En förskola i Skåne vill testa GPS-sändare på barnen för att lättare kunna hålla uppsikt över dem. Det visar sig att det här en brännande fråga som sätter känslor i svall. I debatten som följt hörs oroliga röster om både 1984-samhälle och övervakningshysteri. Det visar att teknik som kryper in i vår allra närmaste sfär berör oss starkt.

Det nu aktuella testet innebär att förskolan sätter en GPS på varje barn. Sändarnas signaler kan sedan samlas in i en smart mobil som personalen har tillgång till där de kan följa varje barns position. Kommer ett barn utanför ett tillåtet område går ett larm till telefonen och personalen kan då bli uppmärksammad på var barnet befinner sig.

När Västerbottens Kuriren publicerar nyheten vill flera vara med och delta i debatten. Signaturen Peter P är mycket negativ till gps-sändare och skriver ironiskt: ”Jag tycker att man ska operera in GPS på alla nyfödda. Sedan inrättar vi en ny myndighet, ÖM (övervakningsmyndigheten) som kan ha koll på alla livet genom.”

Andra, som maggie, menar att man ska ”öka bemanningen istället” för att sätta in GPS-sändare.

Också i den snabbenkät som Västerbottens Kuriren lagt ut är många tveksamma. På VKs webbfråga ”Är gps-sändare på barn en bra metod?” är 44 % negativa till förslaget och svarar ”Nej – nu är det nog med teknik”. Samtidigt är det enbart 24 % som gillar försöket och svarar ”Ja – ger en ökad trygghet”. (När detta skrivs, siffrorna kan förändras.)

Frågorna om hur ny teknik och it-lösningar ska användas i vår vardag berör många olika grupper. Det är därför viktigt att många är med och diskuterar de nya digitala tjänsterna och produkterna. Igår var jag själv på en konferens med utbildningsadministratörer från Sveriges universitet och högskolor och ledde ett samtal om sociala mediers betydelse i mötet med studenterna. Det visade sig vara en viktig diskussion för de som anordnar högre utbildning. Fler sådana samtal och diskussioner behövs, och därför är det bra att det nu också väcks kring denna fråga om förskolan och barnen.

Grupperna som behöver vara med i dsikussionen är många och rör inte enbart föräldrar och personal. Här är några fler grupper som gärna kan engagera sig i debatten.

Förskolebarnen själva behöver få lämna sina synpunkter, även om ingen kan förvänta sig att de ska förstå viddden av de nya tekniksprången.

Föräldrarna måste få tänka igenom hur de vill låta teknik följa deras barn. De behöver få fundera igenom vad integritet betyder, vilka utmaningar och vilka möjligheter som exempelvis gps-sändare på deras barn ger. Kan de känna större trygghet med dena teknik eller ökar rädslan istället för hotfull övervakning.

Förskolepersonalen måste sätta sig in i hur deras arbete förändras med ny teknik. Ökar tryggheten med gps-sändare eller skapar det en falsk känsla av trygghet, som vissa kritiker hävdar. Finns det risk för att detta är första steget mot mindre personaltäthet, som andra kritiker har fört fram?

De ansvariga i kommunen måste se över handhavandet av den data som samlas in från barnens gps-sändare. Kan det utnyttjas på fel sätt? Finns det risker som är för stora? Är de ekonomiska insatserna avskräckande?

Universitet och högskolor som utbildar datavetare och it-studenter behöver lyfta in dessa frågor om hur teknik och it förändrar samhället. På så sätt kan studenterna få upp ögonen för att deras utbildning och nya kunskap har stor påverkan på människors vardag.

It-företagen som utvecklar digitala tjänster och produkter behöver fundera över sina etiska vägval och få en djupare förståelse för hur deras verksamhet är en del av samhällets utveckling.

Gps-sändare på barnen är på så sätt inte enbart en fråga för förskolepersonalen. Det är en av de nya frågor som ny teknik ställer oss inför och därför viktigt att diskutera i många sammanhang.