Tick, tack... Det enda man med säkerhet vet att den går är tiden. -och det har den gjort igen. Nu är det ganska många dagar sen jag skrev ett inlägg men här kommer ett och förhoppningsvis några framöver.

Jag har en del bilder i telefonen att visa och jag har skrivit många blogginlägg men de fastnade i huvudet. Vi får se om de kommer på pränt någon gång eller om det blir nya.

Tiden som gått har ägnats åt

• Att mata får eftersom balupprullaren gått sönder igen.
• Tagit ner en tälthall på 220 kvm. Inte jag då utan Leif och några underbara människor till.
• Fyllt tälthallen har jag gjort också men "de" har inte kommit ännu. Tack och lov!
• Varit på banken (sånt tar tid!!).
• Haft magsjuka, vilket vissa i familjen fortfarande verkar ha.
• Gått på utbildning. 2 stycken faktiskt. En om hur man bygger djurstallar och en i villkorad läkemedelshantering.
• Jobbat.

Nu är det en sak kvar och det är revisorn på fredag och då landar nog många pusselbitar på rätt ställe. De kan ju göra underverk.

Oj vad man hinner göra på två veckor. Det enda jag vill ha ogjort är faktiskt magsjukan!

Ha det så gott!

Den älskade lilla damen lyckas plocka kläder ur sina lådor och dra runt dem runt hela huset. Hon övar liksom på att klä på och av sig. Byxorna och blöjan är det första som åker av, för att sen åka på igen. Nu har hon kommit till tröjorna och över stenhårt med dem också. Strumporna har hon lärt sig för länge sen hur man gör med men måste fortfarande grejas med. Tänk om det händer nåt nytt? Systrarnas strumpor är roliga.

Jag och Leif plockar tillbaka, hon drar ut. Jag tycker att hon inte borde nå exakt så högt som hon gör men hon klättrar ju, min lilla älskade apunge.

Det värsta är att hon öppnar alla dörrar, öppnar grinden och stänger den fint efter sig och löser de flesta "dumheter" som hennes älskade föräldrar hittar på. Det är alltså bara att hålla till tills hon lärt sig det hon ska lära sig just nu.

Vad underbart det är att komma hem från jobbet och Isabelle tjuter "mamma", skrattar och är jätteglad. Det är världens fest när jag kommer hem. Leif bara skrattar åt hon medan Emilia och Linda är betydligt mer avmätt: "Hej mamma..."

Visst är det härligt att komma hem efter en dag borta men ännu härligare är det att vara hemma hela dagen med Isabelle och Leif och få ta emot Emilia och Linda när de kommer hem från skolan. Jaja, allt har sin tid och just nu är det hemtjänsten som gäller. Vad som händer framöver vet ingen... men tankar, funderingar, önskningar och drömmar har jag.

Äntligen! Och vad härligt att man kan ha såna.

Visst, visst. Tvättberget växer, det är stökigt inne men jag har sovit, tagit det lugnt och njutit av livet.

I lördags byggde vi till lite och flyttade baggarna så de får dela utrymme med grisarna. Inte vidare populärt att flytta från alla trevliga och villiga damer till äckliga grisar. B(l)ääää, sa baggen. De får ju återkomma till sina damer om två månader, åtminstone två av dem. Den tredje ska bli korv nästa gång vi slaktar.

Dessutom fick vi igång bilen efter soppatorsket, trots det bistra vädret. Tusen tack, Jörgen för all hjälp i helgen. Suveränt!

Resten av helgen har varit lugn för mig men Leif har flängt runt och skottat lite snö, hämtat halm, hämtat balupprullaren men vi ska skotta och ställa den på plats till veckan. Äntligen blir utfodringen lite lättare.

Vi har suttit och planerat framtiden för vissa av de tidigare planerna stöp lite men det går kanske att ordna ändå, fast på andra sätt. Allt löser sig till slut. Det brukar göra det och till råga på allt så löser det sig till det bästa.

Igår flyttade Bella från sina kompisar, bara pojkar, till sina nya kompisar, bara flickor. Bella är för liten för att vara med pojkar men för stor för att inte hitta på "dumheter".

Här kommer Linda hem från skolan

Jaha, vad har hänt sen sist då?

Det har ju hunnit vara jul...
Julafton var lite annorlunda i år. Isabelle hade ont i handen, ojade sig och höll om handleden. När lillstumpan bara är 21 månader är det lika bra att träffa doktorn. Med andra ord: Akuten nästa!

Sätta igång motorvärmaren på bilen och hoppas på bättre lycka den här gången än dagen innan. Chevan ville inte starta när det  var tillräckligt kallt ute så Samuel, Leif lillebror fick hämta oss till middagen i Mo den 23:e.

Efter en timme med motorvärmare så ville inte bilen starta i nästa 30 graders kyla. Egentligen så är det inte så konstigt. Det ville inte jag heller, om man säger så. Min pappa kom och hämtade mig och alla tre barnen medan Leif stannade hemma och gjorde klart ladugården. Det måste ju göras trots att det är jul.

De stora barnen var hos mormor och morfar. Jag och lilla hjärtat var alltså på akuten i flera timmar. Hon blev villigt undersökt av doktorn och röntgenpersonalen var tacksam över ett smidigt. lättarbetat barn. "Vill själv på mitt sätt" lämnade vi tydligen hemma.

Det är första julen som jag och Leif firar var för sig.

Jultomten var inte alls läskig: Det viktigaste var att sätta på sig blöjan och strumpbyxorna,

Annat roligt: Vi har köpt en liten skoter men ojojoj vad jag och barnen tycker att det är roligt. Leif och Isabelle åker hellre traktor. Linda vill ju inte att det ska gå så fort men jag och Emilia... (och allt är ju relativt).

Vad mera???
-Lamm får vi hela tiden just nu men det är lättsamt
-Jag börjar jobba i hemtjänsten på måndag

Nu har jag och Leif varit hemma tillsammans i 10 månader och njutit av det så gott som hela tiden. Visst varierar mina åsikter om honom emellanåt (rätt så självklart) men jag älskar honom otroligt mycket. Nu ska jag börja jobba så vi kommer inte att träffas så mycket längre. Trist faktiskt.

...men de ligger i Umeå hos mamma och pappa. Jag ska hämta dem idag före eller efter dopet av Manfred, barnens kusin.

Skinnen hamnade hos Schenker i Umeå och skulle köras ut till oss efter det att vi betalat - om vi inte hämtade dem. Jag betalade fort som ögat, ringde pappa och hörde om han kunde hämta dem och sen ringde jag upp Schenker. Då var det bara att hämta ut dem!

Undrar om mamma har tjuvkollat? Jag vet att hon är nyfiken på dem..

Foton kommer!
Vi finns på Gamlia den 4-5 december för att sälja dem så passa på att komma förbi då eller hör av dig till mig så kan du få titta på dem här i Bredvik istället.

Ja, det är exakt vad jag fick i tisdags när jag körde hem traktorn och traktorvagnen från Mo till Bredvik. Det var på kvällen. Traktorn är rätt stor och väger ca 5 ton. Det gör vagnen också, utan bromsar och utan lyse. Inte alls kul.

Vägen från Mo till Bredvik är bra - för en bil. Rätt doserad i varje kurva, inga speciella gropar, osv men med traktor (utan dubb) med boggivagn på flera meter (ryms runt 20 balar på den) som är lika tung som traktorn så är det rätt så spännande. Eftersom varje kurva lutade så tyckte jag bättre om vänsterkurvorna än högerkurvorna. I vänsterkurvorna hamnade jag i och för sig längre in på vägen men i höger så kändes det som om jag höll på att hamna i diket.

Genom samhället gick allt bra. Det är fina vägar, rakt och bra.

Från Nordmaling till Bredvik är en spännande resa. Speciellt på vinterföre. Sommartid och dagtid så ser man i alla fall alla gropar, gupp och hål men vintertid och mörkt ute? Nä... Då ser man ingenting.

Som mest körde jag 21 km/h. Traktorn mäter exakt hastighet med en decimal. 21 km/h var topphastighet efter Bredviksvägen. Pga alla gropar, hål och gubb så håller man ständigt på att slå huvudet i taket på hytten. Stolen fjädrar lite också och det gör ju inte saken bättre. I snöskopan som jag hade på traktorn fanns pallgafflar, fälg till ett lastbilsdäck och 4 pallar. Pallarna höll på att fara av mer än en gång. Efter den vägen höll jag på att "hoppa" ner i diket istället.

Men inget ont som inte för något gott med sig: Bredviksvägen är inte doserad så den lutar ingenting! 

Jo, alla väntar vi på något och just nu väntar jag på skinnen som skulle vara klara i slutet av november. Det är ju nu det men än så är det några dagar kvar. Det ska komma 17 skinn. Ett har en slaktskada. Det vet jag men resten?? Ska bli spännande att se. Alla ska vara plädskinn (klippta till 35 mm ullängd). Det går att få de ännu kortare om man vill samt infärgad men just nu vill jag ha 35 mm. Det kommer att vara olika färger på skinnen men jag vet inte alls hur de ser ut.

Vad vill du ha? Vad tycker du bäst om? Vart vill du ha dina skinn? Syr du av dem? I soffan? På golvet? Att ha i sängen? Till bebisen i barnvagnen? Berätta!

Nu har den lilla hästen fått vandra vidare. Det var nog en hyfsat bra dag för henne. Hon fick lugnt och stilla gå ut ur hagen, verkade inte ha speciellt ont och var inte irriterad för att få gå iväg heller. Jag stod och kliade henne och sen föll hon till marken. Lugnt och stilla.

Emilia grät floder när hon fick höra det men så kom hon fram till att Windy var i himlen med sin mamma och att det var sommar där jämt. Och i himen fyller Emilia alltid år (född i juli) men aldrig Linda (född i november).

Fascinerande hur barn hanterar sorg ändå. Visst kommer det tårar och saknad lite nu och då men allt är så självklart ändå.

Jag och Leif var och hämtade 7 kalvar för några dagar sen. Vi lånade en hästfina (tusen tack!) och for iväg. Inte långt bort men ändå en liten bit. Vi hade pratat med bonden i fråga och hade sagt 6 stycken. En kvigkalv och resten tjurkalvar, fast vi trodde att de skulle vara kastrerade, sk stutar men det var de inte.

Väl där började vi prata avel och div anlag och enligt mig är lynne det viktigaste anlaget hos djuren, inte köttansättning, mjölkegenskaper, päls, ull eller vad det nu kan vara. Då hade han en liten tjurkalv som var speciellt. Vi träffade honom och han var speciell. En Ferdinand. Precis lika lugn och ointresserad av "att stångas med de andra" som Ferdinand på julafton. Det blev 7 kalvar istället för 6 som vi hämtade. Klart att Ferdinand skulle följa med oss hem.

Det är lite olika storlekar på kalvarna. Det är två bruna som är i storlek som den längst fram. De väger ca 180 kg. Den brun/vita i bakgrunden är i samma storlek också. Sen är det en mindre brun, en brunsvart och så Ferdinand som är mest svart men även lite vit. De väger ca 100 kg.

Det är bara Ferdinand som vi ska ha kvar. De andra killarna ska vi slakta tids nog.

Barnen döpte kvigkalven till Bella. Hon är hur söt som helst. På några månader till måste hon ut till de andra kvigorna så att hon inte blir betäckt alltför tidigt.

Det här är något som jag och Isabelle pysslar med på dagarna. Hon njuter storligen och frågar man henne om hon vill åka traktor så skrattar hon bara. Den lilla damen, 1,5 år, har fler traktortimmar än de flesta andra vuxna människor.

Här sitter Isabelle på pallen bakom mig medan jag kör. Hon har fullt upp med att prata och diskutera med allt som vi kör förbi. Hon ser ju exakt allt för traktorn är ändå ganska stor.

Mysbild på mig och Isabelle i traktorn. Underbar unge <3

Traktorn är rätt stor ändå men Isabelle tycker att den är suveränt rolig och springer efter den och vill bara åka. Idag var vi och lastade av balar samt drog upp några stängselstolpar. Isabelle skrattade så hon kiknade när det guppar. Vägen hem till oss är bra på något iaf :)

Hittar ingen traktorbild :(

Några av de absolut bästa djuren vi har på gården är hönorna, om ni frågar mig. Majsan, bruksnordisen kommer givetvis först men sen så är det hönorna. De är små, ger ägg och även kött men framförallt är de så rogivande att titta på.

De är väl inte världens smartaste men betydligt bättre mammor än vad de flesta människor någonsin kommer att bli. De är väldigt omtänksamma mot sina kycklingar och pysslar om dem hur mycket som helst. De ser till att kycklingarna har det bra, gott om mat och vatten. Likaså värme och de visar kycklingarna hela tiden hur de ska bete sig.

Hönorna kucklar så härligt när det vankas något extra gott (bröd och sånt) eller när de njuter av ett sandbad i solen. Mina hönor är instängda i hönshuset under natten men sen under dagen får de gå fritt på gården. De pickar efter diverse gott men nu finns det inte så mycket kvar i marken.

Oftast går de och lägger sig i middagstid. De går helt enkelt in i hönshuset och sätter sig till rätta. Där inne har de mat och vatten och mycket plats att röra sig på. Jag tror att vi har runt 20 m2 åt dem och rent teoretiskt så behöver inte mina hönor mer än 3,5 m2.

En av mina hönor har dock kommit på ett annat trevligt ställe att sova på. Vi har en fin gran alldeles bredvid hönshuset. Den granen för vi livliga diskussioner om här hemma. Jag vill ha kvar den men min älskade jägmästare (Leif) vill ta bort den. Det ligger nog i hans natur som jägmästare. Än så länge har jag vunnit kampen :) till min lilla hönas stora glädje.

Detta var det absolut bästa kortet jag fick på hönan. Det var inte enkelt att fota henne ute med enbart med en mobiltelefon. Å andra sidan hade jag inte lyckats bättre med nån annan kamera heller. Granen lyckades jag inte alls fota. Det blev totalt svart på de fotona.

Jahapp, då var det lunchdags igen då. Gott, gott för en hungrig mage. Här blev det BlåBands Championssoppa. Ovanligt att sånt ens kommer innanför dörren men jag var och handlade precis innan Isabelle skulle sova och blev så sugen.

Eftersom soppa inte är den vanligaste måltiden här direkt så var Isabelle mycket skeptisk och tyckte nog inte att det var speciellt vidaregod  fast hon hävdade att det var "Go! Go!" Översättning = GOTT! GOTT!

Mackan med osten var betydligt godare än soppan i alla fall.

...och roligt är det med mat också!

Är det bara vi som är sena eller kommer alltid hösten och vintern så tidigt?

Jag är nämligen på väg ut med Isabelle för att plocka ner de sista resterna av en beteshage (stängslet)  som vi måste ta ner innan vintern. Det blir en skön promenad över ett par åkrar och in i skogen, samma sträcka ett par vändor. Helt ok och Isabelle på ryggen i sele och mobiltelefonen på laddning i bilen eftersom underbarnet har förstört 220 volts laddaren.

Idag gjorde vi en snabbplanering för resten av veckan. Plock, städ och annat grejs dagtid. Viktutmaning i kväll och imorgon (Nordmaling på onsdagar), torsdagkväll ska tacklammen avmaskas, fredagkväll ska tacklammen avmaskas (ingen fredagsgrogg här inte ;) ), lördag ska två baggar slaktas medan jag ska avmaska alla tackor. Söndag är det blodsockerkurs i Umeå. 10 dagar efter vi slaktat baggarna ska skinnen skickas för beredning :).

På söndag fyller Leifs lillasyster 30 år. Kalas/fest???

Jag har väntat och väntat och väntat på de första egna skinnen. Enligt order från Donnia (skinnberederiet) så skulle de komma vecka 43. De här fåren är slaktade mitt i sommaren men allt tar tid då de ska ligga minst 10 dagar i salt innan man ens får skicka iväg dem.

Hur som så fick jag mail från Schenker att jag skulle få dem - och självklart så var paketet "feldistribuerat" så det var snällt att vänta ett par dagar till. NU är skinnen här och de är helt fantastiska.

Två mjölkchokladbruna skinn från vuxna får och 7 vita skinn från lamm. 1 av de bruna skinnen har lång ull (mattskinn) medan det andra har kort ull (plädskinn). Tvättbara skinn är det.

Av de vita skinnen är alla tvättbara. 3 har lång, lockig ull i olika varianter. Ett hade lite knorr på slutet av varje ullstapel, ett var mer rakt och det tredje var lite  mitt emellan <3 4 av skinnen hade kort ull, 3,5 cm. De blir lite tätare och varmare och riktigt goa. Kallas också för babyskinn men ni förstår tanken. Lovely!

Skinnet i mitten är det som har kort ull, plädskinnet. De andra två skinnen är mattskinn.

Det här är ett av mattskinnen.

Det här är ett av plädskinnen.

Alla skinnen förutom de bruna ligger just nu ute till försäljning på Blocket.

Min älskade sambo lever ett tufft liv - fast på ett sätt så är det rätt så självförvållat.

Tillsammans har vi ju tre tjejer och Leif avgudar alla tre barnen över allt annat - och de vet om det. Dessutom utnyttjar de det. Vilket barn skulle inte göra så?

Isabelle, 1,5 år, har fått för sig att pappa ska ligga bredvid henne i sängen och sova. Det gör Leif också en stund för att senare kliva upp och ha kvällen för sig själv, tror han. I förrgår kväll vaknar Isabelle, som vanligt, och konstaterar att pappa inte är kvar i sängen. Hon skriker lite grann, och lite mera. Det brukar ju hjälpa och pappa har vett nog att komma tillbaka men inte den här kvällen för pappa stod i duschen.

Ja, vad gör man om man anser att pappa SKA vara i sängen med en och dessutom inte kommer när man ropar. Jo, man går ner för trappen, letar reda på pappa och talar om för honom hur urbota korkad han är genom att flyga på honom. Isabelle river Leif på benet, slår honom, nyper och bits.

De andra barnen är numera lite mer sofistikerade i sitt sätt gentemot honom men han vet sin plats. Hans funderingar går också varma om vars någonstans han ska ha sin deodorant i framtiden... Fyra av det kvinnliga könet och en toalett på några få kvatdratmetrar som dessutom inrymmer en tvättmaskin.

Nuuu äntligen är första gänget småkillar skickade på slakt. Det ska bli spännande att se vad de har vägt och vad slaktutbytet blev. Vi skickade ALLA de 17 skinnen till beredning så till jul finns det skinn här till salu. Jag längtar till v 43 då de andra skinnen ska komma hem. Jag kommer att fota dem och lägga ut dem på vår hemsida sen (www.helegard.se)

Fåren står på stall nu. Det känns skönt trots att vi är tvungen att handfodra dem för tillfället då inte alla saker är på plats än. Vi ska låna en balupprullare och en hjulgrabber för att se om det är grejen för oss, annars blir det väl en minilastare men det kände inte plånboken för egentligen :( men att handbära ut 1,5 ensilagebal (ca 1 ton) är inte heller aktuellt - fast jag skulle ju bli stark i och för sig :)

Roligt, roligt men det känns som när man gick gymnasiet: Man behöver veckan på sig för att vila upp sig till helgen ;)

Fredagkväll: En trött Helena med underbara sambon Leif for på Företagarnas fest i Nordmaling där vi träffade en härlig vän, Veronica och hennes sambo, Magnus. Han avvek från festen alldeles för tidigt och sa att han skulle jobba. Jag undrar vad han egentligen gjorde?

Aron och Samuel, Leifs småbröder, satt barnvakt åt alla tre barnen. Det är starkt gjort. De är världens bästa farbröder. När vi hämtade barnen i 24-tiden så sov Aron, Linda och Emilia sov i sina kojor på golvet och Isabelle sov i Samuels famn medan han tittade på tv.

Lördag: Vi var i Umeå före kl 9, hela familjen, för att stå på Bondens Egen Marknad. Roligt! De stora barnen hittade 2 Love Cards och funderade på vad man gjorde med glidmedlet och kondomen. Dessutom ville de att vi skulle läsa vad som stod på korten: "Hur många kukar är rakta vid stånd?"

En stor del av kvällen tillbringade vi i Tavelsjö. Tänk att man kan stupa i säng kl 22 och tro att klockan närmar sig 03...

Söndag: Fysiskt arbete: Kolla igenom bagglammen och väga dem. De vägde något mindre än vad vi trodde (30-40 kg) men 20 st kommer att skickas på slakt i alla fall om 1,5 vecka.

Äntligen måndag: Inte för att man får sovmorgon men det är vardag!

Helgens bästa: Vi har fått hem traktorn som varit på service och reparation alldeles för länge. Trodde inte att traktorn skulle vara så saknad. Äntligen kan vi börja fixa till fårhuset så att vi kan stalla in fåren någon gång.

Jahapp! Då sitter jag här då och hittar inte ens en bild på mig till bloggen. Hur tusan ska ni då ens veta vem jag är? Fast det kanske löser sig ändå? Eller så vet ni redan det?

Min tanke är att få ur mig några rader nu och då av det som händer när man befinner sig mitt i ett aktivt, hektiskt, spännande och roligt liv. Häng på!

Det som finns i mitt liv just nu är 3 barn, alla flickor givetvis. De är 18 månader (hon är hemma), 6 år resp 7 år. Min stora kärlek, Leif, finns i mitt liv, massor av får och lamm, 4 kattor, 2 hästar (fast vi har en extra just nu), mina älskade hönor som räven har samma känslor för. Skillnaden mellan mig och räven är att han äter upp dem, det gör inte jag. 4 kvigor har vi också men de ska få vara kvigor ett tag till men så småningom ska de få varsin liten bebis att ta hand om. På allt det här så jobbar jag också med Herbalife. Ett otroligt roligt och givande jobb.

Njaa... Huset är inte välstädat vilket de flesta som kommer hit kan intyga men det är värt det. De som säger annat har kommit när vi precis har ställt undan golvmoppen.