Lasse Winnerbäck är i Umeå och fyller Sporthallen med förväntansfulla fans. Precis nedanför scen står två tjejer och dansar till låt efter låt. De skrattar, viftar med armarna mot Winnerbäck och så håller de upp sina mobiltelefoner. Jag ser hur den lilla rutan på deras mobiler lyser upp när de tar kort efter kort.

Så vänder sig den ena tjejen mot den andra, håller upp sin telefon och fotar en roliga och glad grimasch som hennes kompis gör. Sedan dunkar nästan deras huvuden ihop när de ställer sig tätt tätt för att titta i mobilens display på hur grimaschen blev.

Tjejen som fotat fortsätter mixtra med sin mobil och jag tycker mig se att hon skickar iväg ett meddelande. Ett sms om att hon är på konsert, men kanske är det också ett mms med fotot av Winnerbäck längst fram på scen.  

Jag vänder mig om och jag ser en annan tjej som sitter bredvid mig. Hon håller fram sin mobil och efter tag förstår jag att hon ringt sin kompis som inte är med på konserten. Men nu får höra kompisen höra en låt live med Winnerbäck via den framsträckta mobiltelefonen.

Jag prövar själv. Jag håller upp min telefon och fotar scenen. Skickar iväg bilden som ett mms till en kompis och jag tror det tar bara en halv minut så surrar det till och hon svarar med ett sms: ”Åh Winnerbäck. Kul!”
 
Mobilen stärker våra relationer
Idag är telefonen med överallt och den har på ett helt nytt sätt blivit ett verktyg för oss att hålla ihop våra sociala relationer. Att knyta oss samman, att göra kittet mellan oss starkare.

Och jag tänker där jag sitter på Sporthallens läktare och låter Winnerbäcks musik flöda runt mig - tänk om det är så att mobilen ger oss ett starkare samhälle. Ett samhälle med ökad gemenskap. Där rummets gränser inte längre finns. Där vi kan dra in våra vänner och kompisar som inte är med fysiskt i Sporthallen in i vår gemenskap kring Winnerbäck.

Så blir vårt gemensamma rum större än det fysiska rummet i den lokal vi sitter i.
Och kanske är det så att mobilen blivit ett nytt verktyg som skapar sammanhållning och stärker våra relationer med andra i samhället.

Jag pratar med Håkan, en man mitt i livet, fru, barn, ett arbete som han trivs med, en fritid som ger honom ny energi. Då säger han:

”Jag ser aldrig på tv. Det är ett medvetet val som jag har gjort. I vår familj har vi aldrig tv-kvällar i soffan”, berättar han. 

Jag blir nyfiken och vi fortsätter att prata om hans tv-fria lv. Eftersom utbudet av tv-kanaler är så mycket större idag än förr känns det nästan lättare nu att ställa sig utanför, menar Håkan. När det bara fanns en eller två kanaler på tv så utmärkte man sig mycket mer om man inte hade sett lördagskvällens enda tv-program.

”Då var det svårare att stå utanför men nu när en del har upp till 50 kanaler så kan man ändå inte välja”, menar han och samtidigt undrar han hur mycket insikt och fördjupning det egentligen är på alla dessa 50 kanaler.

Håkan är lite ovanlig. De flesta av oss andra väljer inte bort tv-tittandet. Tvärtom kan tv vara en underbar vila, ge spänning, kunskap och även ett sällskap för den som sitter ensam hemma.

Men Håkans val får mig att tänka. Vad väljer jag? Och vad väljer bort? I en tid då informationsflödet är mycket starkt är det viktiga frågor att fundera över.

Min största hemlighet är att jag är arton år och inte ens kysst en kille i hela mitt liv. Den enda person jag kysst so far är en av mina före detta bästa vänner, en tjej...

Så skriver en tjej till Ungdomsmottagningen på nätet. Sajten har precis fyllt ett år och har blivit enormt populär. Efter enbart nio månader hade man haft en miljon besökare.

UMO.se är en nationell ungdomsmottagning på nätet för unga mellan 13 och 25 år. Hit kan unga komma anonymt och läsa om vad som händer i kroppen, hur sex fungerar, om familjen och kamratskap. Dessutom finns det en frågelåda dit man kan skicka in sina frågor.

Det finns sidor av internet som är oerhört positiva och värda att lyfta fram. Det här är en sådan sajt i och med att den ger unga en möjlighet att få vettiga och bra svar av professionella vuxna.

Gå gärna in på Ungdomsmottagningen och få en bild av ungas frågor. Många av frågorna handlar om sex och hur kroppen fungerar. Men här finns också frågor om hur man ska komma över sin blyghet, vad man ska göra för att inte skära sig och om det är farligt att dricka varje helg.

Så här ser några av frågorna ut som unga brottas med när de  vänder sig till Ungdomsmottagningen på nätet:

Jag är stressad och pulsen går så snabbt, vad beror det på?
Vad beror vestibulit på och hur behandlas det?
Det svider när jag kissat och jag har flytningar, kan det vara klamydia?
Hur skiljer man på kondylom, svamp och herpes i underlivet?
Jag mår dåligt och har panikångest, vart ska jag vända mig?
Strängen mellan penisroten och ollonet verkar trasig. Är det naturligt?
Vad gör jag åt fet hud och finnar?
Kan man smittas med hiv vid kyssar och oralsex?
Hur gör man när man hånglar?
Hur ska jag bli av med min blyghet?
Hur ska jag få tillbaka min sexlust?
Hur ska jag göra för att bli social?
Hur ska jag kunna somna i rimlig tid på kvällarna?
Hur ska jag lyckas sluta skära mig?
Jag har kliande utslag runt könsorganet, vad kan det vara?
Jag måste kissa så ofta, kan jag ha prostatit?
Vad händer om man inte äter kött?
Varför är jag alltid kåt?
Är det farligt att dricka varje helg?
 

Söndag förmiddag och jag går ner mot havet. Jag lyssnar på radions P1 i min mobiltelefon. Nyheterna klingar ut och övergår till söndagens gudstjänst. Jag fortsätter att lyssna, och även om jag inte finns på plats i kyrkan som gudstjänsten sänds från så är jag närvarande. Havets sena höstdoft slår emot mig när jag följer prästens ord om oändligheten och närvaron.

Jag berörs och när en av rösterna i gudstjänsten berättar att det nu är tid för bön, vill jag också bära fram min bön. Jag är ju med, fast jag står där vid havet och inte är i samma fysiska rum.

Jag ser mobilen i min hand och tänker att jag skulle kunna att skicka iväg ett sms och jag står där och hoppas att någon ska berätta vilket telefonnummer ska jag slå. Man gör ju så i sportsändningarna och när Idol eller Melodifestivalen snurrar i tv.

Men ingen röst ber mig skicka in min bön. I mina tankar har jag redan sett hur jag sms:at iväg några viktiga ord, att någon kyrkvaktmästare tagit emot dem, skrivit ner dem på en papperslapp och gått fram till altaret, där mitt under gudstjänsten. Lagt dem i en korg, bland andra lappar.

Då skulle kyrkorummets väggar ha öppnats också för mig, som står där vid havet.

Idag kan vi skapa kommunikation på en mängd nya sätt. Det kommer att påverka mycket av det vi är vana vid. Också gudstjänsterna kommer att påverkas av detta. De fysiska väggarna i kyrkorummet kommer inte längre att vara ett hinder för att bjuda in människor som befinner sig på en annan fysisk plats. Men ännu är vi inte riktigt där, när det handlar om gudstjänsten. Ännu får jag vänta någon tid.

I väntan på det står jag kvar där vid havet och sänder ut min bön över vattnet. Blir den hörd så blir den säkert hörd ändå. Men visst hade det känts bra att också få veta att den ligger som en papperslapp på altaret via mitt sms.
 

Det slår mig gång på gång hur intressant det är att VK-bloggarna kan ge inlandet röst. Nätet har många fördelar och en av dem är att det har möjlighet att ge vanliga medborgare och vardagsmänniskor en möjlighet att nå ut med sina åsikter och idéer.

Genom VK-bloggarna kan jag följa tankar från Bjurholm. Lycksele. Dorotea. Sorsele. Storuman. Vilhelmina. Vindeln. Ribertsfors, Nordmaling. Vännäs. Åsele.

Här finns avdelningschefen för IVA/Ambulans på Lycksele lasarett, medieläraren på Luspengymnasiet i Storuman, hobbyfotografen Anna från Dorotea och studenten Anton från Sorsele.

Utan nätet skulle inte Västerbottens Kuriren kunna ge dessa och alla andra omkring 100 bloggare på VK-bloggen en möjlighet att göra sig hörda, när de vill med alla sina tankar.

Internets har med ens fått en stor betydelse för att göra inlandet och Norrland levande.

Jag hamnade på en bioteknikdag med ett hundratal studenter uppe på Umeå universitet. Och det gav mersmak, inte minst när jag ser hur många av studenterna bär på visioner om att de efter sina studier på universitetet kan skapa egna företag. Det märktes också i vad som sades under föreläsningarna.

- Våga tro på din idé och att du kan forma din framtid. Och tacka alltid ja till svåra utmaningar. När Emanuel Dohi, ung företagare från Umeå, talade till bioteknikstudenterna märktes det tydligt hur de inspirerades och det såg ut som att flera börja drömma om våga starta företag efter studierna.

Och Emanuel Dohi eldade på.

- Var nyfiken och kom ihåg att bara tvärs över vägen kan det finns alldeles fantastiska möjligheter. Våga tro på att du kan och sök dig till andra för att bilda nätverk, var några av råden som studenterna fick från Emanuel Dohi. Han har gjort resan själv och efter att ha läst datavetenskap vid Umeå universitet är han nu egen företagare inom IT-branschen. 

Bioteknikstudenter som arrangerade Genvägen under Bioteknikdagarna hade bjudit in föreläsare från företag och Uminova Innovation. På bilden syns några av de arrangerande studenterna, fr v Magnus Ölander, Martin Axelsson, Eleonora Borén och Niklas Mähler tillsammans med föreläsarna Linda Nyström, Uminova Innovation, Emanuel Dohi, företagare, och Kurt Strömgren, Biotech Umeå.

Bland det hundratal studenter som samlats under dagen kommer flera säkerligen att bidra till Umeås framtid. De som läser bioteknikutbildningar eller olika IT-program är några av de personer som vi inom några år kommer att betrakta som drivande företagare i Umeå. De kan den nya tekniken, de har internet i sina händer, de har visioner och drömmar. Det är bara att ge dem möjligheter att växa och våga ta klivet in i företagsvärlden. Där kommer de att göra storverk.

Mycket bra av arrangörerna Bioteknikutbildningar i Sverige (BUS) att genomföra detta vid Umeå universitet.

Hela Umeåregionen kommer att må bra av deras inspiration.

Min vän Kei Hoshi kommer från Japan men har ännu inte lärt sig svenska. Så vi talar engelska med varandra. Men snart kommer jag att kunna kommunicera med honom på japanska för mitt internet håller på att skaffa sig översättningstjänster som slår broar över alla språkgränser.

Det är Google som sedan något år har en tjänst för att översätta texter och hela webbsidor. Du kan översätta en text från svenska till inte bara engelska och japanska utan även franska, tyska, hebreiska och varför inte hindi eller yiddish.

Man kan också översätta hela webbsidor och jag prövar med dagens Västerbottens Kuriren där nyheten om att Idol-Tove fyller 17 år publiceras.

Men Kei Hoshi är inte riktigt nöjd med den japanska översättningen.
- It´s a compelete mess. But I understand the context, säger han när jag prövar översätta en svensk text till japanska. Däremot är han nöjd med översättningen till engelska.

Och visst är det så att Googles översättningstjänst inte riktigt fungerar helt perfekt. Men mellan vissa språk är den klart möjlig att använda om man rensar upp lite i texten. Nu går man också ut med att man klarar kinesiska men jag har inte hunnit testa hur bra det fungerar till det språket. Men Ny teknik skriver mer.

Om några år kommer översättningstjänster som dessa att bli mer vanliga och det kommer att innebära att vi nästan obehindrat kan kommunicera med människor från andra kulturer och språkområden. Det kommer att öppna helt nya världar och möjligheter att knyta kontakter och skapa relationer över hela världen.

För skolans språkundervisning blir detta en intressant tjänst att ta tag i. Kommer språkundervisning att bli mindre viktigt i framtiden om vi får nättjänster som översätter allt till oss? Hur kan tjänsten integreras i elevernas vardagliga skolarbete? Kommer vi att kunna se fler kontakter mellan skolor från olika länder? Om hörnet väntar en spännande framtid.
 

Du deltar. Du medverkar. Du bidrar. Vi är inte längre passiva mottagare. Det nya internet blir allt mer präglat av samtal, konversation och mångas deltagande. På Facebook ska vi skriva om våra liv. På Bilddagboken ska vi lägga upp bilder ur vår vardag. På Youtube lägger vi upp filmer.

Vi kan kommentera snusdebatten i Umeå kommun via kommentarer på nyhetssajten. Vi kan skicka in böner till Svenska kyrkans webb som sedan läggs upp och blir lästa av andra som kommer in på sidan. Ja, kyrkans ansvariga bär till och med fram vissa av bönerna i våra domkyrkor i form av utskrivna papperslappar.

Nya tekniska funktioner gör att vi kan delta med våra tankar, idéer och åsikter. Vi kan vara aktiva och producera själva.

Denna nya utveckling blir oerhört tydligt när Radiotjänst lanserar sin reklamkampanj ”Hjälten” för att få fler att betala tv-licensen. Med orden ”En produktion av dig själv med hjälp av din dator och internet” bjuder man in var och en av oss att vara med och spela huvudrollen i den nya reklamfilmen. Och vi får göra det tillsammans med skådespelaren Stina Ekblad.

Självfallet har jag testat och min egen medverkan ser du här nedan.

Vi deltar. Vi medverkar. Vi är med och utformar. Men när nu Radiotjänst tar denna medverkan ett steg längre med hjälp av rörlig bild väcker det flera frågor kring vår förändrade roll.

Turistföretag hittar nya reklamvägar
Den nya tekniken kommer att förändra affärsmodeller för företag. Kommersiellt kommer vi framöver att få se den här tekniken än mer använd. Turistföretag kan till exempel låta resenärer delta i filmer som de sedan kan skicka vidare till släktingar och vänner.

Tekniken kan användas av ideella organisationer som vill att vi skriver på upprop. Men istället för vår signatur på nätet kan vi montera in vår bild i slagfärdiga filmer som för fram budskap i olika frågor.

Många andra företag och organisationer kommer också att börja använda tekniken. På vilket sätt vet vi ännu inte, men både för underhållning och reklam öppnar sig nya möjligheter. 

Utmaningar för skolan
Samtidigt innebär dessa nya tekniska funktioner stora utmaningar för skolan. Tillsammans med eleverna måste lärare ställa frågan om vad detta medskapande innebär. Är vi i grunden delaktiga? Styrs vi på andra sätt nu med den nya tekniken? Komer framtidens reklamfilmer att bli än mer försåtliga?

Utifrån dessa och andra frågor kommer skolan att behöva arbeta mycket mer med uppgifter kring källkritik. Eleverna måste få pröva den nya tekniken och lära sig se igenom den och förstå hur den både kan brukas och missbrukas. Här blir såväl bildämnet som svenska och samhällsorienterande ämnen viktiga.

Därför är det nödvändigt att de som utbildas till lärare under sin studietid får kunskap om digital teknik och de frågor den väcker. Lika viktigt blir det att de lärare som nu är ute på skolor får möjlighet att fortbilda sig kring dessa frågor. 
 

Som första land i världen har Uruguay beslutat ge alla skolbarn i offentliga skolor varsin bärbar dator, skriver Dagen.

Lärarna har också fått datorer och man har byggt ut internet så att alla skolor har trådlöst nätverk i skolan.

Enligt Dagen går 85 procent av de uruguayanska barnen i offentliga skolor och nästan hälften av dem kommer från de fattigaste grupperna i samhället. För föräldrarna är det en omöjlighet att köpa datorer till barnen men genom skolorna kan nu alla barn få möjlighet att arbeta med internet.

- Det handlar om jämlikhet, säger Miguel Mariatti, chef för projektet i Uruguay.

Här i Umeå är man inne på samma tanke. Sedan två år får varje elev som börjar kommunala gymnasieskolan en bärbar dator och friskolorna i staden har också sedan flera år samma policy.

Uppkopplingen av skolor runt om i världen ger nya utmaningar och möjligheter för den pedagogiska verksamheten i skolan. Snart kommer vi att se många fler exempel på att elever från olika länder kan koppla upp sig mot varandra. En skola i Umeå kan till exempel ta kontakt med en skola i Uruguay och genom att alla elever har egen dator kan man skapa direktkontakt mellan eleverna.

Det ger med ens stora möjligheter att arbeta på helt nya sätt med språkinlärning, kulturförståelse och förståelse av omvärlden. Skolan står sannerligen inför nya spännande utmaningar.

Mamma har berättat att när hon var ung fick hon och systrarna hennes cykla upp till fyra mil för att komma till dansbanan. Och sedan fyra mil hem igen.

Vet inte om hon verkligen har koll på antalet mil men i vart fall så var det vanligt på den tiden att hitta sin käresta inom cykelavstånd. Vilket betydde inom de närmast sex till åtta milen.

Idag har vi internet och dejtingsajter som löser sådant där. Själv testade jag nyligen att bli medlem på en dejtingsajt på nätet. Fyllde i alla mina uppgifter och kryssade för att jag gärna ville ha en vän. Det behöver ju inte vara en käresta man är ute efter.

Loggade ut och väntade ivrigt till nästa dag då jag lite nervös öppnade min sida på dejtingsajten för att se vilka förslag jag fått.

Den första som log mot mig på bild var en av grannfruarna!

Har man internet behöver man inte ens en cykel.

Det är viktigt att följa barns och ungas förändrade mediesituation, menar regeringen och ber Medierådet göra särskilda insatser kring barns och ungas kreativitet och aktiviteter på nätet.

I aktuella Tid för kultur (regeringens proposition) motiveras tilläggsuppdraget med orden: "Barn och unga blir med Internet och den digitala tekniken i allt högre grad själva kreatörer och kulturproducenter. Tekniken har gett upphov till nya konsumtionsmönster med andra behov och krav, nya beteendemönster och delvis förändrade attityder. Samtidigt har många vuxna begränsad kunskap om barns och ungas digitala aktiviteter."

Medierådet är den statliga part som har i uppdrag att följa utvecklingen av barns och ungas mediesituation och att arbeta förebyggande för att minska riskerna för skadlig mediepåverkan.

Idag uttrycker människor sina tankar i egna bloggar, på Facebook och Twitter. Funktioner som gör det möjligt att kommentera nyhetssajternas artiklar lockar allt fler att vara med i samhällsdebatten. Vi kallar det sociala medier och nätet ger oss möjlighet att skapa nya relationer och att hitta igen borttappade relationer.

Ett uttryck för det här ser jag redan i en annons från 1990-talet. Den publicerades av musikkanalen MTV som ett manifest, som ett uttryck för det uppror och den frigörelse man menade sig stå för. Om en kommersiell tv-kanal kan stå för frigörelse kan väl kanske diskuteras men så här 15 år senare fastnar jag för hur texten kunde förutse den roll internet skulle komma att få i dagens samhälle.

Texten i annonsen skulle kunna ses som ett manifest för de sociala medier som växt fram under de senaste åren. Så här lyder annonstexten översatt:

Vi tror inte på att diktera en ideologi.
Vi tror på att skapa miljontals idéer.
Vi tror inte att det finns en majoritet.
Vi tror att världen är fylld av individer.
Vi tror inte på megafoner.
Vi tror på saxofoner.
Vi tror inte på att leva 9 till 5.
Vi tror livet är en 25 timmars-händelse.
Vi tror inte på "den gamla goda tiden".
Vi tror att morgondagen kommer att bli skitkul.
Vi tror inte på gränser och nationer.
Vi tror på liv på Mars.
Vi tror inte på tystnad.
Vi tror på att göra en massa väsen.
Vad tror du på?

Skillnaden mellan megafonen och saxofonen är stor. Med megafonen kan man få människor att ropa samma slagord i talkör. Praktiskt vid demonstrationer men i annonsen står megafonen för en likriktning som begränsar individen.

Saxofonen däremot är ett instrument som betonar den personliga friheten och improvisationen. Att tro på saxofonen är att tro på uppbrott från det givna, en tro på att saxofonisten själv kan skapa och ge sina känslor personlig färg och form.

Under valrörelsen 2010 kommer vi att få en möjlighet att följa om det nya internet mest liknar en megafon eller en saxofon. Själv tror jag att nätet med sina sociala medier kommer att ge fler en möjlighet att delta i debatten och föra fram sina politiska ståndpunkter.

Vi har sett det i de senaste dagarna heta kommunala debatt om snusförbud i Umeå kommun. Under valrörelsen 2010 kommer vi att få se det i många fler frågor. Den kommande valrörelsen kommer att bli intressant att följa via internet.
 

När jag var liten var det vanligt att man fick klocka när man konfirmerades. Kanske var det ett tecken på att man skulle in i vuxenvärlden och tvingas hålla reda på tiden själv. Eller så hade man hade lekt färdigt och nu förväntades man kunna hålla den hel utan att ha sönder den.

På den tiden var vi nästan 100 procent, vi som konfirmerade oss. Nu ser jag att antalet konfirmander sjunkit till omkring 34 procent av senaste årskullen. Och nästan ingen av dessa får en klocka i konfirmationspresent. Och alla andra, de som inte konfirmeras, inte heller får de någon klocka när de blir 14 eller 15.

Men dagens unga saknar ändå inte klocka för den finns med i deras telefon. Och har man klockan i mobilen så behöver man den inte på armen.

Säljer inga väckarklockor
Lika illa verkar det vara med försäljningen av väckarklockor. Den har dramatiskt minskat under senare år.

- Vi säljer till exempel nästan inga väckarklockor längre, där har ju mobiltelefonen helt tagit över, säger Rolf Bramsen, försäljningschef på Stjärnurmakarna till Svenska Dagbladet.

Urmakare finns inte kvar
Inom en nära framtid finns det kanske inte längre kvar några urmakare. Faktum är att vi redan idag ser att yrket tappat ett stort antal medlemmar.

- Av mina sjutton kurskamrater är det inte många som blev urmakare. Få tar vid, säger till exempel inlandets siste urmakare Karl-Gunnar Henriksson i en intervju i Västerbottens Kuriren. 

Vi ser det så tydligt. När ny teknik utvecklas påverkar det också många andra sektorer i samhället. Föräldrar måste hitta andra presenter till sina barn. Klockindustrin måste tänka om och se om man kan finna nya sätt att överleva. Gymnasieskolor måste fundera över vad man gör med sina utbildningar till urmakare.

Att mitt i detta våga ta steget in i det nya samhället är en nödvändighet. Att lära sig se möjligheterna och att den nya situationen inte behöver vara ett problem utan kan vara en spännande utmaning.

När den lokala telefonkatalogen härom veckan delades ut till en av mina vänner sa han: ”Vad ska jag med den här till?”. 
Jag hajade till och tittade på honom och frågade ”Hur menar du?”.
”Ja, men vad ska jag med den till? Den här går till pappersinsamlingen!”, utbrast han och slängde den i en kartong där han hade gamla tidningar och reklam.

Min vän lever i den nya tiden. Han har en dator och han har sin mobil. Någon papperskatalog behöver han inte, menar han.

När telefonkatalogen var en händelse
Själv kommer jag från den förra tiden. När jag var barn var det en stor händelse varje gång som den nya telefonkatalogen delades ut. Vi kastade oss över den för att se om vår egen familj fanns med som den skulle med rätt telefonnummer och adress. När vi konstaterat det gick vi vidare i sidorna och letade efter klasskompisarnas och grannarnas telefonnummer. Vi kunde ju redan dessa nummer (det här var på den tiden då man lärde sig telefonnummer utantill) men vi ville kontrollera att också deras uppgifter hade blivit rätt i tryckningen.

Slöseri med skogen
Men nu är det nya tider och min vän får medhåll av Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

- Problemet är att man slösar med skogen. De här katalogerna är otidsenliga och är ett väldigt resursslöseri, säger Mikael Karlsson till Dagens Nyheter.

Naturskyddsföreningen har därför startat en kampanj där man uppmuntrar folk att avbeställa telefonkatalogen. Än så längre är det enbart villaägare som kan göra det, men man uppmanar också lägenhetsinnehavare att avbeställa bara för att visa att man vill rädda skogen.

Miljöskadligt eller inte?
Men om allt fler tar steget från papper till internet så kommer det att påverka ett flertal företag. Och Eniro, som producerar telefonkataloger, protesterar och vill på sin sajt visa att det visst inte är så miljöskadligt med papperskatalogerna. Man berättar att Holmens skogsbruk levererar råvaran till papperet i Eniros telefonkataloger. Att Bråvikens pappersbruk förädlar råvaran till papper. Att Kungsbacka Graphic trycker katalogen och att en mängd distributionsfirmor kör ut den. Och att allt detta görs på miljövänligaste sätt.

Varsel i pappersindustrin
Men alla dessa företag kommer att påverkas om fler gör som min vän. I ett pressmeddelande från september ser jag att Bråvikens pappersbruk har inlett förhandlingar om en personalminskning på 100 personer och jag läser: ”Holmen Paper fortsätter sin anpassning till följd av vikande efterfrågan på tryckpapper. Affärsområdet har redan tidigare kraftigt reducerat bemanning, förändrat produktmix och avvecklat kapacitet.”

Nu kanske det inte är just telefonkatalgoer som lett till dessa nya förhandlingar men om min vän och fler än han ger upp papperskatalogen kommer det att få fortsatta följder för delar av pappers- och massaindustrin.

Helt klart är att våra nya internetvanor sätter sina spår på många sätt.  
 

Kul att se hur Umeågalan i förra veckan lyfte fram flera IT-företag från regionen. Oryx Simulations fick pris som Årets Företag, Fält Communications blev Årets Exportföretag och CodeMill nominerades som Årets avknoppningsföretag.

Nomineringarna och priserna visar att Umeå som IT-region blir allt starkare, inte minst eftersom det utöver dessa tre företag finns en mängd andra som också är mycket framgångsrika. 

Utnämningarna kommer också lämpligt i samma vecka som infrastrukturminister Åsa Torstensson i en debattartikel publicerad i flera dagstidningar slår fast regeringens nya bredbandsstrategi. Torstensson skriver:

"Det ska gå att koppla upp sig var som helst - när som helst. Sverige ska ha bredband i världsklass. Det är bra för Sverige och för svenska företags konkurrenskraft. En hög användning av elektroniska tjänster och tillgång till kraftfullt bredband bidrar till innovation, tjänsteutveckling och företagande. Dessutom är det en förutsättning för utvecklingen av effektiva välfärdstjänster och e-förvaltning."

Att Umeå som IT-stad redan ligger långt fram i denna utveckling är viktigt. Och lika viktigt är det att fortsätta bygga vidare på denna framskjutna position.

Att Västerbottens Kuriren numera har en teknisk plattform som gör det möjligt för läsarna att vara med och kommentera händelser i kommunen är ett stort och viktigt steg framåt för demokratin och inflytandet i samhället.

Helgens två snackisar på Västerbottens Kurirens nyhetssajt har varit förslaget om att förbjuda snus på kommunala arbetsplatser samt polisens tillslag mot en Hells Angels fest. Antalet kommentarer på artiklarna har varit mycket stort och det visar nätets styrka när det handlar om att öka demokratin och inflytandet i kommunen.

Politiker som Anders Ågren, Sven-Olof Edvinsson och Britt-Marie Löfgren kommenterar på sina bloggar förslaget om ett snusförbud. Och kring polisen tillslag mot MC-gänget skriver Marran, Law, Knutten och många fler.

Att allt fler upptäcker möjligheten med att genom kommentarer och bloggar bidra till debatten är viktigt för att Umeå och Västerbotten ska blir en än mer levande region. Fortsätt så!

Jag ser i rapporten Svenskarna och internet 2009 att 800 000 pensionärer inte har tillgång till internet i hemmet. Det är inte bra och vi kan verkligen kalla detta för en digital klyfta.

Samtidigt vet vi att de som snart ska bli pensionärer, de som idag är 55 - 65 år, i mycket högre grad har internet än de som just klivit över 65-årsgränsen. Den digitala klyftan kommer alltså att minska med åren. Men det hjälper inte nuläget när 800 000 seniorer står utanför de digitala tjänsterna.

Papperstidningen utrotningshotad
På debattsidan i lördagens Västerbottens Kuriren (14/11)  menar Arne Andersson, pensionär, att det är stort problem att VK och morgontidningar allt mer lägger över resurser till webben. "Papperstidningen är helt uppenbart utrotningshotad... och detta är djupt oroande", skriver han.

Ny teknik, nya vanor
Samma dag skriver VK:s chefredaktör Sture Bergman om samma fråga, men kommer delvis fram till ett annat svar än Arne Andersson. Bergman skriver i sin spalt om att vi läsare vill veta vad som händer, men att detta behov inte är "kopplat till just papper utan kommer att söka nya former med den nya tekniken och nya vanor. Det är just detta som världens alla medieföretag försöker anpassa sig till. Även vi på VK."

Tekniksprång och det som varit
De två inläggen visar tydligt på hur vi lever i ett skifte just nu. Att hålla kvar vid det gamla är inte möjligt. Vi kommer alltid att få leva med tekniksprång och nya plattformar för hur till exempel nyheter presenteras. Men i dessa skiften är det viktigt att att inte glömma de som har byggt upp en vana och trygghet med den teknik som funnits med under lång tid.

De 800 000 äldre som idag står utanför internet måste få en möjlighet att komma med och frågan är om inte VK borde ta initiativ till att bistå med detta. För när VK ligger långt fram för att anpassa sig till tekniksprånget måste man också göra insatser för att få med sig de läsare som inte ännu är på tåget.

När jag var liten fick vi barn inte följa med på begravningar. Kanske trodde man att vi skulle störa, att vi inte skulle kunna sitta still. Kanske var man rädd för att vi skulle ta skada av att se människor gråta.

Jag är så innerligt tacksam över att detta har ändrats. Idag kan vi dela sorgen mer öppet och inte minst har internet blivit en plats där vi kan mötas för att minnas, ge tröst och hopp om att nya ljusa dagar trots allt ska komma.

Unga tröstar varandra
Jag märker detta så tydligt när jag på Facebook, Youtube och nätcommunityn Apberget följer hur ungdomar i Umeå tröstar och stärker varandra dessa veckor efter den tragiska bilolyckan den 28 oktober då två ungdomar dog mitt i Umeå. Sedan den kvällen har nätet fyllts av inlägg från kamrater och vänner till de två omkomna och ord med tröst och tankar om sorg och saknad har delats.

Sorgen blir lättare att bära om vi kan dela den med andra. Det är därför som vi ordnar minnesstunder i skolan och kyrkan. Det är därför som vi tänder ljus på olycksplatsen, tar ett steg närmare och håller om varandra. De fysiska mötesplatserna blir viktiga och nödvändiga.

Möts på nätet för att dela sorgen
Men dessa fysiska mötesplatser har idag också förts över till nätet. Också på nätet träffas vi för att minnas och dela sorgen och saknaden. Efter bilolyckan skriver en vän på nätet: ”Du kommer för alltid att vara saknad i mitt hjärta.” En annan skriver: ”Fin minnesstund idag”. Och många lägger in ett ”Vila i frid” och  ”R.I.P” (rest in peace). Att dela sorgen på minnessidor och via inlägg på de omkomnas gästböcker blir en nödvändighet och det skänker tröst och gemenskap kring det otänkbara att unga människor, mitt i sina växande liv, kan ryckas bort så hastigt.

Minnessidorna på Facebook, Youtube och Apberget skapar en öppenhet och närvaro, en gemenskap som kan läka och hela, så långt det nu är möjligt så här en kort tid efter att det tragiska just har skett.

Nätets möjlighet att skapa möte och relationer syns också tydligt när mamman till en av de omkomna skriver till de unga på en av sajterna och berättar om den kommande begravningen, om att det inte blir en kista utan en urna, att man gärna får ta med en ros, att alla är välkomna till minnesstunden efteråt.

Många av de unga som nu drabbas av sorgen har kanske inte varit på en begravning förut och vet kanske inte riktigt hur man ska göra. Så kommer mammans ord till dem och ett möte sker på nätet mellan vuxna och unga.

Den omsorg som kommer till uttryck just nu på Facebook, Apberget och Youtube ska vi vara rädda om och vårda. Den hjälper många i Umeå att komma vidare genom sorgen. Nätet har vuxit upp och är inte längre enbart en lekplats och surfbräda. Idag kan nätet hjälpa unga att bearbeta sin sorg och komma närmare varandra, för när sorgen delas blir den lite lättare att bära.

Kärleksfulla sms
Vi kan se hur allt fler börjar tänka kring hur nätet har betydelse för att vi ska orka bära sorg och saknad. Ett exempel är Brit Stakston som skrivit om nätets betydelse i samband med att hennes syster gick bort i cancer. Brit skriver: ”Att dela erfarenheter med andra på nätet under en svår sjukdom betyder mycket för väldigt många och gestaltas i form av forumdiskussioner, bloggar eller grupper i sociala nätverk.” Hon berättar också hur mobiltelefonen var viktig för att hålla kommunikationen öppen medan systern var svårt sjuk. ”Ständigt påslagen, oftast utan ljud och framför allt genom möjligheten att skicka SMS med nyckelinformation inför möten, läkarbesök etc. Och de kärleksfulla sms min syster skickade mig är några av de finaste minnen jag kommer att ha kvar.”

Fysisk närhet viktig
Samtidigt påpekar Brit hur viktigt det varit med fysisk närhet när sorgen tar strypgrepp. ”Men hur verkligt nätet än för mig i mitt vardagliga liv så har jag i den här perioden oftast och mest längtat efter en fysisk hand, en mänsklig röst eller en famn att vila i.”

Det fysiska är fortfarande viktigt, att få hålla en hand, att känna en kram. Det får vi aldrig släppa. Men det digitala mötet via nätet kan idag också vara en del av den läkande process som varje sörjande behöver gå igenom. Så kan vi idag, när sorgen och saknaden drabbar oss, mötas både i det digitala rummet och i det fysiska. Båda dessa rum kan hjälpa oss när vi behöver komma tillsammans för att få dela värme och tröst. För tillsammans orkar vi mer.
 

Årets julklapp blir en spikmatta, hävdar Handelns utredningsinstitut i sin årliga julprognos som redovisas i VK. Kanske är det ett tecken på att vi allt mer önskar oss närvaro och här och nu-känsla i våra uppkopplade liv.

Mikael Zachrisson, webbchef på Veckans Affärer,  skriver i sin blogg om den ständiga uppkopplingen som gör oss okoncentrerade, ”vi har aldrig uppmärksamheten till 100 procent på en enda sak”. Han pekar på att folk framöver kommer att önska sig olika former av filtrering när det handlar om meddelanden som kommer in via mobilen, Facebook, twitter och andra sociala medier. En filtrering som hjälper oss att vara närvarande här och nu och släppa den ständiga uppmärksamheten som vi riktar mot nästa sms som kanske kommer in snart.

Upplevelse, spikmatta och filtrering
I fjol var årets julklapp en upplevelse. I år är det en spikmatta. Båda talar till vår hälsa och inre frid. Nästa år kanske vi får ett filter som Årets julklapp. Ett filter som hjälper oss vara närvarande trots alla sms, mms, meddelanden och vänförfrågningar som kommer in via de digitala kanalerna.

Här är förresten listan på de senaste 20 årens Årets julklappar som tagits fram av Handelns utredningsinstitut. Bocka av och se vilka av dem som gav dig närvaro, fokus på ditt inre och livsmening?

1988 Bakmaskinen
1989 Videokameran
1990 Woken
1991 CD-spelaren
1992 TV-spelet
1993 En doft (parfym)
1994 Mobiltelefonen
1995 CD-skivan
1996 Internetpaket
1997 Elektroniska husdjuret
1998 Dataspelet
1999 Boken
2000 DVD-spelaren
2001 Ett verktyg
2002 Kokboken
2003 Mössan
2004 Den platta TV:n
2005 Ett pokerset
2006 Ljudboken
2007 GPS-mottagaren
2008 Upplevelsen
 

Nu ska svininfluensan stoppas med hjälp av sociala  medier och kampanjsajt på internet. Det kan bli en möjlighet för barnbarnen att hjälpa sina mor- och förföräldrar in i Internets möjligheter.

Kampanjen ”Nej till svininfluensan” har startats av Socialstyrelsen och man vill med den få med sig bloggare, Facebook-användare och twittrare för att sprida budskapet om vaccinering. Men också barnbarn kan ju haka på.
 
På kampanjsajten kan man läsa mer om den nya influensan, om varför man ska vaccinera sig och var och när man kan få sitt skydd.
 
Samtidigt som Socialstyrelsen ger alla fakta i målet vill man också att de som har en blogg ska kopiera in en bild på den, en gul lysande knapp med texten Nej till svininfluensan. Till sina Facebook-vänner kan man också få hjälp med att skicka meddelandet ”Stoppa svininfluensan! Jag ska vaccinera mig för att jag vill skydda mina nära och kära. Jag tycker att du också ska vaccinera dig.“
Samma meddelande kan man också med ett enkelt klick skicka till de Twitter-följeslagare man har.

Myndigheter använder internet
Vi ser hur nätets möjligheter till att kommunicera, skapa relationer och sprida åsikter används av allt fler organisationer och rörelser i samhället. Att nu Socialstyrelsen också tar bloggar, Facebook och Twitter till hjälp för att stoppa svininfluensan är bara en naturlig följd av att internet som kanal har blivit en oundviklighet, också för samhällets myndigheter.

Barnbarn hjälper äldre med nätet
Just därför är det viktigt att de grupper, främst äldre, som ännu inte är internetanvändare får hjälp att ta sig in på nätet. Här kan barnbarnen ha en viktig uppgift att fylla. För dessa unga kan sätta sig bredvid farmor och morfar och visa dem Internets möjligheter. Att börja med att besöka kampanjsajten mot svininfluensan kan vara en bra startpunkt även om mormor inte har någon Facebook att lägga upp meddelandet på.
 
Så låt barnbarnen ta med sig sina datorer till mor- och farföräldrarna och hjälpa dem in i den nya tekniken.
 

Kvinnorna tar över allt mer på internet. För Västerbottens Kuriren och andra nyhetssajter kommer detta att ha stor betydelse i framtiden. Dagspress, tv och radio brukar till och från kritiseras för att i alltför hög grad lyfta fram män i nyhetsrapporteringen. Men om internet innebär att kvinnorna lyfts fram kan närvaron på nätet innebär en förnyelse av nyhetssajterna.

När Bris utökar sin verksamhet för barn genom att gå från telefonssamtal till att också ge stöd över internet ökar andelen flickor som tar kontakt. Av de barn som tar kontakt med Bris via Barnens Hjälptelefon är 69 procent flickor. Mehn när Bris öppnar sin internetverksamhet via Bris-mejlen ökar andelen flickor till hela 88 procent (år 2008).

Vi ser samma tendens i användandet av bloggar. World Internet Institute har visat att 21 procent av flickorna i åldern 12 – 16 år har en egen blogg medan enbart 3 procent av pojkarna har det. 66 procent av flickorna är med i en community men enbart 42 procent av pojkarna. 58 procent av flickorna laddar upp digitala bilder medan enbart 37 procent av pojkarna gör det. Bland barn och unga tar alltså flickorna allt mer över nätet. 

Möjligen kan vi nu se samma tendens när nyhetssajterna bjuder in sina läsare att kommentera och skicka in egna inlägg. Idag tisdag 10 november publicerar Västerbottens Kuriren en chatt där läsarna har möjlighet att ställa frågor om svininfluensan. Tittar vi på signaturerna hos de som skrivit inläggen är det långt fler Anna, Britt-Marie, Laila och Birgitta än vad det är Kent och Allan. Flera har också valt signaturer som ”Mamma Mu”, ”Orolig mamma” och ”Mamma till barn under tre år”, men ingen av skribenterna har valt att kalla sig pappa-någonting.

Av 80 inlägg har 36 ett kvinnonamn i signaturen medan enbart 15 har ett manligt namn. 29 har signaturer som är neutrala och inte går att könsbestämma.

Hela artikeln om svininfluensa finns också att läsa på VK.

Naturligtvis är denna lilla undersökning mycket trubbig. Varför kvinnor eller män skriver kan ju också bero på ämnet för chatten. Men trots sin trubbighet stämmer ändå denna mini-undersökning överens med senare års statistiska undersökningar av hur vi använder internet. Kvinnorna tar över allt mer på nätet när det handlar om att skriva och ladda upp bilder, när det handlar om att vara aktiv i sociala medier som chatt, bloggar och communities.

I och med att VK och andra nyhetssajter bjuder in läsare och besökare att vara mer aktiva och bidra med egna inlägg kan resultatet kanske blir en omsvängning mot ett allt mer aktivt deltagande från kvinnor på nyhetssajterna.
 

En kampanj har startat på internet om att göra den kommande veckan till en smiley-fri vecka. Vi uppmanas att  inte skriva smileys i bloggar, på Twitter, i kommentarer och var helst vi rör oss på internet. Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter skriver att det kan vara ”ett experiment och för att få svar på frågorna om vi verkligen behöver smileys, vad de tillför, och kanske också för att vässa pennorna, bli mer stringenta och tänka efter hur vi formulerar oss”.

Joakim Jardenberg menar att han ska undvika smileys för att utmana sig själv till att uttrycka sig lite spänstigare. På mikrobloggen Twitter kan vi följa hur hashtaggen #nosmiley används för att samla inlägg om den smiley-fria veckan.

Men Umeås sörjande ungdomar kan till veckan inte vara med i denna kampanj. För just nu sörjer Umeås unga de två kamraterna som olyckligt dog i en bilolycka den 28 oktober. I den sorgen är en ledsen gråtande smiley en nödvändighet för att kunna uttrycka sin sorg och saknad.

De två som har omkommit har lämnat efter sig sina gästböcker på internet och ungdomarna som kände dem flockas nu kring dessa där de skriver sina inlägg fulla av saknad och sorg. Och vi kan följa hur viktig en ledsen smiley är i dessa kommentarer när de skriver på de avlidnas ungdomarnas gästböcker.



Dessa sörjande unga behöver sina smileys. De behöver dem för att kunna uttrycka sin saknad och sitt deltagande i sorgen. Så tyvärr, just nu, här i Umeå, kan de unga absolut inte vara med i en sådan kampanj. De måste få sörja färdigt först.
 

Malik Novo, Carlshöjdsskolan i Umeå, har återigen blivit bästa elev från Västerbotten i Dagens Nyheters Nutidsorientering. Malik går idag i årskurs 9 och är van vinnare av Nutidsorienteringen. Också i 8:an var han Västerbottens bäste på de kluriga frågorna.

Papperstidning och tv går bort
Varje dag skannar Malik Novo av flera olika nyhetssajter och liksom många andra unga menar han att internet är bästa sättet att hålla sig uppdaterad på. Papperstidningen är inte lika viktig och tv går bort. Det här ställer Sveriges skolor inför nya utmaningar. För det är inte bara för Malik utan också för mängder av andra unga som internet idag är den viktigaste nyhetsförmedlaren. Det gör att skolorna måste ställa sig frågan vilka metoder och arbetssätt man ska använda för att hjälpa eleverna hitta rätt i nyhetsflödet på nätet.

Det sker alltså en rörelse bland de unga från papperstidningen till internet. Enligt en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet tappar morgontidningarna de unga. Andelen 15 - 29-åringar som läser en daglig morgontidning i tryckt form har sjunkit från 55 procent år 2000 till 31 procent år 2008. Samtidigt har andelen unga som läser morgontidningar på nätet ökat från 21 till 44 procent, skriver Dagens Nyheter.

Se Malik Novo i TV4.

Läser nyheterna på internet
”Jag läser större delen av nyheterna på internet. Jag har bara en "vanlig" tidning hemma och det är Västerbottens Kuriren, resten är från internet. Internet är det bästa och lättaste sättet att hålla sig uppdaterad på. Idag så publicerar ju varje tidning allt sitt material från pappersutgåvan på internet”, skriver Malik Novo till mig som svar på mina frågor om hur han tar del av nyheter.

Ett ytterligare plus för internet är också att det är miljövänligt ur ett material- och transportbehov, betonar Malik.

Men det är inte enbart VK som Malik följer. Västerbottens Folkblad, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Sveriges Television är andra sajter som han följer under dagen.

”Sen hur ofta jag är inne på dem varierar. Ibland läser jag nyheter allt från 0 minuter per dag till 30 minuter. Beroende av om det händer något.”

Vanlig tv går bort
Däremot blir det inte mycket vanlig tv för Malik. Han menar att det är väldigt sällan som han ser på tv och bara ibland på morgonen. Det är nätet som gäller.

När jag frågar Malik om vilka nyheter han följt  på internet den senaste veckan berättar han att de handlar om allt möjligt.

”Jag har läst att Malik Novo vunnit nutidsorienteringen (haha). Näe men, ny förbundskapten i fotboll, massaker i USA, statsministerns besök i Washington, svininfluensan”, är några exempel Malik Novo nämner.

Malik Novo kommer nu att få åka till Stockholm den 10 december för att ta emot sitt pris ur drottning Silvias hand. Sedan blir det lunch på Rosenbad med utbildningsminister Jan Björklund och därefter Nobelprisutdelningen i Konserthuset.

Förutom TV4 här  ovan så är det många medier som rapporterat om Malik Novo. Här är två till.

Läs också om Malik Novo i Västerbottens Folkblad

Läs om Malik Novo i Västerbottens Kuriren

Med frågan ”Hör föräldrar verkligen hemma på Facebook?” granskar Västerbottens Kurirens Ung-redaktionen (7/11) fenomenet att föräldrar och barn numera kan mötas på Facebook. Vilket kan innebära att föräldrarna läser tonåringarnas inlägg om baksmällor, sexragg, skolkningar och annat som de kanske helst vill hålla mamma och pappa utanför.

Ung-journalisterna Rebecka Höög och Sofia Wikström tar på sig att renodla argumenten.

 ”Föräldrar har brutit sig in i vårt privatliv”, utropar Rebecka Höög, medlem i Västerbottens Kuriren Ung-redaktionen.

”Jag älskar att föräldrar finns tillgängliga på Facebook”, menar däremot Sofia Wikström från Ung-redaktionen.

Rebecka och Sofia är inte ensamma om att ha åsikter om att föräldrar finns på Facebook. Storstadspojken skriver i sin blogg: ”Min mamma har skaffat facebook, det känns inte bra. Det är inte hennes arena - vad har hon egentligen där att göra, ska hon bli vän med mig och mina syskon eller? Nu tänker jag en extra sekund innan jag uppdaterar min status. Jag känner mig inkräktad och under lupp.”

Storstadspojkens inlägg har gett massor av kommentarer tillbaka och precis som Rebecka Höög och Sofia Wikström kan man resonera både för och emot. Så här resonerar Storstadspojkens läsare.
 
Blir illamående av föräldrar på Facebook
Ida är en av ungdomarna som håller med Storstadspojken. ”Tro mig, jag vet precis hur det är. Helt plötsligt blir facebooklivet så oerhört begränsat. Man tvingas att tänka. Usch. Blir illamående bara jag tänker på det.”, skriver Ida.

Confused är liksom Ida upprörd över att hitta sin mamma på Facebook. ”Jag förstår skräcken! Min mamma skaffade facebook för ett par månader sen. När jag fin syn på hennes “friend request” satt jag bara och stirrade på skärmen i skräck i ett par minuter. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Glömde bort att andas. Vad har jag gjort för att bli straffad på det viset?”

Sara är också irriterad över att det hon skriver kan bli läst av pappan. ”Min pappa har skaffat Facebook och nu måste man precis som du säger tänka efter en gång till innan man uppgraderar sin status. Så himla värdelös. Varför ska han ha Facebook!”, suckar Sara.

Klart man vill ha privatliv
Bilder är också känsligt. En viktig del av Facebook är att kunna lägga upp bilder och dela med sig av det som hänt under helgen eller på någon fest. Signaturen Amanda tycker det är jobbigt att föräldrarna kan se bilder från senaste helgen. ”Det är klart att man vill ha lite privatliv när man är ung, man vill ju inte att föräldrarna ska se foton från när man festat”, skriver hon.

Vickan, 19 år, menar däremot att hennes föräldrar ”inte bryr sig vad som står på min status och hur mina kort från helgen är”. Man måste våga vara öppen för sina föräldrar, menar hon.

Emmy, 21 år, har inte heller några problem med att föräldrarna ser alla foton. ”Mamma är en frekvent besökare av mina album och kommenterar alla festbilder med lite halvbittra kommenterar om att hon också vill va 21 igen ;)”.

Spionerar på barnen
När föräldrar vill veta mer om vad barnen har för sig tycker somliga att föräldrarna spionerar. Andra menar däremot att det är bra att föräldrarna håller koll på barnen så att de inte riskerar att gå på nitar.

AnnaKarin är mamma och hon ger sig in i debatten på Storstadspojkens blogg. Hon menar att det inte är något nytt att föräldrar vill veta mer om vad barnen har för sig: ”… de som tror att föräldrar bara spionerat nu när det finns Facebook. Glöm det , det har dom gjort förut. HAhahaha dom har lagt upp alias mm på bla Lunarstorm för att kolla vad ni gjort. Så det är inget nytt.”

Henrik håller med om att det finns föräldrar som tjuvkikar på vad barnen gör. ”Jag vet hur många som helst, asså föräldrar som ha alias och är vän med sina barn och på det sättet vet i stort sätt allt ungarna gör”, skriver Henrik. Han menar att det är bra för då kan föräldrarna se om deras barn lägger ut nakenbilder på sig själva.

Inte adda föräldrarna som vänner
För eller emot att föräldrar finns på Facebook? Åsikterna går som synes isär men en sak är många överens om. Man menar att lösningen är väldigt enkel. Det är ju bara för barnen att inte lägga till sina föräldrar som vänner på Facebook.
 

En tjej tog kontakt med Bris och berättade:
"Hej, för sex månader sedan gjorde jag en film på mig själv. Jag var avklädd, och jag skickade den till min kille. Nu är vi inte tillsammans längre, men han hotar mig hela tiden med att han ska lägga ut filmen på nätet om vi inte har sex. Säg inte att jag ska prata med mamma, för det vågar jag inte."
Se Bris-rapporten

Rädsla för att bilder ska spridas
Det här är ingen ovanlig situation. Det har hänt fler tjejer och även killar att nakenbilder kommit på avvägar och att man tvingas leva med en ständig rädsla för att bilderna plötsligt ska dyka upp någonstans på nätet eller i mejl till alla i skolan.

Rent lagligt kan det vara svårt att göra något åt detta. Alldeles nyligen friades en 17-årig pojke i Svea hovrätt sedan han hade skickat nakenbilder på sin före detta flickvän till några kamrater. Flickan ville att han skulle dömas för ofredande och kränkning, men pojken friades i hovrätten.

Hovrätten menar i sin dom att det finns inget övergripande förbud mot att sprida bilder på någon, även om det är nakenbilder och sker utan samtycke. Domstolen grundar sitt friande i att bilderna togs med flickans vetskap och användes kränkande först senare. Läs mer i Helsingsborgs Dagblad.

Ny lagstiftning på gång
Nu är det mycket möjligt att vi kommer att få en ny lagstiftning kring spridandet av bilder. En utredare från regeringen har föreslagit att den som drabbas och kränks när privata intima filmer och bilder sprids ska kunna få ett skadestånd. Utredaren menar att detta skulle exempelvis kunna avskräcka folk från att lägga ut nakenbilder på sina före detta ex på exempelvis Youtube.

Skolans sexualundervisning och internet
Händelser som dessa är viktiga att diskutera med ungdomar. Skolans sexualundervisning är ett bra tillfälle för sådana diskusisoner. I ett bloggprojekt som jag var med om i vintras med gymnasieelever från Midgårdsskolan i Umeå föreslog flera av eleverna att sexualitet på internet måste vara en fråga som tas upp i den undervisningen.

Signaturen Kelviggo skrev: ”Jag tycker absolut att det är nödvändigt att skolan lär barnen hur man skyddar sig. Helst tycker jag att undervisningen ska börja redan i tidig ålder så att barnen är förberedda på vad som kan ske när de ger sig ut på Internet.”

I en kommentar till Kelviggos inlägg skrev signaturen Robster: ”Jag håller definitivt med dig om det du skriver i undervisningen i skolan gällande de här frågorna. Det är konstigt att man i nuläget inte talar om sexualitet på nätet när man har sexualkunskap i skolan.”

Elevernas önskan om att de i skolan ska få diskutera och fundera mera kring hur de ska hantera sin sexualitet i mötet med andra på nätet är viktig att ta på allvar. Det är en rimlig önskan och framöver är det viktigt att skolans sexualundervisning tar in dessa frågor.
 

På internet lever minnet kvar av de två unga som tragiskt dog i en bilolycka i Umeå förra veckan. Hyllningarna finns på bloggar och de finns som filmer på Youtube.

Att spela in hyllningsfilmer till unga som gått bort är mycket vanligt idag. Det är nästan regel att när en ung människa avlider i en hastig olycka eller på annat tragiskt sätt så sätter kompisarna ihop en film som hyllning och lägger ut den på Youtube.

Ofta innehåller dessa filmer bilder från den avlidnes liv. Eftersom många unga ständigt använder sin mobil för att ta bilder finns det bland vännerna massor av bilder på den som gått bort som man kan klippa in i en hyllningsfilm.

På det här sättet har unga utvecklat ett eget sätt att bearbeta sin sorg och saknad. I den fysiska världen går man till olyckplatsen och tänder ljus, lägger ut blommor, foton och texter. I den virtuella digitala världen samlas man på Youtube och bloggar för att minnas, för att berätta för varandra om den avlidne och för att ge en sista hälsning.

Det är starkt av ungdomarna att göra detta och använda nätets möjligheter för att hedra kamrater. Det är ofta en mycket fin gest.

Orden R.I.P. (rest in peace) och Vila i frid har återtagits av den nya internetgenerationen när de söker sig ut på nätet för att hylla de som gått bort.

Också Idol-artisten Tove Östman Styrke, som kommer från Umeå, gör en hyllningsfilm till de som var med om bilolyckan. Hon säger i sin blogg:
”I veckan som var så inträffade det en olycka där hemma. Den här biten ur låten “only time” är till Aron och till alla som sörjer med honom. Jag känner mig villrådig när jag är så långt borta från er, men jag känner med er. Det lovar jag.
R.I.P. Linn och Niclas”

När detta skrivs har 105 kommentarer redan kommit in på Toves inlägg. Många är berörda och tycker att Tove gör en stark insats genom att hylla de omkomna ungdomarna på detta sätt. Även de som inte kände de omkomna berörs. Signaturen David skriver i en kommentar till Toves sång:
” Känner inte någon som var med i olyckan, men när man bor här i Umeå så har det varit den stora snackisen senaste veckan. Det är sjukt hemskt, och jag lider verkligen med de drabbade och deras familjer. Vila i frid”

Och fler hyllningsfilmer på Linn och Niclas som avled börjar nu spridas.
Här är två ytterligare exempel från bilolyckan i Umeå.
 
  Hylllningsfilm på Youtube:

Hylllningsfilm på Youtube:

Internet kryper allt längre ner i åldrarna. Idag har nära hälften av fyraåringarna börjat använda internet och det kommer att ha stor betydelse för skolans utveckling under de kommande åren.

Användandet av datorer och internet har sjunkit drastiskt i åldrarna. För tre-fyra år sedan var hälften av barnen nio år när de började vara ute på nätet.Nu börjar man alltså vara fyra år. Siffrorna presenteras i den aktuella studien Svenskarna och internet 2009, en årlig undersökning från World Internet Institute.

Två år och vill använda handkontroll
Anledningen till att fyraåringarna börjar använda internet ligger hos föräldrarna och till viss del storasyskon. Ett exempel på det syns på sajten Familjeliv där föräldrar skriver bland annat om hur barnen börjar använda datorer. På forumet frågar en undrande förälder: ”vår son är 2 år och 3 månader, han vill gärna spela, men förstår inte riktigt än, vilken ålder börjar barnen förstå en vanlig handkontroll?”
Och någon annan svarar ”Min äldste var drygt 3 år när han fick börja spela playstation. Både han och jag satt och kämpade med spelet och hade jätteroliga stunder”.

Den första riktiga internetgenerationen
Det vi ser är hur den första riktiga internetgenerationen nu börjar växa upp. Det är den generation som kommer att ha med sig internet- och datoranvändande ända från sina första småbarnsår.

Datoranvändare i första klass
För skolan är detta viktigt att uppmärksamma och det ska bli intressant att se utvecklingen i Umeå kommun, där man har en långt framåtsyftande politik kring IT i skolan.

När dessa fyraåringar om några år börjar första klass kommer det stora flertalet bland dem redan vara mycket vana datoranvändare. Om skolan vill ta tag i detta innebär det att man måste se över vilken datorutrustning man erbjuder eleverna och inte minst hur man i undervisningen kan använda sig av dator och internet på ett pedagogiskt väl genomtänkt sätt.

Läraren Josef Sahlin från Årstaskolan i Stockholm har tagit sig an den nya situationen och låter sina förstaklassare blogga. Han menar att eleverna inte bara ska få använda datorn till att kolla fakta och skriva rent texter. Han vill att eleverna ska få använda dator och internet i en skapande process som samtidigt kan vara öppen för andra elever och för föräldrarna.

I ett blogginlägg på Internetdagarnas sajt skriver han:”Sjuåringarna idag är vana vid ofärdig publicitet. Internet erbjuder plats att mötas, skapa, kommunicera, lära och berätta. Elevernas prestationer får ett större och mer dynamiskt mottagande när föräldrar, klasskamrater och syskon med flera kan följa och bekräfta utvecklingen.” Med hjälp av de sjuåriga elevernas bloggar bjuder läraren Josef Sahlin in föräldrar och syskon att ta del av lärandeprocessen i klassen. Det är en öppenhet, det är ett transparant klassrum, som skapas med hjälpa av elevernas datoranvändning.

Josef Sahlin är inte ensam. Vi ser allt fler lärare som börjar använda dator och internet tillsammans med de unga eleverna för att skapa större utrymme för konversation, för att öppna lärandeprocessen. Detta är en mycket intressant utveckling och förmodligen den enda möjliga i och med att den verkligt första internetgenerationen nu snart kommer till första klass.
 

Det är främst flickorna som vänder sig till Bris. Pojkarna avvaktar och tar inte kontakt i lika hög grad. Det visar den nyutkomna rapporten Barnen, Bris och it 2009 som presenterades av Bris under Internetdagarna i Stockholm.

Vi har sett det i tidigare rapporter från Bris. Flickornas större vilja att ta kontakt med Bris syns i all statistik som Bris lägger fram. Under 2008 såg siffrorna ut så här för alla kontakter Bris hade det året:
Bris hjälptelefon: 69 procent flickor, 31 procent pojkar
Bris-mejlen: 88 procent flickor, 12 procent flickor
Bris-chatten: 86 procent flickor, 14 procent pojkar

Flickorna skriver oftare än pojkarna
Barnens kontakter med Bris har förändrats under 2000-talet. Från början gick alla kontakter via samtal till barnens hjälptelefon. Men när Bris under de senaste åren öppnat upp för fler kanaler via Bris-mejlen och Bris-chatten innebär det att man öppnar upp kanaler som främst flickorna vill använda. För det är flickorna som skriver mejlen och deltar i chatten hos Bris. 

Flickor väljer i högre grad än pojkar att skriva över nätet för att berätta om sitt liv och sina problem.

När rapporten Barnen, Bris och it 2009 nu presenteras understryks denna snedfördelning. Rapporten handlar om de kontakter Bris har med barn som på något sätt är it-relaterade. I rapporten redovisar man särskilt de frågor där barnen på något sätt nämner datorer, mobiler, sms och annat som har med it att göra. 80 procent av dessa kontakter består av flickor, 20 procent av pojkar. Snedfördelningen består. Fyra av fem kontakter är med flickor.

Hur nå pojkarna?
Siffrorna ställer en allvarlig fråga om hur vi ska kunna nå de unga pojkarna. När livet krisar är det uppenbarligen inte lika naturligt för en pojke som för en flicka att ta kontakt med vuxna genom att ringa, mejla eller chatta med Bris.

Vilka vägar, vilka kontakter, vilka möten med vuxenvärlden kan pojkarna tänka sig att använda? Det är en viktig fråga för skolan och de organisationer som vill stötta och hjälpa barn som behöver vuxenkontakter.

 

1,7 miljoner svenskar står utanför internet. Att nästan en fjärdel av svenskarna inte använder internet är viktigt att komma ihåg inför 2010 då våra politiska partier allt mer kommer att bygga ut sina valkampanjer på internet.

Om valet  2010 verkligen blir ett internetval vet vi inte än, men hur som är det ett  problem för det demokratiska samhället att nära en fjärdedel av svenskarna står utanför de samtal som växer fram på nätet.

Siffrorna om internetanvändning är en del av den stora årliga intervjuundersökning som  World Internet Institute genomför varje år. Undersökningen Svenskarna och internet 2009 presenteras i samband med Internetdagarna i Stockholm och stämmer till eftertanke.

När intervjuerna gjorts är ett av de vanliga varen från icke-användare: ”Har man klarat sig så här länge så klarar man sig”. Men detta kan vara ett förrädiskt svar där risken är att allt fler hamnar utanför de tjänster och funktioner som  i allt högre grad läggs över på nätet.

Undersökningen visar att det främst är de äldre i samhället som står utanför nätet men det finns också grupper i andra åldrar som p grund av exempelvis funktionshinder eller ekonomiska problem inte kan ha tillgång till internet.

Den digitala kyftan berördes också indirekt under Internetdagarnas inledningsanförandet av infrastrukturminister Åsa Torstensson när hon presenterade regeringens nya bredbandsstrategi med orden:
”Hela Sverige ska ha bredband i världsklass för att det är en kritisk värdemätare kring innovation och demokrati.”

I sin nya bredbandsstrategi slår regeringen fast att 90 procent av alla hushåll och företag i Sverige år 2020 bör ha tilllgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

Det är ett mål som vi idag ännu är långt ifrån att uppnå. Men det är inte enbart ett tekniskt problem. Det är främst ett demokratiskt problem.

Att överbrygga den digitala klyftan, att ge allt fler möjlighet att få tillgång till internet, är alltså i grunden ett demokratiskt arbete.
 
 

Hur skulle du göra om Västerbottens Kuriren skulle börja ta betalt för sin webb? Frågan är intressant inte minst sedan vi ser att Kamratposten vill ta betalt av  barnen för sin webb.

Kamratposten är inte bara en tidning utan har också en mycket populär webb som lockar de yngre barnen. Men nu är det uppror bland barnen, för Kamratposten har beslutat att börja ta betalt för att man ska få vara med som medlem på sajten.

Kamratposten hänvisar till att man går back ekonomiskt på sajten och att papperstidningen inte längre kan stötta sajten ekonomiskt. Så i höst börjar man ta betalt 29 kronor i månaden av barnen om de vill vara medlemmar på sajten.

Betala för VK på nätet
Västerbottens Kuriren är ännu gratis på nätet. Det kostar inget att surfa in, att ta del av nyheterna och att skriva själv i bloggar och kommentarer. Men om VK får en tuffare ekonomi framöver skulle det då vara möjligt att ta betalt för nyheterna på nätet? Är du villig att betala, säg 29 kronor i månaden, för att få surfa in på vk.se?
 
Kamratpostens nya giv väcker sannerligen en intressant fråga om vår betalningsvilja på nätet. För vi har alla vant oss vid att det mesta är gratis på nätet och det syns också på barnens reaktioner när de nu ställs inför faktum att de måste betala för att få vara medlemmar på Kamratpostens webb.

Barnen protesterar
I kommentarsfälten på Kamratpostens sajt har barnen skickat in massor av protester. De har inte själva råd, menar de, och det är svårt att få mamma och pappa att betala, inte minst om man är flera barn i familjen.

Ett av barnen skriver:
”... KP-webben kommer förlora massor av medlemmar som mej tillexempel jag tänker inte betala någon avgift jag får vara på facebook och bdb istället.”

Resultatet av Kamratpostens försöka att rädda sajten ekonomiskt blir alltså att detta barn kommer att lämna Kamratposten och istället gå över till Facebook och bdb (Bilddagboken).

Ett annat barn menar att Kamratposten borde tillåta reklam och dra in intäkter på det sättet:
”Dåligt att man inte kan logga in förrän det är betalt!!!! Dom kan hellre ha reklam på sidan än ta betalt!!!!!!!! Det är ju ingen som bryr sig om reklam!!!!!!!!!!!!!!!Och användaren borde sparas iallafall!!!!!!!!!!”

Men beslutet är taget och Kamratposten kommer att kosta på nätet. Vilket kan kännas dyrt för de familjer som har flera barn som vill vara medlemmar och tillgång till alla tjänster på Kamratpostens webb.

Överfört till oss vuxna. Hur skulle du göra om Västerbottens Kuriren skulle börja ta betalt för att sin webb? Skulle du protestera som barnen på Kamratposten?
 

Mobilen blir både den första och enda vägen in till internet, säger Vint Cerf, numera på Google och ofta utnämnd som en av internets skapare. I framtiden kommer du inte behöver gå ner i gillestugan eller till arbetsrummet för att slå på datorn när du ska ut på nätet. Internet kommer att vara tillgängligt överallt där du är.

Mobilen blir framöver ett nav i ditt liv, menar Vint Cerf.

– Det bästa av allt är att man då inte behöver vara i samma rum för att styra apparaterna. När jag är ute och reser kan jag till exempel via mobilen styra vilka filmer som ska spelas in på videon hemma, säger Vint Cerf till tidningen E24.

Fattiga får banken i mobilen
Men inte bara det. Också banktjänster kan komma att läggas över i mobilen. Nobelpristagaren Muhammad Yunus, han med mikrolånen, vill att en miljard fattiga ska få banken direkt i mobiltelefonen. Det är målet för Grameen Solutions, ett bolag som ingår i den verksamhet som nobilprisvinnaren Muhammad Yunus driver för att ge fattiga bättre ekonomiska möjligheter genom bland annat mikrolån.

Tillsammans med mobilteknikföretaget Obopay vill Grameen Solutions att fattiga i Asien ska få tillgång till mobiltelefoner som de inte bara kan ringa med utan även använda till banktjänster och förmedling av pengar. Att upprätta bankkontor ute i byar och fattiga områden anser man vara orimligt. Däremot tror man att mobiltelefonen kan bli framtidens plånbok och göra det möjligt att överföra pengar mellan individer, betala räkningar och hålla koll på banksaldon.

- Jag är övertygad om att vi kan skapa en värld utan fattigdom. Allt vi behöver göra är att hjälpa människor att frigöra sin energi och kreativitet. När detta kan ske, kommer fattigdomen att försvinna mycket snabbt, säger Muhammad Yunus.

IT som ett vapen mot fattigdom
Och han menar att IT är den tekniska lösningen för att avskaffa fattigdom.

- Jag vill att IT-designers tar fram utrustning och prylar som kommer att lösa problemen för de fattiga. Dessa designers ska ha foton av fattiga kvinnor i Bangladesh eller Bolivia på sina skrivbord för att påminna sig om vem de arbetar för. Och ännu bättre borde dessa kvinnor vara adjungerad som co-designers genom täta videokonferenser.

Målet är högt ställt för Grameen Bank och Grameen Solutions. Man vill att en miljard fattiga år 2018 ska kunna använda mobilen som sin bank och därigenom få möjlighet att ta sig ut ur fattigdom.

Ny teknik för ansiktsigenkänning kan bli mycket vanligt i en nära framtid. Vi kommer kanske att använda den i dejtingtjänster där vi får ange hur personen vi vill träffa ska se ut. Vi kanske kan använda den i sökmotorer som Google för att hitta igen personer. Polis och tull ser också möjligheter för att upptäcka misstänkta som rör sig på flygplatser eller i tunnelbanan.

Världsledande forskning
Forskningen kring ansiktsigenkänning vid Umeå universitet är världsledande inom området och ligger som en grund för dessa nya möjligheter. Nu har forskarna under ledning av professor Haibo Li och Dr Hung-Son Le fått ytterligare anslag på 1,8 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att kunna gå vidare med kodning för storskalig ansiktsbildigenkänning.

Den nya tekniken skulle kunna användas för att identifiera vid passagesystem eller i kombination med olika betalsystem, kanske som ett komplement för identifikation när du tar ut pengar vid en bankomat. Många förväntar sig också att tekniken ska kunna användas tillsammans med övervakningskameror på flygplatser, i tunnelbanan eller välbesökta stadsmiljöer. Det skulle kunna innebära att misstänka personer snabbt skulle kunna lokaliseras.

Sökmotorer på internet
Men en intressant möjlighet är också att koppla ansiktsigenkänning till sökmotorer på internet. Idag skriver vi in ett personnamn på Google och får upp förslag på sajter där den personen finns med. Tänk möjligheten att istället ladda upp en bild till sökmotorn som sedan ger dig länkar till alla sajter där den personen finns med.

Eller varför inte koppla tekniken till dejtingsajter. Då skulle du kunna ange att du söker någon som liknar en kändis du gillar, en fotomodell du har bild på eller kanske dig själv. Dejtingtjänsten går då igenom alla bilder som lagts upp i dess databas och filtrerar fram de som matchar din favoritbild.

Forskarna vid Umeå universitet är redan knutna till Umeåföretaget Wawo som undersöker vilka kommersiella möjligheter de nya sökalgoritmerna öppnar upp för. Redan har företaget nått framgångar då man i våras vann Venture Cup Nord.

Läsa av en människas inre
Det man idag kan läsa av är ansiktets former och möjligen framöver även olika sinnesstämningar. Men att utifrån ett ansikte läsa ut vad en person varit med om i livet kan vara svårt. Nobelpristagaren Herta Müller skriver i sin bok Hjärtedjur om hur ett ansikte kan bära med sig en berättelse om ett livsöde. Hon skriver om den unga flickan Lola:
”Lola kom från södra delen av landet, och man såg på henne att det var en trakt som var alltjämt fattig. Jag vet inte var, kanske på kindknotorna, eller runt munnen, eller mitt i ögonen. Sådant är svårt att säga, lika svårt om en trakt som om ett ansikte. Varje del av landet var fortfarande fattig och det syntes också i varje ansikte. Men Lolas hemtrakt, som man såg den på kindknotorna, runt munnen, eller mitt i ögonen, var kanske fatigare. Mer trakt än landskap.”

Ansiktsigenkänning kan matcha former på en bild med former från andra bilder och visa likheter mellan ansikten. Men än så länge är det långt kvar till dess tekniken också kan visa på en människas inre, hennes längtan och drömmar, och de spår som livet satt i hennes själ.
 

Foki, eller Anchisa Wallström som hon heter, hamnade i rubriker för någon vecka sedan när hon utnämndes till Sveriges främsta bloggare av VeckoRevyn. Foki kommer från Jokkmokk men går just nu på gymnasiet Minerva i Umeå.

Läs mer i Aftonbladet om varför Foki blivit så oerhört populär och varför det är tjejerna som tagit makten i bloggvärlden. Forskaren Simon Lindgren, vid Umeå universitet, menar att gator och torg är pojkarnas domän, de åker skateboard och hänger vid korvkiosken. Flickorna intar i stället en privat och intim arena, menar Simon Lindgren i intervjun och det för med sig att de kan ta makten över bloggvärlden.

Har du prövat på att kommentera artiklar eller blogginlägg på nätet? Om inte, så pröva att göra det. Nästa gång du ser en artikel som berör dig på något sätt - gå in och tyck till. Det vehöver inte vara storstilat skrivet eller så. Det viktiga är att du utnyttjar möjligheten att göra din röst hörd.

Möjligheten att lämna kommentarer på nätets nyhetsartiklar och bloggar har blivit en allt mer viktig del av demokratin, menar skribenten och bloggaren Helena Palén Olofsson. Hon skriver på Newsmill "Kommentarerna under artiklarna är russinen i kakan. De är nätets syre."

Besökarna på Västerbottens Kuriren är också med och kommenterar artiklar och blogginlägg.  Nu senast när artikeln Jägare blev själv jagad av björn berättar om hur en jägare råkade reta upp en björn. Kommentarerna som kommer in handlar till stor del om hur man som jägare ska agera när en björn dyker upp.

Också till artikeln om Lyckselekören Team Pontares framgångar i Körslaget, Lyckselekörens filmkyss vann publiken kommer det in många kommentarer. Några positiva som "Hoppas alla förstår vidden av denna framgång! Stäng affärer skolor dagis ja allt på måndag 15.30 och ge er ut på torget och fira detta underbara gäng! NI ÄR BÄST!!!".

Men där finns också någon negativ: "Dessvärre måste jag säga att ikväll var det ett rejält bottennapp för Pontare,och då speciellt TopGun-låten som slaktades rejält.Det var både falsksång och rätt så otajt."

Dessa möjligheter till kommentarer är viktiga för en län som Västerbotten. Här ger VK alla som har tillgång till nätet en möjlighet att finnas med i debatten och samtalet i samhället.

Det händer att min avatar går i kyrkan. Han heter Stones Halderman och han är min representation i den virtuella världen Second Life. Jag styr honom med piltangenterna på mitt tangentbord, jag kan få honom att sitta i en kyrkbänk eller flyga över skogar. Jag har skapat honom själv och jag fyller honom med liv. Är detta en del av framtidens virtuella Umeå som jag smakar?

Avatarer i det virtuella Umeå
En avatar är en karaktär eller rollfigur som används i rollspel och virtuella världar. Det finns massor av avatarer skapade här i Umeå fast du ser dem bara när du kopplar upp dig mot internet och följer de Umeåbor som deltar i rollspelen på nätet. Två av de största är World of Warcraft och Sims men själv hänger jag mest i Second Life, en virtuell värld där jag genom datorn möter avatarer skapade av människor som liksom jag är uppkopplade mot internet.

Flera universitet och företag har redan byggt verksamheter i Second Life och här i Umeå ser vi  att museologistudenterna bygger utställningar i den virtuella världen. HUMlab vid Umeå universitet har också under flera år haft projekt för att utforska Second Life för undervisning. Umeå kliver allt mer in i den digitala virtuella världen.

Virtuella kyrkor
Där i Second Life finns affärer, skolor, museer, nöjespalats och musikscener men också virtuella kyrkor och ibland händer det att jag tittar in anglikanska kyrkans katedral. Där firas det gudstjänst flera gånger i veckan, men ingen av oss behöver ta oss dit med bil, cykel eller buss. Vår bredbandsuppkoppling är vägen in till den virtuella gudstjänsten och själv kan jag sitta hemma i pyjamas om jag vill fast jag deltar med min avatar i böner och psalmsång.

Dessa nya virtuella världar väcker många frågor. När ungdomar konfirmeras i Svenska kyrkan brukar de få i uppgift att gå ett visst antal gånger i gudstjänster. Men räknas det om en konfirmand skulle vara med om en virtuell gudstjänst i Second Life? Och om välsignelsen läses över konfirmandens avatar biter den då också på konfirmanden som sitter vid datorn? Kan välsignelsen färdas genom internet?

Kommer en vigsel i en virtuell värld att bli giltig i det verkliga livet? Kommer kyrkoherden i Umeå stadsförsamling att kunna närvara i Second Life med sin avatar och leda en vigselförrättning mellan två avatarer? Gäller då vigseln enbart för avatarerna eller blir den också giltig för de personer som styr avatarerna?

Här nedan är en film från anglikanska kyrkan där avatarer firar påskgudstjänst.

Virtuella skolor
Och om den unge eleven också deltar i någon skolutbildning via en virtuell värld, gäller då den virtuella examen också i vår verkliga värld? Skulle man kunna läsa in Matte C på Second Life istället för på komvux i Umeå?

Virtuellt kommunfullmäktige
Kommer politiker i Umeå kommunfullmäktige att kunna sammanträda i Second Life eller annan virtuell värld och ta beslut där? Måste de i framtiden mötas fysiskt för att besluten ska gälla?

Den virtuella banken en räddning för glesbygden
Kommer jag i framtiden att kunna sälja mitt hus genom min avatar i en virtuell värld och räkna med att försäljningen blir juridiskt bindande? Kommer jag att kunna gå in i en virtuell bank med min avatar och låna pengar som jag sedan kan spendera i det verkliga livet? Innebär det att glesbygden i Norrland skulle kunna återfå sina bankkontor?

Ny forskning kring virtuella världar
Vårt experimenterande med virtuella världar och avatarer lockar forskarna, och det är bra. För att förstå vad som håller på att hända med oss måste vi skapa kunskap kring dessa nya vanor. Därför är det bra att ett forskningsprojekt vid Umeå universitet, ”Pinocchio går i kyrkan”, under handledning av professor Jørgen Straarup, nu kommer att bidra kring detta. Forskningsprojektet handlar om avatarers religiösa liv och har precis fått nära 3 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att undersöka hur religion tar plats i virtuella världar.