ägnar jag mig inte åt, men understundom tager jag mig en titt på vanliga bekymren.

Vardagsbloggeri skulle förresten kunna vara ett skällsord. "Din usla vardagsbloggare- nån journalist blir du aldrig" eller "Ditt eländiga vardagsbloggeri kommer att stjälpa det här företaget över ända!".

Nå, men de vanlia männschornas vardagsbekymmer. T.ex. detta outsägligt fasansfulla att bestämma en middagsmeny varenda dag! Beslut fulla av kval över näringsriktighet, tidsnöd, fantasibrist, kolhydratvånda, E-ämnen, skolmaten för dagen och i vissa fall fortfarande becerel.

För att få det hela mera lustfyllt kan man bara helt enkelt göra det på franska: Voila!

Jag har ju aldrig på riktigt studerat franska, emellertid har jag sneglat lite på latinet, träffat några spansktalande chilenare och tågluffat i Italien. På 70-talet. Ponte Vecchio. San Marco- kyrkan. Gondoler. Suck...

Jo, och så har min far ett franskt lexikon från 1920-talet (från farfar Gösta-han hade det alltid i fickan), så vi klarar oss bra. Pommes frites kanske inte fanns då, men vi snickrar ihop en a la carte på nolltid. 

Viande d´Elan avec cre´me

Saumon grillet avec sauce de pesto

Återkommer med mer tips!