Jag har gått in i betalväggen. Under flera år har jag varit trogen läsare av Svenska Dagbladet på nätet. Men nu får jag söka mig andra vägar för att följa nyhetsflödet. Väggen till SVD slog nämligen igen när jag nyligen tittat på för många artiklar på deras sajt.

Vadå? Vill inte SVD att läsarna ska ta del av artiklarna? Jodå, men det som tidigt varit gratis på nätet kostar numera. För efter att jag surfat in på 25 artiklar på SVD så poppade plötsligt en informationsruta upp på skärmen en morgon när jag ville läsa mer myheter på SVD. Där stod: ”Du har nu förbrukat månadens fria artiklar på SvD.se. För att alltid kunna ta del av SvD:s hela utbud behöver du köpa ett dagspass eller teckna en prenumeration.”

Det kallas betalvägg och allt fler tidningar kommer att införa det i år. SVDs upplägg är att jag som läsare får ta del av ett begränsat antal artiklar under en månad, sedan måste jag betala för mig.

15 kronor för att surfa under en dag eller 185 kronor för en månad. Den som däremot är prenumerant på papperstidningen har det digitala materialet gratis.

Det är väl inte så mycket att säga om detta. Dagstidningarna vande mig för många år sedan med att kunna hämta in nyheterna gratis. Vill man nu ta betalt så får jag kanske acceptera det. Men vanan att kunna läsa fritt och utan att betala är stark, så jag drar mig för att betala till SVD för mitt surfande.

Nu väntar jag bara på hur lokalpressen som Västerbottens Kuriren eller Folkbladet ska agera. Själv är jag prenumerant på Västerbottens Kuriren så även om VK i framtiden väljer att införa en betalvägg kommer jag förmodligen kunna läsa tidningen digitalt också.

Men många av de jag känner har ingen prenumeation på någon av tidningarna, inte minst bland de unga och studenterna på Umeå universitet. Här blir det en utmaning för lokalpressen att locka med sig dessa till att betala för att läsa om rånet mot kiosken på Berghem, Björklövens kontrakt med backen Per Hållberg eller diskussionen om regionrådet Erik Bergkvists debattartikel.

Hur den kampen ska vinnas blir intressant att följa.
 

Det finns tidningar som tryckts på papper i över hundra år. Det är en lång tradition men nu bryts den i sökandet efter nya kanaler och nya sätt att distribuera nyheter. Utvecklare och designers hos mediebolag runt hela världen tittar sig idag omkring i människans vardagsmiljö för att hitta andra material, andra platser, andra vägar att testa när nyheter ska spridas.
 
New York Times grundades 1851. Det är en lång tradition att bryta upp från. Men omställningen är nödvändig, vittnar Alexis Lloyd om när hon i förra veckan höll en kort föreläsning på Social Media Week i New York.

Alexis Lloyd är kreativt ansvarig på New York Times forsknings- och utvecklingsavdelning. Hon anses som av de främsta inom interaktionsdesign av nya medier och hennes arbetsuppgift består i att undersöka nya trender inom teknikområdet och bygga prototyper för framtida gränssnitt, för nya sätt att förmedla nyhetsinnehållet. (UPPDATERAT: Om inte annat så tvingas man till detta då raset för dagspressen är stort. På tio år har Folkbladets upplaga minskat med en tredjedel (33,5 %), Västerbottens Kuriren har tappat 23,8 %, medan Norran tappar 22,2 %. Se mer här.)

Under sin presentation under Social Media Week visar hon på en Coca Cola-flaska och funderar högt över om den skulle kunna vara en plats för nyhetsförmedling där etiketten eller själva glaset blir en digital yta som kan återpublicera nyheter.

Det låter som min egen mjölkförpackningen på frukostbordet. Den har också text och bild som förändras över tiden, även om det inte sker digitalt och först när jag köper en ny mjölk. Till jul får jag en rebus att lösa, nu i februari har jag mötts av en intervju med Kent Fredriksson, mjölkbonde på Aspby gård i Nyland, som berättar om varför jag ska köpa lokalproducerad mjölk. Nyheter på sitt sätt.

North Kingdom i Skellefteå har tagit detta ett steg längre genom att få figurerna på frukostflingornas paket att leva. När kameran i mobilen hållls upp mot flingpaketet triggas den igång med att visa en film för barnen (läs mer på InfoTech Umeå om hur det fungerar).

Nu vill Alexis Lloyd från New York Times ta dessa första steg ännu längre. Hon ser sig omkring och upptäcker en mängd material och ytor som skulle kunna vara platsen där nyheter publiceras.

Själv funderar jag om nyheterna skulle kunna tryckas i skogen direkt istället för att ta omvägen till tidningspapper? Papperet är ju också en skogsprodukt så det är ju en och samma kejda som sträcker sig tillbaka till trädet. Men nyheter i skogen, varför det?

Jo, som skidåkare vill jag ibland veta mer om snön där jag åker. Som joggare funderar jag ibland över om det varit en lyckad älgjakt där jag springer. När jag letar svamp vill jag veta mer om hur skogsbeståndet mår, om det är sura regn här, om växthuseffekten innebär något för den plats där jag just då befinner mig.

Men hur skulle nyheterna kunna tryckas där, mitt i skogen? Barken på träden kan väl inte publicera nyehter? Nej, inte med dagens rimliga möjligheter. En variant är självfallet digitala anslagstavlor vid vägen där jag lämnat bilen. Det går att uppdatera trådlöst. Men naturligast blir kanske min egen mobil. Den vet ju med sin GPS-funktion var jag befinner mig och när platsen väl är bestämd kan nyheter om just den lokalen plockas upp av webbläsaren i min telefon. Eller läsas upp i en hörsnäcka.

Alexis Lloyd har ett fascinerande arbete. Hon ska nu försöka förstå var jag, du, alla vi människor rör oss i vår vardag och hur vi skulle kunna ta del av nyheter just då och där, i den situationen vi står i och kanske till och med den sinnesstämning vi är i. Och vilka nyheter är det i så fall vi ska ta del av? Det kanske är olika nyheter vid frukostbordet och ute i skogen?

Här hemma där jag bor grundades Västerbottens Kuriren år 1900. Strax efter, 1917, kom Västerbottens Folkblad som numera går under namnet Folkbladet. Hundraåriga institutioner som liksom New York Times nu står inför den stora utmaningen – hur ska nyheterna distribueras?   

Vi får se om Alexis Lloyd och hennes kollegor där borta men också här hemma kan komma upp med ett svar.
 

Kan dagspressen överleva? De senaste tio åren har varit mycket tuffa för de tre stora dagstidningarna i Västerbotten. Sedan 2002 har Folkbladets upplaga minskat med en tredjedel (33,5 %), Västerbottens Kuriren har tappat 23,8 %, medan Norran tappar 22,2 %.

Trots insatser verkar vändningen vara långt borta. När det senaste årets siffror för 2012 nu redovisas av TS bekräftas raset. Folkbladets upplaga minskar med hela 6,8 % under 2012. Västerbottens Kuriren minskar med 3,3 % och Norran med 2,5 %.

Ser man till vad läsarna säger så är domen hård för de tre största lokaltidningarna i Västerbotten, liksom för de flesta dagstidningar i Sverige. Tappet fortsätter år efter år.

Den stora och viktiga frågan nu är hur journalistiken ska överleva. Hur ska mediehusen kunna finna ekonomiska lösningar för att klara en övergång till digitala kanaler? Folkbladets chefredaktör Daniel Nordström skriver i sin blogg: ”Papperstidningen är bara en plattform av många och vi arbetar nu ständigt med utveckling av fler kanaler för att attrahera läsarna och annonsörerna”.

Den kampen är tuff och för länets dagstidningar återstår att visa hur de digitala kanalerna ska kunna bli ekonomiskt bärande. Under 2013 kommer vi förmodligen att få se flera olika försök med betalmodeller på nätet. Allt fler tidningar försöker hitta sådana lösningar och det kommer även att vara naturligt också i Västerbotten.

Frågan är bara om läsarna är villiga att följa med från den tryckta papperstidningen till att betala på nätet för nyheter från Västerbotten.

För andra möjligheter att ta del av nyheter håller på att uppstå. Lokala politiker som Anders Ågren och Lennart Holmlund använder sig flitigt av Facebook, bloggar och Twitter för att berätta om vad som sker inom politiken. Så twittrar exempelvis Anders Ågren glatt om att Umeåregionen förändras genom att Örnsköldsvik kommer med i samarbetet: ”Beslutet är fattat! 6 blir 7. Örnsköldsvik har beviljats medlemskap i Umeåregionen. Hurra!”

Skellefteå AIK publicerar klockan 21:17 på torsdag kväll den 21 februari en lång och fyllig nyhet om hur man krossade Brynäs med 9 - 1.  Notera tiden. 21:17. Det är alltså bara några minuter efter att matchen spelats färdigt och redan har man nyheten färdig. Det kan vara intressant att notera att Folkbladet och Västerbottens Kuriren inte förrän två och en halv timme senare, 23:52, publicerade sin nyhet om samma match.

(UPPDATERAT: Anette Novak, Norrans förre chefredaktör, kommenterar på Twitter att Norran har liverapport hela matchen så jämförelsen är inte "klockren", menar hon. Instämmer, visst haltar jämförelsen delvis, men för den som inte är så intresserad att man följer liverapporterna är den summerande nyhetsartikeln den källa man går till och där klår Skellefteå AIK åtminstone Folkbladet och VK. Jag kan för övrigt själv tillägga att vare sig kommunalrådet Anders Ågren eller Skellefteå AIK har den breda bevakning som lokaltidningarna i länet kan visa upp. Ändå finns konkurrensen där genom dessa nya aktörer på nätet som förmedlar nyheter om sin egen verksamhet. Journalistik är det inte, men nyheter förmedlas och detta är en utmaning för de traditionella medierna.)

Nya digitala kanaler har öppnat för andra spelare och utmaningen för Folkbladet, Västerbottens Kuriren och Norran blir inte bara att locka med sig läsare från papperstidningen in till webben utan även att kunna konkurrera mot dessa nya snabba aktörer som Anders Ågren och Skellefteå AIK.

Men här har chefredaktör Daniel Nordström en viktig poäng. Han skriver ”... jag är fortsatt optmimistisk. Den främsta anledningen till det är att det ännu finns stort intresse för Folkbladets journalistik.”

Journalistiken som Folkbladet, Västerbottens Kuriren och Norran står för är självfallet något helt annat än vad politiker eller ett hockeylag kan eller vill stå för. Den obundna granskande roll som journalisterna har gentemot företeelser i samhället, vare sig det är regionsammanslagningar eller hockeymatcher, är en grund för ett demokratiskt och transparent Västerbotten. Frågan är bara om läsarna är villiga att betala för den.

Utmaningen är onekligen tuff när twittrande politiker och snabbrefererande hockeylag aspirerar på att ta över nyhetsförmedlingen.

Nästa år, 2013, får du betala för nyheterna på internet, också i Västerbotten. Det står allt mer klart att lokaltidningar och dagspress måste hitta ett sätt att finansiera sitt arbete på nätet och ta betalt för det digitala materialet.

Igår kom ett tungt besked om neddragningar inom medierna i Norrland. 150 tjänster ska bort från de 17 tidningar som ingår i Mittmediakoncernen, bland annat Sundsvall Tidning, Dalarnas Tidning, Arbetarbladet och Gefle Dagblad. 100 av de 500 journalister som arbetar med att ta fram lokala nyheter ska bort, det innebär alltså att var femte journalist tvingas gå. Den journalistiska bevakningen av det som sker inom Norrland blir därmed lidande.

Nu gäller det att hitta någon form av ekonomisk överlevnad. Receptet är, enligt tidningen Journalisten, att de 17 lokala dagstidningar som ingår i Mittmediekoncernen kommer att börja ta betalt för de digitala kanalerna. "Våra lokala morgontidningar är starka i dag, men framtiden är digital. De närmaste tre åren måste grunden läggas för en digital affärsidé som kan bära vår journalistik och vår annonsaffär även på 2020-talet", säger Thomas Peterssohn, VD och koncernchef för Mittmedia, i ett pressmeddelande.

Även läsarna i Västerbotten kommer att få möta betallösningar för digitala nyheter under 2013. När Sture Berman, vd för VK-koncernen, intervjuas i förra veckan i Medievärlden berättar han att man till hösten 2013 räknar med att lansera en betallösning för Västerbottens Kurien och Folkbladet.

Hur dessa betallösningar kommer att se ut är ännu inte känt. Det finns olika varianter. En är att du får läsa tio nyheter gratis under en månad. Vill du läsa fler får du betala för dem. Det kallas betalvägg, du kommer alltså fram till en vägg där du tvingas upp med din digitala plånbok för att kunna läsa mer.

Men det finns också andra varianter. Medievärlden har sammanställt några av de som i höst är aktuella. Danska JP Premium prövar att låta sitt digitala material vara gratis för tidningens abonnenter, vi andra får betala 99 danska kronor i månaden för att få tillgång till materialet på internet.

Finska Helsingin Sanomat prövar också en betalvägg för sin sajt HS.fi. Också hos dem kostar det knappt hundra kronor i månaden att komma innanför väggen.

Tidningen Dagen har infört en form av mjuk betalvägg. Du får då läsa fem artiklar gratis, därefter kan du välja mellan olika alternativ där ett är ett gratis gästkonto som utöver de fem fria artiklarna ger tillgång till avklippta artiklar samt ledare, krönikor och bloggar.

Hur blir då Västerbottens Kurirens och Folkbladets lösning? Det återstår att se, men att någon form av ny affärsmodell för det digitala materialet kommer att införas under 2013 är mycket troligt.
 

Efter Matkassen kommer Mediekassen. Det kan vara lösningen för dagspressen som kämpar hårt för att hitta möjligheter att ta betalt för nyheterna på nätet.

Matkassen har vi lärt oss hur den fungerar. Du kan beställa en femdagars- eller tredagarskasse. Du kan köpa en ”inspirationskasse” eller ”barnkasse” eller vegetarisk kasse. Möjligheterna varierar och utifrån vad du beställer plockas matvaror samman som du sedan under den kommande veckan lagar familjens mat utifrån.

Enkelt, tycker många, och glädjer sig åt att slippa  välja själv, att få bra erbjudanden och inte lägga ner tid på att köa i affären.

Här finns idéer att hämta för dagspressen. Försäljningen av tryckta dagstidningar rasar när många istället via nätet gratis hämtar sina nyheter. Mediehusen har inte hittat några bra sätt för att ta betalt via internet, men nu kommer allt fler idéer om betalväggar och andra lösningar.

En betalvägg kan sättas upp på olika sätt. Ofta innebär det att läsarna får tillgång till ett begränsat antal artiklar per vecka eller månad. Vill man läsa fler får man betala för det.

Men i portgången till fungerande betalväggar tvekar mediehusen. Risken att tappa läsare är stor och det gäller att hitta en ingång till läsarnas vilja att betala för nyheterna.

En möjlighet kan vara att upprätta ett system som motsvarar matkassarna. Låt oss kalla det Mediekassen och låt oss ta Umeå som exempel. I Mediekassen från Umeå skulle kunna ingå nyheter från Västerbottens Kuriren eller Folkbladet. Kanske både och.

Men för att det skulle en riktig Mediekassen skulle där också kunna ingå en månadsavgift på Spotify och en filmkanal som exempelvis Netflix eller någon annan playkanal. Kanske skulle ett antal betaltv-kanaler också finnas med samt annat medieutbud som många av oss redan betalar för skulle också kunna slängas ner i Mediekassen.

En Mediekasse skulle kunna anpassas för barnfamiljen, en för inspiration, kanske en med särskild tonvikt på lokala nyheter. Eller så finns det möjlighet för den som köper Mediekassen att själv göra de valen.

Vad skulle den kosta? Eller, vad betalar du redan idag? Knappa hundringen i månaden för Spotify? 79 kronor i månaden för en hyrfilmkanal? Betal-tv till hur mycket, sa du? Om du räknar samman alla utgifter du har för en en månads medieavgifter kommer du kanske hamna på över tusen kronor. 

Om Mediekassen skulle kunna pressa det priset, är du då villig att köpa den?

För att lyckas med detta erbjudande skulle Västerbottens Kuriren och Folkbladet vara tvungna att hitta samarbetsavtal med andra mediekanaler. Nya kombinationer där kanske filmindustrin, musikbranschen och andra partners skulle kunna uppstå. 

För mediehusen, för tidningar som Västerbottens Kuriren och Folkbladet gäller det att hitta sätt att finna betalsystem för internet. Lyckas man inte med det är risken mycket stor att man inte kan överleva.

Kanske är Mediekassen en väg ut ur öknen som hotar. 
 

Ser fram mot att blogga från sommarens politikermöten i Almedalen på Gotland.

Under Almedalsveckan samlas de politiska partierna och en mängd intresseorganisationer och företag för att diskutera politik och samhällsfrågor.

Tillsammans med Lotten Lindström från Storuman kommer jag att skriva om vad som händer under dessa heta dagar i början av juli med särskilt fokus på Västerbotten. Bloggandet sker på uppdrag av Region Västerbotten och Västerbottens Kuriren.

Har du tips om vad vi ska hålla utkik efter? Vad vill du veta mer om? Tipsa gärna med en kommentar här i bloggen.
 

När Refused efter fortsätter sitt segertåg med konserter i New York blir också Umeå och Sverige kända på internet. Det ger en föraning om de möjligheter som Kulturhuvudstadsåret 2014 kommer att ha om man rätt sköter sina kort på nätet. De digitala kanalerna kan göra massor för att ge Umeås kultur extra skjuts också utanför Sverige.

Men det finns begränsningar och en sådan är de så kallade betalväggar som många tidningar håller på att genomföra. I ett tidigare inlägg har jag exempelvis skrivit om  Wall Street Journal som lade en krönika om Refuseds USA-turné bakom den ekonomiska spärren.

Också New York Times skriver om Refused från Umeå men här har man valt en annan betalmodell. Upp till 10 artiklar per månad är fria att läsa på nätet, sedan slår spärren till. Det här är en åtstramning från New Tork Times sida, och den infördes så sent som nu i april 2012, tidigare kunde man få 20 fria artiklar per månad, men från och med denna månad har alltså tidningens betalvägg hårdnat (se bilden nedan).

New York Times ökar pressen på läsare att betala för digitalt material.

Anledningen är naturligtvis att man vill ha fler betalande online-läsare. I ett mail till anställda på New York Times skrev Arthur Sulzberger, vd och publisher på New York Times, att det är värt att fira att man under senaste året nått nära en halv miljon digitala prenumeranter. En siffra som man nu vill öka genom att skruva till betalväggen ytterligare några snäpp.
  
Men läser du enbart någon enstaka artikel så går det alltså att läsa New York Times artikel om Refuseds framträdande på Terminal 5 i New York. I hyllningstexten skriver tidningen att bandet ”was formed in Umea, in northern Sweden, by fans of ’80s New York City-style” och går sedan vidare med ”Onstage the band members seemed anything but old. Mr. Lyxzen was lean, angular and constantly in motion: twitching, twirling, swinging and catching his microphone, showing off fast footwork, following a backward somersault immediately with a split.”

New York Times summerar sedan: “It was sweaty, full-tilt punk impact coupled with smart precision, exactly why Refused fans had hoped for a reunion.”

Goda ord för Refused, men också för Umeå och Sverige som förknippas med bandet.
 
För den som vill läsa hur mycket som helst om turnén finns det dock andra vägar att gå än de stora tidningsdrakarna med sina betalväggar. Helt gratis är materialet på den klart mindre, men mycket läsvärda, Brooklyn Vegan där man tar ett rejält grepp kring konserterna med Refused med mängder av stillbilder (se längst ner på deras sida) samt med inte mindre än 21 minuter livefilm från bandets uppträdande. Faktiskt en långt mer omfattande bevakning än vad New York Times kan åstadkomma.
 

Är du villig att betala 1 322 kronor för att läsa en artikel om Refused i Wall Street Journal? Inte det? Synd, då får du inte veta vad den välkända tidningen tycker om Umeåbandets comeback och pågående turné som började i USA.

Gratistiden då du kunde surfa runt på alla världens tidningar verkar gå mot sitt slut. I USA har omkring 300 av landets drygt 1 300 dagstidningar infört någon form av betalvägg vilket innebär att den som vill läsa nyheterna på internet måste upp med sitt kreditkort och betala en online-prenumeration.

För läsarna av Wall Street Journal innebär den nya betalväggen en utgift på 1 322 kronor per år för den som inte prenumererar på tidningens pappersutgåva. När nu tidningen skriver om det svenska bandet som startade 1991 ”in the northern university town of Umeå” och som tidningen fångat in på deras väg från Coachella-festivalen i Kalifornien till en spelning i New York, är kanske priset över tusenlappen för mycket även för den mest fanatiska punkvän från Västerbotten. Och inte går det heller att enbart köpa loss Refused-artikeln. Nej, hela året måste du betala för om du vill läsa mer.
 
Det här är ett lyckat drag, hävdar USAs tidningsutgivare. Den första chocken hos läsaren gör att internetläsandet går ner något, upp mot 15 procent och kanske mer, men efter några veckor kommer läsarna tillbaka, menar flera utgivare i en artikel på Wall Street Journal (en artikel som faktiskt var gratis också för en snyltläsare som jag).

Wall Street Journal och de andra tidningarna i USA får nu efterföljare också i Sverige. Också här vill flera dagstidningar pröva att ta betalt för sitt online-innehåll.
 
Sydsvenskan har börjat ta betalt för sitt digitala material och Dagens Nyheter har helt nyligen infört sin version av betalvägg där man tar 29 kronor i månaden av den som redan har en prenumeration på papperstidningen, medan den som vill läsa DN enabrt digitalt får hosta upp med 199 kronor i månaden. Visst, fortfarande kan alla läsare få korta, snabba uppdateringar på dn.se men vill man ha hela tidningen med alla artiklar får man snällt betala via dagensnyheter.se.

Norrland då? Jodå, utvecklingen mot betalväggar hittar också fram till norra Sverige. NSD och Norrbottens-Kuriren meddelar att de under våren 2013 kommer att införa någon form av betalvägg.

– Vi kommer tappa trafik initialt. Men erfarenheten från exempelvis lyckosamma New York Times, som har infört betalvägg, är att folk vill betala, säger chefredaktör Mats Ehnbom i en intervju i NSD.

Vilka nyheter och vilket material man ska börja ta betalt för i Norrbotten är dock ännu inte bestämt och inte heller hur mycket det kommer att kosta.

Om Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad ska välja samma väg är ännu inte klart. VK-koncernens vd Sture Bergman säger i en intervju i markup.se att man vill avvakta utvecklingen.

Frågan som måste prövas är naturligtvis vilket innehåll som läsarna är villiga att betala för. Kommer läsarna att vilja betala på internet för nyheter om Björklöven eller om SM-finalerna i innebandy? Är läsarna villiga att betala för att få veta hur det går med ockupationen av sjukstugor eller utbyggnaden av konstnärligt campus? Kulturartiklarna, kanske? Eller utrikesnytt?

Här gäller det att trampa försiktigt och klokt för tidningensledningen så att man inte tappar den trogna online-skara man idag byggt av läsare.

Fast sista knäckfrågan av alla blir förstås: Är du villig att betala för detta blogginlägg? En krona? En tia i månaden? Vill du betala för kommunalrådet Lennart Holmlunds blogginlägg? För Anders Ågrens funderingar? Eller för Lövenbloggen?

Kommer de viktiga bloggarna som ger möjlighet för ett öppet demokratiskt samtal i länet att fortsätta vara fria även om tidningen en dag inför någon form av betalvägg? Svåra avvägningar för en tidning som befinner sig i den strida strömmen av förvändling som ny digital teknik för oss in i.
 

Jag vill ju bara att medieföretagen ska förstå att mitt liv ser annorlunda ut idag. Att mina nya medievanor ska trigga dem till att våga välja nya vägar för att kunna vara medvandrare i min vardag.

För så här är det: Jag lever ännu i det gamla, men har öppnat porten till det nya.

Det gamla: Varje morgon, kl 06.05, stannar tidningsbudet till vid mitt hus och jag går ut för hämta morgontidningen. Inne i köket väntar kaffe och frukost och en stunds pappersvändande av nyhetssidorna som tryckts under natten. Det är en vana jag skaffat mig genom åren och jag trivs med den.

Det nya: Men med tiden har mina vanor börjat förändras. Idag är jag uppkopplad och jag lever med nätet. Jag har en smart telefon, en läsplatta, en dator och nyheterna strömmar till mig, kontinuerligt under hela dygnet. Morgonens papperstidning har fått konkurrens när jag ibland istället väljer att läsa nyheterna på min dator, ibland i mobilen och det händer att läsplattan kommer fram på frukostbordet när jag vill kolla nyheter från andra mediekanaler än min lokala.

Nu under helgen har jag suttit och skrivit en text på min dator och har då haft ett extra webbläsar-fönster öppet i bakgrunden där jag kunnat följa Vinterstudion från SVT i direktsändning, och min dator har då fungerat som tv. Tidigare på morgonen har min dator varit min radio eftersom jag lyssnat på Gomorron Världen i P1 genom den. Jag vill ha innehållet men har allt mer börjat välja olika plattformar och kanaler för att få detta innehåll. 

Mitt liv är uppkopplat och jag märker hur papperstidningen utmanas av mina nya vanor och mitt nya liv.

Det här är en fråga som Ingvar Näslund, ansvarig utgivare på Västerbottens Kuriren, skriver om i sin blogg: ”Utvecklingen är entydig, den går mot valfrihet, mot att medierna får anpassa sig. På Västerbottens Kuriren jobbar vi mycket med just detta, att utveckla oss ännu mer i riktning mot det multimediala och att göra det lättare att hitta vår journalistik – oavsett tid, rum och publiceringsplattform.”

När jag var barn och växte upp i Umeå under sextiotalet var valmöjligheterna inte alls lika stora och ansvarig utgivare behövde inte fundera på dessa frågor. På morgonen fanns morgontidningen, på eftermiddagen kom Aftonbladet och Expressen, lite senare på kvällen sände tv sina nyheter. Och dessemellan radions eko-sändningar. Rollerna mellan mediekanalerna var tydliga och väl avgränsade och jag som läsare, lyssnare eller tittare hade få valmöjligheter.

Nu är jag uppkopplad och mina vanor har förändrats och om det förr var jag som fick anpassa mig så är det idag nyhetsbolagen som allt mer måste anpassa sig. Ingvar Näslund skriver vidare: ”En effekt av det är att framtidens journalister måste behärska fler sätt att publicera sig och att vi som medieföretag hittar fler sätt att kommunicera med våra läsare och besökare”.
 
Mitt nya liv är en tuff utmaning för ett medieföretag, jag vet. Det tvingas in i journalistiska vägval, i att finna nya affärsmodeller, i att förstå på vilket sätt jag kommunicerar och hur jag rör mig under dagen.

Jag hoppas det är en utmaning som triggar Västerbottens Kuriren och andra medieföretag. Jag vill ju inte vara fiende till min gamla lokala trotjänare. Men jag vill att den ska förstå hur mitt liv ser ut idag.

Ingvar Näslund öppnar för en sådan förståelse när han skriver vidare i sin blogg: ”Vi lovar att ge många spännande nyheter och upplevelser, oavsett om man läser oss i tidningen, på nätet, i mobilen, på läsplatta eller på någon tråd i sociala medier.”

Det låter intressant och det väcker min nyfikenhet där jag hoppar mellan papperstidning, mobil, läsplatta och dator medan jag stilla undrar om Västerbottens Kuriren kommer att lyckas i sin önskan att vara medvandrare i mitt fortsatta liv?
 

Papperstidningen i Sverige har bara 15 år kvar att leva. Sedan dör den år 2025, påstår den australiske medieforskaren Ross Dawson, citerad i Resumé. Prognoser som dessa har kommit och gått under de senaste åren, men jämför man med raset i upplageutvecklingen i Norrland så kan det vara intressant att lyssna till Dawson.

Han har onekligen en intressant prognos, inte minst om man jämför med den senaste upplagestatistiken för ett stort antal dagstidningar i Norrland. Den pekar åt samma håll som Dawsons prognos och kris och ras är ord som ligger nära att ta till.

Flera av norrlandstidningarna har tappat en fjärdedel av sin upplaga på 10 år. Så här ser siffrorna ut för upplageutveckling 2000 – 2009 (enligt TS webbtjänst):

Norrbottens Kuriren – 25 %
Västerbottens Folkblad – 25 %
Tidningen Ångermanland – 25 %
Sundsvalls tidning söndag – 24 %
Sundsvalls tidning vardag – 20 %
Örnsköldsvidks Allehanda – 16 %
Västerbottens-Kuriren – 16 %
Norrländska Socialdemokraten – 15 %
Piteå-Tidningen – 9 %
Östersunds Posten – 5 %

När Ross Dawson hävdar att papperstidningarna dör i Sverige år 2025 har han som grund för sin studie tittat på bland annat annonstrender, utveckling av digitalt papper, bredbandsutbyggnad och villighet att betala för nyheter.

I andra länder kommer det att gå fortare. Dawson hävdar att papperstidningen dör redan 2017 i USA medan Storbritanniens papperstidningar försvinner 2019.
Prognoser om papperstidningens död har kommit och gått under de senaste åren och somliga menar att man inte ska gå igång för mycket på Ross Dawsons studie. Men det är klart intressant att notera hur dessa prognoser går hand i hand med upplagesiffrorna i Norrland.

Frågan är hur dagstidningarna i norr ska möta denna utveckling. Redan ser vi hur man testar och prövar olika digitala kanaler som framtida lösning. Västerbottens Kurirens publisher Ingvar Näslund påpekar i ett blogginlägg att konkurrensen för VK inte längre kommer från de andra morgontidningarna utan istället från andra kanaler på nätet:
”SVT Play, Google, Facebook är bara några av VK:s nya motståndare. De och andra nationella och globala aktörer med massiva resurser i ryggen gör allt för att få din uppmärksamhet. Det är så den nya konkurrensen ser ut och det ställer helt nya krav på oss som medieföretag.”

Att möta denna nya konkurrens gör man på nätet och kanske kommer mediesituationen i Norrland att förändras i hastigare takt än vi hit tills anat.

Det kanske inte bara är läsplattor som vi har att förvänta oss som kanal för framtidens nyheter. I framtiden blir kanske papperstidningen vid frukostbordet en tredimensionell upplevelse som vi kliver in i för att ta del av de händelser som skett i länet.

I filmen Framtidens Västerbottens-Kuriren får vi följa hur en kvinna kliver in i ett skottdrama "öst på stan" som om hon skulle ta steget rakt in i en film.

David Sandberg har gjort den experimentella filmen om framtidens nyhetsförmedling då vi inte bara tar del av det som hänt utan också kan delta i händelserna på plats.

Valrörelsen i Västerbotten har ett starkt genomslag i bloggar på internet och i sociala medier som Facebook och Twitter. Kanske är det just här på det lokala planet som nätets möjligheter till demokrati och samtal syns som tydligast.

Men det lokala genomslaget i Västerbotten av sociala medier verkar inte uppmärksammas på nationell nivå, tolkar jag det som när jag läser boken Politik 2.0.

Den här valrörelsen skulle bli en valrörelse på internet och i sociala medier. Förväntningarna var stora på att politikerna skulle komma ut på Facebook, Youtube, Twitter och i bloggar. De viktiga samtalen om arbetslinjen, integration, skola och skatter skulle föras mellan människor på nätet.

I boken Politik 2.0 av Brit Stakston talas det till och med om paradigmskifte. Politik 2.0 kom lämpligt ut i slutet av maj som en injektion och spännande genomgång av valet och internet inför det kommande valet. Men det är trögt i portgången och författaren Stakston erkänner det då hon i ett blogginlägg på JMW från början av augusti skriver:
”Politikernas sociala medieanvändande är inte allmänt känt bland väljarna. Det syns i kommentarsfälten och i länkandet om vi tittar på lokalpolitikers bloggande. Vi har en lång resa kvar.”

Kanske är också den bristande aktiviteten på bokens medföljande blogg ett tecken på det svala intresset för att diskutera politik och sociala medier. I samband med boken Politik 2.0 lanserades en blogg där samtal om dess innehåll skulle kunna föras. Av det blev nästan ingenting. Idag skriver vi 31 augusti men inget inlägg har skrivits på bloggen efter 12 juli och inläggen före är få. Debatten och samtalet kring boken tog aldrig fart på webben, åtminstone inte i bokens blogg.

Men även om paradigmskiftet låter vänta på sig så finns det flera goda exempel på hur valrörelsen trots allt får fart också i sociala medier på internet. Ett av de mer framträdande exemplen är den valrörelse som de lokala politikerna för här i Västerbottens Kurirens nättidning. Det är dock en rörelse som boken Politik 2.0 helt missar.

16 politiker intervjuas i boken om deras syn på sociala medier men inte en enda politiker norr om Stockholm finns med. Det kan inte vara sant, tänker jag när jag upptäcker det sneda urvalet. Men hur jag än letar så finner jag inga andra än politiker från huvudstaden och någon enstaka från Göteborg, Örebro, Jönköping och Skåne.

Med tanke på de stora orden om att internet och sociala medier spränger gränser och för människor samman över geografiska avstånd så är det förvånansvärt att man i boken valt bort alla politiker norr om Stockholm. Hur tänkte man? Är det enbart ett stockholmsperspektiv som är intressant när det ska tals om sociala medier? Vad blev det då av Internets möjligheter att spränga gränser mellan människor och öppna upp?

Det enda positiva är kanske att Brit Stakston verkar vara medveten om hur urval kan bli sneda. I ett blogginlägg där hon kommentarer politikerlistor i Svenska Dagbladet skriver hon ”Hade också dåligt samvete för jag i ärlighetens namn faktiskt inte lusläst alla de lokala politiker som säkert är duktiga och som finns därute.”

Men det är ju här som nätet verkligen kan göra nytta i valrörelsen. Det är på det lokala planet som sociala medier kan innebära att demokratin bland gräsrötterna väljare växer. Exemplen från politikerbloggarna på vk.se är många. Bara senaste dygnet märker jag hur flödet växer.
 
Långt in på natten förs debatten. Efter midnatt, 00:54 skriver Jan Nilsson, kommunpolitiker från Vännäs, om opinionssiffrorna för Alliansen. 02:40 kommenterar s-politikern Thomas Hartman vad han ser som förvirring i Folkpartiet.
Sedan är det lugnt några timmar innan de tidigt på morgonen är igång igen. 06:39 skriver Maria Kristoffersson, kommunalråd i Vilhelmina om svårigheten att ta sig fram för funktionshindrade på samhällets gator. 06:44 skriver Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, om att Norrbotniabanan, järnvägen från Umeå och norrut, måste byggas.

Här förs en skarp valrörelsen i bloggformat och flera av inläggen tas upp av lokala medier där journalisterna fortsätter att granska utspelen på politikerbloggarna.

Att sociala medier och internet påverkar den lokala valrörelsen borde uppmärksammas mer i den riksaktuella debatten.

Övergången från gratisläsande på nätet till att ta betalt av läsarna blev inte lätt för The Times och The Sunday Times i England. När tidningarna började ta betalt med två pund i veckan eller ett pund om dagen vägrade läsarna vara med. Nästan ingen ville betala för sina nyheter och The Times förlorade nästan 90 procent av läsarna på nätet, enligt The Guardian. 

Skulle vi få se samma utveckling för Västerbottens Kuriren om vk.se blev betalsajt? Motståndet skulle säkerligen bli mycket stort men kanske skulle den lokala förankring som VK har i regionen vara en faktor som förhindrade läsarflykt.

Frågan är dock vilken affärsmodell man skulle välja. Det finns en mängd alternativ, förutom att få annonsörer att betala eller andra bidragsgivare så kan man försöka ta betalt av oss läsare. En modell är då att låta den som betalar får tillgång till allt material, ett annat är att läsaren betalar enbart för den artikel man vill läsa. Ett tredje är att nättidningen delas in tydliga sektioner så att den som vill läsa sportartiklar betalar för VK-sporten, och den som vill följa kulturlivet betalar för VK-Kultur.

Den affärsmodell som VK väljer kommer att påverka oss läsare på flera sätt. Vårt läsande kommer att förändras. Om man som läsare skulle betala per artikel skulle man förmodligen hamna i en situation där man ögnar igenom rubrikerna och enbart väljer ut det som är absolut mest intressant för en själv. Jag prövar med denna morgons toppnyheter på vk.se.

Aktivister tar på sig attentat
Protester mot busstrafik
Dramatisk ökning av bostadsbyggandet
Förslag om pendeltåg
Dyster bild i TV-rutan
Crossförare skadades

Det blir som att stå i godiskiosken när jag var liten och tanten i luckan plockade ner godiset som man pekade på. ”Jag tar en sån där, två av de svarta och en salt. Räcker det till en godisrem också?”

Inför en betalsajt på vk.se där jag betalar för varje enskild nyhet skulle jag hamna i samma läge. ”Jag tar artikeln om aktivisterna och den om crossföraren som skadades utanför Storuman. Men buss åker jag inte så den hoppar jag över och det där förslaget om pendeltåg till Vännäs och Holmsund skippar jag också eftersom jag bor mot Hörnefors. Få se nu, har jag råd med artikeln om bostadsbyggandet?”

Att välja affärsmodell för framtida Västerbottens Kuriren kommer att påverka oss som läsare, det kommer att påverka hur vi tar del av det lokala och regionala samhällslivet. Att välja betalsystem är därför inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga som rör vilken journalistik som ska nå fram till läsarna, vilka berättelser från regionen som ska föras vidare och hur vi i länet ska kunna känna samhörighet. För kan vi verkligen förvänta oss att den nyinflyttade på Ersboda ska vilja läsa om skadad crossförare någonstans mellan byarna Norrberg och Långsjöby utanför Storuman?
 

Västerbottens Kuriren har över 800 000 nätbesökare i veckan och aktiviteten bland besökarna är stor. Under 2009 fick man in 150 000 artikelkommentarer på nätet.

Aktiviteten syns också på de dryga hundratalet bloggar som finns på vk.se. Bloggsajten är en av de delar på vk.se som växer snabbast. Enligt Ingvar Näslund, publisher på VK, står bloggarna för 10 procent av trafiken till vk.se och den ökar hela tiden. Inte minst är intresset stort för politikerbloggarna där alla ledande politiker i regionen numera deltar. Här finns en guldgruva att ösa ur för VK för att få in nyhetstips och åsikter från regionen.

Ny tekniklösningar prövas hela tiden. Mobilapplikation till iPhone, läsplattor som iPad, geo-taggade artiklar som gör att man kan hitta igen nyheterna på en karta, och webb-tv som kanske växer ut till en egen tv-kanal.

Det är mycket intressant att följa hur man på detta sätt söker nya vägar för att möta sina kunder, läsarna. Och samtidigt finner sätt för att aktivera kunderna så att de kan bidra med och deltaga i nyhetsproduktion och debatt.

Inte minst märks det i dessa dagar när Björklöven gått i konkurs. Genom VK-sajten får mängder av Lövenintresserade möjlighet att dela med sig av sina tankar om hockeylagets framtid i Umeå.

Andra företag i regionen skulle kunna ta lärdom av VK när det handlar om att öppna upp sig för internet. Här finns stora möjigheter att aktivera kunder och få en direkt kommunikation in till företaget.

Läs mer om VK:s satsning på Infotech Umeå

Att Västerbottens Kuriren numera har en teknisk plattform som gör det möjligt för läsarna att vara med och kommentera händelser i kommunen är ett stort och viktigt steg framåt för demokratin och inflytandet i samhället.

Helgens två snackisar på Västerbottens Kurirens nyhetssajt har varit förslaget om att förbjuda snus på kommunala arbetsplatser samt polisens tillslag mot en Hells Angels fest. Antalet kommentarer på artiklarna har varit mycket stort och det visar nätets styrka när det handlar om att öka demokratin och inflytandet i kommunen.

Politiker som Anders Ågren, Sven-Olof Edvinsson och Britt-Marie Löfgren kommenterar på sina bloggar förslaget om ett snusförbud. Och kring polisen tillslag mot MC-gänget skriver Marran, Law, Knutten och många fler.

Att allt fler upptäcker möjligheten med att genom kommentarer och bloggar bidra till debatten är viktigt för att Umeå och Västerbotten ska blir en än mer levande region. Fortsätt så!

Jag ser i rapporten Svenskarna och internet 2009 att 800 000 pensionärer inte har tillgång till internet i hemmet. Det är inte bra och vi kan verkligen kalla detta för en digital klyfta.

Samtidigt vet vi att de som snart ska bli pensionärer, de som idag är 55 - 65 år, i mycket högre grad har internet än de som just klivit över 65-årsgränsen. Den digitala klyftan kommer alltså att minska med åren. Men det hjälper inte nuläget när 800 000 seniorer står utanför de digitala tjänsterna.

Papperstidningen utrotningshotad
På debattsidan i lördagens Västerbottens Kuriren (14/11)  menar Arne Andersson, pensionär, att det är stort problem att VK och morgontidningar allt mer lägger över resurser till webben. "Papperstidningen är helt uppenbart utrotningshotad... och detta är djupt oroande", skriver han.

Ny teknik, nya vanor
Samma dag skriver VK:s chefredaktör Sture Bergman om samma fråga, men kommer delvis fram till ett annat svar än Arne Andersson. Bergman skriver i sin spalt om att vi läsare vill veta vad som händer, men att detta behov inte är "kopplat till just papper utan kommer att söka nya former med den nya tekniken och nya vanor. Det är just detta som världens alla medieföretag försöker anpassa sig till. Även vi på VK."

Tekniksprång och det som varit
De två inläggen visar tydligt på hur vi lever i ett skifte just nu. Att hålla kvar vid det gamla är inte möjligt. Vi kommer alltid att få leva med tekniksprång och nya plattformar för hur till exempel nyheter presenteras. Men i dessa skiften är det viktigt att att inte glömma de som har byggt upp en vana och trygghet med den teknik som funnits med under lång tid.

De 800 000 äldre som idag står utanför internet måste få en möjlighet att komma med och frågan är om inte VK borde ta initiativ till att bistå med detta. För när VK ligger långt fram för att anpassa sig till tekniksprånget måste man också göra insatser för att få med sig de läsare som inte ännu är på tåget.

Kvinnorna tar över allt mer på internet. För Västerbottens Kuriren och andra nyhetssajter kommer detta att ha stor betydelse i framtiden. Dagspress, tv och radio brukar till och från kritiseras för att i alltför hög grad lyfta fram män i nyhetsrapporteringen. Men om internet innebär att kvinnorna lyfts fram kan närvaron på nätet innebär en förnyelse av nyhetssajterna.

När Bris utökar sin verksamhet för barn genom att gå från telefonssamtal till att också ge stöd över internet ökar andelen flickor som tar kontakt. Av de barn som tar kontakt med Bris via Barnens Hjälptelefon är 69 procent flickor. Mehn när Bris öppnar sin internetverksamhet via Bris-mejlen ökar andelen flickor till hela 88 procent (år 2008).

Vi ser samma tendens i användandet av bloggar. World Internet Institute har visat att 21 procent av flickorna i åldern 12 – 16 år har en egen blogg medan enbart 3 procent av pojkarna har det. 66 procent av flickorna är med i en community men enbart 42 procent av pojkarna. 58 procent av flickorna laddar upp digitala bilder medan enbart 37 procent av pojkarna gör det. Bland barn och unga tar alltså flickorna allt mer över nätet. 

Möjligen kan vi nu se samma tendens när nyhetssajterna bjuder in sina läsare att kommentera och skicka in egna inlägg. Idag tisdag 10 november publicerar Västerbottens Kuriren en chatt där läsarna har möjlighet att ställa frågor om svininfluensan. Tittar vi på signaturerna hos de som skrivit inläggen är det långt fler Anna, Britt-Marie, Laila och Birgitta än vad det är Kent och Allan. Flera har också valt signaturer som ”Mamma Mu”, ”Orolig mamma” och ”Mamma till barn under tre år”, men ingen av skribenterna har valt att kalla sig pappa-någonting.

Av 80 inlägg har 36 ett kvinnonamn i signaturen medan enbart 15 har ett manligt namn. 29 har signaturer som är neutrala och inte går att könsbestämma.

Hela artikeln om svininfluensa finns också att läsa på VK.

Naturligtvis är denna lilla undersökning mycket trubbig. Varför kvinnor eller män skriver kan ju också bero på ämnet för chatten. Men trots sin trubbighet stämmer ändå denna mini-undersökning överens med senare års statistiska undersökningar av hur vi använder internet. Kvinnorna tar över allt mer på nätet när det handlar om att skriva och ladda upp bilder, när det handlar om att vara aktiv i sociala medier som chatt, bloggar och communities.

I och med att VK och andra nyhetssajter bjuder in läsare och besökare att vara mer aktiva och bidra med egna inlägg kan resultatet kanske blir en omsvängning mot ett allt mer aktivt deltagande från kvinnor på nyhetssajterna.
 

Hur skulle du göra om Västerbottens Kuriren skulle börja ta betalt för sin webb? Frågan är intressant inte minst sedan vi ser att Kamratposten vill ta betalt av  barnen för sin webb.

Kamratposten är inte bara en tidning utan har också en mycket populär webb som lockar de yngre barnen. Men nu är det uppror bland barnen, för Kamratposten har beslutat att börja ta betalt för att man ska få vara med som medlem på sajten.

Kamratposten hänvisar till att man går back ekonomiskt på sajten och att papperstidningen inte längre kan stötta sajten ekonomiskt. Så i höst börjar man ta betalt 29 kronor i månaden av barnen om de vill vara medlemmar på sajten.

Betala för VK på nätet
Västerbottens Kuriren är ännu gratis på nätet. Det kostar inget att surfa in, att ta del av nyheterna och att skriva själv i bloggar och kommentarer. Men om VK får en tuffare ekonomi framöver skulle det då vara möjligt att ta betalt för nyheterna på nätet? Är du villig att betala, säg 29 kronor i månaden, för att få surfa in på vk.se?
 
Kamratpostens nya giv väcker sannerligen en intressant fråga om vår betalningsvilja på nätet. För vi har alla vant oss vid att det mesta är gratis på nätet och det syns också på barnens reaktioner när de nu ställs inför faktum att de måste betala för att få vara medlemmar på Kamratpostens webb.

Barnen protesterar
I kommentarsfälten på Kamratpostens sajt har barnen skickat in massor av protester. De har inte själva råd, menar de, och det är svårt att få mamma och pappa att betala, inte minst om man är flera barn i familjen.

Ett av barnen skriver:
”... KP-webben kommer förlora massor av medlemmar som mej tillexempel jag tänker inte betala någon avgift jag får vara på facebook och bdb istället.”

Resultatet av Kamratpostens försöka att rädda sajten ekonomiskt blir alltså att detta barn kommer att lämna Kamratposten och istället gå över till Facebook och bdb (Bilddagboken).

Ett annat barn menar att Kamratposten borde tillåta reklam och dra in intäkter på det sättet:
”Dåligt att man inte kan logga in förrän det är betalt!!!! Dom kan hellre ha reklam på sidan än ta betalt!!!!!!!! Det är ju ingen som bryr sig om reklam!!!!!!!!!!!!!!!Och användaren borde sparas iallafall!!!!!!!!!!”

Men beslutet är taget och Kamratposten kommer att kosta på nätet. Vilket kan kännas dyrt för de familjer som har flera barn som vill vara medlemmar och tillgång till alla tjänster på Kamratpostens webb.

Överfört till oss vuxna. Hur skulle du göra om Västerbottens Kuriren skulle börja ta betalt för att sin webb? Skulle du protestera som barnen på Kamratposten?
 

Har du prövat på att kommentera artiklar eller blogginlägg på nätet? Om inte, så pröva att göra det. Nästa gång du ser en artikel som berör dig på något sätt - gå in och tyck till. Det vehöver inte vara storstilat skrivet eller så. Det viktiga är att du utnyttjar möjligheten att göra din röst hörd.

Möjligheten att lämna kommentarer på nätets nyhetsartiklar och bloggar har blivit en allt mer viktig del av demokratin, menar skribenten och bloggaren Helena Palén Olofsson. Hon skriver på Newsmill "Kommentarerna under artiklarna är russinen i kakan. De är nätets syre."

Besökarna på Västerbottens Kuriren är också med och kommenterar artiklar och blogginlägg.  Nu senast när artikeln Jägare blev själv jagad av björn berättar om hur en jägare råkade reta upp en björn. Kommentarerna som kommer in handlar till stor del om hur man som jägare ska agera när en björn dyker upp.

Också till artikeln om Lyckselekören Team Pontares framgångar i Körslaget, Lyckselekörens filmkyss vann publiken kommer det in många kommentarer. Några positiva som "Hoppas alla förstår vidden av denna framgång! Stäng affärer skolor dagis ja allt på måndag 15.30 och ge er ut på torget och fira detta underbara gäng! NI ÄR BÄST!!!".

Men där finns också någon negativ: "Dessvärre måste jag säga att ikväll var det ett rejält bottennapp för Pontare,och då speciellt TopGun-låten som slaktades rejält.Det var både falsksång och rätt så otajt."

Dessa möjligheter till kommentarer är viktiga för en län som Västerbotten. Här ger VK alla som har tillgång till nätet en möjlighet att finnas med i debatten och samtalet i samhället.

VK bygger om sin opinionssida på nätet och öppnar upp för större kommunikation med läsekretsen. Det kommer att ge västerbottningarna en ny och utökad möjlighet att delta i samhällsdebatten. Men det kommer också att ge läsarna en större möjlighet att granska den opinionsbildning som VK för.

Nu blir det lättare att granska granskarna.

Granskar ledarskribenter
Inte minst kommer den nya opinionssida att göra det lättare för alla västerbottningar att följa vilka frågor som ledarskribenter och krönikörer tar upp. Så här i starten av VKs nya opinionssida på nätet kan jag följa vilka ledare som skrivits under oktober månad. Jag har under de tre veckor som gått av oktober redan läst ledarna i papperstidningen men det är först nu när jag får dem samlade på samma webbsida som jag får en tydlig bild av vilka ämnen som tagits upp.

Vilka frågor tas inte upp
På så sätt kommer också eventuella brister i VKs opinionsbildning att bli tydligare. Med ett utbyggt arkiv kommer vi framöver kunna följa om jämställdhetsfrågor tagits upp, om ungdomarnas situation nämnts, liksom äldrevård, samhällets digitala utveckling, olika regionala frågor och ändå iväg mot internationella ämnen. För läsaren blir det enklare att kunna sätta fingret på VKs bevakning och ställa frågan ”Men varför har ni inte skrivit om detta?”

Och inte nog med det. Eftersom det till varje ledare och debattartikel finns möjlighet att kommentera vad som skrivits kommer denna nya opinionssida att kunna öka människors möjligheter till att uttrycka sin egen mening och ta del i debatten.

Ett lyft för skolor
Vilken möjlighet för skolorna i länet att uppmuntra eleverna att studera samhällets opinionsbildning. SO-lektionerna kan komma att få ett lyft.

Och samtidigt blir det en utmaning att få med de som i länet står utanför IT-tåget. Hur gör vi med bredbandsutbyggnad och publika datorer på äldreboenden? Hur kan vi få invandrare att bli en tydligare röst i debatten? Genom VKs nya opinionssida kan det ges möjligheter att skynda på arbetet för att hjälpa fler icke-användare av nätet att bli aktiva e-medborgare och digitala användare.
 

Västerbottens Kuriren slår nya rekord i besök på sin nättidning, skriver Christoffer Larsson, webbutvecklare på VK på Twitter. Förra veckan hade man 155 515 unika besök (sammanlagt gjordes 738 479 besök på sajten).

Varför är det som gör att vk.se lyckas så bra på nätet? För mig är det tre saker.

Snabba uppdateringar
Det är oerhört viktigt att vk.se fortsätter vara snabb med att lägga upp nyheter om det som händer i länet. Det är en betydelsefull service till läsekretsen som vill veta vad som händer samtidigt som det händer. Själv kommer jag ihåg branden på Ålidhem förra julen. Mitt i julhelgen när ingen papperstidning kommer ut kunde vi följa brandens utveckling via nätet istället.

Den första notisen kom på julafton, kl 16.25 med rubriken Larm om brand på Ålidhem.

Sedan följde en ständig uppdatering hela julhelgen, jag tar en ur högen, publicerad på juldagen, 25 december, kl 12.40, då det står Branden fortsätter sprida sig.

Till saken hör att jag var i Jerusalem under den julhelgen men kunde via datorn följa allt som hände.

Stor läsarmedverkan
Läsarmedverkan är en viktig grundsten för att bygga vk.se. Igår söndag var jag inne på sajten och får då se en läsarbild på en varg som gått mycket nära förbi ett bostadshus i Tannfors, strax utanför Lycksele. Jag ringer då direkt en av vargspårarna i länet för att tipsa honom men det visar sig att han redan hunnit se bilden och nyheten på vk.se. Jag frågar om någon annan redan tipsat honom, men han svarar att han brukar kolla vk.se för att följa vargrapporter. Eftersom folk som är ute i skogen och ser vargspår eller andra rovdjur ofta rapporterar till nättidningen kan han snabbt följa de observationer av rovdjur som görs i länet.

Och inte bara han följer rapportering. Så här dagen efter har det kommit in 37 kommentarer från övriga läsare när jag skriver detta. Kommentarspalten blir så till en viktig del av debatten om rovdjur och varg i länet.

Det här är enbart ett exempel på hur viktigt läsarmedverkan blivit på vk.se. Många fler exempel skulle kunna radas upp här. Nästa stora utmaning för läsarmedverkan på vk.se blir inför valkampanjen 2010. 

De lokala sajterna
Det var en hit av vk.se att satsa på att bygga ut sin bevakning av länet via de lokala sajterna. Därmed lyckas man bibehålla information och nyhetsflöde från alla länets kommuner. Framöver kanske vi får se också lokala närsajter för Tomtebo, Ersboda, Umedalen, Haga och andra områden i Umeå. På dessa platser bor ju ofta lika många personer som i de mindre kommunerna ute i länet vilket gör att nyhetsunderlaget borde kunna vara lika stort. 

Umeå är Sveriges främsta bloggstad, utan tvekan. Här finns Foki, Underbara Clara och Josefin, tre unga tjejer som tar för sig på nätet och samlar tusentals läsare varje dag till sina bloggar. De gör Umeå till en lite bättre stad att leva i. Kanske borde dessa tre tjejer få bli hedersmedborgare i staden. Eller utses till Årets Västerbottning. Åtminstone för ett år : )

Sveriges främsta bloggare bor i Umeå. Det är inte helt fel att säga så sedan Anchisa Wallström, på nätet känd som Foki, tog hem hela tre priser i lördagens Blog Awards 2009, anordnad av VeckoRevyn. Foki fick pris för Årets mest originella blogg, Årets nykomling och Årets blogg! Det är stort och firande blir det säkert på Minervaskolan i Umeå där Foki går på Natur.

- Jag försöker aldrig vara någon som jag är inte är, jag är alltid mig själv när jag skriver!, säger Foki i en intervju i VeckoRevyn.

Tre råd ger hon också i intervjun till alla sina tusentals läsare: ”Man ska alltid tro på sig själv, våga vara sig själv, och aldrig acceptera skitsnack från någon.”

Att Anchisa Foki Wallström är populär syns tydligt i alla uppskattande kommentarer som ommer in till hennes blogg. Signaturen Linnea skriver på Fokis blogg: ”Foki jag är väldigt glad över att du vann tre priser.För du är min förebild du är alltid positiv glad och framåt.Jag gick in på alla datorer i skolan och röstade på dej”. 

Och i samband med en intervju med Foki i Västerbottens Kuriren visar signaturen emmy att också hon är ett hängivet fan när hon skriver om Foki: ”Bästa tjejen som finns,vill bli som henne,vill ha samma kläder vill ha samma hår och allt som hon har !!!!!”

Foki, Underbara Clara och Josefin Isaksson
Men Foki är inte ensam storbloggare i Umeå. Josefin Isaksson och Clara Lidström (Underbara Clara) har också en stor skara hängivna fans i läsekretsen.

Josefin Isaksson har sedan flera år skrivit på vk.se och Josefins blogg ligger ständigt i topp i antalet besök. Gränser och tabun har aldrig varit något för Josefin Isaksson. Hon har alltid velat bryta ny mark. Som liten klättrade hon upp och kissade på skolans tak. På högstadiet var hon basist i punkbandet Ungjävlar med egna låtar som Hata raggare, Borgarsvin och Överklassfitta. Idag är tangentbordet hennes bästa vän. Med sina dagliga texter ger hon sin bild av hur det är att vara ung i Umeå och hennes blogg, som finns på tidningen Västerbottens Kuriren, är tidningens mest lästa.

De unga tjejerna regerar på nätet
Josefin Isaksson har också märkt att de unga tjejerna regerar på internet.
- Det är verkligen de unga tjejerna som har tagit över makten på nätet. Det märks jättetydligt, alla storbloggare är ju tjejer, säger Josefin Isaksson i en intervju i Västerbottens Kuriren.

- Jag tror att det handlar mycket om att tjejer är bättre på att uttrycka sig och på att prata känslor. De analyserar sig själva och är intresserade av att läsa om andra som gör det, fortsätter hon.

Clara Lidström, Underbara Clara, är också mycket omtyckt och har en stor läsarskara som följer henne troget och uppmuntras av det hon skriver. I en kommentar på ett av hennes blogginlägg skriver signaturen Annie: ”Du är sjukt bra. Och du ska veta att du verligen inspirerar till att våga stå för det man tror på.”

Umeå utsågs som Årets IT-kommun 2007  och som Årets ungdomskommun 2008
Det är klart att det i en sådan kommun också finns tre av landets främsta unga bloggare!