TJOCKA FRÄCKA KATTSKRÄLLE!!

Häromdan när jag satt i min nedsuttna sköna Ikeasoffa (som kostade mig ett bullbak,på1 liter) och med  den MINST  sagt korpulenta kattdamen snarkandes brevid mig,kom jag på att det var dags att börja öva på mitt gitarrspelande.
Jag har nämligen gett mig den på att lära mig spela på en sådan innan jag  lämnar in för gott.

Jag hoppas verkligen det dröjer,för det är assvårt.

Sagt och gjort, så hämtar jag min nyinköpta gitarr och börjar dra med fingrarna över strängarna.(snacka om ostämd)och omusikalisk som jag är, har jag ingen som helst aning om hur man stämmer eländet.

DÅ sätter sig katten rakt upp,glor på mig med sin fulaste syrliga min

hoppar snabbt ner från soffan, knycker på svansen

OCH GÅR OCH LÄGGER SIG I ETT ANNAT RUM..

Fy faaan!! va taskigt.

Det finns ett talesätt som säger:

bit inte den hand som föder dig.

Det här tycker jag var ett gränsfall, faktiskt.