Jag löser korsord och funderar över vem jag är. Det är ett digitalt korsord hos Dagens Nyheter. Jag brukar lösa korsord, men inte digitalt, och när jag nu prövar det för första gången digitalt får det mig att reflektera lika mycket över mig själv som att söka fylla de tomma rutorna.

Bilden ovan ett exempel på korsord från Dagens Nyheter.

Korsord kan digitaliseras. Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Vi har hört uttrycket i många år nu. Rasmus Fleischer gjorde sommaren 2011 på bloggen Copyriot ett försök att härleda bakåt i tiden till när uttrycket började höras. Han hittar Nicholas Negroponte år 1995 med boken Being Digital. Han går vidare över år 2000 och IT-bubblan, han hamnar i finanskrisen 2008 – 2009. Vid olika tillfällen hörs uttrycket om hur framtiden ska digitaliseras lite extra tydligt.

Nu är det 2015 och här sitter jag med mitt korsord. Och känner att det skaver. Det skaver att lösa korsord digitalt. Jag vill höra raspet från pennan. Jag vill vika tidningssidan. Jag vill känna med fingrarna och handen hur jag formar bokstäverna.

Att lösa korsord digitalt får mig att reflektera över vem jag är och vilket samhälle jag vill leva i. På en konferens i veckan hörde jag en föreläsare tala om den digitala transformationen. Han berättade att framtida generationer kommer att kunna ta fram sina avlidna far- och morföräldrar via deras digitala fotspår. Nya mjukvaruprogram kommer att kunna skapa interaktiva filmer eller bilder av de som avlidit och barnbarnen, eller vilka de nu är, kommer att kunna tala och umgås med sina döda släktingar.

”Vi blir odödliga”, sa föreläsaren med ett skratt.

Med ens har vi fått ett nytt svar på frågan om vad som händer efter döden. ”Jag blir en ängel hos Gud” kan bytas mot ”Jag blir digital i ett datorprogram”. Det digitala korsordet är bara början på en framtid som vi ännu inte sett. Frågan är hur mycket det kommer att skava?