Mamma har berättat att när hon var ung fick hon och systrarna hennes cykla upp till fyra mil för att komma till dansbanan. Och sedan fyra mil hem igen.

Vet inte om hon verkligen har koll på antalet mil men i vart fall så var det vanligt på den tiden att hitta sin käresta inom cykelavstånd. Vilket betydde inom de närmast sex till åtta milen.

Idag har vi internet och dejtingsajter som löser sådant där. Själv testade jag nyligen att bli medlem på en dejtingsajt på nätet. Fyllde i alla mina uppgifter och kryssade för att jag gärna ville ha en vän. Det behöver ju inte vara en käresta man är ute efter.

Loggade ut och väntade ivrigt till nästa dag då jag lite nervös öppnade min sida på dejtingsajten för att se vilka förslag jag fått.

Den första som log mot mig på bild var en av grannfruarna!

Har man internet behöver man inte ens en cykel.