Den obotliga människan

Män, maskulinitet, krig och konflikt – Louisiana museum

Av , , Bli först att kommentera 0

Recension av Män och maskulinitet och krig och konflikt
vid Louisiana Museum, Humlebaek, Danmark
26 maj 2018-16 september 2018

Louisiana museum av modern konst firar 60 år, öppnades 14 augusti 1958, genom att ställa ut en del av den konst som finns i deras samlingar (ca 4000 verk). De visar verk båda från museets barndom till i dag. De har valt två olika typer teman för sin jubileumsutställning, De två teman är: färg, form o textur samt män o maskulinitet och krig och konflikt.

Gemensamt för de två utställningarna är det postkrigiska efter WWII och mer nutida konflikter samt sökandet efter en ny sorts manlighet samt en modern formgivning baserad på struktur. De är varandras motsatser men det finns ett samspel. Jag kommer fokusera på det sistnämnda temat.

Det visas en spännvidd i konstformerna video, olja, fotografi, tekning och skulptur mm vid presentationen av utställningen män, maskulinitet, krig o konflikt som rent rumsligt är uppdelad.

Vi vet sen lång tid att krig skapar trauman (PTSD) hos både offer och förövare samt hos åskådaren. Det finns även något som kallas sekundärt trauma(anhöriga och vänner drabbas) som liknar det som brukar kallas för medberoende. Konsten i konflikter har i alla tider fungerat i motstånd samt som terapeutiskt katalysator. Att sätt ord eller bild på sina tankar och känslor blir ibland befriande och helande.

I utställningen om män och maskulinitet finns ett sökande efter en annan sorts manlighet än den militära, där en tillåter sig visa känslor. Det görs försök att utforska det kvinnliga som motsats till det manligt militära och krigiska. Några reflektiva frågor uppstår med tanke på den nationalistiska samhällsutvecklingen i Europa idag. Behövs motsatser? Hur påverkar föreställningen av motsatser? Har motståndet mot det kvinnliga skapat en nationalistisk maskulinitet?

I krig och konflikt delen av utställningen visas en konsekvensen av krig med förstörelse men också hur en mer nationalistisk approach skapar en konflikt med ett vi och dem. Den som utsätts för yttre tryck sluter sig (på individ-, grupp- och samhällsnivå) och den som sluter sig blir mer ortodox och fundamentalistisk

Det finns verk av bl.a. Shilpa Gupta, Dennis Oppenheim, Bruce Nauman, Marina Abramović / Ulay, Anselm Kiefer, Georg Baselitz, Pamela Rosenkranz, Ugo Rondinone og Francis Bacon.

Efter att ha sett KAOS (kvinnor, Aktivism och Organisering av Samhällen) på Kvinnohistoriska museet i Umeå om kvinnors kamp mellan 1789-1914 (16 juni 2018 – 28 april 2019), dvs fram till starten av WWI, kan jag konstatera att utställningen på Louisiana gav ett än mer komplett perspektiv iom att den fokuserar på tiden efter WWII.
Tycker att har ni möjlighet så åk först till Louisiana museum i Danmark och sen till Kvinnohistoriska museet i Umeå.

Som människor har vi i grunden samma drömmar,behov och önskemål sen kvittar det vilket kön vi har, vilken hudfärg, etnisk bakgrund eller nationell tillhörighet vi råkar tillhöra och/eller identifiera oss som. Det absolut viktigaste är att vi ser varandras erfarenheter och förmågor och att vi lär oss komplettera varandra.

Bli först att kommentera

#metoo och vikten av att berätta om trauman

Av , , Bli först att kommentera 0

#Metoo har skapat en rörelse av sällan skådat slag och sänder rejäla svallvågor som kan liknas vid en ketchupeffekt som innebär att vi män måste lära oss simma. #Metoo berör egentligen bara sexuella trakasserier och övergrepp där män utsätter kvinnor men begreppet trauman är så mycket bredare och drabbar alla människor men vi hanterar dem väldigt olika.

Det är viktigt att människor berättar om och sätter ord på sina upplevelser särskilt efter trauman. Även ifall berättande sker ”för byrålådan” så är den lika viktig för det handlar om att en själv ska sätta ord på tankar o känslor. En del vill skriva långa romaner andra kanske gillar sångtexter eller komprimera haikuliknande texter, oavsett vilket så är det den enskilda personens bearbetning som är viktig.

Det finns de som ”stänger av” o sluter sig som en mussla, vägrar berätta eller berättar fragmentariskt, de kommer få stora problem med tillit,  intimitet, sexualitet o relationer.och det de varit med om kommer sätta spår i och påverka anhöriga negativt.

Det är bara i reflektionen som verklig förändring kan ske och därför bör alla människor, oavsett kön, få erövra verktyg till en sådan reflektion.

Bli först att kommentera

Berättandets läkande kraft

Av , , Bli först att kommentera 1

fr mitt fb inlägg 5 nov

 

Varje människa har en historia o hen äger sin egen historia. Viktigt också att ha kunskap om trauman o läkningsprocesser.

Berättelserna som kommer under #metoo är viktiga i en läkningsprocess för den drabbade.

Viktigt också med kunskap om hur man bemöter människor som drabbats av trauman.

Det finns 4 typer av överlevande: 1.De som berättar offentligt, 2. de som berättar för släkt o vänner, 3. de som berättar för byrålådan samt 4. de som sluter sig o kanske berättar fragmentariskt.

Det finns ett socialt arv där trauman ärvs och påverkar anhöriga i hela skalan med problem med intimitet, sexualitet o relationer till olika typer av missbruk av droger, våld o makt

Här en länk till en metod som beskriver skrivandets läkningskraft.

https://writeyourself.com/sv/

Bli först att kommentera

Med anledning av #metoo

Av , , Bli först att kommentera 0

fr mitt fb inlägg 18 okt

 

Den som är förövare riskerar bli ett offer och den som är ett offer riskerar bli en förövare.

Min mamma satt i koncentrationsläger under ww2 men jag vet inte vilka vidrigheter hon varit utsatt för. Kanske ville hon skona mig o min bror. Det har iaf gjort att jag är intresserad av ”andra generations överlevande syndrom”.

Jag har gjort några reflektioner efter att ha läst boken De överlevandes barn av Helen Epstein samt Susanne Kaplans bok Barn under förintelsen.

Det finns stora konsekvenser för överlevande o deras anhöriga och det gäller inte bara anhöriga från överlevande av förintelsen utan gäller alla anhöriga till traumatiserade männikor oavsett typ av trauma.

Som jag tolkar det finns 3 typer av överlevare:

de som berättar om sina upplevelser offentligt
de som bara berättar för sina anhöriga
de som försöker glömma och fördriva sina minnen eller berättar fragmentariskt om sina upplevelser.

Många som vill glömma och tiga om sina upplevelser, får en del anhöriga att utveckla problem med:

intimitet, rädsla för relationer och sexualitet,
aggressivitet, missbruk av sexualitet, av pornografi,
missbruka av våld, droger och makt samt psykisk sjukdom (psykisk ohälsa) och suicide
Även bland sk krigsveteraner o hos deras anhöriga ser man dessa symtom.

Det är bra att berätta om sina upplevelser för då minskas risken att anhöriga ärver traumat. Vi får inte glömma att många pojkar och män också utsätts för våldtäkter.

Tycker inte det är så viktigt att förövare träder fram, det viktiga nu är att utveckla metoder och verktyg för att skapa förändring.

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Det reproducerade våldets konsekvenser

Av , , 2 kommentarer 0

Är vi människor dömda till att upprepa o reproducera alla destruktiva våldshandlingar?

  • Vad är konsekvenserna?
  • Finns det  pedagogiska metoder att ändra på det?

Alla har vi olika erfarenheter och referenser men trots det finns det något gemensamt, nämligen att vi alla påverkas av vår omgivning. Våra tankar, handlingar och känslor påverkas av vilka erfarenheter vi har och vi riskerar att repoducera en del destuktiva handlingar.

Eftersom min mamma har suttit i koncentrationsläger (bla Auschwits o Ravensbrück) har jag inttresserat mig för andra generations överlevande syndrom som påverkar oss anhöriga, på gott o ont.

I böckerna De överlevandes barn av Helen Epstein samt Barn under förintelsen av Suzanne Kaplan samt i filmen Sameblod i regi av Amanda Kernell beskrivs överlevandeproblematiken ur olika perspektiv. De reflektioner jag gjort efter att ha läst boken o sett filmen är att de flesta av symtomen är gemensamma oberoende av vilken typ av trauma du blir utsatt för (våldtäkt, misshandel, rån, sjukdom etc)

Många överlevande föräldrar har syntom flera ihållande symtom som kronisk depression, sömnlöshet, mardrömmar, personlighetsförändringar o långtgående psykosomatiska problem, förnimmelse o minnes störningar, kroniska depressiva tillstånd samt en tendens att isolera sig.

Det finns 3 överlevandetyper:

  • De som berättar offentligt om sina upplevelser känner en tillfredsställelse av att få sympatier men blir överbeskyddande mot sin egen familj
  • De som berättar för sina barn, närmast hänsynslöst återberättande
  • De som berättar fragmentariskt eller inte alls om sina upplevelser, utvecklar ett känslomässigt skal för att orka överleva, blir mycket bittra på omgivningen.

Många traumatiserade föräldrar blir överbeskyddade och bittra och uppfattar sina barn som störda.

”…social patologi som överförts till nästa generation” (Epsein)

Många barn till traumatiserade personer riskerar utveckla

problem med:

  • intimitet
  • rädsla för relationer och sexualitet
  • aggressivitet
  • missbruk av sexualitet
  • Missbruk av pornografi
  • missbruka av våld
  • Missbruk av droger
  • Psykisk sjukdom (psykisk ohälsa)
  • suicide

Även bland sk krigsveteraner o hos deras anhöriga ser man dessa symtom

Alla utvecklar inte ovanstående beteende och det beror på att de skaffat sig en känsla av sammanhang (KASAM).

Kasam har 3 beståndsdelar:

  • Hanterbarhet
  • Begriplighet
  • Meningsfullhet

Kasam gör en motståndskraftig mot stress

läs mer på https://lattattlara.com/klinisk-psykologi/kasam/

Runt om i världen utvecklas metoder för att förebygga.

Några metoder ska jag nämna här:

  • MVP (mentors in violence prevention, USA)
  • ATV (alternativ til vold, Norge)
  • Machofabriken är ett metodmaterial som innehålelr 17 kortare filmer och ett metodmaterial till det
  • IMAGINE – Inspiring Male Action on Gender Equality in Europe.(EU-projekt vars syfte är att minska det sexualiserade våldet i samverkan med organisationer i Holland och England)
  • FATTA – FATTAMAN – filmer o metodmaterial.

Vill ni engagera er får ni höra av er så lotsar jag er vidare.

 

 

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer

Det sexualiserade våldet – några reflektioner

Av , , 1 kommentar 1

Det sexualiserade våldet skall och måste beskämpas både primärt och sekundärt på alla nivåer, både i formella och informella samt ideella och professionella, sammanhang. Det påverkar inte enbart den drabbade utan även dess anhöriga i flera generationer. Själv är jag anhörig till person som suttit i koncentrationsläger.

Det sägs att bara i reflektionen kan verklig föränding ske.Här delar jag med mig av några reflektioer.

Efter att ha läst Helen Epsteins bok De överlevandes barn samt sett filmen Sameblod, har jag gjort några reflektioner: Även ifall någon i din familj suttit i koncentrations- eller flyktingläger, varit utsatt för sexuellt våld, blivit rånad eller varit med om någon annan typ av trauma, spelar ingen roll Det påverkar dig och din omgivning. Jag misstänker det finns många liknande berättelser oavsett vilken typ av övergrepp eller trauma en varit utsatt för.

Jag tolkar det som att det finns 3 typer av ”överlevare”:

  •  de som berättar om sina upplevelser offentligt,
  • de som bara berättar för sina anhörig
  • de som försöker glömma och förneka eller berättar fragmentariskt, om sina upplevelser.

De som pratar om sina upplevelser, både offentligt men också inom familjen, bearbetar samtidigt som de talar om det och får en bättre kontakt med sig själva och sin familj o sin omgivning.

De som försöker glömma och förneka sina minnen, vill börja ett nytt liv, de glömmer sin histora och bara blicka framåt men de lever i minnets skugga, minnet finns där hela tiden men man försöker förtränga det. De blir väldigt konservativa och inneslutna

Bland en del offer och dess anhöriga utvecklas problem med:

  •  intimitet
  • aggressivitet
  • rädsla för sexualitet och relationer
  • missbruk av sexualitet o relationer
  • Missbruk av pornografi
  • missbruk av våld
  • Missbruk av droger.
  • Psykisk sjukdom
  • suicide

Även bland sk krigsveteraner och deras anhöriga, kan man se ovanstående symtom. 

 

Här kommer jag nu att fokusera på det sexuella.

Många pratar idag om porr och dess skadeverkningar men glömmer att beskriva och definiera alternativ till porren. Porno-grafin har en funktion och det är att beskriva sexualitet. Hur sexualiteten beskrivs i olika forum kan vi ha olika meningar om men det viktiga är att visa på alternativ.

Sexualiteten är viktig, den är en av våra 4 fysiologiska grundbehov(enl Maslow).

För 10-12 år sen fick jag mig tillsänt, av kompis en på RFSU, WHOs arbetsdefonitioner på sexualitet och sexuellt välbefinnande. Definitionerna arbetades fram 1986.

De lyder som följer:

Definition 1:

WHO:s arbetsdefinition av sexualitet, 1986

Sexualiteten är inte synonymt med samlag,det handlar inte om huruvida vi kan ha orgasm eller inte och är heller inte lika med summan av våra erotiska liv.

Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet.

Sexualiteten, den finns i energin som driver oss att söka

  • kärlek
  • kontakt
  • värme
  • närhet

den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt hur vi rör vid andra och själva tar emot beröring.

Sexualiteten påverkar

  • tankar
  • känslor
  • handlingar
  • gensvar

därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.

 

Definition 2:

WHO:s arbetsdefinition av sexuellt välbefinnande, 1986

Sexuellt välbefinnande innebär att känna igen

mångsidigheten och det unika i varje människas

sexuella upplevelser, erfarenheter och behov.

Samt fastslå individens rättighet att vara fri från:

  • sexuellt utnyttjande
  • sexuellt förtryck
  • sexuell misshandel

Det finns ett känt citat ur Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas som är mycket träffande:


Man vill bli älskad

i brist därpå beundrad

i brist därpå fruktad

i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill inge människorna någon slags känsla,

själen ryser inför tomrummet

och vill kontakt till vad pris som helst

 

Vad kan en göra för att förebygga?

  • Hur motverkar vi sexuella övergrepp?
  • Vad finns det för verktyg idag?
  • Finns det ideella jourer och professionella mottagningar?
  • Finns det organisationer som jobbar primärpreventivt?
  1. Vi motverkar dessa beteende genom att ta upp ämnet och bli medvetna om deras existens
  2. Det finns många olika verktyg att tillgå. Det kan vara svårt att få en överblick av alla verktyg, orgnisationer och mottagningar.
  3. Ja på många orter finns det kvinnojourer och på en del orter finns mansjourer och mansmottagnignar.  Inom en del landsting finns också specialistmottagningar för personer osm varit utsatta för sexuella övvergrepp, både för män och kvinnor.
  4. Ja det finns många organisationer som jobbar med dessa frågor utifrån lite olika perspektiv. Jag komer lista upp en del jourer, organisationer och professionella mottagningar i Umeå och Skellefteå.

Det skulle behövas en specialitmottagning i norra Sverige för barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp..

Professionella mottagningar:

  • ASTA-teamet på Norrlands univresitessjukhus, Umeå (specialistmottagning för utsatta för sexuella övergrepp, vuxna män o kvinnor kan vända sig dit)
  • Kvinnofridsmottagningen, Västerbotten läns landsting, Umeå
  • Mansmottagningen vid Umeå Kommun (mottagning för våldsamma män)
  • Centrum för män, Skellefteå kommun (mottagning för våldsamma män)

Jourer i Umeå och Skellefteå:

  • Guldstadens kvinnojour, Skellefteå
  • Umeå Kvinnojour, Umeå
  • Öppen gemenskaps kvinnojour, Umeå
  • Västerbottens mansjour, Umeå
  • Killfrågor.se – en killjour på nätet (för unga killar 10-18 år)

Övriga organisationer verksamma i Västerbotten

  • MÄN för jämställdhet, Umeå ( jobbar våldspreventivt och mot sexuella övergrepp)

Själv är jag engagerad i MÄN för jämställdhet och kan den organisationen bäst.

MÄN jobbar med olika projekt och metoder

  • En kommun fri från våld jobbar med metoden Mentors  in violent prevention (MVP)
  • Machofabriken är ett metodmaterial som innehålelr 17 kortare filmer och ett metodmaterial till det
  • IMAGINE – Inspiring Male Action on Gender Equality in Europe.(EU-projekt vars syfte är att minska det sexualiserade våldet i samverkan med organisationer i Holland och England)

 

 

 

 

 

 

1 kommentar

Vi kom över havet – en bok av Julie Otsuka

Av , , Bli först att kommentera 0

Har precis läst klart Julie Otsuka:s ”Vi kom över havet”.
En berättelse om hur japanska postorderbrudar kom till USA på 1910 -talet. De hade fotografier på sina blivande män eller vänner till männen när dessa var 20-30 yngre än de egentligen var. En berättelse om sorger glädje och umbäranden i ett nytt land, En finstämd beskrivning av hur livet såg ut för kvinnor i USA på 1910-30 talet.

En berättelse om hur dessa människor, deras barn o barnbarn blev behandlade strax efter Pearl Harbor i december 1941. Hur de fördrevs och baktalades som förrädare och spioner bara för att de var Japaner och ättlingar till japaner.

Det finns många paralleller med dagens postorderbrudar från Östeuropa och Asien.

Man kan också dra paralleller till de extremnationalistiska och protektionistiska drev som sköljer över världen idag. En nationalism som kan kasta oss in i ett tredje världskrig oavsett religiös eller ideologisk kompass.

Bli först att kommentera

Ett samtal som väckte mitt minne

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra veckan fick jag ett samtal från en svensk kvinna bosatt i England. Hon hade hittat denna blogg när hon sökte info om koncentrationslägret Ravensbrück och sa sig återkomma till denna sida i sitt sökande. En av hennes nära anhöriga hade också varit fånge i Ravensbrück. Vi bestämde en ny tid att samtala och det samtalet blev ca 1½ timme långt.

Har försökt smälta minna intryck efter samtalet men det blir svårt att göra det. Samtalet väckte en del minnen till liv och fick mig att tänka mer än två varv kring vad jag minns och inte minns av de fragmentariska berättelser jag fick höra, av min mamma.

Det blev lärorikt att höra det inte bara var jag som reflekterat över ett ”andra generations överlevande syndrom”. Det var och är nyttigt och viktigt höra det finns de som påverkats i både tredje och fjärde generations efter ett ursprungstrauma.

Barn och barnbarn till överlevande förstår inte hur de påverkas av deraas anhörigas fragmnentariska berättelser. Många av de som överlevt vill glömma och tiga om sina upplevelser, vilket påverkar både barn och barnbarn en hel del som utvecklar problem med t.ex. intimitet, aggressivitet och relationer. Det  gör i sin tur att de riskerar att börja missbruka sexualitet, pornografi, våld eller droger.

Egentligen påverkar alla typer av trauman i generation efter generation. Våld(fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt o latent)  återskapas och reproduceras, både bland offer och förövare. Oavsett kön, ålder eller etnicitet har vi samma behov av värme, omtanke och bekräftelse. När dessa behov inte uppfylls blir vi frustrerade och gör sånt vi egentligen inte vill. Den som utsätts för yttre tryck sluter sig och när man sluter sig då isolerar man sig känslomässigt och blir kontrollerande.

De som berättar och reflekterar har större chans att rehabilitera sig.

 

 

 

Bli först att kommentera

Våldets konsekvenser

Av , , Bli först att kommentera 0

Ska bli bättre på att skriva i denna blogg

(denna text är först publicerad i som insändare i tidningen oberoende 9 okt 2016, http://oberoende.org/opinion/opinion-valdets-konsekvenser-2/ )

 

Jag önskar mig ett jämlikt och jämställt samhälle fritt från våld. Vi människor är produkter av våra erfarenheter och kunskaper. Oavsett kön, ålder eller etnicitet har vi samma behov av värme, omtanke och bekräftelse. När dessa behov inte uppfylls blir vi människor frustrerade och gör sånt vi egentligen inte vill. Den som utsätts för yttre tryck sluter sig och när man sluter sig då isolerar man sig känslomässigt och blir kontrollerande.

Hjalmar Söderberg skrev i romanen Doktor Glas ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Våld föder våld som föder våld – våld återskapas och reproduceras, i generation efter generation, både bland offer och förövare. Det finns fem former av våld: fysiskt, psykiskt, materiellt, sexuellt och latent våld. Det är inte alla som blir utsatta för våld men alla påverkas av det. Vi människor förhåller oss och påverkas av vår omgivning.

Som anhörig till en person som suttit i koncentrationsläger har jag reflekterat och sett hur våld påverkar. Har insett och förstått att det finns 3 typer av överlevare:

  1. de som berättar om sina upplevelser offentligt,
  2. de som bara berättar för sina anhöriga samt
  3. de som försöker glömma och fördriva eller berättar fragmentariskt om sina upplevelser. Många överlevande känner en konstant känslomässig smärta som de försöker bemästra.

Normalt brukar psykiatrin prata om posttraumatiskt stressyndrom (ptsd) hos dem som varit med om en uppskakande upplevelse som t.ex. rån, misshandel, sexuella övergrepp, olyckor, naturkatastrofer, tortyr, krigshändelser, svåra upplevelser under intensivvård, en svår förlossning eller en svår förlust orsakad av dödsfall eller skilsmässa. Symtomen vid ptsd kan vara extrem vaksamhet, isolering, irritation, vredesutbrott, koncentrations- svårigheter och/eller sömnsvårighet. Många vill glömma och tiga om sina upplevelser, vilket får en del att utveckla problem med t.ex. intimitet, aggressivitet och relationer . Det  gör i sin tur att de riskerar att börja missbruka sexualitet, pornografi, våld eller droger.

Det finns ett syndrom som kallas ”andra generations överlevandesyndrom”, dvs de som är barn/anhöriga till traumatiserade människor har några gemensamma nämnare, oavsett typ av trauma.  Många gånger förstår man inte att trauman påverkar även de anhöriga väldigt mycket.

Våld och destruktivt beteende går att behandla och förebygga. Det finns hjälp att få inom psykiatrin, av psykologer samt av olika organisationers självhjälpsgrupper. Men det viktigaste är att erövra kunskap och verktyg samt att reflektera, det är bara då som man kan bli medveten och skapa förändring, till ett samhälle utan våld.

Bli först att kommentera

Det är nog nu! – #inteerman

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja, det är nog nu. Jag och många med mig har fått nog av alla som missbrukar både våld och yttrandefrihet som inte gillar den demokrati vi har kämpat oss till.

Ett flygblad med rubriken Det är nog nu! spreds i samband med att höger-extrem-nationalistiska Nordfrontoch Sverigedemokraterna samt de sk fotbollsfirmorna intog Stockholms gator runt centralen den 29 januari och misshandlade unga utländska män de trodde var kriminella.

Ja det är nog nu! Har fått nog av dessa hatande män som inte kan skilja på sak och person.

Emerich Roth sa:

Den som hatar

hatar egentligen sig själv

följden blir att man hatar sin nästa

 

”I gränslandet mellan hat, avsky och förakt finns hämnden som förgör den enskilde med sitt gift.

Det var en vän till mig som sa: utsätts man för yttre tryck sluter man sig och det tror jag gäller både på individ, grupp och på samhällsniva. En individ, grupp eller nation som sluter sig blir mycket konservativt och dogmatiskt.  Hatet blir destruktivt och permanentas, ofta i generationer.

Vad betyder hat?

  • Hur definierars ordet hat?
  • Hur uppstår hat?
  • Hur förebygger vi hat?

Det är tre frågor som behöver svar.”

(hämtat från denna blogg 7 aug 2014 med rubriken I gränslandet mellan hat, avsky och förakt – finns hämnd)

Som andra generations överlevande (koncentrationsläger) har jag erfarit att det finns en social ärftlighet vad gäller våld – mäns och kvinnors våld är både lika och olika. Oavsett vilken typ av övergrepp någon blivit utsatt för så påverkar den negativt. Jag brukar säga: Den som är förövare riskerar bli offer och den som är offer riskerar bli förövare. Det finns 5 sorters våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och latent.

Det är anledningen till att jag vill bredda de manliga idealen och skapa ett tillåtande människovänligt samhälle där olikheter kompletterar varandra och har lika värde. Därför är jag med i organisationen Män för jämställdhet vars vision är ett samhälle utan våld. Kom med du med och engagera dig för att nå dit.

Läs mer på: http://www.mfj.se/

 

Bli först att kommentera