Utan bekräftelse dör vi. Men med bara bekräftelse förtvinar vi.

Tanken slår mig efter några dagar i Almedalen bland partier och organisationer som anordnar frukostmöten, seminarier och panelsamtal. En röd tråd för för alla dessa möten handlar om att stärka den egna rörelsen, att samla trupperna inom det egna partiet och organisationen. Att känna igen, att vara överens, att hitta det som gemensamt stärker, det blir till ett huvudmål för många.

Friktionen har man lämnat hemma. Här handlar det mer om att peppa, att bygga upp och bekräfta att man är överens.

Inget fel med det. För det är viktigt att samla trupperna och knyta vänskapsbanden under nätverkande och mingel. Almedalen är perfekt för detta.

Men samtidigt längtar jag också efter mer heta debatter. Fler besvärande och ifrågasättande samtal. Att fler skulle vilja möta de som har en annan uppfattning, som kommer in från ett annat håll, med andra perspektiv.

Så gärna mer av friktion. Den som utmanar och skapar liv.