Sedan jag kom hem från Kiruna så har det varit full fart. På dagarna så har jag jobbat med vedhögen och på kvällarna politik. Men Tisdagen började i lugn och ro med att jag och Baxa låg i soffan och slöade oss. Vi trivs tillsammans.

Den som inte var lika positiv till vår slöa stund i soffan var Turbo. Som hela tiden låg på vardagsrums golvet och blängde avundsjukt på oss. Han brukar nämnligen vara den som är i centrum när jag hälsar på mina föräldrar. Han har sin plats bredvid mig på soffan och skulle jag inte klia honom så brukar han påminna mig med sin tass som krafsar mig på armen och kräver mer.

Tisdag kväll var det politiskt möte och Onsdagen fortsatte med vedhögen för att övergå i politiken på kvällen igen. Den seger vi vann i Vilhelmina skapar ansvar och arbete men det var det vi gick till val för. Alltså att få ansvar över kommunens framtida utveckling. Bollen ligger hos oss och därmed också ansvaret. Jag träffade en framträdande politiker från den nya oppositionen i kommunen och han tyckte att vi skulle fundera över vår valseger och varför det blev som det blev. Jag replikerade med att han kunde ju skicka över deras utvärdering så kunde vi ju läsa den. Han företräde ett parti som halverades i kommunvalet. Så där funderades säkert en hel del över vad som skett.
En morgon när jag var på väg till Storsele så hade halkan fått sitt första Öst-stats offer. En Polsk lastbil som i halkan hade kört av vägen och slagit i diket hårt. Men efter uppdragning ur diket och en korv på Statoil så bar det iväg igen. Konstigt att man från Polisens håll tillåter att en sådan färd fortsätter med tanke på att alla strålkastare i fronten på ekipaget såg ut att vara i ordning. Men ordet är nog maktlöshet.

Fredagskvällen blev lugn och jag proveldade i öppenspisen och tittade på en film. Idag har jag lagat lite köttfärs sås med makaroner och tvättat. Nu sitter jag vid datorn och funderar över hur jag ska fortsätta min Lördag. Kanske det är läge för att raka sig, fortsätta med lite städning och förberedelser inför vintern.
Så nu är jag ikapp. Vi hörs senare!