Den obotliga människan

Vi kom över havet – en bok av Julie Otsuka

Av , , Bli först att kommentera 0

Har precis läst klart Julie Otsuka:s ”Vi kom över havet”.
En berättelse om hur japanska postorderbrudar kom till USA på 1910 -talet. De hade fotografier på sina blivande män eller vänner till männen när dessa var 20-30 yngre än de egentligen var. En berättelse om sorger glädje och umbäranden i ett nytt land, En finstämd beskrivning av hur livet såg ut för kvinnor i USA på 1910-30 talet.

En berättelse om hur dessa människor, deras barn o barnbarn blev behandlade strax efter Pearl Harbor i december 1941. Hur de fördrevs och baktalades som förrädare och spioner bara för att de var Japaner och ättlingar till japaner.

Det finns många paralleller med dagens postorderbrudar från Östeuropa och Asien.

Man kan också dra paralleller till de extremnationalistiska och protektionistiska drev som sköljer över världen idag. En nationalism som kan kasta oss in i ett tredje världskrig oavsett religiös eller ideologisk kompass.

Bli först att kommentera

Ett samtal som väckte mitt minne

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra veckan fick jag ett samtal från en svensk kvinna bosatt i England. Hon hade hittat denna blogg när hon sökte info om koncentrationslägret Ravensbrück och sa sig återkomma till denna sida i sitt sökande. En av hennes nära anhöriga hade också varit fånge i Ravensbrück. Vi bestämde en ny tid att samtala och det samtalet blev ca 1½ timme långt.

Har försökt smälta minna intryck efter samtalet men det blir svårt att göra det. Samtalet väckte en del minnen till liv och fick mig att tänka mer än två varv kring vad jag minns och inte minns av de fragmentariska berättelser jag fick höra, av min mamma.

Det blev lärorikt att höra det inte bara var jag som reflekterat över ett ”andra generations överlevande syndrom”. Det var och är nyttigt och viktigt höra det finns de som påverkats i både tredje och fjärde generations efter ett ursprungstrauma.

Barn och barnbarn till överlevande förstår inte hur de påverkas av deraas anhörigas fragmnentariska berättelser. Många av de som överlevt vill glömma och tiga om sina upplevelser, vilket påverkar både barn och barnbarn en hel del som utvecklar problem med t.ex. intimitet, aggressivitet och relationer. Det  gör i sin tur att de riskerar att börja missbruka sexualitet, pornografi, våld eller droger.

Egentligen påverkar alla typer av trauman i generation efter generation. Våld(fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt o latent)  återskapas och reproduceras, både bland offer och förövare. Oavsett kön, ålder eller etnicitet har vi samma behov av värme, omtanke och bekräftelse. När dessa behov inte uppfylls blir vi frustrerade och gör sånt vi egentligen inte vill. Den som utsätts för yttre tryck sluter sig och när man sluter sig då isolerar man sig känslomässigt och blir kontrollerande.

De som berättar och reflekterar har större chans att rehabilitera sig.

 

 

 

Bli först att kommentera

Våldets konsekvenser

Av , , Bli först att kommentera 0

Ska bli bättre på att skriva i denna blogg

(denna text är först publicerad i som insändare i tidningen oberoende 9 okt 2016, http://oberoende.org/opinion/opinion-valdets-konsekvenser-2/ )

 

Jag önskar mig ett jämlikt och jämställt samhälle fritt från våld. Vi människor är produkter av våra erfarenheter och kunskaper. Oavsett kön, ålder eller etnicitet har vi samma behov av värme, omtanke och bekräftelse. När dessa behov inte uppfylls blir vi människor frustrerade och gör sånt vi egentligen inte vill. Den som utsätts för yttre tryck sluter sig och när man sluter sig då isolerar man sig känslomässigt och blir kontrollerande.

Hjalmar Söderberg skrev i romanen Doktor Glas ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Våld föder våld som föder våld – våld återskapas och reproduceras, i generation efter generation, både bland offer och förövare. Det finns fem former av våld: fysiskt, psykiskt, materiellt, sexuellt och latent våld. Det är inte alla som blir utsatta för våld men alla påverkas av det. Vi människor förhåller oss och påverkas av vår omgivning.

Som anhörig till en person som suttit i koncentrationsläger har jag reflekterat och sett hur våld påverkar. Har insett och förstått att det finns 3 typer av överlevare:

  1. de som berättar om sina upplevelser offentligt,
  2. de som bara berättar för sina anhöriga samt
  3. de som försöker glömma och fördriva eller berättar fragmentariskt om sina upplevelser. Många överlevande känner en konstant känslomässig smärta som de försöker bemästra.

Normalt brukar psykiatrin prata om posttraumatiskt stressyndrom (ptsd) hos dem som varit med om en uppskakande upplevelse som t.ex. rån, misshandel, sexuella övergrepp, olyckor, naturkatastrofer, tortyr, krigshändelser, svåra upplevelser under intensivvård, en svår förlossning eller en svår förlust orsakad av dödsfall eller skilsmässa. Symtomen vid ptsd kan vara extrem vaksamhet, isolering, irritation, vredesutbrott, koncentrations- svårigheter och/eller sömnsvårighet. Många vill glömma och tiga om sina upplevelser, vilket får en del att utveckla problem med t.ex. intimitet, aggressivitet och relationer . Det  gör i sin tur att de riskerar att börja missbruka sexualitet, pornografi, våld eller droger.

Det finns ett syndrom som kallas ”andra generations överlevandesyndrom”, dvs de som är barn/anhöriga till traumatiserade människor har några gemensamma nämnare, oavsett typ av trauma.  Många gånger förstår man inte att trauman påverkar även de anhöriga väldigt mycket.

Våld och destruktivt beteende går att behandla och förebygga. Det finns hjälp att få inom psykiatrin, av psykologer samt av olika organisationers självhjälpsgrupper. Men det viktigaste är att erövra kunskap och verktyg samt att reflektera, det är bara då som man kan bli medveten och skapa förändring, till ett samhälle utan våld.

Bli först att kommentera

Det är nog nu! – #inteerman

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja, det är nog nu. Jag och många med mig har fått nog av alla som missbrukar både våld och yttrandefrihet som inte gillar den demokrati vi har kämpat oss till.

Ett flygblad med rubriken Det är nog nu! spreds i samband med att höger-extrem-nationalistiska Nordfrontoch Sverigedemokraterna samt de sk fotbollsfirmorna intog Stockholms gator runt centralen den 29 januari och misshandlade unga utländska män de trodde var kriminella.

Ja det är nog nu! Har fått nog av dessa hatande män som inte kan skilja på sak och person.

Emerich Roth sa:

Den som hatar

hatar egentligen sig själv

följden blir att man hatar sin nästa

 

”I gränslandet mellan hat, avsky och förakt finns hämnden som förgör den enskilde med sitt gift.

Det var en vän till mig som sa: utsätts man för yttre tryck sluter man sig och det tror jag gäller både på individ, grupp och på samhällsniva. En individ, grupp eller nation som sluter sig blir mycket konservativt och dogmatiskt.  Hatet blir destruktivt och permanentas, ofta i generationer.

Vad betyder hat?

  • Hur definierars ordet hat?
  • Hur uppstår hat?
  • Hur förebygger vi hat?

Det är tre frågor som behöver svar.”

(hämtat från denna blogg 7 aug 2014 med rubriken I gränslandet mellan hat, avsky och förakt – finns hämnd)

Som andra generations överlevande (koncentrationsläger) har jag erfarit att det finns en social ärftlighet vad gäller våld – mäns och kvinnors våld är både lika och olika. Oavsett vilken typ av övergrepp någon blivit utsatt för så påverkar den negativt. Jag brukar säga: Den som är förövare riskerar bli offer och den som är offer riskerar bli förövare. Det finns 5 sorters våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och latent.

Det är anledningen till att jag vill bredda de manliga idealen och skapa ett tillåtande människovänligt samhälle där olikheter kompletterar varandra och har lika värde. Därför är jag med i organisationen Män för jämställdhet vars vision är ett samhälle utan våld. Kom med du med och engagera dig för att nå dit.

Läs mer på: http://www.mfj.se/

 

Bli först att kommentera

Ceija Stojka – en romsk överlevande.

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag har med en text om Ceija Stojka – en romsk överlevande i det nya nr av tidningen Dik Manusch – se människan som säljs av framförallt tiggande EU-medborgare på fler orter runt om i Sverige. Köp gärna tidningen –  det finns många bra texter i tidningen.

We Live in Seclusion:The Memories of a Romni” heter en bok som publicerades 1988 som en av de första böckerna om förintelsen av romer i Nazisternas koncentrationsläger och den följdes upp med ytterligare en biografi ”Travellers on This World”1992 av samma författare. Författare var Ceija Stojka (1933-2013) en Österikisk-Romsk konstnär, författare och musiker som överlevde förintelsen tillsammans med sin mamma och 4 bröder. Hon är en av de som kämpat för att synliggöra förintelsen av Romer. 2003 blev hon hedersprofessor i Wien.

I Ravensbrück (största kvinnliga koncentrationslägret), såg jag teckningar av fd fångar och en av dessa visade det sig att Ceija Stojka hade gjort. Ceija Stojka kom till Ravensbrück som 11 åring tvingades arbeta i tvätteriet. Strax före befrielsen 1945 förflyttades hon till Bergen-Belsen.

Från Ravensbrück, som jag besökte sommaren 2015 har jag med mig hem några minnesböcker. I en av dessa böcker, ”The Ravensbrük Womens´s Concentration Camp – History and Memory”, metropol verlag, 2013, nämns romer och sinti i ett avsnitt samt där finns ett kort porträtt av Ceija Stojka. Boken är lätt och överskådlig samt breskriver hur nazisterna såg på kvinnor. Boken innehåller många porträtt, teckningar och vittnesmål samt beskriver hur kvinnorna levde i lägret. Ravensbrück var ett arbetsläger, ej ett utrotningsläger. Boken finns på tyska och engelska.

Ceija Stojka deltar även i filmen ”Forget us not”, 2013, en film om ickejudiska grupper som var offer och överlevande från Nazisternas koncentrationsläger. Tyvärr hann hon avlida innan filmen hade premiär.

Först 12 september 1959 öppnades en mindre del av Ravensbrück som minnesplats och museum. Först efter murens fall och Tysklands enande började ett mödosamt restaureringsarbete för hela området, på halvideell NGO basis och genomförs bla av ungdomar på sommarläger, från hela Europa.

 

 

Bli först att kommentera

I väntan på… – ett antimachoideal

Av , , Bli först att kommentera 1

I väntan på…

Jag är rädd, rädslan har tagit ett strypgrepp på mig. Tror det som pågår kan eskalera till ett tredje världskrig

Har inte kunnat skriva här under en tid för jag har reflekterat på både förra och denna sommarens resa, 2014 var jag i koncentrationslägret Auschwitz i Polen och denna sommar i arbetslägret Ravensbrück i Tyskland. Min mamma satt i båda lägren under WW2.

Det har fått mig att fundera över det som händer i vår omvärld, både utomlands och här hemma i Sverige. Våld, mord och bränder mot de svagaste samt mot oliktänkande. Jag drar paralleller till det som hände på 1920-30-talet. Förföljelser sker av framförallt intellektuella, kulturarbetare, religiösa och politiska motståndare samt romer och andra etniska grupper. Det är framförallt de högerextrema nationalisterna som missbrukar grovt dödligt våld medan andra normaliserar – med ord – av obetänksamhet eller medveten provokation.

 

20150715_101555

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kvinna bär sitt döda barn, Staty från Ravensbück

foto Mikael Rubin, 2015

 

 

Det pågår idag ett krig kring betydelsen av olika begrepp.Det är framförallt 3 begrepp man måste skilja på, dessa är

  • religion (förhållande till högre makt)
  • ideologi (idélära)
  • sekt (avvikande grupp)

Många människor, även de som företräder religioner och ideologier, blandar ihop begreppen på tex judendom och sionism eller islam och islamism. Det finns tex judar som inte är sionister och sionister som inte är judar detsamma gäller naturligtvis muslimer i förhållande till Islamism och andra religiösa i förhållande till olika ideologier.

Inom alla religioner och ideologier finns det bokstavstrogna ortodoxa nationalister och det finns de som är mer liberala, moderata och kontextuella pragmatiker. Skrapar man på ytan upptäcker man att det är/finns fler skillnader inom religioner och ideologier än det är mellan dem.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad – är en gyllene regel som gäller oavsett religiös och politisk kompass. Det skall vara ett rättesnöre som alla bör förhålla sig till – vilket är lättare sagt än gjort.

Den Svenska demokratin är uppbyggd med hjälp av de ideella civila föreningarna/organisationerna  Politiken och myndigheter måste ge den civila/ideella sektorn verktyg att kunna bli en part att aktivera människor både i städer och i mindre samhällen. Alla vill inte idrotta eller spela teater så därför ska det finnas verksamheter för alla intressen, skapa förutsättningar för människor känna ett sammanhang, dvs ge verktyg för att hantera, begripa och göra, både den lilla och den stora, världen meningsfull.

Nu krävs det krafttag för att förebygga det hemska och ofattbara våldet. Machoidealen – skapat som en förebild för våldet och skapat av människan, måste bekämpas.

Kan vi skapa en motpol – ett anti-macho-ideal?

 

 

 

Bli först att kommentera

En resa i tid och rum – Dik Manusch nr 3 med tema: resan-flykten-vägen

Av , , Bli först att kommentera 1

Dik Manusch – se människan är en tidning som säljs av tiggande EU migranter. Nr 3 på tema resan-flykten-vägen säljs från Malmö i söder till Luleå i norr. Hela behållningen går till tiggaren. I detta nr av tidningen har jag fått med en krönika på rubriken En resa i tid och rum.

En resa i tid o rum

Homo hiarkius, den hierarkiska människan skapades i samband med att människan började odla jorden någon gång efter senaste istiden. När jorden började odlas blev människan bofast, hus byar och städer växte fram och behovet av att förvara och försvara det som producerades blev en viktig komponent i vardagen. Man började konkurrera med varandra och där någonstans skapades de militära idealen som var och fortfarande är förebilden för machokulturen och det patriarkala våldssamhället. Det könsuppdelade samhället skapades.

Innan människan började odla jorden samarbetade och kompletterade människor varandra. Det har funnits och finns fortfarande samhällen där man kompletterar varandra, de kallas matriarkala samhällen.

Någon av de kinesiska filosoferna lär ha sagt att man inte kan vinna några militära krig utan bara slag. Vill man vinna krig måste man sätta sig ner och förhandla. Sokrates lär har sagt att retoriken var de lögnaktigas verktyg och förespråkade dialektiken, dvs dialogen, diskussionen eller samtalet. Försoningsprocessen i Sydafrika byggde på principen om samtalet som läkande metod.

Som barn till överlevande från koncentrationsläger har jag funderat mycket på hur krig och våld skapar trauman. Oavsett form av trauma, oavsett könstillhörighet, om man är förövare eller offer, får man mardrömmar som tär på en och ens anhöriga. Mardrömmarna reproduceras i generationer och förs vidare av barn och barnbarn i form av misshandel, våldtäkter eller annan förnedrande behandling. Den som är en en förövare riskerar bli offer och den som är offer riskerar bli förövare, det snurrar på som i ett ekorrhjul.

Den som utsätts för yttre tryck sluter sig, sluter sig till en idé, en grupp eller ett samhälle och blir därmed extremt konservativ och intolerant, nästintill extremt nationalistisk och det gäller oavsett nationell, religiös eller ideologisk riktning och kompass.

Som människa rör vi oss dagligen mellan olika grupper och sammanhang beroende på privat– och offentligt liv samt profession och intresse. Vi behöver alla känna samhörighet och vara en del av något. Människan som varelse är beroende av en omgivning som hen kan spegla sig i, på gott och ont, i ett ständigt samspel mellan individens och gruppens norm.

Konflikter mellan människor kommer alltid att finnas, i både privata och professionella relationer, för vi har olika personligheter och egenskaper, först när vi är medvetna om dessa kan vi göra något åt det samt skapa ett samhälle där människor kompletterar varandra. För att lyckas skapa det kompletterande samhället måste vi utveckla pedagogiska metoder och verktyg som bygger på dialektikens, dvs samtalets och lyssnandets principer. I alla världens länder förekommer schismer mellan stad och landsbygd men det finns ett ömsesidigt behov av varandras perspektiv och erfarenheter, därmed bör vi komplettera varandras synpunkter. Först då finns det möjlighet att skapa ett ekologiskt-, ekonomiskt- och socialt hållbart samhälle och bryta våldets ekorrhjul.

Bli först att kommentera

Tyskland dag 8 – Ravensbrück-Lund. Resan avslutas i Lund med sammanfattning och reflektion

Av , , Bli först att kommentera 1

Sitter med en kopp kaffe och en baklava på en parkbänk i den minneslund där resterna av min mamma vilar och funderar, tänker tillbaka på den resa jag nu avslutar samt alla fragmentariska berättelser jag hört,om livet i koncentrationslägren. Försöker sortera berättelserna och få någon form av rätsida på mina egna känslor.

 

En dikt från mammas minnesskrift

Stor och långsam vind

från havets bibliotek.

Här får jag vila.

                      Tomas Tranströmmer, Den stora gåtan

 

För att göra en sammanfattning av mina resor i minnets fragment.

Förra sommaren var jag i Auschwitz och denna sommaren i Ravensbrück som var ett slavarbetsläger för kvinnor. Många av kvinnorna sydde kläder, till tyska soldater, av tyger vävda av hår från döda fångar från bla Auschwitz-Birkenau, andra jobbade i ammunitionsfabriker eller på bordeller. Auschwitz har blivit en symbol för ondskan och många reser dit. Många av de andra lägren som också har har omvandlats till museer är mindre kända och det är inte lika mycket besökare där.

Det som skiljde Ravensbrück från Auschwitz var att fanns berättelser från fd lägervakter och läger fångar, man fick se hur SS kommendanten bodde med barn och familj samt se hur de kvinnliga lägervakterna bodde och fick sin utbildning.

Det tragiska när man pratar om koncentrationslägren är att man hela tiden pratar om judarnas utsatthet, Det känns som om andra grupper av offer inte existerar trots att Simon Wiesenthal 1960 nämnde siffran 21 miljoner människor som dödsoffer för koncentrationslägren, varav den forskning som finns visar på att ca 11-14 miljoner gasades till döds. Det var intellektuella, kulturarbetare, romer, slaver, kommunister, liberaler socialdemokrater och motståndsmän(hen) från mer än 50  olika länder däribland från Skandinavien (danskar, finnar, norrmän samt nån svensk).

Många överlevande(alla krig) har lika många mardrömmar som fd soldater(alla krig) liksom alla som blivit våldtagna och misshandlade och vi som är närmast anhöriga vi är sk medberoende, dvs vi ärver en del av de sociala problemen våra nära o kära dras med, får bla svårt med nära och intima relationer.

När jag pratar om att jag är anhörig till person som suttit i koncentrationsläger får jag ofta frågan om jag är jude och jag börjar bli trött på den frågan, nästan så till den grad att det börjar likna hatbrott. Nej, Jag är inte jude. Det var inte bara judar som dog och det var inte bara judar som överlevde. Många förknippar och blandar ihop judendom, sionismen med staten Israel men det är tre olika saker. Judendom är en religion sionismen är en ideologi och Israel är ett land(nation), det finns ett samband mellan de tre men också skillnader. Det finns judar som inte är sionister och det finns ickejudar som är sionister. Det är definitionsmässigt stor skillnad på religion, ideologi, och land(nation).

Dagens flyktingar kommer med liknande berättelser och har liknande erfarenheter samt från olika kontexter och de är inte religionsbundna.

Hur kan jag förmedla till mina barn och kommande barnbarn det som hänt så det inte händer igen?

Många engagerar sig i olika föreningar och organisationer efter tycke och smak, idrott-, kultur-, etniska-, sociala-  eller religiösa föreningar. Det som är viktigt är att man känner sig sedd och får en känsla av sammanhang (kasam=hanterbarhet, begriplighet o meningsfullhet) då finns möjlighet att förebygga många av de problem som uppstår genom krig, våld i nära relationer eller psykisk ohälsa.

Jag har valt att engagera mig i organisationen Män för jämställdhet, www.mfj.se, som jobbar med våldsprevention ur maskulinitetsperspektiv. Män för jämställdhet är en del av FATTA-rörelsen genom FATTAMAN och vill motverka våldtäkter och skapa en samtyckeskultur. Jag ser tydliga kopplingar mellan krig, våld i nära relation, våldtäkter och matchokulturens destruktiva manlighetsnorm. Dessa maskulinitetsnormer måste bekämpas. Mfj är med och utvecklar metoder.

VÄRLDSFREDEN BÖRJAR I HEMMET

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Tyskland dag 7 – vita bussarna i Sverige och på Malmö Museum forts

Av , , Bli först att kommentera 1

Idag träffade jag en vän och vi gick på utställningen ”Välkommen till Sverige” och efteråt gick vi för att äta och samtala om utställningen. det blev en hel eftermiddag från kl 12-18. Oavsett utställning eller konstform, när man ser en utställningen en andra gång upptäcker man nya saker och ser nya perspektiv, så gjorde jag idag. Utställningen på Malmö museum koncentrerades på de överlevande som bodde där med fotografier från museet och om och berättelser är viktiga dokument för att inte glömma samt visades filmer och intervjuer från de överlevande, deras barn eller barnbarn,

Det blev viktigt att kunna ha ett samtal om upplevelserna kring koncentrationslägren och hur det känns att vara anhörig till överlevande från WW2s koncentrationsläger, om hur vi kan förebygga.

Bli först att kommentera

Tyskland dag 6 – vita bussarna i Sverige och på Malmö Museum

Av , , Bli först att kommentera 2

Har idag varit på utställningen ”Välkommen till Sverige” på Malmö museum, Utanför museet står en av de kvarvarande exemplaren av de vita bussarna, just detta exemplar var stationerad i Sollefteå.

Till Sverige kom ca 25 000-30 000 koncentrationsläger flyktingar av dessa fick ca 2000 tillfälligt boende på Malmö museum. Det är fokus på de som bodde på museet men i Utställningen får man höra videoberättelser både från överlevande och från deras barn och barnbarn samt även nutida flykting om livet på flykt. Många av de överlevande flyktingarna som kom med de vita bussarna flyttade tillbaka hem till sina respektive länder när det lugnade ner sig efter kriget.

 

Här är en länk med karta på från vilka läger de vita bussarna besökte och hämtade flyktingar

http://www.redcross.se/Documents/Karta_vitabussarna.pdf

Imorgon ska jag göra ett återbesök på Malmö museum tillsammans med en vän. På måndag avslutar jag denna resa med ett besök i Lund, då kommer jag att sammanfatta och reflektera denna resa här i bloggen.

Bli först att kommentera