Tuffa tider.

Jag är ledsen. Jag har svårt att sova.

Har fått veta tråkiga nyheter. Sånt som berör mig enormt mycket. En kollega, som jag inte alls känner, har det jobbigt. Det visste jag inte om. Djuren har farit illa. Han har farit illa. Tänker på hur det kan bli såhär. Vet ju hur mycket man älskar sina djur – oavsett vad som händer.

Jag vet att länsstyrelsen har varit dit tidigare. Varför har man inte upptäckt det tidigare? Innan katastrofen var ett faktum?

Samtidigt: När ska bönderna få ekonomi i sina företag? Var sitter knuten/knutarna? Måste man ha så många djur för att ens ha en chans att klara sig? Hur många har sett en ladugård idag och hur produktionen faktiskt fungerar? Hur många inser att ”bullerbyn” inte fungerar? Det kan inte se ut så på gårdarna idag? Bregottreklamen är inte ens inspelad i Sverige. Än mindre är den sann – inte ens i närheten av sann.

Hur ska man kunna avveckla eller dra ner när man känner att det barkar hän? Djuren har börjat bli lite tunna. Skicka på slakt går ju inte då eftersom de gör en anmälan till länsstyrelsen som oftast aktivt söker fel och dömer hellre än friar med stora ekonomiska bortfall. Likaså om det redan är ett faktum och några djur redan dött.så hamnar man i samma sits eftersom de som hämtar kadavren gör en anmälan. Nej, man får inte gräva ner tamboskap på fastigheten.

Ledighet? Ja, en vecka kostar månadsinkomsten? Hur ska det fungera? På det sättet kan man inte vara ledig. Det går bara inte. Jobba upp mot 16 timmar per dag, 7 dagar per vecka, 365 dagar per år fungerar ju inte heller. Är inte bönderna mer värda? Eller är det viktigare att mjölken och köttet är billigare?

Jag vet inte vad jag vill ha sagt…. Inte mer än att det inte är lätt. Jag förstår den som går in i väggen men det blir otroligt mycket lidande i samma veva.

Det jag däremot vill ha sagt att den som inte gått ett par mil i en bondes skor, ska/bör heller inte uttala sig om fallet eller liknande fall. Hur många av er har gått till jobbet och jobbat en full arbetsdag när ni har influensa eller magsjuka? Varenda bonde i detta land har gjort det! Innan ni dömer, hur perfekta är ni?

3 kommentarer

  1. Anders

    Att vara bonde är nästan mer ett kall än ett yrke. Det innebär dock inte att man kan offra hur mycket som helst, utan måste ändå få en rimlig ekonomisk ersättning och rimliga arbetsvillkor. Producentpriserna är ungefär desamma som på 80-talet samtidigt som andra kostnader ökat. Så det blir allt tuffare att få en rimlig lönsamhet på sitt lantbruksföretag. Önskar att konsumenterna valde mer efter förnuft än plånbok när de köper livsmedel, men tyvärr så vinner oftast varan med det lägsta priset.

    De som får betala det ultimata priset för denna verklighet är Sveriges bönder. Vad man ska göra åt det har jag inget svar på, men det är något sjukt när läsk är ungefär dubbelt så dyr som mjölk per liter trots att läsken är billigare att producera. När man påpekar det så brukar folk säga att det spelar ingen roll för ”läsk köper man så lite av”. Men faktum är att ca 1/3 av livsmedelsbudgeten går till chips, läsk, godis och annat onödigt.

    Så jag önskar att svenskarna lade mer pengar på att köpa svenska livsmedel så Sveriges bönder får en drägligare tillvaro och att färre av dem ska behöva råka för samma sak som din kollega.

    • Helena Westerlund (inläggsförfattare)

      När jag diskuterar gratis och billigt med barnen brukar jag alltid säga: ”Det är alltid någon som får betala. Frågan är bara vem?” I det här fallet är det bönderna och djuren. Frågan är: Är det värt det?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.