Hanssons spaning

IT, digitalt liv och nya medier

Mitt digitala testamente

Vad kommer att hända med alla mina konton på internet när jag dör? Jag finns ju överallt på nätet! Vem ska klara av att hantera det när jag dör?

Senaste veckan har vi kunnat följa debatten om digitala testamenten där vi skulle kunna skriva in vad som ska hända med våra internetkonton den dag vi går bort.

Problemet är faktiskt riktigt stort för när jag börjar räkna ihop alla mina konton upptäcker jag att det blivit ganska många. Om någon ska sitta och radera dessa och kanske lägga ut en sista hälsning på dem så blir det ett omfattande arbete. 

Jag finns ju här på min VK-blogg. Och dessutom på ett par andra bloggar. Jag finns på Facebook där mina flera hundra internet-vänner följer mina vardagliga uppdateringar. Och på Twitter har jag följare från hela Sverige. Ett lite halvt inaktivt konto på Youtube finns också liksom Skype som jag främst använde ifjol när min fru arbetade utomlands.

Jag har flera olika mejlkonton, jag har min Googlemejl, min Hotmail och ett par till. Dessutom har jag MSN-chatten, mest för att jag till och från jobbar nära med ungdomar och då är MSN outstanding. Och du hittar mig på obskyra Flashback där jag diskuterar med andra om trender i underground-världen.

Numera når du mig också via min geografiska position genom Gowalla liksom min avatar Stones Halderman på Second Life.

Ett litet konto på Bilddagboken har jag precis som över en miljon andra svenskar och tror du inte att jag också ligger på ett nästan bortglömt Lunarstorm-konto fast där loggar jag bara in ibland.

Och eftersom jag är umebo finns jag på Apberget. Men också på Familjeliv för att prata om familjefrågor och jag finns på Helgon för att diskutera teologi och på Linkedin för att hålla kontakt med arbetskollegor.

Och dessutom finns det fler communities på nätet där jag också är medlem fast det berättar jag inte om här ;).

Och säkert kommer det att komma ännu fler för jag brukar till och från hitta nya mötesplatser på nätet som jag gärna vill vara med på.

Vem ska klara av att hantera allt detta den dagen när jag dör? Min fru? Mina barn? Min vän från Japan? Ska jag lämna alla lösenord i ett igenklistrat kuvert som öppnas vid minnesstunden? Men tänk om någon kommer åt det kuvertet redan nu, medan jag lever, och hackar sig in på mina konton! Måste jag hyra ett bankfack för detta?

Eller ska alla de olika sajtägarna få någon form av automatiskt meddelande den dagen jag går bort och därmed radera mina kontouppgifter. Är det folkbokföringen på Skatteverket som sköter om ett sådant automatiskt utskick?

Men hur ska det gå till och är Skatteverket verkligen intresserad av ett sådant merarbete? Och är vi som skattebetalare villiga att betaala mer  i skatt för att de ska få resurser till detta?
 
Frågan är väckt och utan tvivel behöver vi en diskussion om hur vi löser vår digitala närvaro på nätet den dag vi går vidare till det liv där inga tangetbord längre  behövs för kommunikation : )
 

Etiketter: , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.