äger mycket mer fastigheter och andra tillgångar, till vilka kvinnorna räknas. Trots detta verkar männen inte så lyckliga eller självständiga. De kan med mutor ev. fås att:

Inte titta på tv mer än 4 tim/dygn

Laga "mat" d.v.s. falukorv en gång/vecka

Inte dra in tonvis med grus i hallen

Tala vårdat under kortare perioder

Komma ihåg viktigare datum

Att de känner sig osjälvständiga och otrygga kan bero på att de kan bytas ut närsomhelst, som i Fia med Knuff.

Ett djur skaffas gärna, t.ex. finns det hundar som jobbar som hundar hos vissa människor. Det går till så att människan tycker ett hundbarn är sött, betalar det och bär hem det. Som smör, ungefär. Hunden blir klappad, matad och kastad pinnar åt, och allt är frid och fröjd.

Hästar kastas inte pinnar åt. De har mindre munnar, men hårdare fötter och får sällan bo inomhus. De måste tämjas och fås att springa runt fasligt fort, eller bära sin ägare på ryggen och hoppa över bommar utan anledning. Ibland trillar människorna av och skriker, men de fortsätter att hoppa genast. Hästar kan inte kräkas, följaktligen dricker de inte detdär starka som människorna hinkar i sig på helgen. 

Katter verkar vara de enda som gör som de vill utan att råka illa ut. De kan kräkas, och hosta hårbollar, vilket inte verkar vara någon populär sportgren här. Vilket är synd, då jag stoltserar med flera medaljer i hårbollsspottning hemma.

Aktuellt forskningsområde just nu är att ta reda på varför människorna ser så mycket på tv. Och VAD de ser. 

 från Yttre Rymden. 

Jag landade enligt tidtabell på Umeå City Airport. De andra kaptenerna tyckte min gröna hud var lite konstig, men jag tror ändå jag kan passera som "mänsklig".

Jag är utsänd från min hemplanet för att utforska i huvudsak människorna. Beteende, fixa ideér, företagsideér, tonårsfasoner, vardagsliv, fest,förökning, högtider och sen får vi se.

Det var helgkväll i Sverige. Jag tog en taxi från flygplatsen in till city. Chauffören hade kört sedan 1974. Fasligt långa pass de har, hur starkt är facket egentligen? Han var inte direkt uppsluppen, utan mumlade mera om "fyllon...betala i hångel...stänga av mätaren...ingen växel...fula gubbar...bomkörning...fattiga studenter...akutpsyk".

Är detta city? Så litet. Norrlands största stad? Lennart Holmlund? Margots tuttar? Röbäcksslätten? Rosor eller snoppar? Så mycket att kolla upp!

Avsläppt på Vasaplan frågade jag en karl vad man roar sig med här...(på jorden, hade jag först tänkt säga) i Umeå? 

Jag klev in i en mörk lokal, Lottas, där satt och stod människor i mittenåldern. Två kön finns det, bara två, viskade jag till mig själv. Det var ju plättlätt att skilja dom från varandra. Kvinnorna har mindre fötter, handväska, dricker något sött och försöker se söta ut. Männen dricker öl och något som bränner i halsen (Brännässla? Tigerbalsam? DDT? Kaustiksoda?) och är högljudda. Det är mycket prat om hur bra hur de har varit och vad de tänker göra. Ofta spänner de sig och börjar en mening med "...och då sa jag till chefen...". De närmar sig kvinnorna med olika taktik. Måste kvinnorna luras eller övertalas till något? Ska hon där i trånga jeansen följa med den där karln som inte ens kan stå hem mitt i natten och...diska? VAA!!! Ska dom göra DETDÄR! Hur ska han klara det, det finns inte en medicinsk möjlighet på ljusår.

Vad händer då? Jaha. De far hem till honom, rullar runt lite och sen sover de till sent nästa dag. Gifter dom sig sen? Inte det, nä. Dom mår illa, låtsas inte känna varandra, dricker sur mjölk och hon far hem. Är detta början på en varaktig vänskap? Inte det heller. Dom vill aldrig mer träffas, dom far på Äpplet eller o`Learys istället i flera månader.

Allt detta kallas att festa, parta, gå ut, ragga eller gå på krogen, och det ska tydligen vara något alldeles frivilligt, som utförs utan betalning om och om igen tills man får en guldring på fingret. Då stannar det av i några år, för att sedan ta fart med förnyad energi efter ett tag.

Ibland tycker kvinnan att mannen inte diskar, att han är för fet, tjänar för lite, inte leker med barnen, inte är bra på att snickra. Då slängs han ut (bort? Till återvinningen?) och turerna på Lottas börjar om igen. Därvidlag kan hända att hon får med sig hem ett sämre byte, men det brukar ta c:a 2 år innan hon märker det.

Jag återkommer

 Den där myndigheten som t.ex. har arbetsmarknadsutbildningar som ska vara anpassade efter tidens krav. Konstigt bara att de kraven är samma som när jag gick  på AF första gången 1977. Svetsare, lastbils- och bussförare, industriarbetare, lokförare, omvårdnad, restaurangbiträde....

Konstigt också att man inte får veta när deras kurser med succesiv antagning kan tänkas börja- eller om de ens blir av. De kan nämligen inte se i sitt eget system hur många som anmält sig. Det kan man få reda på med ett par veckors varsel.

Det skulle sättas en jättepress på oss arbetslösa. Press my ass! Jag gick dit 2 nov-09, och skulle komma tillbaka i april! Fick tjata mig till en tid i januari. Var tvungen att redovisa 5-10 jobb jag skulle ha sökt fram till juni. Jojo. Stenhårt. 10 ansökningar på 8 månader. Herregud, man måste ju leva- det är klart man söker allt man kan. 

Jag tror det var mitt i sommarn så frågade en förmedlare om jag hade kollat på deras hemsida. Öhhh- platsbanken? Den kollar man varenda dag från det man tror att man blir arbetslös, även c:a 5 hemsidor typ manpower, adecco och Statoil, Granngården, K-Rauta till, även gamla jobb.

Tror jag blivit anvisad att söka typ 3 jobb på hela tiden. Konstigt att man särskilt när som jag att man har olika kompetenser och dessutom söker många jobb utan erfarenhetskrav bara kan registrera 4 olika yrken på deras dator (alltså där informationen om mig samlas för att de lätt ska kunna matcha mig mot jobb de får in).

Konstigt att de måste anställa fler och fler förmedlare ju färre jobb det finns att förmedla. Särskilt som förmedlarna inte är så bra på att vägleda en ens inom deras egna utbildningar.

Det är som en modern saga- man kan knappt tro det.

 ..är svåra att begripa sig på. Eller är det jag som är gammal?

Projektledare,utredare, ekonomiadministratör och utvecklingsstrateg fattar jag vad det är, men ämnesområdena varierar minst sagt kraftigt, och vilka nivåer är det på??? Ringer man och frågar känner man sig som ett (plats för valfritt politiskt korrekt ord här), men ekonomi kan ju vara  allt från att kontera, avstämma och fakturera och det är väl helt okey, men de skriver i varenda annons att man ska ha relevant högskoleutbildning. För att göra de simplaste uppgifter på ett kontor- räcker det inta med flera eftergymnasiala utbildningar med företagsekonomi i och 20 år som egen företagare? Nä.

Man kollar och läser och söker. Man träffar dom, och så tänker jag att- ja, det där kan jag väl göra, och de bitar som är speciella för just det företaget måste ju alla som börjar där också lära sig. Sen får man i bästa fall ett mail efter 3 månader- tack för din ansökan, men....

Så det är lite svårt att veta vilka jobb man matchar faktiskt.

Hahahaha- jag kom just på en omåttligt komisk tanke! Tänk om man skulle fråga en arbetsförmedlare om sånt här- ROWL

Dom säger:

-Har du tänkt på vården?

-Yrkesfrågor kan du ta med coachen

-Utbildningsfrågor får du ta med studievägledaren

 Jo,men nu måste jag kolla vad affärssystemet Movex är.

 ...båtar. Inte för att jag någonsin har haft nå mycket att göra med dem, förutom roddbåtar på insjöar, ihärdigt kräkande på Gotlandsfärja och en fiskebåt uppe vid Narvik, men de är så vackra. Tänka att bo i en båt! Kluckande vatten, förflyttningsbart och fritt.

Kolla t.ex. Alfred:

Eller den här skönheten för 3 mille:

Tänk att bo i den här och stanna av i en norsk fjord:

Vardagsrummet:

Styrhytten. Mäktigt:

Eller skonerten Constantia, som min styvfar brukade segla med:

Det finns snabba båtar:

...och sorgliga båtar:

Och till sist, den här för 9,8 mille...

 Resor och packande! När jag kom till Erika i morse var allt på ända! Väskor, necessärer, barnens kläder och extraskor över hela golvet. Vi fick ihop det o kom i god tid till flyget (som även min extradotter Sofie tog by an accident). Men varför GÖR kvinnor på detta viset? Jag med. Proppar fullt med grejer som man KANSKE kan behöva. Gör karlar också det. Förmodligen. Förmodligen i smyg. Skulle aldrig erkänna nån oreda. Man är väl karl. Man klarar sig själv.

Resväskehoppande en tidig morgon är en undangömd sport. Den försiggår i hemmet eller i hotellrum och utövas av de flesta, som i detta utövande ofta når häpnadsväckande resultat, som tangerar de fysiska lagarnas yttersta möjlighet. Medierna visar ett avmätt, för att inte säga fruset intresse. 

Själv reser jag oftast med bil. En knökfull kombi. Så får jag med mig stickningen, varma tröjor, stövlar,tjocksocka, extra finskor, extra danskor, extra norskor och dylikt.

Fascinerande de där som reser till Afrika i 4 månader med en ryggsäck. Men det kanske går, om man riktigt försöker att lämna allt onödigt hemma...

 Det fiffiga med att skriva blogg är att man kan skriva precis vad man vill! Jag häver ur mig just det som svischar förbi min hjärna just när jag sitter här. Om jag inte samlar på mig när jag gör annat. Om jag t.ex. går i skolan eller jobbar så kan jag helt utan förvarning få en blogguppenbarelse- en idé som genast pockar på att bli satt på pränt. Det går ju inte att utbrista: "Ja- jag vet! Byarnas slogans! Zigenarbröllop! Ödehuset i Åmsele! Lanthandelns sortiment!" varje gång jag får ett infall. Man får försöka skriva ner det diskret, medan man ler i mjugg.

Hur får jag folk att läsa bloggen? Genom att sätta smarta etiketter, men man kan ju också marknadsföra sig på olika sätt:

Små-byar-i-Västerbotten- som-inte-vill-dö-ut-sättet: "Mia i Tavelsjö är en livaktig och dynamisk blogg som läses av de flesta i bygden, hela 42 st/dag. Den ligger sjönära, med bara ett stenkast till affär, kyrka och skola. Den ger inte så många arbetstillfällen- men på sikt är målet att 0,05% av befolkningen ska vara sysselsatt i bloggandet, som har en stor betydelse för bygdens företagsklimat och landsbygdens utveckling i stort. Flera tyskar och en holländare har läst bloggen vilket bådar gott för Mia som tror på framtiden!"

Icas-egna-varor-sättet: "Våra kunnigaste recesenter har noga valt ut varje blogginlägg. Vi garanterar att du blir nöjd med den här lokalproducerade bloggen, speciellt för närområdet. Vi tar lite mer betalt än de lättskrivna brasilianska bloggarna, men i gengäld stöder du en hårt arbetande landsbygdsbo om du läser denna."

Cosmopolitan-sättet: "Läs den här bloggen! Vild och obunden och starkt folkloristisk forsar den fram i en ström av självkännedom och kvinnostyrka! Känn att du blir oberoende, bekräftad och vacker. Mias mål är att skriva bara för dig. Ja, Mia gör unga kvinnor sexuellt frigjorda!"

Snobbkulturella sättet: "Bloggen i sig kan vid ett första genomögnande verka ogenomtänkt och spretig. Man bör läsa den sparsmakat med en ironisk glimt i ögonvrån. Då framträder dess genialitet och särdrag i intelligensens lyskraft. Särskilt passagerna om landbygdens vardagsliv är läsvärda för den lite burdusare läsekretsen"

Mode-sättet: "Mia i Tavelsjö är het just nu. Vi tänker oss vårinläggen som en terracottafärgad krydda i ditt liv. Vårens kollektion kommer överhuvudtaget att gå i jordnära ord och färger helt i linje med den tid vi lever i. Accesoarer i indigo, med lite lite hetsigare inlägg kan anas till påsk, annars är det kritvitt och medhårs som gäller."

Mias-fan-club-sättet: "Läs bloggen! Den är fantastisk, fabulös,fantasifull, förhoppningsfull, frisinnad, förarlös, förbannad, förpliktigande, förfärande, förskönande, förstorande, förstörande, förförande!"

 att nu när jag börjar forska mer djupgående om detta med små byars  och kommuners marknadsföring så hittar jag ingen som inte har fantastisk natur, är företagsvänlig eller allmänt bra att bo i. T.ex. Torsås kommun:

"Det finns egentligen få anledningar till att inte bosätta sig i Torsås. Här finns en taggig och spännande kustremsa, böljande fält som möter horisonten och en majestätisk storskog. Här finns också all den tänkbara service invånarna kräver eller är vana vid.
Här finns en närhet till kontinenten, närhet till städerna Kalmar och Karlskrona. Här finns bredband som når alla i kommunen och här finns möjlighet att bedriva högskolestudier på plats i Torsås."

Eller som Framtidsbyarna i Skellefteå kommun:

"Andersberg, Björnberg, Bergliden, Bjurfors, Brännvattnet, Djupliden, Nyfors, Orrliden, Stenliden, Skråmträsk och Valliden heter byarna som tror på framtiden."

Det är ju bra, men är det någon som vet vad en genomsnittsvilla i Skellefteå kommun kostar? 932000 kr. (Umeå kommun 2160000kr). Jag hittade hus i den bygden med 5 ha mark för 200000 till salu. Hela Skellefteå kommun är jättebra bomarknad. För den som vill köpa. 

Det är bra man tror på framtiden- men det måste vara extremt svårt att få folk att flytta dit där bara tron finns och inga jobb. Visserligen billiga hus, men de går aldrig att räkna med att man kan sälja. Om man nu inte skulle få ett jobb som varar där i Orrliden...

Lite mer svammel: "Att stå stilla är detsamma som att gå bakåt - Arvika är en kommun i rörelse framåt. I Arvika finns också en förmåga att skapa något nytt när gammalt går i graven. Och det som skapas håller hög kvalitet. Vare sig det handlar om konst och musik eller tjänster och industriprodukter. Det finns också en hög livskvalitet i kommunen, där närhet mellan människor ger trygghet och en balans i tillvaron."

Vem har svamlat ihop detta? Kanske samma som brainstormat och till slut krystat fram det genialiska:

Årjäng- Vackrast och vildast i Västra Värmland

Min personliga favorit just nu efter detta byaforskande är ändå byn Gubbhögen alldeles vid Flåsjön. Vilka namn! De är i Jämtland, förstås. Jämt och ständut detta Jämtland

 är namnet på en dokumentärfilm på tv4 play jag råkade snubbla in på. Den handlade om resandefolk och romer i Storbrittanien- eller närmare bestämt om deras giftermål, och en del om deras uppfostran av sina ungdomar. Som är strängt katolsk, med separation mellan pojkar och flickor, inget sex före bröllopet o.s.v.

Helt otroligt- kvinnorna förlovar sig vid 14-15 år, gifter sig som 16-17- åringar. De verkar ta allvarligt på det hela, inte tal om skilsmässor. Men det var inte detta jag skulle tala om (som Evert Taube diktade i Balladen om Gustav Blom från Borås)  det var om att de unga kvinnorna typ levde för sitt bröllop och planerade detta och ritade brudklänningar från tidig ålder. Allt ska vara perfekt, dekorationerna i lokalen, maten och... klänningen! En slags tävling mellan dem blir det, klänningen ska vara störst, och den är så stor att de knappt tar sig fram i kyrkgången. 2 pers måste hjälpa dem ut ur hästvagnen. Den kan väga mer än bruden- upp till 170 kg!!! Jag menar det- helt otroligt, de 17- åringarna är inga ryska kulstöterskor...

Den är alltså så tung att de får bristningar och ärr efter den som varar hela livet, ju större, ju bättre.

Vad människor är olika. Själv har jag aldrig varit fascinerad av mitt ev. bröllop, hade aldrig någon idé eller fantasi om hur det skulle vara. Vilket i sig är konstigt eftersom jag har en väldig fantasi annars. Jag tyckte det var oekonomiskt att lägga ut en massa pengar på en klänning man bara skulle ha en halv dag- så krass var jag.

Tänk vilken industri bröllop är! Folk syr brudklänningar för flera tusen, brudparet engarerar särskilda bröllopskoordinatörer, tårtorna är jättelika, lokalen och dukningen och maten fantastisk. Och vi svenskar som sedan skiljer oss efter några få år. Ändå ganska konstigt. Man skulle ju tro att folk skulle bli mer försiktiga, men det verkar tvärtom.

Smart som jag var tänkte jag att det var väl viktigast VEM man gifte sig med.

 Alla dessa små och stora byar som ständigt ska marknadsföra sig! Profilera sig och få folk att fara dit, ja helst flytta dit. I Finland är det mera fart och fläkt- där har de byar som har Kärringkånk, Nakenmil eller Träskfotboll!

Här i Västerbotten är det mera så att byarna har slogans, eller lockrop eller konstateranden:

Vebomark- Årets by 2002

Ramsele- Årets by 2000

Storsandsjön- En naturskön by i mitten av Vindelns kommun

Storsävarträsk- I nordöstra delen av Vindelns kommun, centralt beläget mellan Umeå, Skellefteå och Lycksele

Åmsele- En ljuspunkt

Åmsele- Här trivs man

Upplev Ammarnäs- Sveriges åttonde underverk!

Gargnäs- Byn mellan himmel och vatten

Kåtaliden- Byn mitt i hjortronlandet

Brattsbacka- En anrik by i södra Västerbotten

Djupsjö- En levande och vacker lantbruksby

Håknäs- Vår plats i solen

Bursiljum- Byn med en genuin folkparkstradition

När jag nu räknar upp alla dessa ambitiösa byar ger det en närmast komisk effekt. Särskilt tragikomisk är väl Storsävarträsk- centralt belägen...

I Mjövattnet har jag bott- blev glad över deras roliga och opretentösa:

Precis alla byar är levande och aktiva. Inte en enda är döende eller passiv. Annars kunde man ju lätt ha trott det när man far igenom Västerbotten vintertid, att det fanns liite slöare byar- där det inte direkt var en sjudande aktivitet...

En av de få byar som har lite humor verkar vara:

Pengsjö- Byn mellan Lybäck och London

 min dotter till min mamma i Rackstad, Arvika, för att nu blogga om något vardagligt. Såhär ser min mamma ut i sitt kök:

Och såhär ser det ut i hallen:

Erika ska även ta med sig Isak och Aron, vad jag längtar till att höra dom berätta om flygresan och allt dom får vara med om! Tänk vad stort och spännande var när man var liten! Ny mat, flygresa, kanske andra barn att leka med.

En gång när vi var borta och hälsade på några som bodde i ett hyreshus när jag var sisådär 10 år,så var vi på väg ut längst nere i trappuppgången. Jag galopperade först, på den tiden var jag hopphäst, och ytterdörren var nästan helt i glas, det var bara en träkant undertill som var lämpliga 30 cm hög...."Ett hinder" tänkte jag, tog sats och-hoppade rätt genom glasrutan. Bakom mig hördes ett fruktansvärt klirr, min mamma skrek, men jag hade inte en skråma. Änglavakt eller karate? 

Mina barnbarn är nog klokare än jag, får vi hoppas!

 hur blir det sen, då? Man vet inte hur livet blir, det bara masar sig fram dag efter dag och så har det gått 25 år. Mina gamla stolliga, flummiga, tokiga, busiga kompisar i Arvika går och blir Ordentliga. Jobbar som tjänstemän, blir invalda i kommunstyrelsen, blir experter i universitetsämnen, har välskötta barn och villor och fruar och män och sköter sig snyggt. Det hade man inte trott om er REBELLER 1979! Ha. Där fick dom sig en känga. Nåväl. Vi har inte träffats på länge så det kanske bara är en chimär på facebook. I själva verket kanske dom inte jobbar alls utan sitter i sina igenvuxna ekologiska trädgårdar och undrar var dom satte blomkålen i fjol...

Men i allafall, ponera att vi skulle träffas på gamla dar, att vi av någon mystisk ödets slump skulle hamna på samma äldreboende. Hur skulle det te sig då? Vi skulle måhända bli som obstinata ungdomar igen, vräka på med Dr. Hook, försöka tränga ner oss i supertajta Levisjeans, börja använda vissa ord igen. Personalen skulle bli jättetrötta på våra "ballt", "hippt", och vad det nu var vi sa. De skulle ha fullt schå att stoppa oss från att köpa Hultsfredsbiljetter på Internet, stjäla motorcyklar och tält och fara dit utan karta och pengar. Vi skulle smuggla in getter och småkalvar på rummen och stoppa surströmming i torktumlarn. Ni gubbar skulle bråka om Helena, som är snyggast, och surt bevaka varandra i tv-rummet.

Vi skulle kanske börja svetsa om gamla Volvo V70-isar till snabba sparkcyklar, tälja pipor, försöka färga garn i badkaret eller göra äppelvin. 

Ingen kan skälla på oss, för vi är ju gamla och värdiga!

Det här kan ju bli kul, vettja!

 Du struntar alltså i lanthandelns vidare öde, tar familjen och far in på Ica Maxi. Jajamensan-oss ska intet fattas. Du måste välja mellan ännu fler oliver här, vill du ha grovt bröd måste du välja mellan hyllmetrar av det. Du kollar jämförpriser, bröd kan ofta kosta mellan 38-73 kr/kg. Det finns Farfalle, Tortelini, Spagetti, Macaroni, Tricolore, Penne, Ravioli, Lasagne, Cannelloni, Fettoccine,Tagliatelle, Fusilli, Gnocchi, Papardelle, och så fullkornsvarianter. Du måste välja hela tiden. Kanske är det bara Svinto, gelatin, stärkspray, blixtlås, virknålar, och tändstickor som inte kan väljas i olika utförande och prisklass. 

Man kan inte längre tvärgå in på en stor affär och ta det lilla man behöv, för det är så svårt att hitta. Överallt är det störtexponeringar på gavlarna av olika produkter vars huvudsortiment finns någon helt annanstans, så då måste du leta reda på det för att inse att den störtexponerade varan inte alls var den billigaste. Pesto finns på pestohyllan, men också bredvid pastan och borta vid tacotillbehören. Du känner dig gammal fast du bara är 42.

Du måste välja husläkare, skola till barnen, pensionsfond, försäkringsbolag, elbolag, bilbesiktningsföretag, telefonabonnemang, internetabonnemang, mobilabonnemang, äldreboende åt pappa, apotek, begravningsbyrå, fastighetsmäklare, bank,m.m.

Hela tiden ändras förutsättningarna, så du måste välja om, välja nytt, välja bra.Elbolagens räkningar är så invecklade att du ger upp och bara kollar Elskling eller Compricer, och hoppas det är billigast som dom föreslår. Bankerna har invecklade "produkter" -paket där du måste betala för allt om du vill ha en del av tjänsterna.

Marknadskrafterna härjar fritt i vårt privatliv.

 varför det heter "lanthandel". Okey, det är en handel som ligger på landet. Men likheten med fornstora dagars lanthandel är mikroskopisk. Om det bara finns mat där skulle det heta mataffär. Men det står vita statliga eller kommunala vägskyltar "lanthandel" där man så förväntansfullt ska svänga in. Vad menas? Vafalls? Vad finns?

Mat, mat, toapapper, mat. 14 olika sorters oliver, plastleksaker till barnen, harlekinböcker, underliga frukter med ludet skal som är sura, 30 olika sorters bröd, 40 olika kex, en mängd youghurtar och mellanmjölk.

Om den på minsta vis skulle göra anspråk på att vara service för oss lantisar och som vore så tillfredsställande att vi kunde skippa en del stadsbesök borde det finnas:

Stängseltråd, spik och brädor

Byxor och flera klädor

Ansökningsblankett för trädor

Grimmor av riktigt lädor.

Cykelslang, fotboll och valla

Skidor och skridskor till alla

Broddar så ej vi falla

Gårdagens reaprisfralla.

Träskor och skjortor till fullstora män

Socker och jäst som de jäser sen

Mycket Mormors hallonsaften

Blandas sedan rent på känn.

Till traktorn: schackel

Till frugan: spackel

Inte en massa rackel

Oliver och mickel-mackel.

USB- minne, skruvar och skarvsladd

Silikon utan kladd

Bandage och fetvadd

Mobiler och senaste Ipad.

Stålhättestövlar och en gardinstång

Carola och annan skönsång

Färg som torkar med en endaste gång

Mat för folk som jämt är på språng!

 Jamen, så... att... nu blir det snart vår med frösådd och takras. Det är ju i stort sett bara månader kvar.

Planering inför våren för oss som bor på landet. Lite TIPS, bara, så ni inte står där i maj med rostig snöslunga o inga fina plantor att sätta ut.

Minimikrav:

Sådd av frön till hela familjens grönsaksgehov

Sådd av frön till hela trädgårdens behov + ev. plantsugna vänner

Projektering av årets ROT åtgärder, en ny altan kanske

Se till att få upp tjärstubbarna i tid så de hinn grovklyvas o torka under sommaren

Smörj kardmaskin o fårklipp så de är redo

Gör i ordning huggplats för vedhuggning

Märka ut platser i trädgården för grönsakerna kan göras innan all snön smält

Grodda sättpären

Laga barnens sommarkläder

Planera påskfirande

Kolla ev takläckor

Kolla om du kom i fjolårets baddräkt (moähähähä!)

Åtgärda ovanstående på lämpligt vis om behov föreligger

Fyll i alla blanketter med eu-bidragsansökningar

Checka övervintringen av bina

Laga o se över plog, såmaskin, handelsgödselspridare

Allt detta måste göras alldeles snart, annars kan du råka ut för vårstress, och ännu värre vårutbränning. När man bor på landet är det så vådligt mycket. Farfar och farmor ska luftas, gärdesgården lappas, tallplantor beställas och hästtäckena lagas.

Sätt fart nu och låt inte nyårsdegandet sätta sig i valkarna!

 Har varit i stan och jobbat. Bara snälla ungdomar inget gnäll om nyårstaxan, ingen bom!

Jättelite trafik, det är faktiskt skönt såna nätter. Tänk om det vore lika mycket bilar och cyklar som 23 december.

En del var gamla skolskjutsbarn jag kört, dom är alltid lika glada: "Men hej! Är det inte Turbo-Mia", säjer dom. Kallade dom mig för det i hemlighet?

Så skulle det alltid vara. Nu några turer till sen hopp i säng om inget oförutsett inträffar...