SJälv har jag en ny mobil som fungerar som en enklare läsplatta och jag har under en tid testat att läsa texter via den. Funkar så där, men jag tror att med de nya läsplattoprna som är på gång, t ex via Bonniers, kommer vi att få se något helt nytt hända på den fronten.

Därför är det mycket intressant att Littfest ägnar en del av programmet åt dessa framtidsfrågor som kommer att ha stor betydelse för litteraturen.

Dessutom satsar festivalen på facebookande, Twitter, live-chatt, bloggar och webbtvsändningar som kommer att bli spännande att följa. Mötet mellan kultur och IT står på schemat den 9 - 10 april under Littfest.

Läs mer om Littfest och bokens digitala framtid

Umeå kommun är unik i Sverige genom att man låter alla att som börjar på kommunala gymnasierna få en egen bärbar dator. I de intervjuer jag gjort med leverna märks inte minst hur ett informellt lärande nu sker. Det är ett lärande som sker utanför skolans undervisning.

Här finns eleven som älskar att jobba med hundar och via internet, utöver skolans lektioner, lär sig mer om försäljning och handel med hundar. Här finns eleven som via Facebook har kontakt med ungdomar i andra länder och diskuterar skoluppgifter med dem. Här finns eleven som lär sig redigera filmer och lägger ut dem på Youtube och får tusentals besökare. Här finns eleven som på engelska rollspelssajter skapar teaterstycken med andra teaterintresserade från hela Europa.

Alla vittnar de om ett lärande där de menar sig bli bättre på engelska, på att samarbeta, uttrycka sig och kreativt skapa tillsammans med andra.

Läs intervjuerna med alla elever: Lärande utan gräns 

Konkurrenten Västerbottens Folkblad är mindre men står också för en mycket stor ökning på nätet med plus 34 procent, skriver Journalisten. 

Helt klart intressant att Västerbotten står för denna starka webbsatsning vad gäller nyheter. Det är uppenbarligen ett län där den digitala omvandligen tagit sig in hus och koja i mycket högre grad än i andra län.

Det finns fler liknande belägg för det. Piratpartiet och med sitt ungdomsförbund Ung Pirat har i Västerbotten ett av sina starkaste fästen. Umeå universitet ligger långt fram vad gäller nätundervisning. Och flera av bloggarna som nominerats till Årets bloggar kommer från länet. Bara för att nämna några exempel.

Helt klart intressant att leva i ett län där vi har berättartraditioner från Torgny Lindgren och Sara Lidman mycket levande samtidigt som vi rustar oss inför nya tider med ny teknik och nya kanaler.

Problemet är faktiskt riktigt stort för när jag börjar räkna ihop alla mina konton upptäcker jag att det blivit ganska många. Om någon ska sitta och radera dessa och kanske lägga ut en sista hälsning på dem så blir det ett omfattande arbete. 

Jag finns ju här på min VK-blogg. Och dessutom på ett par andra bloggar. Jag finns på Facebook där mina flera hundra internet-vänner följer mina vardagliga uppdateringar. Och på Twitter har jag följare från hela Sverige. Ett lite halvt inaktivt konto på Youtube finns också liksom Skype som jag främst använde ifjol när min fru arbetade utomlands.

Jag har flera olika mejlkonton, jag har min Googlemejl, min Hotmail och ett par till. Dessutom har jag MSN-chatten, mest för att jag till och från jobbar nära med ungdomar och då är MSN outstanding. Och du hittar mig på obskyra Flashback där jag diskuterar med andra om trender i underground-världen.

Numera når du mig också via min geografiska position genom Gowalla liksom min avatar Stones Halderman på Second Life.

Ett litet konto på Bilddagboken har jag precis som över en miljon andra svenskar och tror du inte att jag också ligger på ett nästan bortglömt Lunarstorm-konto fast där loggar jag bara in ibland.

Och eftersom jag är umebo finns jag på Apberget. Men också på Familjeliv för att prata om familjefrågor och jag finns på Helgon för att diskutera teologi och på Linkedin för att hålla kontakt med arbetskollegor.

Och dessutom finns det fler communities på nätet där jag också är medlem fast det berättar jag inte om här ;).

Och säkert kommer det att komma ännu fler för jag brukar till och från hitta nya mötesplatser på nätet som jag gärna vill vara med på.

Vem ska klara av att hantera allt detta den dagen när jag dör? Min fru? Mina barn? Min vän från Japan? Ska jag lämna alla lösenord i ett igenklistrat kuvert som öppnas vid minnesstunden? Men tänk om någon kommer åt det kuvertet redan nu, medan jag lever, och hackar sig in på mina konton! Måste jag hyra ett bankfack för detta?

Eller ska alla de olika sajtägarna få någon form av automatiskt meddelande den dagen jag går bort och därmed radera mina kontouppgifter. Är det folkbokföringen på Skatteverket som sköter om ett sådant automatiskt utskick?

Men hur ska det gå till och är Skatteverket verkligen intresserad av ett sådant merarbete? Och är vi som skattebetalare villiga att betaala mer  i skatt för att de ska få resurser till detta?
 
Frågan är väckt och utan tvivel behöver vi en diskussion om hur vi löser vår digitala närvaro på nätet den dag vi går vidare till det liv där inga tangetbord längre  behövs för kommunikation : )
 

Dessa positioneringstjänster gör det kanske lättare under valåret 2010 att också hålla koll på var dina lokala politiker håller hus?

Den senaste tjänsten för positionering heter Gowalla och gör det möjligt för den som använder den att enkelt ladda upp ett meddelande med var man håller hus för tillfället.
Här i Umeå har moderate kommunalrådet Anders Ågren börjat det nya året med att testa positioneringstjänsten Gowalla.

Bilden ovan visar några av de platser som kommunalrådet Anders Ågren besökt de senaste dagarna.

Den som vill kan nu följa hur kommunalrådet rör sig mellan hemmet, Stadshuset, galleriorna på stan, olika köpcentrum och bensinstationer. Så här ser Ågrens offentliga noteringar ut från de första dagarna på året.

•    fortsätter min upptäcktsresa i teknikens värld. Nu har min fru laddat ner nåt som heter Gowalla — at Casa Ågren http://gowal.la/s/2zfK
•    I'm at Mediamarkt in Umea http://gowal.la/s/vHD
•    har shoppat lite. Nu fikapaus, samtidigt som jag försöker lära mig Gowalla — at Up2 http://gowal.la/s/2oHa
•    justerar protokoll och går igenom post — at Stadshuset http://gowal.la/s/2Cmk
•    tar en välbehövlig paus i bilkörandet. Nu kaffe! — at Statoil http://gowal.la/s/25UW
•    kollar på Aktuellt och väderprognosen. Tror det blir tv för hela slanten ikväll. — at Hemma http://gowal.la/s/29Vy
•    I'm at Intersport in Bodo http://gowal.la/s/rUM
•    handlar lite förnödenheter — at Coop Forum http://gowal.la/s/Twg

Om Anders Ågren och andra politiker fortsätter använda dessa positioneringstjänster under den kommande valkampanjen kan vi väljare följa hur de rör sig på sina valturnéer. Intressant? Överflödig information? Både ock. Den som inte vill behöver ju inte följa just detta brus. Men den som vill kan komma lite närmare sin politiker och kanske få en ytterligare relation genom att följa spåren. Och skicka en fråga om herr moderate kommunalrådet ofta handlar på Coop?

I sammanhanget ska det sägas att Gowalla inte är någon övervakningstjänst. Den som använder tjänsten bestämmer själv när och vad man vill lägga ut. Så vi kommer kanske inte att få följa positioneringar som är pinsamma och alltför avslöjande. Men vi kommer att kunna se om Anders Ågren och andra besöker någon av ortens industrier, en gymnasieskola, ett vårdhem eller annan intressant plats för en politiker på hugget.

I september 2010 kommer vi att få se om det här bidrar till valseger för någon av politikerna.
 

Utvecklingen har gått fort. I december 2006 utsåg tidskriften Time oss alla som är på internet till Årets person. Motiveringen löd: "Du kontrollerar informationsåldern. Välkommen till din värld."

2006 års viktigaste händelse var att Facebook och Youtube växte och därmed möjligheten för miljoner människor att lägga upp eget material på nätet. Vi blev med sociala medier och det gjorde oss alla till det årets viktigaste personer, hävdade Time.

Men kanske är detta ett steg mot att Time får lägga ner sin pappersutgåva och istället ge sig ut i den nya världen av digitala läsplattor. Bonniers forskningsavdelning har tagit ett kraftfullt grepp om utvecklingen och i filmen här nedanför kan du se hur man tänker sig en möjlig variant av digital läsupplevelse i den nära framtiden.

Mag+ from Bonnier on Vimeo.

När vi skickar julhälsning via mobilen istället för med Posten kommer det gamla traditionella bilderna på tomtar och jesusbarn att ersättas av självporträtt och gruppbilder på barnen.

Det nya sms-rekordet under julafton lyder på hela 23,7 miljoner sms (enbart inom Telias nät). Samtidigt som sms:andet för varje år ökar rasar antalet skickade julkort med Posten. År 1995 skickades 67,4 miljoner julkort. Under de 15 år som gått har raset varit stort för denna tradition och i år 2009 räknar Posten med att svenskarna skickar omkring 38 miljoner julkort. Nästan en halvering, enligt Postens statistik. (Se tidigare år här)

Samtidigt ser vi alltså att julafton blivit en sms-högtid och numera är en av årets mest sms-intensiva dagar.

Vad som exakt skrivs i dessa nutida hälsningar vet vi inte, men vi vet att de flesta inte skickar mms, alltså ett sms med bild. Istället sänder vi iväg ett kortfattat textmeddelande av typ ”God Jul hälsar vi er alla”. När julkorten väljs bort försvinner alltså även bilderna på tomtar, julgranar och de mer kyrkligt präglade julvykorten med krubba, stall och jesusbarn. De klassiska bilderna som hört julen till försvinner därmed allt mer.

Vi ser redan idag trenden bland många småbarnsfamiljer som idag skickar bilder på barnen i tomteluva istället för de traditionella julvykortens bilder. Det här är en ny tradition som än mer kommer att slå igenom i våra julhälsningar med mobilen.

För när mms:andet växer sig starkare under de kommande åren kommer det att bli allt mer vanligt att vi också via mobilen skickar bilder som julhälsning till varandra. Men då kommer det att bli andra bilder än tomtar och jesusbarn. Förmodligen blir det nytagna bilder med mobilen där vi skickar självporträtt och gruppbilder på de som vi firar jul tillsammans med. Och textmeddelandena blir till bildtexter där vi skriver ”God Jul, är vi inte fina i våra nya slipsar?” eller ”God Jul, så här blev min snygga julfrisyr!”

I framtiden kommer vi att få se hur tomten och jesusbarnet allt mer går bort medan självporträttet som julhälsning blir allt mer vanlig.
 

Så här såg det ut på bloggen i några av bilderna. I arkivet till vänster på bloggen kan du spana in allt vad jag skrev.

Filmen ovan visar en inspelning från en påskgudstjänst i anglikanska kyrkan i Second Life, en virtuell värld på internet som forskare i Umeå nu ska studera.

Någon timme senare, vid femsnåret på morgonen, är gudstjänsten slut. Då kryper jag ner i kojen igen och försöker somna om till tonerna av Amazing Grace eller vilken psalm det nu var som jag nynnade med i under gudstjänsten.

När jag vilar huvudet mot kudden brukar jag fundera på vad som händer med de heliga ritualerna när de delas över internet. Biter välsignelsen på mig när jag på skärmen ser hur prästens avatar i det digitala kyrkorummet höjer armen samtidigt som jag i hörlurarna hör hur han läser de mångtusenårigt gamla orden ur välsignelsen: ”Herren, välsigne er och bevara er...”, ja, fast då på engelska förstås eftersom det är en internationell gudstjänst. Biter orden på mig?

Nu ska några forskare studera dessa internationella digitala gudstjänster som firas i olika kyrkor i den virtuella världen Second Life och i andra virtuella världar på nätet. Det är professor Jørgen Straarup och idéhistoriken Stefan Gelfgren vid Umeå universitet som har fått tre miljoner i anslag från Vetenskapsrådet för att under tre år via HUMlab på universitetet studera kyrkan i den virtuella världen.

Det här är en viktig forskning för den kommer förhoppningsvis att kunna säga mer om hur virtuella världar ska utformas för att kunna beröra och kännas angelägna. Men forskningen kommer också att kunna ge bidrag till förståelsen av människans religiösa ritualer och av vad platsen, både den fysiska och den virtuella, har för betydelse i vårt sökande efter närhet, gemenskap och ett liv som bär.
 

Bilden ovan: Annakarin Nyberg, forskare vid institutionen för Informatik, spikar sin avhandling. En tradition som nu går i graven.

Men nu går denna tradition i graven, utkonkurrerad av det digitala samhället. Hädanefter gäller elektronisk spikning och även om man fortfarande kan samlas för en liten ceremoni kommer den träffen förmodligen att dö ut när den inte längre är obligatorisk.

Det är kanske dags att göra en lista över traditioner som försvinner när samhället förändras digitalt.

Slut på julkortsskrivande.
Inte längre gå ner till videoaffären för att hyra film.
Inte längre titta i tv-tablåerna. Allt finns ju på SVT Play.
Aldrig mer lämna in deklarationen på trottoaren utanför Skattverket.
Ingen summering av kassakvitton i slutet av året för att få återbäring på Konsum eller OK..
Aldrig mer säga: "Jag har bara en bild kvar, ska ta den och sedan lämna in rullen".

Ja, det är bara att du själv fyller på med traditioner som du ser försvinna när det digitala livet förändrar vår vardag.

Nu senaste är det Moderat Ungdomsförbundet som satsar på internet. MUF söker en projektledare för att forma MUF:s valkampanj. I annonsen sänder man ut tydliga signaler om att internet förväntas bli en viktig arena för valrörelsen. I platsannonsen uttrycks det så här:

"Vi ser det som meriterande att ha kunskaper om webb och sociala medier. Kan du på olika sätt genom dina kunskaper bidra till att göra MUF:s valkampanj bättre kommer detta vara en bra merit."

Den som anställs förväntas formge kampanjmaterial till ungdomsförbundets sajt på muf.se eller annan webb. Man efterlyser därför någon som bör kunna arbeta med publiceringsprogram som Adobe CS eller motsvarande programvara.

Valrörelsen 2010 blir uppenbarligen intressant att följa när det handlar om hur nätet kan vara en plats för debatt och politiska idérörelser.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att 1,7 miljoner svenskar inte använder internet. Det innebär att nästan en fjärdedel av befolkningen står utanför nätet och alltså inte kan delta i valkampanjer på internet. (Enligt rapporten Svenskarna och internet 2009)

För valstrategerna innebär detta en utmaning. Kommer man att klara av att genomföra en valkampanj som både tar hänsyn till internetanvändare och till de som står utanför nätet?

Generationskören i Umeå samlar seniorer som sjunger rock, här Start me up av Rolling Stones.

Enligt en undersökning från World Internet Institute finns det 800 000 seniorer i Sverige som inte använder internet. Men samtidigt visar man att de som är mellan 55 och 65 år använder internet mycket mer än de som precis fyllt 65. När de som nu står i begrepp att bli pensionärer om några år går ut i sitt seniorliv kommer de också att ta med sig sina internetvanor. Då kommer vi att f åse ännu fler seniorer som är aktiva på Facebook, på Youtube och andra mötesplatser på nätet.

Några spaningar:
Vi kommer att få se ökad dejting melan äldre via nätet.
Kommunikation mellan barnbarn och seniorer kommer att bli mer vanligt över internet.
Resedagböcker från seniorer som är bosatta utomlands eller på resa kommer att bli mer vanliga.
En större efterfrågan på att kunna följa tv-program via nätet kommer att öka.
Ljudböcker får ett uppsving.
Krav på tjänster för hälsa via nätet kommer att bli mer vanligt från seniorer.

Vilka tjänster som kommer att växa fram vet vi inte riktigt ännu, men helt klart blir det intressant att se hur projekt som ”Kultur för seniorer” kommer att kunna bidra till att äldre får möjlighet att använda tjänster på nätet.
 

Se vad andra läser
När jag ligger där på kudden och läser börjar jag också fundera på tilläggstjänster. Min mobil är ju alltid med mig och det betyder att jag alltid har mitt bibliotek i fickan. Jag skulle vilja ha en tjänst som gjorde att jag kunde välja att öppna det biblioteket för andra. Om jag står på Rådhustorget skulle jag vilja kunna se på min skärm hur många andra där på torget som också läst samma bok som jag. På min skärm skulle det då dyka upp en lista som säger att ”tio personer i din närhet har också läst...”

En djupare förståelse av staden jag lever i
Vilka möjligheter detta skulle ge för att få en större förståelse för kulturstaden Umeå. Idag skannar jag av folk jag möter utifrån deras hudfärg, frisyr, kroppsform, kläder och ålder och det ger mig en bild av staden jag möter. Men om jag också via min läsplatta i mobilen skulle kunna få se hur många av dem som läst senaste nobelpristagaren eller nya deckardrottningen eller senaste Dan Brown så skulle min förståelse av Umeå som läsande stad och blivande kulurhuvudstad bli ännu djupare.

Men ännu finns inte denna tilläggstjänst och jag får väl tillägga att när den väl kommer hoppas jag att den blir frivillig. För jag och andra vill kanske inte alltid skylta med våra läsvanor.

Ljudboken och det fysiska bokformatet
Nåväl, jag lutar mig tillbaka mot kudden och funderar vidare kring vad läsande är. Sedan ett par år tillbaka har jag lärt mig att möta böcker utan fysiskt format. Jag lyssnar mycket på ljudböcker. På vedbacken, när jag krattar löv, på bussen och ibland när jag promenerar. Vid de tillfällena har jag vant mig av vid att ha boken som fysiskt ting och jag behöver inte hålla den i handen för att uppleva författarens berättelse.

Kommer det att bli så också med läsplattan och den digitala boken i min mobil? Jag vill gärna pröva och har därför för en tid lagt undan mina pocketutgåvor och inbundna romaner. Istället laddar jag hem böckerna digitalt till min mobils läsplatta. Urvalet är ännu inte så stort, men det gör inte så mycket, eftersom det främst är läsupplevelsen och boken som vän som jag vill förstå  mer av.

Boken som vän
Mitt förhållande till boken har alltid varit gott. Det finns pappersböcker som blivit mina vänner. Dvärgen av Pär Lagerkvist är en sådan. Jag återkommer gång på gång till den och blir alltid lika glad när jag ser den i bokhyllan. På samma sätt finns det böcker av Sara Lidman, Kerstin Ekman och Stephen King som jag nickar vänligt till när jag råkar stöta på dem.

Men hur blir det med böckerna i min digitala läsplatta där i mobilens skärm? Kan jag bli vän med någon av dem? Jag provar med Lewis Carolls Alice i underlandet, med Kiplings Djungelboken och med Bröderna Grimms sagor. Jag får erkänna att det känns lite försiktigt. Inte riktigt som att det är vänskap vid första mötet. Eftersom det inte finns något fysiskt papper och omslag att hålla i och hålla om så hamnar texterna lite på distans. Även om orden och författarskapen är helt olika så rinner de alla fram på min skärm i samma format och med samma ljusstyrka.

Med ljudböckerna är det annorlunda. Där har jag en berättarröst att luta mig mot och nyanserna i röstens uttryck hjälper mig in i texten. Men på mobilens skärm och läsplatta blir alla texter lika i sin utformning. 

Surfar runt och upptäcker nya författare
Fast jag älskar att kunna surfa runt i det digitala biblioteket som jag kopplar upp mig mot och välja hej vilt bland gamla klassiker. Lite Strindberg,lite Hjalmar Söderberg, Tomten av Viktor Rydberg och Första Mosebok i Bibeln. Jag anar att när detta väl är utbyggt, ungefär som Spotify när det gäller musik, så kommer jag att sluka fler författarskap än tidigare. Precis som med Spotify som gjort att jag upptäckt musiker jag aldrig tidigare hört talas om. Vilka möjligheter detta skulle ge att botanisera i texter som jag annars inte upptäcker.

Jag är inte riktigt färdig med min nya läsupplevelse ännu. Behöver några stunder till vid min digitala lässkärm. Så jag fortsätter att bära med mig mitt mobila bibliotek i fickan för att undersöka och fundera kring hur mötet med författares texter kan komma att ändras framöver.
 

Om Petville kommer att bli en lika stor succé som Farmville återstår att se. Men eftersom det är samma företag, Zynga, som ligger bakom de båda spelen så borde man ha erfarenhet för vad som slår. Och Petville växer för varje dag, ja, för varje timme och minut, ser jag när jag följer räkneverket på Facebook.

Sedan lanseringen i torsdags har Petville på fem dagar  fått över 42000 fans och 19000 användare har börjat spela. Det är självfallet inte så mycket jämfört med de 70 miljoner som Farmville har, men med tanke på att det bara gått några dagar så är det en klart godkänd start för Petville.

Umeåville och kulturhuvudstadsåret
Jag undrar om samma framgångsrika spelkoncept på Facebook skulle kunna föras över på en svensk kommun. År 2014 kommer Umeå att vara Europas kulturhuvudstad. Skulle det vara en hit eller bara pinsamt för Umeå om man inför kulturhuvudstadsåret släppte spelet Umeåville på Facebook? Eller Umeaville, blir det kanske då på äkta utrikiska. Liknande försök har ju faktiskt gjorts tidigare, men då utanför datorvärlden. Tror det hette Umeå-spelet på tidigt 1990-tal? Det var någon form av Monopol där de gator och företag som kunde köpas hade namn från det lokala näringslivet. Går det att göra i den analoga världen så måste vi fråga oss om det inte också går att göra i den digitala världen?

Och Umeås mål att nå 150 000 invånare kanske skulle kunna slås på Facebook långt tidigare? Fast det blir ju förstås digitala invånare då så man missar väl skatteintäkterna.

Här är i alla fall en gratis idé. I Umeaville skulle man kunna få bygga upp ett alternativt Umeå och ge staden olika karaktärer. Kanske ett goth-Umeå, ett punk-Umeå, ett eco-Umeå, ett barn-Umeå, ett tivoli-Umeå, ett rymd-Umeå, ett is-Umeå, ett regnbågs-Umeå, ett dans-Umeå eller ett opera-Umeå. Och på Facebooks vingar bli omtalat långt utanför kommunens fysiska gränser.

För de som följt marknadsföringen kring Umeåregionen och sett skyltarna med ”Umeå. Vill.” så verkar ju namnet på spelet Umeåville redan vara en framgång : )
 

Universitetsstudent varnar för utfiske i Östersjön
Lo Persson, student från Umeå universitet, berättar om sina studier av fisket i Östersjön och problem med för stort uttag av fisk.

Graffiti-känga till Umeås politiker
Kommunalrådet Lennart Holmlund (s) och oppositionsrådet Anders Ågren (m), två av de ledande politikerna i Umeå får var sin känga av rappande graffitimålare som vill tillåta graffiti på stadens väggar.

En burn out på Umedalen
Och så gör Volvo 740 en burn out på Umedalen så asfalten ryker och de svarta spåren efter däcken säkert ligger kvar ännu.

Ska bokälskaren lämna sina älskade böcker och gå över till e-boken i framtiden? En rysning eller en framgång?

Jag har redan här en mängd frågor. Jag börjar ställa dem nu så kan vi kanske tillsammans bena ut svaren när vi ses på Littfest i Umeå i april 2010.

Frågorna fick jag inspiration till efter att ha läst ett blogginlägg på Joho – the blog.
 
Läsbarhet
Kan den digitala skärmen ge samma läsbarhet som pappersboken?  Är det sant att de nya skärmarna fungerar bra även i solsken? Hur blir det i svagt ljus? Blir jag trött i ögonen? Är det så att den som har dålig syn kommer att kunna läsa bättre med hjälp av e-boken?

Bekvämlighet
Måste jag ha kablar, sladdar och tekniskt kunnande för att installera e-boken och ladda ner nya e-böcker? Underlättar den för funktionshindrade? Räcker batteritiden hela boken? Måsta jag ha tillgång ström eller kan jag ta den till avlägsna fjällstugan? Krävs internetuppkoppling för att ladda ner nya böcker?
Slipper jag bära med mig tunga bokväskor på resan? E-boken rymmer ju hela bibliotek utan att bli tung. Och om jag spiller kaffe, är det bara att torka av då utan att det blir fula fläckar som i pappersboken?

Kommentarer
Kan jag skriva små marginalanteckningar och kan jag stryka under i texten? Kan jag söka bland mina understrykningar? Samla dem på ett och samma ställe?

Dela citat
Om jag kan kommentera i e-boken, kan jag då skicka mina kommentarer till vänner på Facebook eller via mail? Kan jag skicka ett citat till någon och skriva ”den här boken borde du ladda hem och läsa”? Blir mitt läsande mer socialt på så sätt med e-boken?

Kostnad
Blir det dyrt? Blir den billigare än pappersboken? Kan jag prenumerarea på nya böcker? Kan jag köpa recensioner av e-boken jag läser från olika dagstidningar?
Blir e-boken billigare för samhället genom att transportkostnader försvinner, genom att skogen inte behöver tas ut för produktion av papper? Eller kostar e-boken samhället mycket i produktionen av tekniken?

Miljö
Blir miljön bättre? Är ett papperslöst e-boksamhälle ett mer miljövänligt samhälle?

Nya författarskap
Kommer nya författarskap att uppstå när e-boken satt sig? Det vill säga författare som via digital teknik kan ha direktkontakt med e-boksläsarna genom att läsarna kommunicerar med författaren via sin uppkoppling?
 
Social markör
När jag går omkring med en bok av Sara Lidman skickar jag ut en social markör som är annorlunda än om jag går omkring med Dan Brown. Hur blir det med e-boken? Finns det någon möjlighet att visa omgivningen lite diskret vad jag läser och därigenom vem jag är? Och när gäster kommer till mitt hem. Hur ska de då kunna få en bild av mig om de inte har en bokhylla att gå fram till, en bokhylla som delvis avslöjar vem jag är.

Den fysiska känslan
Gamla böcker luktar. Ja, förresten det kan också nya göra. Luktar e-boken? Gör det något att läsupplevelsen inte längre doftar? En inbunden bok kan vara vacker som hantverk. Försvinner det? Och omslagets illustration. Blir allt ett och samma med e-boken?

Det nostalgiska
Jag har fortfarande kvar en bok som jag fick som gåva av skolan i ettan när jag under en termin varje dag bar upp mjölkhämtaren till skolmatsalen en trappa upp i Sandbackaskolan (så gammal är jag). Det är en bok full av minnen och nostalgi, inte bara för vad som står i den. Försvinner allt sådant med e-boken?

Samlarobjekt
En bok med dedikation och autograf av författaren kan vara av stort samlarvärde. Var kan författaren signera min e-bok? Är det slut nu med att köa efter författaraftonen och vänta på signering?

Äga
Att föra handen över bokryggarna på bokhyllan. Att veta att den här boken är min. Just det exemplaret. Går det bort nu? Gör det något om vi inte längre äger fysiska bokobjekt?

Boken och kulten
I somliga kyrkor ställer sig prästen nedanför altaret, mot gången till, och läser ur evangeliet. Någon håller upp boken framför, två andra står med tända ljus runt om. Allt signalerar helighet och vördnad. Kan e-boken förmedla en sådan känsla av religion, tillit, tro och högtid?
Blir det bättre när jag kan ha alla religiösa texter samlade på ett ställe i en e-bok och med en sökning enkelt kan jämföra vad de säger om livet, döden, sanningen och alltings förgänglighet?

Frågor som väcks inför framtiden
Det här är några av frågorna som e-boken väcker hos mig efter att läst ett blogginlägg på Joho- the blog.

Kan Littfest i Umeå hjälpa mig vidare med tankar kring e-boken och pappersboken? Kan jag få hjälp att sortera mellan fördelar och nackdelar? Mellan det möjliga och det omöjliga?
 

Forskaren Eva Svedmark och informatören Ingela Hjulfors Berg berättar om fenomenet i ett inslag i Sveriges Televison.

Själv undrar jag om detta kanske kommer att bli en fråga också för landets begravningsentreprenörer? Tv-inslaget tar inte upp det men jag funderar över om de kommer att  erbjuda en minnesplats på nätet samtidigt som de säljer andra tjänster kring begravningen?

Ur Sveriges Television Västerbottensnytt.

Jag drömmer om en litteraturfestival som kan visa hur nya författare föds tack vare deras skrivandet på internet.

Tradition möter nya tekniska plattformar
Tänk om Littfest i Umeå kan bli en mötesplats där det traditionella får möta nya tekniska plattformar och det medskapande som internet ger möjlighet till. 

Igår var jag på en skola i Umeå och pratade med en 16-årig kille som vill bli författare. Jag frågade om hans skrivande och han berättade att det är något särskilt med att skriva på papper. När han för pennan för hand över papperet formuleras orden på ett seriöst sätt, förklarade han.

Ett europeiskt nätverk av skrivare
Men han berättar också att han skriver på nätet. På ett rollspelsforum kopplar han upp sig mot andra skrivare från hela Europa. Han nämner en italienare, en man från Holland och en irländsk kvinna som är mycket äldre än vad han själv är.

Där på nätet i deras gemensamma forum utvecklar de tillsammans rollkaraktärer i en medeltida fantasyvärld. Han öppnar en sida på nätet, skriver snabbt in en adress och bara några klick senare följer jag en av de vindlande texterna som denne unge umeåbo skrivit, alla på engelska. Fram stiger en berättelse om en kusk som driver på sin vagn i rasande fart in på byvägen, allt medan kusken själv studsar upp och ner på sätet av den vådliga farten bakom de rusande hästarna.

I forumet går jag vidare till fler poster och ser hur andra hakar på med sina texter och på skärmen ser jag hur det växer fram ett europeiskt nätverk av unga och gamla som tillsammans skapar berättelser. Jag ser hur relationer skjuter ut från Umeå, ut över många andra länder. Människa till människa, dator till dator.

Nätet fylls av texter
Aldrig i mänsklighetens historia har människor skrivit så mycket som nu. Varje dag, varje timme, varje ögonblick fylls papper men kanske framför allt internet och sms-rymden av dikter, sångtexter, erotiska berättelser, kärleksförklaringar, essäer, noveller, utkast, uppkast och inkast.

Det mesta är fyllt av glädje, längtan och hopp om att mötas. Men där finns också vrede och hat. På olika sätt uttryck för mänskligt liv.

Littfest har Facebook-vänner
Samtidigt ser jag hur Umeås internationella litteraturfestival, Littfest, börjar utformas. Och jag  ser att arrangörerna verkar förstå att nätet verkligen kan knyta samman människor i ett medskapande. På Facebook har Littfest redan 177 vänner (när detta skrivs) och det efter bara några dagar. Än är det flera månader kvar till Littfest så antalet vänner kommer säkert att bli långt fler.

Att Littfest finns med en egen sida på Facebook är ett spännande grepp. Och följs det upp med fler initiativ kring kreativt skrivande över nätet via sociala medier så kommer Umeå att kunna bli omtalat som staden där tradition kan förenas med nyskapande former.

Själv längtar jag efter att Littfest kan inspirera människor att skriva texter på rollspelsforum, förenas i skrivprojekt på Twitter, gemensamma bloggromaner och sms-tävlingar i konsten att skriva poesi med 160 tecken.

Och vid sidan av poetry jam också öppna upp för msn jam. Och så var det där med 3D-simuleringar av människors livsberättelser.
 

Den första sajten små barn brukar börja med är Bolibompa, det vill säga tv-programmets webbsajt. Men en livesändning med hockeylaget Björklöven lockar också, kan vi förstå utifrån denna film.

När denne lille parvel börjar skolan om så där fem år kommer han att vara en garvad och erfaren användare av datorer och internet. Detta måste skolan redan idag förbereda sig på.

Det handlar om att finna lämpliga metoder och en pedagogik som kan svara mot dessa vanor.  Det handlar om att fortbilda lärare och pedagoger så att de kan utveckla sin undervisning. Det handlar om att köpa in datorer, ordna med bredband och tillgång till internet i skolans klassrum och samlingslokaler.

Skolan står inför en stor utmaning. 
 

Under de senaste åren har vi sett allt fler exempel på att ett nytt internet håller på att födas. Nu ska vi vara delaktiga, vi ska vara medskapande och bidra med vår egen kreativitet. Jag skrev tidigare om hur Radiotjänst bjuder in oss att vara med i deras nya reklamfilm och hur Telia vill att vi ska skapa halloween-hälsningar med hjälp av mms.

Nu är det Blossa som vill att du ska skicka ett digitalt julkort till grannen, mingelvännen, arbetskamraterna, chefen, farmor eller favoritkusinen. Genom att bjuda in dig att vara delaktig och medproducerande ska du få en chans att stärka dina relationer med folk du känner och samtidigt tänker sig Blossa att de ska öka sin försäljning.

Vi deltar och producerar själva
Vi har bara sett de första stegen i denna utveckling. I framtiden kommer reklam att vara helt annorlunda. Den knyts närmare oss, den blir en del av våra vardagliga handlingar och det blir allt mer vi själva som producerar den och skickar den vidare. 

Företagen kommer att erbjuda oss tjänster som vi gärna vill använda. Ett tydligt exempel är detta som Blossa gör. Vi vill ju gärna skicka en hälsning inför jul till de som vi känner. Den tjänsten erbjuder Blossa oss. Men samtidigt lägger man på ytterligare ett lager i denna tjänst i och med att vi i vår julhälsning sänder med en signal om att det är kul och gott att dricka glögg från Blossa.

Sjunga digitalt med Umeås körer
Hur kommer andra företag och organisationer att använda denna nya teknik? Kommer Umeå kommun inför kulturhuvudstadsåret att låta oss ladda in vårt eget porträtt i en kulturfilm om Umeå? Eller erbjuda oss en sångstämma i ett stycke som framförs av Backens manskör eller kören Sångkraft?

Tänk dig karaoke. Och att du har kören som sjunger ett stycke. Och att du sitter hemma och via din mick spelar in din sångsoloinsats som du sedan laddar upp och vips har du en medverkan i körens framförande.  Sedan är det bara att skicka iväg en bild- och ljudhälsning till alla dina vänner.

Allvarligt. Vi kommer att få se mycket spännande nytänk kring de funktioner på nätet som ger oss möjlighet att vara deltagande och medskapande.
 

 
Kusiner, syskonbarn och tremänningar ur min släkt träffades i somras. De flesta av dem finns också på Facebook och många håller kontakt via nätet.

Jag prövade lägga ut en fråga till mina vänner på Facebook om de noterat samma sak. Svaren strömmade in och många ville berätta om hur de hittat igen kusinerna i Karlstad eller syskonbarnet som snart ska få barn.

En av mina vänner skrev följande till mig och jag fick lov att föra historien vidare. Berättelsen är något redigerad för att göra den anonym.

”Min bror gick igenom en väldigt jobbig skilsmässa där det blev svårt för mig att hålla kontakten med hans barn som bodde med sina mamma. Eftersom vi nästan samtidigt flyttade blev kontakten i det närmaste obefintlig med mina brorsbarn. Hörde bara vad som hände dem via min mamma/deras farmor och min bror/deras pappa, även det MYCKET sporadiskt.
De senaste 2 åren har vi hittat varandra via Facebook och det ledde till att jag även återigen fick kontakt med mina brorsbarns mamma och såpass lång tid hade gått sedan den jobbiga tiden så det gick att gå vidare(fast jag inte var inblandad annat än att hon var gift med min bror:) .
Detta resulterade faktiskt i att jag med min familj faktiskt var och hälsade på dem i somras och såg dem alla för första gången på 15!!!!!!!!!!!!!! år...De är nästan alla vuxna idag...och jag har sett dem som små senast. fantastisk känsla. Nu pratas vi nästan dagligen via Facebook och har återknutit släktskapet på ett helt fantastiskt sätt.”

Samma kvinna skriver till mig: ”Man har lite hum om vad som händer i deras liv samt att man kan se bilder av stora händelse som dop och bröllop mm eller bara hur släkten växer. FB är ett ovärderligt redskap när man som jag lever "i förskingringen" :D”

I början av 2000-talet talades mycket om att datorerna isolerade oss, att vi blev sociala enstöringar där vi satt och knapprade på våra tangentbord. Men idag ser vi en helt annan utveckling när Facebook blivit till den stora arenan för att knyta samman kusiner med kusiner, syskonbarn med mostrar och snart även barnbarn med sin far- och morföräldrar.

800 000 seniorer har ännu inte börjat använda Facebook. När de allt mer börjar göra det kommer vi också få se hur barnbarn börjar möta sin far- och morföräldrar över nätet och Facebook.

Människor behöver sammanhållning och få känna var ens rötter kommer från. Att Facebook kan vara ett verktyg för detta ska vi vara glada för. 


 

Håkan är lite ovanlig. De flesta av oss andra väljer inte bort tv-tittandet. Tvärtom kan tv vara en underbar vila, ge spänning, kunskap och även ett sällskap för den som sitter ensam hemma.

Men Håkans val får mig att tänka. Vad väljer jag? Och vad väljer bort? I en tid då informationsflödet är mycket starkt är det viktiga frågor att fundera över.

Gå gärna in på Ungdomsmottagningen och få en bild av ungas frågor. Många av frågorna handlar om sex och hur kroppen fungerar. Men här finns också frågor om hur man ska komma över sin blyghet, vad man ska göra för att inte skära sig och om det är farligt att dricka varje helg.

Så här ser några av frågorna ut som unga brottas med när de  vänder sig till Ungdomsmottagningen på nätet:

Jag är stressad och pulsen går så snabbt, vad beror det på?
Vad beror vestibulit på och hur behandlas det?
Det svider när jag kissat och jag har flytningar, kan det vara klamydia?
Hur skiljer man på kondylom, svamp och herpes i underlivet?
Jag mår dåligt och har panikångest, vart ska jag vända mig?
Strängen mellan penisroten och ollonet verkar trasig. Är det naturligt?
Vad gör jag åt fet hud och finnar?
Kan man smittas med hiv vid kyssar och oralsex?
Hur gör man när man hånglar?
Hur ska jag bli av med min blyghet?
Hur ska jag få tillbaka min sexlust?
Hur ska jag göra för att bli social?
Hur ska jag kunna somna i rimlig tid på kvällarna?
Hur ska jag lyckas sluta skära mig?
Jag har kliande utslag runt könsorganet, vad kan det vara?
Jag måste kissa så ofta, kan jag ha prostatit?
Vad händer om man inte äter kött?
Varför är jag alltid kåt?
Är det farligt att dricka varje helg?
 

Genom VK-bloggarna kan jag följa tankar från Bjurholm. Lycksele. Dorotea. Sorsele. Storuman. Vilhelmina. Vindeln. Ribertsfors, Nordmaling. Vännäs. Åsele.

Här finns avdelningschefen för IVA/Ambulans på Lycksele lasarett, medieläraren på Luspengymnasiet i Storuman, hobbyfotografen Anna från Dorotea och studenten Anton från Sorsele.

Utan nätet skulle inte Västerbottens Kuriren kunna ge dessa och alla andra omkring 100 bloggare på VK-bloggen en möjlighet att göra sig hörda, när de vill med alla sina tankar.

Internets har med ens fått en stor betydelse för att göra inlandet och Norrland levande.

- Våga tro på din idé och att du kan forma din framtid. Och tacka alltid ja till svåra utmaningar. När Emanuel Dohi, ung företagare från Umeå, talade till bioteknikstudenterna märktes det tydligt hur de inspirerades och det såg ut som att flera börja drömma om våga starta företag efter studierna.

Och Emanuel Dohi eldade på.

- Var nyfiken och kom ihåg att bara tvärs över vägen kan det finns alldeles fantastiska möjligheter. Våga tro på att du kan och sök dig till andra för att bilda nätverk, var några av råden som studenterna fick från Emanuel Dohi. Han har gjort resan själv och efter att ha läst datavetenskap vid Umeå universitet är han nu egen företagare inom IT-branschen. 

Bioteknikstudenter som arrangerade Genvägen under Bioteknikdagarna hade bjudit in föreläsare från företag och Uminova Innovation. På bilden syns några av de arrangerande studenterna, fr v Magnus Ölander, Martin Axelsson, Eleonora Borén och Niklas Mähler tillsammans med föreläsarna Linda Nyström, Uminova Innovation, Emanuel Dohi, företagare, och Kurt Strömgren, Biotech Umeå.

Bland det hundratal studenter som samlats under dagen kommer flera säkerligen att bidra till Umeås framtid. De som läser bioteknikutbildningar eller olika IT-program är några av de personer som vi inom några år kommer att betrakta som drivande företagare i Umeå. De kan den nya tekniken, de har internet i sina händer, de har visioner och drömmar. Det är bara att ge dem möjligheter att växa och våga ta klivet in i företagsvärlden. Där kommer de att göra storverk.

Mycket bra av arrangörerna Bioteknikutbildningar i Sverige (BUS) att genomföra detta vid Umeå universitet.

Hela Umeåregionen kommer att må bra av deras inspiration.

Man kan också översätta hela webbsidor och jag prövar med dagens Västerbottens Kuriren där nyheten om att Idol-Tove fyller 17 år publiceras.

Men Kei Hoshi är inte riktigt nöjd med den japanska översättningen.
- It´s a compelete mess. But I understand the context, säger han när jag prövar översätta en svensk text till japanska. Däremot är han nöjd med översättningen till engelska.

Och visst är det så att Googles översättningstjänst inte riktigt fungerar helt perfekt. Men mellan vissa språk är den klart möjlig att använda om man rensar upp lite i texten. Nu går man också ut med att man klarar kinesiska men jag har inte hunnit testa hur bra det fungerar till det språket. Men Ny teknik skriver mer.

Om några år kommer översättningstjänster som dessa att bli mer vanliga och det kommer att innebära att vi nästan obehindrat kan kommunicera med människor från andra kulturer och språkområden. Det kommer att öppna helt nya världar och möjligheter att knyta kontakter och skapa relationer över hela världen.

För skolans språkundervisning blir detta en intressant tjänst att ta tag i. Kommer språkundervisning att bli mindre viktigt i framtiden om vi får nättjänster som översätter allt till oss? Hur kan tjänsten integreras i elevernas vardagliga skolarbete? Kommer vi att kunna se fler kontakter mellan skolor från olika länder? Om hörnet väntar en spännande framtid.
 

Vi kan kommentera snusdebatten i Umeå kommun via kommentarer på nyhetssajten. Vi kan skicka in böner till Svenska kyrkans webb som sedan läggs upp och blir lästa av andra som kommer in på sidan. Ja, kyrkans ansvariga bär till och med fram vissa av bönerna i våra domkyrkor i form av utskrivna papperslappar.

Nya tekniska funktioner gör att vi kan delta med våra tankar, idéer och åsikter. Vi kan vara aktiva och producera själva.

Denna nya utveckling blir oerhört tydligt när Radiotjänst lanserar sin reklamkampanj ”Hjälten” för att få fler att betala tv-licensen. Med orden ”En produktion av dig själv med hjälp av din dator och internet” bjuder man in var och en av oss att vara med och spela huvudrollen i den nya reklamfilmen. Och vi får göra det tillsammans med skådespelaren Stina Ekblad.

Självfallet har jag testat och min egen medverkan ser du här nedan.

Vi deltar. Vi medverkar. Vi är med och utformar. Men när nu Radiotjänst tar denna medverkan ett steg längre med hjälp av rörlig bild väcker det flera frågor kring vår förändrade roll.

Turistföretag hittar nya reklamvägar
Den nya tekniken kommer att förändra affärsmodeller för företag. Kommersiellt kommer vi framöver att få se den här tekniken än mer använd. Turistföretag kan till exempel låta resenärer delta i filmer som de sedan kan skicka vidare till släktingar och vänner.

Tekniken kan användas av ideella organisationer som vill att vi skriver på upprop. Men istället för vår signatur på nätet kan vi montera in vår bild i slagfärdiga filmer som för fram budskap i olika frågor.

Många andra företag och organisationer kommer också att börja använda tekniken. På vilket sätt vet vi ännu inte, men både för underhållning och reklam öppnar sig nya möjligheter. 

Utmaningar för skolan
Samtidigt innebär dessa nya tekniska funktioner stora utmaningar för skolan. Tillsammans med eleverna måste lärare ställa frågan om vad detta medskapande innebär. Är vi i grunden delaktiga? Styrs vi på andra sätt nu med den nya tekniken? Komer framtidens reklamfilmer att bli än mer försåtliga?

Utifrån dessa och andra frågor kommer skolan att behöva arbeta mycket mer med uppgifter kring källkritik. Eleverna måste få pröva den nya tekniken och lära sig se igenom den och förstå hur den både kan brukas och missbrukas. Här blir såväl bildämnet som svenska och samhällsorienterande ämnen viktiga.

Därför är det nödvändigt att de som utbildas till lärare under sin studietid får kunskap om digital teknik och de frågor den väcker. Lika viktigt blir det att de lärare som nu är ute på skolor får möjlighet att fortbilda sig kring dessa frågor. 
 

Lärarna har också fått datorer och man har byggt ut internet så att alla skolor har trådlöst nätverk i skolan.

Enligt Dagen går 85 procent av de uruguayanska barnen i offentliga skolor och nästan hälften av dem kommer från de fattigaste grupperna i samhället. För föräldrarna är det en omöjlighet att köpa datorer till barnen men genom skolorna kan nu alla barn få möjlighet att arbeta med internet.

- Det handlar om jämlikhet, säger Miguel Mariatti, chef för projektet i Uruguay.

Här i Umeå är man inne på samma tanke. Sedan två år får varje elev som börjar kommunala gymnasieskolan en bärbar dator och friskolorna i staden har också sedan flera år samma policy.

Uppkopplingen av skolor runt om i världen ger nya utmaningar och möjligheter för den pedagogiska verksamheten i skolan. Snart kommer vi att se många fler exempel på att elever från olika länder kan koppla upp sig mot varandra. En skola i Umeå kan till exempel ta kontakt med en skola i Uruguay och genom att alla elever har egen dator kan man skapa direktkontakt mellan eleverna.

Det ger med ens stora möjligheter att arbeta på helt nya sätt med språkinlärning, kulturförståelse och förståelse av omvärlden. Skolan står sannerligen inför nya spännande utmaningar.

Vet inte om hon verkligen har koll på antalet mil men i vart fall så var det vanligt på den tiden att hitta sin käresta inom cykelavstånd. Vilket betydde inom de närmast sex till åtta milen.

Idag har vi internet och dejtingsajter som löser sådant där. Själv testade jag nyligen att bli medlem på en dejtingsajt på nätet. Fyllde i alla mina uppgifter och kryssade för att jag gärna ville ha en vän. Det behöver ju inte vara en käresta man är ute efter.

Loggade ut och väntade ivrigt till nästa dag då jag lite nervös öppnade min sida på dejtingsajten för att se vilka förslag jag fått.

Den första som log mot mig på bild var en av grannfruarna!

Har man internet behöver man inte ens en cykel.

I aktuella Tid för kultur (regeringens proposition) motiveras tilläggsuppdraget med orden: "Barn och unga blir med Internet och den digitala tekniken i allt högre grad själva kreatörer och kulturproducenter. Tekniken har gett upphov till nya konsumtionsmönster med andra behov och krav, nya beteendemönster och delvis förändrade attityder. Samtidigt har många vuxna begränsad kunskap om barns och ungas digitala aktiviteter."

Medierådet är den statliga part som har i uppdrag att följa utvecklingen av barns och ungas mediesituation och att arbeta förebyggande för att minska riskerna för skadlig mediepåverkan.

På den tiden var vi nästan 100 procent, vi som konfirmerade oss. Nu ser jag att antalet konfirmander sjunkit till omkring 34 procent av senaste årskullen. Och nästan ingen av dessa får en klocka i konfirmationspresent. Och alla andra, de som inte konfirmeras, inte heller får de någon klocka när de blir 14 eller 15.

Men dagens unga saknar ändå inte klocka för den finns med i deras telefon. Och har man klockan i mobilen så behöver man den inte på armen.

Säljer inga väckarklockor
Lika illa verkar det vara med försäljningen av väckarklockor. Den har dramatiskt minskat under senare år.

- Vi säljer till exempel nästan inga väckarklockor längre, där har ju mobiltelefonen helt tagit över, säger Rolf Bramsen, försäljningschef på Stjärnurmakarna till Svenska Dagbladet.

Urmakare finns inte kvar
Inom en nära framtid finns det kanske inte längre kvar några urmakare. Faktum är att vi redan idag ser att yrket tappat ett stort antal medlemmar.

- Av mina sjutton kurskamrater är det inte många som blev urmakare. Få tar vid, säger till exempel inlandets siste urmakare Karl-Gunnar Henriksson i en intervju i Västerbottens Kuriren. 

Vi ser det så tydligt. När ny teknik utvecklas påverkar det också många andra sektorer i samhället. Föräldrar måste hitta andra presenter till sina barn. Klockindustrin måste tänka om och se om man kan finna nya sätt att överleva. Gymnasieskolor måste fundera över vad man gör med sina utbildningar till urmakare.

Att mitt i detta våga ta steget in i det nya samhället är en nödvändighet. Att lära sig se möjligheterna och att den nya situationen inte behöver vara ett problem utan kan vara en spännande utmaning.

När telefonkatalogen var en händelse
Själv kommer jag från den förra tiden. När jag var barn var det en stor händelse varje gång som den nya telefonkatalogen delades ut. Vi kastade oss över den för att se om vår egen familj fanns med som den skulle med rätt telefonnummer och adress. När vi konstaterat det gick vi vidare i sidorna och letade efter klasskompisarnas och grannarnas telefonnummer. Vi kunde ju redan dessa nummer (det här var på den tiden då man lärde sig telefonnummer utantill) men vi ville kontrollera att också deras uppgifter hade blivit rätt i tryckningen.

Slöseri med skogen
Men nu är det nya tider och min vän får medhåll av Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

- Problemet är att man slösar med skogen. De här katalogerna är otidsenliga och är ett väldigt resursslöseri, säger Mikael Karlsson till Dagens Nyheter.

Naturskyddsföreningen har därför startat en kampanj där man uppmuntrar folk att avbeställa telefonkatalogen. Än så längre är det enbart villaägare som kan göra det, men man uppmanar också lägenhetsinnehavare att avbeställa bara för att visa att man vill rädda skogen.

Miljöskadligt eller inte?
Men om allt fler tar steget från papper till internet så kommer det att påverka ett flertal företag. Och Eniro, som producerar telefonkataloger, protesterar och vill på sin sajt visa att det visst inte är så miljöskadligt med papperskatalogerna. Man berättar att Holmens skogsbruk levererar råvaran till papperet i Eniros telefonkataloger. Att Bråvikens pappersbruk förädlar råvaran till papper. Att Kungsbacka Graphic trycker katalogen och att en mängd distributionsfirmor kör ut den. Och att allt detta görs på miljövänligaste sätt.

Varsel i pappersindustrin
Men alla dessa företag kommer att påverkas om fler gör som min vän. I ett pressmeddelande från september ser jag att Bråvikens pappersbruk har inlett förhandlingar om en personalminskning på 100 personer och jag läser: ”Holmen Paper fortsätter sin anpassning till följd av vikande efterfrågan på tryckpapper. Affärsområdet har redan tidigare kraftigt reducerat bemanning, förändrat produktmix och avvecklat kapacitet.”

Nu kanske det inte är just telefonkatalgoer som lett till dessa nya förhandlingar men om min vän och fler än han ger upp papperskatalogen kommer det att få fortsatta följder för delar av pappers- och massaindustrin.

Helt klart är att våra nya internetvanor sätter sina spår på många sätt.  
 

Nomineringarna och priserna visar att Umeå som IT-region blir allt starkare, inte minst eftersom det utöver dessa tre företag finns en mängd andra som också är mycket framgångsrika. 

Utnämningarna kommer också lämpligt i samma vecka som infrastrukturminister Åsa Torstensson i en debattartikel publicerad i flera dagstidningar slår fast regeringens nya bredbandsstrategi. Torstensson skriver:

"Det ska gå att koppla upp sig var som helst - när som helst. Sverige ska ha bredband i världsklass. Det är bra för Sverige och för svenska företags konkurrenskraft. En hög användning av elektroniska tjänster och tillgång till kraftfullt bredband bidrar till innovation, tjänsteutveckling och företagande. Dessutom är det en förutsättning för utvecklingen av effektiva välfärdstjänster och e-förvaltning."

Att Umeå som IT-stad redan ligger långt fram i denna utveckling är viktigt. Och lika viktigt är det att fortsätta bygga vidare på denna framskjutna position.

Helgens två snackisar på Västerbottens Kurirens nyhetssajt har varit förslaget om att förbjuda snus på kommunala arbetsplatser samt polisens tillslag mot en Hells Angels fest. Antalet kommentarer på artiklarna har varit mycket stort och det visar nätets styrka när det handlar om att öka demokratin och inflytandet i kommunen.

Politiker som Anders Ågren, Sven-Olof Edvinsson och Britt-Marie Löfgren kommenterar på sina bloggar förslaget om ett snusförbud. Och kring polisen tillslag mot MC-gänget skriver Marran, Law, Knutten och många fler.

Att allt fler upptäcker möjligheten med att genom kommentarer och bloggar bidra till debatten är viktigt för att Umeå och Västerbotten ska blir en än mer levande region. Fortsätt så!

Samtidigt vet vi att de som snart ska bli pensionärer, de som idag är 55 - 65 år, i mycket högre grad har internet än de som just klivit över 65-årsgränsen. Den digitala klyftan kommer alltså att minska med åren. Men det hjälper inte nuläget när 800 000 seniorer står utanför de digitala tjänsterna.

Papperstidningen utrotningshotad
På debattsidan i lördagens Västerbottens Kuriren (14/11)  menar Arne Andersson, pensionär, att det är stort problem att VK och morgontidningar allt mer lägger över resurser till webben. "Papperstidningen är helt uppenbart utrotningshotad... och detta är djupt oroande", skriver han.

Ny teknik, nya vanor
Samma dag skriver VK:s chefredaktör Sture Bergman om samma fråga, men kommer delvis fram till ett annat svar än Arne Andersson. Bergman skriver i sin spalt om att vi läsare vill veta vad som händer, men att detta behov inte är "kopplat till just papper utan kommer att söka nya former med den nya tekniken och nya vanor. Det är just detta som världens alla medieföretag försöker anpassa sig till. Även vi på VK."

Tekniksprång och det som varit
De två inläggen visar tydligt på hur vi lever i ett skifte just nu. Att hålla kvar vid det gamla är inte möjligt. Vi kommer alltid att få leva med tekniksprång och nya plattformar för hur till exempel nyheter presenteras. Men i dessa skiften är det viktigt att att inte glömma de som har byggt upp en vana och trygghet med den teknik som funnits med under lång tid.

De 800 000 äldre som idag står utanför internet måste få en möjlighet att komma med och frågan är om inte VK borde ta initiativ till att bistå med detta. För när VK ligger långt fram för att anpassa sig till tekniksprånget måste man också göra insatser för att få med sig de läsare som inte ännu är på tåget.

Hela artikeln om svininfluensa finns också att läsa på VK.

Naturligtvis är denna lilla undersökning mycket trubbig. Varför kvinnor eller män skriver kan ju också bero på ämnet för chatten. Men trots sin trubbighet stämmer ändå denna mini-undersökning överens med senare års statistiska undersökningar av hur vi använder internet. Kvinnorna tar över allt mer på nätet när det handlar om att skriva och ladda upp bilder, när det handlar om att vara aktiv i sociala medier som chatt, bloggar och communities.

I och med att VK och andra nyhetssajter bjuder in läsare och besökare att vara mer aktiva och bidra med egna inlägg kan resultatet kanske blir en omsvängning mot ett allt mer aktivt deltagande från kvinnor på nyhetssajterna.
 

Men Umeås sörjande ungdomar kan till veckan inte vara med i denna kampanj. För just nu sörjer Umeås unga de två kamraterna som olyckligt dog i en bilolycka den 28 oktober. I den sorgen är en ledsen gråtande smiley en nödvändighet för att kunna uttrycka sin sorg och saknad.

De två som har omkommit har lämnat efter sig sina gästböcker på internet och ungdomarna som kände dem flockas nu kring dessa där de skriver sina inlägg fulla av saknad och sorg. Och vi kan följa hur viktig en ledsen smiley är i dessa kommentarer när de skriver på de avlidnas ungdomarnas gästböcker.



Dessa sörjande unga behöver sina smileys. De behöver dem för att kunna uttrycka sin saknad och sitt deltagande i sorgen. Så tyvärr, just nu, här i Umeå, kan de unga absolut inte vara med i en sådan kampanj. De måste få sörja färdigt först.
 

Se Malik Novo i TV4.

Läser nyheterna på internet
”Jag läser större delen av nyheterna på internet. Jag har bara en "vanlig" tidning hemma och det är Västerbottens Kuriren, resten är från internet. Internet är det bästa och lättaste sättet att hålla sig uppdaterad på. Idag så publicerar ju varje tidning allt sitt material från pappersutgåvan på internet”, skriver Malik Novo till mig som svar på mina frågor om hur han tar del av nyheter.

Ett ytterligare plus för internet är också att det är miljövänligt ur ett material- och transportbehov, betonar Malik.

Men det är inte enbart VK som Malik följer. Västerbottens Folkblad, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Sveriges Television är andra sajter som han följer under dagen.

”Sen hur ofta jag är inne på dem varierar. Ibland läser jag nyheter allt från 0 minuter per dag till 30 minuter. Beroende av om det händer något.”

Vanlig tv går bort
Däremot blir det inte mycket vanlig tv för Malik. Han menar att det är väldigt sällan som han ser på tv och bara ibland på morgonen. Det är nätet som gäller.

När jag frågar Malik om vilka nyheter han följt  på internet den senaste veckan berättar han att de handlar om allt möjligt.

”Jag har läst att Malik Novo vunnit nutidsorienteringen (haha). Näe men, ny förbundskapten i fotboll, massaker i USA, statsministerns besök i Washington, svininfluensan”, är några exempel Malik Novo nämner.

Malik Novo kommer nu att få åka till Stockholm den 10 december för att ta emot sitt pris ur drottning Silvias hand. Sedan blir det lunch på Rosenbad med utbildningsminister Jan Björklund och därefter Nobelprisutdelningen i Konserthuset.

Förutom TV4 här  ovan så är det många medier som rapporterat om Malik Novo. Här är två till.

Läs också om Malik Novo i Västerbottens Folkblad

Läs om Malik Novo i Västerbottens Kuriren

Rebecka och Sofia är inte ensamma om att ha åsikter om att föräldrar finns på Facebook. Storstadspojken skriver i sin blogg: ”Min mamma har skaffat facebook, det känns inte bra. Det är inte hennes arena - vad har hon egentligen där att göra, ska hon bli vän med mig och mina syskon eller? Nu tänker jag en extra sekund innan jag uppdaterar min status. Jag känner mig inkräktad och under lupp.”

Storstadspojkens inlägg har gett massor av kommentarer tillbaka och precis som Rebecka Höög och Sofia Wikström kan man resonera både för och emot. Så här resonerar Storstadspojkens läsare.
 
Blir illamående av föräldrar på Facebook
Ida är en av ungdomarna som håller med Storstadspojken. ”Tro mig, jag vet precis hur det är. Helt plötsligt blir facebooklivet så oerhört begränsat. Man tvingas att tänka. Usch. Blir illamående bara jag tänker på det.”, skriver Ida.

Confused är liksom Ida upprörd över att hitta sin mamma på Facebook. ”Jag förstår skräcken! Min mamma skaffade facebook för ett par månader sen. När jag fin syn på hennes “friend request” satt jag bara och stirrade på skärmen i skräck i ett par minuter. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Glömde bort att andas. Vad har jag gjort för att bli straffad på det viset?”

Sara är också irriterad över att det hon skriver kan bli läst av pappan. ”Min pappa har skaffat Facebook och nu måste man precis som du säger tänka efter en gång till innan man uppgraderar sin status. Så himla värdelös. Varför ska han ha Facebook!”, suckar Sara.

Klart man vill ha privatliv
Bilder är också känsligt. En viktig del av Facebook är att kunna lägga upp bilder och dela med sig av det som hänt under helgen eller på någon fest. Signaturen Amanda tycker det är jobbigt att föräldrarna kan se bilder från senaste helgen. ”Det är klart att man vill ha lite privatliv när man är ung, man vill ju inte att föräldrarna ska se foton från när man festat”, skriver hon.

Vickan, 19 år, menar däremot att hennes föräldrar ”inte bryr sig vad som står på min status och hur mina kort från helgen är”. Man måste våga vara öppen för sina föräldrar, menar hon.

Emmy, 21 år, har inte heller några problem med att föräldrarna ser alla foton. ”Mamma är en frekvent besökare av mina album och kommenterar alla festbilder med lite halvbittra kommenterar om att hon också vill va 21 igen ;)”.

Spionerar på barnen
När föräldrar vill veta mer om vad barnen har för sig tycker somliga att föräldrarna spionerar. Andra menar däremot att det är bra att föräldrarna håller koll på barnen så att de inte riskerar att gå på nitar.

AnnaKarin är mamma och hon ger sig in i debatten på Storstadspojkens blogg. Hon menar att det inte är något nytt att föräldrar vill veta mer om vad barnen har för sig: ”… de som tror att föräldrar bara spionerat nu när det finns Facebook. Glöm det , det har dom gjort förut. HAhahaha dom har lagt upp alias mm på bla Lunarstorm för att kolla vad ni gjort. Så det är inget nytt.”

Henrik håller med om att det finns föräldrar som tjuvkikar på vad barnen gör. ”Jag vet hur många som helst, asså föräldrar som ha alias och är vän med sina barn och på det sättet vet i stort sätt allt ungarna gör”, skriver Henrik. Han menar att det är bra för då kan föräldrarna se om deras barn lägger ut nakenbilder på sig själva.

Inte adda föräldrarna som vänner
För eller emot att föräldrar finns på Facebook? Åsikterna går som synes isär men en sak är många överens om. Man menar att lösningen är väldigt enkel. Det är ju bara för barnen att inte lägga till sina föräldrar som vänner på Facebook.
 

Det är starkt av ungdomarna att göra detta och använda nätets möjligheter för att hedra kamrater. Det är ofta en mycket fin gest.

Orden R.I.P. (rest in peace) och Vila i frid har återtagits av den nya internetgenerationen när de söker sig ut på nätet för att hylla de som gått bort.

Också Idol-artisten Tove Östman Styrke, som kommer från Umeå, gör en hyllningsfilm till de som var med om bilolyckan. Hon säger i sin blogg:
”I veckan som var så inträffade det en olycka där hemma. Den här biten ur låten “only time” är till Aron och till alla som sörjer med honom. Jag känner mig villrådig när jag är så långt borta från er, men jag känner med er. Det lovar jag.
R.I.P. Linn och Niclas”

När detta skrivs har 105 kommentarer redan kommit in på Toves inlägg. Många är berörda och tycker att Tove gör en stark insats genom att hylla de omkomna ungdomarna på detta sätt. Även de som inte kände de omkomna berörs. Signaturen David skriver i en kommentar till Toves sång:
” Känner inte någon som var med i olyckan, men när man bor här i Umeå så har det varit den stora snackisen senaste veckan. Det är sjukt hemskt, och jag lider verkligen med de drabbade och deras familjer. Vila i frid”

Och fler hyllningsfilmer på Linn och Niclas som avled börjar nu spridas.
Här är två ytterligare exempel från bilolyckan i Umeå.
 
  Hylllningsfilm på Youtube:

Hylllningsfilm på Youtube:

När dessa fyraåringar om några år börjar första klass kommer det stora flertalet bland dem redan vara mycket vana datoranvändare. Om skolan vill ta tag i detta innebär det att man måste se över vilken datorutrustning man erbjuder eleverna och inte minst hur man i undervisningen kan använda sig av dator och internet på ett pedagogiskt väl genomtänkt sätt.

Läraren Josef Sahlin från Årstaskolan i Stockholm har tagit sig an den nya situationen och låter sina förstaklassare blogga. Han menar att eleverna inte bara ska få använda datorn till att kolla fakta och skriva rent texter. Han vill att eleverna ska få använda dator och internet i en skapande process som samtidigt kan vara öppen för andra elever och för föräldrarna.

I ett blogginlägg på Internetdagarnas sajt skriver han:”Sjuåringarna idag är vana vid ofärdig publicitet. Internet erbjuder plats att mötas, skapa, kommunicera, lära och berätta. Elevernas prestationer får ett större och mer dynamiskt mottagande när föräldrar, klasskamrater och syskon med flera kan följa och bekräfta utvecklingen.” Med hjälp av de sjuåriga elevernas bloggar bjuder läraren Josef Sahlin in föräldrar och syskon att ta del av lärandeprocessen i klassen. Det är en öppenhet, det är ett transparant klassrum, som skapas med hjälpa av elevernas datoranvändning.

Josef Sahlin är inte ensam. Vi ser allt fler lärare som börjar använda dator och internet tillsammans med de unga eleverna för att skapa större utrymme för konversation, för att öppna lärandeprocessen. Detta är en mycket intressant utveckling och förmodligen den enda möjliga i och med att den verkligt första internetgenerationen nu snart kommer till första klass.
 

Flickor väljer i högre grad än pojkar att skriva över nätet för att berätta om sitt liv och sina problem.

När rapporten Barnen, Bris och it 2009 nu presenteras understryks denna snedfördelning. Rapporten handlar om de kontakter Bris har med barn som på något sätt är it-relaterade. I rapporten redovisar man särskilt de frågor där barnen på något sätt nämner datorer, mobiler, sms och annat som har med it att göra. 80 procent av dessa kontakter består av flickor, 20 procent av pojkar. Snedfördelningen består. Fyra av fem kontakter är med flickor.

Hur nå pojkarna?
Siffrorna ställer en allvarlig fråga om hur vi ska kunna nå de unga pojkarna. När livet krisar är det uppenbarligen inte lika naturligt för en pojke som för en flicka att ta kontakt med vuxna genom att ringa, mejla eller chatta med Bris.

Vilka vägar, vilka kontakter, vilka möten med vuxenvärlden kan pojkarna tänka sig att använda? Det är en viktig fråga för skolan och de organisationer som vill stötta och hjälpa barn som behöver vuxenkontakter.

 

Undersökningen visar att det främst är de äldre i samhället som står utanför nätet men det finns också grupper i andra åldrar som p grund av exempelvis funktionshinder eller ekonomiska problem inte kan ha tillgång till internet.

Den digitala kyftan berördes också indirekt under Internetdagarnas inledningsanförandet av infrastrukturminister Åsa Torstensson när hon presenterade regeringens nya bredbandsstrategi med orden:
”Hela Sverige ska ha bredband i världsklass för att det är en kritisk värdemätare kring innovation och demokrati.”

I sin nya bredbandsstrategi slår regeringen fast att 90 procent av alla hushåll och företag i Sverige år 2020 bör ha tilllgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

Det är ett mål som vi idag ännu är långt ifrån att uppnå. Men det är inte enbart ett tekniskt problem. Det är främst ett demokratiskt problem.

Att överbrygga den digitala klyftan, att ge allt fler möjlighet att få tillgång till internet, är alltså i grunden ett demokratiskt arbete.
 
 

Betala för VK på nätet
Västerbottens Kuriren är ännu gratis på nätet. Det kostar inget att surfa in, att ta del av nyheterna och att skriva själv i bloggar och kommentarer. Men om VK får en tuffare ekonomi framöver skulle det då vara möjligt att ta betalt för nyheterna på nätet? Är du villig att betala, säg 29 kronor i månaden, för att få surfa in på vk.se?
 
Kamratpostens nya giv väcker sannerligen en intressant fråga om vår betalningsvilja på nätet. För vi har alla vant oss vid att det mesta är gratis på nätet och det syns också på barnens reaktioner när de nu ställs inför faktum att de måste betala för att få vara medlemmar på Kamratpostens webb.

Barnen protesterar
I kommentarsfälten på Kamratpostens sajt har barnen skickat in massor av protester. De har inte själva råd, menar de, och det är svårt att få mamma och pappa att betala, inte minst om man är flera barn i familjen.

Ett av barnen skriver:
”... KP-webben kommer förlora massor av medlemmar som mej tillexempel jag tänker inte betala någon avgift jag får vara på facebook och bdb istället.”

Resultatet av Kamratpostens försöka att rädda sajten ekonomiskt blir alltså att detta barn kommer att lämna Kamratposten och istället gå över till Facebook och bdb (Bilddagboken).

Ett annat barn menar att Kamratposten borde tillåta reklam och dra in intäkter på det sättet:
”Dåligt att man inte kan logga in förrän det är betalt!!!! Dom kan hellre ha reklam på sidan än ta betalt!!!!!!!! Det är ju ingen som bryr sig om reklam!!!!!!!!!!!!!!!Och användaren borde sparas iallafall!!!!!!!!!!”

Men beslutet är taget och Kamratposten kommer att kosta på nätet. Vilket kan kännas dyrt för de familjer som har flera barn som vill vara medlemmar och tillgång till alla tjänster på Kamratpostens webb.

Överfört till oss vuxna. Hur skulle du göra om Västerbottens Kuriren skulle börja ta betalt för att sin webb? Skulle du protestera som barnen på Kamratposten?
 

Mobilen blir framöver ett nav i ditt liv, menar Vint Cerf.

– Det bästa av allt är att man då inte behöver vara i samma rum för att styra apparaterna. När jag är ute och reser kan jag till exempel via mobilen styra vilka filmer som ska spelas in på videon hemma, säger Vint Cerf till tidningen E24.

Fattiga får banken i mobilen
Men inte bara det. Också banktjänster kan komma att läggas över i mobilen. Nobelpristagaren Muhammad Yunus, han med mikrolånen, vill att en miljard fattiga ska få banken direkt i mobiltelefonen. Det är målet för Grameen Solutions, ett bolag som ingår i den verksamhet som nobilprisvinnaren Muhammad Yunus driver för att ge fattiga bättre ekonomiska möjligheter genom bland annat mikrolån.

Tillsammans med mobilteknikföretaget Obopay vill Grameen Solutions att fattiga i Asien ska få tillgång till mobiltelefoner som de inte bara kan ringa med utan även använda till banktjänster och förmedling av pengar. Att upprätta bankkontor ute i byar och fattiga områden anser man vara orimligt. Däremot tror man att mobiltelefonen kan bli framtidens plånbok och göra det möjligt att överföra pengar mellan individer, betala räkningar och hålla koll på banksaldon.

- Jag är övertygad om att vi kan skapa en värld utan fattigdom. Allt vi behöver göra är att hjälpa människor att frigöra sin energi och kreativitet. När detta kan ske, kommer fattigdomen att försvinna mycket snabbt, säger Muhammad Yunus.

IT som ett vapen mot fattigdom
Och han menar att IT är den tekniska lösningen för att avskaffa fattigdom.

- Jag vill att IT-designers tar fram utrustning och prylar som kommer att lösa problemen för de fattiga. Dessa designers ska ha foton av fattiga kvinnor i Bangladesh eller Bolivia på sina skrivbord för att påminna sig om vem de arbetar för. Och ännu bättre borde dessa kvinnor vara adjungerad som co-designers genom täta videokonferenser.

Målet är högt ställt för Grameen Bank och Grameen Solutions. Man vill att en miljard fattiga år 2018 ska kunna använda mobilen som sin bank och därigenom få möjlighet att ta sig ut ur fattigdom.

Sökmotorer på internet
Men en intressant möjlighet är också att koppla ansiktsigenkänning till sökmotorer på internet. Idag skriver vi in ett personnamn på Google och får upp förslag på sajter där den personen finns med. Tänk möjligheten att istället ladda upp en bild till sökmotorn som sedan ger dig länkar till alla sajter där den personen finns med.

Eller varför inte koppla tekniken till dejtingsajter. Då skulle du kunna ange att du söker någon som liknar en kändis du gillar, en fotomodell du har bild på eller kanske dig själv. Dejtingtjänsten går då igenom alla bilder som lagts upp i dess databas och filtrerar fram de som matchar din favoritbild.

Forskarna vid Umeå universitet är redan knutna till Umeåföretaget Wawo som undersöker vilka kommersiella möjligheter de nya sökalgoritmerna öppnar upp för. Redan har företaget nått framgångar då man i våras vann Venture Cup Nord.

Läsa av en människas inre
Det man idag kan läsa av är ansiktets former och möjligen framöver även olika sinnesstämningar. Men att utifrån ett ansikte läsa ut vad en person varit med om i livet kan vara svårt. Nobelpristagaren Herta Müller skriver i sin bok Hjärtedjur om hur ett ansikte kan bära med sig en berättelse om ett livsöde. Hon skriver om den unga flickan Lola:
”Lola kom från södra delen av landet, och man såg på henne att det var en trakt som var alltjämt fattig. Jag vet inte var, kanske på kindknotorna, eller runt munnen, eller mitt i ögonen. Sådant är svårt att säga, lika svårt om en trakt som om ett ansikte. Varje del av landet var fortfarande fattig och det syntes också i varje ansikte. Men Lolas hemtrakt, som man såg den på kindknotorna, runt munnen, eller mitt i ögonen, var kanske fatigare. Mer trakt än landskap.”

Ansiktsigenkänning kan matcha former på en bild med former från andra bilder och visa likheter mellan ansikten. Men än så länge är det långt kvar till dess tekniken också kan visa på en människas inre, hennes längtan och drömmar, och de spår som livet satt i hennes själ.
 

Läs mer i Aftonbladet om varför Foki blivit så oerhört populär och varför det är tjejerna som tagit makten i bloggvärlden. Forskaren Simon Lindgren, vid Umeå universitet, menar att gator och torg är pojkarnas domän, de åker skateboard och hänger vid korvkiosken. Flickorna intar i stället en privat och intim arena, menar Simon Lindgren i intervjun och det för med sig att de kan ta makten över bloggvärlden.

Möjligheten att lämna kommentarer på nätets nyhetsartiklar och bloggar har blivit en allt mer viktig del av demokratin, menar skribenten och bloggaren Helena Palén Olofsson. Hon skriver på Newsmill "Kommentarerna under artiklarna är russinen i kakan. De är nätets syre."

Besökarna på Västerbottens Kuriren är också med och kommenterar artiklar och blogginlägg.  Nu senast när artikeln Jägare blev själv jagad av björn berättar om hur en jägare råkade reta upp en björn. Kommentarerna som kommer in handlar till stor del om hur man som jägare ska agera när en björn dyker upp.

Också till artikeln om Lyckselekören Team Pontares framgångar i Körslaget, Lyckselekörens filmkyss vann publiken kommer det in många kommentarer. Några positiva som "Hoppas alla förstår vidden av denna framgång! Stäng affärer skolor dagis ja allt på måndag 15.30 och ge er ut på torget och fira detta underbara gäng! NI ÄR BÄST!!!".

Men där finns också någon negativ: "Dessvärre måste jag säga att ikväll var det ett rejält bottennapp för Pontare,och då speciellt TopGun-låten som slaktades rejält.Det var både falsksång och rätt så otajt."

Dessa möjligheter till kommentarer är viktiga för en län som Västerbotten. Här ger VK alla som har tillgång till nätet en möjlighet att finnas med i debatten och samtalet i samhället.

Avatarer i det virtuella Umeå
En avatar är en karaktär eller rollfigur som används i rollspel och virtuella världar. Det finns massor av avatarer skapade här i Umeå fast du ser dem bara när du kopplar upp dig mot internet och följer de Umeåbor som deltar i rollspelen på nätet. Två av de största är World of Warcraft och Sims men själv hänger jag mest i Second Life, en virtuell värld där jag genom datorn möter avatarer skapade av människor som liksom jag är uppkopplade mot internet.

Flera universitet och företag har redan byggt verksamheter i Second Life och här i Umeå ser vi  att museologistudenterna bygger utställningar i den virtuella världen. HUMlab vid Umeå universitet har också under flera år haft projekt för att utforska Second Life för undervisning. Umeå kliver allt mer in i den digitala virtuella världen.

Virtuella kyrkor
Där i Second Life finns affärer, skolor, museer, nöjespalats och musikscener men också virtuella kyrkor och ibland händer det att jag tittar in anglikanska kyrkans katedral. Där firas det gudstjänst flera gånger i veckan, men ingen av oss behöver ta oss dit med bil, cykel eller buss. Vår bredbandsuppkoppling är vägen in till den virtuella gudstjänsten och själv kan jag sitta hemma i pyjamas om jag vill fast jag deltar med min avatar i böner och psalmsång.

Dessa nya virtuella världar väcker många frågor. När ungdomar konfirmeras i Svenska kyrkan brukar de få i uppgift att gå ett visst antal gånger i gudstjänster. Men räknas det om en konfirmand skulle vara med om en virtuell gudstjänst i Second Life? Och om välsignelsen läses över konfirmandens avatar biter den då också på konfirmanden som sitter vid datorn? Kan välsignelsen färdas genom internet?

Kommer en vigsel i en virtuell värld att bli giltig i det verkliga livet? Kommer kyrkoherden i Umeå stadsförsamling att kunna närvara i Second Life med sin avatar och leda en vigselförrättning mellan två avatarer? Gäller då vigseln enbart för avatarerna eller blir den också giltig för de personer som styr avatarerna?

Här nedan är en film från anglikanska kyrkan där avatarer firar påskgudstjänst.

Virtuella skolor
Och om den unge eleven också deltar i någon skolutbildning via en virtuell värld, gäller då den virtuella examen också i vår verkliga värld? Skulle man kunna läsa in Matte C på Second Life istället för på komvux i Umeå?

Virtuellt kommunfullmäktige
Kommer politiker i Umeå kommunfullmäktige att kunna sammanträda i Second Life eller annan virtuell värld och ta beslut där? Måste de i framtiden mötas fysiskt för att besluten ska gälla?

Den virtuella banken en räddning för glesbygden
Kommer jag i framtiden att kunna sälja mitt hus genom min avatar i en virtuell värld och räkna med att försäljningen blir juridiskt bindande? Kommer jag att kunna gå in i en virtuell bank med min avatar och låna pengar som jag sedan kan spendera i det verkliga livet? Innebär det att glesbygden i Norrland skulle kunna återfå sina bankkontor?

Ny forskning kring virtuella världar
Vårt experimenterande med virtuella världar och avatarer lockar forskarna, och det är bra. För att förstå vad som håller på att hända med oss måste vi skapa kunskap kring dessa nya vanor. Därför är det bra att ett forskningsprojekt vid Umeå universitet, ”Pinocchio går i kyrkan”, under handledning av professor Jørgen Straarup, nu kommer att bidra kring detta. Forskningsprojektet handlar om avatarers religiösa liv och har precis fått nära 3 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att undersöka hur religion tar plats i virtuella världar.
 

Vad döljer sig bakom textmolnet? Tre namn sticker ut och återkommer ofta i inläggen: Kari, Floberg och Siken. Kari Eloranta är tränaren som enligt supportrarna inte klarar av att coacha laget inför denna match (Eloranta är också självkritisk efter matchen, se intervju och se kommentar). Jonas Floberg är forward som får kritik för att han inte gör mål. Siken är målvakten Thomas Sehlstedt vars insatser under främst första perioden av matchen ifrågasätts av supportrarna vid datorerna.

Och textmolnets ord ”fan”, ”jävla”, ”sjukt”, ”dåligt”, ”helvete” och ”satan” säger något om känsloläget hos supportrarna just denna kväll. Det går tungt för Umeås älskade hockeylag och på nätets forum skriker supportrarna ut sin förtvivlan.  

Politiker som textmoln
På samma sätt testar jag kommunalrådet Lennart Holmlund (s) och folkpartiledaren Britt-Marie Lövgren (fp). Båda är välkända Umeåpolitiker och bloggar flitigt på Västerbottens Kuriren. Alla deras blogginlägg finns tillgängliga på vk.se så jag kopierar vad de skrivit under oktober 2009 och kör deras tankar genom Wordle.

Lennart Holmlunds blogg som textmoln, oktober 2009:

Britt-Marie Lövgrens blogg som textmoln, oktober 2009:

På det här sättet kan man använda Wordle för att få en grafisk representation av en text i form av ett textmoln. Det är självfallet ingen genomgripande analys av en text man får ut men den grafiska bilden kan ändå ge idéer och ingångar till texten eller texterna.

Textmoln som metod i skolan
Det skulle vara intressant att se hur lärare skulle kunna använda textmoln tillsammans med sina elever. Man kan tänka sig att eleverna får köra sina egna arbeten i Wordle eller göra analyser av politikers tal eller klassiska texter. Bara fantasin sätter gräns.

Som en hjälp på vägen har jag själv testat att köra Markusevangeliet genom Wordle. Så håll till godo med en liten bibelvandring i form av en grafisk representation av Markusevangeliet som textmoln:




Den som skapat Wordle är Jonathan Feinberg, programvaruutvecklare på IBM Research.

 

Men också internet har blivit en viktig plats när unga behöver bearbeta sin sorg, inte minst genom och skicka en hälsning till den som gått bort. Eftersom så gott som alla unga har ett användarkonto på någon sajt eller en egen blogg med en gästbok kan man gå in och skriva hälsningar också efter det att personen inte längre är i livet. Vi ser hur det händer just nu på Apberget i samband med bilolyckan.

Minnesfilmer på Youtube
Det är också vanligt att man klipper ihop minnesfilmer och lägger upp Youtube. Med dagens teknik är det enkelt att sätta samman en film med bilder av den som gått bort, ofta med musik till och sedan lägga upp den så andra kan få se.

Veckorna efter att den unga flickan Engla Höglund mördades lades nästan 200 hyllningsfilmer om henne upp på Youtube. Mordet på den 10-åriga flickan väckte starka känslor och för många blev filmsajten Youtube en plats där man kunde uttrycka sin sorg och saknad.

- Jag kände att jag ville göra något för att visa min sorg. Att lägga upp en minnesvideo på Youtube var då en självklarhet. Det är mitt sätt att uttrycka mig och sända ut budskap till världen. Jag gör videor om sådant som berör mig, det är då jag tror att filmerna blir som bäst, berättar en av de som lagt upp en hyllningsfilm för mig när jag intervjuade henne i våras.

Dessa hyllningsfilmer är mycket populära. Filmerna om Engla har idag setts hundratusentals gånger på Youtube.

Samma ser vi hända i efterspelet kring mordet på den unga flickan i Stureby i Stockholm. En mängd hyllningsfilmer till henne finns idag på Youtube och det sista inlägg hon själv skrev i sin blogg har fått över 2000 kommentarer av såväl folk som kände henne som de som enbart är berörda av den tragiska händelsen.

Internet blir på så sätt en viktig plats för allt fler för att bearbeta sorgne och saknaden. 

Hur handskas med minnesplatserna
Men allt fler börjar nu diskutera hur vi ska handskas med de konton på nätet som blir kvar efter ett dödsfall. Ett exempel på den debatten är en artikel i Dagens Nyheter där Eva Svedmark, forskare från Umeå, uttalar sig.

- Sorgen bär man alltid med sig, men omvärlden kanske inte ser det. På internet finns det andra som kan dela ens sorg, säger hon i artikeln.

För anhöriga kan det vara svårt att veta på vilka sajter som den avlidne haft konton och man kan också vara osäker på hur man ska handskas med dessa. Men många unga har redan funnit sitt sätt att hantera situationen. De går helt enkelt in på den avlidens blogg eller användarsida och skriver in en sista hälsning. Vila i frid. R.I.P - Rest in peace.

Uppdaterat: Västerbottens Kuriren har på nyhetsplats också uppmärksammat att den tragiska olyckan får genomslag i hälsningar på internet.
 

Helt enkelt: det man vill är att göra mobilen ännu starkare i våra liv som ett verktyg för att bygga sociala relationer, som ett medel för att bygga broar mellan människor.

Och det är ju ganska smart, kan man tycka. Vårt behov av att tillhöra en grupp, av att ha vänner, av att veta att det finns de som tycker om oss är stort och mobilen hjälper oss att bekräfta och stärka dessa livsnödvändiga relationer.

Så nu kör Telia MMS-kampanj i samband olika högtider. Förutom jul, påsk och midsommar har man valt ut halloween. Ja, precis, halloween och inte allhelgona. Tanke bakom det valet är kanske att målgruppen för MMS:andet är yngre och bland dessa har man starkare känsla för halloween än gamla traditionella allhelgona. Jag vet inte om det är riktigt, men i vart fall så kan man göra halloween-MMS, men inte allhelgona-MMS.

Jag testade Telias tjänst ifjol och jag går in i år igen för att se hur den utvecklats.

Så här blir det i år när jag tar mig an MMS-tjänsten inför allhelgonahelgen. Men eftersom Telia enbart erbjuder halloween-symboler så hamnar jag i skräck-avdelningen när jag med  funktionerna på Telias sida väljer bland olika detaljer som pratbubblor, rött blod, gröna ögon och allt möjligt annat som hör halloween till.

Ifjol la jag märke till att det saknades kyrkliga symboler kring jul och påsken på Telias MMS-sida. Nu ett år senare lider sajten samma brist på dessa traditionella bilder och symboler. Tomten till julens MMS kan jag välja, men inga krubbor och Jesusbarn. Sår och skavanker kan jag välja till halloween, men inget som kopplas till allhelgona.

Den värvade amerikanen Jesse Schultz analyseras, de finska spelarna kommenteras, domarens insatser får en ordentlig genomlysning och några vill också diskutera vilken pub man ska samlas på inför hemmamatcherna.

Kittar samman supportrarna
Hockeyforumet på nätet kittar samman kärnan av de som följer Björklövens säsong. Men inte bara kärnan, utan också en mängd övriga fans som inte skriver egna inlägg utan nöjer sig med att läsa andras kommentarer. 4098 medlemmar är registrerade på detta forum. Sammanlagt har det skrivits nästan 600 000 inlägg och den som varit mest aktiv har skrivit över 29 000 inlägg (ett snitt på nära 13 om dagen).

Kyrkfolk och jazzdiggare på nätet
Tänk om de som gick i kyrkan eller de som var med på Jazzfestivalen skulle kunna vara lika kloka och göra samma sak. Tänk om Umeås gudstjänstfolk skulle skapa sig ett forum där de pratade på samma sätt. Det skulle förmodligen också kunna bli upp mot 4000 personer, kanske ännu fler. Om hockeyälskarnas forum heter The Club Is Mine skulle kanske ett sådant forum kunna heta The Church Is Mine och gjorde Umeå Jazzfestivals besökare samma så skulle de kunna starta The Jazz Is Mine.

Vilket surr vi skulle få inte bara om hockey utan också om kultur och andlighet här i Umeå! Tänk om gudstjänstfolket på samma sätt som Björklövens supportar skulle skriva 600 000 inlägg om prästernas predikningar, om värvningen av nye kyrkoherden i Umeå Stad, om psalmerna, om bönerna, om ljuständningarna och om var man skulle träffas för kyrkfikat.

Och tänk om jazzfolket gjorde likadant. Vilken uppvärmning vi skulle få inför Jazzfestivalen. Vilka publikreaktioner och recensioner vi skulle kunna få delta i. Ja, verkligen delta i eftersom alla kan vara med på forumet och diskutera.

Viktigt snack
När en av deltagarna på hockeyforumet efter vinsten över AIK skriver ”Mycket viktig seger bra kämpat och pucken studsade äntligen vår väg för en gångs skull i år” så är det en del av ett viktigt snack för att hålla hockeyn vid liv i Umeå.

På samma sätt skulle det behövas ett levande snack på nätet för att än mer göra såväl kyrkliv som jazzliv levande och aktivt här i stan.
 

Skolan måste hjälpa eleverna till djupare kunskap
Ross Todd har ett skarpt och tydligt budskap. Han menar att det är bra att eleverna får datorer. Det är bra att de kan surfa på nätet. Men skolan, lärarna och skolbiblioteken får inte överge eleverna utan måste hjälpa dem att gå på djupet så att de inte stannar vid att bara skumma informationsflödet ytligt.

Med sin erfarenhet som lärare och skolbibliotekarie visar sig professor Ross Todd ha en förmåga att möta lärarna i Umeå exakt i den situation där de just nu befinner sig. Gymnasieelever i Umeå får sedan ett par år tillbaka egna bärbara datorer av skolan. Det är en fantastisk möjlighet och förutsättningarna finns för ett kreativt lärande, menar Todd. Men han förstår också att lärarna kan vara konfunderade och frågande inför hur dessa elevdatorer ska användas.

Surfar för ytligt
När Ross Todd berättar om vardagssituationer från olika klassrum nickar lärarna i aulan igenkännande. Flera av exemplen handlar om att eleverna inte använder internet på ett bra sätt. De surfar för ytligt. De skapar inte kunskap. Lärarna lyssnar intensivt på vad Ross Todd säger och de fortsätter nickar instämmande. Men Todd tar inte den enkla vägen ut. Han säger inte att datorerna ska bort från undervisningen. Hans budskap är ett helt annat. Skolan ska aktivt stötta eleverna i att finnas på internet. Skolan ska öppna sig för nätet, men samtidigt hjälpa eleverna att hantera informationsflödet mycket mer aktivt och kreativt.

–    Vi måste gå längre än att bara lära eleverna hitta saker på internet. Vi måste ge dem förmågan att vara kreativa. Vi måste vandra med eleverna på deras väg genom den information de möter på internet, säger Ross Todd och blickar ut över de lyssnande lärarna.

Eleverna härmar ekorrar
Enligt Ross Todd överger skolan alltför ofta eleverna när de ska forska och skriva kring något ämne. Han beskriver situationer där eleverna får en uppgift och när de två veckor senare kommer tillbaka visar det sig att de bara ägnat all tid åt att samla in information. Eleverna har inte gjort annat än härmat ekorrar. De samlar in och samlar in, men utan vägledning har de svårt för att skapa kunskap av det insamlade materialet.

Ross Todd beskriver det som att eleverna är duktiga på att transportera information. De kopierar och klistrar in, de hämtar upp fakta och texter från internet som de sedan presenterar för läraren. Men skolan måste hjälpa eleverna komma längre, betonar Todd flera gånger under sin föreläsning. Skolans uppgift är att få eleverna att förstå hur de inte bara kan transportera information utan också transformera, omvandla, den till djupare kunskap.

Skolan tar till sig den digitala världen
Det handlar alltså inte om att säga nej till datorer, internet och informationsflödet. Tvärtom ska skolan och skolbiblioteken ta till sig den digitala världen.

– Men vi måste hjälpa eleverna att använda den värld på internet där de redan är. Men tyvärr är att skolan i alltför hög grad bortkopplad från informationsvärlden på internet, utbrister Ross Todd.
Ross Todd menar att internet inte alls behöver vara fördummande och passiviserande. Tvärtom hävdar han att unga använder nätet på ett mycket kreativt sätt. De samarbetar med varandra, de bloggar om vardagsliv och samhälle, de skapar nätverk, kommunikation, samarbete och kreativitet.

– Och det är ju just detta som vi i skolan vill lära dem, säger han och blickar ut över pedagogerna i aulan som hela tiden lyssnar mycket aktivt.

Lär eleverna blogga
Gymnasielärarna som denna förmiddag följer Ross Todd får inte bara med sig en teoretisk inblick i den utmaning som internet ställer skolan inför. De får också en mängd handfasta praktiska tips och råd på vägen.

– Vi kan lära våra elever att blogga. Rätt använd ger bloggen en möjlighet att lära sig vara kritisk, analytisk och reflekterande, föreslår Ross Todd som ett exempel.
 
Sedan går han snabbt igenom hur Wikipedia kan användas för att publicera elevernas texter och hur klassen skulle kunna använda Twitter för att tillsammans reflektera kring lärandet.

Sammanfattningsvis menar Ross Todd att det inte är datorernas och internets fel om eleverna missar att lära sig och skapa kunskap. Det som måste till är en pedagogisk grundsyn och metoder som hjälper  eleverna att gå på djupet för att omvandla informationsflödet till aktiv kunskap.
 

I mitt förra blogginlägg skrev jag om nödvändigheten av att följa dessa mer ljusskygga verksamheter för att se och förstå vilken betydelse de har för såväl kriminalitet som vardagsliv i Umeå.  

Att båda lokaltidningarna på samma dag toppar med bevakning kring nätets kriminella delar i Umeå är mycket bra. Fortsätt så VK och VF.

Vi ser hur allt fler grupper i samhället använder internet för att sprida sin verksamhet. Och många lyckas bra. Umeå universitet värvar nya studenter med kampanjsidor där livet som student visas upp. Fräscha grepp för att lansera Umeå som studentstad.

Kampanjen för Umeå 2014 är på samma sätt en lyckad internetsatsning fördelarna med Umeå som kulturhuvudstad visas upp. Också detta är fräscht för att lansera Umeå som kulturstad.

När nu VK skriver om Umeå-prostitution på nätet väcks frågan om också denna verksamhet växer när den nu använder sig av internet. Är vi på väg att få mer prostitution i Umeå när tjänsterna finns utlagda på internet? Någon klar undersökning om detta finns inte och det är förmodligen mycket svårt att mäta.

Men det vi ser är att internets möjligheter används av såväl ljusa som mer skumma verksamheter i staden. För att förstå hur Umeå växer och vad som händer i kommunen är det därför viktigt att studera internet ur alla dess perspektiv.

Skulle vara intressant om VK följer upp detta också med ett reportage om droghandlen via internet i Umeå. Här finns det förmodligen mycket att rapportera om.

Lansering via internet
Den här mjölktävlingen har också lanserats via internet och under hösten har man kunnat se filmer på Youtube från de olika deltävlingarna. Men att finnas på nätet innebär också utmaningar. Utvecklingen på internet präglas av ett snabbt tempo och man måste ha en aktiv omvärldsbevakning för att förstå var konsumenterna befinner sig, menar Anna Norrgård, lokalmarknadschef på Norrmejerier.

– Mjölkhävartävlingen lanserades inte via Youtube, men däremot är  Youtube en bra plats för streamad video, där många funktioner som konsumentkommentarer och rankning redan finns. Youtube är också enkel att integrera med vår egen sajt.  Genom att lägga ut Youtubeklipp på vår sajt ville vi skapa möjligheter för norrlänningarna att följa dramatiken från start till final. Dessutom vet vi att vi får en större spridning av klippen genom att lägga ut dem via Youtube, berättar Anna Norrgård.

Sprids via Youtube
På Youtube hittar man bland annat Norrmejeriers tv-reklamfilmer om mjölk med en bonde i overall som talar till sina kor på ett vänligt sätt. Det här är filmer som uppenbarligen blivit populära eftersom de läggs ut av privatpersoner på nätet. Att filmerna läggs ut på detta sätt har Anna Norrgård inget alls emot.

– Det är ju härligt om våra reklamfilmer sprids via våra konsumenter. Det är ju så informationsspridningen på webben ser ut idag, och det är då den blir som mest trovärdig också. Vi är alltså enbart positivt inställda och tycker att det är fantastiskt att våra konsumenter är så pass engagerade och sprider vårt budskap vidare, menar hon.

– Vi såg för några veckor sedan att våra konsumenter bland annat via bloggar drog parallellen mellan Idol-Tove och våra reklamfilmer där hon medverkar. Sedan vår reklamfilm med henne lagts ut på Youtube har antalet besökare drastiskt ökat. Över 4000 besökare har tittat på reklamfilmen sedan den lades ut för en vecka sedan, berättar Anna Norrgård.

Över 200 000 besök
Överlag använder Norrmejerier internet för att lansera sina tävlingar och göra dem tillgängliga för fler. På så sätt kan webben bli en viktig del i kampanjen.

– Norrlandstestet var till exempel en stor succé, som fick viral spridning i hela världen och som fortfarande lever i flera kanaler, efter flera år, helt utan kampanjstöd. I snitt har varje användare varit inne 11 minuter och vi slutade att aktivt följa antalet besökare när vi passerade 200 000 besök, berättar Anna Norrgård.

– Utmaningarna är att hänga med i det snabba tempot och förstå var våra konsumenter befinner sig. Det som är inne idag, kanske är ute imorgon, menar Anna Norrgård.

Viktigt med trendspaning
För att förstår hur sociala medier och internet kan fungera i samband med marknadsföring följer Norrmejerier utvecklingen på internet. Man menar att det är viktigt för att förstå hur budskap förs vidare i dagens medielandskap.

– Vi har en allmän trendspaning på vad som händer på webben. Vi jobbar målmedvetet med webben och hur vi på bästa sätt ska använda oss av den som kommunikationskanal.Vi försöker att ha koll på vad som händer på nätet, vi testar, utvärderar och reviderar allt eftersom vi lär, berättar Anna Norrgård.
 

Problemet med fylle-sms är att mobilen spränger rummets gränser. Innan mobilen var rummet något som vi kunde se väggarna på. Men idag är rummet något annat. Det virtuella tränger in i det fysiska och omdefinierar vad som är en plats, vad som är ett rum och vad som är närvaro.

Rummet utvidgas
Krogen var förr ett slutet rum. Det som hände där inne hände mellan de som var fysiskt på plats och då gick det ganska bra att hantera. Men med mobilen som verktyg dras idag också den som inte är fysiskt närvarande in till detta krogrum. Då uppstår något nytt, rummet utvidgas. Det kan bli ett spännande möte. Men det kan också bli värsta ångesten.

Samma sak ser vi på julafton när vi skickar julhälsningar via sms. Julen 2008 slog vi nytt rekord med skickade julaftons-sms. Bara via Telias nät skickades 19,8 miljoner sms mellan julklapparna och gröten.

Julrummet förändras
Därigenom förändras julen som gemenskapshögtid. Från att ha varit enbart en släkthögtid blir den nu också mer av kompishögtid. Inte för att vi kanske börjar fira med våra kompisar och vänner, men med ett ökat sms:ande under julafton så dras vännerna in i julfirandet. Även om de inte är fysiskt närvarande så ger vi via sms våra vänner en del av vår julaftonstid. De blir närvarande i vårt julrum.

När vi framöver kommer att använda oss än mer av bildmeddelanden kommer detta att bli ännu mer påtagligt.

Vårt användande av mobiler och sms skapar nya förutsättningar för vårt sätt att leva. Det sker idag ända in i hur vi definierar vad som är en plats och vad som är närvaro.

Arkitekternas uppgift kring rummets gränser
En yrkeskår som måste ta hänsyn till detta framöver är arkitekterna som ritar våra rum. I framtiden blir det en självklart att också den som inte är fysiskt på plats ska kunna vara med i gemenskapen med hjälp av ny teknik. Hur ritar man en lägenhet för att bygga in detta på ett naturligt sätt? Hur designar man en krog? Hur utformar man ett kyrkorum? Framtidens arkitekter kan redan idag börja med att ta utgångspunkt i fylle-sms och fundera över vad dessa innebär för rummets gränser. 
 

Trust in Lust

Vibratorringar och massagestavar
Det som säljer bäst är en vibratorring, massageoljan sweet och en massagestav som kostar nästan tusen kronor. Sexleksakerna säljs både i butikerna och på webben och inte minst webbshopen har blivit uppskattad där avdelningen för sexhjälpmedel är en av de mest besökta.

”Vår satsning på sex- och lustprodukter har varit viktig för att visa att vi är ett öppet företag med en bred syn på hälsa. En vanlig reaktion hos kunder är att det känns bra att kunna köpa dessa produkter på Apoteket istället för att behöva gå in i en sexshop, där man kanske inte känner sig så bekväm”, menar Elisabet Linge Bergman.

När Apoteket öppnar upp för att hjälpa människor till god hälsa med sexhjälpmedel så är det också ett bidrag till en ökad öppenhet för människor att för andra erkänna sin sexlust. Lite mer avspänt och inget mer smusslande.

Sex och småbarnsföräldrar
Jag ser detta också på nätsajten Familjeliv. Där skriver mammor och pappor, småbarnsföräldrar och gravida om färg på spjälsängen och hur det är att få en vinterbebis. Men på det öppna forumet hittar jag också en mängd trådar om sexliv. ”När onanerade du senast?”, frågar en man, som är pappa till flera barn, de andra vuxna som besöker sajten.

Och på frågan ”Hur kåt är du?” ska dessa småbarnsföräldrar gradera sin lust på en skala 1 – 10. När jag skriver detta har frågan legat upp drygt en månad och hittills har det skrivits in 189 inlägg som lästs 8102 gånger. Minst sagt en välbesökt diskussionstråd med andra ord.

Stolt mamma
En av de som skriver om sin kåthet presenterar sig som ”Stolt mamma med trygg sambo mitt i familjelivet som kör runt barnen till deras olika aktiviteter.” Hon berättar för de övriga småbarnsföräldrarna och andra medlemmar på sajten: ”Sambon är inte hemma från jobbet än, så jag funderar på att ställa fram några värmande massageoljor på hans sängbord innan jag går och lägger mig, och så hoppas jag på att han väcker mig genom att smörja in mig med dem i natt…”

En annan kvinna skriver: ”10+ Sambon slutar kl 18. Maten klar när han kommer hem, äta fort och sen sängen..... om vi hinner dit.”

Men någon berättar också om sin ensamhet och avsaknad av sex. ”just nu måste jag få säga 1 på en skala från 1-10 av 2 olika anledningar:  1. är fruktansvärt utmattad, trött och har varit i några dagar.
2. det är inge kul att vara kåt om man är ensam hela tiden! (då menar jag utan partner alltså) och att jag inte har en sådan får mig att känna mig ful och då är det mindre chans att bli kåt ^^'”

Nya värderingar i sängkammaren
Öppenheten kring sexlust blir allt större. Och nätets möjlighet till att välja om man vill vara anonym gör det allt mer acceptabelt att för andra berätta om hur man har det i sängkammaren. Utan nätet skulle den här förändringen av öppenheten kring sexliv aldrig ha gått så fort.

Så kan vi se hur internet och nya medier, hur ny teknik, förändrar och påverkar våra värderingar ända in i sängkammaren. 
 

Frågorna som tas upp på sajten är konkreta och direkta. Har det hänt dig? Hur går en anmälan till? Känner du någon utsatt? Hur påverkas barn? Är det du som slår?

På sajten finns också en möjlighet att direkt sudda ut webbhistoriken så att det ska bli svårare för andra som anänvder datorn att kunna upptäcka att man varit inne på Polisens kampanjsajt.

Hela upplägget signalerar allvar och djup respekt för den som utsatts för brott. Ett bra sätt att använda nätets möjligheter till kontaktskapande.

Leva utan mobil
För ett år sedan bad vi inom projektet UmeåLive vid Umeå universitet en grupp människor leva utan mobil för en vecka. Det innebär ett liv utan sms. Utan musik via mobilen. Utan att kunna ta bilder med mobilkameran. För många helt otänkbart. För oss ett spännande experiment för att testa hur vardagen förändras när den blir mobillös. Flera i gruppen berättade efteråt om hur de verkligen upplevde ett större lugn, att vardagen blev mindre stressig, när de inte hade mobilen med sig överallt.

Att få ha makten över tekniken och inte vara styrd av tekniken, blir allt mer viktigt för allt fler. Att söka mediefasta. Att koppla ner. Att logga ur.