Vadå ”det har vänt”? Vad har hänt? Äre lönt att sätt på pränt?

Jo, det blir ljusare nu!

Såhär fint var det en morgon när jag var ute o gick!!

Kolla hur solen lyser på de frusna vågorna på Tavelsjön…

Jag skulle gärna hoppa över julen direkt och gå vidare till våren, men det dröjer ju, så man får vara glad för det lilla, som barnens farmor sa. Nu har jag alltså bott i Västerbotten i 33 år, och varje år i oktober säjer Västerbotten med sin mörkaste röst: ”Jag varnar er! Vänd hem! Åk till varmare ställen! Gack hädan och tinen upp Eder avkylda lekamen på trevligare breddgrader!” Och varje höst säjer vi kaxigt tillbaka:”Nänä, vi stannar här med dig. Hur kallt kan det bli?” Och varje november och december är det hemskt och mörkt och ganska kallt, men vi härdar! Vi är Norrländska kwinnor och männer som klarar det här. I januari och februari blir det etter kallare.(Det är ett förbaskat gnäll hela tiden på frostiga bilar, halkiga vägar, igensnöade vägar, oplogade vägar, ohämtad post, okomme tidningar, blöta hundar och barn, illvilliga kalla bilar, parabolantenner som blir ivägblåsta, tak som pajar, ett mörker som förmörkar våra sinnen, julgranar som blir stulna, hundar som fryser så att de hoppar på skaren och ett ständigt torkande av Hestra-vantar). Men utåt sett är vi hårda. Dom där sörlänningarna som inte kan styra biln sin på blankisn, och grannarna som inte törs hämta posten på tri daga, dom där tågresenärerna som inte fattat att man inte kan åka tåg utan att man måste ha en fyrhjulsdriven VW med dieselvärmare om man då ska komma sig nånstans.

Ärligt. ÄRLIGT, västerbottningar, vänner i Nordanlandet, systrar och bröder i Norrland – visst är det väl eländigt med kylan och mörkret? Jag tror vi stannar här för att det är så trevligt folk som bor här. Slalom och vinterrally och skoterkörning i all ära…