Ibland, ganska ofta faktiskt, funderar jag på hur långt vi egentligen har kommit när det gäller att tänka klokare tankar. 

Alltför ofta tror jag att människor fungerar mer som min bild (något förenklat) visar. Vi måste kategorisera människor, i ond och god, offer och gärningsman, svart och vit, moralisk och omoralisk. Så fungerar vi helt enkelt. 

Men i och med det tankesättet visar det sig gång på gång att vi inte lärt oss någonting av våra egna fördomar och generaliseringar. 

Att det som hände i Bjästa (samhälle stöttade dömd våldtäktsman) kan hända varsomhelst och att även vi själva skulle kunna ta ställning för en våldtäktsman, vill vi inte gärna tro. Men tänk om det är så ändå?

Om den perfekta medborgaren, populär, älskad av alla, är misstänkt för ett fruktansvärt brott som tex våldtäkt och offret visar sig vara mindre populär, kanske har betett sig "omoraliskt" tidigare, kanske har ljugit eller sagt kontroversiella saker, ja vem är man då mest benägen att tro på? Och kanske framförallt, vem vill man tro på?

Om vi tar exemplet Julian Assange. Om han är skyldig eller oskyldig till våldtäkt vet bara de inblandade, och går inte att spekulera i eftersom vi inte fått veta någonting alls hittills, är han anhållen, ska han anhållas, är det misstanke på sannolika skäl???

Men att göra som man gjort på vissa sajter; smutskasta de tjejer som anmält honom, bara för att man tycker saker om dessa tjejer, deras åsikter, deras sätt att leva etc, det är ett tecken på att många människor inte lärt sig någonting sedan Bjästa.

I ena sekunden hänger man ut misstänkta brottslingar med namn tex för att de är invandrare, i nästa sekund hänger man ut eventuella offer och kallar dem slampor... 

Sanningen är mycket mer nyanserad än att det finns enbart goda och enbart onda människor. Människor som i normala fall står för något gott kan fortfarande begå onda handlingar. Men tänk att det ska vara så svårt att förstå.