Vad har Björklövens supportrar, de kommunala politikerna Lennart Holmlund och Britt-Marie Lövgren samt Markusevangeliet gemensamt? Jo, de går alla att köra som textmoln i Wordle för att få en grafisk bild av vad de säger.

Wordle är en liten spännande applikation på nätet som gör att man kan skapa ett textmoln utifrån hur många gånger olika ord används i en text. De ord som används ofta blir större, mer ovanliga ord blir mindre. Resultatet blir en grafisk representation som ger en bild av vad texten vill säga.

Björklövens supportrar på nätet
När Björklöven åker på stryk mot AIK med 4-2 den 30 oktober kokar det redan efter tio minuter in i matchen bland supportrarna som sitter uppkopplad på internet. I samband med matchen skrivs det nära 500 inlägg på forumet The Club Is Mine, ett mycket populärt nätforum för lövenfans.

För att få en bild över vad supportrarna skriver till varandra timmarna före, under och efter matchen kopierar jag alla deras inlägg och för över det till ett textmoln. Du ser det här nedan.

Textmoln när Björklöven förlorar med 4-2 mot AIK:

Vad döljer sig bakom textmolnet? Tre namn sticker ut och återkommer ofta i inläggen: Kari, Floberg och Siken. Kari Eloranta är tränaren som enligt supportrarna inte klarar av att coacha laget inför denna match (Eloranta är också självkritisk efter matchen, se intervju och se kommentar). Jonas Floberg är forward som får kritik för att han inte gör mål. Siken är målvakten Thomas Sehlstedt vars insatser under främst första perioden av matchen ifrågasätts av supportrarna vid datorerna.

Och textmolnets ord ”fan”, ”jävla”, ”sjukt”, ”dåligt”, ”helvete” och ”satan” säger något om känsloläget hos supportrarna just denna kväll. Det går tungt för Umeås älskade hockeylag och på nätets forum skriker supportrarna ut sin förtvivlan.  

Politiker som textmoln
På samma sätt testar jag kommunalrådet Lennart Holmlund (s) och folkpartiledaren Britt-Marie Lövgren (fp). Båda är välkända Umeåpolitiker och bloggar flitigt på Västerbottens Kuriren. Alla deras blogginlägg finns tillgängliga på vk.se så jag kopierar vad de skrivit under oktober 2009 och kör deras tankar genom Wordle.

Lennart Holmlunds blogg som textmoln, oktober 2009:

Britt-Marie Lövgrens blogg som textmoln, oktober 2009:

På det här sättet kan man använda Wordle för att få en grafisk representation av en text i form av ett textmoln. Det är självfallet ingen genomgripande analys av en text man får ut men den grafiska bilden kan ändå ge idéer och ingångar till texten eller texterna.

Textmoln som metod i skolan
Det skulle vara intressant att se hur lärare skulle kunna använda textmoln tillsammans med sina elever. Man kan tänka sig att eleverna får köra sina egna arbeten i Wordle eller göra analyser av politikers tal eller klassiska texter. Bara fantasin sätter gräns.

Som en hjälp på vägen har jag själv testat att köra Markusevangeliet genom Wordle. Så håll till godo med en liten bibelvandring i form av en grafisk representation av Markusevangeliet som textmoln:




Den som skapat Wordle är Jonathan Feinberg, programvaruutvecklare på IBM Research.

 

Nu fylls ungdomssajten Apberget med sista hälsningar till de två ungdomar som tragiskt avled i samband med en bilolycka i Umeå i onsdags. Orden Vila i frid och RIP skrivs löpande in på de gästböcker som ligger kvar kopplade till ungdomarna.
 
De minnesstunder som just nu ordnas i Umeå i lokala kyrkor, på torget och nästa vecka i skolan är viktiga för att hjälpa kamrater och vänner att bearbeta sorgen och förstå vad som hänt. Att få mötas, att få hålla i varandra, känna närhet, är en nödvändighet. När det är en olycka som i detta fall blir också platsen där det hände en viktig mötesplats där ljus tänds och minneslappar kan läggas ner.

Men också internet har blivit en viktig plats när unga behöver bearbeta sin sorg, inte minst genom och skicka en hälsning till den som gått bort. Eftersom så gott som alla unga har ett användarkonto på någon sajt eller en egen blogg med en gästbok kan man gå in och skriva hälsningar också efter det att personen inte längre är i livet. Vi ser hur det händer just nu på Apberget i samband med bilolyckan.

Minnesfilmer på Youtube
Det är också vanligt att man klipper ihop minnesfilmer och lägger upp Youtube. Med dagens teknik är det enkelt att sätta samman en film med bilder av den som gått bort, ofta med musik till och sedan lägga upp den så andra kan få se.

Veckorna efter att den unga flickan Engla Höglund mördades lades nästan 200 hyllningsfilmer om henne upp på Youtube. Mordet på den 10-åriga flickan väckte starka känslor och för många blev filmsajten Youtube en plats där man kunde uttrycka sin sorg och saknad.

- Jag kände att jag ville göra något för att visa min sorg. Att lägga upp en minnesvideo på Youtube var då en självklarhet. Det är mitt sätt att uttrycka mig och sända ut budskap till världen. Jag gör videor om sådant som berör mig, det är då jag tror att filmerna blir som bäst, berättar en av de som lagt upp en hyllningsfilm för mig när jag intervjuade henne i våras.

Dessa hyllningsfilmer är mycket populära. Filmerna om Engla har idag setts hundratusentals gånger på Youtube.

Samma ser vi hända i efterspelet kring mordet på den unga flickan i Stureby i Stockholm. En mängd hyllningsfilmer till henne finns idag på Youtube och det sista inlägg hon själv skrev i sin blogg har fått över 2000 kommentarer av såväl folk som kände henne som de som enbart är berörda av den tragiska händelsen.

Internet blir på så sätt en viktig plats för allt fler för att bearbeta sorgne och saknaden. 

Hur handskas med minnesplatserna
Men allt fler börjar nu diskutera hur vi ska handskas med de konton på nätet som blir kvar efter ett dödsfall. Ett exempel på den debatten är en artikel i Dagens Nyheter där Eva Svedmark, forskare från Umeå, uttalar sig.

- Sorgen bär man alltid med sig, men omvärlden kanske inte ser det. På internet finns det andra som kan dela ens sorg, säger hon i artikeln.

För anhöriga kan det vara svårt att veta på vilka sajter som den avlidne haft konton och man kan också vara osäker på hur man ska handskas med dessa. Men många unga har redan funnit sitt sätt att hantera situationen. De går helt enkelt in på den avlidens blogg eller användarsida och skriver in en sista hälsning. Vila i frid. R.I.P - Rest in peace.

Uppdaterat: Västerbottens Kuriren har på nyhetsplats också uppmärksammat att den tragiska olyckan får genomslag i hälsningar på internet.
 

Halloween närmare sig och jag ser att också i år kan man skicka MMS till varandra via mobiltelefonen. Det är Telia som vill lära oss hantera ny teknik och man har nu i ett par år kört kampanj för att lära oss inte bara prata och sms:a med mobilen utan även skicka bilder.

Helt enkelt: det man vill är att göra mobilen ännu starkare i våra liv som ett verktyg för att bygga sociala relationer, som ett medel för att bygga broar mellan människor.

Och det är ju ganska smart, kan man tycka. Vårt behov av att tillhöra en grupp, av att ha vänner, av att veta att det finns de som tycker om oss är stort och mobilen hjälper oss att bekräfta och stärka dessa livsnödvändiga relationer.

Så nu kör Telia MMS-kampanj i samband olika högtider. Förutom jul, påsk och midsommar har man valt ut halloween. Ja, precis, halloween och inte allhelgona. Tanke bakom det valet är kanske att målgruppen för MMS:andet är yngre och bland dessa har man starkare känsla för halloween än gamla traditionella allhelgona. Jag vet inte om det är riktigt, men i vart fall så kan man göra halloween-MMS, men inte allhelgona-MMS.

Jag testade Telias tjänst ifjol och jag går in i år igen för att se hur den utvecklats.

Så här blir det i år när jag tar mig an MMS-tjänsten inför allhelgonahelgen. Men eftersom Telia enbart erbjuder halloween-symboler så hamnar jag i skräck-avdelningen när jag med  funktionerna på Telias sida väljer bland olika detaljer som pratbubblor, rött blod, gröna ögon och allt möjligt annat som hör halloween till.

Ifjol la jag märke till att det saknades kyrkliga symboler kring jul och påsken på Telias MMS-sida. Nu ett år senare lider sajten samma brist på dessa traditionella bilder och symboler. Tomten till julens MMS kan jag välja, men inga krubbor och Jesusbarn. Sår och skavanker kan jag välja till halloween, men inget som kopplas till allhelgona.

Vilket fantastiskt surr det är på nätet kring Björklövens matcher. Tänk om kyrkfolket och jazzdiggarna förstod att använda internet lika intensivt som hockeysupportrarna. Vilket snack vi skulle få i stan om andlighet och kultur.

Gemenskap på ståplats följs av surr på nätet
I samband med Björklövens matcher i Allsvenskan samlas lagets supportrar på nätet för att diskutera spelarnas, tränarens och domarens insatser. Samma dag som Björklöven vinner över AIK med 2-1 följer jag hur supportrarna via forumet The Club Is Mine laddar inför matchen, hur de som sitter hemma håller kontakt med varandra under spelets gång och hur alla efter matchen fortsätter att hålla igång snacket på nätet till långt in på natten.

Den värvade amerikanen Jesse Schultz analyseras, de finska spelarna kommenteras, domarens insatser får en ordentlig genomlysning och några vill också diskutera vilken pub man ska samlas på inför hemmamatcherna.

Kittar samman supportrarna
Hockeyforumet på nätet kittar samman kärnan av de som följer Björklövens säsong. Men inte bara kärnan, utan också en mängd övriga fans som inte skriver egna inlägg utan nöjer sig med att läsa andras kommentarer. 4098 medlemmar är registrerade på detta forum. Sammanlagt har det skrivits nästan 600 000 inlägg och den som varit mest aktiv har skrivit över 29 000 inlägg (ett snitt på nära 13 om dagen).

Kyrkfolk och jazzdiggare på nätet
Tänk om de som gick i kyrkan eller de som var med på Jazzfestivalen skulle kunna vara lika kloka och göra samma sak. Tänk om Umeås gudstjänstfolk skulle skapa sig ett forum där de pratade på samma sätt. Det skulle förmodligen också kunna bli upp mot 4000 personer, kanske ännu fler. Om hockeyälskarnas forum heter The Club Is Mine skulle kanske ett sådant forum kunna heta The Church Is Mine och gjorde Umeå Jazzfestivals besökare samma så skulle de kunna starta The Jazz Is Mine.

Vilket surr vi skulle få inte bara om hockey utan också om kultur och andlighet här i Umeå! Tänk om gudstjänstfolket på samma sätt som Björklövens supportar skulle skriva 600 000 inlägg om prästernas predikningar, om värvningen av nye kyrkoherden i Umeå Stad, om psalmerna, om bönerna, om ljuständningarna och om var man skulle träffas för kyrkfikat.

Och tänk om jazzfolket gjorde likadant. Vilken uppvärmning vi skulle få inför Jazzfestivalen. Vilka publikreaktioner och recensioner vi skulle kunna få delta i. Ja, verkligen delta i eftersom alla kan vara med på forumet och diskutera.

Viktigt snack
När en av deltagarna på hockeyforumet efter vinsten över AIK skriver ”Mycket viktig seger bra kämpat och pucken studsade äntligen vår väg för en gångs skull i år” så är det en del av ett viktigt snack för att hålla hockeyn vid liv i Umeå.

På samma sätt skulle det behövas ett levande snack på nätet för att än mer göra såväl kyrkliv som jazzliv levande och aktivt här i stan.
 

Förbjud inte eleverna att vara på internet. Hjälp dem istället att använda informationen på nätet för att skapa djupare kunskap. När pedagogen Ross Todd gästar Umeå för en studiedag med kommunens gymnasielärare vill han inspirera till att använda elevdatorer och internet på ett kreativt pedagogiskt sätt.

Det är ett celebert besök som gästar Umeå denna lite gråmulna måndag i oktober. Upp mot 300 lärare har samlats i Östra Gymnasiets aula för att lyssna till professor Ross Todd som är verksam vid Center for International Scholarship in School Libraries (CISSL) vid Rutgers University, New Jersey, USA.

Skolan måste hjälpa eleverna till djupare kunskap
Ross Todd har ett skarpt och tydligt budskap. Han menar att det är bra att eleverna får datorer. Det är bra att de kan surfa på nätet. Men skolan, lärarna och skolbiblioteken får inte överge eleverna utan måste hjälpa dem att gå på djupet så att de inte stannar vid att bara skumma informationsflödet ytligt.

Med sin erfarenhet som lärare och skolbibliotekarie visar sig professor Ross Todd ha en förmåga att möta lärarna i Umeå exakt i den situation där de just nu befinner sig. Gymnasieelever i Umeå får sedan ett par år tillbaka egna bärbara datorer av skolan. Det är en fantastisk möjlighet och förutsättningarna finns för ett kreativt lärande, menar Todd. Men han förstår också att lärarna kan vara konfunderade och frågande inför hur dessa elevdatorer ska användas.

Surfar för ytligt
När Ross Todd berättar om vardagssituationer från olika klassrum nickar lärarna i aulan igenkännande. Flera av exemplen handlar om att eleverna inte använder internet på ett bra sätt. De surfar för ytligt. De skapar inte kunskap. Lärarna lyssnar intensivt på vad Ross Todd säger och de fortsätter nickar instämmande. Men Todd tar inte den enkla vägen ut. Han säger inte att datorerna ska bort från undervisningen. Hans budskap är ett helt annat. Skolan ska aktivt stötta eleverna i att finnas på internet. Skolan ska öppna sig för nätet, men samtidigt hjälpa eleverna att hantera informationsflödet mycket mer aktivt och kreativt.

–    Vi måste gå längre än att bara lära eleverna hitta saker på internet. Vi måste ge dem förmågan att vara kreativa. Vi måste vandra med eleverna på deras väg genom den information de möter på internet, säger Ross Todd och blickar ut över de lyssnande lärarna.

Eleverna härmar ekorrar
Enligt Ross Todd överger skolan alltför ofta eleverna när de ska forska och skriva kring något ämne. Han beskriver situationer där eleverna får en uppgift och när de två veckor senare kommer tillbaka visar det sig att de bara ägnat all tid åt att samla in information. Eleverna har inte gjort annat än härmat ekorrar. De samlar in och samlar in, men utan vägledning har de svårt för att skapa kunskap av det insamlade materialet.

Ross Todd beskriver det som att eleverna är duktiga på att transportera information. De kopierar och klistrar in, de hämtar upp fakta och texter från internet som de sedan presenterar för läraren. Men skolan måste hjälpa eleverna komma längre, betonar Todd flera gånger under sin föreläsning. Skolans uppgift är att få eleverna att förstå hur de inte bara kan transportera information utan också transformera, omvandla, den till djupare kunskap.

Skolan tar till sig den digitala världen
Det handlar alltså inte om att säga nej till datorer, internet och informationsflödet. Tvärtom ska skolan och skolbiblioteken ta till sig den digitala världen.

– Men vi måste hjälpa eleverna att använda den värld på internet där de redan är. Men tyvärr är att skolan i alltför hög grad bortkopplad från informationsvärlden på internet, utbrister Ross Todd.
Ross Todd menar att internet inte alls behöver vara fördummande och passiviserande. Tvärtom hävdar han att unga använder nätet på ett mycket kreativt sätt. De samarbetar med varandra, de bloggar om vardagsliv och samhälle, de skapar nätverk, kommunikation, samarbete och kreativitet.

– Och det är ju just detta som vi i skolan vill lära dem, säger han och blickar ut över pedagogerna i aulan som hela tiden lyssnar mycket aktivt.

Lär eleverna blogga
Gymnasielärarna som denna förmiddag följer Ross Todd får inte bara med sig en teoretisk inblick i den utmaning som internet ställer skolan inför. De får också en mängd handfasta praktiska tips och råd på vägen.

– Vi kan lära våra elever att blogga. Rätt använd ger bloggen en möjlighet att lära sig vara kritisk, analytisk och reflekterande, föreslår Ross Todd som ett exempel.
 
Sedan går han snabbt igenom hur Wikipedia kan användas för att publicera elevernas texter och hur klassen skulle kunna använda Twitter för att tillsammans reflektera kring lärandet.

Sammanfattningsvis menar Ross Todd att det inte är datorernas och internets fel om eleverna missar att lära sig och skapa kunskap. Det som måste till är en pedagogisk grundsyn och metoder som hjälper  eleverna att gå på djupet för att omvandla informationsflödet till aktiv kunskap.
 

Samma dag som Västerbottens Kuriren toppar tidningen med att sexhandeln i Umeå finns på nätet så skriver Västerbottens Folkblad om hur lätt det är köpa droger via internet.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om nödvändigheten av att följa dessa mer ljusskygga verksamheter för att se och förstå vilken betydelse de har för såväl kriminalitet som vardagsliv i Umeå.  

Att båda lokaltidningarna på samma dag toppar med bevakning kring nätets kriminella delar i Umeå är mycket bra. Fortsätt så VK och VF.

På nyhetsplats skriver VK idag om hur prostitution bedrivs i Umeå med hjälp av internetsidor. Prostitutionen och eskorttjänster har flyttat bort från gatorna och in på nätet.

Vi ser hur allt fler grupper i samhället använder internet för att sprida sin verksamhet. Och många lyckas bra. Umeå universitet värvar nya studenter med kampanjsidor där livet som student visas upp. Fräscha grepp för att lansera Umeå som studentstad.

Kampanjen för Umeå 2014 är på samma sätt en lyckad internetsatsning fördelarna med Umeå som kulturhuvudstad visas upp. Också detta är fräscht för att lansera Umeå som kulturstad.

När nu VK skriver om Umeå-prostitution på nätet väcks frågan om också denna verksamhet växer när den nu använder sig av internet. Är vi på väg att få mer prostitution i Umeå när tjänsterna finns utlagda på internet? Någon klar undersökning om detta finns inte och det är förmodligen mycket svårt att mäta.

Men det vi ser är att internets möjligheter används av såväl ljusa som mer skumma verksamheter i staden. För att förstå hur Umeå växer och vad som händer i kommunen är det därför viktigt att studera internet ur alla dess perspektiv.

Skulle vara intressant om VK följer upp detta också med ett reportage om droghandlen via internet i Umeå. Här finns det förmodligen mycket att rapportera om.

Nu räcker det inte med annonser i bussen och i papperstidningen. Internet och sociala medier blir en allt viktigare del av företagens marknadsföring. Norrmejerier är ett av dessa företag som tittar på nätets möjligheter när man vill komma i kontakt med kunder. Ett exempel är höstens Mjölkhävartävling där internet varit en viktig kanal för att föra ut kampanjen.

I lördags var det final i Mjölkhävartävlingen på Rådhustorget i Umeå. Tre finalister hade sållats ut från tidigare deltävlingar runt om i norra Sverige. David Gunnarstedt från Jokkmokk var snabbast i finalen och vann därmed en livsförbrukning av mjölk.

Lansering via internet
Den här mjölktävlingen har också lanserats via internet och under hösten har man kunnat se filmer på Youtube från de olika deltävlingarna. Men att finnas på nätet innebär också utmaningar. Utvecklingen på internet präglas av ett snabbt tempo och man måste ha en aktiv omvärldsbevakning för att förstå var konsumenterna befinner sig, menar Anna Norrgård, lokalmarknadschef på Norrmejerier.

– Mjölkhävartävlingen lanserades inte via Youtube, men däremot är  Youtube en bra plats för streamad video, där många funktioner som konsumentkommentarer och rankning redan finns. Youtube är också enkel att integrera med vår egen sajt.  Genom att lägga ut Youtubeklipp på vår sajt ville vi skapa möjligheter för norrlänningarna att följa dramatiken från start till final. Dessutom vet vi att vi får en större spridning av klippen genom att lägga ut dem via Youtube, berättar Anna Norrgård.

Sprids via Youtube
På Youtube hittar man bland annat Norrmejeriers tv-reklamfilmer om mjölk med en bonde i overall som talar till sina kor på ett vänligt sätt. Det här är filmer som uppenbarligen blivit populära eftersom de läggs ut av privatpersoner på nätet. Att filmerna läggs ut på detta sätt har Anna Norrgård inget alls emot.

– Det är ju härligt om våra reklamfilmer sprids via våra konsumenter. Det är ju så informationsspridningen på webben ser ut idag, och det är då den blir som mest trovärdig också. Vi är alltså enbart positivt inställda och tycker att det är fantastiskt att våra konsumenter är så pass engagerade och sprider vårt budskap vidare, menar hon.

– Vi såg för några veckor sedan att våra konsumenter bland annat via bloggar drog parallellen mellan Idol-Tove och våra reklamfilmer där hon medverkar. Sedan vår reklamfilm med henne lagts ut på Youtube har antalet besökare drastiskt ökat. Över 4000 besökare har tittat på reklamfilmen sedan den lades ut för en vecka sedan, berättar Anna Norrgård.

Över 200 000 besök
Överlag använder Norrmejerier internet för att lansera sina tävlingar och göra dem tillgängliga för fler. På så sätt kan webben bli en viktig del i kampanjen.

– Norrlandstestet var till exempel en stor succé, som fick viral spridning i hela världen och som fortfarande lever i flera kanaler, efter flera år, helt utan kampanjstöd. I snitt har varje användare varit inne 11 minuter och vi slutade att aktivt följa antalet besökare när vi passerade 200 000 besök, berättar Anna Norrgård.

– Utmaningarna är att hänga med i det snabba tempot och förstå var våra konsumenter befinner sig. Det som är inne idag, kanske är ute imorgon, menar Anna Norrgård.

Viktigt med trendspaning
För att förstår hur sociala medier och internet kan fungera i samband med marknadsföring följer Norrmejerier utvecklingen på internet. Man menar att det är viktigt för att förstå hur budskap förs vidare i dagens medielandskap.

– Vi har en allmän trendspaning på vad som händer på webben. Vi jobbar målmedvetet med webben och hur vi på bästa sätt ska använda oss av den som kommunikationskanal.Vi försöker att ha koll på vad som händer på nätet, vi testar, utvärderar och reviderar allt eftersom vi lär, berättar Anna Norrgård.
 

Sedan mobilerna blev vanliga har också fylle-sms härjat bland de som dricker för mycket på krogen. Och på julafton drar vi in de som inte är på plats i vår gemenskap via sms. Med ny teknik spränger vi rummets gränser och omdefinierar vad som är en plats och ett rum. Det här blir en viktig fråga att ta ställning till för arkitekter i framtiden. 

Under fyllan kan sms:et som skickas från krogen verka vara det fyndigaste som någonsin skrivits. Men när man dagen efter bläddrar igenom skickade meddelanden griper ångesten plötsligt tag om strupen och man inser hur dum man var som började fippla med telefonen.
 
Vanligt med fylle-sms
På Flashback på nätet märker jag hur vanligt det är med fylle-sms. Flera trådar diskuterar baksidorna med sms och fylla och man frågar varandra hur man ska hantera detta. Någon föreslår att man ska lämna telefonen hemma. En annan att man borde spärra telefonen: ”Kan man inte spärra telefonen från att ringa från klockan 18.00 på fredagen fram till 10.00 på söndagen?”

En tredje föreslår alkolås: ”Jag, mobiler och alkohol går inte ihop. Alltid när jag dricker så får jag givetvis för mig att skicka en massa sms till folk. Sedan när jag vaknar så har jag sådan ångest över vad i helvete jag skrev… Det borde finnas alkolås på mobiler och datorer.”

Problemet med fylle-sms är att mobilen spränger rummets gränser. Innan mobilen var rummet något som vi kunde se väggarna på. Men idag är rummet något annat. Det virtuella tränger in i det fysiska och omdefinierar vad som är en plats, vad som är ett rum och vad som är närvaro.

Rummet utvidgas
Krogen var förr ett slutet rum. Det som hände där inne hände mellan de som var fysiskt på plats och då gick det ganska bra att hantera. Men med mobilen som verktyg dras idag också den som inte är fysiskt närvarande in till detta krogrum. Då uppstår något nytt, rummet utvidgas. Det kan bli ett spännande möte. Men det kan också bli värsta ångesten.

Samma sak ser vi på julafton när vi skickar julhälsningar via sms. Julen 2008 slog vi nytt rekord med skickade julaftons-sms. Bara via Telias nät skickades 19,8 miljoner sms mellan julklapparna och gröten.

Julrummet förändras
Därigenom förändras julen som gemenskapshögtid. Från att ha varit enbart en släkthögtid blir den nu också mer av kompishögtid. Inte för att vi kanske börjar fira med våra kompisar och vänner, men med ett ökat sms:ande under julafton så dras vännerna in i julfirandet. Även om de inte är fysiskt närvarande så ger vi via sms våra vänner en del av vår julaftonstid. De blir närvarande i vårt julrum.

När vi framöver kommer att använda oss än mer av bildmeddelanden kommer detta att bli ännu mer påtagligt.

Vårt användande av mobiler och sms skapar nya förutsättningar för vårt sätt att leva. Det sker idag ända in i hur vi definierar vad som är en plats och vad som är närvaro.

Arkitekternas uppgift kring rummets gränser
En yrkeskår som måste ta hänsyn till detta framöver är arkitekterna som ritar våra rum. I framtiden blir det en självklart att också den som inte är fysiskt på plats ska kunna vara med i gemenskapen med hjälp av ny teknik. Hur ritar man en lägenhet för att bygga in detta på ett naturligt sätt? Hur designar man en krog? Hur utformar man ett kyrkorum? Framtidens arkitekter kan redan idag börja med att ta utgångspunkt i fylle-sms och fundera över vad dessa innebär för rummets gränser. 
 

På internet blir vi allt mer öppna kring våra sexliv. Och då tänker jag inte på skumma porrsidor utan på helt vardaglig sajter som Apotekets nätsatsning på sexprodukter och mötesplatsen Familjeliv där föräldrar pratar om att uppfostra barn men också om sitt sexliv.

Trust in Lust
För ett år sedan lanserade Apoteket en satsning på vuxenleksaker under rubriken Trust in Lust. Den blev en totalsuccé, inte minst på nätet där man numera kan köpa sexprodukter på Apotekets webb. Så här drygt ett år efter lanseringen kollar jag med Elisabet Linge Bergman, presschef på Apoteket AB, om hur mottagandet varit för kampanjen Trust in Lust.

”De första månaderna sålde vi mellan 4 000 och 4 500 produkter per månad. Totalt har vi dag sålt cirka 45 000 produkter”, svarar Elisabet Linge Bergman.

Vibratorringar och massagestavar
Det som säljer bäst är en vibratorring, massageoljan sweet och en massagestav som kostar nästan tusen kronor. Sexleksakerna säljs både i butikerna och på webben och inte minst webbshopen har blivit uppskattad där avdelningen för sexhjälpmedel är en av de mest besökta.

”Vår satsning på sex- och lustprodukter har varit viktig för att visa att vi är ett öppet företag med en bred syn på hälsa. En vanlig reaktion hos kunder är att det känns bra att kunna köpa dessa produkter på Apoteket istället för att behöva gå in i en sexshop, där man kanske inte känner sig så bekväm”, menar Elisabet Linge Bergman.

När Apoteket öppnar upp för att hjälpa människor till god hälsa med sexhjälpmedel så är det också ett bidrag till en ökad öppenhet för människor att för andra erkänna sin sexlust. Lite mer avspänt och inget mer smusslande.

Sex och småbarnsföräldrar
Jag ser detta också på nätsajten Familjeliv. Där skriver mammor och pappor, småbarnsföräldrar och gravida om färg på spjälsängen och hur det är att få en vinterbebis. Men på det öppna forumet hittar jag också en mängd trådar om sexliv. ”När onanerade du senast?”, frågar en man, som är pappa till flera barn, de andra vuxna som besöker sajten.

Och på frågan ”Hur kåt är du?” ska dessa småbarnsföräldrar gradera sin lust på en skala 1 – 10. När jag skriver detta har frågan legat upp drygt en månad och hittills har det skrivits in 189 inlägg som lästs 8102 gånger. Minst sagt en välbesökt diskussionstråd med andra ord.

Stolt mamma
En av de som skriver om sin kåthet presenterar sig som ”Stolt mamma med trygg sambo mitt i familjelivet som kör runt barnen till deras olika aktiviteter.” Hon berättar för de övriga småbarnsföräldrarna och andra medlemmar på sajten: ”Sambon är inte hemma från jobbet än, så jag funderar på att ställa fram några värmande massageoljor på hans sängbord innan jag går och lägger mig, och så hoppas jag på att han väcker mig genom att smörja in mig med dem i natt…”

En annan kvinna skriver: ”10+ Sambon slutar kl 18. Maten klar när han kommer hem, äta fort och sen sängen..... om vi hinner dit.”

Men någon berättar också om sin ensamhet och avsaknad av sex. ”just nu måste jag få säga 1 på en skala från 1-10 av 2 olika anledningar:  1. är fruktansvärt utmattad, trött och har varit i några dagar.
2. det är inge kul att vara kåt om man är ensam hela tiden! (då menar jag utan partner alltså) och att jag inte har en sådan får mig att känna mig ful och då är det mindre chans att bli kåt ^^'”

Nya värderingar i sängkammaren
Öppenheten kring sexlust blir allt större. Och nätets möjlighet till att välja om man vill vara anonym gör det allt mer acceptabelt att för andra berätta om hur man har det i sängkammaren. Utan nätet skulle den här förändringen av öppenheten kring sexliv aldrig ha gått så fort.

Så kan vi se hur internet och nya medier, hur ny teknik, förändrar och påverkar våra värderingar ända in i sängkammaren. 
 

10 000-tals, kanske uppåt 100 000 personer, utsätts varje år för kränkningar, hot och våld i nära relationer, enligt Polisens uppgifter. Nu vill man att fler ska våga anmäla dessa brott och därför tar Polisen hjälp via internet för kampanjen Kom till oss.

Här visar sig nätet vara en öppning för många som ananrs inte vågar ta kontakt. På en månad har man haft över 8 600 besök på webbplatsen som vänder sig både till de som är utsatta för brott i nära relationer och till de som är vittnen.

Frågorna som tas upp på sajten är konkreta och direkta. Har det hänt dig? Hur går en anmälan till? Känner du någon utsatt? Hur påverkas barn? Är det du som slår?

På sajten finns också en möjlighet att direkt sudda ut webbhistoriken så att det ska bli svårare för andra som anänvder datorn att kunna upptäcka att man varit inne på Polisens kampanjsajt.

Hela upplägget signalerar allvar och djup respekt för den som utsatts för brott. Ett bra sätt att använda nätets möjligheter till kontaktskapande.

Vi lever i det rastlösa samhället, hör jag Amanda Jensen säga. Det är ett bråttomsamhälle i vilket allt fler söker efter mediefasta. Att få komma undan de pockande mobilerna, sms:en och mejlen. Stänga ner. Koppla ur. Att inte behöva vara tillgänglig.

Amand Jensen är sångerskan som slog igenom i Idol 2007 och omedelbart markerade att hon vill gå sin egen väg. I tv-programmet Hype berättar hon om sin stenkakegrammofon och sina två kassar fyllda med stenkakor. Mitt i det rastlösa samhället är rötterna till en annan tids musik viktig för henne. I programmet säger hon att hon ”saknar den tid då musiken sågs på ett annat sätt, en tid då man tog sig tid att uppskatta musiken och inte bara gav den tio sekunders lysning på Spotify innan man klickade sig vidare”.

Författaren Maria Küchen understryker liksom Amanda Jensen vikten av att inte sköljas med. Hon skriver i Kyrkans tidning om längtan efter mediefasta och tycker sig se att allt fler vill ha ”internetfria dagar, tv-fria veckor eller avstår från konsumtion av medieprodukter under semestern”.

Leva utan mobil
För ett år sedan bad vi inom projektet UmeåLive vid Umeå universitet en grupp människor leva utan mobil för en vecka. Det innebär ett liv utan sms. Utan musik via mobilen. Utan att kunna ta bilder med mobilkameran. För många helt otänkbart. För oss ett spännande experiment för att testa hur vardagen förändras när den blir mobillös. Flera i gruppen berättade efteråt om hur de verkligen upplevde ett större lugn, att vardagen blev mindre stressig, när de inte hade mobilen med sig överallt.

Att få ha makten över tekniken och inte vara styrd av tekniken, blir allt mer viktigt för allt fler. Att söka mediefasta. Att koppla ner. Att logga ur.
 

Parkeringsvakter kommer att börja använda sig av videokameror inmoterade i kepsen för att kunna dokumentera hotfulla situationer, skriver Västerbottens Kuriren. Se inslaget. Vilka fler yrkesgrupper ska göra det?

Frågan är nu om fler yrkesgrupper kommer att följa efter? Ordningsvakter på krogar? Lärare i stökiga skolor? Busschaufförer på utsatta busslinjer? 

De små rörliga videokameror som säljs idag gör det lättare att föra in dem i vardagssituationer som vi annars inte haft möjlighet att dokumentera. Då är det viktigt att det också förs en debatt om var gränsen går för personlig intergritet och risken för att bli inspelad. 

Sexsurfandet ökar. Sedan 2003 har det ökat med hela 540 %, visar en telefonundersökning från World Internet Institute. Men det kan vara ännu me reftersom mörkertalet är stort och vi inte alltid är ärliga med vårt förhållande till sex på nätet.
 
World Internet Institute visar att en på tre under 25 år sexsurfar (31 %) någon gång då och då. Men när Lunarstorm frågar sina medlemmar, ungefär i samma åldersgrupp, svarar långt fler, 82 % av pojkarna och 39 % av flickorna, att de ofta eller ibland tittar på porr. (frågorna är lite olika ställda)

World Internet Institute har frågat drygt 2000 personer via telefon om sex och internet. På Lunarstorm har 10 710 av sajtens medlemmar svarat på en webbenkät om man tittar på porr. De som svarat i telefon verkar alltså inte vara lika aktiva kring sex på nätet som de som svarat via en anonym webbenkät. Men det kan vara så att man i telefon inte riktigt vill erkänna att man tar del av sex på nätet när en intervjuare ringer och frågar. Vilket innebär att det kan finnas ett stort mörkertal i undersökningen.
 
Sexsurfandet ökar
Trots det visar den undersökning som World Internet Institute gjort att sexsurfandet ökar kraftigt.
World Internet Institutes undersökningen visar att:
Sexsurfandet har ökat under 2000-talet (liksom all internetaktivitet).
Unga vuxna sexsurfar mest.
Män sexsurfar fyra gånger så ofta som kvinnor.
Kvinnors sexsurfande har ökat.
Mörkertalet är förmodligen stort.
 
En liten kommentar: Frågorna i de båda undersökningarna är ställda på olika sätt så därför kan man inte jämföra dem rakt av. World Internet Institute har en mycket större vetenskaplig tyngd bakom sin undersökning medan Lunarstorm har mer karaktär av tillfällig webbenkät, även om den också kan visa på tendenser.
 
 

Med dator och mobil kan vi idag ha fokus inte bara på ett samtal åt gången utan kanske tre, fyra, fem, ja, ännu fler. Inte minst ungdomar lever med många olika kommunikationskanaler öppna samtidigt. Man kollar Facebook, skickar ett sms, tar emot en kommentar via MSN, spelar online-spel allt medan tv:n står på i bakgrunden.

Att ha fokus samtidigt som man hela tiden blir avbruten av annat är en normal vardagssituation idag för många. Mobiltelefonen ringer och vi ska svara. Ett sms kommer insurrande och man måste kolla. Det plingar till i datorn och någon pockar på uppmärksamhet via MSN.

”Eftersom signalen om nytt meddelande är påträngande avbryter man nästan alltid omedelbart den aktivitet som man för tillfället deltar i för att läsa meddelandet”, säger språkforskaren Therese Örnberg Berglund som varit verksam vid HUMlab på Umeå universitet.

Therese Örnberg Berglunds forskning är viktig och visar hur HUMlab kan ge utrymme för nya möten inom forskningsområden.

Therese hör till institutionen för språkstudier och har deltagit aktivt i HUMlabs arbete kring humaniora och ny teknik. Hon  har studerat vilka strategier vi sätter upp för att kunna hantera alla dessa samtidiga kommunikationskanaler. Hon har följt hur mediekanalerna påverkar våra kommunikationsmönster och hur vi i informationsflödet kan behålla fokus på många konversationer samtidigt. I fredags försvarade hon sin avhandling Making Sense Digitally: Conversational Coherence in Online and Mixed-Mode Contexts  vid Umeå universitet.

Therese Örnberg Berglund har också tittat på hur man genom att utforma tekniken kan underlätta kommunikation.

”Med sin avhandling informerar hon interaktionsdesigners om hur kommunikation fungerar. Inom interaktionsdesign är man intresserad av att utveckla sådant som kan bidra till att förbättra kommunikation och Thereses bidrag är viktigt”, säger Mathias Broth, Linköpings universitet, som varit en av hennes handledare under forskningstiden.

Att språkforskning och interaktionsdesign kan mötas på detta sätt är spännande. Språkforskare behöver titta på våra nya sätt att kommunicera och de som designar produkter och tjänster måste få en ökad förståelse för våra kommunikationsmönster.

Det ska bli intressant att följa Therese Örnberg Berglunds fortsatta arbete. Hon flyttar nu till Linköpings universitet men framöver kommer mycket av det hon gör säkert innebära många samarbeten med HUMlab vid Umeå universitetet och mellan språkforskning och interaktionsdesign.

 

Lever du kontantlöst? Betalar du alltid med kort? I så fall gillar handeln dig. Butiksrånen har under senaste året ökat dramatiskt med hela 25 procent. Nu vill organisationen Svensk Handel stoppa rånen och arbetar för att göra fler butiker kontantfria. 

Men ska vi betala med kort krävs nya tekniska lösningar för flera av våra vanliga vardagssituationer. Att hitta dessa lösningar skulle kunna vara en utmaning för forskare från datavetenskap, informatik och Handelshögskolan vid Umeå universitet tillsammans med IT-företag från regionen.

Idag onsdag 21 oktober samlas handelsanställda och butikschefer till Säkerhetsriksdagen för att debattera frågan om kontanthandel och de ökade butiksrånen.  Dag Klackenberg, vd för Svensk Handel, säger: ”Butiksrånen är inte handelns problem utan i allra högsta grad ett samhällsproblem…  vi försöker minska kontantanvändningen i handeln”.

Svensk Handel vill alltså att vi slutar betala med kontanter. Men ett sådant krav ställer oss inför flera utmaningar kring betalsystemen. 

Ny teknik krävs
Idag går det inte att betala med kort överallt. I torghandeln, vissa småbutiker, second hand-affärer, loppmarknader, insamlingar till välgörenhet, bidrag till gatumusikanter, barn som säljer bröd inför klasssresan eller 1 Maj-blommor – allt detta är platser och situationer där vi idag måste använda kontanter. Om vi går mot ett kontantlöst samhälle måste vi ta fram ny teknik för sådana små mikrobetalningar. Det kan bli en spännande utmaning för IT-företag i Umeå och andra IT-städer att ta fram ett system som kan ersätta Frälsningsarméns kollektbössa. 

De hemlösa och de som banken inte litar på
Alla har inte möjlighet till eget bankkonto och betalkort. På samhällets skuggsida lever ett stort antal människor med betalningsanmärkningar och havererad privatekonomi. De är hänvisade till kontanter. Deras situation måste få en lösning om vi går över till digitala betalsystem.

Barnen som inte har kort
Idag har barn inte möjlighet att få ut ett eget bankkort utan måste använda kontanter. Också för denna grupp måste vi hitta en lösning. Frågan om hur veckopengen ska betalas ut blir plötsligt aktuell. ”Tar du kort, lilla vän?”, frågar mamma.

Varje köp registreras
Betalar du med kort så registreras ditt köp. Men alla vill inte bli registrerade. Även om man har rent mjöl i påsen vill många kunna gå från kassan i affären utan att deras identitet ska loggas i register. Kan tekniska lösningar tas fram som garanterar anonymitet även när vi betalar med kort?

Svarta affärer stoppas
Om kontanterna försvinner ur samhället blir det svårare att betala snickaren som hjälper till att bygga ut verandan, barnvakten som tar hand om barnen en kväll eller ungdomarna som serverar på bröllopsfesten. Detta är arbetsinsatser som ofta betalas svart, men i ett kontantlöst samhälle blir det mer riskabelt med sådana betalningar eftersom risken för upptäckt blir större när alla transaktioner registreras. Innebär ett kontantfritt samhälle också ett samhälle utan svartjobb?

De kriminellas behov av kontanter
Buset och de kriminella behöver ett samhälle där kontanter används. De har behov av stora summor som inte går att spåra via kortbetalningar eller banktransaktioner. När vi går mot ett kontantfritt samhälle kommer de att ha stort behov av nya tekniska lösningar som gör det möjligt för dem att dölja sin handel med vapen, knark, prostitution och häleri. Kriminalitet är big business så därför kommer vi säkert också att få se sådana lösningar.

Samarbete kring innovationer krävs
Kampanjer som Stoppa butiksrånen och Betala med kort tar oss steg för steg mot ett allt mer kontantlöst samhälle. Det innebär utmaningar för vårt vardagsliv och för samhällsekonomi. IT-företagen, handeln och bankerna måste samarbeta på ett innovativt sätt kring denna fråga när allt fler ställer om sin vardag till ett kontantlöst liv.
 

Förfesta med Facebook? Japp, det blir nästa digitala trend. Det håller nämligen på att hända något med förberedelserna inför våra fester. För det är väl inte bara jag som sett att folk googlar och kollar på Facebook vad det är för folk som kommer till festen man ska gå på?

Jag läser också om det i Sydsvenskan där det står att ”Facebook förändrar festen”. Det är medieanalytikern Anders Mildner som påpekar att Facebook numera används för att folk ska kunna hålla reda på sina gamla vänner och ex-partners. Mildner menar att Facebook på så sätt blir ytterligare en informationskälla om våra gamla bekanta på samma sätt som de traditionella fysiska klassträffarna redan är.

Mildner understryker att sådant som vi tidigare fick reda på genom klassåterträffarna nu berättas för oss via Facebook. Där får vi veta hur folk ser ut idag, var de bor, vilken familj de har och vad de gör.

Jag tror att Facebook och Google också kommer att förändra hur vi förbereder oss inför festerna vi går på. Samtidigt som vi väljer blus, skjorta, scarf och fluga surfar vi också in på nätet för att kolla upp folket vi kommer att träffa. ”Jaså, Lisa ska med? Ska bara kolla vad hon har för sig nu för tiden.”

Så när jag kommer till festen har jag redan öppningsrepliken färdig till Lisa: ”Såg att du fått ett nytt jobb!”
Festen är räddad : )

VK bygger om sin opinionssida på nätet och öppnar upp för större kommunikation med läsekretsen. Det kommer att ge västerbottningarna en ny och utökad möjlighet att delta i samhällsdebatten. Men det kommer också att ge läsarna en större möjlighet att granska den opinionsbildning som VK för.

Nu blir det lättare att granska granskarna.

Granskar ledarskribenter
Inte minst kommer den nya opinionssida att göra det lättare för alla västerbottningar att följa vilka frågor som ledarskribenter och krönikörer tar upp. Så här i starten av VKs nya opinionssida på nätet kan jag följa vilka ledare som skrivits under oktober månad. Jag har under de tre veckor som gått av oktober redan läst ledarna i papperstidningen men det är först nu när jag får dem samlade på samma webbsida som jag får en tydlig bild av vilka ämnen som tagits upp.

Vilka frågor tas inte upp
På så sätt kommer också eventuella brister i VKs opinionsbildning att bli tydligare. Med ett utbyggt arkiv kommer vi framöver kunna följa om jämställdhetsfrågor tagits upp, om ungdomarnas situation nämnts, liksom äldrevård, samhällets digitala utveckling, olika regionala frågor och ändå iväg mot internationella ämnen. För läsaren blir det enklare att kunna sätta fingret på VKs bevakning och ställa frågan ”Men varför har ni inte skrivit om detta?”

Och inte nog med det. Eftersom det till varje ledare och debattartikel finns möjlighet att kommentera vad som skrivits kommer denna nya opinionssida att kunna öka människors möjligheter till att uttrycka sin egen mening och ta del i debatten.

Ett lyft för skolor
Vilken möjlighet för skolorna i länet att uppmuntra eleverna att studera samhällets opinionsbildning. SO-lektionerna kan komma att få ett lyft.

Och samtidigt blir det en utmaning att få med de som i länet står utanför IT-tåget. Hur gör vi med bredbandsutbyggnad och publika datorer på äldreboenden? Hur kan vi få invandrare att bli en tydligare röst i debatten? Genom VKs nya opinionssida kan det ges möjligheter att skynda på arbetet för att hjälpa fler icke-användare av nätet att bli aktiva e-medborgare och digitala användare.
 

När jag var liten sprang jag med pappas tipskupong till kiosken på Östra Kyrkogatan. Jag har för mig att jag var tvungen att vara där före klockan två på torsdagar. Annars hann inte Posten ta kupongen till Tipstjänst innan lördagens matcher.

Numera springer jag inte på kiosken med några kuponger. För jag spelar på internet och har ett spelkonto via min dator.

Min vardag har förändrats sedan jag blev med dator. Men jag ser också hur hela samhället omkring mig förändras när jag och andra allt mer börjar använda nätet för sådant som vi förr sprang ut på stan för att göra.

Utifrån den nya vanan att spela på internet och ökat spelberoende kan jag få perspektiv på hur hela samhället förändras. Frågan är om jag ska vara orolig när jag tänker på följderna av det ökade internetspelandet? Här är några funderingar inför framtiden:

Kiosken slår igen
Hur många kiosker kommer att gå i konkurs för att de tappar oss som kunder när vi slutar gå dit med våra kuponger? Var ska kioskbiträdet jobba i framtiden? Kommer det alls att finnas några kioskbiträden i framtiden?

Travbanorna tappar publik
Hur ska Umåker och andra travarenor kunna överleva när vi stannar kvar hemma vid våra datorer?
Besökssiffrorna för travet har under 2000-talet varit i en hysterisk utförsbacke. Nästan var tredje besökare har försvunnit. Expressen berättar att år 2000 besökte drygt 2,3 miljoner personer travbanorna runt om i Sverige. 2008 var siffran 1,6 miljoner, en publikminskning med nära 700 000 åskådare. Samtidigt rapporterar Expressen att svenskarna spelar på hästar som aldrig förr. Men vi gör det inte på banorna. Vi gör det via våra datorer.

Internetspel tvingar fram nya lagar
Spelandet på internet har också inneburit att allt fler spelare söker sig till de utländska spelsajterna för att satsa sina pengar. Samtidigt står de utländska spelsajterna och knackar på dörren för att få komma in i landet för att etablera sig här. Men idag stoppar lagen dem från detta. Nu höjs allt fler röster för att bryta upp det svenska spelmonopolet.  Kommer lagstiftarna att vilja bevara det svenska spelmonopolet eller komer de att skriva om lagarna så att privata aktörer får etablera sig i Sverige med internetspel?

Riksdagspolitikerna Gunnar Axén och Betty Malmberg, båda (m), menar att det nu är dags att bryta det svenska spelmonopolet. De hävdar i motionen Spelmarknaden
att tiotals miljarder kronor försvinner till de utländska internetsajterna varje år. Detta leder i sin tur till att arbetstillfällen och skatteintäkter går förlorade till utlandet, resonerar de två riksdagspolitikerna. Bryt därför upp det svenska spelmonopolet och tillåt privata aktörer och företag att etablera sig i Sverige, lyder deras recept. Riksdagen kommer att ta ställning till deras motion senare vintern eller våren 2010.

Nya företag etableras
Om lagstiftningen ändras och nya bolag tillåts sätta upp speltjänster i Sverige kommer då Umeå som IT-stad att kunna locka till sig dessa företag? Kommer vi att se dem sätta upp utvecklingskontor i kommunen och skapa arbetstillfällen kring internetspelandet?

Unga startar spelföretag
Kommer studenter från datavetenskap eller andra IT-utbildningar vid Umeå universitet att starta företag kring internetspel med möjlighet att växa till internationella storbolag?

Spelberoendet ökar
Kommer utvecklingen att leda till ett ökat spelberoende när vi blir allt fler som spelar via nätet? Kommer behandlingshemmen att få ökad efterfrågan på platser för spelberoende?

Vi lever idag med en förvandling av vårt samhälle som kanske aldrig någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Det ställer oss inför stora krav och därför är det oerhört viktigt att studera och förstå hur den digitala utvecklingen påverkar såväl oss själva som hela samhället i stort.
 

Västerbottens Kuriren slår nya rekord i besök på sin nättidning, skriver Christoffer Larsson, webbutvecklare på VK på Twitter. Förra veckan hade man 155 515 unika besök (sammanlagt gjordes 738 479 besök på sajten).

Varför är det som gör att vk.se lyckas så bra på nätet? För mig är det tre saker.

Snabba uppdateringar
Det är oerhört viktigt att vk.se fortsätter vara snabb med att lägga upp nyheter om det som händer i länet. Det är en betydelsefull service till läsekretsen som vill veta vad som händer samtidigt som det händer. Själv kommer jag ihåg branden på Ålidhem förra julen. Mitt i julhelgen när ingen papperstidning kommer ut kunde vi följa brandens utveckling via nätet istället.

Den första notisen kom på julafton, kl 16.25 med rubriken Larm om brand på Ålidhem.

Sedan följde en ständig uppdatering hela julhelgen, jag tar en ur högen, publicerad på juldagen, 25 december, kl 12.40, då det står Branden fortsätter sprida sig.

Till saken hör att jag var i Jerusalem under den julhelgen men kunde via datorn följa allt som hände.

Stor läsarmedverkan
Läsarmedverkan är en viktig grundsten för att bygga vk.se. Igår söndag var jag inne på sajten och får då se en läsarbild på en varg som gått mycket nära förbi ett bostadshus i Tannfors, strax utanför Lycksele. Jag ringer då direkt en av vargspårarna i länet för att tipsa honom men det visar sig att han redan hunnit se bilden och nyheten på vk.se. Jag frågar om någon annan redan tipsat honom, men han svarar att han brukar kolla vk.se för att följa vargrapporter. Eftersom folk som är ute i skogen och ser vargspår eller andra rovdjur ofta rapporterar till nättidningen kan han snabbt följa de observationer av rovdjur som görs i länet.

Och inte bara han följer rapportering. Så här dagen efter har det kommit in 37 kommentarer från övriga läsare när jag skriver detta. Kommentarspalten blir så till en viktig del av debatten om rovdjur och varg i länet.

Det här är enbart ett exempel på hur viktigt läsarmedverkan blivit på vk.se. Många fler exempel skulle kunna radas upp här. Nästa stora utmaning för läsarmedverkan på vk.se blir inför valkampanjen 2010. 

De lokala sajterna
Det var en hit av vk.se att satsa på att bygga ut sin bevakning av länet via de lokala sajterna. Därmed lyckas man bibehålla information och nyhetsflöde från alla länets kommuner. Framöver kanske vi får se också lokala närsajter för Tomtebo, Ersboda, Umedalen, Haga och andra områden i Umeå. På dessa platser bor ju ofta lika många personer som i de mindre kommunerna ute i länet vilket gör att nyhetsunderlaget borde kunna vara lika stort. 

Umeå är Sveriges främsta bloggstad, utan tvekan. Här finns Foki, Underbara Clara och Josefin, tre unga tjejer som tar för sig på nätet och samlar tusentals läsare varje dag till sina bloggar. De gör Umeå till en lite bättre stad att leva i. Kanske borde dessa tre tjejer få bli hedersmedborgare i staden. Eller utses till Årets Västerbottning. Åtminstone för ett år : )

Sveriges främsta bloggare bor i Umeå. Det är inte helt fel att säga så sedan Anchisa Wallström, på nätet känd som Foki, tog hem hela tre priser i lördagens Blog Awards 2009, anordnad av VeckoRevyn. Foki fick pris för Årets mest originella blogg, Årets nykomling och Årets blogg! Det är stort och firande blir det säkert på Minervaskolan i Umeå där Foki går på Natur.

- Jag försöker aldrig vara någon som jag är inte är, jag är alltid mig själv när jag skriver!, säger Foki i en intervju i VeckoRevyn.

Tre råd ger hon också i intervjun till alla sina tusentals läsare: ”Man ska alltid tro på sig själv, våga vara sig själv, och aldrig acceptera skitsnack från någon.”

Att Anchisa Foki Wallström är populär syns tydligt i alla uppskattande kommentarer som ommer in till hennes blogg. Signaturen Linnea skriver på Fokis blogg: ”Foki jag är väldigt glad över att du vann tre priser.För du är min förebild du är alltid positiv glad och framåt.Jag gick in på alla datorer i skolan och röstade på dej”. 

Och i samband med en intervju med Foki i Västerbottens Kuriren visar signaturen emmy att också hon är ett hängivet fan när hon skriver om Foki: ”Bästa tjejen som finns,vill bli som henne,vill ha samma kläder vill ha samma hår och allt som hon har !!!!!”

Foki, Underbara Clara och Josefin Isaksson
Men Foki är inte ensam storbloggare i Umeå. Josefin Isaksson och Clara Lidström (Underbara Clara) har också en stor skara hängivna fans i läsekretsen.

Josefin Isaksson har sedan flera år skrivit på vk.se och Josefins blogg ligger ständigt i topp i antalet besök. Gränser och tabun har aldrig varit något för Josefin Isaksson. Hon har alltid velat bryta ny mark. Som liten klättrade hon upp och kissade på skolans tak. På högstadiet var hon basist i punkbandet Ungjävlar med egna låtar som Hata raggare, Borgarsvin och Överklassfitta. Idag är tangentbordet hennes bästa vän. Med sina dagliga texter ger hon sin bild av hur det är att vara ung i Umeå och hennes blogg, som finns på tidningen Västerbottens Kuriren, är tidningens mest lästa.

De unga tjejerna regerar på nätet
Josefin Isaksson har också märkt att de unga tjejerna regerar på internet.
- Det är verkligen de unga tjejerna som har tagit över makten på nätet. Det märks jättetydligt, alla storbloggare är ju tjejer, säger Josefin Isaksson i en intervju i Västerbottens Kuriren.

- Jag tror att det handlar mycket om att tjejer är bättre på att uttrycka sig och på att prata känslor. De analyserar sig själva och är intresserade av att läsa om andra som gör det, fortsätter hon.

Clara Lidström, Underbara Clara, är också mycket omtyckt och har en stor läsarskara som följer henne troget och uppmuntras av det hon skriver. I en kommentar på ett av hennes blogginlägg skriver signaturen Annie: ”Du är sjukt bra. Och du ska veta att du verligen inspirerar till att våga stå för det man tror på.”

Umeå utsågs som Årets IT-kommun 2007  och som Årets ungdomskommun 2008
Det är klart att det i en sådan kommun också finns tre av landets främsta unga bloggare!

 

Idol rullar för fullt i tv:n med Tove, Erika och Rabih, tre artister från Västerbotten.

Och det är fantastiskt att se hur internet följer upp tv-programmet, online, på samma gång, i ett och samma svep. Jag loggar in på Twitter, mikrobloggen som så många talar om denna höst, och jag ser hur folk knattrar febrilt på sina tangentbord om idolernas goda och dåliga sidor.

Bara för en stund sedan sjöng Erika Beat it! och twitter-folket jublar och de skriver:

”Erika är BRA!”

”Erika: Yeah! Bäst ikväll! Bäst låtval, bäst röst, bäst framträdande. Hoppas med spänning på Aretha Franklin-tema”

”Erika chockar - hon har lämnat kyrkokören och knyppelkursen #idol09 Hennes bästa hittills! Men hon har ett tunt register. Synd.”

”En kaxig Erika med attityd och lagom sandpapprade stämband! Nice!”

”Idag är Erika grym för första gången. Men det tycker väl inte juryn då förstås”

Vi är nu inte många år från att tv och internet helt och hållet sammansmälter. De flesta har idag fortfarande en tv-apparat och en dator. Men när Umeå firar kulturhuvudstadsår och  Idol 2014 rullar fram då sitter vi i våra hem och lyor med bara en skärm där både tv och internet syns samtidigt.

Våra hem kommer att förändras. Helt klart.
 

Mer än 16 000 böner har skrivits in på Svenska kyrkans bönesajt sedan den öppnades i slutet av augusti. Här förs det virtuella digitala rummet samman med människors högst påtagliga konkreta vardag.

Med store respekt för alla dessa tankar vandrar jag runt bland alla dessa böner. Bakom flera av dem anar jag livssituationer som är präglade av såväl sorg som glädje. Här finns böner som färgats av en vardag som tynger och där varje dag är fylld av oro. Men här finns också människors lovsånger över en natur som är obeskrivligt vacker men skör, eller glädjerop över en livspartner som är god att leva med.
 

Bland alla bönerna upptäcker jag flera som handlar om arbetslöshet. Här finns syskonet som bekymrar sig över sin syster vars liv präglas av att inte ha ett arbete att gå till:
”Min syster har varit arbetslös i 9 månader nu, hon börjar må dåligt, hon har varit uthållig länge nu, låt henne få ett jobb gud”

Men här ber också de som själv länge varit arbetslösa och varje dag tvingas stå vid sidan av, utan jobb, utan arbetsgemenskap med andra:
”Gud, nu har jag varit arbetslös i mer än ett år… Gud, gör mig stark”
eller
”Jag ber om att få ett arbete efter många års arbetslöshet”

Bönerna som skrivs ner på bönesajten kan läsas på Svenska kyrkans webb men de skrivs också ut och bärs fram i domkyrkorna runt om i landet. På så sätt samspelar det virtuella rummet på internet med det fysiska rummet i kyrkan. Hopp och förtröstan som formuleras till böner på datorskärmar runt om i Sverige förs via nätet fram till kyrkans altarbord av trä och marmorsten. På så sätt är det inte längre två olika rum utan det virtuella och det fysiska smälter samman till en enda enhet.

Det blir allt mer fel att tala om internet som om det var en värld för sig dit man ”kliver in”. Istället samspelar cybervärlden med den fysiska världen. Nätet gör människor delaktiga i varandras liv när de på detta sätt får ta del av glimtar ur varandras liv och låta dessa tankar också bäras fram av människor som möts i kyrkan. 
 

Kommer du ihåg bildoktorn Bosse? Han som kunde lukta och lyssna sig fram till vilket fel det var på en bil. Han var med i tv men jag hörde honom också på radio där han fick lyssna på ljud från olika bilar och han kunde bara utifrån det berätta vad som behövde lagas.

Det blir tufft med jobb för bildoktorn Bosse i framtiden om han inte vidareutbildar sig i datorteknik. Jag märker det i en fråga som han får i Aftonbladets motorspalt.

Mannen med en Peugeot frågar vad han ska göra när märkesverkstaden inte kan komma i kontakt med datorn i bilen för att köra sina kontroller. Bildoktor Bosses svar blir kortfattat och nästan lite resignerat: "Om verkstaden inte kan komma i kontakt med datorn så ligger felet antagligen i datorn – bara byt – antingen dator eller bil."

Datorn snart viktigare än skiftnyckel
Datorn blir allt mer viktig för bilverkstaden upptäcker jag när jag med lite panik i blicken styr in mot kundmottagningen eftersom motorlampan på instrumentbrädan bårjat lysa. Jag anar att det är en varningslampa, symbolen ser ut som en motor, och jag tänker mig att en bilmekaniker måste nu dyka ner i motorrummet för att inspektera vad som gått fel.

Men inte alls dyker det ner någon mekaniker under min huv. Istället kommer verkmästaren ut med en liten väska som han har en bärbar dator i. Nästan som en datortekniker börjar han leta efter ett diagnosuttag i min bil. Han visar mig var det sitter, jag har aldrig sett det förut, det sitter precis under rattstången.

Ställer diagnos på motorn
Så ställer han en diagnos på motorn genom att låta den bärbara datorn dator kommunicera med datorn i min bil. Jag får titta på skärmen till verkmästarens dator och med fingret pekar han på raden där det står att katalysatorn inte fungerar bra. Han visar sig mig också hur han på skärmen kan se historiken kring motorn. Han ser när andra mekaniker varit inne och också kollat katalysatorn och han berättar för mig vad de gjort.

Allt i min nya bil styrs av bilens dator. Datorn styr hur mycket bensin som ska sprutas in, hur mycket luft som ska blandas med bensinen, när tändstiften ska tändas, att avgasreningen fungerar på bästa sätt. 

Det verkar som att det snart bara är lufttrycket i däcken som inte styrs av bilens dator.

Och om Bosse bildoktor inte skaffar dator så får han nöja sig med att kolla däcken på min bil.

Ska bilförare förbjudas att prata i mobiltelefon? Flera andra europeiska länder har redan infört olika former av förbud. Nu måste Sverige också göra det, menar ett stort antal riksdagspolitiker som i flera olika motioner väcker frågan.

Debatten om mobilprat och bilkörning har varit aktuell under hela 2000-talet. Frågan har också varit upp i riksdagen tidigare år, men man har vid de tillfällena inte velat ta beslut om strängare lagstiftning. Motionerna som nu är aktuella hittar du längst ner i detta inlägg.

Men opinionen ute i landet verkar bli allt starkare för ett förbud. I en undersökning som TV4 Nyheterna och Novus Opinion har gjort i september 2009 svarar 55 % av drygt 1000 tillfrågade svenskar att det bör vara förbjudet att prata i mobil när man kör bil. Däremot menar 8 av 10 att det ska vara tillåtet med handsfree. Se inslag i TV4.

Mobilprat större risk än trafikonykterhet
Debatten väcker heta känslor och på nätet hittar man många diskussioner om mobiltelefoner och bilkörning. Många är för ett förbud. På Expressens webb skriver signaturen brych:
”Sätt in störningsskydd i bilarna, det skulle göra större nytta än dessa alkolås eftersom det är bevisat att de som pratar i mobil är en större riskgrupp än berusade förare! ”

I tidningen PC för Alla diskuteras också mobilförbud och där skriver en läsare: ”Skulle någon krocka med mig, och jag märkte att personen snackade i mobil vid tillfället, då skulle jag köra ner mobilen i halsen på honom/henne!”

Vägverket stöder också ett förbud. Sedan flera år har man propagerat för strängare lagstiftning och i en broschyr från 2005 skriver man ”Det är själva pratet som försämrar din reaktionsförmåga, ger dig tunnelseende och på olika sätt gör dig okoncentrerad och trafikfarlig”.

Snabb teknikutveckling ger nya mobiler
Men även omopinionen är stark för ett förbud har lagstiftarna många aspekter att väga in. En är den snabba utvecklingen av mobilteknik. Idag behöver man använda åtminstone den ena handen för att ringa eller skicka sms samtidigt som man kör. Läs till exempel hur bussföraren styrde med armbågarna när han skulle skicka ett sms.

Men i framtiden kan hanteringen av mobiltelefoner bli enklare. För tekniken utvecklas och inom säg tio år köper vi kanske bilar som har inmonterade mobiltelefoner som hanteras på samma enkla sätt som blinkers, helljus eller växelspaken. Och då måste kanske en strängare lagstiftning rivas upp.

Men i dagsläget är detta inget argument för riksdagspolitikerna som nu motioner om förbud av olika slag kring mobilprat för bilförare. Vad riksdagen säger återstår att se. Frågan tas upp i vinter eller till våren 2010.

Exempel på motioner om mobilförbud
Marianne Watz (m): Förbud för förare att använda mobiltelefon under körning
Annicka Engblom (m): Mobiltelefoner i trafiken
Björn Hamilton (m): Samtal i mobiltelefon under bilkörning
Ann-Christin Ahlberg (s): Mobiltelefon i bilen
Peter Pedersen m.fl. (v): Trafik och social hållbarhet
Helena Bargholtz (fp): Mobilförbud i bilen
Staffan Danielsson och Erik A Eriksson (c): Mobil handsfree
 

Just nu är jag på möte med televeteranerna. Vid är på universitetet och pratar om hur IT förändrar vårt liv.

De har alla jobbat åt Televerket och varit med om resan från koppartråd till digital bredband. Mycket roligt att träffa dem.

Nu blir internet en ny plats att möta ungdomar på. Fritidsledare från några av landets kommuner ska från denna vecka surfa runt och möta unga på sajter som Facebook, MSN och Apberget. För där ungdomarna är, där ska också fritidsledarna finnas, resonerar man.

Den nya metoden kallas för nätvandring och liknar på ett sätt de nattvandringar och uppsökande arbete som fritidsledare alltid har gjort på skolor, torg och festivaler. Men eftersom många ungdomar idag ofta är ute på nätet vill man också pröva om det är möjligt att möta dem när man är uppkopplad via datorn.

Allt fler organisationer och myndigheter prövar idag att gå ut på internet för att möta ungdomar. BRIS har sedan fler år haft stort genomslag med sin Brismejl, olika kyrkor har aktivt deltagit på Lunarstorm och Fryshuset i Stockholm har sedan ett par år nätvandrare på populära ungdomssajter.

Att finnas på nätet tillsammans med ungdomar är en utmaning. Ofta är kontakterna mer rakt på sak än vid fysiska möten. På nätet kan man ibland komma fram fortare till det som bekymrar ungdomarna. När de vuxna nätvandrarna öppet visar att de är till för att lyssna och stötta tar många ungdomar chansen att skriva till dem om ätstörningar, självskadebeteenden och slitningar med självförtroende och självbild.

Bris berättar på sin webb om de viktiga frågor som barn och ungdomar ställer till dem via nätet. En flicka skriver:
"Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att jag skulle vilja skära mig men jag kan inte göra det, för min pojkvän har fått mig att lova att aldrig skada mig själv igen. Gör jag det så lämnar han mig och berättar allt för mina föräldrar... Men vad ska jag göra?"

En annan ungdom skriver till Bris:
"Min situation hemma är inte är så bra som den skulle kunna vara på grund av att jag har en pappa som är extremt dum. Han får mig att känna mig värdelös, dum och oälskad."

I dessa nätkontakter med barn kan ofta se att ligger en stor skillnad gentemot mötena i den fysiska världen där det ofta behövs flera möten med relationsskapande samtal för att man ska vilja öppna sig. 

Skellefteå startar nätvandring
Anette Forss är en av fritidsledarna i Skellefteå kommun som från denna vecka är med och möter ungdomar på internet. Hon är själv inte alls van vid att chatta eller finnas med på olika nätsajter så för henne är det en ny upplevelse som är både spännande och utmanande.

Främst kommer Anette och hennes kollegor att röra sig på Apberget, som är en stor community för ungdomar i Skellefteå. På Apberget är nästan alla Skellefteåungdomar med och då är det en lämplig mötesplats också för fritidsledare att finnas med på.

”Men vi ska inte snoka utan vi är till för de som vill ta steget själva och prata med oss”, förklarar Anette Forss.

Genom att gå ut på internet tror Anette att de också kommer att möta ungdomar som annars inte besöker fritidsgårdarna.
   
”Vi hoppas även på att nå de som sitter hemma och inte besöker fritidsgårdarna. Kanske kan vi på det här sätt nå killarna som spelar dataspel och inte går ut så mycket”, säger Anette Forss.
 

Fritidsledarna kommer att finnas ute på internet fram till mars 2010 i denna första testperiod. Arrangör är Föreningen framtidens fritid tillsammans med Skellefteå, Malmö, Lidingö, Tyresö och Täby kommuner. Verksamheten stöttas av Ungdomsstyrelsen.
 

Datorberoende är ett begrepp som behöver definieras tydligare. Finns det personer som är datorberoende? Hur många handlar det i så fall om? Finns det särskilda riskgrupper och vilka beteenden ska räknas som datorberoende?

Det här är frågor som vi vet alltför lite om och behovet är stort av grundlig kartläggning om fenomenet. I Umeå kan Skolhälsovården vara en viktig aktör för att samla in fakta och skapa kunskap kring frågorna.

Umeå är en av Sveriges främsta IT-städer. Här har till exempel alla 16- och 17-åringar genom sin gymnasieskola en egen bärbar dator. Så jag vänder mig till Sara Helmreus, chefsskolsköterska för gymnasieskolorna i Umeå kommun. Hon och hennes team möter ungdomar som använder dator mycket och hon menar också att allt fler inom skolhälsovården har börjat uppmärksamma frågor om datoranvändning. Men det är inte lätt att upptäcka eventuellt beroende, menar hon.

”Det som vi uppfattar som ett problematiskt användande kanske inte eleven uppfattar som problematiskt”, säger Sara Helmreus i telefon till mig.

Hon berättar att Skolhälsovården i Umeå är aktiv på många sätt för att tidigt fånga upp risker med hälsan bland eleverna. Man går till exempel ut i klasserna och erbjuder alla gymnasieelever i årskurs ett att komma till skolhälsovården. Det blir då ett tillfälle då man får tala om hälsa, sexualitet och allmän livsstil.

Ingen statistik över datorberoende
Men någon statistik över eventuellt datorberoende i Umeå kommun har man inte och det finns inte heller fastlagda kriterier för hur ett sådant beroende ser ut. Just frågor om datorberoende är så pass nya så de finns inte med i de dokument som styr skolhälsovården. Socialstyrelsens riktlinjer föreskriver bland annat att skolhälsovården ska verka för sunda levnadsvanor, arbeta för en säker och god arbetsmiljö för eleverna och uppmärksamma förhållanden i elevernas närmiljö som kan innebära ökad risk för skador och hälsa. Men något specifikt om datorberoende finns inte i riktlinjerna.

Sara Helmreus menar dock att frågor om datorberoende kan bli allt mer aktuella framöver, inte minst eftersom alla elever i Umeås gymnasieskolor idag får en egen bärbar dator av skolan. Men då är det inte enbart beroende man vill titta på.

Belastningsskador och sömnproblem
”Belastningsskador är också intressant att ta upp och även brist på sömn”, säger Sara Helmreus.

Överlag finns det ett behov av att bättre kunna fånga upp tendenser kring elevernas hälsa.

”Vi håller på att prova ut en enkät som vi eventuellt kommer att börja använda, i så fall kommer det att bli i samarbete med landstinget”, förklarar Sara Helmreus.

Datoranvändning och eventuellt beroende är en viktig fråga att reda ut och det är mycket bra om skolhälsovården kan hålla ett öga på tendenserna, inte minst om man via enkäter och undersökningar kan få in fakta. Utifrån sina dagliga kontakter med skolelever kan Skolhälsovården i Umeå bli en viktig aktör när det handlar om att skapa mer kunskap kring det än så länge vaga begreppet datorberoende.
 

Skogsbruket står inför stora förändringar. Det är mycket intressant att se hur digital teknik allt mer förvandlar arbetet med att ta fram råvara ur skogen. Begreppet Den digitala skogen blir allt mer aktuellt.

Det senaste exemplet är forskningen kring smart kranstyrning vid Umeå universitet. Föraren av skogsmaskinen och styrdatorn samarbetar kring styrningen av kranen. Systemet gör att den oerfarne föraren snabbt blir mer effektiv och den erfarne föraren kan ta fler mikropauser under arbetet.

Det här är viktig förskning som gör att norra Sverige kan stärka sin konkurrenskraft gentemot övriga delar av världen.

Det är också fascinerande att se sammansättningen av forskargruppen bakom den nya smarta kranen. Arbetet leds av Anton Shiriaev från Ryssland som vid sin sida har folk från Tyskland, Mexico, Sydkorea, Bolivia, Ryssland igen och så Sverige. Ett globalt gäng upp på universitetet som är med och förvandlar det norrländska skogsbruket till Den digitala skogen. Se mer om projektet.

[Projektet är en del i profilsatsningen IFOR (Intelligenta fordon off-road) och har drivits med stöd från Kempestiftelserna, Sveaskog samt Sparbanksstiftelsen Norrland. IFOR är ett samarbete mellan Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Skogforsk samt skogs- och maskintillverkande industri i regionen.]

Samma kväll som SVT sänder dramadokumentären Fallet – Hagamannen sätter jag mig vid datorn för att se vilka spår Hagamannen lämnar på nätet, drygt tre år efter att han åkte fast. Men nästan ingen skriver något om Hagamannen. Här är det lugnt, mycket lugnt. Kanske börjar Hagamannens brott nu glida undan och istället övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som hänt förr i tiden.

Annat är det på gatorna här i Umeå. Jag vet att om jag som man går ut ikväll i mörkret och råkar gå bakom en ensam kvinna kommer hon att vara mycket väl medveten om varje steg jag tar och eftersom vi är i Umeå påminns hon säkert i tankarna om vad Hagamannen gjorde. För ute på gatan lever tyvärr rädslan kvar bland många kvinnor i Umeå. Däremot verkar det som att vi inte längre behöver bearbeta minnet av Hagamannen när vi rör oss på internet. Inte ens SVT:s dramadokumentär rör upp någon större aktivitet.

Jag testar aktiviteten kring Hagamannen genom att stanna till på Facebook, Twitter, Flashback, och Wikipedia. Dessa sajter är på olika sätt intressanta och aktiva delar av det som vi idag kallar för sociala medier, där människor möts för att kommunicera med varandra, för att byta tankar och åsikter. Jag stannar också till på Bloggportalen där jag kan söka bland 69 987 svenska bloggar.

Facebook har omkring 2,7 miljoner svenska medlemmar och en söndagskväll som denna är det ganska hög aktivitet i de olika grupperna. Får genast en träff och hittar gruppen ”Hagamannen i Sveriges Television”. Gruppen är bara några dagar gammal, första inlägget skrevs 8 oktober och gruppen verkar ha skapats inför filmen i TV.

Nära 200 medlemmar finns med i gruppen och det är ganska bra eftersom gruppen enbart funnits några dagar. Men som på många andra Facebook-grupper är inte medlemmarna så värst aktiva med att skriva inlägg på gruppens sida. När jag är inne finns det enbart elva inlägg i diskussionen. Det är framför allt medlemmar som skriver och berättar att de ser fram mot att följa dramadokumentären. En skriver: ”Ser fram emot att följa serien. Bodde i Umeå då och var med om skräcken hos många.”
En annan fyller på: ”Det ger oss en inblick i vad som händer ute i verkligheten runt omkring oss. Ger oss något att tänka på..”

Twitter har i Sverige ännu inte alls nått lika många användare som Facebook. Det finns inga officiella uppgifter om antalet men uppskattningar säger att det rör sig om ca 40 000 aktiva användare.

På Twitter är det lugnt om Hagamannen. Under söndagen, innan dramat sänds i tv, skrivs det bara en handfull inlägg om honom. Under programmet, och direkt efteråt, blir det lite mer trafik även om det fortfarande ekar ganska tomt. Inläggen handlar inte heller om Hagamannen utan mer om hur tv-produktionen är gjord. De flesta menar att den är usel. ”Filmatiseringen om Hagamannen kan ha varit det sämsta jag sett”, skriver någon. En annan fyller i med: ”värdelöst program om hagamannen!!”.
I övrigt går dramadokumentären förbi Twitter-användarna utan att väcka något större intresse.

Flashback är känt för att ha många medlemmar som gärna skriver om brottsfall och kriminalitet. En sökning på sidan visar också att Hagamannen är ett ofta återkommande debattämne, men de flesta inläggen är gamla och från tidigare år. Nu i samband med att dramadokumentären visas kommer bara några enstaka inlägg in.

Wikipedia blir mitt fjärde stopp. Detta uppslagsverk på internet skrivs av användarna själva. Vem som helst kan gå in och lägga till nya uppgifter i olika ämnen. På Wikipedia finns hagamannen med som uppslagsord. Det berättas kort om hans biografi och så lämnas en ganska detaljrik redogörelse för de brott som mannen misstänkts för och sedan fällts för. Det är sammanlagt ett trettiotal personer som från mars 2005 till oktober 2009 deltagit med olika ändringar i texten om Hagamannen. Men ingen ändring har gjorts efter december 2008 så också här är det lugnt, trots att filmen går på tv.

Så stannar jag vid mitt sista stopp som är Bloggportalen. Här kan man söka på en stor mängd svenska bloggar och vad de skriver om. Men söker jag bland de 69 987 bloggarna på ordet Hagamannen får jag på söndagskvällen efter filmen bara 38 träffar för hela oktober och det är inte särskilt mycket, med tanke på att filmen är så aktuell och omskriven i media.

Kanske är det så att nu drygt tre år efter anhållandet börjar Hagamannens brott att glida undan och övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som ryms förr i tiden. Hos de som drabbades och bland deras anhöriga lever självfallet minnet av Hagamannens brott högst påtagligt, för resten av livet. Men för alla övriga, som följde det hela på avstånd, verkar intresset nu ha tunnats ut. Åtminstone på internet.

TV4-programmet Kalla fakta har i samband med programmet om folkvaldas frånvaro i riksdagen (11 oktober) lagt ut den framgrävda statistiken på internet. Det gör att vi som tittare själva kan gå igenom siffrorna och studera våra regionala riksdagspolitikers frånvaro.

På det här sättet utvidgar Kalla fakta-redaktionen sitt tv-program på ett sätt som inte var möjligt innan internet kom till byn. Med hjälp av internet skapar man ett mervärde genom att bjuda in oss tittare till interaktivitet och aktivt deltagande.

Vi kan under 2010 få se ännu fler exempel på hur internet blir viktigt i samband med nästa års valkampanj.

[Uppdatering av inlägget: Ett flertal riksdagsledamöter har under dagen varit i kontakt med mig och kommenterat detta inlägg. Flera av dem vill poängtera att när de exempelvis har uppdrag i internationella sammanhang som Europeiska rådet, NATO eller Nordiska rådet måste de vara på resa vilket gör att de missar omröstningar. Några påpekar också att kvitteringssystemet gör att även om en riksdagsledamot är på plats så kanske han eller hon inte får rösta eftersom man ibland blir utkvittad om det saknas ledamöter från andra partier.]

När TV4-programmet Kalla fakta söndag 11 oktober granskar hur ofta riksdagens politiker är närvarande vid riksdagens omröstningar avslöjar de att många platser gapar tomma. Men Västerbottens elva politiker visar sig vara mer närvarande än många andra. De är borta vid 14 procent av omröstningarna medan genomsnittet för alla 349 politiker ligger på 18,8 procents frånvaro.

Helén Pettersson (s) är den politiker från Västerbotten som har minst frånvaro, under vårterminen 2009 var hon med vid alla omröstningstillfällen. Hon säger i programmet:
”Det är klart att det finns en viss skyldighet att vara närvarande, annars skulle parlamentet tappa sin funktion. Det är därför vi är valda, för att stifta lagar i Sverige.”

Medan Helén Pettersson har 0 procents frånvaro så är Ibrahim Baylans stol den som oftast är tom bland de västerbottniska platserna i riksdagen. Han har hela 34 procents frånvaro. Men innebär det att Baylan är latare än Pettersson eller att han smiter undan? Nej, så enkla slutsatser kan man inte dra av siffrorna. Frånvaron kan ha många olika orsaker som inte syns i denna rapportering.   

Om en riksdagspolitiker är på tjänsteresa till Brasilien eller Bryssel eller på konferens i Indien kan denne självfallet inte vara med under omröstningar just då. Inte heller kan man vara med om man är på studiebesök i skolor eller på universitet, om man träffar organisationer eller företag. Sådana resor är viktiga för riksdagspolitiker och kan krocka med omröstningar i riksdagen. För att göra det möjligt för politiker att vara borta finns det därför en överenskommelse mellan riksdagspartierna att kvitta ut varandra om någon är borta. På så sätt bevaras röstbalansen.

När detta nu är sagt kan vi ändå kika på siffrorna för Västerbottens riksdagspolitiker. Kalla faktas statistik för Västerbottens riksdagspolitiker och deras frånvaro vid omröstningar våren 2009 ser ut så här:
Helén Pettersson (s) 0 % frånvaro       
LiseLotte Olsson (v) 3 % frånvaro
Ulf Grape (m) 9 % frånvaro    
Gunilla Tjernberg (kd) 11 % frånvaro
Maria Lundqvist-Brömster (fp) 14 % frånvaro
Britta Rådström (s) 14 % frånvaro
Karl Gustav Abramsson (s) 17 % frånvaro
Thomas Nihlén (mp) 17 % frånvaro
Lars Lilja (s) 23 % frånvaro
Åke Sandström (c) 29 % frånvaro
Ibrahim Baylan (s) 34 % frånvaro

(bild ur Kalla faktas databas)

Tv och internet samspelar
Kalla fakta har i samband med att programmet sänds lagt ut sin statistik på den egna hemsidan. Det gör att tittarna själva kan gå igenom den och studera sina regionala riksdagspolitikers närvaro, men också inkomster och andra uppgifter. På det här sättet utvidgar Kalla fakta-redaktionen sitt tv-program på ett sätt som inte var möjligt innan internet kom till byn. Men hjälp av internet skapar man ett mervärde genom att bjuda in tittarna till interaktivitet och aktivt deltagande.

Det här är ett lysande exempel på hur internet och tv allt mer förs samman. Tv-program kan inte längre göras utan att ha en förlängning ut på nätet.

Därför blir det också allt mer viktigt att öka tillgängligheten till internet så att de grupper som idag står utanför nätet kan ta sig in och ta del av de ökade möjligheter till demokrati, samhällsdebatt och sociala möten som nätet ger.
 

Internet har blivit en värld som öppnar upp för helt nya nätverk. Det gäller för dig och mig som privatpersoner men också för företag och organisationer. 

Låt mig ta fotbollslaget Umeå IK som ett exempel. Då ser jag att UIK skulle kunna göra mycket mer av sin närvaro på nätet.Vilket till och med kan ha positiv betydelse för klubbens ekonomi.

UIK från Umeå finns inte bara på fotbollsplan. Laget finns också på nätet. Det är ingen världssatsning som man gör på webben men en egen hemsida och närvaro på Facebook och MySpace är ett par första steg till hur detta världslag också vill nå ut via digitala kanaler.

På MySpace har UIK 110 vänner. Många av dem är privatpersoner, både svenska och utländska. Där finns andra fotbollsklubbar som Chicago Red Stars och Aalborg BK och så förstås Marta. Liksom sponsorn Puma.

Men också kanske lite mer oväntat organisationer som Djurens rätt och Amnesty International samt musiker som Lisa Miskovsky, Carolina Miskovsky, Daniel Lindström, David Sandström Overdrive och hårdrockande Nocturnal Rites, Cult of Luna och Sahara Hotnights.

På Facebook har UIK har ännu fler vänner. Där har man 414 vänner, allt från kommunalråd till studenter och övriga fotbollsälskare.

Nu finns det också den rena UIK-stödsidan som samlar in pengar till klubben.

Man har också en UIK-blogg här på VK även om den tyvärr inte är så livaktig.

Närvaro på nätet är viktigt för alla storsatsande idrottsklubbar och många lag har mycket större profil på nätet än vad UIK har med uppdaterade nyheter, bloggar, fanklubbar och diskussionsforum.

UIK kan mer på nätet
Jag tror UIK skulle kunna utnyttja internet mycket mer än vad man gör idag. För UIK kan närvaron på nätet stärka gemenskapen kring laget och öppna upp för fansen att delta i snacket kring klubben. Men det öppnar också upp för att locka fler sponsorer eftersom nätet kan ge annonsutrymme och synlighet för de sponsrande företagen. Det ger alla en möjlighet att komma lite närmare ett av världens starkaste fotbollslag.

Ett exempel såg vi när kommunalrådet Lennart Holmlund i veckan utmanade kommunens andra kommunalråd Anders Ågren med blogginlägget  Nu hjälper vi UIK med en tusenlapp Anders Ågren? Det visade sig bli startskottet för många privatpersoner att med egna medel bidra till UIKs ekonomi. Anders Ågren svarade också med blogginlägget Jodå, jag ställer upp med en tusenlapp!. Dessa bloggar har alltså bidragit till en bättre ekonomi för UIK.

UIK:s ekonomiska bekymmer har vi kunnat följa under senaste veckan. Nu har det löst sig i och med att flera företag och privatpersoner gått in och ökat sina sponsoravtal. De direkta samtalen är naturligtivs viktigast för att komma till snabba avslut kring sponsoravtal.

Långsiktig internetsatsning kan ge klirr i kassan
Men mer långsiktigt skulle UIK också kunna lägga en tydligare strategi för hur man på ett mycket mer effektivt och genomtänkt sätt kan använda sig av de kanaler som nätet öppnar. Prio måste så klart ligga på vad man gör på fotbollsplanen, men en världssatsande klubb måste idag också titta på de möjligheter till nätverkande på internet som kan utveckla ekonomi och organisation.

I upplägget för UIK ska alla spelare som inte studerar vara heltidsanställda. I denna anställning ingår att man ska kunna praktisera hos de företag som sponsrar laget. Kanske skulle man kunna låta ett par av spelarna också jobba med lagets närvaro på nätet för att bygga upp också denna gren av utåtriktad profilverksamhet.  

Blir det bättre i skolan om alla elever får var sin bärbar dator? Ja, så tänker man i vart fall i Umeå där både friskolor och kommunala gymnasieskolor numera lånar ut en bärbar dator till varje elev som börjar första året. Det innebär i sin tur att skolans pedagogiska arbete förändras och att undervisningen i skolan utmanas på olika sätt.

Nu vill riksdagspolitiker Eliza Roszkowska Öberg (m) att hela Sverige ska få samma förutsättningar som gymnasieskolorna i Umeå redan har, dvs att alla elever ska få en egen bärbar dator. Riksdagen kommer därför få ta ställning till hennes motion IT i skolan om nationell elevdatapeng, som innebär att alla elever ska få rätt till en egen dator som stöd i skolarbetet.

Eliza Roszkowska Öberg menar att om "eleverna tidigt lär sig hur man använder Internet och hur man söker information på nätet, så kan information från olika delar av världens hörn inhämtas och bearbetas. Tillgången till Internet gör det möjligt att kommunicera med andra människor och använda Internet i det vardagliga skolarbetet. Detta är särskilt viktigt för de elever som inte har tillgång till dator med Internet i hemmet. Internet ger också ökade möjligheter för elever med utländsk bakgrund, vilket bidrar till ökad integration."

Jag har på nära håll sett hur livsavgörande viktigt IT kan vara. En man jag arbetat med i många år har en grav cp-skada. Hade det varit för hundra år sedan hade han förmodligen tvingats leva helt isolerad hemma hos sin familj eller intagen på ett vårdhem. Men eftersom han lever idag i ett digitalt Sverige ligger hela samhället öppet för honom och han kan delta i debatter och nätsamtal lika intensivt som vem som helst.

Facebook är tillgängligt för honom. Bloggar, MSN, Twitter likaså. Och ingen som läser det han skriver kan se att han är gravt cp-skadad.

Armarna far iväg
Den grava cp-skadan gör att han är spänd i hela kroppen och att armarna ibland far iväg i helt okontrollerade rörelser. Han klarar sig inte utan sin rullstol, en permobil, och han måste alltid ha med sig en assistent som hjälper honom. Hans tal är också påverkat eftersom han har svårt för att styra musklerna i tunga och läppar.

Från början hade jag, framför allt över telefon, mycket svårt att förstå honom när han pratade. Därför fick han då och då ropa på sin assistent som kom till luren och förklarade. Men efterhand lärde jag mig att tolka hans sluddriga uttal och till slut kunde jag hänga med helt och hållet i allt vad han berättade.

Skriver med en pinne
Via mejlen har det aldrig varit några problem att förstå honom. Visserligen kan han inte skriva med sina fingrarna på ett tangentbord men med en pinne som sitter fast i en ställning på huvudet kan han knacka ner bokstav för bokstav. IT och internet har för honom öppnat en dörr in till samhället och han deltar idag i samtalen på ett stort antal hemsidor på samma villkor som alla andra. Fast när vi andra skriver med fingrarna använder han sin pinne. 

Jag tänker på honom när jag granskar motionsfloden till årets riksdag. Jag ser att de båda kända Västerbottenspolitikerna Lena Sandlin-Hedman (s) och Lars Lilja (s) lämnat in en gemensam motion om IT, demokrati och funktionshinder. De skriver att ”Sverige bör ta initiativ till en nationell samling för tillgänglig informationsteknik för funktionshindrade”. Och de pekar på att personer med funktionsnedsättning riskerar att hamna utanför ett aktivt deltagande i den demokratiska processen. 

Margareta Cederfelts (m) väcker i en annan riksdagsmotion frågan om samhällsservice via IT för personer med funktionsnedsättning. Cederfelt påpekar vikten av att de som har en funktionsnedsättning erbjuds IT-stöd för att kunna ta del av samhällets tjänster.  

Det ska bli mycket intressant att följa dessa motioner när de senare i vinter tas upp till behandling i riksdagen. Det är viktigt att de som har en funktionsnedsättning får möjlighet att ta del av samhällets tjänster via nätet. Det är dessutom viktigt att cp-skadade och andra med funktionsnedsättning även kan få tillgång till sociala medier som Facebook, Twitter, MSN och chattsidor på nätet. På sådana sidor förs en stor del av samhällsdebatt och socialt liv idag och då måste också personer med funktionsnedsättning ges möjlighet att finnas med där.
 

Vill man undvika missförstånd när man sms:ar, chattar eller skickar mejl bör man vara så tydlig som möjligt, framgår det i en avhandling av forskaren Therese Örnberg Berglund vid Umeå universitet som skrivit om hur vi kommunicerar via nya medier och internet-kanaler.

Hon pekar bland annat på att många ofta använder flera kanaler samtidigt. Mobilen är igång med sina sms, MSN som chatt-kanal är öppen, nya inlägg väntar på Facebook och mejl kommer till inkorgen.

Och när det kommer ett nytt mejl, ett sms eller nytt inlägg måste man vara där och kolla, tycker man.  Och avbryter det man för tillfället just höll på med.

Jag kan inte säga annat än att det här är viktig forskning. Ny teknik och sociala medier som Facebook, MSN, sms, Twitter och andra kanaler påverkar vår vardag och på något sätt försöker vi hitta strategier för att hinna med och navigera i det ökande informationsflödet. Vilka lösningar vi hittar och hur vi hanterar att ständigt vara igång, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, tittar alltså forskarna på just nu.

Det är bra. Ser med intresse fram mot vad Therese Örnberg Berglund kommer fram till. Hon lägger fram sin avhandling på lördag 17 oktober.

Digital teknik för jakt utmanar lagen om övervakningskameror, berättar SVT Rapport i ett inslag om jakt på vildsvin. Jägarnas användning av övervakningskameror kommer nu att bli en fråga för riksdagen efter en motion av bland annat riksdagsman Åke Sandström (c) från Västerbotten. I motionen Användningen av åtelkamera menar han att undantag måste kunna göras från lagen när jägare vill sätta upp övervaknnigskameror i skogen.

Länsstyrelserna nekar tillstånd
Men länsstyrelserna som ger tillstånd för sådana kameror håller emot. I inslaget från Rapport säger en tjänsteman att ”det här är miljöer där man vistas för rekreation och det är också miljöer där du inte förväntar dig att bli föremål för övervakning”. Några undantag från lagen vill man därför inte göra.

Den lag som jägarna och Åke Sandström nu vill ändra på heter Lag (1998:150) om allmän kameraövervakning . Enligt denna lag är det förbjudet att sätta upp övervakningskameror. Lagstiftarna menar att människor ska kunna röra sig på allmänna platser utan att riskera bli fotade. Det handlar om personlig integritet, att man ska skydda människors privatliv, och det är detta som länsstyrelsens tjänstemän går efter.

Men i skogen ska väl inte det behöva gälla, hävdar nu många jägare, och börjar snegla på de nya lätta övervakningskameror som i viltsammanhang också kallas åtelkamera.

VK har tidigare skrivit om detta och i en artikel visar sig många jägare vara upprörda över lagens snäva ramar.

- Vi tycker att det är orimligt att man ska behöva tillstånd för något som står långt inne i skogen på en plats där inga människor rör sig, säger till exempel Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa till Västerbottens Kuriren.

Explosion av kameror i samhället
Den här konflikten visar tydligt på hur utvecklingen inom it-området kan springa ifrån lagstiftningen. Det var elva år sedan som lagen om kameraövervakning kom till och sedan dess har vi sett en fullkomlig explosion i tillgången till digitala kameror. Vi har webb-kameror i datorn, mobilen är numera en filmkamera och Youtube svämmar över av nyinspelade filmer.

Jägarna och kameror
Jägarna har liksom många andra tagit till sig den nya tekniken. Det kan man tydligt se på Youtube. En sökning på ordet åtelkamera på Youtube  ger en mängd träffar. På filmerna kan man följa vildsvin, rävar, rådjur och dovhjortar som passerar förbi med lysande ögon mitt i natten eller i gryningen. Förmodligen är dessa filmer inspelade utan tillstånd och därmed skulle anmälan kunna ske mot de som lagt upp dem. Fast de riskerar förmodligen inte att åka fast eftersom det skulle vara svårt att bevisa vem som lagt upp vad och vem det är som placerat ut kameran i skogen.



Vi ser idag hur den snabba teknikutvecklingen utmanar vårt samhälle och vår lagstiftning på många olika sätt. Vi har under senaste tiden sett det när det exempelvis gäller fildelning och nerladdning av musik, filmer och böcker. Och nu ser vi det även bland de vilda djuren ute i skogen dit den digitala utvecklingen nått under 2009.

Vilket område kommer härnäst?

Tänk dig att med mobilen kunna hålla exakt koll på var ditt ex, din partner, dina barn, din granne eller kompis befinner sig. Via nätet kan du få en kartbild över exempelvis Umeå och se var folk finns genom att olikfärgade ploppar finns inlagda på kartan. Rör sig personen med mobilen så flyttas markeringen till det nya stället.

Det hela kallas positionering och är en ny tjänst som nu kommer ut på marknaden. Sjläv blev jag erbjuden den igår via en annons på Facebook. Annonsens rubrik lockade med: ”Var är din fru just nu?” följt av en kartbild och texten ”Vill du veta var din fru eller familj är just nu? (Nu)... kan du se var de befinner sig, när du vill. Registrera dig här.”

Orolig? Ja, du kanske kommer att bli det för tjänsten öppnar upp för både omtumlande och delvis skrämmande perspektiv.
Låt mig ge några exempel.

Kolla ditt ex
Du är inte riktigt färdig med ditt ex så du vill fortsätta hålla koll på vad han eller hon har för sig. Besöker exet gymmet ute på Umedalen? Eller handlar exet just nu på Strömpilen? Du har totalkoll genom att logga in på webbtjänsten som med en kartbild ger dig besked var ditt ex:s mobil är just nu.

Kolla dina barn
Rädd för att barnet ska råka ut för något i mörkret på kvällen? Koppla upp dig mot kartan som visar dig var barnets mobil är just nu. Axtorpsvägen på Berghem?  OK, där bor Johans familj, då är det lungt. Bölesholmarna vid älven? Ajdå, där ute brukar det vara fylla. 

Kolla din kompis
Skulle ni ses på stan för att se senaste filmen? Eller mötas utanför Coop på Ersboda? Du behöver inte ringa för att kolla var din kompis är. Det räcker med att du i din mobil surfar in på nätet och tar fram kartan som visar alla mobiler som du håller koll på. Din kompis mobil är inritad med en röd liten plopp någonstans på Haga. OK, bra. Då är hon säkert snart framme.

Spejsad framtid?
Låter det här spejsat? Kanske, men tjänsterna för positionering via mobiltelefonen finns redan och själv blev jag alltså erbjuden en sådan igår via en annons på Facebook.

Svartsjuka, otrohet, rädsla, nyfikenhet, omtanke, nöje? Anledningarna till varför du ska hålla koll på folk detta sätt kan vara olika. Exemplen ovan ger verkligen perspektiv på frågan om hur vi använder den nya tekniken som kommer oss till mötes. Kanske tycker du den är bra om du kan följa din lite vimsiga gamla mamma när hon plockar lingon i I20-skogen? Eller är den skrämmande om ditt ex kan smygspana på allt du gör?

Positionering via mobilen ställer flera saker på sin spets och den är ett lysnade exempel på nödvändigheten av att diskutera vilken etik och vilka värderingar soms vi styrs av i samband med införandet av ny teknik.

När kommer det?
Tekniken och tjänsten finns som sagt redan och inom de närmaste åren kommer den att bli allt mer vanlig. När Umeå är kulturhuvudstad 2014 kommer den säkerligen att användas av väldigt många, särskilt bland Umeås unga. Så inför alla evenemang under kulturhuvudstadsåret, då det blir knökfullt med folk på stan, kommer vi att se hur kompisar står och spanar efter varandra via kartbilder i mobilens skärm. Och kanske kommer vi att få se tävlingar i kulturhuvudstadsårets regi där det gäller att snabbast möjligt hitta fram till en viss person.

Hur går det till?
Alla mobiler går att spåra via masterna som tar upp deras signaler. Dessa signaler kan sedan omvandlas till en relativt exakt position som förs in på en kartbild. Idag kan du se i vilket kvarter eller inom vilket hundratal meter som den sökta mobilen finns. Men positioneringen kommer säkert att utvecklas och kunna bli mer exakt. Tekniken fungerar redan med alla mobiltelefoner, ingen GPS eller speciell mjukvara behövs.

Kan du se alla?
Du kan inte se vem som helst. På kartbilden kan du bara se de som gått med på att du får följa dem. Och du kan bara positioneras av de som du tillåter. Så för att kunna följa ditt ex måste hon eller han ha gett sin tillåtelse, och det får du förmodligen inte. I nuläget måste du alltså trixa lite och fuska, exempelvis genom att komma åt exet:s mobil och i smyg göra några enkla inställningar. Men det gör du väl inte?
 

Det digitala hemmet var ett populärt begrepp redan på 90-talet. Men den tekniska utvecklingen stannade av lite grann så vi har inte sett så mycket av det ännu. Men nu verkar det kunna komma en andra våg som kanske till och med kommer att påverka inredningsprogrammen i tv.

Igår mötte jag 30 unga studenter, den nya internetgenerationen, som flyttar hemifrån, skaffar bostad och bildar familj. Under en av sina kurser på universitet  berättar de om sina förväntningar på digitala lösningar för hemmet. 

Ska man tro dessa studenter så kommer Äntligen hemma med Marin Timell och andra inredningsprogram i tv tvingas skaffa sig en IT-hörna och en IT-expert bland alla snickare och inredningsdesigners. För nu ska de interaktiva skärmarna och de digitala lösningarna in i hemmen.

Studenterna jag träffade är lite drygt 20 år och som en del av sin kurs på programmet Interaktion och Design ska de redovisa sina visioner om hur våra hem kan laddas med digitala produkter och tjänster.

Familjeliv med datorer
Två saker fäste jag mig vid. Studenterna vill organisera sina liv med hjälp av datorer, läsplattor och interaktiva skärmar. Och de vill ha digitalt stöd för bra underhållning.

Många studenter lever idag ett ganska uppbokat och stressigt liv. Det är föreläsningar, grupparbeten och tentor. Och därefter ska man hinna träna. Och helst jobba extra någonstans. Och så förstås hinna roa sig med vännerna. Och någon gång träffa familjen.

Det avspeglar sig i studenternas visioner om det digitala hemmet. För mängder av de produkter och tjänster som de har tagit fram under en kurs vid programmet Interaktion och Design handlar om att med hjälp av datorn organisera sin vardag.

På kylskåpet vill de ha en interaktiv skärm som är uppkopplad mot affären. Klickar man på mjölk och morötter på skärmen så ska affären göra färdigt en kasse med det man vill ha.

Digitala kalendrar som hela familjen kan dela på önskade också många. Eftersom alla i familjen har sin olika tider och träffar att passa så behöver familjens gemensamma liv organiseras och det gör man med en gemensam kalender som är kopplad till internet.

På samma sätt vill man från köket kunna organisera sin tvättid. Och då handlar det inte enbart om att kunna boka tid i tvättstugan utan också via en skärm kunna följa tvättprogram, hur mycket tvättmedel som stoppas in och när tvätten är färdig.

Och temperaturen i de olika rummen vill man kan styra genom att klicka på en digital lägenhetsritning.
 
Musik och film via datorn
Under hållning är den andra stora delen av sina liv som studenterna vill styra upp med hjälp av datorer. Musik överallt, helst med inbyggda högtalare som kan rikta ljudet. Hemmabio-system som ger totalupplevelse av bild och ljud är också viktigt.

Och så vill man ha tillgång till nyheter. Fast inte med en papperstidning på bordet utan via digitala skärmar där var och en i familjen kan styra sitt eget nyhetsflöde och bestämma om det är sport, kultur, utrikes eller något annat man helst vill ta del av. 

Det digitala hemmet var ett populärt begrepp redan på 90-talet. Men den tekniska utvecklingen stannade av lite grann så vi har inte sett så mycket av det ännu. Men nu verkar det kunna komma en andra våg när dessa unga, den nya internetgenerationen, ska flytta hemifrån, skaffa bostad och bilda familj. Äntligen hemma och andra inredningsprogram i tv måste nog skaffa sig en IT-hörna och en IT-expert bland alla snickare och inredningdesigners.
 

För hundratio år sedan köpte apotekare Jon H:son Hedin Västerbottens första bil. Han gav 5000 kronor för den, i dagens pengavärde motsvarar det 1,5 miljoner. Nu sitter jag och funderar på vem som kommer att köpa Västerbottens första människoliknande robot.

För tänk om vi skulle styra vardagslivet i Umeå med hjälp av robotar? Istället för att gå själv till jobbet eller skolan på morgon så skickar vi våra robotar.

Tanken slår mig sedan jag i helgen stapplade ut från Filmstaden efter ett actionmöte med Bruce Willis. Bruce Willis-filmen Surrogates utspelas i någon amerikansk framtidsstad men filmens handling är på ett ungefär överflyttbart till ett framtida Umeå. Ett Umeå långt bortom 2014, en framtidsstad som jag inte vet så mycket om men som jag efter filmen vill försöka greppa.

Vi har ju som mål att bli 150 000 i den här staden, ja, gärna 200 000. Blir det en stad som då blir fylld av 200 000 robotar? Det låter ju orimligt och är väl det också, men vem kunde för hundratio år sedan tro att vi skulle ha mer än 33 000 fordon som passerade E4-rondellen uppe vid Sandbacka varje dag? Där fanns det ju bara skog och några slåtterängar på den tiden. Så förändringar sker.

Jag har ju sett hur vi redan nu använder robotar. Om någon placerar ut en väska med en bomb i på Rådhustorget så rings polisens bombgrupp in från Stockholm. Jag ser framför mig hur den kommer med en liten fyrhjulig robotvagn som sakta kryssar sig fram mot väskan för att oskadliggöra den innan hela Apberget sprängs bort.

Då är det bra att ha en robot för vi vill ju inte att polisens bombexperter ska sprängas i luften om något går snett. Så polisen skickar iväg sin robot för att klara sitt arbete. Och så gör vi ju redan på många arbetsplatser. Vi har robotar och robotarmar som svetsar, som skrotar sten från gruvtaket, som lyfter timmerstockarna i skogen.

Än så länge ser vi dessa robotar som stela maskiner som enbart utför inprogrammerade rörelsemönster utan att uttrycka några känslor.

Men tänk om vi tar ytterligare ett steg här i Umeå? Det är just den frågan som Bruce Willis-filmen ställer, även om den tar ett amerikanskt exempel. Tänk om vi i framtiden skulle äga var sin robot som vi kan skicka iväg, inte bara på de farliga uppdragen utan på allt vad vi gör under dagen.

Själv skulle du sitta kvar hemma i din fåtölj och via monitorer och fjärrkontroller styra din robot. Robotens ögon är kameror som du ser omgivningen med. Robotens öron är mikrofoner som gör att du kan höra. Doftsensorer i robotens näsa gör att du kan känna lukten av dess omgivnnig. I robotens mun sitter högtalare som gör att andra kan höra vad du säger. Robotens yttre skal är en kopia av din egen hud som med inbyggda  sensor kan känna kyla, värme, beröring. Med fjärrkontrollen rör du robotens huvud, armar och ben så att du kan gå på bussen vid Vasaplan, sätta dig på en bänk i Rådhusparken eller ströva omkring i Umedalens skulpturpark.

Du ser allt, du hör allt, men du sitter hemma i fåtöljen och upplever Umeå genom din utsända robot.

Spejsat? Jo, men Bruce Willis-filmen nere på Filmstaden menar att det här kan bli en framtid. Delar av den kan vi redan se nu, inte bara i robot-bombvagnen. När du skickar ett mejl avslutar du kanske med en smiley : ) för att visa att du är glada. Skriver du ; ) så flirtar du lite och avslutar du med : ( så låter du mejlet visa att du är sur.

Tänk dig nu att du utvecklar mejlet, ditt digitala meddelande, till att få huvud, armar och ben. Och så skickar du iväg det ut på stan för att hålla kontakt med andra. Idag är du kanske lite besviken över att mejlet är så trubbigt när det ska visa känslor. Så tänk om du hade en egen robot som kunde stå där utanför MVG-gallerian och vinka till andra som går förbi. Fast det är ju inte roboten som vinkar. Det är ju du som sitter hemma i fåtöljen med robotens fjärrkontroll som genom att lyfta robotens arm upp och ner visar för andra att du vinkar till dem. För så är det ju med mejlet också. Det är ju inte mejlet som flirtar. Det är ju du som flirtar genom en smiley i mejlet.

Skrämmande tanke? Ja, Bruce Willis-filmen pekar på några knepigheter som gör att det kan gå snett. Filmen pekar bland annat på hur svårt det är att ha en varm mänsklig relation om vi inte får bygga den på fysiska möten.

Jag har inga lösningar så här på en måndag, det här är ju en situation som kommer långt fram i tiden. Men Bruce Willis får mig att fundera bortom Umeå2014.