är det så mörkt och liksom jul-löst. D.v.s. det är inga helger som hägrar, det är kallt och som grädde på moset kommer Aftonbladets hemska varningar om 40 gradig kyla. Det slår inte in- deras väderhot liknar lite dedär frireligösas ständiga datumförflyttningar av Jesus´ ankomst. Man blir nedslagen i skoskaften, man letar reda på sina Microfleecelångkalsonger, man går ut i den mörka skogen med sin hund och får omedelbart halsen och kapuschongen full av snö.

Kära sörlänningar! Det är inte vackert eller charmigt med stora snösjok på träden, för 30 år sedan eller mer så svor de stackars skogsarbetarna över den. De pulsade fram med sin tunga Husqvarna 444 och skogshuggarbyxor i bävernylon och stålhätteGraningestövlar och blev varma bara av ilskan över den för sörlänningar så idylliska snön.

Fruarna var hemmavid och försökte förtvivlat sysselsätta barnen med något spännande medan de skulle mjölka klart och få i den nyfödda kalven 2 liter råmjölk så fort som möjligt. Sen var det bara disken av mjölkmaskinen kvar, köra utgödslingen, utfodra ensilaget, ge ungdjuren hö, titta till hönsen, mala kraftfoder, ströa hos korna, inte glömma luckan för utgödslingen, ställa i ordning inför nästa lagårdspass, gå in, åtgärda de trötta och hungriga barnen, baka fikabröd till LRF:s studiecirkel "Så får du ditt lantbruk mera lönsamt med alternativa grödor", köra en tvättmaskin, göra kvällsmat.....

Men det är lika tröstlöst då som nu. Man undrar varför man flyttade hit och tror att det är så himla mycket bättre söderut.

Februari släpar sig fram, och sen kommer mars. Då blir Västerbotten leende igen! Klara dagar, fantastiska vyer, gnistrande snö- man kan sola i en snögrop och det droppar från taken.

Man tar nya tag, planerar renovering av hus, träning av kropp och (för en del) utbyte av partner eller något annat uppfriskande. 

Maj kommer dundrande med en rasande fart. Här i Västerbotten är den månaden fullkomligt sjövild, det har jag alltid tyckt! Allt ska hinnas med: förberedelser för skolavslutning, fixa hela trädgåredn, vänners pingstbröllop, avslut av kurser, beställande av byggmaterial, planerande för semestern. 

Som dum sörlänning fattar man nada. Vaddå? det hinns väl, tänker man. Men tji fick man, för snabbare än en grisblink slår hösten till och allt är förbi.

Så...at... nu vet ni det

 att vika som textillärare på en skola i Vännäs kommun.

Det var två st 6:or som skulle börja lära sig sticka och en 5:a som skulle börja förbereda eget arbete.

Sådana underbara barn!

De stod och väntade utanför lärarrummet eller lektionssalen innan vi skulle börja, rusade in i textilsalen, och blev besvikna när det visade sig att jag inte hade nyckeln till skåpet med deras grejer. "Men jag måste ju göra klart!", sa flera stycken.

6:ornas stickning gick bra, det är ursvårt att lägga upp maskor om man aldrig gjort det förut. Dom tittade på instruktionsfilm, kämpade och knåpade och höll tungan rätt i munnen. Allihop hann i alla fall några varv, sedan utbröt en väldigt snabb fingervirkning, och tre pojkar ville inte lämna klassrummet förrän garnet var slut. Men det gick ju inte, vi fick lotsa ut dom, assistenten och jag.

Sen kom den glada 5:an. De skulle bara planera och förbereda ett eget arbete dom skulle hitta på, så jag sa att de skulle kolla i lite böcker om textil och tänka ut något. Sedan skulle de beskriva arbetet och vad de skulle använda för teknik på ett papper.

Genast började de fundera och en kille sa: "Kan inte jag få börja sy? Jag vet precis vad jag vill göra!" Jo, det fick han ju. Medan de flesta satt snällt och tittade på tyger och gjorde ritningar, sa en kille "Får vi använda fleecetygerna?" Jo, det fick de ju. Raskt rusade grabbarna in i textilförrådet- öppnade alla dörrar och rev ut knallblåa, illgröna, dödskallemönstrade och prickiga tyger. Svepte dem omkring sig och började jag varandra runt.

Jag tänkte herregud, hur ska detta gå och skulle just samla ihop dom när....

Den gode vikarieguden i sin allvishet på något sätt måste ha ingripit, för helt plötsligt förändrades energin i lärosalen.

Varenda barn visste precis vad de ville göra- och det ville de göra nu- bums.

De ritade, klippte, räknade, kollade sömsmåner, tog fram symaskinerna och jobbade frenetiskt! Jag for runt och hjälpte dem med sömval, nålning och sånt. Det lät "Mia- kom och hjääälp mig" överallt ifrån.

När lektionen var slut var alla utom två-tre stycken klara med sina små projekt- helt otroligt!

Detta var riktigt kul!

 Tycker ändå att det är så komiskt. Eller hemskt. Både sossarna och KD har en massa bråk inom sina partier. 

Det pratades ingenting om det- förrän : HÄPP! Helt plötsligt pluppar det upp at de har kris och stridigheter, inre falanger och drar åt olika håll o.s.v.

Och så har bägge partierna ordet demokrat i sitt namn...

Det vet väl alla att om man är med i en förening eller ett parti så gäller det att försöka samarbeta så gott det går. Alla kan inte tycka precis likadant, man väljer den förening efter hur väl den passar till ens egen inställning eller målsättning. Så är det i alla föreningar- det blir inget bra om man inte samarbetar och kommunicerar konstruktivt, utan käbblar och pratar skit om varandra på Internet. 

 

 

 Årstiderna visas just nu på tv. Helt underbart. Inte en enda falsk ton har jag hört, inte en miss- maken till samstämd orkester! Och ingen dirigent syns. Kanske första fiolen leder det hela, jag vet inte- men magiskt är det. Det måste finnas falska toner, men jag hör ingen- man bara njuter. Jag gillar inte kompositören Piazolla som är mellan Vivaldi, men jag kan ändå glädjas åt den oerhörda tekniska skickligheten...

Man brukar säga att sporten förbrödrar, men har någon hört talas om läktarvåld eller polisinsatser på en konsert med klassisk musik?

Nä- just det. Alla borde få prova på att spela i orkester eller sjunga i kör, man går helt upp i det, alla skillnader suddas ut och man tänker inte på något annat.

Helt enkelt suveränt!

 har ju fascinerat många av oss sedan januari 2004 när de två skotten small av. Jag satt och tvärplöjde igenom en bok om mordet och den var bra. 

Författaren tar bl.a. upp allas vår starka drift att begripa oss på varför sådant kan hända och vem som kan bli sådan och varför. 

Det är för mig skräckinjagande och fängslande att tänka på liknande saker. Hagamannen, skolskjutningar, Utöya- allt sådant som är en eller flera människors galna verk. 

Som lekman tänker jag ofta att det på något sätt är konstigt att en del mördare inte kan dömas till straff, utan vård, därför att de har varit psykiskt sjuka när de utförde dådet. Vaddå? Alla som tar ihjäl någon är väl att betrakta som sjuk i huvudet?

Om det inte är extrema omständigheter av tvång, självförsvar eller hämnd. Men då ska det vara jävligt extremt, kändes det som.

Det är i allafall som om människan hade någon elektrisk knapp i hjärnan som under vissa omständigheter kan slå till, antingen explosivt som våldshandlingar, eller mer sakta som religiös fanatism, sockerberoende, alltför mycket TV-tittande, frenetiskt nagelbitande, förföljelsemani eller hejdlöst dagligt drickande. Tänk bara på städpedanter! En del människor kan berätta om hur det tillslut blir praktiskt ohållbart att leva, de måste gnida i långa stunder på minsta fläck eller tvätta om hela tvätten bara för att en sock trillat ner på (det kliniskt rena) golvet.

Det är svårt att vara måttfull. Lagom.

 Nu har jag varit skriven i Överrödå i 2 månader. Är Vindelnbo, kantänka. Vad händer i Överrödå?

Skulle tippa det är värsta farten här. Trots avsaknad av kontinentala små cafeér med avecer, grekiska pittoreska restauranger med grekiska plastdruvklasar och ett pulserande uteliv a´la Stureplan med taxiköslagsmål.

Flera gånger om dagen far en gubbe i röd Saab-99a upp efter min väg. Han vinkar vänligt, och på hösten stiger han ur bilen och utför Viktigt Dräneringsarbete. Han är kanske självpåtagen vägvakt.

Byns hundar skäller på varann.

Folk går ut med barnvagnar. 

Julgranar släcks och välts omkull.

Julsaker stoppas undan.

Affären slutar sälja tobak, men får en ny sorts inlagda oliver istället.

Det är ett brusande av händelser! Man känner att man är i världens medelpunkt.

Skulle bara haft gatlysen ända upp till mig, men det är klart- det skulle nog bli lite väl storstadsaktigt. Man riskerar att kommer en massa folk och vill vara med. En massa wannabies.

Kanske det skulle draga med sig nattligt härjande, bortstulna jakthundar, förförda kusiner, nertrampade majstänger, graffitimålade vägskyltar, cigarettändaresniffande ungdomar ute i vedbodarna, omkullvräkta kossor, uppskrämda småbarn och ett ruggigt moraliskt förfall? 

Skulle det vara bra eller dåligt? Det är väl bara bra med tillväxt, Lennart Holmlund? Om nu jag Mia tycker att Överrödå ska växa till 50.000 pers inom en 30-årsperiod, så bör väl Vindelns kommun ställa medel till förfogande?

Jag tänker mig universitetsfilial (kanske främst då skoglig verksamhet), neonskyltar, sådana där dubbla gatlysen ända upp till mig såsom de hava på Ö.K. inne i stan, ett 30-tal restauranger med olika inriktningar, ett hockeylag i Allsvenskan, några tunga litterära profiler lockas/tvingas hit, ett 10-tal gym och tröningsanläggningar, en allmän känsla av sydeuropeiskt välstånd bör införskaffas.

Det allra säkraste och smartaste är ju en bra slogan. Vi får ha en tävling. 

* Överrödå- Stureplans lillebror

* Kom till oss i Överrödå och bli fast!

* Flytta till Överrödå- få en rabattkupong hos Handlarn

* Överrödå- på god väg att bli norrlands huvudstad

Sen köm nog folket flyttandes!

 min pappas senaste bok "Teater- motståndskraft och frihetslängtan" ut. Han är flitig han, och skriver om teaterns historia. Kollar i sina djupa bokhyllor och gräver ur sin mångåriga erfarenhet. Min mamma har också skrivit en bok. Den handlar om kvinnliga brukspatroner i Sverige. Hon har forskat och grävt och hittad en hel del brukspatroner, som varit nästan helt förbigångna i historieböckerna.

Själv bedriver jag bara en komplett ovetenskaplig folklivsforskning där jag utan vederhäftig dokumentation eller akademisk styrning hej vilt vräker ur mig mina personliga åsikter totalt subjektivt. Dock försöker jag hålla mig till sanningen.

Jag antar det är detta som skiljer akademikerna från bonntölparna, så jag sällar mig glatt till de senare och tar det som en (högst seriös) uppgift att bara belysa saker och göra andra folk glada eller tankfulla.

Det som idag ådrager sig min uppmärksamhet är den senaste tidens fokus på både Socialdemokraternas och Kristdemokraternas...vad ska jag kalla det? Sociala eller personliga klimat. Det är alltså partier där folk går med som kan enas under ungefär samma åsikter om olika saker och har en självklar demokratisk syn på styrning och samverkan. Ändå rapporterar media om dem och deras tillsättning av ny partiledare i termer som "spittring", "oenighet", "falanger", "strider", "inre strider","måste samarbeta"- ja till och med "dolkar i ryggen" har använts. 

Det känns ju inte bra. Är det inte vuxna människor det handlar om, som vi har valt att styra landet? I förtroende. För mig känns det som om förtroende betyder att vi tar det som självklart att de t.ex. håller sig för goda för att hålla på med personengrepp och osaklighet både inom och utom prtiet. Det spiller dessutom tid och energi.

Åtminstone jag vill då inte ideligen höra att partier och block skäller på varandra och tjafsar om vem som gjort fel och vem som glort bäst. 

Jag vill då ha handling. Hur svårt kan det vara? Jag förstår att det är svårt och det tar tid, och att det kanske inte ens blir bra- men man måste väl för höge farao försöka!

Äldreomsorgen blir då definitivt inte bättre här och nu av att politikerna strider inbördes och bara tänker på sin personliga yrkeskarriär.

Men vad löns det jag skriver det här- det är ändå bara vanlia männschor som läser min blogg, och sådant folk brukar ha vett att ha räknat ut detta för längesedan.'

Ska jag kanske maila de höga personerna direkt. Skulle det funka?

Sa far min förnöjt när jag tagit första tuggan av hans gryta. "Inte var det väl så mycket Sambal Oelek i?"
Den var megastark och god. (inte alls så socialdemokratisk, alltså).
Driver säkert iväg förkylningsbaciller med fart och fläkt! Förresten kan man undra varför fläkt inte stavas med c? När fläkt även kan vara ett verb. Svenska Akademien- varför?
Det är typ sådana knasiga tankar som dyker upp när man utför något tråkigt jobb...
Varför har inte städvagnar stora och lättrullade hjul?
Varför nöter man upp tjocksockar så fort?
Hur kommer skolan att funka när mina barnbarn går i högstadiet?
Hur skulle det påverka klimatet om vi alla satte in luftvärmepump?
Kommer kossornas mjölkavkastning att kunna ökas ännu mer?
Hur skriver jag in formeln B4+B5+B6+B8/A4 i Excel?
Vilka tyska prepositioner styr ackusativobjekt?
Varför ruttnar inte mossan i långdraget i timmerväggar hur många hundra år det än finns där?

Det är sånt man kan gå runt och klura på. Därför skulle alla akademiker ha städjobb- så de äntligen får något gjort. Till nytta för oss vanlia männschor.

och man ser bara: Nej NEJ NAEJ NEJ nej Nej Neeeej Nej i alla tidningar. Det säger alla sossar. Kanske är de alla rädda för att medierna ska vaska fram något fult nästa ordförandes bakgrund. Kanske skumpar alla tänkbara kandidater runt med lik i garderoben. Toblerone, svarta dagmammor, svartbyggen, dubbla reseersättningar, skattebetald extrabostad, muthärvor, hallickverksamhet, godisnatterier eller påsar med vitt pulver...

Tänk- det kanske inte finns en enda sosse som är helt ren!

Hej och hå hur ska detta gå?

Kan vi kankse Nuder få?

Nej, honom skulle Reinfeldt flå!

Måste ha nån vassare ändå.

Månne Mona har kvar glöden än?

Nej- på väg till jobb i FN.

Jamen någon annan sen?

-Inte Bodströmen!

Och hur ska vi förfara?

Ska kongressen bara...

Nej, nej- det ska gå fort!

Oljat som en blixt- som smort!

Men tänk om det då blir förgjort?

Så vi får en liten lort?

Du menar en som famlar

med sanningen och svamlar

och slutligen ramlar?

Nä- det kan inte hända

om vi tar någon av de kända.

Men det måste vara någon fläckfri!

Inte nån moraliskt bräckli´!

Hur ska vi detta hinna med?

Hitta nån i dessa täta led?

 

 

för politiker skulle man också kunna ha. När dom har fått minst antal poäng på politikerprovet i verklighetsförankring och sanningshalt, så får dom en legimitation. Så dom kan börja jobba som politiker. De som inte klarar provet får jobba som politiker ändå, men får bara Allmän Visstids tillsättning, bara dag för dag, ingen semester och en ständig obetald beredskap. Olika orter blir det också tal om, ofta varje vecka- de trillar ur systemet om de nekar.

Då blir dom aktiva som sjutton ska ni tro. Söker fler jobb, kompetenshöjer sig och tar studielån. Dom vill väl inte hamna i det hemska Utanförskapet!

Så kom jag på den ljusa ide´n att det är helt plötsligt utomordentligt bråttom med den här legitimationen. För att det ska bli ett säkert och sanningsenligt politiskt klimat i Sverige bör ju detta genomföras raskt.

Personligen tycker jag inte att detta förslag kräver någon större eftertanke. Ej heller någon utdragen utredning som ändå ingen ids läsa. Konsevensanalys- PAH! Det fattar ju minsta barn att ett genomfört prov och en rejäl kvalitetsdokumentation löser det mesta.

Bråttom, var det, ja. Jo- men jag tror vi kallar in Office, Womenpower eller Poligan eller vad de nu heter de där bemanningsföretagen och ger dom en jätteklumpesumma för att jättefort sitta och utförda de här legitimationerna. Om de undrar över något kan de alltid ringa Förvaltningen. På kafferasten.

Men det här är ju alltför overklig fantasi. Så kan det väl inte gå till, heller? Seriöst?

Julle Jumper...så kankske det är dags att inrätta ett slags prov för de som vill bli politiker. Som högskoleprovet- fast i stället för att kolla inlärningsförmåga så skulle det vara ett prov i verklighetsförankring och sanningshalt.

Jag tänker mig frågor i stil med:

* Kan, enligt din uppfattning, man använda sig av felaktig eller missvisande statistik för att stärka sina argument med?

* Gör upp en budget för en ensamstående förälder med 4 tonårspojkar, med en inkomst på 17400/mån. Tag särskilt hänsyn till pojkarnas andliga skolning, fysyiska träning och behovet av rena kläder och fria ytor i hemmet.

* Tycker du att du har problem med att klara livhanken med en månadslön på 80000? Tycker du själv att är värd en högre lön än en läkare?

* Vad kostar 1 liter mjölk?

* Hur ska de som lockas in till storstädernas alla lågbetalda jobb kunna bo drägligt?

* Hur långt är det till närmsta BB om man bor på A. Odengatan i Stockholm, B. Pauträsk i V'ästerbotten, C. Ystad i Skåne, D. Ammarnäs?

* På vilket sätt medför det att antalet jobb ökar om A-kassan sänks?

* Är - 28 grader kallt?

* Kan du lösa följande problem med dessa uppgifter:

Antalet arbetslösa sänks om:

A. Man inför svårare regler för företagare

B. Man inför en lag om att alla föräldrar har förjningsplikt för sina barn upp till 26 års ålder.

C. Man anställer fler coacher på Arbetsförmedlingen och kvalitetssäkrar verksamheten

* Jag anser mig själv som:

A. Dum

B. Smartare än genomsnittet

C. Samvetslösare än genomsnittet

 Som har hjälpt mig i huset hela dagen. Erling fixade dörren som hade en energislukande glipa för den hängde snett, och Sybli hjälpte mig riva ett skåp, delar av den eländiga gröna golvmattan och ett skåp. Vi rev och rev och rev, och ju mer vi rev desto mer måste vi riva. (Svenskaövning hos SFI). Vi hittade ett gammalt myrbo sen 1980-talet, en urgammalt golv 2 tum tjockt som blivit en innervägg på kanske 1950- talet, en grå golvmatta under den gröna från 1980-talet, och en trevlig ljusgrå färg på en tredjedel av köksgovets smala brädgolv. Förmodligen har det därstädes varit en liten kammare. Vad göra nu med allt detta?

Fortsätta riva ut golvet, sedan måla det med lackfärg, få ren alla skitiga golvlister, fixa nya bänkskivor till arbetsytorna, måla väggar o tak. Det SKA bli fint!

Nya trevliga oljefyllda element som inte luktar bränt damm ska installeras och så vill jag ha grön umbra linoljefärg kanske på trösklarna. Det är svårt att välja också!

 

 marknadsorienterade tillvaro så förändras allt. På MC Donalds måste personalen fråga om man vill ha en plus meny. Alltmer efterfrågas säljarresultat, och Statoilpersonalen trimmas hårt. Alla måste sälja. Man registrerar vad varje anställd har sålt.

 Tiderna blir hårdare och snart blir det svårt för oss kunder.

Hurdå?

Så fort vi kliver in på en mack kommer vi att mötas av: "Är du nöjd? Du behöver inte en Ipren eller en fransk korv?"

När vi kommer in på K-Rauta "Är du säker på att du bara ska bygga en liten altan? Inte en större? Kanske farfar vill ha en puncshveranda?"

När vi kommer in på HM: " Kanske en maskinstickad Norgetröja för 499 kr? Bara en bikini- nä det tror jag inte".

Man kommer inte att kunna komma in på en affär utan att bli påprackad de mest onödiga saker. Köpa Falu rödfärg- ta även en toalettstol till reapris.

Köpa en toastol? Ta även en micro med grillfunktion.

Köpa en micro? Ta även en prenumeration på Hus och hem...

Köpa Hus och hem? Ta även en IPhone med 36 veckors bindningstid.

Vi får värja oss som bara attan mot köpkraften som kan drabba hårt.

administration/ ekonomi i 12 veckor. Så att...nu kan jag det här. Låt mig förklara:

Bokföring= Det sätt man för sin bok på. Kan vara burdust eller i valstakt, t.ex.

Bidragskalkyl= Det den ensamma utförsäkrade människan sitter och gör på sin gamla ärvda dators Excel för att räkna ut vilket bidrag som är mest gynnsamt.

Differentieringsstrategi= När man sitter och skissar på hur man ska skilja på mitt och ditt, eller förrätt- och efterrättsbestick, eller vilken kardanknut man ska ha...

Beläggningsgrad är något snuskigt, som räknas ut med en formel som så: Antalet nödvändiga timmar delat i Totalt antal arbetstimmar gånger 100(!) = Nödvändig beläggningsgrad i %.

Behovstrappa= En byggnadsdetalj som är gjord så att mellanrummet mellan trappstegen blir större och större. Det är för att man aldrig ska ta sig upp på det högre planet, där alla frestelser finns.

Påverkansmix= Den drink du får före en representationsmiddag. Kan vara stark.

Upplupen kostnad= en kostnad som är så betungande att den vältrat sig över dig och sen löpt iväg.

Vertikal konkurrens= Sent en lördagnatt på krogen. Du har äntligen lyckats ragga upp drömtjejen. Då upptäcker hon en otroligt mycket snyggare och roligare kille som ligger på golvet.

Utvecklingsmöjligheter= Allt som händer på krogen före kl. 23.00

Konkurrensbegränsning= 23-års gräns på krogen.

Slumpmässigt urval= Sent en lördagnatt på krogen. Det blir strömavbrott.

Mediamix= Det en tonåring gör varje kväll när hon sitter i TV soffan och har haedphones på samtidigt som hon mailar från datorn i knäet och zappar mellan kanalerna.

Miljökonsekvensbeskrivning= Om du står upp och kissar får du skura toan själv, pojkvasker!

Hemtagningsanmälan= Det sms du skickar till din partner när du hittat en söt hundvalp och betalat den.

Beställningsgodkännande= Det din partner vägrar att skicka dig efter ovanstående sms.

Bekvämlighetsurval= Att du dricker Mariestads öl för att set står i kylen, istället för att gå ner i källaren och hämta en Kilkennys.

Call center= Att ringa Annie Lööf.

Lägsta värdets princip= I en vägkorsning har alltid den dyrare bilen förkörsrätt.

 skriva något om Julle Jumper- men se he gick som dåligt! He köm ju som ut nya saker dageligen om Juholt, med Juholt, av Juholt.

Jag tror hans hemliga motto är samma som Lill-Babs (?) för längesedan: "All pr är god pr". 

Huvudsaken är att man syns och har lite spridda uttalanden och liksom utvidgar och förnyar debatten. Liksom bara pratar på, utan att mena något eller ta tillbaka något eller be om ursäkt- liksom ba låta munnen gå om ditt och datt i all evinnerlighet om vad man för tillfället hinner hämta fram ifrån sin hjärna, och bara sprutar ut nya infallsvinklar och liksom ba aldrig slutar precis som den härna meningen som inte lyckas klämma fram något vettigt.

Skulle vi kunna få en sådan statsminister? Skulle vi kunna ha en sådan statsminister?

Är detta mannen som ska axla Brantings, Erlanders och Palmes mantlar? Som skulle komma att representera oss ute världen?

Nä, han skulle väl aldrig komma sig ut i världen, han skulle väl vara fullt upptagen med att sitta och räkna ut de utomordentligt invecklade reglerna för avdragsrätt vid dubbel bosättning, och när han var klar med det skulle han fara på turné och be om ursäkt och förbindligt förklara att han hela tiden trodde han gjort rätt, men att det blev fel.

Ursäkta en dum blondin i Västerbottens djupa skogar, men...

 

 swårt för n`Julle Jumper nu (n`Håkan Juholt), när Jonas Sjöstedt tar över rodret för V.

Julle verkar jumpa hit och dit, ärligt talat: man får inget vidare förtroende för någon som slänger ur sig uttalanden hit och dit, och inte verkar riktigt veta vad han sagt- eller OM han sagt något ens. 

Så kommer Jonas up on stage och är Wästerbottning och pratar lugnt och sakligt. Han kommer onekligen att draga till sig många vacklande sossar.

Det förfärliga var att jag som ändå är med i Centern råkade höra Jonas debattera mot Annie Lööf i radion. Hon var inte så bra, måste jag säga. Och när han då började på att säga att han tyckte han kunde bli bättre inom jordbrukspolitiken....

Detta blir intressant att följa! Sossarna kanske blir jättesmå, fastän Wanja drar land och rike runt i valtider och slösar bort mina och många andras fackföreningsavgifter på sossepropaganda. 

 

Så det kan bli i gammvärta!

 ... eller förfranska vardagen- vilket som föredras!

I fööra inlägget hade vi alltså Älgskav med grädde och Stekt lax med pestosås. Nu utvidgar vi menyn- hänger ni med?

Canard perce´ remplir de prune avec sauce limon. Sprängd anka med plommonfyllnad och citronsås.

Sucisse de Falu grillet avec macaroni. Falukorv med makaroner.

Graisse lien de pomme de terre avec sauce tomate. Isterband med potatismos och ketchup.

Boudin sang et fromage airelle. Blodpalt och lingonsylt.

Boeuf de mattelot avec oignon et moutarde. Sjömansbiff men lök och senap.

Gatau de corps et persille. Kroppkakor och persilja.

Ni ser! Genast vardagen festlig och med en kontinental touch som aldrig ett ensamt isterband kan frammana.

 ägnar jag mig inte åt, men understundom tager jag mig en titt på vanliga bekymren.

Vardagsbloggeri skulle förresten kunna vara ett skällsord. "Din usla vardagsbloggare- nån journalist blir du aldrig" eller "Ditt eländiga vardagsbloggeri kommer att stjälpa det här företaget över ända!".

Nå, men de vanlia männschornas vardagsbekymmer. T.ex. detta outsägligt fasansfulla att bestämma en middagsmeny varenda dag! Beslut fulla av kval över näringsriktighet, tidsnöd, fantasibrist, kolhydratvånda, E-ämnen, skolmaten för dagen och i vissa fall fortfarande becerel.

För att få det hela mera lustfyllt kan man bara helt enkelt göra det på franska: Voila!

Jag har ju aldrig på riktigt studerat franska, emellertid har jag sneglat lite på latinet, träffat några spansktalande chilenare och tågluffat i Italien. På 70-talet. Ponte Vecchio. San Marco- kyrkan. Gondoler. Suck...

Jo, och så har min far ett franskt lexikon från 1920-talet (från farfar Gösta-han hade det alltid i fickan), så vi klarar oss bra. Pommes frites kanske inte fanns då, men vi snickrar ihop en a la carte på nolltid. 

Viande d´Elan avec cre´me

Saumon grillet avec sauce de pesto

Återkommer med mer tips!

 "Sen blir det störtbloggning" sa far min. Vi har ju en hobby såhär på kwällskwisten, och morronkwisten också, frallandel. Vi pratar som politiker. Jag vet egentligen inte hur det började, men det fortsatte med oförminskad styrka den dagen vi hörde Annie Lööf säga att centerpartiet förde en vass miljöpolitik i regeringen.

Vi säjer kraftfulla men intetsägande saker som "Nu blir det stenhårt fredagsmys", "Vi ska ta i med hårdhandskarna och tillsätta ett kontrollorgan med starkare muskle för det här problemet med de hårda ostkanterna", "Vi accepterar inte att detta fortgår. Nu kallar vi in försvaret mot denna ishalka", "Känner du att du har tagit ditt ansvar gentemot de svagare i samhället nät du kastar de där hårda ostkanterna?" eller "Genom att källsortera kaviartuberna visar vi solidaritet med de utförsäkrade" och liknande.

Ordens värde urholkas alltmer, och tillslut kan vi använda språket som en källa till fullständig ickekommunikation.

Tiita bara på företagens hemsidor. "Vår värdegrund", "våra ledstjärnor" och så klickar man in sig där och får de mest strålande dösnack. T.ex. Swedbanks "Fokus ska ligga på våra kunders behov och önskemål – inte på våra produkter." Heheheh

 vinterfoton

 tokliberal. Eller- jag vet ju inte om detta är att vara tokliberal fö ja e ju inte såndärna intlektuell.

Det är på tok för lite privatisering. Fler områden bör utlämnas till lämpliga riskkapitalbolag eller andra hugade spekulanter. Men det är klart att riskkapitalbolag förväntas ju inte kasta sina lystna blickar och kapitalistiska bläckfiskarmar på sådana viktiga områden som vård och skola. Helst. Men det är klart- vill dom det, så kan vi ju inte direkt, öhöhh- hindra dem. Strikt juridiskt sett. Men vi kan ju ha en from önskan om att de flesta som vill profitera på vård och skola förhoppningsvis kommer att ha ett måttligt vinstintresse och hög moral.

Tror vi.

Kanske blir det små söta privatdrivna vårdenheter som vårdbiträden och undersköterskor drar igång och satsar kapital i. Dom tjänar ju ändå bortåt 17500- 18500 kr på en heltid (som dom i och för sig inte någonsin fått i den offentliga regin) så dom har väl sparat lite insatskapital utifall om...

Men de nya områdena skulle t.ex. kungahuset vara. Vem ger det seriösaste anbudet på att representera Sverige? Här måste vi såklart kräva ISO 14000- certifiering och en bankgaranti på c:a 20 mille, så det rensar ju ut urvalet ganska effektivt. 

Brandkåren. Varför skulle vi fortsätta ha ett offentligt finansierat och kanske onödigt tungrott brandvärn när det kanske kan drivas mer kostadseffektivt? Alltså- kanske. Men det får vi ju se. Kanske kan de släcka bränder och rädda folk också- fast väldigt billigt. Eller också kan de bara släcka en del bränder och rädda vissa personer, men ändå väldigt kostnadseffektivt. Och det vore ju bra. Iallafall om de lyckas rädda oss- eller mig.

Försäkringskassan. Kolla vem som ger lägst totalanbud på sjukersättning. Då måste de ha mycket få sjukskrivna för att få ihop någon vinst- och då skulle vi svenskar vips bli friskare! Härligt, jag känner redan hur förkylniningen släpper. det är ju strängt taget bara en kostnadsfråga hur sjuka vi är. Vad man väljer att godkänna, liksom.

Järnvägen. Kanske skulle vi få en jätteeffektiv och superbillig järnvägstrafik om vi.. VA??? Är det redan gjort?

Elen, då? Jaha. Redan fixat. Blev det dyrare? Ojdå, 115% sedan avregleringen. Nämen, då måste vi ta i med krafttag. Nu får de skärpa till sig. Senast 2019 ska elbolagen redovisa hur de har tänkt att sänka sina taxor i framtiden. 

 på två dagar kom det.Minsann

Hunden fick kämpa sig fram

 

...till huset

 

Ja- det var som lusteligt när n´Peder kömme ve hjullastarn och började på att röja. 

Tur man har veden fulla garaget och en massa liter målartvätt och en gammal gisten radio...

men ej på alla rum, finns det ett gammalt ordspråk som lyder. Det var ett av många min pappa tvingades lära sig när han läste juridik en gång för längesedan. En del var på latin och en del på gammal svenska. Det är det enda han kan komma ihåg.
Man skulle lära sig dem för att lättare komma ihåg all torr lagtext.
Men jag tycker det måste vara en usel skola som inte kan få eleverna att komma ihåg det dom lärt sig för bara 63 år sedan!
Nåväl, juridiken var för tråkig och opersonlig och han slog in på andra mer spännande banor.
Men det är lite komiskt vilka oväsentliga saker man lärt sig som pluppar upp i livets gång. Min tyskaramsa Aus, bei, mit,nach,zeit, von, zu t.ex. sitter som berget. Laga Ni Äta Vi rabblar folk i en viss ålder, latinska böjningar och psalmverser.
Ibland får man nästan det intrycket att skolan tänker:"vi vet aldrig vad livet kommer att kräva av dessa barn, bäst vi proppar i dom mesta möjliga utifall att". Sen sitter man där som vuxen och undrar varför man tillbringade tiotals timmar i en lektionssal i akt och mening att lära sig skilja på tyskans ackusativ-och dativobjekt...

....men ändå ganska komiskt när man i medelåldern upptäcker att man gör sånt som man aldrig trodde man skulle göra. Sånt man föraktade lite. Jag kom på mig själv med att ta det ena garnet i en annan färg i slutet på en tjocksocka- för att det skulle synas mindre att det mörka garnet tog slut. Istället för att göra som min gamla svärmor och göra tådelen i en annan färg. Eller för tusan bara fara till affären o köpa ett Ragginystan för 30 kr!!!
Andra exempel är att ha skobroddar, diska plastpåsar, ha smörgåspapper runt medhavda mackor.
Jaha. Så blev man.

Alltså, jag menar för JÄTTElängesen när det Internet gick på ett modem (minns ljudet!), när typ bara Aftonbladets hemsida funkade och alla andras visade en vägarbetarebild och text som blinkade " under construction". När vinden under de kallaste januarinätterna ven runt timmerknutarna och för all del även runt de i Västerbotten sällsyntare laxknutarna- och vi inte hade ens ordentliga flikar på Internet Explorer. Eller om det kanske var på det viset att modemen var så tröga att man inte iddes vänta.
I allafall. Då. På den tiden man sprejade spretlugg, hade WCT- jacka när man gick på Nolia, hade de minsta barnen i en mörkblå dubbelbarnvagn och drömde om en VW Sharan. Då när alla olika rum i ett hus skulle ha sitt eget färgtema. Inte vitt inte pastell och absolut inte mörkblått, utan ljusblått, vagt tegelfärgat eller ljusbrunt och liksom melerat.
Då när Carola bara sjöng bra och inte var sjövild, när man skulle satsa på tilläggsisolering och treglasfönster, när folk satt och såg på Macken och kanske vissa t.o.m. hade de trevliga TVtermosarna kvar i bruk och när det var kul med fyrans reklamsnuttar.
Det var för övrigt efter det att Sussanne Lanefeldt hade fått hela Sveriges manliga befolkning att hata pastellfärgade träningskläder.
Då. På den tiden...asch, nu har jag glömt vad jag skulle skriva.

 ...kan man lugnt kalla det att sitta och titta på Jönssonligan! Om jag bryter benet igen nångång ska jag ta ett lååångt Jönssonligerally. Kult! Alla dom där fina gamla filmerna man minns från tiden före Internet.

Jo, det är sant- förut var man tvungen att resa sig, gå fram till bokhyllan och slå upp ordet man undrade över i NationalEncyklopedin, Svensk Uppslagsbok eller Nordisk Familjebok. Dom var tunga och bängliga. 

Just nu visar dom Jönssonligefilmerna på 7an. Det var ett Riktigt Tips från mig.

Men jag kan aldrig titta ordentligt när dom är uppe i klocktornet och vajar...

 tjata om dessa kraftkarlar en gång till. Nu fick jag reda på att min mammas granne   Karl-Rune har gått bort. Karl-Rune bodde granne med min mamma i Rackstad, Arvika, hon "ärvde" honom efter min mormor, som bodde granne med honom i ca 50 år. När jag och mina syskon var små var Karl-Rune och hans fru Elsa (och för längesedan hans svärmor Signe) respresentanter för Tryggheten, Vänligheten och Hjälpsamheten. Dom hade en perfekt ordning på allt, fin plan asfalt på den lilla gården med sitt fyrkantiga eternithus, och som jag berättat förut var alltid persiljan, hallonen, jordgubbarna och potatisen på samma ställe- i raka, ogräsfria rader. Som liten klängde jag och hängde i knävecken i deras mattpiskarställning och drömde om en akrobatkarriär. 

Inte gjorde det nåt att vi genade genom deras gård, cyklade på deras asfalt eller galopperade förbi på sommarhästarna.

Ibland fick vi komma in och få fika i deras fina kök. Nybakta bullar och röd saft. (Deras barn var lite för stora för mig, det var min mamma som var bästis med en av deras döttrar). 

Jag kan aldrig minnas under alla dessaår att vi var irriterade på dom. Däremot hade de haft anledning att vara irriterade på oss med alla våra lösspringande föl och får, men det var dom aldrig. Min mamma tyckte emellertid att Karl-Rune inte riktigt plogade så bra som han brukade när han var 88 år, men jag tror hon skojade lite där. 

I dessa trakter av Värmland heter alla efter gården dom bor på. Gunnar och Inger på Hagen, Agda på Nygård, Aina på Nolby och då Elsa och Karl-Rune på Lillåsen. 

Karl-Rune såg precis likadan ut när jag träffade honom i somras som när jag var liten för över 40 år sedan, solbränd och senig. Vänligt bjöd han alltid mina barn och barnbarn på hallonen i häcken, uppmärksamt följde han mina barns jobb inom jordbruk. Han var fascinerad av mjölkrobotarnas framfart, även om han inte var i den branschen själv.

Hur ska vi klara oss utan dessa kraftkarlar?

 "Landet som inte längre är" såg jag ikväll. Det handlar om 2 gubbar och en gumma som är omkring 80 år och driver ett jordbruk med mjölkproduktion.  Det är vackert fotografiskt filmat (alla dessa bilder av rimfrostiga arbetshästar, kalvar i hage, daggiga spindelnät, kurrande katter, gamla mjölkmaskiner och vackra beteshagar rör på det mest sentimentala sätt stockholmaren i mig) och bra gjort. De gamla jobbar på i en sakta men oerhört envis fart.

Hur hinner dom? Driva korna från hagen, mjölka, skotta skit, diska mjölktanken, laga mat, laga grindar och stängsla? Egentligen är dom kusligt effektiva med sina böjda och slitna kroppar. Bröderna kör motorsåg utan skyddsbyxor, hjälm eller hörselskydd. 

Jag tänker återigen på detta fantastiska- att generationerna före oss överhuvudtaget har klarat sig. Hur har vi överlevt? För mindre än 100 år sedan föddes fortfarande barn i så fattiga hem att de var närmast att likna vid jordkulor, iskalla och proppfulla med baciller.

Långt bort bort uppvärmda handdukar, steriliserade saxar och smärtlindring. 

Just före jul gick två kraftkarlar bort, Edvin i Yttre Långviken och så Lasse i Ådala. Lasse var ju en känd arbetshäst som för inte så länge sedan stod och domderade med oss när jag var där och hjälpte till att ta in korna. Och för bara några månader sen lagade Edvin min cykel, han jobbade fortfarande i gårdsverkstaden. I somras stod han och klöv ved. Hur många av oss kommer att orka det vid 97 års ålder! En annan av dessa gamla bönder jag kände hade aldrig varit till en läkare förrän vid 84 års ålder. Det är annat än oss, det, som ränner till vårdcentralen så fort vi bara får minsta feber.

Tänk att jag har fått träffa så många av dem som nu försvinner. Människor som Ida i Västanbyn, som lärde oss spinna bredvid den glödheta vedspisen, eller min mormor som skötte om en hel lagård vid 11 års ålder. 

Hur ska vi klara oss utan dom? Det blir väl inget svårt, tänker vi. Vi har ju Internet, automatväxlade bilar, försäkringar, fyrtaktsskotrar, frysboxar, barnbidrag, maskinstickade tjocksockar, Helly-Hansen, traktorer med satelitstyrning och elekriska bakugnar.

Men all gammal kunskap om hur man klarar sig. Hur stoppar man blod långt ute i skogen i 20 graders kyla, vad gör vi om bensinen kostar 35 kr/litern, om strömmen slutar funka i flera veckor?