Googla dig fram till en första aktiemiljon. Twittra hem en tryggad framtid på börsen. Låter det lockande? I vart fall har under senaste tid olika metoder testats nu för att kunna analysera börsrörelser utifrån vad som skrivs på nätet och i sociala medier.

Sajten CNBC hävdar att forskare som analyserat vad som skrivs på internet kunnat se hur vissa ord återkommer i samband med börsrörelser. Men metoden är inte enkel, enligt CNBC sattes en fond upp som utifrån vad som skrivs på Twitter om aktiehandel fick stänga efter bara någon månad.

I Umeå har också ett liknande test genomförts. I sitt examensarbete från Datavetenskap vid Umeå universitet prövade Mattias Lidman att granska vad som händer när en aktie omnämns med positiva värdeord. Han kunde se samband med att aktien då var på väg att stiga. På samma sätt förutsäger negativa omdömen att aktien håller på att sjunka, konstaterade Mattias Lidman.

Men det var inte bara aktiehandeln som skulle kunna förutses på detta sätt. Mattias Lidman testade även att följa twittrandet runt Idol-tävlingen som rullar till och från på TV och fann att det skulle kunna gå att utifrån twitterflöden om olika artister kunna lista sig fram till vem som får flest röster av publiken.

Alla dessa försök handlar om det som kallas big data, att kunna fånga upp informationsflöden på internet, analysera och granska dem för att skapa kunskap och ge underlag till nya beslut.

I mindre format skulle det kunna användas exempelvis i Umeå kommun när öppna data från kommunen släpps fritt för analys. Det pågår redan sådana försök och kommunen har bjudit in företag att vara med och bygga nya tjänster på dessa data.

Så finns exempelvis data om radonundersökningar i kommunen, data från inspektioner av restaurangmiljöer, busshållplatser och man testar även med att lägga ut data om kommunens budget.

Inom journalistiken pågår också försök med att analysera datakällor för att finna samband och dolda strukturer som kan vara intressant för en journalist att lyfta fram, ibland kallas detta till och med för datajournalistik.

Vi kommer i framtiden att få se många fler exempel på hur analys av big data kommer in i olika verksamheter. Kanske skulle det exempelvis vara möjligt att spåra smittspridning genom vad som skrivs på internet.
Läs även mer om big data och bättre väder.
(Uppdaterat 130513)

Jag har tidigare skrivit om hur Bostonpolisen snabbt uppdaterade med nya inlägg på Twitter bara kort efter att de två bomberna exploderat vid målgången till Boston Marathon.

Nu när några dagar gått efter att jakten avslutats är det dags att summera vad som hände. Boston Police verkar ha haft en klok och genomgående bra närvaro på Twitter under den kaotiska veckan då delar av Boston spärrades av. Rak och tydlig information till allmänheten gavs, press och meida fick upplysningar om var de kunde samlas samtidigt som man frågade efter filmer och bilder från dådet från de som var på plats.

Här nedan finns tre utsnitt ur Bostonpolisens twittrande under bombveckan.

Den första visar på att man snabbt var ute och bekräftade att en explosion skett vid målgång, fortfarande fanns inga uppgifter om döda, men väl skakade.

Den andra skärmdumpen visar på hur man utbrister i glädje när en av bröderna togs till fånga. Här kan man ställa ett frågetecken inför hur Bostonpolisen, när den misstänkte bombaren drogs fram ur gömstället i båten, tvärsäkert hävdar att det är den personen som är den skyldige. Allt pekade självfallet mot att det var en av gärningsmännen men polisen bör trots det avvakta med att fälla domen på Twitter.   "CAPTURED!!! The hunt is over. The search is done. The terror is over. And justice has won. Suspect in custody." https://twitter.com/Boston_Police/status/325413032110989313

Det tredje urklippet visar på hur Bostonpolisens närvaro på Twitter gav mängder av nya följare. På bara sex dagar ökade Bostonpolisens Twitterkonto från 54 662 följare till hela 332 142 (14 – 20/4), vilket Bostonpolisen själva jublar över i inlägget nedan..  



Intressant är att när uppståndelsen nu lagt sig kring Bostondådet så kommer en rapport om den svenska polisens närvaro på sociala medier som Brit Stakston tagit fram.

I utvärderingen rapporteras om enkät i vilken har 14 200 personer svarat på hur de tycker att den svenska polisen sköter sin närvaro på sociala meider. 96 procent tycker det är bra att Polisen finns i sociala medier.  93 procent menar att Polisens information är intressant, medan 80 procent säger sig ha fått information eller haft kontakt med Polisen via sociala medier och lika många är nöjda med den kontakt de haft.

I samband med presentationen av undersökningen konstateras också i ett pressmeddelande att det finns flera viktiga utvecklingsområden. Polisen bör utveckla möjligheten att ta emot tips via sociala medier. Sociala medier bör också än mer integreras i polismyndigheternas krisplanering.
Polisens närvaro på sociala medie ska också mer införlivas i den ordinarie verksamheten och inte bara bero på enskilda eldsjälar. Det är också viktigt att värna om myndighetsuppdraget i ton och tilltal, pekas i pressmeddelandet

Mycket intressant och att Polisen tar tag i sin närvaro på sociala medier kan inte annat än välkomnas. Här finns också många jämförelser att göra med andr aländers poliskårer, exempelvis med Bostonpolisens arbete.

 

Det tragiska bombdådet i samband med Boston Marathon väcker många reaktioner i sociala medier. Men mitt i turbulensen och det enorma nyhetsflödet verkar Bostonpolisen inta en stadigt och fast position.

Sedan tidigare har Bostonpolisen via sitt Twitterkonto @Boston_Police kontinuerligt rapporterat om sin verksamhet med flera inlägg om dagen. Det gör att man i samband med bombdådet mot Boston Marathon snabbt kan komma igång med en effektiv och intensiv faktarapportering och kommunikation med såväl allmänhet som media.

Det första inlägget, kort efter att bomberna exploderat, löd: "Boston Police confirming explosion at marathon finish line with injuries." Därefter följer en strid ström av Twitterinlägg från polisens kommunikationsavdelning. Man ber folk att hålla sig utanför avspärrningar, man efterlyser tips, men berättar att polisen har höjd beredskap och kommer att undersöka paket och väskor.

Dessutom, bara ca 50 minuter efter dådet, efterlyser man mobilfilmer från de som var i närheten. Eftersom man vet att många har för vana att använda sina mobiler som kameror så kan man här få fram mycket värdefull information bara man får in dessa filmer.

Så kan Twitter bli till ett aktivt verktyg och en kommunikationskanal mitt i pågående kris. Här kan du följa en sammanställning av de första fem timmarnas twittrande från Bostonpolisen. Här nedan ett exempel från Twitter.

Först vit rök och sedan ett meddelande på Twitter. När den nye påven valts på onsdag kväll kan det följas på det traditionella sättet genom att vit rök släpps ut genom en skorsten i Vatikanen. Men i dessa digitala tider kommunicerar katlska kyrkan också via de nya kanalerna.

Så bara någon halvtimme efter valet kommer den första twitteruppdateringen på påvens twitterkonto @pontifex. Med versaler utropas "HABEMUS PAPAM FRANCISCUM", vilket ungefär kan översättas med "Vi har påven Francis".

Enligt NBC News retweetades påvens meddelande 25 000 gånger inom tio minuter. Inte så underligt kanske, eftersom påvens konto följs av över 1,6 miljoner.

Påvens twitterkonto startade i december 2012 så det är förvisso en ny företeelse att påven ger sig ut på Twitter. Då var det den förre påven, Benedictus XVI, som stod för uppdateringarna (eller kanske hans stab, han var ju lite krasslig på slutet så möjligen fick han hjälp).

Nu tar den nye påven, Francis 1, vid med att också han sprida sitt budskap via Twitter. För övrigt rensades alla inlägg bort från kontot i och med att den förre påven abdikerade. Så den nya har nu ett blankt blad att börja fylla.

Och 1,6 miljoner väntar på att få följa honom.
 

Idag är det årsdagen av min pappas dödsdag. För ett år sedan dog han, 86 år fyllda. Sedan dess har vi hunnit sörja, gått igenom hans saker, kastat somligt, sparat en del. Ordnat med gravsten. Följt honom till sista vilan.

Nu ett år efter hans sista dag på denna jord googlar jag efter honom. Men inte en enda träff får jag upp. Jag klickar fram sida efter sida på Google, men ingenstans finns pappa. Andra med hans namn hittar jag. Några är på Facebook, men ingen av dem är min pappa. Jag får några förslag på LinkedIn, men inget som passar med min pappa, en före detta möbelsnickare, född 1925.

Han kom från Malgovik utanför Vilhelmina. Flyttade till Umeå där han under stora delar av sitt liv arbetade som snickare. Vi har kvar en del av de sniderier som han gjorde om kvällarna. Han var skicklig med huggmejseln. Möbler med intarsia finns också kvar. Intarsia är en metod då snickaren fäller in tunna skivor av olika träslag i en bänk eller bord. Eftersom träslagen har olika färg kan en skicklig träsnidare skapa bilder på så sätt. En av träbilderna pappa gjort ska visst innehålla 40 olika träslag.

Det gläder mig att vi har kvar en del av hans hantverk. Jag känner stolthet inför hans yrkeskunskaper.

Men på Google hittar jag honom inte. Han hade aldrig en mejladress. Han skapade aldrig ett Facebook-konto. Var aldrig på Twitter. Visste inget om LinkedIn. Använde aldrig någon internetbank.

Faktum är att pappa aldrig hade ett lösenord på internet. Aldrig en inloggning. En mus var för honom något han fångade i råttfällan.

Senaste veckan har fyllts av debatter om Twittertoppen. Det är en lista där de mest retweetade och mest följda personerna på Twitter får vara med.

Jag tittar på listan. Jag tänker på pappa. Och funderar: Vad är en människas liv? Vad är det som ger henne värde? Hur kommer det sig att en yrkesman som byggt trappor, gjort fönsterkarmar, satt upp hus, skapat träfigurer med sin huggmejsel inte går att hitta på Google? Fanns aldrig pappa?

Men hjälp, vad har påven gjort? Han har raderat alla sina inlägg på Twitter! Kontot @pontifex har fått över 1,6 miljoner följare på bara ett par tre månader sedan det startades i början av december 2012. Intresset för att följa påvens uppdateringar på Twitter har varit mycket stort, även om antalet uppdateringar inte varit så många.

Men nu står plötsligt alla dessa följare inför fullbordat faktum. Påven har inte bara stigit ner från sin påvestol, han har också klippt av banden på Twitter. (Eller om det är hans kommunikationsansvariga som gjort det, eftersom det är ganska troligt att påven haft god hjälp i att både öppna kontot och sedan ta bort alla inlägg.) 

Det här ger anledning till en fundering om myndigheters användning av sociala medier. Katolska kyrkan är ju förvisso inte en myndighet i Sverige, men raderandet av alla inlägg på kontot @pontifex  ger ändå upphov till eftertanke om hur svenska myndigheter bör hantera sina konton på sociala medier som bloggar, Twitter, Facebook, Instagram och andra liknande kanaler.

Först av allt ska understrykas att myndigheternas närvaro på sociala medier är viktig för ett öppet samtal och för en djupare demokrati. Men det krävs ändå eftertanke kring hur myndigheterna ska använda de sociala medierna.

Låt mig hämta ett exempel från bloggvärlden där Janna Valik, generaldirektör för Boverket, bloggar på www.generaldirektoren.se. Adressen skvallrar om att här är det inte bara privatpersonen Janna Valik som bloggar utan företrädaren för en myndighet som bloggar. Tydligt blir det också i bloggens huvud där det bredvid Janna Valiks namn anges ”Boverket – myndigheten för samhällsplanering, byggande och boende”. Under en samling regler för bloggen finns också att läsa hur myndigheten Valik arbetar på förhåller sig till det som läsare av bloggen skriver i kommentarsfälten: ”Boverket ansvarar inte för innehåll eller kvaliteten på det innehåll som publiceras i kommentarerna”.

Helt uppenbart kan alltså denna blogg ses som en offentlig kanal för myndigheten Boverket och den faller därför under lagverket för hur offentliga handlingar ska behandlas. Det vill säga, när generaldirektör Janna Valik skriver på bloggen så blir hennes inlägg offentliga handlingar.

Skulle Janna Valik nu, som påven, sluta på sin tjänst, så kan hon göra som påven gjort och radera det hon skrivit på bloggen. I ett blogginlägg skriver hon exempelvis att Boverket och Energimyndigheten ”tillsammans [ska] arbeta fram en strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader”. Det är då inte ett privat tyckande som kan raderas utan ett påstående från en myndighet som måste följas upp.

På samma sätt kan vi resonera kring Twitterkontot @landshovding som Kristina Alsér, landshövding i Kronorbergs län, driver. I huvudet till twitterkontot finns en tydlig hänvisning till Länstyrelsen i Kronoberg och Kristina Alsér skriver också att hon är landshövding i länet. Detta innebär att även hennes uppdateringar, på samma sätt som Janna Valiks bloggande, måste ses som offentliga handlingar från länsstyrelsen.

Vilket också innebär att om Kristina Alsér slutar som landshövding kan hon inte bara radera sina gamla twitterinlägg. De kan gallras, om ett beslut tagits i i förväg på myndigheten om detta, men de kan inte bara raderas helt plötsligt som påven nu gjort.

Det här är inga nya frågor för kommunikatörer inom offentlig förvaltning i Sverige. Sedan flera år förs pågående samtal om hur myndigheterna  ska förvalta sina konton på sociala mediekanaler som Twitter, Facebook och Instagram.

Det finns till och med regelsamlingar utgivna, både på kommunal nivå och på nationell. Ett exempel är de riktlinjer för närvaro i sociala medier som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tagit fram. Ett annat är de riktlinjer som E-delegationen gett ut.

Viktiga dokument som ligger som en grund för en nödvändig diskussion om myndigheters närvaro på sociala medier.
 

Västerbotten ligger långt fram i Sverige i att använda Twitter, berättar Västerbottens Kuriren idag och rapporterar om en undersökning som hävdar att Västerbottningarna är bland de flitigaste twittrarna i Sverige. Och visst är det så att Twitter blivit en kanal som visar upp händelser i länet.

Här nedan ser du några exempel från det senaste dygnet på Twitter om hur stort som smått från Västerbotten sprids ut över Sverige och världen. Personliga familjenotiser, inbjudningar till utställningar och inlägg i aktuella debatter. Twitter rymmer allt.

Kul, men mycket mer kommer att hända. Den stora floden på sociala medier kommer nästa år, 2014, då Umeå är Europas kulturhuvudstad. Då kommer det mängder av besökare till länet som kommer att vilja berätta om all den kultur, den mat, de människor som de möter här.

Om Västerbotten är stort på Twitter idag så är det inget mot vad vi kan vänta oss om ett år. Då kommer sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, Youttube, Bambuser och allt vad de heter att formligen välla över av uppdateringar om det som händer här i norr.

Men hur var det då med senaste dygnet på Twitter från Västerbotten? Ja, Skellefteå vann över Solna AIK skriver Eurohockey: ”#Skellefteå beats #AIK in the only #Elitserien game of the night”

Polska Institutet tipsar om Konstfrämjandets inbjudan till konstnärer att vara med i en utställning  i samband med kulturhuvudstadsåre 2014 i Umeå: ”OpenCall for artists!SurvivalKit/Umeå invites artists from the whole world to apply for the SurvivalKit Festival 2014”

Via Västerbotten skriver om forskarna Jonny Holmström och Daniel Nylén på Informatik vid Umeå universitet som undersökt hur Bonnier jobbar med digitala läsplattor för tidskrifter. ”Umeå researchers working with Bonnier and Harvard on the future of digital magazines”

Vänsters partiledare Jonas Sjöstedt länkar till sin blogg där han skriver om debatten kring sjukvården i inlandet: ”Nu är det klart. Väljarna i Västerbottens län får folkomrösta om akutvården i inlandet. Här en liten bakgrund.”

Maria Jern vädjar till SJ att hålla tiden så att hon får träffa sin dotter: ”Så nu @sj_ab håller Ni tidtabellen på nattåg 91 fr Umeå så att äldsta <3 landar här om 14tim. #kvalitetstidmeddotter”

Signaturen Oskyldig länkar till ett blogginlägg om Melodifestivalen i Skellefteå: ”New Blog Post! What did I think of Melodifestivalen's 3rd Heat in Skellefteå? Check out my review here... http://bit.ly/Yu3ecp  #Melfest”

Och så fortsätter det. Men som sagt. Det här är bara förnamnet till vad som kommer att hända nästa år 2014.
 

Tog du chansen att twittra med utrikesminister Carl Bildt? Chansen fanns efter hans presentation av regeringens utrikesdeklaration i onsdags. Då satte sig Carl Bildt vid datorn och surfade in på Twitter för att svara på allmänhetens frågor.

Det är ett grepp som Carl Bildt också använt sig av tidigare, då i samband med en Kinaresa eller kring frågor om utvecklingen i Egypten.

Att öppna upp för allmänhetens frågor till makthavare är något som sker på många håll. Igår satt exempelvis riksbankschef Stefan Ingves och svarade på frågor i en chatt med tidningen Dagens Industris läsare, och många fler exempel finns.  

Men det som är intressant med att du kunde twittra direkt med Carl Bildt är att det sker genom Utrikesdepartementet och är en del av Sveriges officiella hantering av utrikespolitiska frågor.

I sitt tal i samband med utrikesdeklarationen meddelade nämligen utrikesminister Carl Bildt att Sverige nu ska ta ett tydligt grepp kring det man kallar för digital diplomati som ett kraftfullt verktyg för utrikespolitik och bistånd.

Den som följt Utrikesdepartementet och Carl Bildt under de senaste åren blir knappast förvånad. Med bloggar, Twitter-flöden, Facebook-inlägg, Flicker-bilder och rörliga filmer på Bambuser och Youtube har UD och utrikesministern gjort det mycket tydligt att sociala medier ska vara en viktig del av Sveriges röst i den internationella politiken och diplomatin.

Det är ett utslag av digitaliseringens möjligheter när UD på detta sätt vill öka öppenheten och stärka dialogen, effektivisera kriskommunikationen, ge Sveriges version av händelser, bemöta opinion, omvärldsbevaka och inte minst visa upp de människor som arbetar med Sveriges utrikespolitik såväl på hemmaplan som ute i världen.

Ett intressant tecken för denna öppenhet är därför det twittersamtal som utrikesminister Carl Bildt bjuder in till när han efter sitt tal i riksdagen sätter sig vid datorn för att svara på allmänhetens frågor via Twitter.

Denna gång hinner Carl Bildt svara på 62 frågor på 30 minuter och svaren smattrar iväg om vad valet av ny påve kan innebära, om hur han ser på Nordkorea och kärnvapenfrågan eller vilken roll utrikespolitiken har i anspänningen kring Arktis.”Stor”, svarar Carl Bildt och fortsätter: ”Vi vill se Arktis som ett område för samarbete i stället för konkurrens och konflikt. En mycket viktig fråga för oss”.

Flera av de som twittrar in frågor till Carl Bildt vill också ha svar på frågan om vad hans uttalande om digital diplomati innebär. Under utrikesdebatten har Carl Bildt nämligen utlovat en ökad satsning på nätet från Utrikesdepartementet och sagt: ”Den öppna diplomatin blir allt viktigare. Innan månadens slut kommer samtliga våra ambassader att finnas på Twitter och Facebook. Vi skall ligga i den absoluta framkanten i arbetet med digital diplomati”.

Journalisten Abraham Staifo ‏@astaifo, ledarskribent på GP anknyter till detta i en Twitterfråga: ”Vilka effekter förväntar du dig att den digitala diplomatin får på internationella relationer?”.

Carl Bildt svarar: ”En större öppenhet. Lättare för intresserade att få information direkt från olika delar av världen.”

Men det är inte bara journalister som Abraham Staifo som tar chansen att ställa en extra fråga till Carl Bildt. Här finns också privatpersoner som Tommy Walfridson, @TommyWalfridson, civilingenjör i energiteknik, och Ann-Sofie Andersson, @ansoandersson, som presenterar sig som doktorand vid Göteborgs universitet.

Greenpeace hör också av sig genom bland annat aktivisten Therese Jacobson, @Therese_GreenP, och politiker som Fredrik Schandorff, från Kungälvs socialdemokrater, vill också ställa en fråga.

Dessutom håller sig organisationer framme som Rädda Barnen, @raddabarnen, och Kvinna till Kvinna, @Kvinna_t_Kvinna, en organisation som stärker kvinnors situation i krig, för att ställa frågor direkt till utrikesministern.

En halvtimmes öppenhet blir resultatet, rakt ut på internet, med möjlighet för alla som har ett Twitterkonto att skriva en fråga och få ett snabbt svar.

En del av digital diplomati? Ja, på ett sätt är det det, eller åtminstone en del av den öppenhet som Utrikesdepartementet säger sig vilja driva via nätet. I en presentation från Utrikesdepartementet kommunikationsavdelning konstaterar man att ”Digital diplomati är att lösa utrikespolitiska problem med internet”.

Missade du tillställningen? Fler chanser lär komma och vill du vara med så kan du hålla koll på Utrikesdepartementets hemsida efter fler möjligheter till direkt dialog med såväl tjänstemän som minister.
 

Efter två panelsamtal om gruvindustrins framtid där enbart män medverkar som paneldeltagare protesterar Västerbottens landshövding Magdalena Andersson.

På Twitter skriver hon bestämt: ”Panelsamtal igår: fyra personer - alla män. Panelsamtal idag: tre personer - alla män. Inte OK på en enda punkt.”

För att förtydliga sig skriver hon i ytterligare ett inlägg: ”Ett par hundra samlade för disk. om Framtidens Gruv & Mineral. C:a 75 % män. Att branschen har lite att jobba med är väl bara förnamnet.”

Magdalena Anderssons protest rör gruvindustrin. Men det finns också andra branscher där frågan är viktig att väcka.

Inom it-branschen finns det också en tydlig avsaknad av kvinnor. Man brukar räkna med att enbart en av fem anställda är kvinnor. Då är det skönt att se att det finns tydliga initiativ för att ändra på detta.

I förra veckan arrangerades konferensen Datatjej 2013 i Umeå med 120 unga kvinnor som pluggar på it-utbildningar runt hela Sverige. Deras energi och inspiration för att ta plats inom it-branschen är imponerande.

Samma gäller för ett kommande arrangemang för kvinnor som jobbar inom it-branschen i Umeå som nätverket WinIT den 27 februari genomför. En mer jämställd arbetsmiljö och jämställdhet som organisationsförbättrare kommer då att stå i fokus.

Det här är två exempel på viktiga arrangemang inom it-branschen som förhoppningsvis kan vara med och förändra en hel bransch. På samma sätt kan förhoppningsvis landshövding Magdalena Anderssons protest vara en påminnelse för alla branscher där jämställdheten skevar att denna fråga är viktig att lyfta upp.
 

Internet fortsätter att växa. Under 2012 fick Facebook 1 miljard användare. Twitter samlade 200 miljoner. 2,2 miljarder använder e-post. 1,3 miljarder smarta mobiltelefoner finns på marknaden. 634 miljoner webbsidor är registrerde. (Se fler siffror här).
 
Men det stora sker i det lilla. För när Facebook-gruppen Du vet att du är från Sörmjöle om ...   samlar 206 medlemmar så är det ett tecken på hur internet i det lilla sammanhanget förmår bygga relationer mellan generationer och människor som bor på olika håll men har något gemensamt.

I just denna Facebok-grupp är det gemensamma att man någon gång bott i den lilla byn Sörmjöle, strax söder om Umeå. I gruppen berättas om hur man pallade morötter, letade hockeypuckar i snön utan hockeyrinken, hur man badade i havet, fick klistermärken av sopgubben och åkt sparktåg på vintern.

Det finns mängder av likadana Facebook-grupper från hela Sverige. ”Du vet att du är från Vindeln om du ...” har 915 medlemmar, ”Du vet att du är från Lycksele ...” samlar 1 200 medlemmar och ”Du vet att du är från Vilhelmina om ...” har fått ihop sammanlagt 2 079 medlemmar.

Inläggen och statusuppdateringarna i dessa grupper blir till berättelser om hur livet en gång var, en slags modern hembygdshistoria växer fram på internet som man hoppas att våra historiska arkiv och folklivsmuseer på något sätt skulle kunna bevara.

Dessa små grupper har inte alls de enorma siffror som vi annars ser i statistiken kring internet med miljarder och miljoner användare. Men det är när statistiken bryts ner till dessa små grupper av människor som vi kan se hur viktigt internet har blivit i det lilla och i det stora när det handlar om att vara ett kitt som för oss samman i samhället.

Samtidigt vet vi också genom statistiken att en mängd människor står utanför internet av olika anledning. Rapporten Svenskarna och internet talar om att 1,2 miljoner i Sverige står utanför nätet. För dem är inte internet ett kitt och grupper med samhörighet i barndomsbyn når inte dem. Det är viktigt att komma ihåg.

Men för de som är med på nätet finns spännande innovationer att göra för tänkande entreprenörer. Vilka tjänster skulle kunna byggas utifrån denna vilja vi uppenbarligen har att knyta oss till små grupper som berör vår barndom och hembygd? Finns det en smart nyhetsbevakning som skulle kunna utvecklas av ett mediebolag, en nyhetsbevakning som ger oss nyheterna hemifrån? Eller skulle en second hand-rörelse kunna växa genom dessa grupper där man inte bara utbyter minnen utan även byter saker med varandra? Skulle en bilpool kunna vara möjligt att bygga upp utifrån dessa grupper, åtminstone bland de som bor kvar på orten?

Det finns onekligen intressanta möjligheter att utforska kring hur dessa små lokala internetgrupper skulle kunna bli betydelsefulla för ett län som exempelvis Västerbotten.
 

Kul att se hur Twitter blir en öppen kanal för några av landets landshövdingar. När nye landshövdingen i Västerbotten, Magdalena Andersson @magdalena_ander jublar på Twitter efter att HV71 vunnit över Växjö med 2-0 får hon genast till svar av kollegan Kristina Alsér @landshovding en inbjudan till Smålandsderbyt mellan Växjö och HV71 när de i februari ska mötas på VIDA arena i Växjö. (Se Twitter-samtalet även på bild nedan.)

Magdalena Andersson hugger direkt med sina smålandsrötter och twittrar gladeligt tillbaka att hon faktiskt har semester just då och kommer attvara på plats i Växjö. ”Går gärna på derby i Växjö”, skriver hon tillbaka till landshövdingen i Kronobergs län.

Att landshövdingarna gärna ser lite elitseriehockey är roligt, men än mer intressant är att de kommer överens via Twitter om att gå på matchen tillsammans. Om de med samma öppenhet fortsätter att rapportera på Twitter och i bloggar om sina vardagsbestyr som landshövdingar innebär det att deras myndighetsutövande kommer att bli än mer transparent än tidigare.

En intressant utveckling som faktiskt illustrerar regeringens arbete med digitalisering av hela Sverige. I december lade digitaliseringskommissionen fram sin handlingsplan för hur regeringens it-mål ska nås.

- Vi måste både fortsätta vidareutveckla hur vi använder digitaliseringen och ständigt sträva efter att inkludera fler grupper, på alltmer lika villkor, menade Digitaliseringskommissionens ordförande Jan Gulliksen när planen presenterades.

Några dagar tidigare var it-minister Anna-Karin Hatt inne på samma linje när hon presenterade en ny regeringsstrategi för att digitalisera statsförvaltningen.

- Våra myndigheter måste bli bättre på att erbjuda den service som medborgarna efterfrågar, i de kanaler som medborgarna använder. Vi behöver mer av samverkan, mer av öppen data och mer av användarvänliga e-tjänster som verkligen möter de behov medborgarna har, menade it- och energiminister Anna-Karin Hatt under en presskonferens.

Att landshövdingarna i Västerbotten och Kronoberg twittrar lite halvprivat om att gå på hockeymatcher är kanske inte ett direkt regeringsärende. Men det visar på en vilja att finnas med i de öppna kanaler som sociala medier erbjuder. Den utvecklingen blir intressant att följa.

Här nedan är twittersamtalet mellan landshövdingarna.

Nej, bäste påven Benediktus XVI, mer krävs av en världsledare för att bli trovärdig på Twitter. När Vatikanen meddelade i början av december att påven Benediktus XVI skulle debutera på Twitter under signaturen @pontifex gick nyhetsredaktioner över hela världen i spinn. Detta var en sensationell nyhet som resulterade i rubriker och mängder av kommentarer i sociala medier.

Att intresset var stort märktes också på antalet som började följa påvens twitterkonto. Redan innan han skrivit sin första uppdatering hade han långt över 400 000 följare. Intresset har bara fortsatt att skjuta i höjden, idag efter sju inlägg, följs påvens konto av mer än 1,2 miljoner följare.

Vad skriver då en av världens mest berömda ledare när tillfället ges att komma i dialog med så många följare? Ja, först ska kanske sägas att Benediktus XVI har god hjälp av en hel stab runt omkring sig i författandet av twitteruppdateringarna, så han kanske inte skriver alldeles själv. Men eftersom det som läggs ut sker i påvens eget namn uppfattas det nog av många som påvens egna ord.

Sju tweets har det alltså blivit sedan Benediktus XVI började twittra den 12 december. Men underligt nog är alla dessa uppdateringar från premiärdagen. Det gav självfallet alla följare ett intryck av att här stiger det fram en person som vill vara mycket aktiv på Twitter, men så har inte blivit fallet. Efter den första dagens sju twitterinlägg har tystnad härskat från påvestolen.

Så här, se nedan, ser påvens twitterkonto ut. (Blogginlägget fortsätter nedanför.)

Fel nummer ett som påven gör.
Att gå ut så hårt, att ge intryck av att så intensivt vilja använda sig av den för påven nya kanalen, men därefter falla tillbaka i tystnad kan inte ses som en smart taktik. Bättre hade då varit att fördela de sju första inläggen på kanske var sin dag. Då hade påven klarat av första kritiska veckan. Nu börjar tveksamhet istället spridas inför vad han vill åstadkomma. Den första dagens ovationer har tydligt tystnat på Twitter.

Fel nummer två.
Påven missar möjligheten till dialog med sina följare på Twitter. Istället väljer han att besvara sina egna frågor. Sex av de första sju inläggen består nämligen av tre frågor som påven själv svarar på.
 
Första frågan är: ”Hur kan vi fira Year of Faith bättre i våra liv?”. Year of Faith är ett trons år som påven deklarerat mellan 11 oktober 2012 till 24 november 2013 som ett stöd för varje katolik att växa i sin tro.  

Men påven tar inte tillfället i akt att invänta sina följares svar. Frågan ställs smart nog tolv minuter över 12 den 12:e december, alltså det magiska datumet och klockslaget 121212 12:12. Smart därför att då kunde påven förvänta sig att mängder av människor var uppkopplade på Twitter för att antingen twittra själva eller för att följa andras twitter. Det innebar en maximal möjlighet att så många som möjligt skulle nås av påvens twitterinlägg. Och därmed skulle också maximalt många ha kunnat twittra ett svar.

Men trots detta smarta upplägg visar Benediktus XVI inget intresse för att på Twitter lyssna till hur hans följare svarar på frågan. För redan tre minuter senare, 12:15, svarar påven själv på sin egen fråga: ”Genom att tala med Jesus i bön, lyssna till vad han säger i sitt evangelium och söka honom i de som lider nöd”.

Att så uppenbart inte bry sig om hur följarna kan tänkas svara är påvens andra Twitter-fel.

Fel nummer tre.
Påven följer inte någon annan (jo, han följer sju konton men det är hans egna konton på olika språk). 1,2 miljoner följare har valt att vilja ta del av vad påven skriver på Twitter. Men ingen av dessa väljer påven att följa tillbaka. Han kunde ha valt att följa Gonzalo, 19-årig musiker och gitarrist, eller katolske prästen Peter K, eller journalisten Susie från London. Eller någon annan av de tillsammans 1,2 miljoner andra (minus alla fejk-konton som samlas bland påvens följeslagare).
Detta är påvens tredje Twitter-fel, att så tydligt visa att han inte bryr sig om vad andra skriver på Twitter.

Tre fel. Det är tre för många av en världsledare som har alla upptänkliga resurser av marknadsföringsexperter och kommunikatörer i sitt stall. Hur tänkte Vatikanen egentligen? 
 

Vardagsrummet och tv-soffan förändras. Den andra skärmen har kommit in vid sidan av tv-apparaten och öppnat upp för dialog med andra tv-tittare runt om i landet. Är detta tecknet på att begreppet dumbruk för tv-apparaten nu kan rensas bort? Åtminstone när det gäller att dumburk innebär att du sitter ensam i tv-soffan och tomstirrar in i tv-skärmen utan att samtala md någon annan.

Nu kommer nämligen den nya tidens tv-tittande då vi blir aktiva genom att koppla upp oss över nätet för att prata med andra i hela landet om vad vi just nu tittar på.

Det är Lance Ulanoff, chefredaktör för Mashable.com, som i en prognos inför tekniktrender 2013 pekar på det som blir allt tydligare. Det ensamma tv-tittandet är inte längre lika ensamt. Samtidigt som vi ser på Solsidan och andra program kollar vi numera av med andra via Facebook och Twitter vad de tycker i sina tv-soffor.

Och framför allt tar vi chansen att själva tycka till.

Lance Ulanoff lutar sig mot statistik från USA som visar att över 80 procent av de som äger en smart telefon eller en surfplatta använder den samtidigt som de tittar på tv.

En söndag kväll är det enkelt att göra ett litet levande test. Söndag 9 december 2012 sänds sista avsnittet av Solsidan i TV4 och gensat fylls Facebook oh Twitter av kommentarer och samtal om Mickan, Ove och de andra karaktärerna. Ja, faktum är att långt in på natten och ända mot nästa dags morgon fortsätter dialogen över internet kring TV4-serien. 04:40 på måndag skriver Daniel ”Tragiskt att det är sista avsnittet av Solsidan”.

Så öppnar de nya digitala aparaterna upp för samtal och dialog och ger ny innebörd åt dumburken. Den kanske inte är så dum längre.

Nedan några exempel på twittrande undersödag kväll efter ett avsnitt av Solsidan.

Första advent idag och på Twitter och Facebook väller det ut uppdateringar om snö, ljus och bak. Samt någon som tvekar lite inför alla förväntningar på stöket.

Sociala medier har blivit en ventil för många för att till sina vänner och bekanta få lägga fram sina känslor inför de kommande helgerna. Någon, som i Twitterinlägget nedan, har ännu inte börjat pynta. En annan, också här nedan, är redan igång med baket och i spisvärmen väntar pepparkaksmuffins.

På internet hörs både suck och jubelrop från människor. Mellan gård och hus sänds tankar över nätet, ibland av gemenskap, ibland av ensamhet. 

Själv läser jag inläggen och uppdateringarna och funderar på vilket sätt alla dessa nya sociala digitala kanaler kan vara med och bygga broar mellan människor i en tid då snön faller, i en tid då längan efter gemenskap är dyrbar .

Det är advent och på internet tänder någon ett ljus. Det är advent och på internet söker någon efter ljus.

UPPDATERAT: Så skriver någon plötsligt: "Men gud! Klockan är ju nästa tio och jag är fortfarande i sängen. Ångest."

Journalisten Paul Danahar, @pdanahar, befinner sig just nu i Gaza. Jag följer honom på Twitter och kriget kommer mycket nära. Dygnet runt twittrar han om raketbeskjutningar, byggnader som träffas, ljudet av drönare och luftanfall, det avlägsna mullret av kanoner från israeliska fartyg utanför kusten.

Precis när jag skriver denna text dyker en ny uppdatering upp från honom på min skärm. ”Big #israeli air strike in central #gaza in last minutes”. Nu är det inte längre en actionfilm, nu är det på riktigt, Paul Danahar är inte skådespelare. Tanken slår mig att om byggnaden där han befinner sig träffas kan när som helst hans uppdateringar tystna . Han skriver själv om den risken när han rapporterar om hur en israelisk raketattack träffat en byggnad där journalister höll till och skadade sex av dem.

I natt, tio minuter över ett, skrev han: ”Smällar från vad jag tror är artilleri avfyras från havet mot #gaza. Det är för mörkt för att se varifrån. Nu kommer det mer!”

Vad händer? Har huset han befinner sig i träffats? Det går några minuter. Inget nytt twitterinlägg dyker upp på skärmen. Två, tre minuter. Fortsatt tyst. Fyra minuter. Lever han? Fem minuter. Då kommer det. Ett nytt inlägg. ”4 impacts hitting land & shaking the ground in #Gaza”.

Så fortsätter det natten igenom innan gryningsljuset kommer söndag morgon den 18 november. Sover han aldrig?, tänker jag. Konstant har Paul Danahar twittrat fram till 17 minuter efter 02.00. Kanske får han sova något efter det, men i så fall mycket ryckigt. Två uppdateringar kommer strax efter klockan 3 på natten. 04.09 kommer nästa, kanske hade han hunnit somna in då men vaknat. Han skriver: ”Två stora luftanfall nära vår byggnad i #Gaza av #Israel & drönarna är tillbaka”.

Men så får han nu kanske ändå ett par timmars sömn. Det dröjer två och en halv timme innan han är tillbaka. Strax före sju på morgonen tar han upp rapporteringen igen på Twitter och jag fortsätter följa honom medan söndag morgon blir förmiddag.

Aldrig har kriget varit så nära Umeå där jag bor som under dessa dagar. Via sociala medier tränger rädslan, fruktan och döden in i min vardag. Twitter bygger en bro, en länk, mellan mig och krevaderna i Gaza. 

Men det är inte bara journalistens röst inifrån Gaza som jag kan följa. Också den israeliska militären, Israeli Defense Force @idfspokesperson, använder Twitter för att berätta om kriget ur sitt perspektiv. Via deras Twitterflöde får jag en inblick i hur israeler söker skydd mot raketanfall från Gaza och med interaktiva kartor vill man visa hur långt raketer avfyrade från Gaza kan nå.

Kriget kryper ut på internet. Fronten kommer närmare mig. Jag dras in i ett skeende som utspelas i detta nu. Och det kommer inte att bli mindre. Om några år bär jag förmodligen digitala glasögon från Google. Med Google Glass kan jag få upp ett twitterflöde direkt i synfältet, det är glasögon som har en liten digital skärm och med den kan jag låta flöden om kriget i Gaza rulla upp framför mina ögon var jag än rör mig. Kommer jag att orka leva så? Och vem ska hjälpa mig sortera i alla de flöden som jag kommer att ha möjlighet att välja mellan?

Nedan några exempel på twitterinlägg från journalisten Paul Danahar, direkt från kriget i Gaza.

Visst har vi i Sverige haft oväder som Gudrun och andra stormar och för de som drabbas har det varit tufft. Men det är inte ofta som vi ställer in konferenser på grund av vädrets makter. Denna vecka är detta dock fallet för USAs kuststäder.

Själv tänkte jag här hemifrån Sverige via Twitter och sociala medier följa diskussionerna på konferensen MediaNext om hur digitala medier, mobiler och surfplattor påverkar tidningar och dagspress. Konferensen skulle ha börjat idag måndag i New York men konferensens hemsida ropar ut “Due to Weather Threat — Event Postponed until January 8 – 10”. Konferensen skjuts alltså upp till januari 2013.

Det är orkanen Sandy som ställer till det och eftersom ett stort antal flyg till och från New York ställs in, tunnelbanan slutar gå och allvarliga varningar sänds ut till befolkningen så går det inte att arrangera en konferensen under sådana omständigheter.

Här hemma i Umeå visar min termometer minus 14 idag. Kallt för att vara oktober men trots allt är detta en del av världen där vi är lyckligt förskonade från de stora ovädren. Men framöver kan också vår tid komma med hotande klimatförändringar och alt fler börjar lyssna till varningar och söka mer information om vad som är på gång.

Den som redan nu vill ta del av hur folk tänker kring detta är sociala medier som exempelvis Twitter intressant att följa. Genom att följa hashtaggen #klimat så ser du löpande vad människor skriver om allt från potatisskörd till vad meterologer på tv ska rapportera om eller hur man handlar miljösmart till helgen.

Twitter knyter på detta sätt samman människor och jag kan följa svenskar som skriver om klimat eller internationella gäster på en konferens i New York. Fast inte just idag när Sandy stormar in öve USAs östkust.

Nedan några exempel på Twitterinlägg om #klimat

En miljon besök har kyrkoherde Krister Kappel, Järfälla församling, haft på sin blogg Kyrkoherdens tankar. Hur gör han för att nå ut? Vilka knep är det som lockar så många att vilja följa vad en kyrkoherde i Svenska kyrkan funderar på?

Melodikrysset är det något oväntade svaret. För vid sidan av blogginlägg om vem som ska utöva tillsyn av präster eller utläggningar om vad Paulus menade med uttrycket ""Var alltid glada, be ständigt" så publicerar kyrkoherden i direktsändning varje lördag sin egen lösning av det populära radioprogrammet Melodikrysset.

Ofta lägger han också till en liten krumelur som anknyter till hans tjänst inom kyrkan. Så kan exempelvis Krister Kappel skriva: "V 5, V 14 och L 3: Det var Olle Adolphson som gjorde musiken och Beppe Wolgers som skrev texten till; "Det gåtfulla folket". En mycket uppskattad visa, vid dopgudstjänster."

Tusentals radiolyssnare följer kyrkoherdens lösningsförslag varje lördag vilket alltså nu resulterat i över en miljon besök på hans blogg.

Ett kul och något oväntat grepp från kyrkoherden. Nu väntar vi bara på att någon rörmokare, en butiksföreståndare eller en tandläkare ska nappa på idén att hitta en nisch på internet och sociala medier som öppnar upp för nya möten och kanske för en hantverkare också ger nya kunder.

Sociala medier som bloggar, Twitter och Facebook kan på så sätt bli en möjlighet till att marknadsföra sig själv i en något annorlunda miljö.

När rymdsonden Curiosity landar på Mars tidigt på måndag morgon den 6 augusti 2012 twittrar den lyckligt ”I'm safely on the surface of Mars. GALE CRATER I AM IN YOU!!!”.

Den lyckade landningen på Mars går att följa i realtid på Twitter när rymdsonden nästan minut för minut rapporterar om hur den går in i Mars atmosfär, hur den fäller ut fallskärmen och skiljs från värmeskölden. Med stadig grund på Mars yta twittrar Curiosity till och med sin första bild från landningen.

Nu är det självfallet inte rymdsonden själv som twittrar utan ett team av informatörer från rymdorganisationen NASA som sköter rymdsondens närvaro på sociala medier. Teamets chef Veronica McGregor säger i en intervju på TechNews Daily att de försöker se rymdsonden som en levande varelse, Curiosity är en ”hon”, samtidigt som de försöker sätta sig in i farkostens tänkesätt och twittrar utifrån det. Då kan de dessutom referera till sångtexter och andra fenomen inom populärkulturen vilket gör Curiosity ännu mer levande för den som följer hennes färd via sociala medier. 

Under de kommande åren kommer vi att få möta fler farkoster, fordon och ting som twittrar och berättar om sig själva via sociala medier. Oftast kommer det att vara mer automatiska uppdateringar, eftersom det är svårt att ha personal som sköter sakernas röst.

Bilen kommer att twittra till sin ägare att den behöver tankas, tvättmaskinen skickar ett meddelande om att filtret behöver rensas från ludd och bankkontot sänder en uppdatering om att det står på minus.

Börja vänja dig redan nu, sakerna runt omkring kommer att börja tala, på samma sätt som Curiosity redann idag twittrar direkt från Mars.
 

Almedalen är Twitterland. Flödet på Twitter från de som deltar under politikerveckan är mycket stort och närmast en omöjlighet att kunna följa. Med Twitters begränsning om 140 tecken gäller det att vara snabb och koncis i sitt rapporterande. Det långrandiga går bort, det slagfärdiga premieras.
   
En av de som når ut via Twitter är komikern Jonas Gardell. Han tar i ett inlägg chansen att protestera mot Sverigedemokratens Jimmie Åkesson med inlägget ”Hej Jimmie Åkesson, tänkte presentera mig. Det är jag som är INGEN! #almedalen”, som en kommentar till att Åkesson hävdar att Sverige idag är ett heterosexuellt land.

Den sista hashtaggen i Gardells inlägg, #almedalen, hjälper andra att hitta fram till just det inlägget eftersom man på Twitter kan välja att följa specifika hashtaggar.

Just denna vecka är #almedalen en av de populäraste eftersom många av de närmare 18 000 deltagarna är mycket vana vid att använda sociala medier och twitter.

På Twitter finns också västerbottningar på plats i Almedalen. En av dem är forskaren Elza Dunkels som medverkar i ett seminarium om socialtjänstens möjligheter att stötta unga på nätet. Hon skriver inför panelsamtalet ”Hoppas på mycket folk på seminarium/paneldebatt om sociala medier och socialtjänsten om en timme i #almedalen bit.ly/KNkFxc”.

Ingrid Lindelöw Berntson går twitterkurs i Almedalen hos Ingela Hjulfors Berg från Region Västerbotten.

En annan västerbottning på plats som gärna twittrar är Ingela Hjulfors Berg, kommunikatör på Regin Västerbotten. Hon syns under twitternamnet @kesomackan men står också bakom många av tweetsen (som ett twitterinlägg kallas) som Region Västerbotten lägger upp under @RegionVbtn.
 
För den som följer Region Västerbottens twitterflöde kan få en välkomsthälsning till Västerbottens ambassad i Almedalen ”Välkommen till Novgorogränd! Mittemot Burmiester! #vbtn2012”.

Eller varför inte en kommentar om kvinnors företagande ”Kvinnor får smulorna av länets företagsfinansiering tinyurl.com/7fszdlo”

För att hjälpa de som vill ha mer koll på läget på Twitter håller Ingela Hjulfors Berg ett en workshop under måndagen i de lokaler som Region Västerbotten hyrt in sig i. Viktigt, eftersom det kan verka förvirrande med snabba inläggen.

En av de som är med för att lära mer är Ingrid Lindelöw Berntson, som jobbar som coch och företagande.

– Jag började twittra utan att egentligen kunna och nu vill jag ge det en chans, berättar hon.

Vem ska då läsa Ingrids twittrande? Ja, får hon själv välja så vill hon gärna att de som arbetar med kvinnligt företagande följer henne. Så för att de och andra ska få ett bra twittrande från Ingrid går hon nu en snabbkurs när hon är med i Almedalen.

Men på Twitter märks det också att den som inte är i Almedalen kan uppfatta det intensiva Twitterflödet som lite väl övermäktigt. @hanna_broberg suckar: ” Orkar nog inte twittra den här veckan. Är inte i #Almedalen och ger upp tanken på att hänga med.”

Men gör som Ingrid Lindelöw Berntson, ge inte upp, förutom henne kan du ju också följa mig på @mikael108.
 

Blodomloppet samlar 11 000 löpare i Umeå ikväll. För den som inte springer själv går det bra att följa några av deltagarna på Twitter. För även om andfåddheten sätter in finns det ändå de som orkar få iväg 140 tecken via mobilen till twitter.

Ett exempel är Folkbladets chefredaktör Daniel Nordström som skriver via mobilen på Twitter om sitt nästan-möte med Åsa Ågren Wikström, kommunchef i Vännäs: ”Hejade på @agrenwikstrom i spåret. När jag hämtade luft för att prata hade hon redan försvunnit. Hon såg stark ut.”

I Twitterspåren syns även Ågren Wikströms make Anders som en stund efter loppet skriver: ”tillbaka hemma efter att ha deltagit i Blodomloppet.Folkfest! Promenerade fem km medan @agrenwikstrom sprang tio km. Nu lite middag.”

Signaturen @kakfroken har också precis avverkat sin runda, lätt hostande verkar det som: ”Vet nu hur astma känns. Ca. Dammet bor i mina lungor.” medan @nataliestenvall suckande twittrar: ”Bra att när man väl bestämmer sig för att springa blodomloppet glömmer man nummerlappen, # körändå”

Den som har vänner på Facebook som deltar i Blodomloppet kan på liknande sätt följa både med bilder och texter hur trängseln och folklivet i spåret artar sig.

Och inte lär det bli mindre framöver verkar det som när @johntwts twittrar "Nästa års utmaning blir helt klart att live-twittra hela #Blodomloppet."

De sociala medierna är här för att stanna och tar plats i allt fler av våra vardagsbestyr, också nu i löpspåret.
 

Resdagboken stänger. Att allt fler använder Facebook, Twitter och bloggar för att berätta om sina resor pekas ut som en huvudanledning till att sajten nu går i graven.

Enligt ett pressmeddelande från Resdagboken har ägarna Schibsted tagit beslutet ”efter flera år av dålig lönsamhet och en negativ trend vad gäller medlemsaktivitet”. Därför uppmanas nu alla medlemmar som vill att hämta hem texter och foton som man en gång laddat upp till sajten.

Hur många som verkligen kommer att göra detta innan 15 juni då Resdagboken går ner vet vi inte.

Men det vi vet är att det är ett mycket omfattande material som de 300 000 medlemmarna lagt upp. Genom åren har över 17 miljoner bilder och mer än två miljoner dagboksinlägg skrivits in.

Precis som när Lunarstorm för några år sedan stängdes väcker detta frågor om vad som händer med vårt samlade material av minnen och historia. En stor mängd av de dagböcker och bilder som lagts upp på Lunarstorm försvann när många inte brydde sig om att hämta hem. Tyvärr kommer förmodligen samma sak att ske nu med Resdagboken. Den samlade bilden av svenskarnas resor i andra länder som getts via Resdagboken kommer därmed att försvinna med stor sannolikhet eftersom det är troligt att inte alltför många bryr sig om att hämta hem sina dagböcker.

Ser vi framåt i tiden kan samma fråga väckas inför Facebook. Idag finns det inget som verkar hota Facebook, men också denna gigant kan en dag falla och läggas ner. Vad händer då med allt material? Kommer denna samlade vardags-dokumentation av närmare fyra miljoner svenskar att försvinna?

Lite sorgligt är det eftersom vi med dessa statusuppdateringar och dagböcker ges en fantastisk inblick i svenskarnas vardagsliv.

Rent alarmerande kan det bli för de organisationer och företag som idag lutar sig med all kraft mot Facebook. Om verksamheten alltför starkt byggs upp mot att Facebook alltid ska finns kan ett rejält bakslag ske om också giganten bland sajter en dag går omkull.
 

Spamvågen sprider sig på Twitter. Under loppet av ett par veckor har jag följt två konferenser på Twitter där flödet av inlägg plötsligt tagits över av lättklädda damer som sänder ut tveksamma länkar till sidor som du helst inte vill besöka.

Kidnappningen av de hashtags som gör det enklare att följa vad deltagare på en konfersen twittrar om har skett på så olika konferenser som MIT Media Lab i USA och Svenska kyrkans kommunikationsdagar 2012. Anledningen är att många twitterinlägg, så kallade tweets, har innehållit de hashtaggar som använts under de båda konferenserna, #MediaLabIO respektive #kom12. Det för med sig att också andra (läs de lättklädda damerna) som vill nå ut till twitterflöden som många följer helt enkelt börjar skriva massor av inlägg om sin egen verksamhet.

Här nedan ser du skärmdumpar från de två twitterflöden som just jag följt.

Svenska kyrkans twitterflöde hackades som du ser nedan:

MIT Media Lab hackades som du ser nedan på liknande sätt:

På MIT Media Lab hade man ingen beredskap för detta vilket innebar att de främmande inläggen bara öste på. På Svenska kyrkans konferens fanns dock moderatorer som kunde ta bort inläggen i samma takt som de kom in. Förutom i pauserna då moderatorerna tog ledigt vilket gav till effekt att spam-inläggen drösade in igen.

Tilläggas kan att det med största sannolikhet inte är några lättklädda damer som sitter och väntar på att större konferenser ska dyka upp på Twitter. Förmodligen är det istället en automatisk funktion som känner av när en hashtag blir mycket vanlig och då börjar skicka ut spam-inläggen.

Men det finns också en form av kidnappning av hashtag som mer har formen av civil olydnad eller politiska protester. Det råkade McDonalds ut för i början av året när deras hashtag #McDStories ”kidnappades” av kunder som inte gillar hamburgerfirman. McDonalds tanke var att folk under hashtaggen #McDStories skulle skriva trevliga berättelser om att äta deras hamburgare. Men hashtaggen togs istället över av motståndare till McDonalds som hellre tog chansen att här häckla och driva med McDonalds.

Vilket lär oss att såväl organsationer som företag behöver vara vaksamma över hur deras twitternärvaro används och kan uttnyttjas av andra.
 

Twitter har som ingen annan digital kanal öppnat upp för spelet bakom rubrikerna när journalister i sina inlägg för alla visar hur de söker svar från politiker och makthavare.

Idag är det Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski som med ett Twitterinlägg visar hur han efterlyser en kommentar av Näringslivsminsiter Annie Lööf om hennes inställning till Kina som demokrati.

Wolodarski skriver "Annie Lööf lovar att vara "tydligare". Bra. Kan vi få ett tydligt svar om Kina är en demokrati eller diktatur? RTa gärna. Ping @annieloof". 

När han på detta sätt anger hennes Twittersignatur i inlägget så betyder det att meddelandet kommer att visas i hennes eget Twitterflöde. Men inte bara där, utan också för alla som följer Wolodarski, vilket i skrivande stund är 20 053 personer.

Att Wolodarski dessutom skriver "RTa gärna" så är det en direkt uppmaning till hans 20 053 följare att förena sig i ett krav via Twitter på att Annie Lööf ska uttala sig. När jag skriver detta har det gått 40 minuter sedan Peter Wolodarski skrev sitt twitteriinlägg och redan har 35 personer skickat det vidare till sina Twitterföljare. Wolodarski sök efter Lööf sprids därmed med stor hastighet genom Twitter-världen.

Samma taktik använde Daniel Öhman och Bo-Göran Bodin när de för Ekot i Sveriges Radio sökte politiker som inte ville uttala sig om vapenaffären med Saudiarabien.

Daniel Öhman skriver i jakten på en intervju med handelsminister Eva Björling: "Lägesrapport om intervjuförsöken i #saudivapen : @EwaBjorling vill ....trumvirvel....trumvirvel... inte vara med kvartifem... #ekot #svpol"

Fem timmar senare följer han upp med inlägget: "Väntar fortfarande på besked om utlovad intervju med .@ewabjorling om #saudivapen #svpol #ekot Kanske i eftermiddag..."

På så sätt får Daniel Öhmans 1 019 följare en direkt inblick i hur reportrarna söker reda ut vad som ligger bakom makthavarnas tystnad. Men eftersom kollegan Bo-Göran Bodin och ytterligare åtta personer retweetar (skickar vidare) Öhmans inlägg till sina följare så kan sammanlagt ytterligare 3 508 personer få inlägget i sina flöden.

Ja, kedjan kan faktiskt bli ännu längre för om dessa tusentals personer i sin tur retweetar inlägget kan det spridas sekundsnabbt till långt många fler.

Så blir Twitter i journalisternas händer ytterligare ett verktyg för att utöva påtryckning på politiker och makthavare som kanske helst vill slippa få frågor om besvärande ämnen.

För journalistutbildningar runt om i landet är detta naturligtvis en viktig erfarenhet att dra lärdom av. De digitala kanalerna är något som nyutbildade journalister behöver få med sig som ett självklart verktyg för sitt yrkesliv.

Internet hotar våra första april-skämt. Jag upptäckte det igår när Västerbottens Kuriren toppar sin sajt med den uppseendeväckande nyheten om att Björklöven lägger ner sin elitseriesatsning och blir ett farmarlag till Skellefteå AIK.

Mitt blodtryck steg hastigt till maxnivå och mitt lövenhjärta slutade slå för en stund. Med alla turer kring Björklöven så kan man inte vara säker. Så jag klickade på nyheten och fram kom ”April April”! Det var ett aprilskämt från VK och jag drog en lättnadens suck.

Var det fler som blev lurade? Säkert, det var ett bra skämt eftersom det låg på kanten av vad en skrämmande verklighet kan innehålla.

Men jag är rädd för att skämtet avslöjades i förväg för många. För de som först mötte nyheten på Facebook innan de gick till VK:s sajt kan ha fått hela aprilskämtet avslöjat av sina vänner eftersom många skrev om det i sina statusuppdateringar. (Här är några av skämten du kunde hitta på internet igår.)

Internet brukar hyllas för att det gjort nyhetsflödet mer öppet och transparent. En milslång bilkö norr om Umeå på grund av snöstormen som drabbade Västerbottenskusten igår under 1 april blir en snabb statusuppdatering i mitt Facebookflöde av en kollega som sitter fast med hästvagnen mitt i snöyran. Hon tar en bild med sin mobil genom framrutan och jag skymtar bakdelen av en lastbil framför hennes bil. Genast är jag uppdaterad om läget på E4:an.

På samma sätt med jordbävningen i Skellefteå för något drygt år sedan. Det var på Facebook jag läste om det först. Liksom bomben i Londons tunnelbana en sommardag. De första bilderna kom till mig från de som var på plats och med sina mobiler skickade ut lite halvt suddiga meddelanden om att något förfärligt hänt. För att inte tala om den arabiska våren som under fjolåret fyllde våra sociala medier med uppror och motstånd mot orättvisa regimer.

Allt detta är gott och något som gör vårt samhälle mer öppet. Men på första april? Då slår den nya öppenheten tillbaka när aprilskämten genast avslöjas i meddelanden på Facebook, twitter och i sms. Första april blir aldrig mer vad det en gång var.
 

24-årig arbetslös svetsare från Umeå är Sveriges officiella Twitter-röst denna vecka.

27 000 följare läser om hans liv och tankar i Svenska Institutets pågående kampanj där man låter en ny svenska varje vecka ta över det officiella twitter-kontot @sweden.

Möt Tomas Helleberg, från Hörnefors och numera bosatt i Umeå, när han kliver fram i en intervju på InfoTech Umeå.

På Twitter regerar männen. Åtminstone om man får tro en undersökning över Sveriges 300 mest inflytelserika twitterkonton. 144 stycken av dessa har en man som avsändare medan enbart 80 har en kvinna som avsändare. Utöver detta finns det 76 övriga som tillhör organisationer, redaktioner och liknande avsändare. (Med reservation av mig för eventuell hastig felräkning.)

Undersökningen är gjord av omvärldsbevakningsbyrån Aitellu som rangordnat svenska twitterkonton utifrån hur många följare de har samt hur många följare dessa i sin tur har. Dessutom har man tagit hänsyn till antalet retweets, alltså twitterinlägg som skickas vidare av andra, de senaste sex månaderna.

Undersökningen är naturligtvis trubbig eftersom det inte finns något riktigt säkert sätt att säkerställa den påverkan som ett twitterkonto kan ha, men det är ändå värt att notera att antalet män nästan är dubbelt så många som antalet kvinnor bakom de mest inflytelserika kontona, enligt den aktuella listan.

Här är de tio konton som enligt undersökning ligger i topp vad gäller påverkan på Twitter. Nio av dem har män som avsändare.

1. Jonas Gardell http://twitter.com/Jonas_Gardell
2. Carl Bildt http://twitter.com/carlbildt
3. Fredrik Wikingsson http://twitter.com/fwikingsson
4. Alex Schulman http://twitter.com/alexschulman
5. Annika Lantz http://twitter.com/annika_lantz
6. Timbuktu http://twitter.com/jasontimbuktu
7. Magnus Betnér http://twitter.com/Magnusbetner
8. Mark Levengood http://twitter.com/Mark_Levengood
9. Soran Ismail http://twitter.com/Soranismail
10. Adam Alsing http://twitter.com/adamalsing

Se resten av listan.

Självaste Jesus Kristus har börjat twittra på svenska så här under fastan. Ska visst hålla på till påsk. Än så länge är det dock inget nytt som sägs i twitterinläggen. Den som redan läst sin Bibel kan se att det som Jesus skriver är återupprepningar av sådant som redan finns i evangelierna, typ "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de." (Matteus 19:14), eller "Gå din väg, Satan" (Matteus 4:10). Nu är ju i och för sig dessa ord tänkt att att vara eviga så det kanske inte behöver hittas på något nytt bara för att Twitter nu har kommit till mänskligheten.

Det återstår att se om det blir någon succé denna gång, Jesus har i alla fall redan fler följare när detta skrivs (17 followers) än förra gången det begav sig med de tolv följande lärjungarna.

Nu kan jag i och för sig avslöja att det inte alls är Jesus själv som twittrar utan han har hjäp av Svenska kyrkan i Märsta som öppnat kontot och på detta sätt vill finna en ny väg för att sprida gudsordet.

Bra av kyrkan att pröva nya kanaler, det är viktigt för varje organisation att se över sin kommunikation nu när nya kanaler dyker upp via internet. Om just detta är ett bra sätt återstår att utvärdera.

Kommer nästa landshövding i Västerbotten att blogga? Får vi följa henne på Twitter? Förväntningarna är stora eftersom Chris Heister, som nyligen lämnat posten som landshövding i Västerbotten, bröt ny mark vad gäller tillgänglighet i sociala medier.

Hösten 2011 klev Chris Heister ut på Twitter och den som ville kunde sedan följa hennes snabba uppdateringar om resor i länet och möten med ministrar, företagsledare, kulturarbetare och länsbor, kända som okända.

På sin blogg "En landshövding" har hon skrivit om träffar med skogsindustrins företrädare och samtal kring gruvnäringens behov av snabbare handläggning kring miljöfrågor. Men hon har också skrivit om kalvmärkning i Vindelfjällen, svampplockning i Borgafjäll och en magisk kväll vid Bjuröklubbs fyr.

På Twitter, se bilden ovan, berättar Chris Heister kort att hon möter processindustrins företrädare från såväl norra Sverige som övriga landet.

Med inläggen på bloggen och de korta uppdateringarna på Twitter, där hon måste hålla sig till enbart 140 tecken, har Chris Heister öppnat en dörr in till landshövdingens vardag som är intressant att följa för såväl journalister som en intresserad allmänhet.

Nu är arbetet på gång med att hitta en ny landshövding som kan ta vid efter Chris Heister. Frågan är om den nya kommer att ta över traditionen med blogg och Twitter. Vi får hoppas det, eftersom detta är ett mycket bra sätt att öppna dörren något in till maktens korridorer.

Har hört att många undrar varför man ska vara på Twitter. Här är en anledning. Då kan du få vara med om att följa Jonas Gardells fyndiga inlägg flera gånger om dagen.

Nu senast när han åkte med Mark Levengood till Istanbul på semester och hela tiden twittrar om sin paniska skräck för att resa: "Varje steg på väg mot flygplatsen är ett steg mot min vilja. Vad är det för fel på att ligga i fosterställning under sängen? Bara undrar."

Eller vid hemkomsten: "Hemma från Turkiet. Inget mer konstigt utländskt krubb! Nu ska jag äta kebab!"

Men mycket annat rinner också ur det gardellska twitterkontot, som här där han kommenterar frågan om nytt statsskick i Sverige:

Här hittar du alla övriga inlägg av Jonas Gardell på Twitter.

Fast Håkan Juholt kan du inte följa på Twitter. Han har visserligen ett konto men har aldrig twittrat och frågan är väl om han i dagsläget kommer att börja nu. Honom får du följa på Facebook istället. Där är hans senaste inlägg (när detta skrivs) en länk som han delat med sig med rubriken "Håkan Juholt lämnar".

520 personer har klickat "Gillar" på detta inlägg.

För övrigt finns Jonas Gardell på Facebook också.

Rapporten #svenskatwitter har kommit och visar på mycket intressanta siffror från den svenska twittervärlden.

153 131 svenska twitterkonton är registrerade i december 2011.
63 801 av dessa har varit aktiva senaste veckan.
23 089 ytterligare har varit aktiva senaste 30 dagarna.
18 112 användare har aldrig skrivit något inlägg.
Stockholm har flest twittrare följt av Göteborg och Malmö. Ingen stad i Norrland finns bland de tio främsta (som är Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Helsingborg, Jönköping, och Norrköping).

Rapporten konstaterar att Twitter fortfarande är litet i Sverige med någon eller ett par procent som använder det.  Samtidigt påpekar man att antalet användare ökar, vilket innebär att dess betydelse kan komma att växa.

Man konstaterar även att antalet användare som beskriver sig som journalister är mycket stort, omkring 3 000.

Rapporten visar tydligt på den stora skilland som råder mellan Facebook och Twitter. Medan Facebook blivit en vardaglighet för en stor grupp människor har Twitter ännu inte slagit igenom i Sverige på det sätt som vi kan se i andra länder.

Men intressant är dock att se hur medievärlden tagit twitter till sig och att antalet journalister är så stort. Det innebär att det kan finnas stora möjligheter att nå ut till opinionsbildare och makthavare om dessa journalister för vidare det som skrivs i Twitterinlägg.

En mycket intressant rapport är detm föredömligt kort, om en social mediekanal i växande.
 

Sex och religion säljer och gör Sverige känt över stora delar av internet-världen. Veckans två stora internationella nyheter från Sverige var att en ny religion kring fildelning blivit officiell i landet och att svenskarna twittrar om sitt sexliv med hjälp av filmtitlar.

Den stora internationella it-tidningen Wired blåser upp rubriken ”Sweden recognises church of file sharing as a religion” och skriver om den nya religionens centrala rit som är ”the act of copying and connecting with each other by sharing information".

- Det är ett stort steg för kopimismen att vår tro har blivit erkänd av svenska staten. Förhoppningsvis innebär det att vi nu äntligen kan börja utöva vår tro utan hot om repressalier, säger Isak Gerson missionsföreståndare för Det Missionerande Kopimistsamfundet och högste andlige ledare för samfundet.

I ett pressmeddelande skriver samfundet: "Det Missionerande Kopimistsamfundet är ett religiöst trossamfund som bildades 2010. Den kopimistiska gemenskapen kräver inget medlemskap. Det räcker att man känner ett kall att tillbedja det heligaste av allt; information. För detta ändamål ges gudstjänster regelbundet inom samfundets ramar, där de troende delar information med varandra och även förädlar denna information."

Samtidigt rusar nyheten om svenskarnas sexliv runt på den internationella  medievärlden. Stor är fascinationen inför hashtaggen #beskrivdittsexlivmedenfilmtitel med vilken mängder av svenskar på Twitter på ett skämtsamt sätt beskriver sin sexuella status utifrån filmtitlar som Gone in 60 seconds, Vi hade i alla fall tur med vädret, Toy Story, Skönheten och odjuret, Ensam hemma och Into the wild.

De två nyheterna visar på den kraft som finns i sociala medier, men samtidigt väcker det en utmaning om att också kunna sprida nyheter och debatt som har ett annat djup. Själv menar skaparen av sex-hashtaggen, Gurgîn Bakircioglu, i en intervju på Ajour att nästa projekt kan sikta mot något mer politiskt brännande: ”Jag hoppas på att nästkommande viktiga hashtag kan samla hus och rum till våra papperslösa medmänniskor”.

Inspirerande i vart fall att se hur internet också ger initativ från ett avlägset land som Sverige möjlighet att slå igenom internationellt.
 

Beskriv ditt sexliv med en filmtitel! Det var hashtaggen som 2 januari 2012 fullkomligt sprängde det svenska twitterflödet och fick mängder av människor att leta filmtitlar som på något roligt och finurligt sätt kan tolkas som en beskrivning över människors sexliv. Och landets marknadsförare lägger sina pannor i djupa veck för att hitta en liknande nyckel till virala flöden på nätet.

För när filmtitlar som Vi hade i alla fall tur med vädret, Toy Story och Ensam hemma började spridas på Twitter som beskrivning av sexlivet kunde Twitteråret 2012 inte börja med annat än en total hashtagg-succé.

Twitterfloden som uppstod kring hashtaggen #Beskrivdittsexlivmedenfilmtitel
är ett elegant exempel på hur en viral spridning på internet kan blomma upp inom loppet av faktiskt bara några minuter och när ett par timmar hade gått syntes listan över nya inlägg och förslag vara utan ände.

För marknadsförare är detta fenomen som kallas viral spridning en våt dröm (om uttrycket tillåtes). Att hitta den där haken som många nappar på, som gör att alla vill sprida ett budskap vidare över internet, på Twitter, via Facebook, som sms. Svårigheten är att i rätt ögonblick nå ut med det rätta budskapet med just det rätta tilltalet. 

I detta fall med att beskriva sitt sexliv med en filmtitel rörde det sig inte om marknadsföring av någon produkt. Men gissa om landets marknadsförare och digitala PR-konsulter ändå längtar efter att lyckas med något liknande. För som synes går det att skapa en flod på nätet, bara man finner den rätta nyckeln. Hashtaggen #Beskrivdittsexlivmedenfilmtitel var utan tveka en sådan.
 
Här nedan är ett urval andra filmtitlar som fördes fram som beskrivning på sexlivet. Fler hittar du på #Beskrivdittsexlivmedenfilmtitel.

Nicke Nyfiken
Den onde, den gode, den fule
The Wizard of Oz
Speed
Antichrist
There Will be blood
Skruva den som Beckham
De dimhöljda bergens gorillor
Skönheten och odjuret
Scream
No country for old men
Million dollar baby
Dirty Dancing
Vi hade i alla fall tur med vädret
Toy Story
Skönheten och odjuret
Ensam hemma
Into the wild
För en handfull dollar
Jurassic Park
Mannen med den gyllene pistolen
Allt eller inget
Lida
Goldfinger
Gone in 60 seconds
Lejonkungen
sagan om ringen
Mitt i Naturen
Grabben i graven bredvid
 

Vem äger rätten till Sverige? Vilka röster ska berätta om vårt land? Frågan ställs på sin spets när Sveriges officiella Twitter-konto @sweden nu överlämnas till ett antal medborgare som en vecka i taget får bestämma över nationens röst på Twitter.

Ett spännande och intressant experiment är det när Svenska Institutet och Visit Sweden med projektet Curators of Sweden på detta sätt vill låta medborgare dela med sig av deras egna tankar bilder av vad Sverige är.

Participatory eller deltagardemokrati brukar man kalla fenomenet att låta många människor vara med och utforma skeenden och handlingar, inte minst på webben. Men det är inte så lätt som det låter, för när nu Sveriges officiella röst på Twitter med kontot @sweden lämnas ut till enskilda så riskerar vi, landet Sverige, att tappa väldigt mycket av det som tidigare fanns med på detta konto.

Den som först fick äran att twittra under kontot @sweden var förra veckans 22-årige Jack Werner. Det är väl möjligen lite för tidigt att göra recension av hur projektet kommer att slå ut men en första reflektion efter Jack Werners inledning på Sverige-kontot ger vid handen att Sverige tappat sin röst medan Jack vunnit sin.

Innan projektet fanns @sweden också som Twitter-konto men sköttes då av officiella Visit Sweden och Svenska Institutet. Går man tillbaka till uppdateringarna under den tiden så möts man av inlägg om Båstad, Ystad, Harads, Göteborg, Luleå, Stockholm, och andra orter. Inläggen var ofta turistiska och berättade om 10 goda skäl att besöka Göteborg, weekend-äventyr i Sveriges mest spännande städer eller de spektakulära trädhotellen i Harads i Norrbotten. Men där fanns även inlägg om svenska mässor i London och händelser som på något sätt lyfte fram nationen Sverige.

När nu Jack Werner fått ta över kontot @sweden så flyger sådan turistinformation all världens väg. Nu är det istället Jack Werners värld som vi får följa.

Och det blir tyvärr inte bra. Participatory och deltagardemokrati är inte någon universalnyckel som går att använda hur enkelt som helst. För risken är att när den enskilde släpps fram på detta sätt tappar man bort möjligheten att möta hela gruppen, hela kollektivet Sverige.

Visst finns det en härlig tanke bakom att låta @sweden-kontot tas över en vecka i stöten av enskilda, men risken är stor att den bild som denne enskilde förmedlar blir alltför snäv.

Nu kommer mångfalden självfallet att öka när veckorna går och nya enskilda tar över och bloggar. Redan denna vecka möter vi en ny ung man med bosniskt ursprung, vilket naturligtvis är en bild av mångfaldens Sverige. Men för den som följer @sweden-kontot på Twitter kommer det i värsta fall att bli en alltför ojämn kakafoni av röster för att kunna ge något klart intryck av vad Sverige är.

Inte minst blir det också viktigt att valet av de som ska föra talan genom @sweden-kontot är klokt och representativt. Nu börjar man med två unga killar från Stockholm, och det kanske inte var så väldigt lyckat. Det hade varit snyggt med man och en kvinna som start, och kanske inte så Stockholmsfixerat. Men detta är självfallet också något som förhoppningsvis kommer att kunna styras upp allt eftersom veckorna går.

Men ett högrisk-experiment är det när man på detta sätt lämnar ut landets officiella twitter-konot. Måtte det trots allt bli bra.

Läs för övrigt också denna bredsida mot projektet på bloggen Media Culpa.

Hon finns på twitter. Hon har en egen blogg. Landshövding Chris Heister prövar gärna nya vägar för att öppna upp för samtal i de digitala kanalerna kring hur Västerbotten som län kan utvecklas.

Det var i september 2011 som Chris Heister började twittra och skrev sina första inlägg på bloggen och hon har varit mycket flitig sedan dess med rapporter som öppnar upp vardagen bakom rubrikerna.

Den som följer inläggen får en direkt inblick i vardagen för en landshövding. På bloggen En Landshövding ger Chris Heister till exempel en direktrapport från Vargbäcken där hon provskjuter första salvan i en kommande gruvbrytning. För att dokumentera händelsen tar hon också fram sin mobiltelefon och tar en bild av rökmolnet från sprängningen.
 
På Twitter ger hon också direktrapporter om hur hon möter klimatrådet i Västerbotten, om ett sammanträde med ProcessIT där företagen Oryx och Algoryx presenterar sin verksamhet, om invigningen av Höstljus i Umeå och om en workshop med 70 ledande kvinnor i Västerbotten som möts för att tala om länets framtid. Dessemellan sticker hon också in en mer personliga kommentarer från sin egen vardag om besök i tvättstugan och glädjen över att få dela en helg med barnbarnet.

Vi ser allt fler chefer och ledare som liksom landshövding Chris Heister ger sig ut i de sociala medierna för att öppna upp och hitta en transparens för den egna verksamheten. På ministernivå sticker exempelvis Carl Bildt ut med flitiga inlägg på Twitter och sin blogg Alla dessa dagar och IT-minister Anna-Karin Hatt med sina twitterinlägg och flitiga Facebookande.

Bland landshövdingarna finns också fler förutom Chris Heister som börjat twittra och blogga. Kristina Alsér i Kronoberg är ett sådant exempel.

Britt Bohlin i Jämtland har också helt nyligen hoppat på Twitter, men har enligt uppgift samtidigt avslutat sitt facebook-konto sedan hon hamnat i blåsväder i medierna sedan det blev känt att hon var med i regeringskritiska facebook-grupper. Därför har hon nu lämnat Facebook, meddelar hon till Sveriges Radio.

Att finnas med i de sociala medierna kan alltså ställa till det och kontona bör därför hanteras med klokhet, är väl läxan, inte minst om man sitter i positioner som landshövdingar gör.

Men trots att det finns knepigheter så verkar det som att allt fler makthavare vill ut på de sociala näten. När Utrikesdepartementets presstjänst under konferensen Internetdagarna 21 – 22 november berättade om Utrikesdepartementets nya resa ut i sociala medier så betonade man vikten av att högste chefen också tror på de nya kanalerna och gärna vill prova dem. För dem är Carl Bildt en naturlig pådrivare och Utrikesdepartementet finns idag på nätet med omvärldsbloggar, twitterflöden, bildarkiv på Flickr, interaktiva kartor och nyutvecklad app till mobiltelefoner.

Nästa steg för Utrikesdepartementet är att starta snabba enkla livesändningar via Bambuser, meddelade man under konferensen, pådrivna av just Carl Bildt som vill kunna föra fram sina tankar också i den kanalen.

Alla dessa nye medier för med sig flera förändringar. Förhoppningsvis blir myndigheterna på detta sätt mer öppna och transparenta. Förhoppningsvis kan fler komma i direkt kontakt med landshövding, minister och tjänstemän. Förhoppningsvis kan medborgare få en större inblick.

Förhoppningsvis kan därmed denna ny teknik med nya digitala kanaler därigenom bidra till ett mer demokratiskt och öppet samhälle.

Jag har tagit steget in i framtiden och blivit tidningsman. Utan trycksvärta, utan tryckeri och utan anställd pesonal bestämmer jag själv vilka nyheter som ska visas i min tidning. Med nya funktioner på internet kan jag anlita en digital redaktör som med smarta algoritmer automatiskt varje dag sammanställer nyheter till mig i en en nättidning som jag kallar Västerbottens-Mikael, eftersom den lyfter fram nyheter från Västerbotten.

Västerbottens-Mikael kan beskrivas som en Twitter-tidning med inslag av Facebook-uppdateringar. De nyheter som publiceras baseras på de länkar som folk lägger ut i Twitter-inlägg och Facebook-uppdateringar som jag angett att redaktören hos gratistjänsten paper.li ska följa (den digitala automatiska redaktören alltså, det är ju ingen människa av kött och blod).

Algoritmerna hos den digitala redaktören sammanställer därmed en nättidning gjord av folk jag följer på internet och lägger ut hela rasket till den som vill att prenumerera på.

Jag har valt nyckelord som har med Västerbotten att göra. Skriver någon om Umeå i ett Twitterinlägg och anger en länk till något Umeå-relaterat kan algoritmen hämta upp och visa vad man länkat till och visa det i min tidning. Eller om någon länkar till något som har med Västerbotten att göra eller Björklöven eller Vännäs eller vad jag nu angett som relevant för just min tidning, Västerbottens-Mikael.

Just idag lyfter algoritmerna fram mitt eget blogginlägg jag gjort om hockeybacken som avslöjade på Twitter att han värvats av Björklöven. Jag får tips om en forskningsartikel skriven av doktoranden Jim Barrett vid Umeå universitet och en länk från cidertillverkaren Andreas Sundgren i Brännland om mogningsprocessen hos druvor. Får även veta att MorningdewMedia i Holmsund lagt till en ny funktion i sitt digitala spel Luminati, att en blomsterhandel i Umeå söker en butikschef och att Brandförsvaret i staden letar efter en brandingenjör.

Allt är nyheter som baseras på länkar som folk lagt upp på Twitter främst och det ger mig en bild av livet i Västerbotten.
 
För att dessa nya nättidningar som skapas via gratistjänsten paper.li ska fungera bra krävs att man är noga med urvalet av nyckelord som algoritmen ska söka på. Om inte riskerar nyheterna att bli spretiga och oöverskådliga.

Men företeelsen är klart intressant som ett test av framtidens nyhetsförmedling där vi går mot medier som i allt högre grad låter var och en göra sina inställningar. Vi är redan där på många sätt. När den stora livsmedelskedjan som du är kund hos skickar ut adresserade reklamblad till dig så baseras innehållet ofta på dina egna köpvanor. Har du med ditt kort handlat mycket blöjor så kommer du att få extra reklam om blöjor, och kanske även barnvälling, eftersom livsmedelskedjans digitala redaktör listat ut att du förmodligen är småbarnsförälder.

På liknande sätt kommer vi i framtiden förmodligen att kunna prenumerera på nyheter. Då väljer vi att prenumerera på ämnesområden och nyckelord istället för en hel tv-kanal eller en lokaltidning.

För lokaltidningen innebär detta att man måste bryta upp sin koppling till enbart papperstidning och istället börja utnyttja alla mediekanaler som står till buds. I framtiden prenumerar jag alltså inte på tidningen Västerbottens-Kuriren eller Västerbottens Folkblad. Jag prenumerar istället på sport och kultur från Västerbotten. Sedan får VK och VF göra sitt yttersta för att paketera dessa nyheter i lämpliga distributionskanaler.

Jag får det som e-tidning, till min mobil, via mail, som Facebook-uppdateringar, i mitt Twitterflöde och kanske till och med på en liten skärm på baksidan av bussätet framför mig eftersom det vid skärmen sitter en mottagare som via signalen från mobil förstår att det är jag som satt mig där och därmed genast på skärmen börjar visa de nyheter jag angett att jag vill ta del av.

Men det här ligger några år framåt i tiden. På vägen dit kommer vi att experimentera och testa oss fram. Västerbottens-Mikael är ett test bland flera som behöver göras, som behöver revideras, utvärderas, för att sedan bilda avstamp för nästa steg mot framtidens nyhetsförmedling.   

Uppdaterat: Det finns så klart även fler tjänster än paper.li, ett sådant är Summify, som fungerar ungefär på samma sätt. Ingen av dessa kommer kanske att överleva i lång aloppet, men de är intressanta att studera som steg på vägen mot framtidens nyhetsförmedling.

Uppdatering 2: jag kompletter med ett tips från @cyniker på Twitter som nämner Acrylic vilket är en liknande nyhetstjänst.

Ryktet har gått en tid att Björklöven värvar ny spelare. Nu läcker det ut via Twitter att det är kanadensaren Russ Moyer, senast spelande i danska ligan, som inom kort kommer till Umeå.

Det är inte bara Wikileaks som läcker information, det gör också vi alla vanliga dödliga på internet. Nu senast är det Björklövens nya hockeyspelare Russ Moyer som inte kan hålla sig från att twittra om sin ankomst till Umeå.

För ett par dagar sedan skriver han på Twitter ”Can you follow me, need to ask you a few things about bjorkloven” och i natt kom ytterligare ett inlägg där han inte kan låta bli att berätta på Twitter att det nu är klart med resan till Umeå och Björklöven.

Kanske får Russ Moyer lite bannor för sina Twitterinlägg när han kommer, eftersom Björklöven själva ännu inte gått ut med någon information om värvningen, men det vi ser är att Facebook, Twitter och sociala medier på internet har skapat ett nytt landskap för information i vårt samhälle.

Det som sägs, skrivs, fotas och läggs upp på nätet finns där ofta åtkomligt för andra och kan snappas upp utan att man tänkte på den offentlighet som exempelvis ett Twitter-konto kan ge åt ens tankar och inlägg.

För många yrkesgrupper är detta viktigt att ta till sig. Läkare måste vara försiktiga med sina Facebook-uppdateringar och Twitter-inlägg så att de inte råkar avslöja vilka patienter de mött. Det räcker för en läkare på en lokal hälsocentral att råka skriva om gumman just över 80 som fått armen i kläm. Den som råkar känna till henne skulle då kunna lista ut vem hon är.

Eller läraren som hasplar ur sig i en statusuppdatering om den där eleven med Slipknot-tröja som hon är så innerligt trött på. Eller prästen som råkar skriva lite väl mycket om ett själavårdssamtal med ett skilsmässopar eller kuratorn som utan att tänka sig för skriver någon om en klient till vännerna på Facebook, och vips skickas det vidare till andra.

Eller för den delen den nyvärvade hockeybacken som i glädje råkar berätta några timmar för tidigt att han nu får börja spela med laget i Umeå.

För många yrkeskategorier är frågorna om öppenhet på internet viktiga att tänka igenom och bygga en policy kring. Flera gör det också. Sveriges kommuner och landsting har gett ut råd till sina medlemmar för att hjälpa dem hantera sociala medier på ett bra sätt. Svenska kyrkan har också antagit en policy för hur de anställda ska uppföra sig på internet.

Sådan riktlinjer är viktiga och nödvändiga att sätta upp. Inte för att lägga munkavle på de anställda, men för att i många fall ge ett skydd för de människor man har att göra med i sin verksamhet.

För övrigt ska det bli intressant att följa Russ Moyer och se om han kan bidra till ett starkare Björklöven denna vinter.

Nu går det lätt att hålla på hur Umeå kommun syns i sociala medier. Kommunen har nämligen på ett mycket överskådligt sätt lagt upp de kanaler på Facebook, Youtube, Twitter, Flickr och bloggar som man använder sig.
En ansenlig mängd blir det och mycket intressant är det när kommuner på detta sätt öppnar upp för nya kanaler som kan stärka möten och kommunikation mellan medborgare.

Facebook visar sig vara mycket använt av olika avdelningar och enheter på kommunen. Umeå kommun har självfallet en huvudsida på Facebook men också mindre enheter som Bokbussen finns med med egen Facebook-sida där man till exempel berättar om vilka turer man gör och även lägger upp bilder från de platser man stannar till vid: ”Just nu står Bokbussen vid Rovågerns fiskebrygga och kommer snart bege oss vidare mot Hökaren och senare Sillviken!”

Viva återvinning visar vad man gör på Nolia-mässan och olika skolor laddar med egna sidor inför den kommande terminen.

På Youtube finns filmer från Credotalen inför kulturhuvudstadsåret 2014 liksom några enkla försök från biblioteket med författarintervjuer och -uppläsningar.

Med övriga kanaler som Twitter, Flickr, Bambuser och bloggar kan detta växa till att bli ett av de mer viktiga sätten att informera sig om vad som händer i kommunen och bidra till samtal och debatt om kommunala frågor.

För skolorna kan det vara klart intressant att låta eleverna studera dessa nya kanaler och analysera vilka som nås av dem och som deltar, samt vilken bild av kommunen de ger. En viktig del av medieundervisningen, helt enkelt.

För övrigt är det intressant att se att trots att Facebook är den största kanalen så har Umeå kommun fler följare på sitt Twitter-konto än på Facebook.
 

Mikrobloggen Twitter har blivit en levande kanal för många att berätta om vad som händer i Umeå. De twitterinlägg som rullar förbi i ett aldrig sinande flöde ger en bild av händelser och tankar om Umeå som är värdefullt för att förstå vår nutid men också värdefullt för de som kommer efter oss. För tänk om vi hade kunnat spana in i 1910-talets Umeå via ett Twitterflöde? Det hade kunnat ge oss en mycket större förståelse om vardagslivet för den tidens människor.

Men vem dokumenterar och sparar dessa små vardagsanteckningar på Twitter som skrivs idag om det som händer i kommunen? Tyvärr ingen och den dag som Twitter går i konkurs och läggs ner kommer förmodligen all denna information att bli omöjlig att återskapa.

Men Twitter, hallå? Det är väl bara tarvligheter och meningslösa inlägg från folk som har extremt behov av att exponera sig själva och sina åsikter?

Nja, inte alls. Visst är utrymmet begränsat till korta meddelanden som helst inte ska vara längre än 140 tecken, och visst handlar Twitterinläggen ofta om den egna enkla lilla vardagen, men utifrån dessa förutsättningsar så ger Twitter en bild av det liv som levs i och kring Umeå idag. Det är en inblick i Umeå som förtjänar att studeras och bevaras för att vi ska förstå oss själva lite bättre och för att kommande generationer ska få en ytterligare pusselbit till förståelsen av det vardagsliv vi lever här och nu.

Strömmen av inlägg kan synas vara oöverskådligt men det finns sökfunktioner och letar man på Umeå kan man filtrera fram de inlägg som nämner staden. Så bland tweetsen (somTwitterinläggen kallas) om Umeå ryms allt från tips om konserter och kulturarrangemang till inlägg i lokala debatter som om K-märkta historiska byggnader ska få rivas eller inte. Och så mitt i alltihop ett twittrande kommunalråd som cyklar till jobbet.

Små enkla noteringar om vardagslivet syns i flödet som när ett av Umeås kommunalråd under signaturen ”andersagren” morgonglatt twittrar om sin väg till jobbet med orden ”har just cyklat genom ett vackert Umeå. Solen skiner och det är redan full fart på umeborna. Nu på stadshuset redo för dagens möten”.

Och senaste dagarnas värme i Umeå färgar också av sig på Twitter när signaturen ”OlaJanhall” skriver: ”Sjukt overkligt 17 grader varmt kl. 21:19 i lilla Umeå. Om inte nationellt rekord så tusan är det lokalt.”

Men inlägg i den politiska debatten är också vanligt. Det senaste dygnet har många Twitteranvändare skickat vidare (retweetat, som det heter på Twitterspråk)  ett inlägg som först skrevs av Sveriges Radio under signaturen SR_P1morgon: ”Riva eller inte riva - det är frågan?: I Umeå pågår det just nu en livlig rivningsdebatt. Ska k-märkta hus rivas..”, följt av en länk till radioinslaget.

Signaturen ”Tilljan” tycker till med ett inlägg om stadens energihantering ”Hur kan Boden ta knappt hälften så mycket betalt för att ta emot bioavfall gentemot Umeå? Vad gör de för fel i Ume?”,  medan ”eriknorbergh” tipsar om hur Umeå marknadsför sitt varumärke: ”Umeå har bytt från Norrlands huvudstad till "Umeå vill mer". Apropå kommunslogans”.

Bland de som twittrar om Umeå lyfter också flera fram musiklivet. ”TheRealestDavid” skriver: ”det som känns freshast musikmässigt i Sverige just nu kommer från...umeå. otippat men så är det.” medan ”carlssonism” frågar ”LordAlmgren”: ”Öj! när är du utomlands? ser invasionen spelar typ i slutet av maj i umeå!”

Och så har kommunalrådet kommit fram till sitt jobb och ”andersagren” skriver: ”Viktigt fortsätta utbyggnaden av Umeå Airport” varefter han länkar till ett blogginlägg han skrivit om betydelsen av stadens flygplats.

Så speglar Twitterinläggen en stad där människor uppskattar det varma vädret, cyklar, spelar musik, har åsikter och tycker till. Ett flöde av tankar som förtjänar att lyftas fram och sparas till kommande generationer.
 

Jonas Gardell har öppnat twitter-konto och efter en halv dag har han 703 följare. Gissa om intresset är stort för att följa honom.

Men själv verkar han ta det ganska coolt och twittrar från toa:

"Jag tror att det är bra om ett twittermeddelande är personligt men inte privat. (Skrivet på toa. Färg: Gulbrunt. Konsistens: Fast.)"

Facebook, bloggar, sms, msn, Twitter och andra sociala medier har förändrat livet för många av oss. Med ens når vi ut till gamla skolkompisar, till kusiner och grannar på ett helt nytt sätt. Vad det betyder för oss är viktigt att följa och granska.

PR-konsulten Paul Ronge har i sin senaste bok ”Sociala medier” intervjuat ett trettiotal kändisar inom sociala medier i Sverige för att ta tempen just på denna förändring som sker i och med att vi blir allt mer sociala på nätet.. Politiker som Fredrick Federley, Gudrun Schyman och Leif Pagrotsky ger sin bild av politik och internet. Journalister som Jan Helin, Thomas Mattsson och Sofia Mirjamsdotter ger sin syn, PR-gurus som Niclas Strandh och Jerry Silfwer bidrar och här syns också storheter från bloggvärlden som Isabella Löwengrip, känd som Blondinbella, och Alex Schulman.

Men några av de bästa intervjuerna som Paul Ronge gör är med de personer som annars är okända. I dessa intervjuer får vi perspektiv på hur sociala medier förändrar ner i människors vardag, på ett genomgripande sätt. När sjuksköterskestudenten Jennie Ivarsson berättar om sitt sökande efter livets mening och människans värde, när trebarns-pappan Martin Wååk berättar om hur han efter sonens död i en tågolycka använde bloggen som ett rum där han fick skriva av sig, bearbeta sorgen och möta andra föräldrar som varit med om samma tragiska skeende. Då griper det plötsligt till i intervjuerna. Då djupnar samtalen och jag märker hur jag vill ha mer av detta. Hur jag vill förstå vad bloggandet, vad sociala medier och internet gör med människors vardag, med den längtan och det sökande efter att vara hela människor som vi alla delar i olika grad.

När jag sedan bläddrar fram i boken och åter hamnar i en intervju med någon mediekändis så blir det inte riktigt lika spännande. Intervjuerna med riksdagspolitiker och chefredaktörer av stora tidningsdrakar kräver kanske mer än de korta nedslag som görs i boken.

Sociala medier som Twitter, Facebook och bloggar har vuxit fram som en nya viktig arena under de senaste åren. Bara här på nätdelen av Västerbottens Kuriren ser vi hur bloggarna blivit viktiga röster i det lokala och regionala samtalet. Lokala politiker och kommunalråd är sedan några år mycket aktiva och når ut lite mer ofiltrerat än när de enbart hörs genom journalisternas intervjuer. Men VK-bloggarna har också gett mer okända vardagsmänniskor i Västerbotten en plattform varifrån de kan berätta om sina liv och föra ut sina åsikter om stort och smått.

När jag skriver detta är de mest läst bloggarna skrivna av en 22-årig ung punkare från Umeå som idag också jobbar som nöjesreporter, tätt följd av 14-årige skoleleven som skriver under titeln ”Lilla bloggen”.  Lite längre ner i listan finns medieläraren från Storuman, raggarpappan från Umeå och 23-åriga frisören som skriver om mode och sitt vardagsliv.

Sociala medier, här i form av VK-bloggarna, har gett dessa människor en helt annan plats i Västerbotten och tidningen VK har fått en helt ny möjlighet att låta deras vardag återspeglas för läsarna.

Detta är en av de stora förändringarna i medielandskapet under senare år och jag skulle vilja förstå mer om vad det betyder. I några av intervjuerna i Paul Ronges bok får jag det och det är just när han möter människor som annars står vid sidan av det offentliga medieflödet som jag tycker mig känna detta.

I nästa bok skulle jag gärna vilja att Paul Ronge lyfter fram andra grupper och sammanhang att hämta sina intervjuade från. Det skulle vara mycket intressant att få ta del av mötet mellan en av de mest efterfrågade PR-konsultenr ai Sverige, som Paul Ronge är, och människor som använder sociala medier som en naturlig del i sitt vardagsliv.

Några av de som jag gärna ser att Paul Ronge eller någon annan tar sig an framöver kan vara dessa:

• Hur använder utomnordiska och utomeuropeiska invandrare sociala medier? Hur påverkas Sverige och Sverigebilden utomlands av deras Facebookande och bloggande?
• Hur förändras elevernas roll inom skola och utbildning när elevdatorer distribueras ut i landets skolor och ger utrymme för sociala medier i klassrummet?
• Hur förändrar sociala medier det andliga sökandet i Sverige när präster och annat kyrkfolk söker sig ut på nätet?
• Vad betyder sociala medier för idrottsklubbarna när supportrar får en arena att uttrycka sig på genom fanpages?
• Vad säger bibliotekarien om framtidens litteratur och läsande när böcker får konkurrens av, och kompletteras med, sociala medier?
• Hur förändras vardagslivet för barn med utvecklingsstörning av olika grad i och med att de kan skapa nya kontakter via internet?

Många spännande och intressanta intervjuer återstår att göra och jag ser gärna fram mot att Paul Ronge, med sitt kunnande om PR och mediers betydelse, gärna tar sig an detta.

Paul Ronges bok ”Sociala medier” är utgiven på Optimal förlag.
 

Ibland hör vi folk säga att det som läggs upp på internet ligger kvar där för evigt. Det brukar skapa oro och varningens finger höjs för att vi måste tänka igenom vilka bilder och texter vi lägger upp så inte framtida arbetsgivare eller svärföräldrar råkar hitta dem.

Men tänk om materialet som vi lägger upp INTE ligger kvar för evigt. Tänk om det plötsligt en dag har försvunnit. Det är en mycket större fara och skulle ställa många inför mycket stora problem.

Detta är precis vad som hänt de senaste dagarna när mikrobloggen Twitter delvis kollapsat och tusentals twitteranvändare upptäckt att deras gamla inlägg plötsligt försvunnit och när inläggen har kommit tillbaka verkar somliga få dem i felaktig kronologisk ordning.

Allt fler tjänster och funktioner som vi använder i våra datorer läggs idag upp på internet, i det som brukar kallas molnet eller the cloud. Molnet kan vara Twitter eller det kan vara en mailtjänst som Gmail vilket gör att du inte längre har din epost i din dator utan låter den ligga upp på Googles servrar. Det kan vara en din kalender, din träningsdagbok eller ditt fotoalbum som får ligga uppe på internet istället för att du har det i din dator.

I framtiden kommer molnet förmodligen också innebära att du inte längre har något ordbehandlingsprogram i din dator – du kopplar då helt enkelt upp dig till programmet hos någon leverantör.

Det kan vara din budget, dina ekonomiska kalkyler, ditt kundregister – allt sådant som skulle kunna skada ditt företag oerhört om det plötsligt en dag försvinner som nu inläggen på Twitter har försvunnit.

Twitters problem väcker frågan om vad som kan hända om en leverantör av molntjänster inte klarar av att sköta sina åtaganden. Twitter är inte något affärskritiskt system för de flesta, utan framför allt ett sätt att hålla uppe relationer, knyta kontakter och skapa nätverk. Därför rycker de flesta på axlarna och suckar och tänker att det ordnar väl upp sig så småningom.

Men nästa gång kan det vara mer allvarliga affärskritisk information som drabbas. Hur ska vi hantera denna framtidsmardröm? Kan vi verkligen lita på att leverantörerna av molntjänster sköter sina uppdrag. Kan vi lita på att allt som läggs upp nätet verkligen stannar där?
 

Jag har en dröm inför Littfest, litteraturfestivalen i Umeå 9-10 april 2010. Jag drömmer om en internationell litteraturfestival i Umeå som inspirerar till rollspelstexter på nätet, skrivarprojekt på Twitter, gemensamma bloggromaner och sms-tävlingar i konsten att skriva poesi med 160 tecken. Jag drömmer om en Littfest som vid sidan av poetry jam också öppnar upp för msn jam. Och simuleringar i 3D av människors livsberättelser.

Jag drömmer om en litteraturfestival som kan visa hur nya författare föds tack vare deras skrivandet på internet.

Tradition möter nya tekniska plattformar
Tänk om Littfest i Umeå kan bli en mötesplats där det traditionella får möta nya tekniska plattformar och det medskapande som internet ger möjlighet till. 

Igår var jag på en skola i Umeå och pratade med en 16-årig kille som vill bli författare. Jag frågade om hans skrivande och han berättade att det är något särskilt med att skriva på papper. När han för pennan för hand över papperet formuleras orden på ett seriöst sätt, förklarade han.

Ett europeiskt nätverk av skrivare
Men han berättar också att han skriver på nätet. På ett rollspelsforum kopplar han upp sig mot andra skrivare från hela Europa. Han nämner en italienare, en man från Holland och en irländsk kvinna som är mycket äldre än vad han själv är.

Där på nätet i deras gemensamma forum utvecklar de tillsammans rollkaraktärer i en medeltida fantasyvärld. Han öppnar en sida på nätet, skriver snabbt in en adress och bara några klick senare följer jag en av de vindlande texterna som denne unge umeåbo skrivit, alla på engelska. Fram stiger en berättelse om en kusk som driver på sin vagn i rasande fart in på byvägen, allt medan kusken själv studsar upp och ner på sätet av den vådliga farten bakom de rusande hästarna.

I forumet går jag vidare till fler poster och ser hur andra hakar på med sina texter och på skärmen ser jag hur det växer fram ett europeiskt nätverk av unga och gamla som tillsammans skapar berättelser. Jag ser hur relationer skjuter ut från Umeå, ut över många andra länder. Människa till människa, dator till dator.

Nätet fylls av texter
Aldrig i mänsklighetens historia har människor skrivit så mycket som nu. Varje dag, varje timme, varje ögonblick fylls papper men kanske framför allt internet och sms-rymden av dikter, sångtexter, erotiska berättelser, kärleksförklaringar, essäer, noveller, utkast, uppkast och inkast.

Det mesta är fyllt av glädje, längtan och hopp om att mötas. Men där finns också vrede och hat. På olika sätt uttryck för mänskligt liv.

Littfest har Facebook-vänner
Samtidigt ser jag hur Umeås internationella litteraturfestival, Littfest, börjar utformas. Och jag  ser att arrangörerna verkar förstå att nätet verkligen kan knyta samman människor i ett medskapande. På Facebook har Littfest redan 177 vänner (när detta skrivs) och det efter bara några dagar. Än är det flera månader kvar till Littfest så antalet vänner kommer säkert att bli långt fler.

Att Littfest finns med en egen sida på Facebook är ett spännande grepp. Och följs det upp med fler initiativ kring kreativt skrivande över nätet via sociala medier så kommer Umeå att kunna bli omtalat som staden där tradition kan förenas med nyskapande former.

Själv längtar jag efter att Littfest kan inspirera människor att skriva texter på rollspelsforum, förenas i skrivprojekt på Twitter, gemensamma bloggromaner och sms-tävlingar i konsten att skriva poesi med 160 tecken.

Och vid sidan av poetry jam också öppna upp för msn jam. Och så var det där med 3D-simuleringar av människors livsberättelser.
 

Samma kväll som SVT sänder dramadokumentären Fallet – Hagamannen sätter jag mig vid datorn för att se vilka spår Hagamannen lämnar på nätet, drygt tre år efter att han åkte fast. Men nästan ingen skriver något om Hagamannen. Här är det lugnt, mycket lugnt. Kanske börjar Hagamannens brott nu glida undan och istället övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som hänt förr i tiden.

Annat är det på gatorna här i Umeå. Jag vet att om jag som man går ut ikväll i mörkret och råkar gå bakom en ensam kvinna kommer hon att vara mycket väl medveten om varje steg jag tar och eftersom vi är i Umeå påminns hon säkert i tankarna om vad Hagamannen gjorde. För ute på gatan lever tyvärr rädslan kvar bland många kvinnor i Umeå. Däremot verkar det som att vi inte längre behöver bearbeta minnet av Hagamannen när vi rör oss på internet. Inte ens SVT:s dramadokumentär rör upp någon större aktivitet.

Jag testar aktiviteten kring Hagamannen genom att stanna till på Facebook, Twitter, Flashback, och Wikipedia. Dessa sajter är på olika sätt intressanta och aktiva delar av det som vi idag kallar för sociala medier, där människor möts för att kommunicera med varandra, för att byta tankar och åsikter. Jag stannar också till på Bloggportalen där jag kan söka bland 69 987 svenska bloggar.

Facebook har omkring 2,7 miljoner svenska medlemmar och en söndagskväll som denna är det ganska hög aktivitet i de olika grupperna. Får genast en träff och hittar gruppen ”Hagamannen i Sveriges Television”. Gruppen är bara några dagar gammal, första inlägget skrevs 8 oktober och gruppen verkar ha skapats inför filmen i TV.

Nära 200 medlemmar finns med i gruppen och det är ganska bra eftersom gruppen enbart funnits några dagar. Men som på många andra Facebook-grupper är inte medlemmarna så värst aktiva med att skriva inlägg på gruppens sida. När jag är inne finns det enbart elva inlägg i diskussionen. Det är framför allt medlemmar som skriver och berättar att de ser fram mot att följa dramadokumentären. En skriver: ”Ser fram emot att följa serien. Bodde i Umeå då och var med om skräcken hos många.”
En annan fyller på: ”Det ger oss en inblick i vad som händer ute i verkligheten runt omkring oss. Ger oss något att tänka på..”

Twitter har i Sverige ännu inte alls nått lika många användare som Facebook. Det finns inga officiella uppgifter om antalet men uppskattningar säger att det rör sig om ca 40 000 aktiva användare.

På Twitter är det lugnt om Hagamannen. Under söndagen, innan dramat sänds i tv, skrivs det bara en handfull inlägg om honom. Under programmet, och direkt efteråt, blir det lite mer trafik även om det fortfarande ekar ganska tomt. Inläggen handlar inte heller om Hagamannen utan mer om hur tv-produktionen är gjord. De flesta menar att den är usel. ”Filmatiseringen om Hagamannen kan ha varit det sämsta jag sett”, skriver någon. En annan fyller i med: ”värdelöst program om hagamannen!!”.
I övrigt går dramadokumentären förbi Twitter-användarna utan att väcka något större intresse.

Flashback är känt för att ha många medlemmar som gärna skriver om brottsfall och kriminalitet. En sökning på sidan visar också att Hagamannen är ett ofta återkommande debattämne, men de flesta inläggen är gamla och från tidigare år. Nu i samband med att dramadokumentären visas kommer bara några enstaka inlägg in.

Wikipedia blir mitt fjärde stopp. Detta uppslagsverk på internet skrivs av användarna själva. Vem som helst kan gå in och lägga till nya uppgifter i olika ämnen. På Wikipedia finns hagamannen med som uppslagsord. Det berättas kort om hans biografi och så lämnas en ganska detaljrik redogörelse för de brott som mannen misstänkts för och sedan fällts för. Det är sammanlagt ett trettiotal personer som från mars 2005 till oktober 2009 deltagit med olika ändringar i texten om Hagamannen. Men ingen ändring har gjorts efter december 2008 så också här är det lugnt, trots att filmen går på tv.

Så stannar jag vid mitt sista stopp som är Bloggportalen. Här kan man söka på en stor mängd svenska bloggar och vad de skriver om. Men söker jag bland de 69 987 bloggarna på ordet Hagamannen får jag på söndagskvällen efter filmen bara 38 träffar för hela oktober och det är inte särskilt mycket, med tanke på att filmen är så aktuell och omskriven i media.

Kanske är det så att nu drygt tre år efter anhållandet börjar Hagamannens brott att glida undan och övergå till det diffusa kollektiva folkminnet av grymma händelser som ryms förr i tiden. Hos de som drabbades och bland deras anhöriga lever självfallet minnet av Hagamannens brott högst påtagligt, för resten av livet. Men för alla övriga, som följde det hela på avstånd, verkar intresset nu ha tunnats ut. Åtminstone på internet.

Vill man undvika missförstånd när man sms:ar, chattar eller skickar mejl bör man vara så tydlig som möjligt, framgår det i en avhandling av forskaren Therese Örnberg Berglund vid Umeå universitet som skrivit om hur vi kommunicerar via nya medier och internet-kanaler.

Hon pekar bland annat på att många ofta använder flera kanaler samtidigt. Mobilen är igång med sina sms, MSN som chatt-kanal är öppen, nya inlägg väntar på Facebook och mejl kommer till inkorgen.

Och när det kommer ett nytt mejl, ett sms eller nytt inlägg måste man vara där och kolla, tycker man.  Och avbryter det man för tillfället just höll på med.

Jag kan inte säga annat än att det här är viktig forskning. Ny teknik och sociala medier som Facebook, MSN, sms, Twitter och andra kanaler påverkar vår vardag och på något sätt försöker vi hitta strategier för att hinna med och navigera i det ökande informationsflödet. Vilka lösningar vi hittar och hur vi hanterar att ständigt vara igång, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, tittar alltså forskarna på just nu.

Det är bra. Ser med intresse fram mot vad Therese Örnberg Berglund kommer fram till. Hon lägger fram sin avhandling på lördag 17 oktober.