Hanssons spaning

IT, digitalt liv och nya medier

13 år och bästisen röker

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag tittar in på ett diskussionforum hos BRIS. Det är en öppen skrivlåda på nätet som fungerar som ett ungdomsrum. Där får unga upptill 18 år skriva anonymt om sin vardag, om kärlek och förälskelse, om familjen, kompisar och allt vad man brottas med i livet.

Under senaste två åren har omkring 27 000 inlägg skrivits per år och det är nästan bara tjejer som skriver, nio av tio som skriver är tjejer.

En av de intressanta delarna med detta stöd till barn och unga är att forumet utgår från att barn kan hjälpa barn. BRIS övriga verksamhet utgår från visionen att ge unga en trygg vuxenkontakt som de kan nå anonymt. Här kompletterar man med att låta unga tala med unga.

På diskussionsforumet håller sig de vuxna från BRIS tillbaka och låter barnen tala med varandra. En tjej på 13 år skriver att hennes bästis röker. Nu är hon orolig för detta och hon skriver ”jag vet inte vad jag ska göra”.

En jämnårig tjej, också hon 13 år, svarar ”det bästa är om du pratar med med henne och försöker att hjälpa henne ur det”. En annan lite äldre, 16 år, skriver: ”Det är inte bra när kompisar börjar röka för då börjar man ofta själv efter en tid, så vart det för mig och nu är jag beroende så prova inte !”

Så fylls forumet av oroliga tankar inför skolstarten, rädsla för att familjen ska spricka, tankar kring kärlek och svartsjuka, om droger, sex och om man ska ”raka sig där nere”.

Över internet kopplar barn och unga upp sig mot varandra och söker stöd och råd av sina jämnåriga. Allt i den trygga omgivning som BRIS skapar på sin webbplats där vuxna går igenom och modererar inläggen så inte någon ska behöva råka illa ut.

Jag önskar att jag hade haft internet när jag var 13. Och kunna skriva till andra unga på BRIS. Och få någon att bolla med, och få pröva min oro mot andra som skulle kunna vara mina klasskompisar. Jag önskar jag hade haft internet.
 

Prata med djuren?

Av , , Bli först att kommentera 0

Blir det möjligt att "prata" med djuren i framtiden med stöd av digital teknik? Forskare i Umeå lägger fram en djärv idé kring detta. Redan har de placerat ut sensorer i trådlösa nätverk på Lycksele djurpark.

Nu vill man gå vidare och se om man kan få människor och djur att förstå varandra bättre med hjälp av digital teknik.

Läs mer på InfoTech Umeå

Lokala politikers bloggar är viktiga

Av , , 4 kommentarer 0

Valrörelsen i Västerbotten har ett starkt genomslag i bloggar på internet och i sociala medier som Facebook och Twitter. Kanske är det just här på det lokala planet som nätets möjligheter till demokrati och samtal syns som tydligast.

Men det lokala genomslaget i Västerbotten av sociala medier verkar inte uppmärksammas på nationell nivå, tolkar jag det som när jag läser boken Politik 2.0.

Den här valrörelsen skulle bli en valrörelse på internet och i sociala medier. Förväntningarna var stora på att politikerna skulle komma ut på Facebook, Youtube, Twitter och i bloggar. De viktiga samtalen om arbetslinjen, integration, skola och skatter skulle föras mellan människor på nätet.

I boken Politik 2.0 av Brit Stakston talas det till och med om paradigmskifte. Politik 2.0 kom lämpligt ut i slutet av maj som en injektion och spännande genomgång av valet och internet inför det kommande valet. Men det är trögt i portgången och författaren Stakston erkänner det då hon i ett blogginlägg på JMW från början av augusti skriver:
”Politikernas sociala medieanvändande är inte allmänt känt bland väljarna. Det syns i kommentarsfälten och i länkandet om vi tittar på lokalpolitikers bloggande. Vi har en lång resa kvar.”

Kanske är också den bristande aktiviteten på bokens medföljande blogg ett tecken på det svala intresset för att diskutera politik och sociala medier. I samband med boken Politik 2.0 lanserades en blogg där samtal om dess innehåll skulle kunna föras. Av det blev nästan ingenting. Idag skriver vi 31 augusti men inget inlägg har skrivits på bloggen efter 12 juli och inläggen före är få. Debatten och samtalet kring boken tog aldrig fart på webben, åtminstone inte i bokens blogg.

Men även om paradigmskiftet låter vänta på sig så finns det flera goda exempel på hur valrörelsen trots allt får fart också i sociala medier på internet. Ett av de mer framträdande exemplen är den valrörelse som de lokala politikerna för här i Västerbottens Kurirens nättidning. Det är dock en rörelse som boken Politik 2.0 helt missar.

16 politiker intervjuas i boken om deras syn på sociala medier men inte en enda politiker norr om Stockholm finns med. Det kan inte vara sant, tänker jag när jag upptäcker det sneda urvalet. Men hur jag än letar så finner jag inga andra än politiker från huvudstaden och någon enstaka från Göteborg, Örebro, Jönköping och Skåne.

Med tanke på de stora orden om att internet och sociala medier spränger gränser och för människor samman över geografiska avstånd så är det förvånansvärt att man i boken valt bort alla politiker norr om Stockholm. Hur tänkte man? Är det enbart ett stockholmsperspektiv som är intressant när det ska tals om sociala medier? Vad blev det då av Internets möjligheter att spränga gränser mellan människor och öppna upp?

Det enda positiva är kanske att Brit Stakston verkar vara medveten om hur urval kan bli sneda. I ett blogginlägg där hon kommentarer politikerlistor i Svenska Dagbladet skriver hon ”Hade också dåligt samvete för jag i ärlighetens namn faktiskt inte lusläst alla de lokala politiker som säkert är duktiga och som finns därute.”

Men det är ju här som nätet verkligen kan göra nytta i valrörelsen. Det är på det lokala planet som sociala medier kan innebära att demokratin bland gräsrötterna väljare växer. Exemplen från politikerbloggarna på vk.se är många. Bara senaste dygnet märker jag hur flödet växer.
 
Långt in på natten förs debatten. Efter midnatt, 00:54 skriver Jan Nilsson, kommunpolitiker från Vännäs, om opinionssiffrorna för Alliansen. 02:40 kommenterar s-politikern Thomas Hartman vad han ser som förvirring i Folkpartiet.
Sedan är det lugnt några timmar innan de tidigt på morgonen är igång igen. 06:39 skriver Maria Kristoffersson, kommunalråd i Vilhelmina om svårigheten att ta sig fram för funktionshindrade på samhällets gator. 06:44 skriver Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, om att Norrbotniabanan, järnvägen från Umeå och norrut, måste byggas.

Här förs en skarp valrörelsen i bloggformat och flera av inläggen tas upp av lokala medier där journalisterna fortsätter att granska utspelen på politikerbloggarna.

Att sociala medier och internet påverkar den lokala valrörelsen borde uppmärksammas mer i den riksaktuella debatten.

Tvättmaskin viktigare än nätet?

Av , , 1 kommentar 0

Tvättmaskinen är viktigare än internet har fört med sig större förändringar för mänskligheten, hävdar Ha-Joon Chang, ekonom och författare, i en intervju i Guardian.

– Nätet är inte så viktigt som vi tror. För de flesta handlar det mest om att hålla kontakt med vänner och att söka information, menar Ha-Joon Chang.

Istället lyfter han fram tvättmaskinen (och andra hushållsapparater). Tvättmaskinen har inneburit en total revolution av samhällets struktur, fortsätter den kritiske ekonomen. Han hävdar att tvättmaskinen underlättat för kvinnorna att söka sig ut på arbetsmarknaden, vilket varit en viktig förutsättning för jämlikhet men också samhällets ekonomiska tillväxt. 

Ha-Joon Chang har en poäng i detta. För den som varit med om att tvätta tygblöjor, bindor och hårt nedsmutsade arbetskläder har tvättmaskinen inneburit en stor lindring och befrielse. Den har varit en av förutsättningarna för förändringen av kärnfamiljen, av könsroller och möjlighet att finna tid och kraft för att kvinnor ska kunna komma ut på arbetsmarknaden.
 
Men har Ha-Joon Chang verkligen rätt när han håller fram tvättmaskinen som mer viktig än internet? När jag ser nobelpristagaren Muhammad Yunus arbete bland fattiga i Bangladesh och andra länder får jag en annan bild. Yunus menar att de fattigas väg ut ur fattigdomen kommer att ske med stöd av ny kommunikationsteknik, och då talar han inte om tvättmaskinen utan om internet och mobiltelefoner.

Muhammad Yunus har blivit känd som grundare av en bank för smålån till fattiga i Bangladesh, Grameen Bank, vars vision är "Combining the power of microfinance and technology to defeat global poverty". Inga små ord där inte, det handlar alltså om att kombinera mikrokrediter med ny teknik i form av kommunikationstjänster för att bekämpa världsfattigdomen.

Yunus kombination av det som kallas för social business och av ny teknik ska ge fattiga kvinnor stöd att starta företag och bygga upp en fungerande ekonomi, men inte bara genom kroppsarbete utan också med ett stöd av internet.

Nobelpristagare Yunus vision är att ny teknik, mobiletelefoner och internet kommer att vara med och lyfta människor ur fattigdom genom att ge dem tillgång till banker, betalsystem och nya affärsmodeller. Det är en vacker tanke och om Muhammad Yunus har rätt kommer det att innebära att internet kan få långt större genomslag i mänsklighetens historia än vad tvättmaskinen har haft.

Då kommer vi också att få se att internets omvälvande kraft är något långt mycket mer än statusuppdateringar på Facebook.

Köra hjullastare i simulator är bra skola

Av , , Bli först att kommentera 0

När datorer kommer in i skolsammanhang kan stora förändringar ske vad gäller det pedagogiska och de inlärningsmetoder man använder sig av. Här i Umeå har vi sett hur alla gymnasielever från denna höst i de kommunala skolorna i en unik satsning får var sin dator vilket ger utrymme för nya metoder i undervisningen.

Men vi har också framgångsrika företag i Umeå som vuxit sig starka genom att utveckla utbildningsmiljöer med hjälp av datorer. Ett exempel är Oryx Simulations från Umeå som haft stora framgångar med sina träningssimulatorer som används för att utbilda förare av tunga fordon. Simulatorerna skapar en virtuell miljö som hjälper eleverna att träna om och om igen på svåra manövrar utan att riskera säkerheten.

Lägre kostnader och minskad miljöpåverkan är andra fördelar.

En beskrivning av hur det går till finns i denna rapport från en yrkesskola i Finland.

Se även filmen nedan som visar hur den virutella utbildningsmiljön fungerar.

 

 

När Facebook läggs ner försvinner bilderna

Av , , 3 kommentarer 0

När Facebook läggs ner, om fem eller tio år, då försvinner alla våra bilder.
Vadå, Facebook läggas ner, vem har sagt det?

Nja, ingen har ju sagt det och just idag kanske det känns som om Facebook alltid kommer att finnas, men i ett längre internetperspektiv måste vi nog ändå räkna med att Facebook inte kommer att överleva.

När internet fortsätter att utvecklas kommer vi att få nya funktioner, nya tjänster och ny teknik. Några uppstickare kommer att hantera dessa bättre än Facebook och troligt är att några av dem kommer att kunna ta sig förbi och passera Facebook. Går då tillräckligt många av medlemmarna över till de nya sajterna så kommer Facebook att förpassas till internethistoriens arkiv.

Vi har redan flera exempel här i Sverige där vi fått se hur Lunarstorm, Playahead och andra stadiga sajter lämnat in. Och när de har stängt så har allt material som medlemmarna lagt upp på sina sidor också försvunnit.

Om detta händer, vad kommer då att ske med alla bilder som medlemmarna på Facebook lagt upp? Beredskapen för detta är liten bland Facebooks medlemmar. Idag räknar de flesta med att Facebook ska finnas också i framtiden. Ivar, 15 år, säger i en intervju i Dagens Nyheter:

”– Det jag ser fram emot när jag blir äldre är att ha alla bilder från när jag var ung samlade på ett ställe. Man kommer att kunna gå igenom sin livstid – det kommer att vara så tufft. Jag har redan bilder på när jag hade långt hår, säger Ivar som hade midjelångt hår tills han var 14 år.”

Men risken är stor att Ivars bilder kommer att försvinna den dagen Facebook läggs ner. Om inget görs åt detta kommer det att bli ett stort bekymmer inte bara för Ivar utan även för vår gemensamma historia i och med att bilderna av vårt vardagsliv försvinner.
 

Ny lag stoppar nätmobbning?

Av , , Bli först att kommentera 1

Folkpartiet vill få stopp på nätmobbning och digitalt ofredande, bland annat med hjälp av nya lagar. I den nyss utgivna rapporten Digitalt ofredande föreslår Eva Edwardsson, jurist och forskare, tillsammans med Cecilia Wikström, ledamot av Europaparlamentet, att en ny brottsrubricering om digitalt ofredande ska införas i brottsbalken. Dessutom vill man att polisen ska få möjlighet att hämta ut IP-adresser från internetoperatörer för att kunna efterforska från vilken dator ett ofredande har kommit.

Nätmobbning och förföljelse på internet är en mycket allvarlig fråga. Den som drabbas av digitalt ofredande kan få hela sitt liv förstört av smygtagna bilder som skickas runt, mer eller mindre uttalade hatgrupper på Facebook eller sms som droppar in med anklagelser och hot. Därför är det bra att Folkpartiet väcker frågan.

Men trots det är det viktigt att påpeka svårigheten med att utforma en lagstiftning som täcker in internets snabba förändringar och de nya medier som hela tiden växer fram.

Edwardsson och Wikström menar i rapporten att den lagstiftning vi har idag handlar om ”krokben och knuffar” i någon slags 1950-talsaktig kostym och inte alls klarar av att svara upp mot det digitala liv många av oss lever nu. Man skriver ”För att uppdatera lagstiftningen till det 21:a århundradet föreslår vi att det införs en ny brottsrubricering: digitalt ofredande.”

Detta blir en tuff nöt för lagstiftarna att knäcka. Vi har bara precis klarat av de första tio åren på detta 21:a århundrade och redan har vi fått vara med om en oerhörd omvandling i teknik och i beteenden och vanor kring kommunikation. Om ytterligare tio år kommer vi med största sannolikhet få se hur åter ny teknik kring vår sociala kommunikation slagit igenom. Att lagstifta för att täcka in denna ständiga förvandling som vi lever i måste bli mycket svårt för lagstiftarna. Det räcker inte bara med att se till dagens teknik, man måste också i lagskrivningen försöka väva in kommande tekniska omvandlingar. Detta är en oerhört stor utmaning för lagstiftarna och frågan är om det alls är möjligt.

Svårigheter kan anas redan i rapportens förslag om att polisen ska kunna få tillgång till IP-adresser för att eftersöka vilken dator som använts för att kränka någon. Edwardsson och Wikström menar att de flesta kränkningar på nätet sker från datorer som står i privata hushåll. Och eftersom IP-adresser kan användas för att spåra datorer kan man därmed även spåra kränkningarna tillbaka till den dator som använts.

Men redan här blir det svårt eftersom anonymiserande tjänster blivit allt mer vanliga. Med tjänster som Relakks, Dold.se och andra blir det mycket svårt för polisen att finna den dator som använts i kränkande syfte. Dold.se utlovar på sin sajt att deras program ”Gör dig 100% anonym och säker på internet” och ”Dold.se gör så att varken din ISP, myndigheter eller någon annan kan kartlägga ditt internetanvändande”.

Idag är dessa tjänster tilläggsprogram som man själv måste ladda ner, men i framtiden kommer det mycket möjligt vara inbyggda i webbläsaren som standard. Redan idag ser vi hur det i de nya versionerna av webbläsarna kommit till en ”surfa privat”-knapp. Det innebär att ingen historik samlas i min webbläsare över vilka sidor jag besökt. Nästa steg är att webbläsaren innehåller en extra applikation som gör mig helt anonym på internet.

Får vi en sådan utveckling kommer lagförslaget från Folkpartiet att vara överkört redan efter ett par år.

Stora utmaningar väntar alltså för de lagstiftare som vill försöka skriva lagar som klarar av att fånga in nätets ständiga utveckling och omvandling. Det som i rapporten kan synas vara självklart och enkelt är mycket svårt och kräver stort omdöme. Frågan är om det alls är möjligt.
 

Vill du betala för vk.se?

Av , , 4 kommentarer 0

Övergången från gratisläsande på nätet till att ta betalt av läsarna blev inte lätt för The Times och The Sunday Times i England. När tidningarna började ta betalt med två pund i veckan eller ett pund om dagen vägrade läsarna vara med. Nästan ingen ville betala för sina nyheter och The Times förlorade nästan 90 procent av läsarna på nätet, enligt The Guardian

Skulle vi få se samma utveckling för Västerbottens Kuriren om vk.se blev betalsajt? Motståndet skulle säkerligen bli mycket stort men kanske skulle den lokala förankring som VK har i regionen vara en faktor som förhindrade läsarflykt.

Frågan är dock vilken affärsmodell man skulle välja. Det finns en mängd alternativ, förutom att få annonsörer att betala eller andra bidragsgivare så kan man försöka ta betalt av oss läsare. En modell är då att låta den som betalar får tillgång till allt material, ett annat är att läsaren betalar enbart för den artikel man vill läsa. Ett tredje är att nättidningen delas in tydliga sektioner så att den som vill läsa sportartiklar betalar för VK-sporten, och den som vill följa kulturlivet betalar för VK-Kultur.

Den affärsmodell som VK väljer kommer att påverka oss läsare på flera sätt. Vårt läsande kommer att förändras. Om man som läsare skulle betala per artikel skulle man förmodligen hamna i en situation där man ögnar igenom rubrikerna och enbart väljer ut det som är absolut mest intressant för en själv. Jag prövar med denna morgons toppnyheter på vk.se.

Aktivister tar på sig attentat
Protester mot busstrafik
Dramatisk ökning av bostadsbyggandet
Förslag om pendeltåg
Dyster bild i TV-rutan
Crossförare skadades

Det blir som att stå i godiskiosken när jag var liten och tanten i luckan plockade ner godiset som man pekade på. ”Jag tar en sån där, två av de svarta och en salt. Räcker det till en godisrem också?”

Inför en betalsajt på vk.se där jag betalar för varje enskild nyhet skulle jag hamna i samma läge. ”Jag tar artikeln om aktivisterna och den om crossföraren som skadades utanför Storuman. Men buss åker jag inte så den hoppar jag över och det där förslaget om pendeltåg till Vännäs och Holmsund skippar jag också eftersom jag bor mot Hörnefors. Få se nu, har jag råd med artikeln om bostadsbyggandet?”

Att välja affärsmodell för framtida Västerbottens Kuriren kommer att påverka oss som läsare, det kommer att påverka hur vi tar del av det lokala och regionala samhällslivet. Att välja betalsystem är därför inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga som rör vilken journalistik som ska nå fram till läsarna, vilka berättelser från regionen som ska föras vidare och hur vi i länet ska kunna känna samhörighet. För kan vi verkligen förvänta oss att den nyinflyttade på Ersboda ska vilja läsa om skadad crossförare någonstans mellan byarna Norrberg och Långsjöby utanför Storuman?
 

Virtuell värld för unga stänger

Av , , 1 kommentar 0

Den virtuella världen Second Life stänger ner sin värld för unga under 18 år. Istället ska 16 – 18-åringarna erbjudas att vara med i ”vuxen-Second Life”. Nu växer protesterna mot detta eftersom Second Life för vuxna också innehåller så kallat ”mature” innehåll, inte minst världar där deltagarna möter varandra för att ha virtuell sex.

Second Life är en av de mest kända sociala virtuella världarna på internet. Den har lockat miljoner människor världen över att skapa sig en avatar, en slags rollkaraktär, och med dessa avatarer träffas för att samtala, gå utbildningar, vara med på konserter, gudstjänster och föreläsningar.

Men på Second Life finns också en hel del sex-mötesplatser och föräldrar till barn som är med på de ungas Second Life protesterar nu kraftfullt mot beslutet att slå samman världarna.

Här i Sverige är det inte många ungdomar som är med i Second Life så sammanslagningen är egentligen inte någon aktuell fråga för svenska förhållanden. Det intressanta för oss är istället de uppenbara svårigheter som Second Life har haft med att driva en ungdomssajt. Trots att många unga gärna rör sig med avatarer i dataspel så lockar inte den mer sociala virtuella världen Second Life.

Kanske är det konceptet med avatarer som inte längre fungerar. På Second Life är man anonym och man berättar sällan vem man är i ”first life”. Själv heter jag Stones Halderman på Second Life, bara några få känner mig som Mikael Hansson. Men på Facebook vet alla vem jag är, att jag heter Mikael Hansson och vad jag ätit till middag idag.

Kanske är det anonymiteten som inte lockar ungdomarna. Facebook har lärt oss att stiga fram med våra namn och riktiga profilbilder, medan man på Second Life fortfarande ska dölja sig bakom en signatur och en påhittad avatar. Kan det vara så enkelt att ungdomar idag föredrar att inte vara anonyma när man ska agera i sociala världar på internet? Och att det är just anonymiteten som skapat motståndet mot ungdomsdelen på Second Life?
 

Unga företagare tror på Umeå

Av , , Bli först att kommentera 0

60 meter röd matta på Rådhustorget i kombo med en webbplats. Duon bakom Sojafilm är inte rädda för att testa gränser.
Sofie Edvardsson och Jakob Nyström är båda 23 år och gick ut Digital Medieproduktion i våras. Nu är de igång med sitt bolag Sojafilm, sitter på Krenova och slipar på projekt kring musikvideos och reklamfilm.

Jag träffade dem igår och det är verkligen roligt att möta unga som är så fyllda av energi och tro på framtiden. Det här är ungt företagande när det är som bäst! 
Läs om deras tankar i en intervju

Sofie Edvardsson och Jakob Nyström tror på att driva företag i Umeå.