Nu, äntligen, ska jag gå DuN Får (Distansutbildning Nord) och få veta vad jag ska göra, hur man ska bygga och hur jag ska sköta mina får. Det som faktiskt känns mest vettigt att få lära sig är olika sjukdomar. De känner jag att jag behöver veta mer om. Det kan faktiskt bli riktigt spännande. Efter att den kursen är klar är jag färdigutbildad fårbonde enligt länsstyrelsen. Det är lovande!

En av dagarna sammanfallen tyvärr med LRF's regionstyrelsemöte som jag tänkte vara med på eftersom jag är ordförande för Nordmalingskustens LRF avdelning samt för Nordmalings LRF kommungrupp. Vi får väl se hur det går att ordna...

Linda myser med kalven i lösdriften

Spanar in den nya flockmedlemmen. 

Här är "smyckena" på kalven. Bruna ska hon heta. Imorgon ska hon och hennes mamma tillbaka till flocken med alla sina kompisar. 

Nu är hon fått sina nya, livslånga "smycken". Ett resultat av EU. Id märkningen med stora, gula märken i öronen. Det gjorde jag efter jag tog den här bilden. 

Flera bilder på sötingen

Liten, naggande god och så söt. Alldeles nyfödd liten kvigkalv, av vad vi kan se. Modern är lite väl överbeskyddande så det blir ingen mjölkning för mig den här gången. Jag får ju sällan bestämma. 

Vintetstolpar som fungerar klockrent. Det är en hästägare i byn som kommit på det. 

Nu kommer det många lamm. Det var fler än jag förutstpådde som blev betäckta på bete. Dessutom får vi många fina, svarta lamm. Några är vita. Mycket finullslamm (det blir fina skinn sen) eller gotlandsblandningar. Det kommer att finnas många fina skinn om 1,5 år ungefär. Det tar så lång tid att bereda dem, tyvärr. Dessutom kommer det att finnas gott om lammkött dels redan till påsk och även grillstyckat lamm till sommaren *mums.

De lamm som kom sist igår, fotot nedanför, var ett helt svart bagglamm och ett mörkbrungrått bagglamm. Undrar vad det blir för färg på honom sen? Det svarta kan bli grått eftersom det är mycket gotlandsfår i lammen som kommer nu. 

Kalv väntar vi också. Kvigan har fyllt juvret ordentligt, är lämpligt sur och vresig. Hon går med lugn värdighet och hon har sjunkit ihop ordentligt vid korset sas. Vilken kvinna går inte med värdighet samt är sur och vresig dagarna innan nedkomst? Jag förstår hur kvigan känner sig men vi andra bara väntar och väntar. Vi kan ju få vänta ett tag också. Det vet man ju aldrig.

Bloggen känns lite tråkig ibland då jag bara har foton om djuren och det är det enda jag skriver om: Vårt arbete. Ganska ytligt många gånger men det är så himla roligt och om barnen skriver jag inte om, av princip - om det inte är något väldigt, väldigt speciellt. Jaja, jag skriver för jag vill och ni gör som ni vill: Läsa eller inte läsa... Men jag är tacksam för att ni vill dela mitt yrkesliv på det här sättet. Det tycker jag är roligt. Tack!

Alldeles nyfödd

Nu har tjuren Börje fått flytta till en egen liten hörna i fårhuset. Han gick snällt dit. Det är ju gott med havre, ju. Men nu funderar han på vad de där små, ulliga, bräkande sakerna är för något. Han ser skeptiskt på dem och tycker att de är rätt läskiga. Allra helst håller han sig på sin kant, så långt ifrån "krypen" det bara går.

Tora har flyttat hem till Mo och Choklaa ska få vara med mamma och de andra kompisarna igen. Nu är ju inga pojkar där.

Kalv väntar vi också. Det är juver på den enda odöpta herrefordkvigan (fast numera går hon under namnet "kortrumpan" då svansen på henne är kortare än vad den är på de andra kvigorna) som börjat växa rätt mycket. De andra herrefordkvigornas juver börjar också bli större så det blir kalvar. Jag ska köpa mig en plåthink och handmjölka en av dem. Kortrumpan ligger pyrt till då hon verkar ska ha snart men det kan även bli Kajsa. Hon är redan så tam och snäll. Älskar min lilla Kajsa. Hur som så ska vi ställa in Kortrumpan bredvid Börje i en egen box så får hon kalva där och jag har en sportslig chans att vara med vid det hela.

Jaja... Jag vet att jag är den enda tokiga i den här världen som samsas med en herreford/charolaikalv om mjölken från en herrefordkviga. Det blir vad det blir. Kalven får ett kvällsmål och sen får den vara i egen box över natten, jag tar morgonmjölken och kalven får maten över dagen. OM jag får bestämma - men det får jag sällan göra.

Idag har vi fått några lamm till. En tacka har fått lamm under eftermiddagen var lite förvirrad när vi kom ut. Hon pysslade om två andra lamm. De njöt fullständigt av upmärksamheten och passade på att smaska i sig den goda råmjölken. Dock var det lätt att ta in henne i en lamningsbox och plocka dit hennes lilla kille, som egentligen var rätt stor för att vara lamm. Nu får de vara i fred och pyssla om varandra till de är mogna att gå ut i den större gruppen igen.

Så, imorgon ska jag upp tidigt och titta till om han äter som han ska, bagglammet. Han hade lite svårt att hitta av men han åt när jag visade på honom så han har i alla fall fått i sig en del.

Sov så gott! 

Choklaa tittar nyfiket på. 

Skottar ut snö ur tjurarnas hage. 

 När jag gjorde hemsidan idag så hittade jag den här bilden från i våras vid lamningen. Underbart att se igen! Nu har jag lagt ett orange färgton över hela för hemsidans skull, men kortet är härligt ändå.

Här är från i somras då vi trodde att korna och tjuren gått ut ur hagen. Han vi hade hagen hos hade heller inte sett dem och jag letade länge, länge genom exakt hela hagen på några hektar innan jag hittade dem vid sjön, inne i skogen sas.

Det här är från ifjolvinter när det snöade så mycket. Förvintern någon gång.

Mor och dotter stod så bra och så syntes det hur otroligt fort kalven hade växt. Hon har hunnit bli gigantiskt.

Kaninen försöker jag alltid fota och alla kort blir inte alls bra då jag bara har mobiltelefonen att fota med. Elsa, som kaninen heter, sitter alltid lagom för långt borta och går man framåt så sticker hon. Hon bor i fårhuset vintertid och runt om på gården sommartid. Hon är 2,5 år gammal nu och har större delen av sitt liv levt ute. Hon trivs kanonbra men är ju inte direkt tam, om man säger så...

 

Ja, det verkar som om alla foton har en historia. Fler bilder finns ju i bannern på hemsidan men inga historier om korten finns där. Kanske ska jag ordna det, någon gång framöver i framtiden...

Yes! Äntligen har jag fixat det. Jag är faktiskt riktigt nöjd. Här är den: www.helegard.se

Säg gärna vad ni tycker om den. Kommentera här eller skriv i gästboken. Ris och ros vill jag ha.

"Visst är jag söt?"

...och så kaninen i fårhuset

Nya bebisar

Nu är det dags, säger matte. Vi är två söta tjejer som föddes ute så matte vet inte när men vi är ca 5-6 månader. Ursöta är vi och mat är bland det bästa vi vet. Matte tror att vi fick lite mat när vi föddes ute och vår mamma tog in oss först när vi var ca 6-8 veckor gamla. Nu tycker vi inte att människor är så läskiga längre men vi behöver fortfarande tid på oss för att ta känna vuxna bättre. Vi vill komma till ett hyfsat lugn hem där vi blir ompysslade riktigt mycket. Gärna tillsammans men vi flyttar en och en också. 

Vi ska flytta hemifrån, säger matte. 

Igår fick vi tillökning igen. 6 lamm. Hälften tacklamm och hälften bagglamm varav två helt svarta tacklamm. Hoppas de får fortsätta vara svarta även sen.

Jag försökte ta några bilder men de blev så suddiga. Jag får göra nya försök ikväll eller imorgon.

Vi är nominerade! Antal företag i Sverige som är nominerade är fler än en handfull men färre än 100 företag. Undrar hur många det är egentligen?

Det är en tävling med stipendiepengar och en statyett i botten.

Hur som så är jag oerhört tacksam för nomineringen och vad som kan komma ut av den. Tack, tack! Ni båda som har nominerat HeLe Gård.

Mer info här: http://www.lrfkonsult.se/om-oss/Evenemang/arets-spjutspetsforetag1/

så nu ska jag ta bilder på både det ena och det andra igen.

Dessutom hade jag ett spännande missat samtal idag från LRF konsult i Växsjö... Imorgon får jag reda på mera.

Barnen njuter och bygger snöhästar att rida på. 

När man stängslar i mörkret så kan både det ena och det andra hända och det är sådana gånger man hittar korna där de inte ska vara, eller rättare sagt: Man hittar inte korna och får en hjärtinfarkt.

Hur som så hade vi (läs jag) stängt en "liten" hage åt korna vid deras vindskydd så att de inte skulle gå på hela betet. Vi skulle ha någonstans att lägga av fodret, osv. Stängslet till det stora betet är av på flertalet ställen då kronhjorten har dragit sönder det titt som tätt sen i somras. Korna envisades med att gå ut ur sin hage hela tiden men det gjorde väl egentligen inte så mycket då de var på betet men samtidigt rätt irriterande då jag hade satt på ström och allting. 

Jättebra hade jag både dragit tråden, fixat elaggregatet, sett till att det inte jordade någonstans, förutom på det viktigaste stället. Där i mörkret hade jag satt strömmen fel till elaggregatet. Här vid huset har vi grävt ner jorden för att det ska jorda bättre och vi ska få ett bättre elstängsel. Jag hade satt jorden från elaggregatet på tråden runt hagen och strömmen ner i backen. Inte konstigt att korna envisades med att ständigt gå ut ur hagen. 

Nu när jag bytt det hela så att det blev rätt så går korna där de ska - vid vindskyddet. Skönt nu när det är riktigt slaskväder, i alla fall för mig då jag tror mig veta bättre än dem och vill ha dem i vindskyddet. 

Men som sagt: Gör ingenting i mörkret: Det fungerar ändå inte.

Imorgon får jag mest troligen min telefon!!! Yuippiiiiii!!!!!!!!

God fortsättning på det nya året!