Hanssons spaning

IT, digitalt liv och nya medier

Inga kontanter hos doktorn

Nyligen skrev jag här på bloggen om hur vi förmodligen går mot det kontantlösa samhället med än större fart sedan den brottsliga härvan kring Panaxia börjat rulla upp. Panaxia är, eller var, ett av våra stora säkerhetsbolag som transporterade kontanter från affärer och bankomator. Men som det verkar har stoppat kontanter i egen ficka.
 
Nu meddelar Västerbottens läns landsting att man stoppar möjligheten att betala för vårdbesök med kontanter på grund av härvan med Panaxia. Faktura eller betalkort blir lösningen från och med slutet av året. Ja, faktum är att i Lycksele har man redan sedan februari 2012 infört kontantlös vård. När nu härvan kring Panaxia växer så tar man det slutgiltiga steget och stoppar så gott som all kontanthantering.

Det jag i mitt tidigare blogginlägg kallade för ”spiken i kistan för kontanter” verkar nu komma långt snabbare än vad till och med jag kunde tänka mig.


Betala  med kontanter eller kort hos doktorn? Snart inget val för patienten, åtminstone inte i Västerbottens läns landsting där man stoppar kontantbetalningar.

Men det är inte en smärtfri omställning. När Västerbottens Kuriren skriver om landstingets beslut att inte längre ta emot kontanter hörs protester i kommentarsfältet.

Någon protesterar mot intrång i integriteten och att det finns risk för att ens vårdbesök blir registrerade av de som inte har med det att göra: ”Varför ska Visa och Mastercard få reda på att jag är på sjukhuset? Vad är det som säger att de inte säljer vidare den informationen till t.ex. försäkringsbolag?”

”Min  mamma har demens, och klarar inte kort.”, skriver en annan medan en tredje hävdar att det är bankerna som är de stora vinnarna när transaktioner förs över till kort. Så länge som vi handlar med mynt och sedlar kan inte bankerna tjäna lika mycket, hävdar kommentatorn och skriver ”Har jag dom (pengarna) i fickan så göder jag inte bankdirektörerna.”

Steget in i det kontantlösa samhället är inte smärtfritt och därför är det viktigt att se över vilka som drabbas och blir utsatta när möjligheten att betala med kontanter försvinner. Vilket sannerligen är ett stort och svårt arbete.
 

Etiketter:

2 kommentarer

  1. Mats Rimborg

    Enligt 5 kap. 1 § andra stycket lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena till lagen anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64). I ett relativt nyligen avgjort fall fastslog Svea hovrätt i sitt beslut ÖÄ 1269-11 att Länsstyrelsen i Stockholms län gjorde fel när man vägrade att ta emot kontanter från en person som ville deponera medel enligt lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. Hovrätten motiverade beslutet just med hänvisning till nämnda lag och dess förarbeten. Man skriver: ”Betydelsen av uttrycket lagliga betalningsmedel får anses vara den som framgår av förarbetena. En annan sak är att avtal kan träffas beträffande vilket betalningsmedel som ska användas och att en part för att ingå avtal kan ställa villkoret att betalning ska ske på annat sätt än med sedlar och mynt (jfr 7 § lagen (1936:81) om skuldebrev).” Landstinget torde dock inte kunna vägra att erbjuda medborgarna hälso- och sjukvård med hänvisning till denna paragraf.

    Sammanfattningsvis: eftersom det står i lagen att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel, och i förarbetena att det innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning, och Svea hovrätt har fastställt att denna tolkning ska gälla, så borde det inte vara möjligt för landstinget att slingra sig ur detta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.