Tänk på dom

Av , , Bli först att kommentera 0

 fattiga barnen i Biafra, sa dom alltid när jag var liten och inte ville äta upp maten. Nu ska barnen väl tänka på barnen Bangladesh. Jag fattade aldrig vad dom menade. Det är klart att det är hemskt att små barn svälter ihjäl, och man såg på nyheterna hur svaga dom var- orkade inte ens vifta bort flugorna från ansktet. Men hur skulle jag- ett ensamt barn i Storstockholm kunna göra något åt saken? Funderade jag då. 

Skulle jag stoppa i den äckliga maten i ett kuvert och skicka till dom? Men kuvertet skulle ju blötas upp, maten bli sur och dålig (det var långt till Biafra, det fattade man) och hur skulle det adresseras??

"Till Fattiga Barn"?

Skulle det komma fram? Hur skulle det räcka till alla tusentals barn som svalt? Tyckte dom om falukorv ens?

Såhär i efterhand ter det sig rörande hur man tänkte som barn. Väldigt praktiskt och mycket krassare än de vuxna kunde föreställa sig.

De vuxna då skulle ha varit mer pedagogiska, för det där blev bara en diffus skuldösning. 

När jag kom hem till min pappa idag

Av , , Bli först att kommentera 2

 hade något puffat ut min dator och intagit dess plats. En urgammal Facit!

Där låg även ett vad min mor kallar för nördprodukt: Karbonpapper

Tänk vad mycket min pappa har skrivit med den! En hel bok om teaterns historia som utkommer alldeles snart. Ille Faciet. Det är latin och betyder "det är han aom ska göra det". Ett tag höll jag på att envisas med att lära mina läsare lite latin. Fick ingen direkt överväldigande respons på det. Fortius faciet!

Men jag hivade raskt bort den. Till förmån för HP.

Idag ska jag berätta att Byggnadsvårdskursen på Vindelns folkhögskola har varit hemma hos mig och utfört en primär okulärbesiktning av trappen. Dom ska hjälpa mig att flytta den. Det tillgick så att vi rev upp golvmattan på övervåningen för att hitta var golvåsarna var, och då hittade vi förstås golvet under mattan. För den oinvigde kan det låta trist, men detta är förmodligen ett mycket gammalt hus- och då hoppas den inbitne byggnadsvårdaren få se ett kraftigt plankgolv från 1800-talets mitt, eller ännu äldre kanske! Ofta tog de ju detaljer från ännu äldre hus när de byggde- och ett jättegammalt plankgolv såpaskurat så det nästan är vitt är guld värt i varje renoverat hem.

Men det vi såg var ett helt vanligt spontat 3-tums breda och drygt 1 tums tjocka brädgolv. Som överallt annars i huset, så det är nog bytt samtidigt. Sedan, när de hade farit kollade jag golvet i rummet på nedervåningen. Det var likadant, men fernissat! Då kan man behålla det, och bara linoljefernissa- iallafall har jag fattat det så:

Och så var jag tvungen att kolla vad som fanns under undertaket på nedervåningen. Jo- finfin pärlspont som var målad flera gånger så färgen hade krakelerat. Det kommer vi nog att dölja, verkar för jobbigt att skrapa rent.

Att renovera ett gammalt hus, och särskilt som i det här fallet när man inte har några fakta eller en enda ritning på det, är som att resa genom historien och med rätt ögon kan man hitta massor med spännande. Vi hittade tidningar från 1944…

 

Jag har inte

Av , , Bli först att kommentera 2

 vågat gå på bibloitek på flera år. Inte sedan jag hittade 26 st böcker hemma som hade återlämningsdatum 1982. Det var pinsamt. Men idag tog jag mod till mig och följde med pappa in på Umeå bibliotek. Det var ju bra att han var med och kunde visa hur man lånar nuförtiden. Så jag inte gjorde bort mig alldeles. Di har ju sådana däringa epileptiska automationer som man bara drar böckerna förbi. Inte alls så komplicerat när man har en van boklånare med sig.

Man går således fram till disken och försöker få tag i en fredligt sinnad biblotekarie. Dom är inte särdeles svåra att få tag i. Så fixar dom ett lånekort (alla gamla synder var nog förlåtna vid det här laget, det såg jag på henne. No hard feelings for the leftovers back in the nineties) och VIPS öppnar sig biblotekens innehåll i Umeå, Vännäs, Vindeln och t.o.m. Granö och kanske ännu vidare geografiskt.

Det här låter jättelöjligt, men fatta vilken rikedom som ligger framför näbben på oss- alldeles gratis! Varje bok är liksom en egen liten värld som man går in i helt hemligt och privat och suger in precis bara det man själv vill. Inte som någon förbaskad reklam som hoppar upp i fejset på en ideligen. På Statoilmacken "Har du huvudvärk- köp hem Ipren", på bussen "Se 5:ans nya serie- premiär den 27 mars, missa inte årets händelse" o.s.v.

Bums hittade jag en hop med byggnadsvårdsböcker och skumpade hem i min förnämliga Volvo 745:a. Kan det bli bättre? Tänk att detta betalar vi med skatten, det är i allafall en bra grej. Snart kommer väl Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven att göra gemensam sak och avgiftsbelägga allt som inte finns under universitetens kurslitteraturlista.

Dom är bergis så illeterata (där tog jag hem ett vuxenpoäng) att dom helt har glömt bort denna skatt som vi vanlia männschor kan ha nytta av. Läs och njut, gott folk, medan tid är…

Det förpliktigar

Av , , Bli först att kommentera 2

 …att ha många läsare. De förväntar sig att bli roade. Önskar bara jag hade en snabbare uppladdning, så jag kunde få in lite mer foton.

Emellertid är det nu vår i Västerbotten, vilket ger mig en anledning att köra några foton i repris, för snart är det sommar!!!

…och såhär var det när det var 50 grader kallare…

Det är lika otroligt varje år- på bara några veckor vaknar naturen. Sen blir det en yra och en kakfoni och allt ramlar över oss: Frön i växthus, hugga ved, skolavslutningar, pingstbröllop, husvagnsmögelkontroll, måla utemöbler, hitta sommarmattorna, köpa finklänning och allt det där vi gör. 

Det som händer varje gång det blir en ny säsong är att det dyker upp en massa tips i tidningar. Det brukar vara knep att minska julstressen, tips för att minska höstdepressionen eller hur man bantar 20 kg till sommaren.

Så snart kommer det: akuthjälp när den som bäst behövs: "så räddar du förhållandet under semestern"!!!

I en liten by

Av , , 1 kommentar 3

 i det inre av Västerbotten bor jag. Nästan. Just nu är jag en fejklantis, eftersom jag måste renovera huset ordentligt. Så jag sover alltemellanåt hos far min, som bor mitt i storstan. Jag har bott i små byar i Västerbotten sedan 19 december 1980, så jag har vet hur man beter sig. Och jag förstår bondska. T.o.m. Byskebondska kan jag hjälpligt fatta. För er oinvigda kan jag berätta att det är en väldig skillnad på hur de talar i Byske, Burträsk och Lövånger. 

Det är förfärligt synd att det är så erbarmeligt lite dialekt runtom Umeå. Blame the University for that!

Numera tillhör jag den skara som tycker att skånska ska textas i tv. Vem kan förstå???

Istället för "länder" säger dom "ländör". Varför är skånska så mesigt behandlat i media? Tänk om alla på nyheterna talade Byskebondska!

Min allra yngsta dotter

Av , , Bli först att kommentera 1

 …som har ett ovanligt namn (så ovanligt att hon aldrig i sitt 21-åriga liv träffat någon som haft som haft samma namn. Inte som jag som heter Maria, liksom 451000 i Sverige).

Är faktiskt lite slarvig,. Jag har efter 35 års stickande och handarbetande äntligen hittat garnet och sticktekniken som producerar Den Ultimata Vanten. har en beskrivning, och sedan jag stickat den tovar jag den till perfekt passform. den är varm, den är skön, den är underbar.

OCH SÅ GÅR HON och tappar bort vantanra!

Jag ba säj det: Nu har jag snart förfärdigat ett likadant par- nu kom hon att vara tvungenatt bära dessa med en sådan där förnedrande cerisefärgad resårgrej med hängselstrappar. Ha! Hämd!

Det var en gång

Av , , Bli först att kommentera 1

 ett litet land. Det var litet, men ambitiöst. Redan för ett par hundra år sedan hade det börjat med Folkbokföring. (Nu kan ni lista ut vilket land det är, men lova att inte mobba det för det!). Man förde långa listor över födde, vigde och döde. 

Tiden gick och datorerna kom in i landet. Nu började en fullständigt frenetisk statistisk yra. Man räknade folk, man gjorde stora allomfattande undersökningar om folks matvanor, om hur många som bodde i varje lägenhet, hur många badrum det fanns, hur många syskon det fanns, och vilka de röstade på. 

Man hade inrättat en gigantisk myndighet där anställda ilade omkring och insamlade fakta som landets politiker och tillika tjänstemän behövde fås serverade i begripliga dosar. De behövde detta för att kunna planera samhällsbyggnaden och andra insatser gällande t.ex. utbildning och yrkesval och gymnasielinjer…

Ilade omkring i dessa sifferkorridorer glorde universitetsutbildade statsanställda statistiker, sifferbollare, ekonomer, allmänna Viktigpettrar och kanske en och annan lokalvårdare som egentligen inte på något sätt för min berättelse vidare, men som ändå är oumbärliga för att t.ex. skapa en sådan här otroligt lång mening där man inte kan andas, ungefär lika uppfriskande som SCB:s årliga rapport!!!

Jomen då har ni scenariot klart. Dessa statistikspecialister har stenkoll på enkla basfakta- som hur många barn det föds. Man kan också med relativt stor säkerhet beräkna hur många barn som dör eller tillkommer från andra länder. Man vet alltså om hur många barn det kommer att gå i skolan i varje årskull i åratal i förväg.Som vanlig Svensson undrar man: Hur kan då med all denna kunskap och mödosamt ihopsamlde och analyserade fakta berörda beslutande personer bli så fruktansvärt förvånade när helt plötsligt (häpp) det slås larm om att det är kris i skolan för att det fattas lärare?

Hur kan det komma så plötsligt? Kan det vara så att de inte har lyssnat i tid på varningarna? Eller? Så vad gör de åt detta.

Ja- det enda rätta- de beslutar om att införa lärarlegitimationer. Det löser ju problemet galant. Fort går det ju också!

"ÖÖhhh- nä, det blev fel- vi skippar dom dära legimitationerna, de va nog inge bra. Vi skiter i det, det verkar liksom för svårt."

Mattelektion i klass 2:

Av , , 2 kommentarer 1

 Jag hade fått instruktioner av ordinarie läraren att barnen skulle göra en övning som för mig var något obegriplig. De skulle slå med tärningar, placera in resultatet i kolumner om en, tio- och hundratal och sedan räkna ihop det. Jag hade fått alla grupper att fatta och när de hade gjort övningen i 4 minuter…. Kom en av flickorna fram till mig och tittade allvarligt på mig och sa "Mia- vi lär oss ingenting på det här!"

Helt underbart på spiken- vad ska man säga??? Jag sa att det var för att de skulle lära sig vikten av siffrornas placering, men inom mig höll jag med henne. Lite fånig känner man sig… Har jag fattat och förklarat rätt?

Det är så kul att studera hur olika barnen är, och hur duktiga dom är på att lösa saker rent socialt. Vi vuxna är mycket klumpigare känns det som. Barnen håller ihop, håller ordning på varandra och vet precis vad dom får göra och inte. Det är klart att dom busar, men i det stora hela är dom mycket lätthanterliga.

Idag var de flesta inne på att skriva sagor, så de som ville fick det. Fantasi och illustrationer rådde det ingen större brist på. Det var krigiska dvärgar, AK 4:or, monster som druckit radioaktiv saft och en påskhare som mejade ner zoombier. Vilken skaparlust…

Imorgon ska jag ha idrott. Som tur är kan jag ju allt om idrott- alla grenar. Eller, egentligen är det så att jag kan en liten aning om volleyboll. Kunde en liten aning 1974. Men det fixar sig, vi har lite lekar vi ska göra!

När man sedan har gaft dem i några dagar är man lite kompis med dom- och dom förklarar stolt för de andra klasserna att man är Deras Vikarie!

De första

Av , , 1 kommentar 2

 gröna grässtråna är siktade i Brån, Vännäs! Nu är det vår, sällan har en vinter varit längre, usch vad trött man är på mörkret och kylan och motorvärmare och isskrapning och elände. Hela jädra Västerbotten ba fullt med vit snö, och man kan inte gå i skogen och Kung Bore bara bråkar. Man vill ha ett varmgarage och 44 kbm ved och bara sitta inomhus och mata in ved och lyssna på stormarna utanför och radion inne i huset. 

Men nu blir det härligt! Barnen leker och skriker och svettas, hockeyplanerna är ofarbara och tussilagorna sticker upp sin envisa trynen. 

Jag ska dränera huset och gräva bort allt runt grunden, bygga om toan, plana ut trädgården, kapa alla träd, fixa lock på den gamla brunnen, plantera ut blommor, rensa diket, måla garaget, fixa till hängrännor och lite till. Jamen he går ju som fort. Vad ska jag göra resten av sommaren, då?

 

Kossor!

Av , , 2 kommentarer 3

 42 stycken kossor och ett antal ungdjur har hållit mig sysselsatta några dagar. Väldigt snälla kor, förvisso, bara en som var lite kittlig. 680 heter hon, men vi är kompisar nu och hon står som ett ljus om man trixar lite med henne. 

Jag har en viss rädsla för små snabbsparkande röda kor sedan nr 349 i Rödåsel sparkade av mig både vad- och skenbenet för några år sedan. Jag är så tacksam och glad för personalen på Umeå Universitets7khus som opererade så fort och smärtfritt- fotleden är nästintill som den var förut! 

Jo. Kossorna var så lugna och tålmodiga, men det var en del maskinhaverier- utgödslingen, t.ex. Sen for det en fas, så på morgonen efter hade jag problem med motorskydd, så varmvattnet var typ 40 grader, mjölken i tanken 28 grader, kraftfodervagnen var tom, kornkrossen död, korna småsura, och ensilageriven var också småsur….

Det är härligt att jobba i en lagård (om maskinerna funkar)- man känner sig så nyttig och DUKTIG när alla djur fårr foder och det är rent i lagårn och mjölkbilen hämtar 2263 liter…