Amerikanen Cody Wilson tänker skriva ut en pistol i sin 3D-skrivare. Men tillverkaren av den nya sortens skrivare, Stratasys, fick kalla fötter och åkte hem till Wilson för att ta tillbaka skrivaren. Den nya tekniken väcker många etiska frågor och en sådan modern vapentillverkning ville Stratasys inte att deras skrivare skulle bli förknippad med. Det strider en hel del mot den marknadsföring i övrigt som företaget har kring att tillverka, ”skriva ut”, exempelvis plastskelett som underlättar rörelser för funktionshindrade. 

Den 3D-skrivare som Cody Wilson ville använda bygger upp föremål med lager på lager av smält plast. Istället för att skriva ut på papper kan man alltså tillverka saker med 3D-skrivaren. Men eftersom den tillverkade produkten består av plast handlar det inte om ett vapen i metall, men Cody Wilsons tanke är ändå att vapnet ska gå att använda, fast efter en avskjutning smälter plasten så det blir bara ett skott.

Det uppseendeväckande projektet som Cody Wilsom startat kallas Defense Distributed, alltså ungefär distribuerat försvar. Tanken är att vem som helst ska kunna tillverka sitt eget vapen för att kunna försvara sig mot angripare. Mallen, själva ritningen som är en datafil, är tänkt att bli tillgänglig på internet för vem som helst att ladda ner. Och eftersom en 3D-skrivare i USA idag inte behöver kosta mer än 1 000 dollar så är det fullt möjligt också ekonomiskt för många att bli sin egen vapentillverkare.

Cody Wilson hävdar att tillverkningen är helt laglig enligt amerikansk lag. Han menar att lagen enbart förbjuder vapentillverkning för försäljning. Att tillverka sitt eget vapen skulle vara helt i sin ordning, menar han.

3D-skrivarens tillverkare Stratasys har dock protesterat mot detta och menar att tillverkning strider mot det köpeavtal man upprättat med sina kunder och därför har man avbrutit det leasingavtal av skrivaren som Wilson haft.

Historien väcker många frågor och funderingar om den nya teknikens möjligheter och utmaningar. Hur kunna förbereda för att tekniken inte missbrukas? Och vem bestämmer vad som är ett missbruk?

Men många nya idéer om framtida tillverkning av produkter börjar också spinna kring 3D-skrivarna. När Marknadsföreningen i Umeå nyligen bjöd in till föreläsning med framtidsspanaren Magnus Lindqvist föreslog denne att det i Umeå kommer att sättas upp mängder av små fabriker i hemmen och ute på företag. Fabrikerna kommer inte att ha hundratals anställda men ändå kunna tillverka produkter. Fabrikerna kommer att bestå av dessa 3D-skrivare som får rum på ett vanligt bord.

Den som vill skriva ut sina sandaler eller en slickepott eller hårborste eller nya leksaker till barnen kan helt enkelt göra det genom att ladda ner en fil från internet som innehåller just den ritning man för tillfället behöver. Men hur blir det med vapen? Den frågan har vi inte tagit ställning till ännu i Sverige.

Vill du se ett exempel på 3D-skrivare i hemmiljö kan du se filmen nedan som tidigare studenten Artur Tchoukanov, som varit student på Designhögskolan i Umeå, lagt ut som visar hur en liten pojke själv kan tillverka sitt lilla flygplan. Det ska bli intressant att följa vad mer som kan hända i framtiden på Designhögskolan i Umeå kring 3D-skrivare.

Som det heter, fantasin är det enda som sätter gränserna.
 

"Origo: 3D Printing @ Home" by Artur Tchoukanov from Umeå Institute of Design on Vimeo.