Den virtuella världen Second Life stänger ner sin värld för unga under 18 år. Istället ska 16 – 18-åringarna erbjudas att vara med i ”vuxen-Second Life”. Nu växer protesterna mot detta eftersom Second Life för vuxna också innehåller så kallat ”mature” innehåll, inte minst världar där deltagarna möter varandra för att ha virtuell sex.

Second Life är en av de mest kända sociala virtuella världarna på internet. Den har lockat miljoner människor världen över att skapa sig en avatar, en slags rollkaraktär, och med dessa avatarer träffas för att samtala, gå utbildningar, vara med på konserter, gudstjänster och föreläsningar.

Men på Second Life finns också en hel del sex-mötesplatser och föräldrar till barn som är med på de ungas Second Life protesterar nu kraftfullt mot beslutet att slå samman världarna.

Här i Sverige är det inte många ungdomar som är med i Second Life så sammanslagningen är egentligen inte någon aktuell fråga för svenska förhållanden. Det intressanta för oss är istället de uppenbara svårigheter som Second Life har haft med att driva en ungdomssajt. Trots att många unga gärna rör sig med avatarer i dataspel så lockar inte den mer sociala virtuella världen Second Life.

Kanske är det konceptet med avatarer som inte längre fungerar. På Second Life är man anonym och man berättar sällan vem man är i ”first life”. Själv heter jag Stones Halderman på Second Life, bara några få känner mig som Mikael Hansson. Men på Facebook vet alla vem jag är, att jag heter Mikael Hansson och vad jag ätit till middag idag.

Kanske är det anonymiteten som inte lockar ungdomarna. Facebook har lärt oss att stiga fram med våra namn och riktiga profilbilder, medan man på Second Life fortfarande ska dölja sig bakom en signatur och en påhittad avatar. Kan det vara så enkelt att ungdomar idag föredrar att inte vara anonyma när man ska agera i sociala världar på internet? Och att det är just anonymiteten som skapat motståndet mot ungdomsdelen på Second Life?