...i grundskolans värld.
När man jobbar som lärarvikarie dimper man ner i skolans vardag och förväntas fylla den ordinarie lärarens plats. Som jag inte har någon pedagogisk utbilding får jag förlita mig på sunt förnuft, livserfarenhet samt smygkika lite på de Riktiga Lärarna. Rent kunskapsmässigt går det galant, jag klarar elevernas problem (och är innerligt glad över allt jag har lärt mig om textil bara på eget utövande och en massa studiecirklar).
Det går bra, och man får en mängd tankar. Gammal Waldorfelev och även -förälder som jag är ser man vanliga skolan lite utanför ifrån. Vi gjorde t.ex. våra egna läroböcker, inget fylleri där, inte!
Idag hade jag idrott med 5b och de skulle spela fotboll ute i snön.
En del var negativt inställda till all idrott, en del till fotboll, en del var eld och lågor, en del frös och två visade sitt ointresse genom att släpa runt skranor på fotbollsplanen.
Jag lät dom ta ansvar för att dela upp lagen. Det var intressant, alla ville ha en så jämn delning av lagen som möjligt, och de gjorde om delningen för att det skulle bli rättvisare. Efter ett tag märkte de att det var ojämt, ena laget ledde med 8-1, då bytte en kille lag.
De som hade skranor fick hållas, de sparkade lite hpglöst, men det störde inte dexsom spelade seriöst.
Härligt att se att de kan fixa såna här stuationer utan att det blir konflikter, eller att någon blir ledsen.

 Vems totalt uridiotiska idé var det att både LIMMA och SPIKA fast masonitn i golvet under plastmattan? Spika är helt okey- men vad tänkte denna person sig uppnå med limmet? Trodde den att den skulle hindra inbrott från matkällarhållet eller att någon (Gud förbjude) skulle ryckt åt sig golvmattan och rusat ut med den annars?

Tur att denna galenskap bara är 1/4 kvadratmeter. Men ååå så drygt. 

I veckan jobbade jag som lärarvikarie. Det var trevligt, särskilt när vi gjorde Faxuellt. Det är ett fax som skolorna verkar få prenumerera på som kommer varje vecka. Det är tio färska frågor om vad som hänt i världen och Sverige under veckan. Så då fick eleverna gissa 1,x,2 på frågorna, och så rättade vi.

De hade gjort sådana schangdobla målningar på temat kroppsliga ordspråk:

Härliga,va?

Viktigt att veta är att 42 kanonskott skall skjutas i saluten när en tronföljare är född. Detta för att alla ska veta att det gått bra.
Nu blir det bråda dagar för Svensk Damtidning och diverse paparazzis! Vad alla rojalistiska tidskrifter ska fröjdas...
Och de som tillverkar minnesporslinstallrikar och andra souvenirer har legat i startgroparna sedan länge.
Tänk att ha en kaffemugg med prinsessan Estelles lilla foto på!
Nu låter jag ironisk, men jag är glad för föräldrarnas skull. Det som fascinerar mig är alla underliga yrkesgrupper som väntar i kulisserna för att sedan hugga som kobror. Jag menar: Minnesporslinstallriksdesigner! Får ju inte ens plats på ett visitkort.
Det kommer att ges ut specialutgåvor av tidningsbilagor och prånglas ut foton av babysen och skrivas spaltmeter om henne.
Jag tycker det är skönt att inte vara född kunglig. Från det man är ett frö har man nästan inget privatliv.
Lycka till önskar vi väl alla den nya prinsessan 

är den dialekt nyheter skulle läsas upp på . Otextat. Heelt underbart- då skulle bara vissa särskilt utvalda personer förstå vad som sagts. Om jag nu i lugn och ro bara får breda ut mig i min hysteriska västerbottniska lokalpatriotism så tycker jag att skånskan har börjat ta orimligt stor plats i media. Otextat! Det är "treor" och "beuor" istället för "tror" och "bor". Det är uppstudsiga spåårtkommentatorer i parti och minut.
Gaaaa! Man fattar inget! "neu ska wi spenna beågen ännu heögre". Nä, fram för Byskemålet att talas i tv! Då sku vi ju begrip nåt.

Nyheter står det att småbarnsföräldrar skyr stormarknaderna och istället har börjat handla på närbutiker. Det blir så stor yta att springa runt på när både köttfärs, hemelektronik, kläder och smink finns under samma tak.
Jag undrar jag om det inte är fler än småbarnsföräldrar som blir utmattade bara av att kliva in på Coop Forum el Ica Maxi...
Jag trodde jag blivit gammal och gaggig när jag kände så. men jag har märkt att jag alltid tror att det är fel på mig. Joggingskorna utnötta- jag har blivit senil och glömt att det var jättelängesen jag köpte dom. Fast det faktiskt beror på att jag sprungit så mycket.
Nå- när jag började höra att pigga människor i 35- årsåldern klagade på hur utpumpande det var att handla på stormarknader förstod jag att det verkligen var så.
När mina barn bodde hemma kunde man ju sitta vid köksbordet o skriva inköpslista. Man visste ganska precis var varorna var så man skrev ju i en snitslad bana s.a.s
Men nu är allt upponervänt med massexponeringar på varenda gavel. Så det är ju helbra att småbutikerna får lite kunder!

 nu då. Lennart Holmlund tycker att det är fel att köpa skivor av artister som använder droger- t.ex. Whitney Houston. Voj voj, jag trodde han hade viktigare saker för sig än att skälla på henne, jag trodde han var i full gång med att skälla på Dorota och Vilhelmina och de där andra stökiga och små i inlandet.

Jo. nämen så att nu ska vi kolla varenda artist vi lägg pengar på så att vi inte stödjer den organiserade brottsligheten. Det lär nog bli en del man inte kan lyssna på... Är det helt okey att höra på Elvis, Lennart?

Hur ska vi veta vilka artister vi kan köpa, undrar jag. Konsumentverket kanske kan fara runt och göra drogtester på alla artister vi kan tänkas köpa och sedan stämpla tummen upp eller ner. 

Dom artister som odlar eget knark och inte gynnar någon annan, kan vi lyssna på dom, då?

(Och Tomas di Leva, som bara VERKAR flummig- är han bra, då? Eller gör han reklam för den organiserade brottsligheten. Kristina Lugn ser också lite sömnig ut.)

Det är bra att man ägnar sig åt viktiga spörsmål. Det ger ett seriöst intryck.

 hade man röda kalasbyxor på vintern. Varför det hette kalasbyxor var svårt att fatta då de kliade något överjordiskt. 

I hemmen fanns den där fruktansvärda golvmattan i grönt eller brunt som jag nu i vredesmod rivit ut ur huset. Till frukost åto vi raketost på limpa eller fralla. 

På 70-talet var Håkan Juholt och Stefan Löfven små glada piltar och sprang runt med slangbellor och grodor i fickorna och kunde 6:ans tabell oklanderligt. De retade små flickor och drucko varm oboy från en termos på friluftsdagen och hade dom bara fortsatt med detta så hade allt gått väl.

Parkerna i Stockholm var fulla av hundbajs och sovande fullgubbar och vi bodde bredvid Selma Janssons väskaffär på hörnet Vegagatan/Odengatan. Där stod jag och suckade längtansfullt efter en lila liten väska, som jag tillslut fick och genast fyllde med Lego. 

Det fanns dyr originalLego som funkade bra, men sen fylldes det på med billig fejkLego som skevade sig. Man kunde inte trycka ihop den utan att något hörn liksom for upp och äventyrade hela byggnadskonstruktionen. Högst förargligt. Det pratar ingen om idag.

Vidare så for jag till skolan i Bromma med tunnelbana varje dag. Från Odenplan förbi S:t Eriksplan, Fridhemsplan, Thorildsplan, Kristineberg och allt vad de nu heter. Vi brukade tävla i att göra kast med jojon ut genom dörrrarna när de öppnades vid stationerna. Det luktade fuktig ull och man var alltid rädd att hamna ensam i en vagn med nån full person.

En gång hamnade min klasskompis Eva Berg von Linde mittemot en blottare på t-banan. Hon tittade bara strängt på honom och sa :"Kissa och gå och lägg dig!" så han dröp av...

I Stockholm fanns det nästan aldrig ren vit snö- altt var smutsbrun modd och man frös jämt när man väntade på t-banan. Jag längtade intensivt till landet och vägrade envist att erkänna att jag hade något att göra med Stockholm från c:a 11 års ålder. 

Min kompis Gudrun hade en undulat och ett marsvin som hette Pelle. Han är nog död nu. 

Och ungefär 1970 skaffade vi oss tv. En kanal... behöver jag säga mer?

 mannen i bilen utanför Sävar väcker onekligen mina fantasier till liv! 

Först tänker jag på dom som hittade honom. Kanske var det några pigga grabbar i 25- årsåldern som kom körande på sina Lynx ravar eller bara nå töntiga Skidoo 550. 

"Öhhh- här ståre en bil. Ska vi kolla på´n?"

"Jomen- vi kik in å ser om he jer nåt ini han!"

Så börjar dom sopa av ett snölager från en bil som uppenbarligen stått där i flera veckor- det syns ju att vägen aldrig varit plogad. Då ser dom nåt som RÖR SIG inuti bilen! Jag skulle fan skita på mig!!

Det är klart dom ring polisen. Mannen blir räddad. Det måste ju varit fråga om änglavakt, han var alldeles utmärglad. Kanske bara en fråga om timmar innan han varit död. Det måste kännas fint för skoterkillarna att dom ändå ämna till att kolla bilen...

Men man undrar ju. Varför hade denne man kört från Örebro och rätt ut i skogen vid Sävar och ba ställt bilen där? Vad var planen? Vad gjorde han all denna tid? Hade han ingen mobil? Kunde han inte gå tillbaka till E4:an och försöka få lift? Hade han inga vänner i världen?

 

Som vinner värsta storvinsten brukar säga att dom ska ut ochvresa eller byta bil. Jag har en hel radda saker jag skulle göra och köpa om jag vann. Men det första vore att köpa en traktor.
Vad är en kvinna utan traktor? Blott intet.
Vann jag mycket pengar skulle jag även köpa en minigrävare, en 3 tons. Fatta vad bra när man river inomhus- då kan man bara sticka in skopan upponervänd genom fönstret och slänga direkt i den. Det kan man göra om man städar också. Om man städar sällan.
Det där med städning tar upp en orimligt stor del av ens liv. Med maskiner kan man både få det roligare o effektivare.

 när man ångrar att man någonsin förbannat Västerbotten för dess kyla och mörker!

Man går ut i solen och allt är härligt!

Hunden är lite fet efter den senaste tidens kyla och mattes förkylning- men det vill ni ju knappast läsa om! Jääämarns- där höll jag på att trilla i vardagsbloggeträsket!

"Jag hade tänkt att sticka en tröja av restgarner- det skulle blii såå hiimla fiint med olika garner i alldeles olika färger, men då måste jag förstås hämta barnbarnen på fritids så då hann jag ju inte det, men kanske att jag ska gå en växtfärgningskurs i sommar, nu måste jag verkeligen tänka på att köpa påskgardiner innan de blir för dyra"

Well, that kind of shit.

Jag tror jag måste byta växelförare på min bil. 

Eller hela växellådan. 

Och kardanaxelfördelarn! Jamen prata inte om det! Han är ju totalt felkalibrerad. (annars: Insprutarn är finfin- bilen startar jämt.) Skuffluckan har gått i baklås, varvräknarn står alltid på 2100r/m, stjärtvärmarn på höger sida funkar inte, kupéfläkten har astma, taket är sönderrivet, bränslemätarn är kaiko, men det gör inget för snart är det våååår!

Fest och fart! Då ska det röjas i trädgården, sättas frön, väckas blommor, eldas skrot, tvättas bilar,, piffas upp garage, flyttas trappor, renoveras toa och fås mod i barm och ett nytt liv.

 

 

banker har gått med god vinst. För ägarna. Mitt i denna förfärligt låga konjunktur. Kunderna är väl inte sådär jättenöjda, t.ex. så tar bankerna tydligen ut nästa omotiverat höga avgifter av affärer och andra företag som tar betalt via bankkort av kunden. Det är förstås egentligen vi kunder som betalar det. Min käpphäst  i detta är bl.a. att jag är arg på att bankerna motiverar sin räntesättning med att det är så dyrt att låna. ändå så lånar de nästan allas våra löner utan att betala någon ränta. Hur blev det så? Varför finner vi oss bara i detta?

Nu börjar t.o.m. regeringen ta bankerna i örat. Det känns bra att de tar oss vanliga medborgares parti- men lite misstänksam blir man ju. Politikerns råd till oss är att VI SKA BYTA bank!!!

Är jag helt bäng, eller? Jag tycker det verkar totalt idiotiskt. De är ju precis likadana alla 4 stora. I så fall skulle vi alla byta till JAK-banken (se www.jak.se om du blir nyfiken), eller till den där lilla självständiga sparbanken i Sidensjö om den finns kvar. Den som stod pall vid förra krisen på 90-talet.

EU är bekymrade över att svenska hushåll har för hög skuldsättning.

Det finns nog alla skäl att vara på sin vakt.

 efter ett lugnt och ostormigt LRF- lokalavdelningsårsmöte med god smörgåstårta i en ombyggd ladugård sitter jag och bloggar. Det var omval och nyval och lite info och alla känner varandra och ingen slåss. Så värst.

Det är liksom stillsamt och Henry redogör för kassabehållningen, Torbjörn berättar om nåt projekt, nån föreslår en seriös och relativt ofarlig aktivotet som studiebesök och P-G håller i det hela med ordförandeklubban i näven. 

Inte alls som i riksdagen. Ingen gnäller eller går till personangrepp. Ingen hänvisar till statistik som är så tillrättalagd att den gynnar egna syften. 

Men tänk om vi skulle bära oss åt som politiker? Kanske skulle Jakob helt utan anledning börja skälla på Tomas för att hans pappa någon gång på 90-talet hade medverkat till att rösta ned något förslag om att bilda en arbetsgrupp för att påverka kommunen att underhålla landsbygdsvägarna bättre.

Kanske skulle Elin inte alls blivit invald i styrelsen för att hon hade varit för långt åt högerkanten och verkat för konservativ i största allmänhet.

Kanske hade Palle blivit utesluten och uthängd i lokalpressen för att han hade råkat handla en Marabouchokladkaka på föreningens kontokort.

Kanske hade ordföranden blivit ifrågasatt för att han hade låtit sin särbo/sambo/delbo/kulbo sova i dubbelrummet på hotellet under ordförandekonferensen i Lycksele.

Nääää.. sånt håll vi int på med i LRF. Det enda som skulle rucka vårt jämnmod är JULGRANSTJUVAR!

 Bryt å bänd upp den förbannade golvmattan.

Och sen tittar det fram ett sånt trevligt golv- man börjar dansa av fröjd!

Nu ska det slipas och målas. Ljust ska det bli! 

Kökskåpen ska bli solgula, och nu stinker de inte nikotin längre. 25 års rökande får man inte bort i en grisblink. Sen till våren ska det eldas en stor brasa, jag har 5 liter tändvätska....

För övrigt hann jag se en del av intervjun med Stefan Löfven ikväll. Han tyckte bl.a. att sossarna inte skulle ägna sig så mycket åt problem, utan satsa på Arbete. Alla vill ha arbete och dra sitt strå till stacken, sa han. Sen sa att de som är i fas tre ska aktiveras, att de hade hamnat i en passivitet. Det kan säkert stämma för en del, men de flesta som är i fas tre dom kämpar nog på bra. Så man kan undra hur många röster sossarna får av de som inte har det så bra...

 

 fröken Ellen hem och var alldeles rasande! Förgrymmad slet fröken Ellen upp dörren på det stora kylskåpet.

"Här finns inget att äta, jag är hungrig" ylade Ellen. Hade då fröken Ellen ett erbarmeligt hem att komma hem till? Var hennes moder helt nerknarkad och låg i en solkig negligé och åt chokladpraliner nynnandes en ömklig ouvertyr? Nej. Hade hennes blide fader förlupit hemmet med en välsvarvad brunett från Arjeplog? Nej. 

Hennes föräldrar voro strävsamma människor med ett välfyllt matförråd, som odlade de mest deliciösa grönsaker. De fina restaurangerna inne i staden serverade dessa, t.o.m. en f.d. minister hade kommit och handlat på den lilla gården, med livvakter i släptåg.

"Det finns ju kaviar och hallonsylt- vad gnäller du om?" sa fadern.

"Du är hopplös" skrek Ellen.

"Du kan ta av den goda hemgjorda coleslaw:n" sa modern.

"Fäckligt" (fett och äckligt" fräste Ellen.

Hon tittade argt på den goda hemstoppade korven, resterna från gårdagens gryta och de söta vakteläggen. Åh! De flesta skulle avundas Ellen att ha en sådan rikedom hemma mitt framför nosen.

"Du kan ta en burk bönor och värma" sa modern.

"Bönor!!!!" sa Ellen och man kunde höra crescendot i hennes röst.

Hennes bror viftade retsamt med en svensk skinkskiva framför ögonen på henne och hon sa 

"Du är preciiis som killarna på min skola- lika dryyg".

Inte blev det bättre av att jag sa

"Du gör bara av med energi om du skriker sådär, ta nu något nyttigt med vitaminer i". När jag såg att hon sneglade åt en kvarglömd chipspåse och en julmust.

Tillslut tog hon sitt beslut och ställde sig att laga....nudlar!

Såhär såg hon ut då:

 

 Jomen så att nu har jag jobbat som lokalvårdare en hel vecka, så nu kan jag allt om det här också! Jag plöjer mig igenom Svenska yrken med raketfart.

När man jobbar som lokalvårdare på vissa fabriker i Vindeln så är det så att man har ansvar för köket. Man fixar frukost och så serverar man lunch som kommer färdiglagad från en restaurang. Det är faktiskt jätteskoj att vara i köket- man hivar tallrikar, slevar upp maten (som en sorts arg mattant till fullvuxna karlar- jag har MAKT!!! Inte mer än två skivor av lammfärsbiffen!)  Så gäller vissa Förhållningsregler: Att alltid fylla på tepåsar, att fylla på toapapper, att bre rätt antal mackor och att alltid fylla på kaffe i automaterna!!! Får aldrig bli tomt!!!

Dödsviktigt!!!

Då jag rusade runt där och diskade, slevade mat, hällde upp lingonsylt, blandade äppelsaft, fick ångpustar av diskmaskinen och torkade matbord så kom jag att tänka på några saker.

Egentligen är det så att om jag har ett sånt jobb som inte ständigt kräver min fulla uppmärksamhet så börjar min hjärna arbeta för högtryck omedelbart. Ganska uttröttande, faktiskt, men det kan kanske vara stimulerande för någon annan. JAG kan inte stoppa min hjärna- den bara ångar på med sina slutsatser, frågor, analyser och antaganden. Den är väldigt pockande på det hela taget. Ingen lätt bekantskap.

Det var då ett himla passande på den där allenarådande kaffemaskinen! Man ska slänga sumpen, torka rent runtom, fylla på kaffe, chokladpulver, mjölkpulver och socker. Det tar en massa tid och energi.

Kan dom inte bara dricka kall mjöljk, tänkte jag. (eller- inte jag, utan min envisa hjärna). 

Så fattade jag att det var en mycket bra idé! För det första så skulle det gå mindre energi att inte värma vatten, för det andra skulle det gynna svenskt jordbruk, och svensk landsbygd- och för det tredje skulle folk må bättre.

Varför hälla i sig en massa cancerframkallande ämnen som man bara mår pyton av när man kan dricka mjölk där man får både vitaminer och mineraler?

Men det ska vara starkmjölk där vitaminerna finns naturligt- inte nå jäkla mellan eller lätt med tillsatta syntetiska vitaminer. 

Ansikte imorse på DNs förstasida. Kl 04.40 tänkte jag kanske inte så klart. Men i allafall- helt osökt- utan anledning bara ut i luften sådär tänkte jag: tänk om han blev galen. Inte bara sån att han börjar på att formulera sig mystiskt och med grammatiska krumsprång och syftningsfel. Inte bara att han säger att man inte ska bli fattig bara för att man blir arbetslös. Inte bara så att han yttrar sig lite klumpigt och lillgammalt.
Inte bara så att han tror att det blir fler jobb om coacherna blir fler och certifierade- utan SKVATT galen. Så där överklassigt förfinat så vi int märk nåt i början. Eller vi vanlia mänschor skulle ju märka det direkt. Men dom andra. Angela Merkel, Svenska dagbladet, allianspolarna och vilka han nu frotterar sig med. Undrar hur mycket elände han skulle hinna ställa till med. Och hur skulle vi få stopp på det? Med hjälp av vilken instans skulle vi få honom att dra sig tillbaka i ett utanförskap?
Bara en tanke alltså. Det skulle ju aldrig kunna hända! De e junte möjligt!

för det lilla", som mina barns farmor brukade säga. Kung Bore bet icket på henne. Hon hade nylonstödstrumpor i alla väder och kjol. När hon kom farande nerför backen till lagården hade hon gummistövlar, en tunn poplinkappa, en blus i sånt där färgglatt lite styvare nylon eller akryl. Ingen tjocktröja, men mössa och vantar. Om det så var-25 eller mer hade hon aldrig mer på sig när hon skulle till lagården. Jag kan inte minnas att hon klagade på kylan nångång, men det kan ju förstås vara en retroaktiv glorifiering.
Så idag är jag glad för att det bara är -21 och måste genast ut och hurta.
Farmor hon behövd int hitta på någon motion, hon. Hadd väl aldrig fallit henne in. Hon som hade burit de stora mjölkhämtarna från lagården, sänkt ner dom i kylvatten och sedan fått upp dom på mjölkpallen. Hon som hade blivit blåslagen av skuttiga SKB kvigor och själv drog potatismuggen om ingen hade tid att hjälpa henne. Hon som bar hö, tillrättavisade brunstiga kor och bar de tunga mjölkmaskinerna även när hon var över 65 och hade böjd rygg.
Jag känner att jag ligg i lä. Hinn som aldrig upp henne.

Helt plötsligt upptäcker jag att jag är i full färd med att... göra det som troligen alla andra gör: sitter i en soffa äter lite godis... och tittar på vältränade människor på Gladiatorerna. Och suckar. Och ser på reklamen. Produkter som knappeligen har byggt dessa kroppar, Billys pan-pizza och Lindts choklad. Vafför GÖR vi på detta viset? Enda försvaret jag har att inte vara ute o träna är att det är -26 ute. Men ändå. Vi bor ju i Västerbotten, man får lära sig motionera inne. Jaga barnbarn och sånt.
Nä, men nu kom jag på det- vi är ju hårda norrlänningar! Vi håll int på med nån fjollträning djupt nere i nån trendig källare med nån fejkroddbåt. Nä vi rör ihop våra stora 15-liters degar, bär ved, lagar utgödslingen och kör gräsklipparn i 15 cm långt blött gräs i uppförsbacke och motvind.
He ska int gå lätt- man ska härdas!

Veta hur det går i gamla huset så kan jag berätta. Nämen alltså... Det här blev ju dumt- jag berättar vare sig ni vill eller ej. Inget om Julle Jumper, inget om Löfven, inget om Carema. Bara byggnadsvård!
Sybil o jag hade alltså haft vår totalt vilda rivningsräd medan Erling lugnt och städat lagade ytterdörren (vilket jag är tacksam för nu när det är mer än -20). Efter detta har jag fått packa delar av golvet i säckar o sedan ägnar jag mig åt att få rent golvlisterna.
Köksskåpen är grundmålade med Häftgrund, en jättedryg o lättmålad färg, så nu ska jag måla med en HÅRD lackfärg. Funderar på en milt lysande gul- så det liksom lyser när man öppnar köksskåpen! Men det kanske är för okonventionellt. Alldeles för radikalt och framtidsflummigt. AvantGarde i lantköket typ!
Jag kanske blir Upptäckt som Stilbildande och Trendig. Får inreda helsnobbiga vindar eller källare eller gamla industrilokaler i New York.
Det blir älghorn, sprayade spår av renklövar på väggen, gamla nummer av Västerbottningen inramade på toorna. Jag tänkte även ha urgamla rostiga låsbeslag på badrumsdörrarna där i Amerika. Lås som jag köper billigt från intet ont anande bönder i Harrseleforsen, Kräkångersnoret, Kwavisträsk eller Kulbäcksliden. De stackars bönderna blir lurade att slita bort byggnadshistorikt oersättliga bitar av sitt föräldraarv för att det ska hamna hos kändisar på andra sidan Atlanten... Så det kan gå!

 barn är så uppiggande! Jag var även vik i en liten skola i en kommun i Västerbotten idag. 

Barnen skulle fylla i en enkät om skolan på kommunens hemsida, och jag skulle vara behjälplig. Jodå. Det var jag, men det var enligt min åsikt helt knasigt. Att ens ha en enkät som är så svår att barnen måste ha hjälp när de ska svara- det gör ju inte svaren direkt objektiva! Det är klart jag försökte förklara de konstiga orden ("informativ, lättillgänglig, kränkning, påverka, uppdaterad, respektera" t.ex.) så bra jag kunde, men hela grejen var så dum. Om jag ska vara ärlig, för det var inte bara ganska svåra ord, det var krångliga meningsbyggnader och syftningar också. Och det var allstå ända ner till förskolan som skulle svara.

Dom var så söta när dom satt där helt seriösa och försökta svara på 37 underliga frågor så gott de kunde. 

En fråga tror jag var : "Känner du att du har förtroende för och får respekt av din lärare?" Hur lätt är det att svara på för en 8- åring? När lararen sitter bredvid?

Men det är väl inte min sak att döma ..xxxx.....kommun för en enkät de säkert pungat ut en väldans massa pengar för, så att de kan freda sitt samvete med att de sköter kvalitetskontrollen så mönstergillt.

Men annars var det bara roligt, barnen står och hänger på dörren innan det ringer in, de vet precis var de är i matteboken, skrivar gärna långa berättelser och vill ännu mera gärna spela instrument på musiken. Det märks att de har kunniga, ambitiösa och omtänksamma lärare.