Moahahaha!

Inte ens med den största grävmaskin och den envisaste norrbottning och den största dieseltanken i världen skulle det lyckas. Varför skulle vi, förresten? Smålänningarna skulle bli jätteledsna, alla Stockholmspolitiker finns fortfarande kvar och hur skulle vi ta oss till Tyskland? (Dit varje pliktskyldig f.d. tyskelev far nånggång då och då i akt och mening att uppöva sina inslumrande kunskaper om framförställt pronomen i pluralform samt ackusativobjektets placering). Ännu värre- hur skulle vi få hem dessa rader av blänkande och motorspinnande BMW, Mercedes och Volkswagen? Audisarna? Skulle vi seriöst bara köra omkring i amerikanska eller svenska bilar resten av livet? Finnarna gör väl bara lastbilar. Och norrmännen...hahaha norrmännen gör inga bilar alls, det är bara små getkärror där. 

Och hur skulle det funka för alla stackars dom som har elledningar, avloppsledningar, täckdikningsutlopp eller fjärrvärmerör mellan Skåne och sitt hem? Alla dom där lösa tåtarna skulle liksom hänga i en enda sorglig, läckande röra utefter kanten av Hallands, Smålands och Blekinges sydkant. De luftburna elledningarna skulle slitas av och all el skulle bara rinna ner i det tomma intet- utan någon kunde faktureras. 

Gamla farmödrar skulle sorgset stå vid Köphultasjöns strand i sitt huckle och vinka åt barnbarnet tvärs över avgrunden. 

För första gången på 30 år utan ha ett företag att deklarera. Härligt!

Nu ska jag i minsta detalj berätta hur jag gjorde. FÖRST så tog jag fram e-legitimationssladden, SEN stoppade jag in kontakten.... Eller kanske ska jag inte berätta. Annars verkar det vara poppis att vräka ur sig alla intresseväckande och pikanta detaljer om sitt privatliv och hoppas att nån vill sträcka ut en hand ur cyberrymden så man kan känna sig ordentligt och rekorderligt ego-boostad. Men si inte vi riktiga lantisar, vi går ut på vedbacken efter att ha inmundigat erfoderlig mängd svartvinbärsbrännvin och så bara hugger vi i utav sween. Oftast tar det på rätt ställe, och om det inte gör det, så har vi bara 24 mil till akuten. Fast inte jag förstås. Jag har 3. Måste flytta till nån avlägsen by som Blattnicksele, Kaskeluokt eller Ballastviken så jag blir sådär Inlandscool. 

Dom som bor i inlandet är så tuffa, dom far inte till nån doktor med mindre än att dom blött enochenhalv liter blod. Och om dom far så tar dom skotern eller fyrhjulingen. Och när dom liks far åt storstan (typ Sorsele) så köper dom hem 14 flak lapinkulta, ett par Lottorader åt grannen, en startwire till Ockelbon, bredspektrat pencillin till hundarna i byn, en korsett till farmor, några reserv- Walkie-talkies till älgjaktlaget, gipsbandage till hästen och italiensk vitlök. Sen far dom hem med ett ben gipsat och i yrande snöstorm och kliver in genom dörrn och säger: "Nä, he gick som bra, he var då inget särskilt". 

Solen lyser, det är alldeles tyst- om inte kantorn sitter och övar. Och det är också fint! Det finns alldeles ypperliga slöjdarbeten i trä, t.ex. träJesus längst fram. Den är uppsatt så att två fönster från sidorna släpper in ljus utifrån på den. Vissa tider på dygnet blir det en speciell effekt när man går förbi utanför.  Jag menar- kan man hare bättre?

I början gillade jag inte utseendet på den här kyrkan, och utvändigt gör jag det fortfarande inte, men in- och utsidan passar sällsynt bra ihop och är ett gott tidsdokument. Sedan är platsen så perfekt, och dagsluset. Materialen är konsekvent utvalda, liksom vinklar och färger. 

Om någon undrar vad jag menar med förvirrad, så är det bara det att jag har börjat knarka TV-nyheter. Det är krig där civila dödas, det är Bostonsprängningen där oskyldiga drabbas, det är svenska politiker som munhuggs som småbarn i en sandlåda osv....

Jag särskilt poängtera den sista punkten i denna mäktiga lista av Vuxenprylar. Betala tv- licensen- hur moget är inte det! Ingen stor grej, liksom. Man ba gö´ret. Inget man liksom lyfter fram särskilt och pratar om. Nånting man alltid har gjort-typ. Ända sedan någon beskäftig människa från Kiruna ringde en sen söndag kväll för att fråga om jag hade tv. Om jag kollade på nyheterna. NÄÄÄ! Sa jag. Tv- det har jag inte. Jag fick skrika NÄÄE högt, för jag hade ju nya smart-tv:på på jättevolym för att kunna höra Nike Nylander berätta om Fredrik Reinfeldts senaste bravader....

Jobbigt. Betalar nu. Gnäller inte.

Spela på travet- kanske du vinner!

Spela nu fort så att du hinner!

Men först- köp en initierad

Tidning med experterad  tipsrad!

Där kan du läsa och se

Om favoriten är med.

Bläddra nu fort och kupongen hålla,

Eller på Nätet: nedåt scrolla;

Meh! Känner mig som en nolla

Värsta språket i travet, kolla:

”Bakspår och springspår, ett lopp i kroppen,

Formen har inte varit på toppen,

Avslutar alltid väldigt vasst,

Nu lite sämre än senast!

Smygläge, ryggläge, vass på speed,

(konstiga namn har de ock, indeed!

Albright och Paisley och Playboy C.H.

Organic Value, Cool Pine- men vad står på?

När jag var liten så var det som så:

Hästarna hette Boy, Kalikå,

Stjärna och Malte, Drutten och Gena.

Ibland var dom lite sena i bena.)

Nusa Dusa blev skrällen

På Valla på kvällen-

Mens Rico Follo drog på sig en del,

Och Nalda Nof syntes stel.

Men vad är det för fel?

Jag fattar inte en endaste del,

Hur ska jag veta var pengarna sätta?

Hur ska jag kunna på kapitalet sprätta?

Om travet för folket är opiater-

Hur kan då ni socialdemokrater

Tycka att staten ska hålla

I totons trådar? Nä, kolla-

Gå ut i stallet i stället-

Njut av den sällaste stillhet

Långt bort från travets konstiga språk,

Långt bort från bongar och tränarebråk!

Men då var det då inte nog med detta! Jag gjorde den dumheten att jag frågade denne städade och välondulerade man om ett bättre abonnemang gällande Internet som skulle svara mot mina väldeliga krav, emedan jag är en textförfattare av rang. Typ!!

Joådå! Nog hadd han det! Jag skulle kunna bli lånandes en router som tele2 hade i twå veckor för att se om den lilla plasttingesten kunde tillfredsställa mina pockande behov. Kunde leverera mina viktiga megabit.

Jomen! Så köört jag hem i min åldriga Volvo 745 å så kömme jag mig opp i lägenheten och så installera jag (alldeles själven) routern dänna. Å lampern lyyst å Internet börj på å fungeer. Jag sökt ju genast upp Youtube å spela irländsk folkmusik, Södra Bergens Balalaika å n´Jerry Williams. 

På väldigt hög volym. För att kunna utröna och riktigt njuta av nyanserna. Det var även Roland Cedermark och Cornelis och Taube. (Men n´Sven-Bertil- han sjung falskt ibland, som min pianolärare sa redan på 70-talet). Det vart som viktigt att spela högt, man kan dansa jigg till nästan allt- och det gjorde jag. Tur att vi inte var fler här! 

För he börja på å svaja. Golvet. Men jag jigga på. Man har ju en 72 kilo att svänga med! Väggarna gick det hårt åt, ska jag säga!

Tele2-abonnemanget var stadigt och fint. Å ni vet ju hur det kan swänga med Håkan Hellström och Sven-Bertil på Grönan... 

Grannen under, n´Ingmar han är ju en tålig typ, men vid 2-tiden på fredagsnatten då var det som att tålamode int räckte till ändå. Han ringt alarmnumret. Vid det laget hade väggarna som vittrat ner å he var ju som kallt ute,- 23 grader. 

Jag minns int helt vad som hände sen, men he va då blåljusa å de va fölk som fråga å de va brandmän (stiliga) å de va massa smörgåstårta... eller va de int de? 

Såhär sig gischet ut- och den väluppfostrade (som om!!) dottern hade handskrivit ordentliga instruktioner åt den åldrande men fortfarande ömma modern:

Lankåååm! Franska är inte min starka sida- men fråga mig gärna om italienska eller latinska glosor. Lancome hette märket, och nu ser ni ju inte texten, MEN...

Jag kan berätta att på den lilla svarta står det med pyttebokstäver (vilket i och för sig är konstigt med tanke på att skrynkliga kvinnor i allmänhet tenderar att se sämre eftersom skrynklorna liksom lägger sig i vägen) " Youth Activator". Vad säger ni om det,va? En liten magisk flaska som aktiverar ungdomen som finns gömd i huden! Denna måste öppnas i Vördnad och med försiktighet annars kan det bli alldeles för mycket på en gång och man kan kastas tillbaka alltför långt i tiden- ja ända till spädbarnsstadiet om det vill sig illa. Och det skulle vara verkligt påfrestande att få börja om igen med alla de där traggliga skolåren på nytt. Tysk grammatik Aus, bei, mit, nach, zeit, von,zu och ackusativobjekt i perfekt particip, pluttifikationstabeller och ett ständigt misslyckande i basketboll...

På den stora blåa står det VISIONNAIRE, vilket låter som en dröm ungefär, men sedan kan man läsa med små bokstäver de stränga orden: Correcter Fondamental och Advanced Skin Corrector. Vad är nu detta? En fundamental korrektur- en rentav avancerad korrektur. Man blir lite skakis, alltså. Från självaste grundfundamentet ska min hud bli korrigerad. Lära sig veta hut och sluta skrynkla ihop sig på det där uppstudsiga viset! 

Sedan är det två små lila burkar som med lite mildare ton förklarar att de är Skinlifting. De ska bara lyfta upp huden lite försynt på natten när jag sover och ingenting märker eller kan göra åt saken. 

Jamen tänk er själva! Man vet ju inte!! Tänk om jag försover mig och tvättar av de där lila burkarnas gisch kanske inte förräns kl 8 på morgonen! Då kanske de har hunnit verka alldeles för länge och lyft upp hela ögonbrynen till hårfästet. Eller halsrynkan till hakspetsen, eller magrynkan till halsen så jag då rakt inte alls känner igen mig i spegeln. 

Och det är ju mängda med folk! Många tidningar man läser har såna där små fyrkantiga blänkare där det annonseras en eller annan f.d. kändis som ska tala. Oftast är det förresten just tala- dom GÖR sällan något, det är inte "kom och ta med dig din trasiga dammsugare så ska vi laga den", eller "kom hit och berätta vad du har för problem med din löpning så ska jag hjälpa dig" eller "ta med dig ditt barn och en schysst trädgren så ska vi göra skoljiga trädjur".

Nä. Minsann. det är prat om hur man går ner i vikt, hur man strukturerar dagen som arbetslös, hur man startar eget nagelfixeri, hur man skriver CV, hur man boostar sig själv så man inte känner sig värdelös, hur man får ny glöd i ett förhållande, hur man jobbar målinriktat i största allmänhet eller bara coachning, styrning, peppning, konversation, kommunikation, problemlösning, träningsfokusering eller optimismoptimering.

Vi kanske behöver allt det här, det kanske är så att vi inte klarar oss utan alla dessa förnumstiga tips, även om det spontant hos mig själv inte direkt har känts något skriande behov av det, men jag undrar: Vem betalar för det? Finns det någon slags marknad för det här? Hur kan vi som samhälle ha råd med detta när många vårdbiträden har tungt ansvar och tungt jobb och har 18000 kr/månad om dom möjligtvis skulle få heltid. Hur?

Se den stiliga bastuflotten, och ovanför den prästgården som står tom:

Stackars den som jobbar inomhus utan fönster...

Man glömmer sina jätteviktiga bekymmer en sådan här dag. Stickan i tån, den där dammtussen bakom toastolen, de alldeles för trånga jeansen man köpte på rea och aldrig kommit i, det tomma huset i Överrödå, att bulldegen jäste för lite, att man inte hittar sin favvolåt med Håkan Hellström på Youtube, att man inte har packat tjärbrännartunnan ordentligt. Allt sånt bara försvinner i denna sol!

Man tänker glada tankar på våren som komma skall, pelargonerna som ska upp ur källarn och att man snart kan sitta på en solig altan med vidunderlig utsikt.

Man tänker stora tankar om klimatsmart livsstil, ekologiska kaffebönor och hoppas att politikerna ska typ få vett ini skallen.

Man tänker frivola tankar om sommarens hjortronmyrar, barnbarnen badlekar och små hoppande shetlandponnyer i betesgräset.

Älgarna, rådjuren, domherrarna, och alla dom. Visst, visst, dom äter mer mat- men ändå. Det är så kallt att man börjar fundera på tokiga saker som att man kanske skulle kunna lära hunden att halvsitta på toastolen (Astas katt Kurre kan det) och kissa så man slapp gå ut. Tänk att det är inte mer än hundra år sedan många av oss människor levde i dragiga, kalla hus och det var ont om ved. Alla ägde ju inte skog, och det gick inte an att ta ved varsomhelst. Återigen tänker jag på hur himla bra vi har det! 

Umeå kommun har full sprutt i elementen och varmvatten kommer ur kran, kylen är full av mjölk och smör och ost och potatis, och jag kan sitta inne i linne och skriva av hjärtans lust. 

Surfa på Internet och få resedrömmar går också bra. Jag skulle vilja fara till Färöarna och Island för att se naturen, träffa folk som bor där och så kolla in trä-metall- och textilhantverket. Till Gotland och se ullspinneriet, och se hur det är på Fårö och så ta hem ett Gotlandsruss till barnbarnen. Till Kiruna för att se hur dom har det där, eller längst uppe i Honningsvåg, eller Stockholms skärgård på sommaren, eller regniga Bergen och åka Hurtigruten....

Hm. det vart inte mycket solsemester i mina fantasier, men det beror på att det verkar bli så överdrivet varmt då och så fullt av andra mesiga turister. Italien på våren vore lagom. Firenze, Venezia, Torino, Bergamo. Äta såna där små goda pizzabitar och tagliatelli, gnocchi och farfalle. Undrar om GammVolvon håller så långt? Finns det månne begagnade kupéfläktar till en 89:ans 745:a i Milano? Måste nog packa skuffen full av generatorremmar, reservdäck, säkringar, tändstift, fördelarlock, kardanaxeldrev och en såndär multisvets. Reservdunk och bensindrivet elverk så kan jag möta våren i Italien!

Man känner sig gammal när man inser att man:

Fortfarande funderar på varför Raketost slutade tillverkas

Kommer ihåg den där lilla blinkande grejen i hörnet på tv:n när ett nytt program i andra kanalen började.

Tänker tillbaka på den tiden när man planerade att se ETT program på tv:n och satte igång den i god tid innan så den hann bli varm.

Undrar varför varenda häst i detta land måste ha dubbla eller tredubbla täcken på sig ända in i maj månad, när ingen hade det på 70-talet.

Inte längre blir åthutad av medelålders män i beige trenchcoat och svarta glasögon när man gör nåt bus. Men det beror inte på att de där männen med sina portföljer och cykelspännen försvunnit, utan på att 1. Man är listigare nu när man gör bus, 2. De där männen är räddare för mig nu. Jag springer fortare.

Inte alls är värd att kosta på sig en antirynkkräm för fyrahundra kronor per burk. Efter 50 går inget att stoppa vad gäller kroppsligt förfall- det bär av utför med rasande fart, och det enda som händer om man köper dylik smörja är att man inte har råd med någon guldkant på palttallriken på ålderns höst.

Tycker att alla under 22 har alldeles för kalla vinterstövlar och undrar om deras mormor stickar tjocksockar åt dom så dom inte alldeles förfryser sig när dom trillar omkull i en snödriva på väg hem från krogen, förlåt: på väg hem efter en sen förläsning på universitetet.

Ojojoj. Hela tangentbordet fullt med tårar. Löjligt. Sluta grina. Över 70 sorgesamma kommentarer på hans Facebook under bara ett dygn övertygade mig. Sista inlägget  från honom själv var 22 december, då skulle han på Bolaget. Sen vart det tyst. 

Vad vill jag säga med detta så ovanligt seriösa inlägg? Ta vara på era vänner, lev livet medan ni kan och bli fan inte arga på småsaker!!

Föräldrar har fördärvat min karriär. Helt präktigt vägrade dom att ha alkoholproblem (har aldrig sett dom påverkade hitills under över 50 års släktskap) inga droger, inget okynnes-sockerknaprande, en fin skola med bra lärare fick jag gå i. Ridläger fick jag fara på och hästar hyrde vi på somrarna. Kompisar sov över och alla roliga klassresor var jag med om. Till råga på allt är min styvpappa jätteidealisk.

Fatta vilken misär! Nuförtiden kan man ju hur lätt som helst göra författarkarriär på att avslöja saker om sina frånvarande föräldrar, tala ut om övergrepp, vägra att konfronteras med dom offentligt och med ett raskt penndrag dra ner glorian på kändisföräldrarna. Allmän heten verkar intresserade av att läsa om hur alla halvkända barn haft det och hur usel deras uppväxt varit och att dom till följd av detta blivit missbrukare, olyckliga, otränade och förbittrade.

För min del ledde all denna odrägliga idyll till att jag blev missbruksberoende. Av skog. En livslång besatthet av skogen, dess flora och fauna och dess eventuella mysterier. Jag skyller särskilt min mamma på grund av ideliga helgutflykter till naturen och berättande om Näcken, Skogsrået och Bäckahästen, styvpappa fyllde på och talade om ekologiska samband och farliga gifter. Pappa kom med gulliga böcker med foton på rävungar, Beskows Solägget och sagor om kloka ugglor.

Jag drogs ut till skogen mer och mer- korta stunder med mina vänner i skogen räckte inte att fylla mina behov. Jag fick låtsas vara svårbedd och följa med andra ut i det härliga gröna som vägvisare.

Försakelserna började rada upp sig: Nej till kaffedrickande hos grannar med hembakta vetekakor, barnen fick inte träna fotboll mer än tre dagar i veckan, jobbet ”krävde” mer och mer övertid, inga festklänningar på galgarna utan yllesockar och Fjällrävenjackor började torna upp sig i garderoberna.

Det gick så långt att jag SMAKADE på späda granskott, försökte tugga på kåda, bet i björknäver och gnagde på harsyrablad utan att riktigt inse vart det kunde bära hän.

Mer och mer började jag umgås med den bisarra tanken att jag skulle FLYTTA ut i den älskade skogen. Helst uppe i Västerbotten med de fantastiska vyerna. ( I min idealiserade fantasi trodde jag det såg lika vilt och vackert ut i Umeå som i Örträsk eller Klutmark eller Mellanås eller Lycksele eller Kvavisträsk).

Mina vänner gjorde sitt bästa för att få mig att inse att det stilla granskogsuset egentligen var onormalt och det friska och frejdiga storstadsbullret av slagborrmaskiner, lastbilar, enorma ventilationssystem, vrålande sportsupportrar och hemtrevliga polissirener snabbt skulle få min mentala hälsa på fötter igen.

Men jag var icke hågad att höra därpå. Vännerna blev mer och mer misstänksamma och jag fick hemligare och hemligare smyga ut i till det gröna.

Hur det gick? Tja, mina gamla vänner lever väl i en storstad i en liten trävilla från 1935 med en tomt på 950 kvm och med utsikt över grannens vältuktade gräsmatta och vidare ända till Blackebergs tunnelbanestation. Den kostade säkert bara 5.400.000 kr om den inte var så renoverad.

Och jag sitter högst upp på ett berg i Västerbotten med milsvid utsikt och en kaffetermos och en glad hund och varma yllesockar på fötterna.

Vilken looser det blev av mig!

Men ere inte fö jäla underbart? Gamla Tavelsjö breder ut sig inför våra ögon med skoterspår o allt! Synd att inte telefonkameran har större sensor så fotona i lite mörkare ljus blir bättre.

Nu är helgerna slut och de flesta ska tillbaka till vardagen! Om ni känner er tveksamma inför att klara av att ställa om till arbetsläge, börja skjutsa barnen på frekvent träning nu på vårterminen eller är rädd att ert förhållande kommer att ta skada av den långa våren utan uppiggande helger, så vänd er till mig. Jag får 34000 kr + moms av arbetsförmedlingen för varje person som använder mig som privatlivscoach och mina råd är lika fräscha och nya som lätta att följa: Prata med varandra- ge barnen precis det de vill ha utan att skämma bort dom, se till att få tid tillsammans och stressa inte upp er inför påskfirandet!

Helt allvarligt.

Färsk sågyta, magnecyl, kopparspik, näringsämnen eller varmvatten är en del tips. Jag har ett annat!

Invänta sommaren. Gör en ordentligt stor plats hemma. Bryt upp en liten nätt yta om c:a 4-5 kvadratmeter i golvet om du har mindre takhöjd än 4,5 meter.

Hyr en grävmaskin. Gräv upp en lagom stor och mycket livskraftig och stilig gran med goda genetiska förutsättningar med så stor del av rötterna och omgivande jord som möjligt. Kör hem granen och sätt alltihop på lämpligt ställei finrummet. Vattna ordentligt.

Håller i flera år och kan smidigt omvandlas till påsk- midsommar- kräftfest- surströmmings- eller Halloweengran!

Sitt ni inomhus och jäs, se tv och ät mera, bara. Tänk inte på de svältande barnen i Afrika. 

Eller domherrarna och domdamerna som tittar in genom köksfönstret för att ge dig dåligt samvete övera att du inte köpte den där havrekärven på julmarknaden...

Jag skriver inte om knäcken jag inte kokat eller bullar jag kanske kommer att baka eller kakor jag kommer att baka. Ej heller om handvirkade hundsockor, Ernsts mossbeklädda juljluskrona eller annat pyssel.

Faktum är att pyssel står mig upp till halsen så till den milda grad. Alla ska visa på tv hur man använvänder nya oväntade grejer och återanvänder gammalt skräp och fodrar och knåpar och knypplar och tråcklar och fäster och limmar och klistrar och tejpar med en helt ny alldeles magisk tejp och använder en vanlig hålslagare till något underbart pynt och skarvar och fyller i och böjer av och lägger till och minskar in och vräker på och ändrar och tarupp på nytt och målar om och piffar upp och drar in och markerar sömmar och viker in och trancherar och blandar ihop och remixar och återcyklar.

Det är jättebra att folk fröjdar sig och gör allt det här- jag har ingenting att invända, egenteligen- detta är inget kyligt objektivt inlägg. 

Jag bara längtar efter stämningen på byggnadsvårdskursen. När vi började den sa Arne, 66 år och vår utomordentligt eminente och inspirerande vikarie; "Nu ska ni glömma allt vad centimetrar och millimeter heter! Nu äre tum som gäll!"

Allt var så funktionellt, enkelt och grovt på något sätt. Om vi frös så tog någon ett gammalt oljefat och så eldade vi spillvirket där, någon tvärfor och köpte korv, man hittade ett galler och la över och grillade. 

Om vi behövde en trappstege så tog någon och starade motorsågen och fixade till en alldeles egendesignad fullt fungerande timmerstege. 

Ibland voro vi i slöjdsalen och tittade på de enormt skickliga slöjdarna (slöjdare är lite böjdare- byggnadsvårdare är lite nöjdare!) som stod och sandpapprade och planhyvlade om och om igen, handhyvlade till brädorna var lena som barnkinder och tunna som papper, fiiinsliiipade stämjärnen som vi respektlösa byggnadsvårdare hämningslöst hade gjort fula jack på när vi vildsint högg i någon vrång furustock som råkade ha en hemsmidd spik i sig. 

Vi var ganska timmermansmässiga och otyglade, men när vi då vördnadsfullt fick vara i slöjdsalen fingo även vi grova sällar slöjdarögon och sliiipade, hyyyvlade och kämpade med perfekta sinkningar tills vi tyckte det var bra. De duktiga slöjdeleverna hjälpe oss tålmodigt med maskiner och verktyg och uppmuntrade ivrigt våra ibland tokiga och halvfärdiga slöjdalster. Efteråt fick de börja om på nytt igen och slipa verktyg vi våldfört oss på...

Sedan rusade vi ut till våra kära bilningsyxor under vilda skrän,Erik högg sig i tummen, Noah drämde en klubba på fingret, jag fastnade i nån utstickande knut, Terje stod bredvid och fällde syrliga kommentarer, Louella bröt av tumstocken, Mikael J. spelade in en tokig film på mobilen, Robert pillade på iPhonen och anmälde sig till nästa pokerturnering på Malta, Catherine jobbade på koncentrerat som en liten bilningsmaskin, Rickard hivade stockar, Jorma hivade ännu tyngre stockar ännu högre, Nils showade och spelade upp små sketcher, Burman suckade och mätte och kollade, vår tålmodige och supersnälla lärare Jörgen försökte att på något sätt få en aning ordning och organisation på oss. 

Härliga tider!!

Där stod Evy så okänd i skolbespisningen i Lidköping och slevade intet ont anande upp pölsa, lappskojs och köttbullar till de näsrynkande skolbarnen. Så plötsligt (även om det kanske inte är så ”plötsligt” att komma på att man vill göra något annat när man står i en matbespisning) kom hon ungefär 1980 på att hon skulle börja springa. Jajamänsan- jag säjer bara det- kolla hennes resultatlista! Hennes insats i OS 1988 verkar vara i det närmaste ett fiasko- men att komma på 24:e plats i vilken OS- gren det vara månde vid 46 års ålder och efter 8 års träning, det är banne mig beundransvärt.

Jag hörde nångång i radio, eller om jag läste det att hon säger att man bara ska träna så mycket att man tycker att det är roligt.

Ha! Jag säger bara ha! Det metoden har jag praktiserat i större delen av mitt vuxna liv och se så långt det tagit mig i min idrottskarriär. En skämmig placering i sistaklungan i ett barnlopp i Värmland på 80-talet…

Nänä. Ska träning ge resultat i kondition och hälsa är det bara en sak som gäller: No excuses!! (Inga ursäkter). Som min hästtränare Maria Egelby sa när vi adepter pustade och suckade och ursäktade oss av alla krafter för att slippa galoppera ännu en serie operfekta volter eller få till den där prisvinnande långsamma spänstiga traven.

Såhär jobbar min och säkert många andras hjärnor:

Härligt att springa etthundra meter

Där hasar Janne och där går Peter

Nu tror jag nog att det blåser för kallt

Jag springer hem och inställer allt.

Härligt att jogga flera minuter

Varför är det ingen som blåser saluter?

Jag är så flåsig och väldigt skavsårig

Och faktiskt väldigt svårt överårig!

Härligt att kuta rätt genom byn

Solen står högt och lyser i skyn

Men aj- det var en sträckning i foten

Nu far jag hem och googlar om boten.

Jag springer fort så att  jag blir svettig

+ 26- men är det helt vettigt?

På tok på tok, för mycket sol

Jag tar taxi hem och sätt mig i en stol!

Härligt att känna pulsarna slå

Jogga på hej och hå!

Men nej nu trampa jag fel på asfalten

Fort hem och stek upp palten!

 Men varför stanna vid idrotten? Varför inte braka in med reklam och sponsring med full kraft överallt om det nu är så bra? 

Avskaffa den där åldriga Platsbanken och låt de arbetssökande betala för reklamplatser om sig själva på ställen de själva får välja. Det är klart att de flesta kanske skulle vilja synas på blinkande ljusskyltar över E4:n mitt inne i Umeå hellre an än att marknadsföra sig på en blekt affisch på baksidan av en container på återvinningsstationen. Så för att fördela det rättvist så kunde man ju ta ut olika stora avgifter. Containern kan ju inte kosta lika mycket som E4:an, det förstår man ju att det måste till en differentiering. Men huvudsaken är att man har möjlighet att välja. Då känner sig vanlia männschor så nöjda.

Nya grepp skulle det bli! Tänk när du ska byta blöja på din 1-åring och viker ut den där bajsiga fliken och får syn på en underbart retuscherad 22-åring som under sin bild glatt i en pratbubbla utbrister: "Behov av en barnskötare?? Jag heter Linda och kan börja direkt!"

Det är i Pampers blöja, det. I Liberos sitter Annas bild, hon jobbar gärna OB-tider. Om konkurrensen fungerar marknadsekonomimässigt så sitter en lite suddig bild på Anton i ICAs basblöja och förklara glatt att han jobbar för 90% av lönen som de andra vill ha.

Nu är nog potatisen klar. Jag ska steka mig en bit fint svenskt gårdskött till den. Filé, tror jag minsann. Om inte sillen hoppar ur sin burk med små plakat där det står "Vi har omega 3 i oss! Vi är billigare! Vi räcker längre och gör vad som står i vår makt för att du ska bli lyckligare än med den där fesna filén!"

Hur mycket makt som nu kan finnas i en liten usel sillbit...

Mycket har pratats om vinster i vården, skolorna och välfärden. Överhuvudtaget känns det som om arbetsmarknaden är satt över ända! Skolor privatiseras och måste göra en massa reklam för att få elever- vilket gör att de offentligt drivna skolorna också måste svara med motsvarande salva av reklam. Inte kom det en mängd färgglada broschyrer neddimpande i brevlådan om alla olika gymnasielinjer när jag eller  mina syskon gick i nian.

De äldre ska välja vart de vill bo på gamla dar och vips står Carema, Förenade Care och kommunen i dörren med information om hur många gånger i veckan de garanteras att få höra dragspelsmusik, hur många kvadratmeter de ska få förfoga över, bemanningstäthet, tillgång till sjuksköterska på OB-tid, avstånd till närmaste kyrka eller trevlighetsgraden i besöksrummen. Om de väljer fel kan de ju alltid flytta- det går ju så lätt när man är gammal och skröplig med RUT- avdraget. Vips, bara.

(Fast jag är fundersam på hur många av dagens och framtidens pensionärer vill ha sånt. Vi kom väl mer att intressera oss för om vi får sittplats till Metallicas konserter, om det blir nubbe till surströmmingen, att vi kan se barnbarnens fotbollsmatcher i direktsändning, att vi kan bläddra i nyaste motorbåtskatalogen eller få tag i reservdelar till Volvo Duetten).

Kanske har de någon intresserad anhörig som kan hjälpa dom att välja rätt, som en politiker sa. Lite naivt.

Arbetsuppgifter huggs liksom upp i småbitar och läggs ut på entreprenad eller bemanningsföretag. Så sprides ansvaret för anställda och arbetsmiljö för vinden.

Är jag nöjd med detta? Nej. Nej. Varför stanna där? Varför inte lägga ut fler verksamheter till entreprenad till lägstbjudande?

(Finns det t.o.m. vissa likheter med att socknen auktionerade ut barn för inte så länge sedan i Sverige. Den som begärde minst betalt för att ta hand om barnen ingen ville ha fick jobbet).

Kungahuset. Lägg ut marknadsföringen av landet på entreprenad så att proffs kan ta hand om det hela! Det handlar ju inte om arv och stiliga förfäder- sånt är stenålders! Det handlar om varumärkesbyggande, optioner i företags tilltänkta tillväxt, nätbyggande, förevisande av statistiska fakta i fördelaktig dager, minimering av nedåtrisker i BNP- nivån och en positiv inställning till bärkraften i konsumtionsförmågan. Bernadottingar- vad vet dom om det? Kan dom verkligen utföra det på att kostnadseffektivt sätt?

Kronofogden. Alldeles för korrekt och stelbent, enligt mitt sätt att se. Här finns stora möjligheter för f.d. idrottskämpar att göra en ny karriär. Särskilt inom hockey, fotboll och boxning. Ta smällarna! Ta täten! Kör på! Hit med pengarna eller du blir dömd att sitta på en iskall bänk och se hela Allsvenskan.

Räddningstjänsten. Varför ha kompetent folk i ständig beredskap? Det finns säkert mer innovativa sätt att sköta det. Köra brandbil och ambulans kan ju vilken körkåt nittonåring som helst göra för 225 kr/dag. Och klistra lite plåster och tala lugnande- det krävs väl ingen universitetsexamen strängt taget?

Först trodde jag att jag hade blivit gammal. Ve och fasa. Jag förstod mig inte på den nya ordningen på Ica Maxi och Obs Coop. Allt var ställt på ända, man fick ta på sig joggingskorna för att orka jogga runt i alla skrymsen och vrår för att hitta det man skulle ha. Mejerivarorna var gömda, peston bland pastan, lister vid klister, limmet bland stimmet, osten vid posten, brevet i skrevet, pappor vid papper, tipset vid vispet, härvor hos Hervor, ölen i kylen, vandaler bland sandaler, skorna bland makaronerna, russin i parti och i dussin, kuponger bland krutonger, moddlare bland joddlare, telefonchip vid OLW-chips, pennor och block bland klänningar med smock och lock och pock.

Sen visade det sig alltså att även folk i 30-årsåldern var helt utmattade av att springa runt och leta. T.o.m. mina taxikunder från andra städer sade helt utan att jag frågat om det att dessa affärer var i total oordning. Puh.

Det är den nya tiden! Häng med eller droppa av! 

Det är ont om jobb? Vad göra? Jo- vi tar in en hög med jobbcoacher och betalar feta pengar för att dom ska peppa arbetslösa att söka jobb och inte ge upp.

Du vill köpa frimärken? På posten? Nä, det går helt plötsligt inte bra, vi har ju bara köpt frimärken på posten sedan 1600-talet, nu är det nya tider, köp på Ica. 

Du får tillbaka pengar på din orimligt höga elräkning? Jomen, det går bra att ta ut återbetalningen på Statoil.

Du vill köpa en glödlampa till bilen? På Jula finns det.

Du vill köpa billig spolarvätska? På biltema- inte på Statoil eller OKQ8.

Du har fått tag i vindrutetorkare och vill ha hjälp att byta? Det går inte. På Statoil jobbar bara SÄLJARE, som säljer kocklandslagets surkålsbratwurst och aldrig glömmer bort att fråga om du inte vill ha några bullar till ditt kaffe. Dom kan inte det här med fordon!

Vad kommer härnäst? Låt mig gissa. Fredrik Statsminister lägger sin bekymrade panna i klädsamma veck. Svenska skolan visar dåliga resultat ute i Europa. Lärarna har för hög arbetsbörda med alla betyg och mobbningsprogram och kompetensutveckling och samtal och uppföljningar och hemringningar. Få vill utbilda sig till lärare. Obehöriga vikarier florerar. Hm.

Skolcoacher! Det tror jag blir det nya. En hel hop med skamligt välbetalda egenföretagare utan någon som helst pedagogisk utbildning eller erfarenhet kommer att välla ut över svenska grundskolan i akt och mening att peppa eleverna att kämpa på och inte ge upp.

Det är både vackert och att se på och lätt att få randigt när det är färdigrandat från början, precis som schackbrädefärgen på julafton...

Men vad GÖR jag? Sitter och vardagsbloggar utan minsta tanke på viktiga och stora saker. Jag hade tänkt att göra en julklappstipslista för vuxna. 

Snälla ni allihop! Till vuxna människor som redan har det mesta - kan vi inte alla istället för att konsumera en massa saker skänka pengar? Cancerfonden, Hjärt-och-lungfonden eller Rädda Barnen.

Gilla!!!

I varje fall så har hon drabbats av en shoppingvåg och köpt sig en ny telefon. I can bet the old one was the kind of old Nokia with black-and-white-screen. 

Det är så kul när min 10 år yngre storstadssyster ringer till mig superlantisen som t.ex. inte har suttit i en sån däringa flygmaskin sedan mars 1989 och säger: "Jag har köpt mig en sån där...ny...smartphone. Men jag kan ju lämna tillbaka den om jag ångrar mig".

Ångrar mig!! Herregud, jag har hela mitt kontor i min telefon. Hon skulle bara veta! Alla mail, med adresser och möten och besked, kartor, telefonnummer, Google! Jag menar GOOGLE! Det fanns ett liv innan Google, som min vän Sybil säger, men ingen minns hur det gestaltade sig. 

Man sitter och pratar med vänner vid ett eftermiddagsfika. Någon undrar hur getingar övervintrar. Googla! Man får plötsligt för sig att en ny tvättmaskin kanske inte är så dyr som man trodde. Googla! Familjen funderar på att fara till stugan i helgen, men hur blir vädret? Googla! En uttråkad taxichaufför vaknar kl 06.00 en morgon och tänker: "Mitt liv förspills! Kan jag studera vidare?" Googla! Plötsligt behöver en dotter pengar till taxi en sen lördag kväll. Nordeas hemsida!

Det är egentligen hemskt och skämmigt hur beroende man har blivit inte bara av Internet, utan också att ha det med i sin mobil jämt!

Ni som har Facebook ska förresten tänka på att ALLT som ni har på er Facebook finns kvar och lagras- även om ni tar bort er Facebooksida. 

Nu ska jag ut och jogga. På riktigt- i verkliga livet i skogen.

Om ni ville veta. I Tavelsjöbygdens avdelning, alltså. Jag skulle tro det gick betydligt vildare till på Klintforsådalens årsmöte. Dom är ju så vilda däruppe nära Norrbottensgränsen. Har med sig motorsågar på sammankomsterna, och inte bara det- uppe i Byske kan man se medlemmar som släpar iväg hela byasågverk till årsmötena! Det var ingen ände på förskräckelsen när n´Ante tog a´Gudrun i nackskinnet och hotade att aptera hennes kraftiga ben i Bamsesågen. Men då gick n´Nicke emellan och röt med predikorösten: "Att så att nu taga vi fikat som skyndsammast så vi då orkar upp och göra fuse a mörnom". (=utföra ladugårdsarbetet i morgon bitti). 

Dom e inte kloka, dom där Skelletbona!

Huru dom driver och domderar med djurskyddskontrollanterna och doppar ner dom i svembrunnarna lite varstans däri Kågedalen! Ligger på lur med lasersikten och skräm vettet ur EU-stödskontrollanterna! Försåtminerar bångstyriga markägares postlådor med hemmagjord dynamit och anlitar svindyra Stureplansadvokater efteråt! Preparerar mjölkbilarna med grön karamellfärg och barrikaderar COOP- butikernas mjölkdisk om lönsamheten blir för låg!

Och allt dethära det är sant! Va?? -Det har jag hört ifrån en tant! (den raden var tagen från Arvika Gammeldans Orkesters låt).

Nå, där kan man få se hur mat lagas. Och vin väljas, och vanlia männschor uppdateras (på utsidan- inte frågan om nån högskoleprovsträning, inte!), brässering, tranchering, dressing, redning och andra -ingar. Det är hemgjorda marsmallows, exotiska grytor, nätta små förättssnittar och alkoholfritt öl- på morgonen! Man undrar hur det ska gå när det blir lukt-tv...

Nu är det så bejublat att det finns på tv inslag om hunduppfostran med excellenta pedagoger. Dom lär oss lugnt och metodiskt och effektivt hur man lär hunden att inte bita i byxben eller barnabarn, inte äta upp allt som lämnas på bordet, inte skälla på folk och inte vara rädda. Det är förstås en himla massa "inten", men det finns också andra nyttiga träningar av typen lär-hunden-hoppa-hinder eller lär-hunden-balansera-på-en-bräda eller lär-hunden-spåra-upp-och-apportera-grannens-knark.

Allt är mycket användbart och bra- MEN! Min hund funkar det inte på. Ibland kommer vi så långt som att hon stirrar intresserat på rutan när det skälls, men mestadels ligger hon utspilld på golvet och vill inte alls engagera sig.

Och den där dyra dressyrkursen, sen, då! Helt värdelös- inte kan hon ens utföra en enkel deklaration (och det som ändå är så lätt nu på mobilen), nosa upp dyrbarheter på loppisar eller byta oljefilter på bilen!

När man är chaufför så råkar man ut för de konstigaste människor som säger de märkligaste saker. Vad menade han? Skulle jag vara tacksam för att jag hade en kund som inte tänkte slå mig? Slog han de som inte var kvinnor? Var han på ovanligt gott humör?

Det förvånar mig alltid att folk som som beter sig oartigt och faktiskt många gånger oförlåtligt ändå alltid är så bergsäkra på att dom får åka dit dom ska. Dom vräker ur sig precis det dom tänker just då, ungefär som Lennart Holmlund (s) i Umeå, men ändå tror dom att man inte ska kasta ut dom. Eller släppa lös rottweilern man har i bagaget, eller trycka på larmet eller köra bara köra ut dom i mörka skogen och köra upp ett JÄRNRÖR i ....

Nä. Sånt är det ju bara riksdagsledamöter som gör. Och dom lämnade ju tillbaka röret på sin plats, så det var ju egentligen som om inget hade hänt. Alls. Överhuvudtaget. Ingen fara, strängt taget, när man tillhör ett helt rumsrent parti. 

För första gången vad jag vet har vi i Sverige fått ett parti som måste tala om att dom är rumsrena.

Det är ju bra, vem vill ha förtroendevalda som skiter på vardagsrumsmattan?

Taxikunder är färstås ett tvärsnitt av befolkningen. De åker till flyget i jobbet, de åker till flyget privat fulla som ägg mitt på dagen för de har direktflyg till solen och paraplydrinkarna, de åker till 7khuset, de åker ut i skogen på en fest i nån fotbollsomklädningslokal utanför Bullmark, de åker hem från någon adress de inte riktigt kan tidigt på söndag morgon med utsmetat smink och rufsigt hår och inte Alldeles Rent Samvete. De åker till jobbet när de har försovit sig och de åker från och till uteliv i storstaden Umeå. Uppraggade, oraggade, inraggade, utraggade.

De flesta kunderna är ändå bra, som tur är!

En Facebooksida där jag skulle berätta hur illa jag tycker om att: få smörkladd på tangentbordet, bryta av lillfingernageln när jag drar ut en död ko ur en lagård, elräkningen är obegriplig, joggigskorna är utnötta, det luktar rök om köksinredningen, Coop Forum inte har min favvofärg på nagellacket, min hålslagare bara gör tre hål i papperen, grannen har mycket finare bil än vad jag har, färgen på min balkong flagnar och faktiskt flera mängder av andra VIKTIGA saker som jag vill delge.

En Facebooksida där jag skulle berätta om allt som finns att veta om Massey-Ferguson 135 av 1968 års modell.

En Facebooksida där jag talar allvarligt om Kränkningar. Det finns folk som känner sig kränkta av väldigt mycket. Jag menar ba: Hur kul är det om man t.ex. inte kan skriva riktigt bra och ändå känner att man ideligen måste häva ur sig precis allt som som man kommer på? Då kan man ju bli kränkt om någon påpekar att man kanske skulle försöka att inte skriva ett tarvligt talspråk med dålig stavning och usel kommatering, när man ju sitter som förtroendevald i kommunen. Faktiskt.

Eller om man har mycket vilda och glada katter hemma i lägenheten å sen går på Coop och handlar och så har dom extrapris på stearinljus! Det kan man ju inte elda med för då kommer katterna att bränna nosen och sveda svanshåren.

En Facebooksida där jag berättar precis allt som rör min hund. När hon har födelsedag, hur söt hon är när hon sover, vilka gosedjur hon tycker om, hur intelligent hon är när hon gräver ner ben och vilka hennes lekkamrater är. Och hur hon mår just nu i denna stund.

En Facebooksida om att starta upp Facebooksidor om I-landsproblem. Brutna naglar, förlorade drömmar om en trädgårdsfontän, ett drinkrecept som var jätteäckligt, att vissa avsnitt i Kalle Ankas julafton hotas av borttagning, att slingorna i håret blev fel färg, att man har ägnat enormt abnormt långt tid att fylla i ett Internetformulär för att få biljetter till en julshow och sen slutar Internetuppkopplingen fungera- å då vet man ju inte säkert om man kommer att få gå på just den showen!

Syntetiska material ska bara användas när det inte finns fullgoda ersättare i naturmaterial.

Hur länge har människan klätt sig i ull??? 

Ull värmer även om den blir fuktig. Ull suger inte åt sig kroppsfetter. 

Ha på dig vantar i syntetmaterial. Hur blir det? Iskalla om de blir blöta, och även om de håller sig torra så blir händerna knastertorra och man får torrsprickor. Särskilt arbetshandskar med teddyfoder.Samma med sockar. Nu finns det ju för höge farao ullgarner som kan tvättas i 40 grader maskintvätt, så det finns ingen anledning att ha nåt annat. Jo, det finns det. När man har mössor i syntetmaterial så blir håret så elektriskt att om vi bara kunde ta tillvara den statiska elektriciteten som alstras när vi tar av oss dom, så skulle det inverka menligt på kraftbolagens vinster...

Nu ska jag göra det som människor gjort i förmodligen 100-tals år: sticka ullsockor till barnbarnen!

Om ni inte vet hur ni ska göra ett hälsteg- vilket för de flesta är den största akilleshälen när det gäller detta viktiga och traditionsrika hantverk- så kan ni fråga mig. Jag har lärt mig det i skolan när vi hade sockstickning med Gertrud Penzias ungefär 1968. Sen glömde jag bort det.

När jag bodde i Grundfors hade vi de mest underbara grannar kan man ha, och när jag inte kunde komma vidare på socken efter skaftet, som alltid går geschwint och smärtfritt, så gick jag ner till a´Margaretha, som sa: Nämen förstår du, det vet jag inte, och nu när a´Märta är borta så måste vi gå ner till a´Sonja. Så vi gick ner till Sonja och Egons å fick oss nå kaffe och nå skvaller, och efter en stund så gick Sonja in i kammarn och drog ut en låda och tog ut en liten liten hopskrynklad lapp. Så vek hon ut den och där fanns ett bra hälsteg beskrivet som jag nu kan utantill. Efter bara 15 års träning...

Fyra svarsalternativ.

Sånt trams. Som att man visste det. Dom skulle fråga sånt som är på riktigt. Enligt de Estreenska empiriska erfarenheterna. 

Var sitter givaren till termostaten på en volvo 745:a av 1989 årsmodell? Vad ska man ge en ko med acetonemi? Vilket garn är bäst att sticka tjocksockar med? Hur får man stopp på en glad blodhund som kommer rusande mot en i full karriär? Hur byter man kupéfläkt på en Volvo 244? (Svar: Inte alls- man skrotar fanskapet!) Hur får man en unghäst att acceptera sadeln? Hur hittar man till Saivomuotka? Hur tar man bort getingar?