Det måste gå!!!

Av , , Bli först att kommentera 4

Som vanligt har jag alltid trott att det är fel på mig. Jag har för tjocka lår, förstås. Är för korkad, har studerat för lite, är för artistiskt lagd, har för konstiga böcker (Henry Miller och Sara Lidman), för undermåliga sociala ambitioner eller lider brist på välfilad motorsåg. Men så märker jag under årens lopp att det finns fler än jag.

SOM INTE HITTAR EN BH SOM PASSAR!

Unga supersnygga tjejer som jag alltid har trott kunnat gå in på en affär, hugga en bh, betala (förstås, vem tar ni mig för? Jag umgås verkligen inte med såna som baxar bh:ar) och så passar bh:n. Nänä, flera av dessa kvinnor har sagt ”men det finns ju ingen som kan ha de där billiga bh:arna på HM”. Hur kan så enkla ord vara så sköna att höra? Helt plötsligt känner jag mig lite mindre som ett monster.

2013 Juni del 3 047

Men så sitter jag och blir arg. Jo, det är i-landsproblem, men inte det allra värsta. Vi som behöver bh vill faktiskt kunna känna att den funkar. Den kostar ändå bortåt 6-700 kr och man behöver några stycken. De är ju elastiska, så efter en viss tid vissnar de.

För det första ser vi olika ut- de som designar bh:ar: har de aldrig sett flera riktiga kvinnor i levande livet? Det finns bilder på Internet – bara så att de kan bilda sig en uppfattning UNGEFÄR om att vi är olika, vi bh-bärare. Vi är mellan 120 och 200 cm långa, vikten kan variera från 45 till över 200 kg, vi kan vara breda, tjocka, hårdmusklade, vara 65 eller 110 cm runtom, ha kupstorlek A till I- dessutom utövar vi en hel del kroppslig aktivitet av olika slag. Vi jobbar, joggar, rider, hugger ved, jagar får, förlöser kossor, springer ifatt barn och barnbarn och säkert flera hundra andra aktiviteter. VI ÄR OLIKA!!!

Varför är det då samma problem med nästan alla bh:ar? Varför måste man alltid nöja sig med det är är nästan bra?

Om man har storlek C eller över det- hur kan det vara så att bh-bandet är bara 1 cm brett? Det skär in.

Det skulle väl i allsindar gå att göra bh:ar med mer variation. Bredare band, kors i ryggen, mer eller mindre urringat, mer eller mindre utskuret vid armhålan, o.s.v.

Och en sak till medan jag ändå håller på att elda upp mig: Har ni någonsin hört talas om att någon bh- bärare klagat över att den fryser om brösten? Nä, skulle inte tro det. I de flesta fall gör vi inte det. I de flesta fall är bh:n tät och tjock och stoppad. Så när man hugger ved, städar, tränar, rider och svettas så fastnar tyget och det blir blir obekvämt.

Kära läsare! Ge mig gärna tips på ett vettigt bh-märke!

Varför?

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Varför är det ALLTID såhär för mig? Att jag ALDRIG i hela mitt liv har haft någon riktig vuxenkoll på mina finkläder menar jag. Det är jämt samma visa. VAD SKA JAG TA PÅÅÅÅ mig? Helt överrumplad varje tillfälle. Va? Är det midsommar? Va? Skolavslutning? Va? Bjuden på middag? Födelsedagskalas? Ska jag gifta mig – nu? Normala människor har lärt sig att kolla igenom sina finkläder och se så de passar ihop, att de är tvättade och strykna, att de inte har krympt i garderoben, att det finns hela strumpbyxor. Före högtidstill fället sysselsätter jag mig med sånt som att prova ut halsband som matchar med klänningen, ta på och av strumpbyxor som visar sig ha hål eller vara fel färg, panikstryka krage och nederdelen på ärmen, försöka hitta den där vita bh:n, dölja hundbett på högklackade svarta pumpsen med tuschpenna och pilla fram hårnålar mellan golvplankorna. Under högtidstillfället sysselsätter jag mig med att känna mig bortkommen, omodern, ovan att gå i fina skor och i övrigt en allmän alienerad känsla av att vara den ständigt ogifta kusinen från landet. Det är faktiskt så illa att de finaste skorna jag har (som hunden en gång bitit på) är de jag köpte till farmors begravning den 1 april 1980. Vilket i allafall bevisar en sak: en pytteliten del av mig har forfarande samma form och storlek som för 33 år sedan!

Lite tröstfoton från en morgonpromenad vid Tavelsjön:

Ojdå! Där kom den stolliga hunden med. 

Jansson!

Av , , Bli först att kommentera 2

 Janssons frestelse! Så himla gott, men grejen är att om man kommer på att man vill ha det som middag kl 19.30  på kvällen- så dröjer det vääääldigt länge innan man får äta… Jag ska inte plåga er med en bild på mat jag lagat, mat jag  hade tänkt laga, mat jag hade velat laga, mat jag ätit 1978, mat jag ätit upp- alltså tråkiga smulor på en tom tallrik, mat jag hade eventuellt kunnat äta 1979, mat mina barn gillat 1998, mat min syrra lagat kanske om hon haft lust…

Kort sagt: vad är det för fel på folk som skriver och fotar mat i sociala medier??? Vem i allsindar vill se en övergiven och tom tallrik där det legat mat som någon har ätit up??? VEM? 

Är det bara jag som är helt vrickad för att jag inte vill se en massa konstiga och onödiga grejer som folk gör/ inte gör??

Jo, nåmen nu är det inte mer än 35 minuter kvar till Jansson är klar…