människor som läser denna blogg denna uppfriskande regniga lördagkväll inte skulle känna er tillräckligt uppretade på Sveriges storbanker, så kan jag bidra med några intressanta citat från deras hemsidor. För övrigt bör vi hålla i åtanke att det är svåra tider nu, vilket innbär t.ex. att det är viktigt för bankerna att hålla sig väl med aktieägarna, så att de inte sticker iväg med sitt kapital någonannanstans. Att vi löntagare skulle sticka iväg någonannanstans med våra 0% räntegivande lönekonton faller ej bankerna i åtanke. Vi finns ju där- månad efter månad får de ha våra pengar gratis att disponera som de vill.

(Hör hur röd jag låter).

Nåväl detta står att läsa på Nordeas hemsida, jag har klippt ut vissa meningar som irriterar mig. "Nordeas vision är att vara en "great European bank", erkänd för sina medarbetare, som skapar betydande värde för kunder och aktieägare." Vänta nu? Var det inte just Nordeas fonder som hade minskat i värde i flera år rad? nä, jag har nog missuppfattat det där.

"Nordea har raka, systematiska och transparenta beslutsprocesser, som innebär en tydlig ansvarsfördelning och förebygger intressekonflikter." Intressekonflikter mellen vilka då? undrar jag och läser vidare. Hittar inget mer om dessa konflikter, men väl en mängd överambitiösa mål:

"Mission

• Gör det möjligt

---

Vision

• Att vara en ”great European bank”, erkänd för sina medarbetare, som skapar betydande värde för kunder och aktieägare.

---

Värderingar

Positiva kundupplevelser

• Vi tänker och agerar med kundens bästa för ögonen
• Vi förstår enskilda kunders behov och överträffar förväntningarna
• Vi agerar professionellt
• Vi skapar varaktiga relationer

Det är människor det handlar om

• Vi inser att det är människorna som är avgörande
• Vi ger människor möjlighet att uppnå goda resultat och växa
• Vi främjar initiativtagande och verkställande i rätt tid
• Vi bedömer prestation på ett korrekt och rättvist sätt

Ett Nordeateam

• Vi arbetar som ett lag för att skapa värde
• Vi arbetar tillsammans i hela organisationen
• Vi visar tillit och tar ansvar
• Vi skapar regler och instruktioner som är tydliga och lätta att tillämpa

---

Grund

• Resultatorientering – kostnad, risk och kapital"                                                                                                                                                        Heheheh..."överträffar förväntningarna" kantänka. De bra eller dåliga förväntningarna?                                                                                      Tar en koll påSwedbank. "Swedbank har sina rötter i den svenska sparbanksrörelsen, vars historia sträcker sig tillbaka till 1820. Närheten till kunden och det lokala samhället har varit i fokus ända sedan starten. Vårt syfte är att främja en sund och hållbar ekonomi för de många. Detta innebär att vi verkar för en balanserad ekonomi som ger välbefinnande både för individen och för samhället i stort."                     Även Handelsbanken och SEB håller svansen högt och surrar om socialt ansvar, miljömedvetenhet och etik.                                                          Ändå får aktieägarna hög avkastning, topparna skyhöga löner och vi vanliga människor låga räntor eller ingen alls på insatt kapital. Hörde jag fel på nyheterna i går eller sa de att de svenska bankerna gått med en sammanlagd vinst på 58 miljarder? Jag hörde nog fel. Regeringen är arg på bankerna- de tycker de tar för lite ansvar för kunderna. (obs! Att det är en borgelig regering som tycker det). Regeringen är verkligen jätteJÄTTEarga på bankerna. Nu ska dom säga ifrån på skarpen till dom dumma bankgubbarna så det blir ordning på torpet och de högavlönade inte ska ha så våldsamt stora bonusar. Regeringen säger ifrån. Argt. Bankerna låtsas att dom tänker på detta i ungefär 2 sekunder- sen förklarar de att det är svåra tider och alla kommer att få det magert ett tag.                                                            Vi här hemma i stugorna suckar och låter lönen ligga kvar hos banken.

 

Står det på papperet med övningsuppgifter som jag fått av vår Fröken på kursen jag går. Äntligen får man lära sig att tämja dom där galna tabbstopparna som farit omkring över dokumenten för mig alltjämt! (Det måste vara fler som råkat ut för det- det kan väl inte bara jag). Vi får träna på tabbar, och även allt annat på en gång. Kundreskontror, offerter, fakturor, obetalda leverantörsskulder, följesedlar, you name it. Det är en hög av övningsuppgifter som vi ska bita i.

Ändringsleverantörsfakturajournal, t.ex. plättlätt.

Nu känner jag mig som en Riktig Stadsbo, som bollar med siffror hela dagarna och joggar på kvällarna i ett fruktansvärt trafikbuller. Måste kanske börja med fler stadsfasoner? Klackskor, kjol, oavskavt nagellack, köpa latte någon annanstans än på Statoil?

....och då behöver man lite användbara Tips. Sådana som tidningarna svämmar över av. Sådana som jag avskyr och tycker är jättekorkade. Typ "om ditt samliv är dåligt kan du prova med nya grepp. Färga håret! Åk bort tillsammans oc bara VA". Därför ger jag igen med om möjligt ännu mer korkade tips.
Vid sömnbesvär: se till att ha yllesockar på fötterna. Samla gärna dina tråkigaste vänner vid sängkanten. Åk inte bort- det kan inverka menligt på jobbet nästa dag. Du kan istället ägna dig åt nya hobbies. Som att hålla koll på hur snabbt mobilen laddas, räkna fläckar i taket, lösa korsord upp och ner, skriva vykort till faster, plugga vägmärken eller räkna upp barnbarnens skonummer. Du måste se på sömnlösheten som något som kan utveckla dig och ge dig nya perspektiv!

 Vi var på en resa, jag och Sybil, till hembygdsområdet i Åsele. Här är lite foton, först byggnaderna:

och sedan inifrån:

Bonad

Intreriör

Lottas favvobild: dissekerad höna-mycket pedagogisk

Härlig gammal byrå, obs bokstavsordning på lådor!

Det fanns naturligtvis hur mycket som helst att se. De hade öppet de flesta hus för oss, trots att det är oktober och ingen säsong. Vi var en busslast från Umeå, Vännäs och Bjurholm som åkte Blå vägen upp, och även att de stannade vid alla konstverken efter vägen och berättade om dem!

På hembygdsområdet i Åsele hade de gjort ett enormt och ambitiöst jobb med hjälp av eu-pengar och Västerbottens museum. Massa ideellt arbete var det förstås också. Jag har inga foton från den jättestora, välskötta, väldokumenterade och fantasieggeande textilsamlingen av den enkla anledningen att jag och Sybil var helt överväldigada!

Åk dit, gott folk, där finns något för alla, t.ex. en hel uppsjö med gamla motorsågar från de allra äldsta och största åbäkena och framåt. Gamla pälsar, redskap, bagarstuga m.m. Även en mycket fin hantverksbod där man kan köpa det mesta, en del skamlöst billigt. Nej, jah hittar inte på- far dit!

....la jag på hyllan för det lät så illa. Alltså jag gillade inte ljudet av instrumentet. MEN så råkade jag se på Kalle Moràeus tvprogram där Roby Lakatos och Linda Lampenius spelade fiol. Men vilka musiker! Vilket ljud! Inte en jämarns ton lät illa. Inget surrande biljud. Jag fick ståpäls på armarna. Det härliga var att dom såg ut att ha så roligt, som om de lekte fram tonerna. Pizzicato heter det f.y.i. när man knäpper med fingrarna på strängarna. Den som kunde spela vackert som dom...

 är ju egentligen en underlig företeelse. Jag var ute o joggade i kwällst, och det joggade förbi en sådan där förarglig ungdom. Lätt och spänstig- utan att be om ursäkt bara forsade hon förbi. Så jag ökade farten för att kolla om jag orkade.

Då kom jag att tänka på vad konstigt det skulle vara om det damp ner en person från 1811 och såg detta.

"Jagar ni varandra? Du kan lika gärna sluta- om hon springer sådär fort rår du ändå inte på henne" Säger figur från 1800-talet. Jag förklarar:

"Jo, man måste ut och träna så man inte blir tjock. Eller så kan man äta mindre. Fast...det är förstås inte sådana problem som ni har på 1800-talet. Man kanske inte blir så frestad att äta för mycket om det enda som finns är torrt bröd, surt kött och mögliga grönsaker. Men om man sitter stilla mycket, förstår du...nä, det förstår du inte heller förstås. Ni jobbar  ungefär 90 % av den vakna tiden med hårt kroppsarbete. Okej, men vi måste i allafall hålla oss i form. Varför? För att orka sitta still så länge att vi kan jobba ihop tillräckligt med pengar så vi kan ha råd med...t.ex. joggingskor, träningskläder, skidor, cykel, roddmaskin, fritidsstuga i fjällen där vi kan springa i skogen och kasta oss ner för backar och bryta benen. Så vi håller oss i trim så vi kan ha ett stillasittande jobb, så vi har råd att...."

"Du tycker det låter konstigt och korkat? Nä, vi lever ett helt vanligt, högst normalt liv. Katter och hundar bor inomhus, och rastas i koppel i små parker och där så plockar vi upp skiten och lägger i plastpåsar. Eller så har katten en låda på toan. Med kemiska pyttekulor i som kostar pengar. Helt normalt. Nä- hästar är inget transportmedel längre, man använder dem till att några gånger i veckan fara runt en sandplan, skutta över pinnar eller bara vara ute i skogen med. Sen sätter man in dem i stallet och väntar på att det blir bra väder igen."

"Vad vi sunda, motionerande, ekonomiskt välrustade och välutbildade människor äter nuförtiden? Jomen för att orka med vårt hektiska liv vräker vi i oss en massa E-ämnen, färgämnen, socker, vetemjöl, alkohol, aromämnen och annat skräp. Som vi intar sittande framför lysande elekriska datorer och tv-apparater. Så vi blir sjuka och tjocka, så fler människor måste jobba med att lära oss leva rätt och ta hand om oss när vi blir sjuka av att leva fel ändå. Ska det vara så svårt att fatta?"

 i allafall, den förlupna 13-åringen! Skönt!

När man är ung, apropå ingenting, så går man ju runt och längtar efter att bli vuxen. Då tror man i sin tonårsenfald att de fasor och rädslor man har ska gå över av sig självt när man "blir stor".

Man har inte skuggan av en aning om när man går där på gatan som liten mager och förskrämd 14is att de flesta vuxna kutar runt med en känsla av att bara gästspela i vuxenvärlden. Liksom gå runt och samla vuxenpoäng medan man är livrädd för att någon (typ en av de där arga gubbarna med tjocka glasögon, portfölj och grå ytterrock som fanns på 60-talet) ska ta en i hampan, radera ut ens mödosamt hopsparade vuxenpoäng, förbjuda en gå till jobbet, ockupera ens hus och kasta tillbaka en till högstadiets tyskalektion med ackusativ- och dativobjekt...

Nej, kära Fröken Modin, Magister Elwing, Lindberg och Pietsch- jag kan det fortfarande inte. Skam. Men jag kan rabbla Aus, bei, mit, nach, zeit, von, zu om det kan vara till någon tröst.

Kungalängderna kan jag inte heller, kära mor. Latinska böjningar av verb är svaga, tangens kan jag inte räkna med, och eurytmilektionerna verkar ha gått spårlöst förbi- alla 11 åren.

Hur ska det gå för mig i vuxenvärlden? Jag får klara mig med att kunna ränta på ränta, och skillnaden mellan annuitetslån och rak amortering.

Nå, men det var Fasorna från de tidiga åren jag tänkte på i dagens kåseri. Man var alltså rädd att bli tagen i hampan, man kollar över axeln, skärper till sig, tänker på skolarbetet, o.s.v.

Detta kan dyka upp i vuxen ålder med. Där finns man, med sina poäng, kompetenser, hemstickade sockar, hembakta bröd, kokad sylt, tidspassning till jobb, betalande av räkningar och vaxande av bil.

Jag stod vid återvinningen och sorterade i snålblåsten: färgat glas, metall, plast, förpackningar, tidningar. DÅ kommer jag på mig med att tänka medan jag ser ett kvarglömt kuvert i tdningshögen som bara slurpar ner tillsammans med vk- ner i mörkret i containern: "Tänk om någon kontrollant från kommunen står där på Dåvamyran och kollar och så hittar de mitt kuvert med mitt namn och adress på! Tänk om de far hem till mig och..."

Och...ja- vaddå? Spöar upp mig med tre inlejda Björklövenbackar på dåligt humör? Ger mig böter på 3000 kr? Tar min hund som gisslan? Ringer mina föräldrar?

Nä. Det vore för lindrigt. De snor alla mina vuxenpoäng, förstås, och kastar iväg mig.

 

 har det dykt upp ett foto på en 13-årig flicka som varit försvunnen i 6 dygn,mamman letar förtvivlat. Vi sprider det vidare, och hoppas att internet kan hjälpa. Det är få saker som är mer fasansfulla än att ens barn är borta, och jag önskar verkligen att att hon kommer tillrätta. Plötsligt känns ens egna bekymmer fjärilslätta. 

 i stan sitter vi soffan och tittar på en film. Det är väldigt ruschigt och bullrigt i stan, hunden blir alldeles yr. Man måste liksom tänka på hur man går för allting svischar förbi i en rasande fart. Jag känner mig som ett UFO- eller en urgammal urlantis. Går runt och är i vägen och tittar på allt med stora ögon, man kan knappast tro att jag är uppvuxen i Stockholm, som jag bär mig åt

Men det är ju trevligt i hans lägenhet i allafall, och man hör bullret från E4:an litegrann, bara såpass att det känns smått kontinenalt. Om man blundar på hans balkong på sommaren kan man tro man är i Nizza. 

Jag har börjat en kurs i administration och ekonomi, räknar och läser och trots alla fadäser så beräknar jag vara klar till jul. Då kan jag bolla med viktiga siffror i reskontran och likviditetsanalyser medan ni andra står ute och fryser under gatlampans sken- om den nu lyser!

Det är personalhantering, inköp, arbetsrätt och ansiktstvätt, det rockar fett, jag blir så svett. Int gåre lätt, nä som en plätt ligg hjärnan där i djupa veck. Jag måste den uppväcka, och tanketrådar utsträcka för att fatta kalla fakta, budgetar beakta, man tuggar fradga och får balansrapporter utan stadga!

Hopp i säng, annars däng

 

 har jag spelat nu ett tag. Det var så lugnt och trevligt tills jag började spela mot Jojo. Oj- vilken tävlingsmänniska! Vi spela o spela och chattade förstås sådär som man gör- bra spelat!, snyggt!, bara konsonanter!. Jojo vann typ 6 av 7 matcher, och jag tog hjälp av Lotta, som även fick sin kompis Petra att spela mot den förfärliga motståndaren. Men Jojo genomskådade oss- och skrev på chatten: Nu spelar jag visst mot hela norrlandsligan! 

Jag trodde Jojo var en karl- men helt plötsligt dök hennes man upp och spöade skiten ur mig. Dom bor i Göteborg, men dom vill väl inte tala om adressen för oss i norrlandsmaffian...hehe...

Sen har jag en match mot nån Sundeen, där jag har 646 och den andre 127 p. Ba fö att skryta. Spelet ädla känslor föder- nu ska jag vinna!!!!

 i Emil i Lönneberga minns väl alla. Den där lilla krokiga, arbetssamma gumman som kom och hjälpte Emils mamma med olika jobb. Hon berättade ruggiga spökhistorier, så pigan Lina knappt tordes sova, och Emil och lilla Ida satt under köksbordet och lyssnade andäktigt. (För övrigt är Emilböckerna mycket bättre än den där sången i gårdagens blogg- även om Emil inte heller är helt politiskt korrekt).

När drängen Alfred fick blodförgiftning så sa Krösa-Maja att han skulle dö, men då blev Emil så ledsen att hon låtsades ångra sig och sa att visst skulle Alfred klara sig. Men sen tittade hon på ytterdörren den illmariga gumman och sa tyst för sig själv: "Men jag förstår inte hur de ska få ut en likkista genom den smala dörren".

Precis så är tidningen Land del 1!!! Det är ideliga reportage om folk som har haft eller har konstiga sjukdomar. Det börjar med en liten pirrning i lilltån, och efter 3 månader ligger dom pall i sängen. 

Just så är det- jämt en liten förkylning, en smärre vrickning, en liten vårta, en vanlig hosta, en till synes normal graviditet, en morgonsnubbling över katten, - och så bums slår den lömska farliga sjukdomen till. Eller så är det någon som brottats med en tam tiger, eller pussat en gorilla eller blivit anfallen av en björn. Men det känns lite avlägset för en vanlig människa att oroa sig för.

Så man går ut med hunden:

I det vackra Tavelsjö:

...men känner sig inte frisk som en ros...

 

Och de där reportagen om jättesällsynta, hastiga och ödesdigra sjukdomsförlopp- de gör att när man har en liten, smärre, vanlig, ofarlig förkylning så kan man drabbas av Land del 1- syndromet: Man sitter inlindad i ullfilten framför tv:n och så börjar tankarna mala och reportagen spela revy för ens inre öga:

"Hostar jag inte värre idag? Det ryckte lite i höger ögonlock i morse. Vad kallt det drar, har liemannen öppnat dörren? Hur onormalt mycket snor rymmer en näsa? Började det inte med halsont för den där stackars Anneli i Perstorp? Kommer jag in på min toa med en rullstol? Har jag skrivit testamente?

Såhär ser jag ut med en lindrig förkylning, och Wegeners granulomatos nära förestående:

 

 var en sång man hörde när man var liten. Men när man lyssnar på den samtidigt som man hör på politikerdebatten i Agenda börjar man ju fundera. Det är nog inte bra att barn får lära sig den här. 

Kungens lilla piga:

I kungens granna slotts 
stora, stora, stora kök 
där finns en liten, liten, liten piga. 
Hon alltid har så brått 
för där är så mycket stök, 
och jämt ska hon för alla vackert niga. 
Men bannor utav alla hon måste ta emot, 
för jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot. 
Och tidigast av alla hon stiger ur sin säng, 
och se´n går hela dagen lång uti ett enda fläng. 

För först ska kungens krona 
hon göra riktigt fin, 
hon gnider den med putset Blanka-Lätta. 
Och se´n på huvudknoppen 
av drottning Sura-Min
ska lockperuken riktigt rätt hon sätta. 
Och se´n går hon och väcker prinsessan Ädelknopp 
och tittar noga efter att snällt hon stiger opp. 
Och sedan under dagen hon har ett fasligt sjå 
att lära allra, allra, lilla, minsta prinsen gå. 

Och hon ska sopa trappan 
och hon ska skura golv, 
och hon ska bära slask och ved och vatten. 
Hon kommer ej i säng 
förrän klockan slagit tolv, 
och då så får hon ligga bredvid katten. 
Men hon är aldrig ledsen fast det är mycket knog 
hur än det går i livet så klarar hon sig nog, 
för se - hon går och sjunger 
så glatt vad än hon gör, 
för kungens lilla piga har ett strålande humör.

 att vi bortskämda landsbygdsbor då änteligen fick reda på huru beswärligt de hava det inne i storstan. Kolla läsarbilden i min länk om cykelframkomligheten som är med i vk. Hoppas då att den som tipsat om detta förfärliga fick ordentligt betalt så han har råd att köpa... en bil? Ett litet hemman i Dorotea? Ett Maxmål? Vad kan sådan möda och krånglighet vara värd?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen- skulle vi som bor på landet finnas med i tidningen för varenda liten käpp i hjulet vad gäller framkomlighet så skulle tidningen vara tämligen full. 

Kom nu inte och prata om att det är frivilligt att bo på landsbygden, för det är det att bo i stan också. 

Tänk om Umeå kommun och även vk (Grrr) skulle någongång fatta att det finns något bortom Ersmark, Ansmark och Anumark!

 gör jag inte alltför ofta. Tror senast var i mars 1989. Men då var det desto mer- vi flög till Nya Zeeland med reguljärflyg och bytte 14 gånger. Helt underbar ö- inga farliga djur eller insekter och inga flugor! Det går knappt föreställa sig en gård med 300 kor utan flugor. Men alla kor var ute året om, det är så bra klimat där. (Lokalbefolkningen är så tillmötesgående och bjuda på inhemska specialiteter och Ballantynes, och urbefolkningen täljer och säljer sina totempålar i Rotorua) o.s.v.

Men det var inte detta jag skulle tala om, utan det var om flygning. På Nya Zeeland kunde man för en ganska liten peng få åka med i en Tiger Moth

från andra världskriget. Det gjorde inte jag. Det gjorde Åke. Om man ville (hur i allsin dar man frivilligt kan vilja det) gjorde piloten loopar och störtdykningar. Det gjorde Åke. Huvva!

I ett urgammalt och skakigt plan!

Dom här fotona har jag snott från google, bara så att ni får en känsla för det hela. 

Jag antar att min motvillighet till allt detta har att göra med att jag har nåt fel i balanssystemet som gör att jag blir åksjuk för minsta lilla. Kan inte ens dansa schottis. Men man måste ändå inse hur underbart det är när man ser fantastiska flygfilmklipp- särskilt från fjällvärldan....

Monicas Janne i Brännkälen- han flyger i ett pytteplan bara för skojs skull, och brukar lägga upp jättefina bilder på Facebook. Ibland vågar hon sig upp och åker med, hon också.

 

Han måste tro han drömmer,
Han Tranströmer!
Få detta fina priset
På detta viset.
Bara skriva vers
Inte hinka bers,
Nä helt seriöst-
Inte dubiöst
Skapa, dikta
Aldrig svikta.
Uti många andra
Länder orden vandra
Hans skrivna ord
Över hela jord!
Hans böcker tryckas-
Tänk att lyckas!

  enstakasockars allsmäktige överbeskyddare

 Kära Högre Makt!

Vi är många nu, ja förmodligen större delen av jordens befolkning som har tillgång till hus och tvättmaskin, som undrar  1. Varför gör du detta och 2. Var håller du till?

Din hobby eller ditt yrke- vad du nu kallar det- är alltså att slarva bort EN sock för oss. Jämt bara EN sock av ett par. (Kanske har inte de enbenta detta problem, eller också är det etter värre för dem, för tar du deras sock så är ju 100% av hela sockparet borta). Förstås kan det hända, slår det mig, att de enbenta och de enfotade kanske använder ett helt sockpar och gör två t.ex. vänstersockar av ett par. Men det är bara en teori.

Vi har också funderat på hur och när du gör det och de flesta vanliga oskyldiga människor, som förövrigt inte ens gjort dig något provocerande, tror att verksamheten pågår i närheten av tvättmaskinen eller smutstvätten. Du kan ju också härja på ute vid klädstreck helt obehindrat, men då borde någon samverkande granne slagit larm.

Vi försöker lura dig genom att kontrollera hela socklogistiken och införa Leanproduktion i tvättstugan, men det enda som händer är att du ger dig på kulspetspennor. Inte blyerts- nä, dom får vara kvar hur ostört som helst i pennlådan. Du sorterar ut de dyra och fina kulspetspennorna som funkar  och slarvar bort dem. Helst Ballograph. Det är liksom pennornas Upper Class.

Kvar ligger en sorglig hög av tröga kulspetspennor och avbrutna blyerts.

Vad gör du med denna mängd pennor från världens alla hörn?

Sen måste jag tala med dig om varför du envisas med att gömma undan Störtviktiga Papper under en påse mögliga morötter i skafferiet! Och cykelpumpar på hatthyllan.

Och den där guldringen du tog 1979, det var inte snällt. Överallt ska du vara och lägga din näsa i blöt och det finns bara en sak du lämnar tillbaka och det är elkablar- men då totalt ihoptrasslade!

Så nu ber jag å alla berörda parters vägnar: Låt bli! Lämna tillbaks! Ta pension!

Hette en lek jag och min vän Cissi hade. Det gick till så att man skickade ett sms till den andra som började med: "Jag behöver" och sedan fortsatte med en uppräkning av saker man behövde och så skulle den andra gissa vad man skulle göra.
T.ex. "Jag behöver: 8 lass fint grus uppblandat med stenmjöl, en järnkratta, en fyrhjuling med sladd och en grävmaskin" =en ridbana. "Jag behöver: ett par snygga byxor, ett gott självförtroende och en spark i baken"= söka ett jobb man vill ha "Jag behöver: En trasslig frisyr, en utsmetad sminkning och en noppig tröja"= söka ett jobb man inte så gärna vill ha.
Ibland blev det förkortat så ingen utom vi två kunde förstå det"Jag behöver; En virknål..." = aha din toadörr har gått i baklås! "Jag behöver: socker..."= åh- hon ska koka marmelad!
Eftersom det var jag o Cissi så spårade allt ur och vi smsade de mest tokiga listor som vi inte ens själva kunde lista ut betydelsen av, och så skrattade vi så vi nästan trilla omkull.
"Jag behöver: En tesked, en gassvets, 7 elvispar och en liten bit högspänningsledning"...
"Men JAG behöver: En mager gumma, en tuppfjäder, en rostig hemsmidd spik, 14 smörpaket och en bandspelare"....

 när jag ändå är i farten, här är barnbarnen i färd med att partypiffa sig:

Här är min hund Case bedrövad över den tråkiga hundmaten i skålen- hon vill ha en saftig biff!

Trevlig utsikt:

De två gamla stofilerna Ramses och Amigo som lufsar omkring i samma koppel

 ...demokratiska. Helt jämställt växer de bra eller dåligt allteftersom de har lust och möjligheter vare sig det är hos fattig eller rik, medelsvensson eller adel-von, hos biblotekarien eller gruvarbetaren. Blommor känner inga konvetionsregler, moraliska betänkligheter, hudfärgsskillnad eller klasskillnad hos sin ägare.

Växter överhuvudtaget har vi mycket att lära av på det viset. 

Min mormor som växte upp i ett småbrukarhem i Vägla med generationer av smålänningar bakom sig. Säkert fick den syskonskocken födda 1903, -05, --07 och -09, lära sig sin plats i det lilla samhället. Det var inte rikt folk gick och styrde plogen i Smålands steniga jordar och de fick nog veta att inte reta överheten. Var man dessutom kvinna så rätte man sig i ledet. 

Jag gissar att det var därför hon gillade blommor så mycket. Alla kan peta ner ett frön i jorden, eller få en stickling att ta sig. Man kan vara hur ynklig, sjuk och fattig som helst och ändå lyckas!

Och tänk om vi alla satte igång att tvärodla fönstren fulla! Vad bra för klimatet- även inomhus skulle vi få massa syre alldeles gratis. 

Just nu växer mina pelargoner som tok:

Även denna novemberkaktus(?)

 När man är småbarnsförälder kommer det ofta fram fåniga verser och larviga sånger och barnsliga ramsor ur ens mun. Det kan behövas för att hålla barnen vakna och på gott humör sista kilomterarna hem, få dom att sluta slåss baki bilen eller att komma ihåg något. Vår familj har den ovanan att brista ut i sång i tid och otid. Vi behöver bara höra en strof som avlägset liknar en del av sång så klämmer vi i. Någon säger: "Olle- gå ut!" Så sjunger jag Evert Taubelåten med strofen "Kerstin ur kajutan går- skjuter lååås och reeegel", där ju även en Olle figurerar. Någon säger: "Ba´va´" och vips är Miss Lees Bababa igång, Barnen bråkar i baksätet och man utbrister i vild förtvivlan:" Ser ni älgen?" Det blir knäpptyst, inte en en enda sketen jädra älg syns till mitt i skogen mitt i skymningen mitt i Västerbotten, mitt i bästa sändningstid!

Då klämmer man i med en egen sviktande sångkonstruktion typ: Rajdiräj- ingen älg, det är helg, tugga å svälj....och de minsta barnen kanske för en kort sekund är glada, medan man surt får betala sin korta sinnesfrid med misstänksamma blickar från de äldre mognare barnen.

Hela mina barns uppväxt har jag sjungit, diktat, läst upp och hittepå ramsor. Så när min dotter fick sina barn upptäckte hon till sin förskräckelse att hon gjorde likadant. (Sic!)

10 år av skjutsande skolbarn i taxin gjorde inte saken bätttre för mig. Vi kunde hitta på långa verser om valar, dynamit eller födelsedagar "När du fyller åttinio ska du få en egen bio, när du fyller nittiåtta ska du få en egen potta, när du fyller åtta ska du få en egen råtta, när du fyller femtiett ska du få min gamla tvätt" o.s.v. 

Familjefavoriten är dock denna som jag tror kanske är från en Riktig Opera- på Riktigt!

En hund kom in i köket

Och knep en korv så rööööd!

(Crescendo)

Men slaktarn kom med kniven

(sakta och sorgset)

Och så var hunden döööd

 ...jag ville, jag borde, jag kunde. Fatta vad mycket man vill med livet! Hur mycket måsten, plikter, ansvar, möjligheter, chanser, tillfällen, reor och drömmar. Det stressar mig verkligen att inte hinna allt. Ta med pappa på utflykter, läsa roliga böcker, hinna leka med barnbarnen, köra häst och vagn, sticka härliga tröjor, fixa en fin trädgård, vara med vänner- ja, ni vet. 

Jag kanske kunde hjälpa mig själv med lite hurtiga TIPS?

Om du inte hinner med en hel trädgård- ta bara och bygg en liten träpyramid och 7 jordgubbar i.

Om du inte hinner köra häst till midsommardansen- far på travet och kolla runt lite där.

Om du inte hinner vara med vänner och barnbarn- smsa med dom istället.

Om du inte hinner laga spännade och ny mat- gör bara en sallad på papptallrik så du hinn rusa vidare.

Om du inte hinner skriva det där briljanta kåseriet- gör bara ett litet blogginlägg.

Om du inte hionner sticka en tröja- läs en stickblogg.

Nä, det vart ju inte något bra. Det är det som är grejen- man vill göra det man vill ordentligt och på riktigt- IRL! In Real Life!

Så min realistiska plan är att göra ett lättskött hem. Hallen ska vara sådan att den är som en smutssluss- allt skräp utifrån ska stanna där, på typ en tjock matta som SUGER in och behåller allt grus, gräs, djurhår m.m. Toan ska gå att bara spruta avfettning överallt och sen ta en lång duschslang och spola rent. Sallad på papptallrik spar också tid, faktiskt. Bara att sleva i sig och sen hiva iväg. Sängen ska vara hög och stå mitt i rummet, då går det fort att dammsuga och bädda. 

Jo. Så att...jag jobbar på det!

 ...kommer kanske Tavelsjö att kallas. Ni vet- en travestering på Sune Jonssons bok "Byn med det blå huset". Det började så sakteliga i somras. Min timide granne, vars namn jag inte vet- men säkert ett namn som kommer att bli stort i Tavelsjös historia, spände upp snören runt tomten, och slog ner små betongplintar. Jag har inget foto från det skedet i staketbyggandet, eftersom jag inte anade vad storstilat bygge som komma skulle...

Han mäta och kolla och höll på och så började han ställa upp stolpar på plintarna. Mätte igen och drog spikraka snören och så kom de längsgående reglarna upp. Fortfarande anade vi förbiåkande och bybor inget. "Jaha", tänkte vi,"de ska ha en regel uppe och en nere, det blir säkert bra". De stod i garaget och målade när jag for ner till södra Sverige i 4 veckor. 

När jag så kom tillbaks var staketet inte klart. Men det stod pampiga stolpar runt hela huset och så hade de börjat sätta upp de pinnar som skulle vara mellan. Jamen, då förstod man ju att de hade varit tvungna att mäta så noga! 

 

Visst blev det fint? Jag vet inte om det syns, men i toppen av varje pinne är det ett borrat hål, och som om inte detta räckte har de målat det översta ändträet vitt.  Nu kan deras lilla barn leka ute utan att bli överkörd.