Nu har den lilla hästen fått vandra vidare. Det var nog en hyfsat bra dag för henne. Hon fick lugnt och stilla gå ut ur hagen, verkade inte ha speciellt ont och var inte irriterad för att få gå iväg heller. Jag stod och kliade henne och sen föll hon till marken. Lugnt och stilla.

Emilia grät floder när hon fick höra det men så kom hon fram till att Windy var i himlen med sin mamma och att det var sommar där jämt. Och i himen fyller Emilia alltid år (född i juli) men aldrig Linda (född i november).

Fascinerande hur barn hanterar sorg ändå. Visst kommer det tårar och saknad lite nu och då men allt är så självklart ändå.