Sitter just nu på konferensen SIME-Stockholm varifrån det twittras om att talarlistan består av 14 män och 2 kvinnor. Denna konferens och konferensen Internetdagarna har i höst mött kritik för att andelen kvinnor som deltar som talare är alltför lågt.

När SIME inleddes ursäktade sig arrangörerna med att flera kvinnor hoppat av i sista stund och att man därför fått sådan skevhet i talarlistan. Samtidigt efterlyste man också fler kvinnor och bad deltagarna att komma med tips på namn. (Uppdaterat: Läs mer om efterlysningen i referat hos Dagens Media.)

Men varför är det då viktigt att bryta det manliga monopolet på konferenser som dessa? Jo, genom större mångfald bland talarna går det att få in nya perspektiv på de frågor som tas upp, och kanske inte minst väcka nya frågor som annars inte ventileras.

Det märker vi inom Svenska kyrkan, för att ta ett kanske oväntat exempel. 1958 togs beslut att öppna prästämbetet inom Svenska kyrkan också för kvinnor. 60 år senare ser vi att av det idag finns ca 1 500 präster som är kvinnor, av omkring 3 400 aktiva präster i Svenska kyrkan.

Vad har det inneburit för Svenska kyrkan att allt fler kvinnor blir präster? I en DN-artikel går frågan till forskaren Boel Hössjer Sundman:

”Det har kommit in mer vardagliga frågor i förkunnelsen. Kyrkan har kommit närmare folket. De prästvigda kvinnorna har betytt oerhört mycket för kyrkans trovärdighet”, lyder svaret.

Många menar också att kyrkan blivit mindre dogmatisk och mer inklusiv, när antalet kvinnor bland prästerna ökat.

Hur skulle it-konferenserna se ut om en liknande utvecklingen skedde med dem och antalet kvinnor bland talarna ökade? Det är en mycket intressant fråga som arrangörerna av dessa event behöver fundera över. För Svenska kyrkan har det på många sätt inneburit nya perspektiv. Om nya perspektiv skulle komma in också på it-konferenserna med fler kvinnor som talare så är det en intressant utveckling att följa.