Det syns inte i min digitala kalender när ramadan infaller nästa år. Det syns inte när judarna firar  försoningsfest och inte heller när kristna firar påsk. Min digitala almanacka gör mig till en kulturell barbar och den ger mig ingen hjälp att förstå de människor jag möter som kommer från andra kulturer.

Kalender utan kultur
Jag lever med en digital kalender i min mobiltelefon. Den är helt kulturlös. Alla dagar har samma färg och ingen helgdag eller högtid är utmärkt med rött eller annan notering.

Jag vet sedan tidigare att juldagen alltid infaller den 25 december. Men tittar jag i min digitala almanacka så verkar det vara en vanlig fredag som inte skiljer sig från andra fredagar. Samma färg på siffrorna. Ingen stjärna, ingen high light, för att visa på att det är en särskild dag.

Ingen påsk 2010
Jag klickar fram till mars och april för att se när påsk infaller nästa år. Men almanackan säger ingenting. Den är stum och också där visas alla datum med samma jämnsvarta färg. Men, hallå, visst är det är långfredag nästa år? Och var är Kristi him? 

Det här gör mig betänksam och jag blir ledsen över att jag inte får någon hjälp att kliva in i det mångkulturella samhälle jag lever i. Jag ser hur Thailand kommer allt närmare mitt Västerbotten. I Fredrika bygger man ett tempel, thailändska bärplockare bor här flera månader varje år. I Umeå planerar man att bygga en moské. Jag har mött de som hör till Bahai. Jag har ätit med en judisk man. Jag har fikat med en från Japan. Talat intensivt med en från Marocko.

Men min digitala almanacka i mobilen ger mig ingen som helst hjälp att se om någon av dem just denna dag firar helg, har en högtid  eller stor religiös fest.

Bara nu här i december  är det många fester. Här är några.
8 december firas Bodhi-dagen till minne av hur Buddha nådde sin upplysning under Bodhi-trädet.
12 december är det Chanuka, den stora Tempelinvigningsfesten som är en åtta dagar lång fest då judarna för varje dag tänder ett nytt ljus i en åttaarmad ljusstake.
13 december är det Lucia.
17 december Hijra.
25 december Juldagen.
27 december Ashura, en högtid för shiamuslimer och sunniter. Lite olika innebörd, men på samma dag.
31 december Nyårsafton

Om detta säger min digitala almanacka i min mobiltelefon inget. Den är helt tyst. Den lämnar mig i en kulturell vilsenhet som skrämmer mig. Jag vill inte vara barbar.
 

Jag har köpt en ny telefon och med den kan jag läsa e-böcker. Nu ligger jag i sängen på kvällen och smakar försiktigt på framtidens bokupplevelser i skenet av den digitala skärmen. Och funderar över vad en bok är. Om det fysiska omslaget och strukturen i papperet är viktigt. Eller om det räcker med orden, bokstäverna som bildar meningar.

Se vad andra läser
När jag ligger där på kudden och läser börjar jag också fundera på tilläggstjänster. Min mobil är ju alltid med mig och det betyder att jag alltid har mitt bibliotek i fickan. Jag skulle vilja ha en tjänst som gjorde att jag kunde välja att öppna det biblioteket för andra. Om jag står på Rådhustorget skulle jag vilja kunna se på min skärm hur många andra där på torget som också läst samma bok som jag. På min skärm skulle det då dyka upp en lista som säger att ”tio personer i din närhet har också läst...”

En djupare förståelse av staden jag lever i
Vilka möjligheter detta skulle ge för att få en större förståelse för kulturstaden Umeå. Idag skannar jag av folk jag möter utifrån deras hudfärg, frisyr, kroppsform, kläder och ålder och det ger mig en bild av staden jag möter. Men om jag också via min läsplatta i mobilen skulle kunna få se hur många av dem som läst senaste nobelpristagaren eller nya deckardrottningen eller senaste Dan Brown så skulle min förståelse av Umeå som läsande stad och blivande kulurhuvudstad bli ännu djupare.

Men ännu finns inte denna tilläggstjänst och jag får väl tillägga att när den väl kommer hoppas jag att den blir frivillig. För jag och andra vill kanske inte alltid skylta med våra läsvanor.

Ljudboken och det fysiska bokformatet
Nåväl, jag lutar mig tillbaka mot kudden och funderar vidare kring vad läsande är. Sedan ett par år tillbaka har jag lärt mig att möta böcker utan fysiskt format. Jag lyssnar mycket på ljudböcker. På vedbacken, när jag krattar löv, på bussen och ibland när jag promenerar. Vid de tillfällena har jag vant mig av vid att ha boken som fysiskt ting och jag behöver inte hålla den i handen för att uppleva författarens berättelse.

Kommer det att bli så också med läsplattan och den digitala boken i min mobil? Jag vill gärna pröva och har därför för en tid lagt undan mina pocketutgåvor och inbundna romaner. Istället laddar jag hem böckerna digitalt till min mobils läsplatta. Urvalet är ännu inte så stort, men det gör inte så mycket, eftersom det främst är läsupplevelsen och boken som vän som jag vill förstå  mer av.

Boken som vän
Mitt förhållande till boken har alltid varit gott. Det finns pappersböcker som blivit mina vänner. Dvärgen av Pär Lagerkvist är en sådan. Jag återkommer gång på gång till den och blir alltid lika glad när jag ser den i bokhyllan. På samma sätt finns det böcker av Sara Lidman, Kerstin Ekman och Stephen King som jag nickar vänligt till när jag råkar stöta på dem.

Men hur blir det med böckerna i min digitala läsplatta där i mobilens skärm? Kan jag bli vän med någon av dem? Jag provar med Lewis Carolls Alice i underlandet, med Kiplings Djungelboken och med Bröderna Grimms sagor. Jag får erkänna att det känns lite försiktigt. Inte riktigt som att det är vänskap vid första mötet. Eftersom det inte finns något fysiskt papper och omslag att hålla i och hålla om så hamnar texterna lite på distans. Även om orden och författarskapen är helt olika så rinner de alla fram på min skärm i samma format och med samma ljusstyrka.

Med ljudböckerna är det annorlunda. Där har jag en berättarröst att luta mig mot och nyanserna i röstens uttryck hjälper mig in i texten. Men på mobilens skärm och läsplatta blir alla texter lika i sin utformning. 

Surfar runt och upptäcker nya författare
Fast jag älskar att kunna surfa runt i det digitala biblioteket som jag kopplar upp mig mot och välja hej vilt bland gamla klassiker. Lite Strindberg,lite Hjalmar Söderberg, Tomten av Viktor Rydberg och Första Mosebok i Bibeln. Jag anar att när detta väl är utbyggt, ungefär som Spotify när det gäller musik, så kommer jag att sluka fler författarskap än tidigare. Precis som med Spotify som gjort att jag upptäckt musiker jag aldrig tidigare hört talas om. Vilka möjligheter detta skulle ge att botanisera i texter som jag annars inte upptäcker.

Jag är inte riktigt färdig med min nya läsupplevelse ännu. Behöver några stunder till vid min digitala lässkärm. Så jag fortsätter att bära med mig mitt mobila bibliotek i fickan för att undersöka och fundera kring hur mötet med författares texter kan komma att ändras framöver.
 

Lasse Winnerbäck är i Umeå och fyller Sporthallen med förväntansfulla fans. Precis nedanför scen står två tjejer och dansar till låt efter låt. De skrattar, viftar med armarna mot Winnerbäck och så håller de upp sina mobiltelefoner. Jag ser hur den lilla rutan på deras mobiler lyser upp när de tar kort efter kort.

Så vänder sig den ena tjejen mot den andra, håller upp sin telefon och fotar en roliga och glad grimasch som hennes kompis gör. Sedan dunkar nästan deras huvuden ihop när de ställer sig tätt tätt för att titta i mobilens display på hur grimaschen blev.

Tjejen som fotat fortsätter mixtra med sin mobil och jag tycker mig se att hon skickar iväg ett meddelande. Ett sms om att hon är på konsert, men kanske är det också ett mms med fotot av Winnerbäck längst fram på scen.  

Jag vänder mig om och jag ser en annan tjej som sitter bredvid mig. Hon håller fram sin mobil och efter tag förstår jag att hon ringt sin kompis som inte är med på konserten. Men nu får höra kompisen höra en låt live med Winnerbäck via den framsträckta mobiltelefonen.

Jag prövar själv. Jag håller upp min telefon och fotar scenen. Skickar iväg bilden som ett mms till en kompis och jag tror det tar bara en halv minut så surrar det till och hon svarar med ett sms: ”Åh Winnerbäck. Kul!”
 
Mobilen stärker våra relationer
Idag är telefonen med överallt och den har på ett helt nytt sätt blivit ett verktyg för oss att hålla ihop våra sociala relationer. Att knyta oss samman, att göra kittet mellan oss starkare.

Och jag tänker där jag sitter på Sporthallens läktare och låter Winnerbäcks musik flöda runt mig - tänk om det är så att mobilen ger oss ett starkare samhälle. Ett samhälle med ökad gemenskap. Där rummets gränser inte längre finns. Där vi kan dra in våra vänner och kompisar som inte är med fysiskt i Sporthallen in i vår gemenskap kring Winnerbäck.

Så blir vårt gemensamma rum större än det fysiska rummet i den lokal vi sitter i.
Och kanske är det så att mobilen blivit ett nytt verktyg som skapar sammanhållning och stärker våra relationer med andra i samhället.

Vi lever i det rastlösa samhället, hör jag Amanda Jensen säga. Det är ett bråttomsamhälle i vilket allt fler söker efter mediefasta. Att få komma undan de pockande mobilerna, sms:en och mejlen. Stänga ner. Koppla ur. Att inte behöva vara tillgänglig.

Amand Jensen är sångerskan som slog igenom i Idol 2007 och omedelbart markerade att hon vill gå sin egen väg. I tv-programmet Hype berättar hon om sin stenkakegrammofon och sina två kassar fyllda med stenkakor. Mitt i det rastlösa samhället är rötterna till en annan tids musik viktig för henne. I programmet säger hon att hon ”saknar den tid då musiken sågs på ett annat sätt, en tid då man tog sig tid att uppskatta musiken och inte bara gav den tio sekunders lysning på Spotify innan man klickade sig vidare”.

Författaren Maria Küchen understryker liksom Amanda Jensen vikten av att inte sköljas med. Hon skriver i Kyrkans tidning om längtan efter mediefasta och tycker sig se att allt fler vill ha ”internetfria dagar, tv-fria veckor eller avstår från konsumtion av medieprodukter under semestern”.

Leva utan mobil
För ett år sedan bad vi inom projektet UmeåLive vid Umeå universitet en grupp människor leva utan mobil för en vecka. Det innebär ett liv utan sms. Utan musik via mobilen. Utan att kunna ta bilder med mobilkameran. För många helt otänkbart. För oss ett spännande experiment för att testa hur vardagen förändras när den blir mobillös. Flera i gruppen berättade efteråt om hur de verkligen upplevde ett större lugn, att vardagen blev mindre stressig, när de inte hade mobilen med sig överallt.

Att få ha makten över tekniken och inte vara styrd av tekniken, blir allt mer viktigt för allt fler. Att söka mediefasta. Att koppla ner. Att logga ur.
 

Vill man undvika missförstånd när man sms:ar, chattar eller skickar mejl bör man vara så tydlig som möjligt, framgår det i en avhandling av forskaren Therese Örnberg Berglund vid Umeå universitet som skrivit om hur vi kommunicerar via nya medier och internet-kanaler.

Hon pekar bland annat på att många ofta använder flera kanaler samtidigt. Mobilen är igång med sina sms, MSN som chatt-kanal är öppen, nya inlägg väntar på Facebook och mejl kommer till inkorgen.

Och när det kommer ett nytt mejl, ett sms eller nytt inlägg måste man vara där och kolla, tycker man.  Och avbryter det man för tillfället just höll på med.

Jag kan inte säga annat än att det här är viktig forskning. Ny teknik och sociala medier som Facebook, MSN, sms, Twitter och andra kanaler påverkar vår vardag och på något sätt försöker vi hitta strategier för att hinna med och navigera i det ökande informationsflödet. Vilka lösningar vi hittar och hur vi hanterar att ständigt vara igång, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, tittar alltså forskarna på just nu.

Det är bra. Ser med intresse fram mot vad Therese Örnberg Berglund kommer fram till. Hon lägger fram sin avhandling på lördag 17 oktober.

Tänk dig att med mobilen kunna hålla exakt koll på var ditt ex, din partner, dina barn, din granne eller kompis befinner sig. Via nätet kan du få en kartbild över exempelvis Umeå och se var folk finns genom att olikfärgade ploppar finns inlagda på kartan. Rör sig personen med mobilen så flyttas markeringen till det nya stället.

Det hela kallas positionering och är en ny tjänst som nu kommer ut på marknaden. Sjläv blev jag erbjuden den igår via en annons på Facebook. Annonsens rubrik lockade med: ”Var är din fru just nu?” följt av en kartbild och texten ”Vill du veta var din fru eller familj är just nu? (Nu)... kan du se var de befinner sig, när du vill. Registrera dig här.”

Orolig? Ja, du kanske kommer att bli det för tjänsten öppnar upp för både omtumlande och delvis skrämmande perspektiv.
Låt mig ge några exempel.

Kolla ditt ex
Du är inte riktigt färdig med ditt ex så du vill fortsätta hålla koll på vad han eller hon har för sig. Besöker exet gymmet ute på Umedalen? Eller handlar exet just nu på Strömpilen? Du har totalkoll genom att logga in på webbtjänsten som med en kartbild ger dig besked var ditt ex:s mobil är just nu.

Kolla dina barn
Rädd för att barnet ska råka ut för något i mörkret på kvällen? Koppla upp dig mot kartan som visar dig var barnets mobil är just nu. Axtorpsvägen på Berghem?  OK, där bor Johans familj, då är det lungt. Bölesholmarna vid älven? Ajdå, där ute brukar det vara fylla. 

Kolla din kompis
Skulle ni ses på stan för att se senaste filmen? Eller mötas utanför Coop på Ersboda? Du behöver inte ringa för att kolla var din kompis är. Det räcker med att du i din mobil surfar in på nätet och tar fram kartan som visar alla mobiler som du håller koll på. Din kompis mobil är inritad med en röd liten plopp någonstans på Haga. OK, bra. Då är hon säkert snart framme.

Spejsad framtid?
Låter det här spejsat? Kanske, men tjänsterna för positionering via mobiltelefonen finns redan och själv blev jag alltså erbjuden en sådan igår via en annons på Facebook.

Svartsjuka, otrohet, rädsla, nyfikenhet, omtanke, nöje? Anledningarna till varför du ska hålla koll på folk detta sätt kan vara olika. Exemplen ovan ger verkligen perspektiv på frågan om hur vi använder den nya tekniken som kommer oss till mötes. Kanske tycker du den är bra om du kan följa din lite vimsiga gamla mamma när hon plockar lingon i I20-skogen? Eller är den skrämmande om ditt ex kan smygspana på allt du gör?

Positionering via mobilen ställer flera saker på sin spets och den är ett lysnade exempel på nödvändigheten av att diskutera vilken etik och vilka värderingar soms vi styrs av i samband med införandet av ny teknik.

När kommer det?
Tekniken och tjänsten finns som sagt redan och inom de närmaste åren kommer den att bli allt mer vanlig. När Umeå är kulturhuvudstad 2014 kommer den säkerligen att användas av väldigt många, särskilt bland Umeås unga. Så inför alla evenemang under kulturhuvudstadsåret, då det blir knökfullt med folk på stan, kommer vi att se hur kompisar står och spanar efter varandra via kartbilder i mobilens skärm. Och kanske kommer vi att få se tävlingar i kulturhuvudstadsårets regi där det gäller att snabbast möjligt hitta fram till en viss person.

Hur går det till?
Alla mobiler går att spåra via masterna som tar upp deras signaler. Dessa signaler kan sedan omvandlas till en relativt exakt position som förs in på en kartbild. Idag kan du se i vilket kvarter eller inom vilket hundratal meter som den sökta mobilen finns. Men positioneringen kommer säkert att utvecklas och kunna bli mer exakt. Tekniken fungerar redan med alla mobiltelefoner, ingen GPS eller speciell mjukvara behövs.

Kan du se alla?
Du kan inte se vem som helst. På kartbilden kan du bara se de som gått med på att du får följa dem. Och du kan bara positioneras av de som du tillåter. Så för att kunna följa ditt ex måste hon eller han ha gett sin tillåtelse, och det får du förmodligen inte. I nuläget måste du alltså trixa lite och fuska, exempelvis genom att komma åt exet:s mobil och i smyg göra några enkla inställningar. Men det gör du väl inte?