Jag pratar med Håkan, en man mitt i livet, fru, barn, ett arbete som han trivs med, en fritid som ger honom ny energi. Då säger han:

”Jag ser aldrig på tv. Det är ett medvetet val som jag har gjort. I vår familj har vi aldrig tv-kvällar i soffan”, berättar han. 

Jag blir nyfiken och vi fortsätter att prata om hans tv-fria lv. Eftersom utbudet av tv-kanaler är så mycket större idag än förr känns det nästan lättare nu att ställa sig utanför, menar Håkan. När det bara fanns en eller två kanaler på tv så utmärkte man sig mycket mer om man inte hade sett lördagskvällens enda tv-program.

”Då var det svårare att stå utanför men nu när en del har upp till 50 kanaler så kan man ändå inte välja”, menar han och samtidigt undrar han hur mycket insikt och fördjupning det egentligen är på alla dessa 50 kanaler.

Håkan är lite ovanlig. De flesta av oss andra väljer inte bort tv-tittandet. Tvärtom kan tv vara en underbar vila, ge spänning, kunskap och även ett sällskap för den som sitter ensam hemma.

Men Håkans val får mig att tänka. Vad väljer jag? Och vad väljer bort? I en tid då informationsflödet är mycket starkt är det viktiga frågor att fundera över.

Idol rullar för fullt i tv:n med Tove, Erika och Rabih, tre artister från Västerbotten.

Och det är fantastiskt att se hur internet följer upp tv-programmet, online, på samma gång, i ett och samma svep. Jag loggar in på Twitter, mikrobloggen som så många talar om denna höst, och jag ser hur folk knattrar febrilt på sina tangentbord om idolernas goda och dåliga sidor.

Bara för en stund sedan sjöng Erika Beat it! och twitter-folket jublar och de skriver:

”Erika är BRA!”

”Erika: Yeah! Bäst ikväll! Bäst låtval, bäst röst, bäst framträdande. Hoppas med spänning på Aretha Franklin-tema”

”Erika chockar - hon har lämnat kyrkokören och knyppelkursen #idol09 Hennes bästa hittills! Men hon har ett tunt register. Synd.”

”En kaxig Erika med attityd och lagom sandpapprade stämband! Nice!”

”Idag är Erika grym för första gången. Men det tycker väl inte juryn då förstås”

Vi är nu inte många år från att tv och internet helt och hållet sammansmälter. De flesta har idag fortfarande en tv-apparat och en dator. Men när Umeå firar kulturhuvudstadsår och  Idol 2014 rullar fram då sitter vi i våra hem och lyor med bara en skärm där både tv och internet syns samtidigt.

Våra hem kommer att förändras. Helt klart.
 

Samma kväll som SVT sänder dramadokumentären Fallet – Hagamannen sätter jag mig vid datorn för att se vilka spår Hagamannen lämnar på nätet, drygt tre år efter att han åkte fast. Men nästan ingen skriver något om Hagamannen. Här är det lugnt, mycket lugnt. Kanske börjar Hagamannens brott nu glida undan och istället övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som hänt förr i tiden.

Annat är det på gatorna här i Umeå. Jag vet att om jag som man går ut ikväll i mörkret och råkar gå bakom en ensam kvinna kommer hon att vara mycket väl medveten om varje steg jag tar och eftersom vi är i Umeå påminns hon säkert i tankarna om vad Hagamannen gjorde. För ute på gatan lever tyvärr rädslan kvar bland många kvinnor i Umeå. Däremot verkar det som att vi inte längre behöver bearbeta minnet av Hagamannen när vi rör oss på internet. Inte ens SVT:s dramadokumentär rör upp någon större aktivitet.

Jag testar aktiviteten kring Hagamannen genom att stanna till på Facebook, Twitter, Flashback, och Wikipedia. Dessa sajter är på olika sätt intressanta och aktiva delar av det som vi idag kallar för sociala medier, där människor möts för att kommunicera med varandra, för att byta tankar och åsikter. Jag stannar också till på Bloggportalen där jag kan söka bland 69 987 svenska bloggar.

Facebook har omkring 2,7 miljoner svenska medlemmar och en söndagskväll som denna är det ganska hög aktivitet i de olika grupperna. Får genast en träff och hittar gruppen ”Hagamannen i Sveriges Television”. Gruppen är bara några dagar gammal, första inlägget skrevs 8 oktober och gruppen verkar ha skapats inför filmen i TV.

Nära 200 medlemmar finns med i gruppen och det är ganska bra eftersom gruppen enbart funnits några dagar. Men som på många andra Facebook-grupper är inte medlemmarna så värst aktiva med att skriva inlägg på gruppens sida. När jag är inne finns det enbart elva inlägg i diskussionen. Det är framför allt medlemmar som skriver och berättar att de ser fram mot att följa dramadokumentären. En skriver: ”Ser fram emot att följa serien. Bodde i Umeå då och var med om skräcken hos många.”
En annan fyller på: ”Det ger oss en inblick i vad som händer ute i verkligheten runt omkring oss. Ger oss något att tänka på..”

Twitter har i Sverige ännu inte alls nått lika många användare som Facebook. Det finns inga officiella uppgifter om antalet men uppskattningar säger att det rör sig om ca 40 000 aktiva användare.

På Twitter är det lugnt om Hagamannen. Under söndagen, innan dramat sänds i tv, skrivs det bara en handfull inlägg om honom. Under programmet, och direkt efteråt, blir det lite mer trafik även om det fortfarande ekar ganska tomt. Inläggen handlar inte heller om Hagamannen utan mer om hur tv-produktionen är gjord. De flesta menar att den är usel. ”Filmatiseringen om Hagamannen kan ha varit det sämsta jag sett”, skriver någon. En annan fyller i med: ”värdelöst program om hagamannen!!”.
I övrigt går dramadokumentären förbi Twitter-användarna utan att väcka något större intresse.

Flashback är känt för att ha många medlemmar som gärna skriver om brottsfall och kriminalitet. En sökning på sidan visar också att Hagamannen är ett ofta återkommande debattämne, men de flesta inläggen är gamla och från tidigare år. Nu i samband med att dramadokumentären visas kommer bara några enstaka inlägg in.

Wikipedia blir mitt fjärde stopp. Detta uppslagsverk på internet skrivs av användarna själva. Vem som helst kan gå in och lägga till nya uppgifter i olika ämnen. På Wikipedia finns hagamannen med som uppslagsord. Det berättas kort om hans biografi och så lämnas en ganska detaljrik redogörelse för de brott som mannen misstänkts för och sedan fällts för. Det är sammanlagt ett trettiotal personer som från mars 2005 till oktober 2009 deltagit med olika ändringar i texten om Hagamannen. Men ingen ändring har gjorts efter december 2008 så också här är det lugnt, trots att filmen går på tv.

Så stannar jag vid mitt sista stopp som är Bloggportalen. Här kan man söka på en stor mängd svenska bloggar och vad de skriver om. Men söker jag bland de 69 987 bloggarna på ordet Hagamannen får jag på söndagskvällen efter filmen bara 38 träffar för hela oktober och det är inte särskilt mycket, med tanke på att filmen är så aktuell och omskriven i media.

Kanske är det så att nu drygt tre år efter anhållandet börjar Hagamannens brott att glida undan och övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som ryms förr i tiden. Hos de som drabbades och bland deras anhöriga lever självfallet minnet av Hagamannens brott högst påtagligt, för resten av livet. Men för alla övriga, som följde det hela på avstånd, verkar intresset nu ha tunnats ut. Åtminstone på internet.

TV4-programmet Kalla fakta har i samband med programmet om folkvaldas frånvaro i riksdagen (11 oktober) lagt ut den framgrävda statistiken på internet. Det gör att vi som tittare själva kan gå igenom siffrorna och studera våra regionala riksdagspolitikers frånvaro.

På det här sättet utvidgar Kalla fakta-redaktionen sitt tv-program på ett sätt som inte var möjligt innan internet kom till byn. Med hjälp av internet skapar man ett mervärde genom att bjuda in oss tittare till interaktivitet och aktivt deltagande.

Vi kan under 2010 få se ännu fler exempel på hur internet blir viktigt i samband med nästa års valkampanj.

[Uppdatering av inlägget: Ett flertal riksdagsledamöter har under dagen varit i kontakt med mig och kommenterat detta inlägg. Flera av dem vill poängtera att när de exempelvis har uppdrag i internationella sammanhang som Europeiska rådet, NATO eller Nordiska rådet måste de vara på resa vilket gör att de missar omröstningar. Några påpekar också att kvitteringssystemet gör att även om en riksdagsledamot är på plats så kanske han eller hon inte får rösta eftersom man ibland blir utkvittad om det saknas ledamöter från andra partier.]

När TV4-programmet Kalla fakta söndag 11 oktober granskar hur ofta riksdagens politiker är närvarande vid riksdagens omröstningar avslöjar de att många platser gapar tomma. Men Västerbottens elva politiker visar sig vara mer närvarande än många andra. De är borta vid 14 procent av omröstningarna medan genomsnittet för alla 349 politiker ligger på 18,8 procents frånvaro.

Helén Pettersson (s) är den politiker från Västerbotten som har minst frånvaro, under vårterminen 2009 var hon med vid alla omröstningstillfällen. Hon säger i programmet:
”Det är klart att det finns en viss skyldighet att vara närvarande, annars skulle parlamentet tappa sin funktion. Det är därför vi är valda, för att stifta lagar i Sverige.”

Medan Helén Pettersson har 0 procents frånvaro så är Ibrahim Baylans stol den som oftast är tom bland de västerbottniska platserna i riksdagen. Han har hela 34 procents frånvaro. Men innebär det att Baylan är latare än Pettersson eller att han smiter undan? Nej, så enkla slutsatser kan man inte dra av siffrorna. Frånvaron kan ha många olika orsaker som inte syns i denna rapportering.   

Om en riksdagspolitiker är på tjänsteresa till Brasilien eller Bryssel eller på konferens i Indien kan denne självfallet inte vara med under omröstningar just då. Inte heller kan man vara med om man är på studiebesök i skolor eller på universitet, om man träffar organisationer eller företag. Sådana resor är viktiga för riksdagspolitiker och kan krocka med omröstningar i riksdagen. För att göra det möjligt för politiker att vara borta finns det därför en överenskommelse mellan riksdagspartierna att kvitta ut varandra om någon är borta. På så sätt bevaras röstbalansen.

När detta nu är sagt kan vi ändå kika på siffrorna för Västerbottens riksdagspolitiker. Kalla faktas statistik för Västerbottens riksdagspolitiker och deras frånvaro vid omröstningar våren 2009 ser ut så här:
Helén Pettersson (s) 0 % frånvaro       
LiseLotte Olsson (v) 3 % frånvaro
Ulf Grape (m) 9 % frånvaro    
Gunilla Tjernberg (kd) 11 % frånvaro
Maria Lundqvist-Brömster (fp) 14 % frånvaro
Britta Rådström (s) 14 % frånvaro
Karl Gustav Abramsson (s) 17 % frånvaro
Thomas Nihlén (mp) 17 % frånvaro
Lars Lilja (s) 23 % frånvaro
Åke Sandström (c) 29 % frånvaro
Ibrahim Baylan (s) 34 % frånvaro

(bild ur Kalla faktas databas)

Tv och internet samspelar
Kalla fakta har i samband med att programmet sänds lagt ut sin statistik på den egna hemsidan. Det gör att tittarna själva kan gå igenom den och studera sina regionala riksdagspolitikers närvaro, men också inkomster och andra uppgifter. På det här sättet utvidgar Kalla fakta-redaktionen sitt tv-program på ett sätt som inte var möjligt innan internet kom till byn. Men hjälp av internet skapar man ett mervärde genom att bjuda in tittarna till interaktivitet och aktivt deltagande.

Det här är ett lysande exempel på hur internet och tv allt mer förs samman. Tv-program kan inte längre göras utan att ha en förlängning ut på nätet.

Därför blir det också allt mer viktigt att öka tillgängligheten till internet så att de grupper som idag står utanför nätet kan ta sig in och ta del av de ökade möjligheter till demokrati, samhällsdebatt och sociala möten som nätet ger.
 

Det digitala hemmet var ett populärt begrepp redan på 90-talet. Men den tekniska utvecklingen stannade av lite grann så vi har inte sett så mycket av det ännu. Men nu verkar det kunna komma en andra våg som kanske till och med kommer att påverka inredningsprogrammen i tv.

Igår mötte jag 30 unga studenter, den nya internetgenerationen, som flyttar hemifrån, skaffar bostad och bildar familj. Under en av sina kurser på universitet  berättar de om sina förväntningar på digitala lösningar för hemmet. 

Ska man tro dessa studenter så kommer Äntligen hemma med Marin Timell och andra inredningsprogram i tv tvingas skaffa sig en IT-hörna och en IT-expert bland alla snickare och inredningsdesigners. För nu ska de interaktiva skärmarna och de digitala lösningarna in i hemmen.

Studenterna jag träffade är lite drygt 20 år och som en del av sin kurs på programmet Interaktion och Design ska de redovisa sina visioner om hur våra hem kan laddas med digitala produkter och tjänster.

Familjeliv med datorer
Två saker fäste jag mig vid. Studenterna vill organisera sina liv med hjälp av datorer, läsplattor och interaktiva skärmar. Och de vill ha digitalt stöd för bra underhållning.

Många studenter lever idag ett ganska uppbokat och stressigt liv. Det är föreläsningar, grupparbeten och tentor. Och därefter ska man hinna träna. Och helst jobba extra någonstans. Och så förstås hinna roa sig med vännerna. Och någon gång träffa familjen.

Det avspeglar sig i studenternas visioner om det digitala hemmet. För mängder av de produkter och tjänster som de har tagit fram under en kurs vid programmet Interaktion och Design handlar om att med hjälp av datorn organisera sin vardag.

På kylskåpet vill de ha en interaktiv skärm som är uppkopplad mot affären. Klickar man på mjölk och morötter på skärmen så ska affären göra färdigt en kasse med det man vill ha.

Digitala kalendrar som hela familjen kan dela på önskade också många. Eftersom alla i familjen har sin olika tider och träffar att passa så behöver familjens gemensamma liv organiseras och det gör man med en gemensam kalender som är kopplad till internet.

På samma sätt vill man från köket kunna organisera sin tvättid. Och då handlar det inte enbart om att kunna boka tid i tvättstugan utan också via en skärm kunna följa tvättprogram, hur mycket tvättmedel som stoppas in och när tvätten är färdig.

Och temperaturen i de olika rummen vill man kan styra genom att klicka på en digital lägenhetsritning.
 
Musik och film via datorn
Under hållning är den andra stora delen av sina liv som studenterna vill styra upp med hjälp av datorer. Musik överallt, helst med inbyggda högtalare som kan rikta ljudet. Hemmabio-system som ger totalupplevelse av bild och ljud är också viktigt.

Och så vill man ha tillgång till nyheter. Fast inte med en papperstidning på bordet utan via digitala skärmar där var och en i familjen kan styra sitt eget nyhetsflöde och bestämma om det är sport, kultur, utrikes eller något annat man helst vill ta del av. 

Det digitala hemmet var ett populärt begrepp redan på 90-talet. Men den tekniska utvecklingen stannade av lite grann så vi har inte sett så mycket av det ännu. Men nu verkar det kunna komma en andra våg när dessa unga, den nya internetgenerationen, ska flytta hemifrån, skaffa bostad och bilda familj. Äntligen hemma och andra inredningsprogram i tv måste nog skaffa sig en IT-hörna och en IT-expert bland alla snickare och inredningdesigners.