När nätcommunityn Apberget nu släcks ner så försvinner också en del av vår viktiga lokala samtidshistoria. Framtidens historiker, museipersonal och etnologer kommer inte att kunna ta del av den ungdomskultur som tog sig uttryck på sajten som samlade snart sagt alla ungdomar i norrländska städer som Umeå, Lycksele, Skellefteå och andra under loppet av några år. Obönhörligt trycks delete-knappen ner över denna del av vår samtid.

Att nätcommunityn Apberget går i graven är väl inget att gråta över, kan tänkas. Sajter kommer och sajter går, det startas nya, somliga läggs ner, och att Apberget nu får stänga sin inloggning är en naturlig följd av att användarna gått vidare till andra platser på nätet, främst är det säkerligen Facebook som tagit över trafiken.

Samtidigt måste konstateras att Apberget under några år var en mycket viktig del av ungdomskulturen i Umeå, Skellefteå, Lycksele, Örnsköldsvik och några andra norrländska kuststäder. Det var på Apberget man höll kontakt, kollade av vad som skulle hända till helgen, fick veta vilka konserter som var på gång och spanade på förälskelser.

Men här fanns också utrymme för livets svåra stunder. Ett exempel är efterspelet till en trafikolycka som skedde under höstlovet 2009 på Samdbacka i Umeå då två ungdomar tragiskt avled. Minnesstunder ordnades i skolor, kyrkor och på torget i Umeå för att hjälpa kamrater och vänner att bearbeta sorgen och förstå vad som hänt.

I samband med detta skrev jag på denna blogg: ”Att få mötas, att få hålla i varandra, känna närhet, är en nödvändighet. När det är en olycka som i detta fall blir också platsen där det hände en viktig mötesplats där ljus tänds och minneslappar kan läggas ner.

Men också internet har blivit en viktig plats när unga behöver bearbeta sin sorg, inte minst genom och skicka en hälsning till den som gått bort. Eftersom så gott som alla unga har ett användarkonto på någon sajt eller en egen blogg med en gästbok kan man gå in och skriva hälsningar också efter det att personen inte längre är i livet. Vi ser hur det händer just nu på Apberget i samband med bilolyckan.”

När nu Apberget läggs ner försvinner också alla dessa inlägg. I framtiden kommer vi inte att kunna gå tillbaka och ta del av dem för att få en djupare förståelse för hur ungas sorg tog sig uttryck på nätet under början av 2000-talet. Västerbottens Kuriren, som idag äger Apberget, uppmanar alla medlemmar på sajten att ta hem det material som man vill spara, men förmodligen kommer få att orka göra detta, och säkerligen kommer ingen att spara de mägder av meddelanden och inlägg som skrevs i samband med olyckan på Sandbacka. Inte heller andra liknande händelser kommer att sparas.

Detta är baksidan med sajternas roll i vår vardagskommunikation. När de försvinner går vi också miste om de digitala spår som kan hjälpa oss att djupare förstå vår samtid.   
 
Att Apberget varit viktigt för många syns i kommentarsfälten till artiklar om att Apberget läggs ner. Signaturen Mamma till tre skriver: ”som förälder till tre döttrar vet jag att Apberget var jätteviktigt för ungdomarna, det var där dom knöt kontakter, höll kontakter med gamla och nya bekantskaper och höll koll på allt som hände”

Medan signaturen Wu, som var en av ungdomarna som hängde på Apberget, berättar om hur Apberget var under uppväxten: ”För några år sedan, under dess storhetstid, var Apberget det jag kollade först på morgonen och sist på kvällen. Alla fantastiska karaktärer som skrev dagboksinlägg, lade upp bilder och tipsade om länkar gjorde livet så vansinnigt mycket roligare.”

Apberget släcks nu ner och med försvinner en del av vår viktiga lokala samtidshistoria. Delete.